Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU

Betänkande 2003/04:JUU10

Justitieutskottets betänkande2003/04:JUU10

Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:4
Gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar.
I propositionen föreslås att det införs en lag om gemensamma utredningsgrupper
för brottsutredningar och en ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagstiftningen syftar till att Sverige skall leva upp till åtagandet i det
inom EU antagna rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag med en språklig
omarbetning av en paragraf i den nya lagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar, dock med
den ändringen att 3 § ges den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
och
b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2003/04:4.

Stockholm den 9 december 2003
På justitieutskottets vägnar
Susanne Eberstein
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Susanne Eberstein (s), Alice
Åström (v), Margareta Sandgren (s), Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén
(s), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s),
Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s), Cecilia
Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp), Hillevi Engström (m),
Karin Granbom (fp) och Peter Althin (kd).

Redogörelse för ärendet
Bakgrund
Europeiska rådet uppmanade medlemsstaterna vid sitt möte i Tammerfors den
15-16 oktober 1999 att utan dröjsmål se till att förutsättningar skapades
för att kunna inrätta gemensamma utredningsgrupper (slutsats nr 43).
I slutet av maj 2000 antog rådet för rättsliga och inrikes frågor en
konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens
medlemsstater (EGT C 197, 12.7.2000, s. 1). I artikel 13 i konventionen
finns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper och i artiklarna 15
och 16 regleras det straff- och civilrättsliga ansvaret när tjänstemän
från en medlemsstat är verksamma på en annan medlemsstats territorium.
Konventionen träder i kraft när åtta medlemsstater har tillträtt konventionen.
Hittills har endast några få medlemsstater tillträtt konventionen.
Terrorattackerna i USA den 11 september 2001 aktualiserade behovet av att
snabbt förbättra det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna inom EU.
En åtgärd i denna riktning är att skapa förutsättningar för att kunna
inrätta gemensamma utredningsgrupper. Mot den bakgrunden tog Belgien,
Frankrike, Spanien och Förenade Kungariket den 19 september 2001 initiativ
till ett rambeslut om gemensamma utredningsgrupper. Europaparlamentet
godkände i ett yttrande den 13 november 2001 förslaget till rambeslut
(A5-0369/2001).
Den 29 november 2001 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen
om antagande av ett rambeslut om gemensamma utredningsgrupper (prop.
2001/02:71). Riksdagen godkände i februari 2002 det i propositionen intagna
utkastet till rambeslut (bet. 2001/02:JuU15, rskr. 2001/02:151). Rådet
för rättsliga och inrikes frågor antog rambeslutet den 13 juni 2002 (EGT
L 162, 20.6.2002, s. 1). De materiella bestämmelserna i rambeslutet är i
sak identiska med artiklarna 13, 15 och 16 i den ovan nämnda konventionen
om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Rambeslutet innebär att genomförandet
av dessa artiklar i konventionen tidigareläggs. Rambeslutet finns i bilaga
4.
Ärendet och dess beredning
I propositionen behandlas förslagen i promemorian Gemensamma utredningsgrupper
för brottsutredningar. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning
över remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr
Ju2002/6799/L5).
Lagrådet har förordat att några av bestämmelserna i den remitterade
lagtexten ändras. Regeringen har i huvudsak beaktat Lagrådets
synpunkter.
Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Rådet för rättsliga och inrikes frågor inom Europeiska unionen antog den
13 juni 2002 ett rambeslut om gemensamma utredningsgrupper (EGT L 162, 20.
6.2002, s. 1). Rambeslutet innehåller bestämmelser om inrättandet av
gemensamma utredningsgrupper och om deras verksamhet. Behöriga myndigheter
i två eller flera medlemsstater får genom en överenskommelse inrätta en
gemensam utredningsgrupp för brottsutredningar i en eller flera av de
medlemsstater som inrättar gruppen. De medlemsstater som inrättar gruppen
beslutar om gruppens sammansättning, syfte och varaktighet. Gruppen skall
arbeta i enlighet med gällande lag i den medlemsstat på vars territorium
den verkar. Rambeslutet är inte tänkt att påverka det informella samarbete
som sker i dag med andra stater - ett samarbete som till sin utformning
är att likna vid gemensamma utredningsgrupper.
I propositionen föreslås en ny lag om gemensamma utredningsgrupper för
brottsutredningar och en ändring i sekretesslagen (1980:100). Lagstiftningen
syftar till att Sverige skall leva upp till åtagandet i det nämnda
rambeslutet.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Utskottets överväganden
Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Under senare år har ett flertal åtgärder vidtagits inom EU för att underlätta
och förbättra bekämpningen av gränsöverskridande brottslighet. Det arbetet
intensifierades efter terrordåden i USA den 11 september 2001. Initiativet
till det nu aktuella rambeslutet togs en kort tid efter de terrordåden i
syfte att - i avvaktan på att konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i
brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater träder i kraft - skapa
förutsättningar för att inrätta gemensamma utredningsgrupper.
En gemensam utredningsgrupp, som kan bestå av tjänstemän från brottsutredande
myndigheter från två eller flera medlemsstater, har enligt rambeslutet
till uppgift att under en begränsad tid utreda viss brottslighet som har
anknytning till de medlemsstater som inrättat gruppen. - Redan i dag
samarbetar t.ex. svenska åklagare och poliser med företrädare för andra
staters brottsutredande myndigheter i olika grupper som är mer eller mindre
löst sammanhållna. Det samarbetet är oreglerat och sker helt informellt.
Om en sådan grupp befinner sig och agerar på svenskt territorium sker
det enligt svenska förundersökningsregler. Rambeslutet påverkar inte det
samarbetet.
Vad som särskiljer en gemensam utredningsgrupp från övriga samarbetsformer
inom EU är att en utredningsgrupp är operativ. Genom utredningsgruppens
arbete samordnas en eller flera konkreta brottsutredningar i medlemsstaterna
enligt de regler och befogenheter som gäller i respektive medlemsstat.
Under utredningsgruppens ledare kan ett flertal olika konkreta
utredningsåtgärder
vidtas. En annan skillnad är att en gemensam utredningsgrupp skall verka
under en bestämd tidsperiod, dvs. den är inte permanent.
Rambeslutet innebär att samarbetet mellan brottsutredande myndigheter
inom EU i viss mån formaliseras när en gemensam utredningsgrupp inrättas
med stöd av rambeslutet. Att en gemensam utredningsgrupp inrättas med
stöd av rambeslutet medför vissa särskilda rättsverkningar. Särskilda
regler finns för hur utredningsåtgärder i Sverige får begäras och vidtas.
Vidare regleras hur uppgifter som tillhandahålls den gemensamma
utredningsgruppen får användas. Därtill finns bl.a. en särskild regel om att
tjänstemän som är verksamma i en annan medlemsstat skall likställas med
tjänstemän från den staten när det gäller brott som de utsätts för eller
begår. Inrättandet av en gemensam utredningsgrupp med stöd av rambeslutets
bestämmelser kräver därför lagstiftning, framför allt för att särskilja
gruppens arbete från det ovan redovisade informella samarbetet, men också
för att t.ex. klargöra vem som skall vara behörig att ingå en överenskommelse
om att inrätta en gemensam utredningsgrupp. - Rambeslutet upphör att gälla
den dag konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska
unionens medlemsstater har trätt i kraft i samtliga medlemsstater.
Utskottet delar regeringens uppfattning rörande lagstiftningsbehovet och
tillstyrker regeringens förslag med en språklig omarbetning av 3 § i den
föreslagna lagen om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:4 Gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar:
Regeringen
föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar och
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om gemensamma
utredningsgrupper för brottsutredningar

