Försvar och samhällets krisberedskap – budgetåret 2009

Anf. 154 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Jag har under året besökt nästan samtliga Försvarsmaktens anläggningar från Arvidsjaur i norr till Revingehed i söder - flygflottiljer, arméförband och marinbaser, centrum och skolor, FM Logs verkstäder och NBG:s slutövning. Jag har träffat och fört samtal med i princip alla Försvarsmaktens generaler liksom med soldater, sjömän och värnpliktiga. Jag har diskuterat med de för Försvarsmakten så viktiga civilanställda, och jag har talat med FOI:s forskare. Efter att ha sett verksamheten, pratat med dem som befinner sig där ute och känt av stämningarna kan jag säga att jag är både imponerad och bekymrad. Det är naturligtvis en i många stycken imponerande verksamhet som bedrivs. Den är baserad på oerhört professionella och lojala människor, vilka ger sitt yttersta och lyckas få fram resultat trots många gånger svåra ekonomiska förhållanden samt oklara och ryckiga politiska besked. Ett besök som jag särskilt minns var i Arvidsjaur där några av landets bästa soldater tränas i krävande miljöer med mycket små resurser. Det var mycket intressant att prata med de värnpliktiga. Flera av dem hade inte från början tänkt sig att göra värnplikt, men efter information från Pliktverket ville de gå en av de mest krävande utbildningarna - en imponerande verksamhet. Herr talman! Jag har blivit bekymrad över hur brist på en tydlig målbild från den politiska nivån nu håller på att skapa en känsla av uppgivenhet hos delar av försvarets personal. Som någon sade: Vi har varit med om kris och neddragningar förr, nu vet vi inte vart politikerna vill att vi ska gå. Detta får konsekvenser. FOI förlorar forskare, Försvarsmakten officerare och de som slutar är, som nästan alltid, de som man egentligen vill ha kvar. Här faller ett stort ansvar på regeringen. Ryckigheten i besked samt fördröjningen av planeringsanvisningar och av den försvarspolitiska inriktningspropositionen - allt har bidragit till oro och osäkerhet. Det är klart att om regeringens företrädare vid ena tillfället säger att Georgienkrisen inte påverkar svensk försvarspolitik för att i nästa stund senarelägga den försvarspolitiska inriktningspropositionen med hänvisning till Georgien blir det förvirrat. Vilken väg regeringen väljer får konsekvenser. Därför är det inte konstigt att upprörda medborgare ifrågasätter om regeringen försöker smyga oss in i Nato bakvägen. Jag blev också bekymrad när jag såg hur hela Försvarsmakten i princip har fått ställas om för att producera ett enda förband, Nordic Battlegroup. Alltför många gånger har jag fått höra någon säga: NBG var bra, men den tog nästan alla våra resurser under flera år. Allt annat fick stå tillbaka. Det är inte rimligt. Vi ska också komma ihåg att ingen av EU:s snabbinsatsstyrkor någonsin använts. Det ska vi vara tacksamma för, men det är också ett problem. Stora resurser i EU plöjs ned i snabbinsatsförband i en beredskap som inte utnyttjas. Vi vill se att regeringen lyfter fram frågan på EU-nivå. Vi tror att andra verktyg kan göra mer nytta. Vi är övertygade om att Sverige kan uträtta mer om vi får göra färre men längre insatser. Då kan vi göra en annan skillnad på plats, och det blir enklare för Försvarsmakten att planera. I regeringens strategi för internationella insatser upprepas bara mantrat att Försvarsmakten ska göra allt hela tiden, vilket är kostnadsdrivande. Politik handlar om att prioritera. Med en tydlig strategi kan Sveriges bidrag till internationell fred och säkerhet göra större nytta. Strategin måste förtydligas för att kunna gälla som vägledning för Försvarsmakten. Vi socialdemokrater vill tillfälligt minska Sveriges internationella insatser för att snabbare kunna ställa om försvarets organisation. Efter ett nästan tio år långt engagemang i Kosovo menar vi att det är dags att avsluta den militära insatsen i Kfor men fortsätta vårt civila engagemang. Vi tycker också att det är rimligt att Sverige ställer upp med endast ett mindre bidrag till NBG 2011. Herr talman! Ett annat område som är mycket viktigt att överväga är personalförsörjningen. Det berör försvarets struktur, ekonomi och folkförankring. Här har regeringen i planeringsanvisningarna angivit att värnplikten inte längre bör utnyttjas för uttagning till militär grundutbildning. Vi socialdemokrater markerade i Pliktutredningen att vi anser att det ännu finns alldeles för lite underlag för att man ska kunna ta ställning. Vi accepterade att utredningen gick vidare men underströk att det inte innebär ett ställningstagande för detta alternativ. Det finns fortfarande betydande osäkerhet i faktorer som bland annat kostnader, att rätt personal kan attraheras, konjunkturkänslighet i rekrytering och hur ett förändrat system påverkar folkförankringen. Vi kommer att ta ställning när fakta, kostnadsberäkningar och konsekvensanalys finns på bordet. Svaret på de eventuella brister som finns i dagens system bör inte nödvändigtvis vara att avskaffa värnplikten. Vi menar att det finns ett antal rationaliseringar som kan göras inom Försvarsmaktens stödverksamheter och som inte påverkar försvarets förmåga. Det handlar om en sammanhållen logistikprocess som grundar sig på en helhetssyn där bland annat försvarsindustrin får axla ett större ansvar för materielsystemens tillgänglighet. Det handlar om en effektivare statlig fastighetsförvaltning, en mer rationell planeringsprocess i enlighet med ESV:s rapport samt en överflyttning av civila uppgifter från Försvarsmakten till civila myndigheter. Detta är åtgärder som hade kunnat vidtas redan i höst och därmed snabbare ge besparingar. Herr talman! Vi socialdemokrater vill se ett modernt, effektivt och folkligt förankrat försvar. Rätt utbildning, högteknologisk materiel, effektiv organisation och ett försvar med en folklig förankring, det är vår målsättning. Vi arbetar därför parallellt med regeringen för att ta fram en väl avvägd lösning för Försvarsmakten. Det finns en bred enighet på många områden vad gäller försvarsfrågorna. Socialdemokraterna har deltagit i Försvarsberedningens arbete och i Pliktutredningen, för vi tycker att det är viktigt att hitta breda lösningar. För oss socialdemokrater har en bred uppgörelse om försvarets framtid varit ett av våra viktigaste krav de senaste åren. Det är viktigt med en långsiktighet i försvars- och säkerhetspolitiken som sträcker sig över val. Vi är övertygade om att det svenska försvaret utvecklas bäst genom att vi skänker långsiktighet genom breda överenskommelser i Sveriges riksdag. Tyvärr, måste jag säga, möts jag av ett kallt avvisande från den moderate statsministern och den moderate försvarsministern. Socialdemokratins partiledare har vid upprepade tillfällen sökt partiledarsamtal. Det är naturligt eftersom det finns en bred enighet inom många områden vad gäller utvecklingen av Sveriges försvar. Som jag ser det finns det inte några oöverstigliga hinder för att komma överens. Jag tror fortfarande att det skulle vara möjligt. Men det går inte att göra allt hela tiden. Det krävs prioriteringar. Försvarsmakten kan i dagens läge inte utföra stora, internationella uppdrag i en allt tuffare miljö, upprätthålla tusentals män och kvinnor i en nordisk snabbinsatsstyrka och samtidigt spara pengar. Det är ogörligt. Låt oss hitta rimliga nivåer och kostnadseffektiva lösningar. Det krävs att vi noga tänker över alla konsekvenser av olika beslut så att vi inte står med en dyr Ferrari i garaget som vi inte har råd att använda. Eftersom riksdagens majoritet i första steget av budgetprocessen den 19 november har fattat beslut om att ställa sig bakom regeringens budgetförslag och därmed gett budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi hade önskat avstår vi från att reservera oss. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat. Herr talman! Till sist vill jag bara säga några ord om Flygvapnets musikkår i Göteborg och Marinens musikkår i Karlskrona. Vi socialdemokrater har tillsammans med v och mp i en reservation föreslagit att innan beslut fattas om omlokalisering av verksamheten ska huvudmannaskapet, lokaliseringen och de ekonomiska konsekvenserna utredas. Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation nr 4. I detta anförande instämde Mats Berglind, Peter Jonsson och Åsa Lindestam (alla s).

