Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning

Betänkande 1998/99:JuU2

Justitieutskottets betänkande 1998/99:JUU02

Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1998/99

JuU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett
regeringsförslag om att giltighetstiden för lagen
med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål och lagen om hemlig kameraövervakning skall
förlängas till utgången av år 2000.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Propositionen

I proposition 1998/99:6 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit att riksdagen antar
regeringens förslag till

1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål,

2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506)
om hemlig kameraövervakning.

Lagförslagen har fogats till betänkandet, se
bilaga.

Utskottet

Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål (1952 års lag)
innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till
den grundläggande regleringen i rättegångsbalken i
fråga om straffprocessuella tvångsmedel. Lagen, som
är tidsbegränsad, gäller vid förundersökning
angående vissa brott mot rikets säkerhet och vissa
andra grova brott. Efter den senast gjorda
förlängningen gäller lagen till utgången av år 1998
(prop. 1996/97:26, bet. 1996/97:JuU5, rskr.
1996/97:40, SFS 1996:1287).

1952 års lag gäller vid förundersökning angående
dels allmänfarliga brott, t.ex. mordbrand och
sabotage, dels vissa högmålsbrott såsom uppror och
olovlig kårverksamhet, dels vissa brott mot rikets
säkerhet, t.ex. spioneri. Lagen gäller också försök,
förberedelse och stämpling till sådana brott om
sådan gärning är straffbar. I förhållande till
regleringen i rättegångsbalken innebär lagen
utvidgade möjligheter att använda tvångsmedlen
häktning, beslag, kvarhållande av postförsändelse
m.m. samt hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning. Lagen innehåller också bestämmelser
som innebär att hemlig kameraövervakning kan ske på
mindre stränga villkor än som följer av den
särskilda lagen om sådan övervakning.

Lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning
trädde i kraft den 1 februari 1996 (prop.
1995/96:85, bet. 1995/96:JuU11, rskr. 1995/96:125).
I lagen regleras de brottsutredande myndigheternas
möjligheter att använda dolda fjärrmanövrerade
övervakningskameror vid förundersökning i brottmål.
Reglerna ansluter nära till bestämmelserna om hemlig
teleavlyssning. Hemlig kameraövervakning innebär att
fjärrstyrda TV-kameror, andra optisk-elektroniska
instrument eller därmed jämförbara utrustningar
används för optisk personövervakning utan att
upplysning om övervakningen lämnas. Lagens
giltighetstid var begränsad till utgången av år
1996. I det ovan nämnda lagstiftningsärendet om 1952
års lag förlängdes den dock till utgången av år 1998
(SFS 1996:1286). Regeringen lämnar årligen en på
uppgifter från Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
grundad redovisning för tillämpningen av
bestämmelserna om hemlig kameraövervakning till
riksdagen (skr. 1996/97:57 och 1997/98:26, bet.
1997/98:JuU10).

Enligt vad regeringen upplyser i propositionen har
Säkerhetspolisen i en skrivelse till regeringen den
7 september 1998 framhållit att 1952 års lag bör ges
fortsatt giltighet i ytterligare två år. I
skrivelsen anger Säkerhetspolisen att den utgår från
att också giltighetstiden för lagen om hemlig
kameraövervakning förlängs på samma sätt.

Säkerhetspolisen framhåller i skrivelsen att 1952
års lag är av utomordentlig vikt för
Säkerhetspolisens verksamhet, att den är en
nödvändig grund för Säkerhetspolisens bekämpning av
brott mot rikets säkerhet och att lagens
bestämmelser om möjligheter till tvångsmedel har
utnyttjats i stor omfattning.

Enligt den redovisning regeringen lämnat till
riksdagen meddelades under år 1996 tillstånd till
hemlig kameraövervakning i 40 fall. Av dessa avsåg
30 misstanke om narkotikabrott. Övriga fall avsåg
försök och anstiftan till mord, grovt rån eller
försök, förberedelse eller medhjälp till sådant
brott, mordbrand samt förberedelse till väpnat hot
mot laglig ordning (bet. 1997/98:JuU10 s. 6).

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen uttalade i sin
redovisning till regeringen för år 1996 att den
hemliga kameraövervakningen hade utgjort ett
värdefullt och personalbesparande komplement i
polisens spaningsarbete. Av det underlag som
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen inkommit med
inför regeringens redovisning till riksdagen för år
1997 framgår att tillstånd enligt lagens
bestämmelser lämnats i 43 fall, varav 39 avsåg
narkotikabrott. Slutsatserna om lagens betydelse är
desamma som för föregående år.

Regeringen beslutade den 12 september 1996 direktiv
för en särskild utredare som skulle utreda ett antal
frågor om kriminalpolisiära arbetsmetoder som föll
inom ramen för straffprocessuella tvångsmedel (dir.
1996:64). Utredningen, som antog namnet
Buggningsutredningen, överlämnade i april 1998
betänkandet Om buggning och andra hemliga
tvångsmedel (SOU 1998:46) till regeringen. I
betänkandet föreslås bl.a. att 1952 års lag skall
permanentas och att lagen om hemlig
kameraövervakning skall inarbetas i
rättegångsbalken. Betänkandet har remissbehandlats
och bereds för närvarande i Justitiedepartementet.

I den förevarande propositionen förklarar
regeringen att den, i likhet med Säkerhetspolisen,
anser att 1952 års tvångsmedelslag fortfarande
behövs. Enligt regeringens mening visar
erfarenheterna också att det är viktigt att polis
och åklagare efter tillstånd från domstol kan
använda hemlig kameraövervakning för att utreda
grova brott. Mot bakgrund härav, men också med
beaktande av Buggningsutredningens förslag, anser
regeringen att giltighetstiden för såväl 1952 års
lag som lagen om hemlig kamera-övervakning bör
förlängas till utgången av år 2000.

Utskottet delar regeringens bedömning att såväl
1952 års lag som lagen om hemlig kameraövervakning
alltjämt behövs. Med hänsyn härtill och till den
pågående beredningen av Buggningsutredningens
förslag bör, som regeringen föreslagit,
giltighetstiden för båda lagarna förlängas till
utgången av år 2000.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förlängning av 1952 års
lag

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,

2. beträffande förlängning av lagen om hemlig
kameraövervakning

att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om
hemlig kameraövervakning.

Stockholm den 17 november 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Märta
Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Anders G
Högmark (m), Ann-Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl
(m), Helena Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne
Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson
(m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c), Siw
Persson (fp), Göran Norlander (s) och Sven-Erik
Sjöstrand (v).

Regeringens lagförslag

Regeringen har följande förslag till
lagtext.

Förslag till lag om fortsatt giltighet av
lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98)
med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmål, som gäller till utgången av
år 1998[1], skall fortsätta att gälla till
utgången av år 2000.

Förslag till lag om fortsatt giltighet av
lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning

Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1506) om hemlig
kamera-övervakning, som gäller till utgången av år
1998[2], skall fortsätta att gälla till utgången av
år 2000.

**FOOTNOTES**

[1]: Lagens giltighetstid senast förlängd
1996:1287.

[2]: Lagens giltighetstid förlängd 1996:1286.

Elanders Gotab, Stockholm 1998