Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag

Betänkande 1994/95:JuU4

Justitieutskottets betänkande 1994/95:JUU04

Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1994/95
JuU4

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om
en förlängning av giltighetstiden för 1952 års tvångsmedelslag.
Utskottet tillstyrker förslaget. Till betänkandet har fogats en
reservation (v).

Propositionen

I proposition 1994/95:33 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall
fortsätta att gälla till utgången av år 1995.

Lagförslaget har fogats till betänkandet, se bilaga.

Motionen

1994/95:Ju8 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1994/95:33 om fortsatt giltighet av 1952 års
tvångsmedelslag enligt vad i motionen anförts om ett
ofullständigt beslutsunderlag.

Utskottet

Bestämmelser om tvångsmedel vid beivrande av brott finns,
förutom i rättegångsbalken (RB), i bl.a. lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Lagen,
som är tidsbegränsad, innehåller tilläggs- och
undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i RB i
fråga om straffprocessuella tvångsmedel och ger utökade
möjligheter att uppdaga brott som rör rikets säkerhet eller är
av allmänfarlig natur. Efter den senast gjorda förlängningen
gäller lagen till utgången av år 1994 (prop. 1993/94:14, JuU5,
rskr. 20).

Lagen gäller vid förundersökning angående dels vissa
allmänfarliga brott (t.ex. mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse
och sabotage), dels vissa högmålsbrott (t.ex. uppror och
högförräderi) och dels vissa brott mot rikets säkerhet (t.ex.
spioneri). Lagen gäller också försök, förberedelse och stämpling
till dessa brott om sådan gärning är belagd med straff.

I förhållande till regleringen i RB ger lagen utvidgade
möjligheter till bl.a. häktning och anhållande samt hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning (se 1992/93:JuU9
s. 1 f).

SÄPO-kommittén kom i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51)
Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och
meddelarfrihet fram till slutsatsen att det föreligger ett
permanent behov av sådana särskilda möjligheter till
tvångsanvändning som 1952 års lag tillhandahåller. På sikt
borde, ansåg kommittén, bestämmelserna arbetas in i RB.

För närvarande pågår flera olika utredningar som behandlar
regelsystemen för olika tvångsmedel. Polisrättsutredningen (Ju
1991:05) har genom tilläggsdirektiv (dir. 1993:33) fått i
uppdrag att se över behovet av att ändra reglerna i RB om
beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning.
Utredningen skall ha slutfört sitt uppdrag senast den 1 mars
1995. Reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning är föremål för en översyn (Ju 1994:G) i
belysning av den snabba tekniska utveckling och de
marknadsrelaterade förändringar som äger rum på teleområdet och
telemarknaden. I samband härmed bereds inom
Justitiedepartementet förslagen i Datastraffrättsutredningens
betänkande (SOU 1992:110), Information och den nya
InformationsTeknologin -- straff och processrättsliga frågor,
såvitt avser telekontrollagstiftningen. Även frågan om behovet
av att se över RB:s regler om häktning är aktuell.
Domstolsverket har fått i uppdrag att göra en förnyad
utvärdering av 1988 års häktningsreform. Uppdraget skall vara
slutfört senast den 31 december 1994.

Regeringen gör i propositionen den bedömningen att resultaten
av det pågående översynsarbetet kan vara avgörande för frågan om
och i så fall hur bestämmelserna i 1952 års lag skall
permanentas. Ett ställningstagande i frågan bör enligt
regeringen anstå tills arbetet avslutats. I avvaktan härpå bör
giltighetstiden för lagen förlängas ytterligare ett år till
utgången av år 1995.

I motion Ju8 (v) kritiseras den redovisning som lämnas i
propositionen beträffande tillämpningen av 1952 års lag.
Motionärerna, som efterlyser en redovisning av i vilken
utsträckning lagen använts och varför den behövs, anser att det
bristfälliga beslutsunderlaget bör leda till att propositionen
avslås.