Gunilla Wahlén (V)

Anf. 155 Gunilla Wahlén (V)

Herr talman! Vi kan läsa, i såväl budgetpropositionen som i den borgerliga majoritetens utskottstext i betänkandet, att Försvarsmaktens ekonomi är i obalans. Det står: "Regeringen har konstaterat att Försvarsmaktens ekonomi nu är i obalans." Det står även att vi inte får en långsiktig budget nu, utan den kommer senare. Sedan kommer även regeringens försvarsproposition, senare, under våren, får vi hoppas. Ja, vi hoppas att den inte blir förskjuten ytterligare tid av någon yttre eller inre omständighet. Försvarsministern tänker sig att då, senare, i vårpropositionen föreslå en långsiktig försvarspolitisk inriktning för försvaret och dess utnyttjande. Så nu, i dag, ska vi egentligen bara ta ställning till budgeten för 2009. Trots detta oklara läge presenterar ni från alliansregeringen en otydlig och svepande försvarsbudget som omfattar över 40 miljarder. Herr talman! En i många delar helt enig försvarsberedning var i våras överens om flera mycket bra förändringsförslag som vi överlämnade till försvarsministern i juni. Varför har inte försvarsministen arbetat in fler av dessa förslag nu i höstens budget? Vad väntar ni på? Vad är det vi i oppositionen väntar på? Och vad är det Försvarsmakten väntar på? Var finns en långsiktig planering för ett modernt, flexibelt, robust försvar för framtiden? Jag hoppas att försvarsministern senare i dag i denna debatt ger oss svar. Vi vill ha besked om hur den borgerliga alliansen ser på personalförsörjningen, framtiden för de nationella skyddsstyrkorna och hemvärnet. Vi vill även ha besked om framtiden för frivilligorganisationerna. Tänker ni fortsätta på den väg ni slagit in på, ett kostsamt, slimmat yrkesförsvar som under Nato- eller EU-ledning ska verka i länder långtbortistan? Eller vill ni skapa ett försvar med stor försvarsförmåga som kan användas både här och nu - här hemma, närvarande i hela landet - och insatt i internationella missioner? Herr talman! Vi i Vänsterpartiet har, trots avsaknad av besked och tydlighet, i denna budget ändå lagt fram några förslag på omprioriteringar inom Försvarsmakten. Vi vill stärka och utöka våra nationella skyddsstyrkor, vi vill att de ska ha ett eget budgetansvar och inte längre fungera som ett dragspel när Försvarsmakten inte kan hålla sin budget i balans. Vi vill förstärka dem ekonomiskt med ytterligare 80 miljoner. Trots att vi ännu inte fått besked av den samlade - om den nu är så samlad - alliansen vill Vänsterpartiet redan nu i 2009 års budget förstärka frivilligorganisationerna med 20 miljoner. Frivilligorganisationerna och de nationella skyddsstyrkorna är i dagsläget en del i det som garanterar en fortsatt folklig förankring och tillgänglighet här och nu. De är organisationer med stor erfarenhet samt kunskap om villkor och förutsättningar i hela landet. Herr talman! Sveriges oberoende av andra länder när det gäller att bibehålla och utveckla vår försvarsförmåga och ansvara för vår territoriella säkerhet har minskat drastiskt. Vårt beroende av Nato är totalt. Regeringen sluter allt fler avtal inom EU och binder fast oss i ett beroende även på den nivån. Regeringen har exempelvis lovat och skrivit avtal om att vi ska sätta upp en ny Nordic Battlegroup 2011 trots att försvarets ekonomi inte är i balans och trots att det var NBG 08 som spräckte budgeten och skapade underskott. Regeringen har även skrivit dyra avtal om gemensam transportförmåga med Nato och flera EU-länder. Nej, lägg EU:s stridsstyrka på hatthyllan. Gör detsamma med SAC, och Occar också för den delen. Regeringen föreslår att resurserna till internationella insatser ska öka med 130 miljoner. Detta förslag avvisar vi i Vänsterpartiet. I stället för att utöka våra internationella insatser bör vi avveckla exempelvis vårt EU-styrda samarbete, säga nej till en ny beredskapsperiod för NBG 2011 samt dra tillbaka våra militära trupper från Afghanistan och göra en plan för utträde ur Kosovo. I stället bör Sverige kraftigt förstärka bistånd och olika typer av civila insatser i dessa länder. Vi föreslår därför en nedskärning på 641 miljoner kronor för internationella insatser 2009. Vi vill även slopa alla medel i försvarsbudgeten som vi skattebetalare betalar in för att främja vapenindustrins export. Vi har ju i närtid kunnat erfara att hur mycket stimulansåtgärder och program för att exportera JAS till Norge vi än bekostar är det ändå andra faktorer som avgör. Historiskt kan vi konstatera att hela försvarsexportstödsmarknaden är osund och stimulerar till bestickning, mutanklagelser och andra oegentligheter. Sverige ligger bland top ten i vapenexportligan. Vårt regelverk för vapenexport är helt urholkat och missbrukat så att vapen tillverkade i Sverige finns i snart sagt alla länder som vill köpa dem - även om de inte är demokratier, även om de är krigförande. Herr talman! Såväl Sverige som EU:s medlemsstater har ställt sig bakom FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Ett av målen i resolutionen är att öka kvinnors deltagande och representation på alla beslutsnivåer inom fredsbevarande insatser. Det är dock uppenbart att EU och dess medlemsstater inte lever upp till sina åtaganden i resolution 1325. Utvecklingen går åt rätt håll, men den går med myrsteg. Försvarsmakten måste bli mer jämställd, och det behöver tas krafttag och långa bautakliv framåt. Vänsterpartiet föreslår därför en förstärkning med 50 miljoner för att vi ska nå upp till våra åtaganden i FN:s resolutioner 1325 och 1820. Även de trakasserier och den diskriminering som HBT-personer och personer med annan etnisk bakgrund än svensk utsätts för är ett stort problem, som snabbt måste åtgärdas inom Försvarsmakten. Vi föreslår därför följande: Sätt upp konkreta mätbara mål för jämnare könsfördelning, och utvärdera målen kontinuerligt. Ställ krav på att vi i Sverige och EU:s medlemsländer alltid ska föreslå både kvinnor och män när man nominerar personal till fredsbevarande insatser. Förbättra och granska rekryteringsprocessen ur ett genusperspektiv. Förstärk genusutbildningen för den rekryterande personalen i stället för att bara ge dem en kort snabbkurs. I EU:s säkerhetsstrategi konstateras att hoten mot EU inte är territoriella. Hot som identifieras är bland annat fattigdom, aids, brist på naturresurser, regionala konflikter, korruption, terrorism och organiserad brottslighet. Ja, vi känner igen detta från Försvarsberedningen. EU gör samma bedömning, och det har lett till att EU tar en aktiv roll i internationella insatser till exempel i Afghanistan, Palestina, Kosovo och Kongo och att Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik har fått en förstärkt roll vid krishantering. Men frågor om kvinnor, genus och jämställdhet nämns över huvud taget inte i säkerhetsstrategin. Herr talman! Regeringen föreslår en ökad budget för Försvarets radioanstalt med anledning av lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Förslaget innebär en ökning på 20 miljoner 2009, 44 miljoner 2010 och 66 miljoner 2011. Vänsterpartiet föreslår i sin motion om signalspaning att en parlamentarisk utredning bör tillsättas. I avvaktan på ett nytt beslut om signalspaning yrkar vi därför avslag på regeringens förslag om utökade resurser för Försvarets radioanstalt. Eftersom en parlamentariskt tillsatt utredning pågår om totalförsvarsplikten, hur den ska organiseras, hur personalförsörjningen ska säkras, utbildningslängd med mera avstår jag från att i dag diskutera den och hoppas få återkomma till den i vårpropositionen. Jag anser att Kustbevakningen och krisberedskapen fyller en viktig funktion i samhället. Deras verksamhetsansvar kommer att utökas i framtiden. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är en ny myndighet, och det kan kanske vara nödvändigt med en förstärkning till myndigheten eftersom det nya uppdraget, att minska risken för och konsekvenserna av allvarliga skador, kriser och olyckor, i dagsläget är ett mycket brett uppdrag. Till detta kommer att de även ska medverka till att minska lidande vid allvarliga olyckor och katastrofer i andra länder. Vi avser att återkomma med förslag inom dessa områden i samband med försvarspropositionen. Eftersom majoriteten av kostnaderna under utgiftsområde 6 inte är specificerade och spårbara är det omöjligt att komma med exakta siffror i vår budgetmotion. Det måste vara möjligt att härleda utgiftsposterna på ett avsevärt bättre sätt för att vi i oppositionen på ett seriöst sätt ska kunna bearbeta utgiftsområdets samlade budget på 44,7 miljarder. Avslutningsvis, herr talman, vill jag lyfta fram vår gemensamma motion om musikkårerna, och för säkerhets skull yrkar jag redan nu bifall till reservation 4. Kommer vi att få ett besked i dag, eller ska deras verksamhet också hänga i luften i väntan på våren? Ska verksamheten finnas kvar i Karlskrona och Göteborg? Är det verkligen sant att ni vill avskeda musikerna och anställa dem som startar egna företag och har F-skattsedel? Kommer ni att göra en genomgripande utredning innan snabba, oövertänkta beslut fattas, som vi föreslår i vår gemensamma motion? Kommer musikkårerna att höras över hela landet under våren, eller måste vi förlita oss på att endast vårfåglarna sprider ljuva toner över landet i väntan på försvarspropositionen? Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4.