Regeringens förslag Utskottets förslag
3 §
Om förundersökning pågår i Sverige avseende den brottslighet som den
gemensamma utredningsgruppen skall utreda får en överenskommelse om att
inrätta en gemensam utredningsgrupp ingås av den åklagare eller myndighet
som leder förundersökningen.Om det inte pågår eller inleds någon svensk
förundersökning avseende den brottslighet som den gemensamma utredningsgruppen
skall utreda får en överenskommelse om att inrätta en gemensam utredningsgrupp
ingås av följande myndigheter:1. Riksåklagaren eller den åklagarmyndighet
som Riksåklagaren bestämmer,2. Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet
som Rikspolisstyrelsen bestämmer,3. Tullverket, eller4. Kustbevakningen.
En överenskommelse om att inrätta en gemensam utredningsgrupp får, om
förundersökning pågår i Sverige avseende brottslighet som gruppen skall
utreda, ingås av den åklagare eller myndighet som leder förundersökningen.
Om en gemensam utredningsgrupp inte kan inrättas med stöd av första stycket
får en överenskommelse om att inrätta en sådan grupp ingås av1. Riksåklagaren
eller den åklagarmyndighet som Riksåklagaren bestämmer,2. Rikspolisstyrelsen
eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer,3. Tullverket,
eller4. Kustbevakningen.
Av överenskommelsen skall det framgå vilka tjänstemän som ingår i den
gemensamma utredningsgruppen och under vilken tid gruppen skall vara
verksam.

Bilaga 4
EU:s rambeslut om gemensamma utredningsgrupper