I propositionen redovisas att Säkerhetspolisen i en skrivelse
den 1 september 1994 till regeringen anfört att 1952 års lag är
av utomordentlig vikt för Säkerhetspolisens fortsatta verksamhet
och hemställt att lagen återigen förlängs. Säkerhetspolisen har
därvid anfört att lagen alltjämt utgör en nödvändig grund för
Säkerhetspolisens verksamhet för uppdagande av brott mot rikets
säkerhet samt att de möjligheter till tvångsmedel i särskilda
fall som lagen ger också har utnyttjats i stor omfattning.

Utskottet vill för sin del beträffande behovet av den
reglering som 1952 års lag innehåller i likhet med föregående år
erinra om SÄPO-kommitténs nyssnämnda ställningstagande. I fråga
om redovisningen i propositionen för lagens tillämpning vill
utskottet påminna om att utskottet i ett initiativärende år 1982
om parlamentarisk kontroll i fråga om telefonavlyssning
efterlyste en årlig redovisning till riksdagen men från
redovisningen undantog sådana brottmål som avses i 1952 års lag.
Utskottet uttalade att utskottet härvidlag liksom eljest självt
kan inhämta den information som anses behövlig (JuU 1981/82:54
s. 5; jfr 1988/89:Ju21 s. 9 f och 1990/91:JuU6 s. 3). Det bör
också nämnas att utskottet regelmässigt och med viss
periodicitet brukar inhämta upplysningar i här aktuella
hänseenden vid besök hos Säkerhetspolisen eller vid utfrågning
med företrädare för Säkerhetspolisen.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning. 1952 års
lag bör således ges fortsatt giltighet i enlighet med
regeringens förslag. Motion Ju8 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande fortsatt giltighet av 1952 års lag
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:33 och med
avslag på motion 1994/95:Ju8 antar det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål.
res. (v)

Stockholm den 15 november 1994

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit:
Gun Hellsvik (m),
Göran Magnusson (s),
Sigrid Bolkéus (s),
Märta Johansson (s),
Görel Thurdin (c),
Margareta Sandgren (s),
Anders G Högmark (m),
Siw Persson (fp),
Ann-Marie Fagerström (s),
Alice Åström (v),
Pär Nuder (s),
Lars Björkman (m),
Kia Andreasson (mp),
Rolf Åbjörnsson (kds),
Helena Frisk (s) och
Jeppe Johnsson (m).

Reservation

Avslag på propositionen

Alice Åström (v) anför

1952 års tvångsmedelslag innehåller bestämmelser om
straffprocessuella tvångsmedel som innebär att den enskildes
rättsliga skydd är väsentligt svagare än vad som gäller enligt
rättegångsbalkens regler. Lagen är bl.a. på grund härav
tidsbegränsad.

I propositionen redovisas på några rader att säkerhetspolisen
anser lagen vara nödvändig, att den utnyttjas i stor omfattning
samt att det är av utomordentlig vikt att giltighetstiden
förlängs. Även om utskottet i och för sig har möjligheter att
självt inhämta information om lagens tillämpning m.m. anser jag
att det underlag som redovisas i propositionen för den
föreslagna förlängningen av lagens giltighetstid är
otillräckligt. Med tanke bl.a. på att insynen i hur lagen
används är begränsad vilket utgör ett hot mot rättssäkerheten
och på att tillämpningen innebär stora risker för
integritetskränkningar, anser jag att beslut om en förlängning
av giltighetstiden inte kan fattas utan att regeringen närmare
redovisar i vilken utsträckning lagen använts och mera ingående
utvecklar skälen till att den behövs.
Jag är sålunda kritisk mot regeringsförslaget, och jag är, i
linje med vad som framförs i motion Ju8, inte beredd att
tillstyrka förslaget i propositionen om en förlängning av 1952
års lag.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande fortsatt giltighet av 1952 års lag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju8 avslår det
genom proposition 1994/95:33 framlagda förslaget till lag om
fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål.

Regeringens lagförslag

Bilaga