Anf. 156 Peter Rådberg (Mp)

Herr talman! Halva mandatperioden har gått, och regeringen har ännu inte presenterat någon långsiktig försvarspolitik för de närmaste åren. Vad vill regeringen på sikt med försvarspolitiken? Det här blir tyvärr en försvarsdebatt i väntan på den försvarspolitiska proposition som kommer till våren. Den ska förhoppningsvis ge besked om åt vilket håll Sverige ska gå i försvarspolitiken. Femdagarskriget mellan Ryssland och Georgien var anledningen till att försvarsministern sköt fram inriktningspropositionen till mars nästa år. Men frågan är om den anledningen är korrekt. I Svenska Dagbladet från den 17 augusti skriver försvarsministern att Försvarsdepartementet håller på med den säkerhetspolitiska inriktningen genom att uppdatera och fördjupa den säkerhetspolitiska analysen. Om Försvarsdepartementet var i gång med arbetet redan efter sommaren borde den säkerhetspolitiska analysen vara klar i dag. Försvarsminister Sten Tolgfors sade i augusti och har sedan upprepat vid flera tillfällen att försvarets tillgänglighet ska öka och dess beredskapstider kortas samt att förbandens användbarhet ska öka etcetera. Det är också den inriktning som Försvarsberedningen lade fram i juni och som försvarsministern har accepterat. Det finns med andra ord en samstämmighet mellan regeringen och Försvarsberedningens samtliga partier i synen på hur man ska gå vidare med den säkerhetspolitiska inriktningen. Då blir huvudfrågan: Vad är problemet? Men den 9 september kunde vi läsa att försvarsministern gör på stället halt och skjuter upp inriktningsbeslutet. Hela skulden lägger han på kriget mellan Ryssland och Georgien. Försvarsministern sade att det krävs en ny säkerhetspolitisk bedömning och att det kan leda till omprövning av hela försvarspolitiken. Herr talman! Här har vi en försvarsminister som är beredd att ompröva hela den svenska försvarspolitiken på grund av femdagarskriget mellan Ryssland och Georgien. Den här typen av utspel visar regeringens svaghet och beslutsångest. Regeringen har inte den långsiktiga försvarspolitiken klar för sig. Men vad är det försvarsministern fick veta den 9 september som han inte visste i augusti? Svaret är att regeringen inte har klarat av uppgiften. Moderaterna kommer inte heller överens med Folkpartiet i olika försvarsfrågor, vilket troligtvis har försenat hela inriktningspropositionen. Det här ger en bild av en regering som inte klarar av att regera på ett trovärdigt sätt. Det här spelet tillhör den lägre divisionen i politiken. Konflikten i Kaukasusområdet har pågått i flera hundra år och aktualiserades i och med Sovjetunionens fall för ca 17 år sedan. Regeringen kan inte säga att man inget visste. Men försvarsministern blev i alla fall helt överraskad och är beredd att ompröva hela försvarspolitiken på grund av denna konflikt. I den inhemska debatten kan det ibland framstå som om Georgienkonflikten i sig kräver nya svenska prioriteringar. Det är inte Miljöpartiets uppfattning. Naturligtvis ska konflikten noga analyseras vad gäller både det ryska och det georgiska agerandet samt hur det internationella systemet har hanterat krisen. Men det svenska försvaret behöver ställas om till ett mer flexibelt och användbart försvar alldeles oberoende av Georgienkonflikten. Det står naturligtvis klart att europeisk säkerhetspolitik påverkades av konflikten, men någon totalt förändrad situation eller en ny världsordning är det svårt att föreställa sig. Svensk försvarspolitik måste i dag och i framtiden vila på en realistisk hotbild och inte vidta förhastade åtgärder som kan motverka sitt syfte. Hoten mot det svenska samhällets säkerhet kan inte mötas med militära medel utan måste motverkas på en lång rad andra sätt. Hit hör terrorism, miljöhot, klimatförändringar, narkotika- och drogrelaterad brottslighet, ekonomisk brottslighet, allvarliga dataintrång och sabotage med mera. När jag vaknat i måndags morse slog jag upp Svenska Dagbladet och läste Allan Widmans artikel om JAS 39 Gripen. Jag blev glad och såg en glimt av hopp, men blev också till viss del rätt besviken. Allan Widman skriver att Sverige har för många stridsflygplan. Jag håller helt med. Man kan utläsa i hans artikel att vi bör ha högst 60 stridsflygplan. Det står inte så ordagrant, men jag utläste det. Allan Widman skriver också att Gripen förvisso är den enskilt viktigaste komponenten i vårt luftförsvar, inte ett industripolitiskt projekt med orealistiska exportförväntningar. "Att försvara Sverige territoriellt är och förblir en huvuduppgift för vårt försvar", enligt Allan Widman. Vidare skriver Allan Widman att det måste vara slut med att industri- och exporthänsyn styr satsningarna. I stället ska de satsningar som görs utgå från luftstridskrafternas huvuduppgift: att vara "en garant för landets säkerhet". Den sista uppfattningen kan jag till viss del dela. Herr talman! Det som är intressant är att Folkpartiet går på tvärs med vad Moderaterna vill i försvarsfrågan. Vi bevittnar helt enkelt en djup spricka mellan Folkpartiet och Moderaterna. Försvarsministern har accepterat att vi kan gå ned från 137 JAS-plan till 100. Folkpartiet vill nästan halvera detta till 60. Försvarsministern vill att de industripolitiska projekten ska fortsätta med oförminskad kraft. Folkpartiet säger nej till det. Folkpartiet har varit drivande i att avveckla klustervapnen. Regeringen gav med sig motvilligt och fick mot sin vilja acceptera att skriva under Oslodeklarationen förra veckan. Hur ställer sig försvarsministern till Folkpartiets olika förslag? "Att försvara Sverige territoriellt är och förblir en huvuduppgift för vårt försvar", blir Allan Widmans slutsats i artikeln och Folkpartiets politik. Därmed ansluter sig Folkpartiet till dem som numera nästan uteslutande trycker på det nationella försvaret. Det verkar vara Folkpartiets nya huvudnummer i försvarspolitiken. Jag beklagar den uppfattningen. Frågan till Folkpartiet blir: Skyddas inte längre den svenska säkerheten i första hand genom att vi verkar i olika internationella operationer? Försvarsministern har gång på gång det senaste året sagt att vi inte har något invasionshot mot Sverige och att svenska intressen skyddas bäst utomlands. Försvarsministern skrev följande den 17 augusti: "Förutsättningen för det tidigare storskaliga invasionshotet mot Sverige från en militär supermakt är borta. Östersjön kantas idag av Nato- och EU-länder. Den europeiska säkerhetsordningen är vidgad till de länder i vårt närområde som tidigare kontrollerades av Sovjetunionen." Även här finns en spricka mellan regeringspartierna Moderaterna och Folkpartiet. Moderaterna ser inte något hot och vill verka på internationell basis för att främja freden. Folkpartiet vill i första hand försvara Sverige. Vilka hot mot Sverige ser Folkpartiet som motiverar att ni i första hand vill trycka på det svenska försvaret? Herr talman! På punkt efter punkt finns en djup klyfta i väsentliga delar i försvarspolitiken mellan dessa regeringspartier. Miljöpartiet välkomnar ändå att Folkpartiet äntligen säger det som för de flesta har varit en självklarhet under lång tid, nämligen att Gripenprojektet i första hand har varit ett industriprojekt mer än ett försvarsprojekt. Miljöpartiet välkomnar också Folkpartiets ställning allmänt i klusterfrågan. Men frågan är hur försvarsministern ställer sig till Folkpartiets utspel om att minska antalet stridsflygplan och deras syn på Gripen som ett industripolitiskt projekt med orealistiska exportförväntningar. Jag går över till Norgeaffären. Försvarsministern har lagt ned mycket prestige på att Saab ska få sälja vårt nya super-JAS-plan, E/F-varianten. Saab förlorade mot det amerikanska planet F-35 på samtliga punkter. Fiasko för Saab och regeringen är det minsta man kan säga. Då är frågan: Vad händer nu? Det står väldigt tydligt i propositionen att vi ska köpa de åtta-tio JAS-planen under förutsättning att det blir en affär med Norge. Nu när Norge har sagt nej till vårt Super-JAS blir frågan till försvarsministern: Kommer regeringen att fortsätta med industristödet till Saab, eller kommer man att tänka om? Frågan är hur länge skattebetalarna ska bidra med pengar till ett företag som inte kan sälja sin produkt. Förra året fick skattebetalarna lägga 4,1 miljarder till JAS Gripen för C/D-nivån. Problemet med Försvarsmakten är att vi har en hel mängd plan, men vi har inte råd att öva och använda planen. Flygtimmarna halveras, och planen får helt enkelt stå kvar på backen. Herr talman! Allt detta bottnar i regeringens beslutsvånda. Den vill satsa på allting samtidigt. Det går inte ihop ekonomiskt. Vi måste någon gång börja lära oss att prioritera efter en hotbild som finns. Det säger sig självt att om vi lägger upp till 30 procent av försvarsbudgeten på materielkostnader räcker inte pengarna till någonting annat. En ljusning i materieldelen är att regeringen fortsätter att dra ned lite grann på materialsidan. Det välkomnar Miljöpartiet, eftersom materielkostnaderna är orimligt höga. Sverige har de högsta materielkostaderna i Europa räknat i procent till hur mycket vi satsar i budgeten. Det som är olyckligt är att regeringen tar en del av nedskärningen på materielsidan och lägger över på förbandsverksamheten. Huvudorsaken till att förbanden får mer pengar är, enligt försvarsministern, återigen händelseutvecklingen i Kaukasus. Regeringens politik blir obegriplig när försvarsministern går ut med dubbla budskap hela tiden. Regeringen sade för ett tag sedan att man skulle se över förbanden och inrikta det svenska försvaret mot dess huvuduppgift, internationell verksamhet, och fortsätta övergången från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Vad hände? Man gör återigen på stället halt och skickar motsatt besked att alla regementen ska vara kvar och att de dessutom ska få mer pengar på grund av händelsen i Kaukasus. Det blir helt obegripligt. Försvarsministern säger att våra viktigaste uppgifter är att verka utomlands för att bidra till fred och stabilitet i världen, vilket också gynnar vår säkerhet. Nästa gång försvarsministern uttalar sig kan ett femdagarskrig mellan Ryssland och Georgien få den svenska försvarsministern att vända på den svenska försvarspolitiken 180 grader. Det är helt enkelt inte vettigt. Vi har inte råd att satsa på allting, som jag sade alldeles nyss. Men det är precis det som försvarsministern gör. Det är ju därför som försvarsbudgeten kommer i obalans gång på gång, vilket nu har hänt ett antal gånger. Jag ska avsluta med att tala lite om vapenexporten. Debatten om svensk vapenexport är fortfarande het. Sverige har ökat sin vapenexport med över 100 procent sedan Irakkriget startade år 2003. Svenska vapen dödar. Sverige hör till de länder som exporterar mest vapen i världen. Vi ligger på nionde plats i världen om vi räknar i dollar, och vi ligger på andra plats i världen om vi räknar hur mycket vi exporterar per capita. Miljöpartiet har sedan länge krävt att vapenexport till krigförande och människokränkande länder ska upphöra eftersom det legitimerar förtryck och försvårar demokratiutvecklingen. Vapenexporten borde överensstämma med utvecklingspolitiken. Sverige ska inte ge bistånd med den ena handen och sälja vapen med den andra. Svensk lag säger att vapen inte bör säljas till krigförande länder eller till länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Det har dock skett vid flera tillfällen och kommer troligtvis att fortsätta framöver. Svenska vapen säljs till länder med stor fattigdom där vapenköpen direkt motverkar arbetet mot fattigdom. Det är ett grundläggande problem att världen väljer att prioritera militära satsningar i stället för att lösa problemet med fattigdom. För varje krona som läggs på bistånd i världen läggs ytterligare 15 kronor på militära utgifter. När riksdagen beslutade om politiken för global utveckling i december 2003 var huvudpunkten att Sveriges politik måste vara samstämmig: Det Sverige säger och gör i ett sammanhang måste stämma med svenskt agerande i ett annat. Alla politikområden måste sträva åt samma håll. Målet är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Politiken ska präglas av ett rättviseperspektiv och kännetecknas av de fattigas perspektiv på utveckling. Det innebär att de fattiga människornas behov, intressen och förutsättningar ska vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling. Om Sverige ska leva upp till detta bör vapenexporten i varje enskilt fall föregås av en problematiserande granskning av huruvida vapenexporten riskerar att motverka hållbar utveckling. En försiktighetsprincip bör anges i samband med vapenexport som innebär att om det finns risk för en målkonflikt bör fattigdomsbekämpningen få företräde. FN:s utvecklingsorgan UNDP lyfte i sin rapport för ett par år sedan fram problemet att militära investeringar av fattiga länder hämmar livsviktiga satsningar på rent vatten och sanitet. Pakistan omnämns särskilt då landet lägger 47 gånger mer på militären än på vatten och sanitet samtidigt som 118 000 människor årligen dör av diarré i landet. Under 2006 gav Sverige klartecken till en av de största krigsmaterielaffärerna någonsin, exporten av militära radarövervakningssystem just till Pakistan. Herr talman! Hur kan ett land som Sverige som värnar om demokrati och mänskliga rättigheter gång på gång bryta mot våra egna beslut och även mot FN:s mål på den här punkten? Jag vet att den borgerliga majoriteten kommer att med tystnad gå förbi den här frågan. Den är tyvärr för känslig att debattera. Det vore väl inte för mycket begärt att alla politiska partier ställer sig bakom en politik som omgående slutar att sälja vapen och göra följdleveranser till diktatoriska länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Det är i varje fall som vi alla säger oss vilja ställa oss bakom. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 4.

Anf. 157 Rolf Gunnarsson (M)

Herr talman! Nu har vi lyssnat på de tre röda spelarna. Anders Karlsson var lite grann i sin inledning inne på den oro som han påstod fanns inom Försvarsmakten hos försvarsanställda. Jag kan trösta Anders Karlsson med att det är tur att han inte ska göra resan nu efter att den nya röda trion har bildats. Då skulle man snacka om oro. Vad händer om man ska spara 8 miljarder på tre år? Det lät på Peter Rådberg som att det var enighet om det. Det är det röda laget som har sådana förslag. Det är sådana diskussioner som nu förs inom försvarsindustrin och inom Försvarsmakten. Herr talman! Målet för det svenska militära försvaret ska vara att självt och tillsammans med andra inom och utom landet aktivt värna våra grundläggande värden och intressen genom att förebygga och hantera konflikter och krig, säkerställa landets suveränitet samt skydda samhället och dess funktionalitet. Det är detta vi ska ha vårt svenska försvar till. Ledord är tillgänglighet och användbarhet såväl här hemma som borta. En viktig del för detta mål är den proposition som kommer nästa år, den så kallade inriktningspropositionen som här nämnts. Förändringarna träder i kraft år 2010 och är fullt genomförda år 2014. Jag kan inledningsvis konstatera att tidtabellen för inriktningspropositionen ligger fast. Vi stärker nu förvarets förmåga och värnar Sverige nationellt och internationellt. Vi stärker förbandsverksamheten, som nämnts här. Vi effektiviserar materielanslaget med 2,3 miljarder, vilket i sin tur gör att just förbandsverksamheten kan stärkas. Vi fördubblar vår kapacitet för internationella insatser. Inga nya nedläggningar kommer att ske under denna period. Vi stoppar alltså Socialdemokraternas nedläggningstradition. De åtgärder som regeringen föreslår i budgetpropositionen möjliggör för ett starkt försvar och innehåller inga förbandsnedläggningar under innevarande mandatperiod. Detta är till skillnad från Socialdemokraternas budgetar som lagts fram under tolv år där 60-talet militära förband, verksamheter och enheter lagts ned. Det är Söderhamn, Östersund, Linköping, Umeå, Strängnäs, Ängelholm, Falun, Hässleholm och en mängd andra orter som har fått känna på hur Socialdemokraterna med hjälp av Miljöpartiet och Vänstern har lagt ned förband, regementen och andra militära verksamheter. Här finns en väldigt stor skillnad mellan nu och då. Vi minns alla de svarta ekonomiska hål som uppstått genom åren. Men insatser som nu görs stärks förbandsanslaget. Vi får en ekonomi i balans. Det skapar en effektivare materielförsörjning och samtidigt, vilket är viktigt, en bättre ekonomistyrning. Det sistnämnda är mycket viktigt. Vi vet att Ekonomistyrningsverket kom med en dyster och mycket mörk rapport där man var mycket kritisk till hur ekonomistyrningen hos Försvarsmakten sköttes. Rättare sagt fanns det klara och konkreta brister i just styrningen av ekonomin inom Försvarsmakten. Herr talman! Vi dubblerar alltså vår förmåga att göra insatser internationellt - en verksamhet och ett solidaritetsarbete som Socialdemokraterna nu delvis tycks överge. Det är mycket förvånande och en ny inriktning hos Socialdemokraterna. Vår omvärld är liksom den säkerhetspolitiska situationen samt karaktären på de internationella insatserna stadd i ständig förändring. Det som hände i Georgien när Ryssland gick från ord till handling överraskade många och gick oerhört snabbt. Detta måste naturligtvis finnas med i framtida bedömningar. Genom insatserna internationellt utvecklar vi också förmågan att samverka med andra länder. Kunskapen vi får i internationella insatser stärker förmågan och kvaliteten i försvaret även här hemma. Jag hoppas att det föreligger enighet i tankesättet att vårt svenska försvar inte enbart kan utvecklas genom olika övningar. Samma förband ska vara tillgängliga för insatser såväl nationellt som internationellt. Det svenska försvaret kommer i framtiden att vara uppbyggt utifrån bataljonstridsgrupper med bevarad brigadledningsförmåga. Jag har sett att Socialdemokraterna också har efterlyst en internationell strategi för våra internationella insatser. Då måste man grovt ha missat att vi antog en sådan här så sent som i våras. Fru talman! I dag på förmiddagen har Socialdemokraterna varit med och sagt ja till en utökning av Afghanistanstyrkan och ja till fortsatt verksamhet i Kosovo - detta i det sammansatta försvars- och utrikesutskottet. Samtidigt har Socialdemokraterna i sin budget föreslagit att vi ska upphöra med Kosovoinsatsen. Alltså fattas det nu pengar, eller rättare sagt ännu mer pengar, i Socialdemokraterna budgetalternativ. Min partikollega Nils Oskar Nilsson kommer senare att ta upp det som gäller våra internationella insatser. Fru talman! Mycket glädjande är att hemvärnet eller de nationella skyddsstyrkorna i framtiden får en tyngre och viktigare uppgift än tidigare. Vi vet ju hur hemvärnet har behandlats under Socialdemokraterna tolv år vid makten. När jag kom in i riksdagen 1994 fanns det 120 000 personer i hemvärnet. Sedan har vad man skulle kunna kalla för en slakt av hemvärnet skett. 120 000 blev 100 000, det blev 90 000, det blev 80 000, det blev 70 000, det blev 60 000, det blev 50 000, det blev 40 000 och nu är det nere i ca 35 000. Och nu har vi sagt halt. Där har ni en bakgrund till och en historiebeskrivning av hur det har varit inom det svenska hemvärnet, som nu Socialdemokraterna skriver entusiastiska motioner om. Man bör känna till bakgrunden och veta hur Socialdemokraterna har hanterat hemvärnet. Då får man en aningen fadd smak i munnen när man läser alla entusiastiska motioner som socialdemokrater skriver där de hyllar hemvärnet. Nu, i opposition, hyllar de alltså de män och kvinnor som numerärt sett har slaktats år efter år. Det ger knappast någon trovärdighet. Fru talman! Alliansen är garanten för att inga nya nedläggningar kommer vare sig av förband ute i landet eller av hemvärnets numerär - detta under innevarande mandatperiod. Vad som sedan sker kan nog ingen i denna kammare sia om. Ingen vet hur stora försvarsanslag som kommer och som behövs. Vi känner i dag inte till de framtida behoven Vi har däremot fått oroande signaler. Om det skulle bli ett maktskifte skulle det självfallet bli kraftiga nedskärningar igen i försvarsbudgeten. Helgens besked om att tre vänsterpartier, tre röda partier, nu ska ses som ett regeringsalternativ ger, som jag inledde med att säga, ännu större hot mot försvaret och ett kraftigt hot mot försvarsindustrin i Sverige. Då skulle hemvärnet åter med all rätt känna sig hotat. Försvarsindustrin skulle känna ett kraftigt hot. Övriga verksamheter skulle vara hotade av nedläggning och nedskärningar. Ta bara och läs vad Miljöpartiet och Vänstern vill skära bort och hur mycket de vill skära ned! Hur många tusen skulle med den rödgröna politiken få lämna försvarsindustrin? Ta och läs noga vad Vänstern vill i samarbetet kring och med EU och vad man vill göra med svensk försvarsindustri! Ta och läs, och lyssna på vad Peter Rådberg sade alldeles nyss! Det blir en nattsvart försvarsbild om man ser Socialdemokraternas alternativa budget och dessutom lägger till de två nya röda partierna. Detta kallas nu ett alternativ i svensk politik. Karin Enström kommer i sitt anförande senare att ta upp bland annat frågorna om personalförsörjning. Låt mig i alla fall konstatera - för det gäller personalbiten i allra högsta grad - att en klar besvikelse är det stora antal tjänster som Högkvarteret har och utvecklingen i en tid då vi har minskat i försvaret totalt. Jag bad riksdagens utredningstjänst att ta fram siffror på antalet årsanställda på Högkvarteret. Jag noterar med stor besvikelse att antalet anställda inte har minskat, utan ökat. Jag satt själv med i den så kallade Peter Lagerblad-utredningen under Socialdemokraternas tid. Där trodde vi att vi var helt eniga om att antalet anställda i Högkvarteret skulle skäras ned. Men så blev det inte. Det påstods då, under Socialdemokraternas tid i Försvarsdepartementet, att just Högkvarteret skulle bantas. Sådana besparingar räknades också in i budgeten. Men nu har vi facit: Medan förbanden runt om i landet lades ned svällde Högkvarteret. Åren 2003, 2004 och 2005 var siffran mellan 1 250 och 1 330 anställda för att vara 1 300 år 2006 och öka till 1 352 år 2007. Här måste det ske någonting! Det Socialdemokraterna inte lyckades med måste vi nu ha som ett mål. Jag hoppas att vi är flera som ställer upp bakom detta. Jag kan bara konstatera att byråkratin tyvärr har fått svälla på bekostnad av förmågan. Nu måste det ställas hårdare krav om en minskning av overheadkostnaderna, som man kan kalla Högkvarterets kostnader för. Fru talman! Låt mig också säga något om samhällets krisberedskap. Den stärks och den utvecklas. Den 1 januari 2009 börjar den nya myndigheten sin verksamhet - en myndighet mot olyckor och kriser. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ska utveckla och stödja samordningen av samhällets krisberedskap och lägga stort fokus på att utveckla det tvärsektoriella perspektivet - detta för att snabbt kunna ta den sammanhållande och stödjande rollen före, under och efter en kris. Dagens breda hotbild känner inga gränser och påverkar många länder samtidigt. Det är inte möjligt att se en militär konflikt i vårt närområde som enbart skulle påverka ett land eller behöva mötas av ett land enskilt. Det är genom samarbete som vi bäst stärker de nordiska ländernas säkerhet. Samarbetet inom försvaret i Norden är viktigt. Vi delar geografi och de utmaningar som finns i vårt närområde. Vi har liknande säkerhetspolitiska mål och uppgifter. Även om några av våra grannar är medlemmar i olika organisationer finns det mycket vi kan göra tillsammans. Vi bidrar alla till FN, EU eller Nato. Som en följd av den internationella politikens utveckling har situationen i vårt närområde förändrats markant de senaste 20 åren. Vi står i dag inför bredare och mer sammansatta säkerhetsutmaningar än tidigare. Situationen kring och i Östersjön har förändrats. Östersjön kantas i dag av EU- och Natoländer och har 50 000 fartygsrörelser per år och fördubblade oljetransporter. Arktis- och Barentsregionerna genomgår stora förändringar. Klimatförändringarna leder till nya trafikleder och till att nya naturtillgångar tillgängliggörs. Flera länder har stora intressen i området. Den strategiska rollen för vår region har ökat. Vi i Norden står alla inför liknande förändringar. Här är samarbete A och O. Ett sådant samarbete gynnar också försvarsindustrin i Norden - en nog så viktig bit. Det behövs nu konkreta nedskrivna och framförhandlade samarbetsobjekt och projekt. I en gemensam vision av det nordiska samarbetet skulle man kunna se gemensamma truppbidrag för internationella insatser, gemensam utveckling, anskaffning, underhåll och vidareutveckling av försvarsmateriel, gemensam officersutbildning och gemensamma övningar. Detta är några exempel. Det som är mycket viktigt är att försvarsindustrin kan dra nytta av ett starkare nordiskt samarbete. Fru talman! Ännu än gång tar jag upp en viktig del: Hur ser alternativet i svensk försvarspolitik ut? Finns det något riktigt alternativ? Nej, man kan konstatera att det inte finns något trovärdigt alternativ. Det finns tre oppositionspartier, men de spretar åt alla håll i sina förslag. Det enda man tydligen är överens om gäller försvarsmusiken. Det är en fråga som varken under Socialdemokraternas tid vid makten eller nu är en fråga för riksdagen. I veckan fattade dessutom Försvarsmakten ett beslut i denna fråga. Vi har också i vår text påpekat de kulturvärden som finns i försvarsmusiken. I övrigt är det illa ställt med gemensam syn. Låt mig först notera att det är en helt unik situation i meningen att Vänstern har mer pengar i sin försvarsbudget än vad Socialdemokraterna har. Det är unikt. Jag tror att det är första gången i modern tid i denna kammare som det är så. I varje fall borde det få Socialdemokraterna att tänka till. Hur hamnade man där? Vid ett regeringsskifte - hemska tanke - ser jag situationen där vice statsminister Lars Ohly kallar till sig Mona Sahlin och säger: Vi måste satsa mer på försvaret. Snacka om omvända roller! Socialdemokraterna vill alltså skära ned budgeten med drygt 5 miljarder på tre år. Vänstern vill skära med 4 miljarder och Miljöpartiet vill skära med 8 miljarder. Så ser alternativen ut i svensk försvarspolitik. Det är det som kallas alternativet - de som vill agera tillsammans efter nästa val. I fråga om enskilda anslag vill Vänsterpartiet öka förbandsverksamheten medan Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill minska. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet minskar anslagen till internationella fredsinsatser samtidigt som Miljöpartiet vill öka. Är det någon som efter den summeringen av tre olika budgetalternativ kan påstå att det finns ett alternativ till alliansens försvarspolitik? Är det någon som efter anförandena av Anders Karlsson, Gunilla Wahlén och Peter Rådberg kan påstå att ni fann någon röd tråd i försvarsfrågan i det röda laget? Nej. Jag undrar hur Socialdemokraterna har kommit fram till att det går att spara 400 miljoner år 2010 och 800 miljoner år 2011 på bland annat logistikprocessen eller Försvarsmaktens stödverksamhet, som man skriver i sitt särskilda yttrande. Ingen i den här salen motsätter sig att det görs rationaliseringar. Detta är bland annat detta som Marie Hafström ser över just nu. Det vore intressant att få veta hur ni kom fram till siffrorna 400 respektive 800 miljoner. Jag tittade lite i fjolårets protokoll, och i fjolårets debatt påstod ni att ni hade tre ledord som var viktiga, nämligen analys, underlag och beredning. Jag vill självfallet uppmana Anders Karlsson att berätta för oss hur ni kommer fram till de här siffrorna. Hur ser analysen av de här underlagen ut? Hur är beredningen av detta? Eller har ni bara slagit till med en siffra vilken som helst? Det ska bli väldigt intressant att höra svaret. Nej, fru talman, det finns inget alternativ till alliansens försvarspolitik. För Socialdemokraterna har det gått riktigt illa i årets tänk när det gäller försvaret. Man hamnar alltså under det anslag som Vänstern anser vara ett minimum. Bara det att man har lägre anslag än Vänstern är ett tecken på att det gått snett. Ännu mer snett går det då man går med på en fortsättning i Kosovo, som i och för sig är glädjande, där det inte finns några pengar anslagna i budgeten. Jag vill därmed yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Fru talman! Jag vill också passa på att här framföra ett tack till försvarsutskottets kansli. Det är ett litet kansli men ett alert kansli. Jag vill tacka för gott samarbete och ett gott arbete under det gångna året.

Anf. 158 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Det lackar mot jul. Det kunde man höra på Rolf Gunnarssons tal. Vi ska ha allting, och vi ska ha allting samtidigt. Det ska vara både nationellt och internationellt. Den politik som du har pratat om har ju havererat, och den havererar hela tiden. Du har ett underskott år efter år. Ni kan inte prioritera. Miljöpartiet försöker säga att vi ska bygga upp ett försvar utifrån den hotbild som finns. Rolf Gunnarsson pratar inte om någon hotbild. Han pratar om allting hela tiden. Vi ska ha ett försvar för att skydda Sverige, och vi ska ha ett internationellt försvar. Men vad är hotbilden, Rolf Gunnarsson? Kan du förklara det? Man bygger inte upp ett företag om man inte vet vilka kunder man ska inrikta sig mot. Man satsar inte på alla kunder samtidigt. Det är inte annorlunda med försvarspolitiken. Grundproblemet i regeringens försvarspolitik är att jag inte ser någon blå, röd eller grön linje. Det spretar åt alla håll. Sedan säger Rolf Gunnarsson att vi inte lägger ned några förband. Nej, och det är precis det som den här bilden innebär. Jag sade alldeles nyss att försvarsministern hade en tanke på att göra om detta, men han gjorde halt på grund av konflikten i Georgien. Håller inte Rolf Gunnarsson med om att om vi ska blicka utåt och vara med på internationell basis får vi också ha ett förband som verkar i den riktningen. Min fråga till Rolf Gunnarsson är: Vilken hotbild ser Moderaterna? Miljöpartiet har lagt fram en 30-sidig motion där vi förklarar vad hotbilden är. Sedan riktar vi in vår politik mot just den hotbild som finns. Det är väl så man ska bedriva svensk försvarspolitik?

Anf. 159 Rolf Gunnarsson (M)

Fru talman! Vi ska få en redovisning i utskottet på tisdag av vad som hände i Georgien och den bit av hotbilden som ingår där. Sedan har vi inriktningspropositionen, Peter Rådberg, där det ska tas upp hur försvaret ska se ut i framtiden. Jag sade att vi ska ha ett starkt, effektivt insatsförsvar med tillgänglighet och användbarhet hemma och borta, här och nu. Vi förstärker förbandsverksamheten. Jag är medveten om att ni inte vill det. Ni vill inte särskilt mycket med så mycket besparingar. Försvarets förmåga till internationella fredsinsatser fördubblas. Vi har en satsning på försvaret. Peter Rådberg säger att det har varit underskott år efter år. Vi har bara suttit i regeringen i två år. De andra underskotten var ni med om. Ni hade folk i departementet på den tiden. Det var kraftiga underskott. Det var ständigt stora svarta hål. Dem får du prata om med dina partikamrater som jobbade i departementet på den tiden. Jag hoppas att du inte fann någon röd linje i mitt tal. Det är nog åt andra hållet. Jag tycker att det är jättebra att det inte ska vara några nedläggningar. Det här halt på platsen nu. Jag tycker att det har varit tillräckligt mycket oro under de här tolv åren med 50-60 nedläggningar av förband och enheter. Det har varit tillräckligt oroligt att ha haft det. Det är ett väldigt bra besked. Jag har inte träffat samma personer som Anders Karlsson, utan jag träffar betydligt lugnare människor. Jag vet inte vad det kan bero på. Vi har också gjort rätt många resor och inte hört det. Inriktningspropositionen ska ge svaret på hur det ska se ut på längre sikt. Det är rätt fantastiskt egentligen att ni ändå, utan att ha den inriktningen på längre sikt, kan slå till och pruta 8 miljarder. Det är jag imponerad av, om jag nu ska vara imponerad av någonting så här till jul.

Anf. 160 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Jag får tacka för det lilla. Om vi ska slå oss för bröstet, Rolf Gunnarsson, så försöker Miljöpartiet på 30 sidor analysera vilken hotbild vi har, och sedan lägger vi vår politik efter den. Regeringen hade en ambition att titta på förbandsverksamheten, men ni orkade inte. Ni gjorde halt och förstärker den helt plötsligt, och så gör ni både-och. Ni kör samma politik som vi har misslyckats med under väldigt många år. Var ligger det nya i er politik? Rolf Gunnarsson har väldigt svårt att svara på frågan vad hotbilden är. Vilken är hotbilden, och hur ser Moderaternas politik ut för just den hotbilden? Miljöpartiet har sagt att vi kan spara rätt mycket på materialkostnaderna. Där ligger en stor del av dessa 8 miljarder som du pratar om under fem-sju år. Om halva försvarsbudgeten går till material, och JAS ligger väl på ungefär 25 procent av den totala budgeten, är det klart att vi kan spara. När nu JAS Gripen, E/F-varianten, kraschade i Norge har vi en möjlighet att tänka om. Kan inte Rolf Gunnarsson förstå att vi kanske kan göra om försvarspolitiken så att vi kan rikta oss mot internationella insatser och stärka freden både borta och hemma genom att vara där och vara lite effektiv när det gäller ekonomin? Er politik betyder i det här fallet att ni kommer att köra samma politik i dag som ni gjorde i går, och i går misslyckades ni. Det är skillnaden mellan Miljöpartiets politik och regeringens.

Anf. 161 Rolf Gunnarsson (M)

Fru talman! Det låter fortfarande som vi har suttit vid makten ett antal år. Besvikelsen måste vändas mot er själva som satt i departementet under många år. Vi har en fördubbling av förmågan när det gäller internationella insatser de närmaste åren. Jag är tveksam till om Peter Rådberg kommer att haka på de internationella insatser som vi ger oss ut på, utan det blir nog reservationer om att inte ställa upp på dem. Peter Rådberg försökte säga att det var på lång sikt man skulle spara detta. Det är på tre år som man ska spara 8 miljarder. Det är en bit i den här röda trion nu. Det skulle vara intressant att höra om ni, som har skissat på andra siffror i er 30-sidiga motion, har räknat på hur mycket det skulle betyda i antalet tjänster på förband och inom försvarsindustrin. I de trakter där Peter Rådberg och i andra trakter där det finns försvarsindustri tror jag att man verkligen har blivit skrämd av siffran 8 miljarder. Framför allt har man nog blivit mer skrämd efter söndagens besked om att det nu är en trio som ska ha ett gemensamt alternativ, som man säger. Det ska bli intressant. Ni behöver nog ett rejält samordningskansli. Om det - hemska tanke - blir regeringsskifte tror jag att samordningskansliet kommer att dra väldigt mycket resurser.

Anf. 162 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Rolf Gunnarsson, du blandade in Afghanistan och Kosovo i den här debatten. Vi har faktiskt ansträngt oss väldigt mycket i det sammansatta utskottet för att hitta gemensamma lösningar. Det har vi gjort av det skälet att vi skickar ut svenska män och kvinnor utomlands för att göra internationella insatser för att skapa fred och stabilitet. Det har vi gjort. Vi har varit mycket tydliga och sagt att eftersom vår budget har fallit vill vi ändå vara med och forma det betänkande om den internationella insatsen i Kosovo som sedermera ska debatteras här i riksdagen. Det är faktiskt så vi har gjort. Vi tycker att det är viktigt när vi skickar ut någon. Ni har regeringsmakten. Men vi fick också igenom väldigt många förslag. Vi blev överens om väldigt mycket eftersom vi gav och tog över bordet för det viktiga uppdrag som finns i de olika länderna. Jag tycker inte att vi ska politisera för mycket i den frågan och säga att vi inte hade pengar. Vi hade inte pengar till Kosovo. Dem hade vi tagit bort i vårt budgetalternativ. Vi har heller inte reserverat oss i dag i budgeten på försvarsområdet. Vi ser den som en helhet och har lämnat ett särskilt yttrande. Det är viktigt att säga det här och inte politisera om det. Vi har försökt hitta en enhetlighet. Vi har gjort det. Vi har inte ens reserverat oss. I Afghanistanfrågan har vi mycket nogsamt, det ser du om du läser vår budgetmotion, sagt att vi är beredda och har avsatt pengar för Afghanistan eftersom det är väldigt svårgripbart vad som händer där. Jag vill också ha ett bekräftande på att vi försöker hitta ett samförstånd på de områdena.

Anf. 163 Rolf Gunnarsson (M)

Fru talman! Jag sade från talarstolen att det var bra att ni ställde upp i fråga om Kosovo. Likafullt fattas det pengar i er budget. Det är, som Anders Karlsson säger, viktigt att vi får så många partier som möjligt att ställa upp i alla internationella insatser där vi skickar män och kvinnor. Det sade vi också på hearingen om Afghanistan häromdagen. Den delen är vi helt ense om. Den enigheten finns åtminstone bland fem partier. I och med att ni har gått så hårt fram och till och med i en motion skrivit att ni skulle ta bort pengarna redan vid årsskiftet är det bara att konstatera att det var en ganska dramatisk besparing ni gjorde. I budgeten för 2009 skulle ni trappa ned Kosovoinsatsen. De pengarna tjänar man inte, om man analyserar det. Det går inte att dra ned kostnaden så snabbt som ni vill, utan det är på längre sikt. Jag konstaterar bara att det fattas pengar i er budget. Men, som Anders Karlsson säger, den har fallit sönder. Den har definitivt fallit sönder nu när man ser på det nya svenska röda alternativet. Då är det totalt sönderfall med 8 miljarder. Anders Karlsson har en chans till att på två minuter tala om hur han funderar nu. Den oro som han hade kan inte ha blivit mindre när uppgörelsen gjordes i helgen med tre partier där ett parti har 8 miljarder i underskott. Då måste Anders Karlsson ha blivit ännu mer oroad och börjat fundera allvarligt på hur det ska gå till att göra en försvarsbudget med två av hans nya röda kolleger.

Anf. 164 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Det är intressant att höra borgerligheten - man har kallat er kartell. Vi har haft socialdemokratisk regering mesta tiden av 1900-talet. De har lagt en budget varje år på alla områden. Det har visat sig att Sveriges utveckling har varit oerhört framgångsrik på alla områden. Vad skulle ha förändrats för att vi har passerat in i ett nytt århundrade så att vi inte skulle kunna göra en budget även på försvarsområdet 2010 eller 2011, då vi tillträder, vilket jag hoppas att vi gör? Jag vill ställa en fråga till Rolf Gunnarsson. Det handlar om anslagsstruktur. Vi har gjort ett tillkännagivande till den socialdemokratiska regeringen och till den borgerliga regeringen och sagt att vi vill ha en annan anslagsstruktur till försvarsutskottet för att vi ska utöva kontrollmakt. Det står i regeringsformen att det är så. Vi har varit överens om det varje gång. I dag kan man konstatera att regeringen lämnar tydligare underlag till OSSE än till Sveriges riksdag. Hur är det möjligt att kunna ge bättre underlag till OSSE än till Sveriges riksdag? Vad är det som gör att du och dina kolleger säger: Nej, vi behöver inte göra något tillkännagivande mer? Är ni nöjda med den redovisning som kommer från regeringen i dag? Det blir intressant att höra. Varför kan man lämna tydligare redovisning till OSSE än till Sveriges riksdag? Det är två frågor, Rolf Gunnarsson.

Anf. 165 Rolf Gunnarsson (M)

Fru talman! Jag fick inte svar på frågan hur ni hade kommit fram till summorna 400 och 800 miljoner som det skulle vara så intressant att veta att det fanns beredning och underlag för. Det fick jag aldrig veta. När man går härifrån får man tyvärr tro att ni har höftat till någon summa och då blev det 400 och 800 miljoner. När det gäller anslagsstrukturen blev vi nöjda. Jag erkänner gärna att vi inte blev totalt nöjda, men vi blev nöjdare än vad vi någonsin har varit. Det räckte för att vi skulle komma över gränsen för tillkännagivanden. Jag håller med Anders Karlsson. Så har det varit. Vi har gjort tillkännagivanden. Anders Karlsson har rätt beskrivning. Vi blev nöjda, men inte tillräckligt. Jag lovar att vi ska jobba vidare med det här, så får vi se när vi står här nästa år till jul om vi har förbättrat det här ytterligare ett steg. Det är min förhoppning. Sedan kommer vi till Anders Karlssons nya dåliga sällskap. Mina föräldrar sade: Passa dig för dåliga vänner. Ni har hamnat i ett rött lag där ni får det besvärligt. Den oro som du inledde dagens anförande med finns i förband och i försvarsindustrin. Jag tror att Anders Karlsson som innerst inne är försvarsvän och tillhör den delen av Socialdemokraterna allvarligt har funderat på hur det ska gå att ha med Peter Rådberg och Miljöpartiet. Det är 8 miljarder - inte miljoner, som någon sade i frågestunden - som ska sparas. Någon tanke tror jag att Anders Karlsson har haft på hur han har kunnat hamna med en mindre besparing än Gunilla Wahlén och Vänsterpartiet. Jag tror att Anders Karlsson som försvarsvän har de funderingarna när han studerar vad som har hänt senaste veckan.

Staffan Danielsson (C)

Anf. 166 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Jag kommer att något överskrida min korta beräknade talartid på grund av omständigheter inom min kontroll Efter första världskriget slut för 90 år sedan skulle det aldrig mer bli krig. Efter andra världskrigets slut för 63 år sedan har världskrig kunnat undvikas, och Europa har inte varit så här fredligt på mycket, mycket länge. Bildandet och utvecklandet av Europeiska unionen är den stora orsaken till detta. Kommunismens och järnridåns fall har ytterligare bidragit till fred och frihet, och till handel och tillväxt i hela Europa. Därför är det trist och oroande att Sveriges nära granne Ryssland har betydande problem i sin utveckling mot demokrati, att forna tiders maktambitioner åter vässas och att man i strid med folkrätten varit i krig med Georgien. Det lackmustest som Försvarsberedningen ansåg att Rysslands agerande i Kaukasus utgjorde visar blodröd färg. I försvars- och säkerhetsfrågor är det ett stort värde med en bred nationell samsyn, och här har Sverige en god och lång tradition att bygga på. Vid 2004 års försvarsbeslut rådde stor samstämdhet om försvarets inriktning, och jag hoppas att detta ska bli fallet även vid det kommande inriktningsbeslutet nästa år. Försvarsberedningens arbete har givit en bra plattform som väger tungt, vilket ju försvarsministern ofta har understrukit. Regeringen har lagt fram en bra försvarsbudget. Försvarsmaterielkostnaderna skärs ned med ca 1 miljard kronor, förbandsanslaget ökas med lika mycket och de fredsfrämjande internationella insatserna tillförs 650 miljoner kronor i enlighet med alliansens utfästelse att fördubbla dem. Sverige är ett militärt alliansfritt land, och det är viktigt att vi tar vårt ansvar tillsammans med andra för att trygga fred och säkerhet där inbördeskrig och ofred råder. Detta gagnar givetvis också vår egen säkerhet på sikt. De svenska soldater, män och kvinnor, som ställer upp i dessa fredsmissioner är värda all beundran och respekt. Fru talman! Sveriges försvar ska vara insatsberett för att trygga säkerheten i Sverige men också på andra håll i världen där freden är hotad. Detta gagnar även vår egen säkerhet, och det vässar våra styrkors kompetens och erfarenhet. Det ställer samtidigt ökade krav på att hemvärnet i Sverige utvecklas till nationella skyddsstyrkor som finns över hela landet och som tar vara på det stora engagemang som så många hemvärnssoldater årligen bevisar i både militära övningar och civila kriser och katastrofer. Från Centerpartiets sida driver vi på för ett starkt hemvärn. Vi gläds åt den breda uppslutning som nu finns i Försvarsberedningen, i regeringens proposition och i dagens utskottsbetänkande, där ett enigt utskott lyfter fram hemvärnets stora betydelse och förutsätter att detta kommer att återspeglas i nästa års inriktningsproposition. Min kollega Eva Selin Lindgren kommer att utveckla det ytterligare. Sverige har som bekant en stark och mycket kompetent försvarsindustri. Min uppfattning är att JAS Gripen är ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med planet. Min förhoppning är att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över. Mot den bakgrunden, och mot det växande nordiska samarbete som är så angeläget, är det självfallet mycket trist att Norge verkar fortsätta att köpa amerikanskt. Ändå tristare är det att man på svårförståeliga grunder riktar stark kritik mot Gripen. Det kanske är för att inrikespolitiskt försvara den prioritering man gjort. Sveriges riksdag fullföljer sitt bemyndigande till regeringen att uppgradera åtta-tio Gripenplan till E/F-version, under förutsättning att Norge anskaffar samma vapensystem. Skulle det amerikanska planets pris och tillverkningsplaner förändras eller visa sig orealistiska kan förhoppningsvis frågan komma upp på nytt. Försvarets ekonomi har varit ansträngd men stabiliseras nu med denna budget. De olika beräkningar som gjorts inom Försvarsmakten för nedläggningar av garnisoner har skapat oro. Från Centerpartiet och alliansen anser vi att det är bra att de inte behöver aktualiseras. Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig. Arbetsro skulle man inte få om en del av de rödgröna får bestämma. Miljöpartiet vill närmast halvera armén från dagens elva förband till endast sex förband samtidigt som man dramatiskt vill minska försvarsanslaget på sikt med 10 miljarder kronor, det vill säga med 25 procent. Det är ärligt, och det är välskrivet, men det är samtidigt mycket allvarligt. Man brukar säga att försvaret alltid kostar ca 40 miljarder kronor, vilket i stora drag har gällt i rätt många år. Det innebär en löpande reducering i reala termer ungefär i takt med inflationen, vilket innebär att ambitionen från 2004 års försvarsbeslut att minska försvarsbudgeten med reala 3 miljarder är uppfylld med råge. Mot den bakgrunden är det glädjande att materielbesparingarna på sammantaget 2,3 miljarder fram till 2011 nästan i sin helhet överförs till förbandsverksamheten. Hade så inte skett hade läget varit fortsatt bekymmersamt. Fru talman! I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Vår säkerhet är intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet. Det är viktigt för Sverige som militärt alliansfritt land att ta sitt ansvar vad gäller försvar och säkerhet på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt. I ett långsiktigt perspektiv är det intressant att jämföra hur stor andel av bruttonationalprodukten som vårt försvar tar i anspråk. Detta mått anges ofta i internationella jämförelser mellan olika länders försvarsutgifter. Nato har som ambition att medlemsländernas försvarsanslag bör uppgå till 2,0 procent av bnp. EU-ländernas genomsnitt är ca 1,75 procent. Norges försvarsanslag uppgår till ca 1,6 procent av bnp liksom Nederländernas, medan Tyskland, Finland och Danmark ligger kring 1,3 procent. Sveriges försvar kostar mellan 1,2 och 1,3 procent av bnp. Jag vill mot den bakgrunden ställa några frågor till den färggranna oppositionen. Miljöpartiet vill på några år sänka det svenska försvarets andel av bnp till långt under 1 procent, en nedskärning med 10 miljarder kronor. Hur tror ni att det skulle uppfattas av länderna i vår omvärld, eller av det svenska folket? Spelar ni inte något av rysk roulett med Sveriges säkerhet? Är ni verkligen mogna att ta ett eventuellt regeringsansvar? Vänsterpartiet ville i fjol att årets budget skulle vara 4,4 miljarder lägre än vad den faktiskt är. Det är en dramatisk minskning. Inför 2009 har Vänsterpartiet glädjande nog nöjt sig med 1,3 miljarder mindre än regeringen, det vill säga att ni ökar er försvarsbudget med över 3 miljarder jämfört med förra året. Det är bra, men det är rätt svajigt. Ni vill också lämna EU och Sveriges internationella fredsinsatser och närmast krossa vår försvarsindustri. Är ni verkligen mogna att ta ett eventuellt regeringsansvar? Socialdemokraterna blandar vin och vatten i sina motioner. Det är bra att ni står bakom Försvarsberedningens slutsatser om försvarets inriktning med mera. Det är bra att vi är överens om värdet av en bred samsyn om säkerhetspolitiken, och ni skriver väl om värdet av att Sverige bidrar till internationell fred och säkerhet. Men det är rent ledsamt, om jag får uttrycka det så, att ni vill minska försvarsbudgeten, ungefär som era samarbetspartier, med nära 1 miljard kronor. Och ni gör det helt och hållet på just de internationella insatserna som ni vill dra ned från 2,5 till 1,5 miljard kronor. Ni är det parti i Sveriges riksdag som har i särklass lägst ambitioner just nu för Sveriges fredsinsatser internationellt. Ni vill under 2009 satsa mindre än till och med Vänsterpartiet. Det är utomordentligt anmärkningsvärt. Det kontrasterar illa mot de vackra deklarationerna i era motioner och hur ni har agerat tidigare. Men man kan göra misstag. Vi är överens i Kosovofrågan inför nästa år, och det välkomnar jag verkligen. Min positiva tolkning får vara att Socialdemokraterna är på väg upp ur diket i denna viktiga fråga om fred och säkerhet i våra internationella insatser. Men det blir upp till bevis. Min fråga är ändå: Menar ni verkligen att Sverige ska minska sin försvarsbudget ned mot 1 procent av bnp när alla länder i vår omvärld tar ett större ansvar? Innebär inte vår valda alliansfrihet ett ansvar för att Sverige på egen hand ska ha ett tillräckligt starkt försvar? Om vi urholkar detta blir vi rimligen mer beroende av våra grannar och andra länder, vilket torde riskera den alliansfrihet som ni i så kategoriska termer säger er värna. Socialdemokraterna skriver i sin motion att "i ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna en inhemsk, stark försvarsindustri med hög teknologisk standard". Det ligger mycket i det. Men är det inte i samma ljus väl så rimligt att värna en stark och trovärdig försvarsbudget? En fråga till hela oppositionen är slutligen hur i herrans namn ni ska kunna enas i dessa allvarliga och centrala frågor om Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Anf. 167 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Staffan Danielsson avslutar med att fråga hur vi ska komma överens. Jag tror att jag har hört det hundratals gånger här. Vår försvarsminister brukar säga det 10-15 gånger i sitt tal varje gång. Jag tog för första gången själv upp den problematiken med Folkpartiet och Moderaterna när jag pekade på ett antal problemområden. Det problemet finns nog hos er också. Man ska vara lite försiktig. Jag tycker att Staffan Danielsson gör det klassiska felet. Det blir en sifferexercis när han räknar upp nästan halva Europas länder och talar om hur mycket av bnp som man satsar på försvaret. Det finns ingen analys av kvantitet och kvalitet i ditt resonemang. Jag har gång på gång, senast med Rolf Gunnarsson, försökt diskutera vilken er hotbild är och hur er politik ser ut utifrån denna hotbild, men jag fick inget svar. Jag ställer samma fråga igen. Man kan minska rätt mycket på materialkostnaderna. Hälften av materialkostnaderna går väl till JAS, 8-10 miljarder eller något sådant. Det finns hur mycket pengar som helst. Frågan är vad man ska ha alla dessa JAS-plan till när hotbilden ser ut som den gör. Anser Centerpartiet att vi har en hotbild som kräver alla dessa JAS-plan för att skydda Sverige, eller ska vi verka på internationell bas med helt andra medel för att stärka freden? Det är det huvudfrågan handlar om. Att då raljera över procent av bnp tycker jag blir en ganska konstig diskussion. Staffan Danielsson säger när det gäller JAS att det var synd att Sverige förlorade. Men så är det. JAS höll inte måttet. Det förlorade, tror jag, på åtta punkter av tio. Det är inte bäst längre. Så enkelt är det. Vi höll inte måttet. Jag tror inte att Norge valde det amerikanska planet för att vara snälla mot USA. Det var helt enkelt ett bättre plan. Min fråga till Staffan Danielsson är: Vad är er hotbild? Miljöpartiets hotbild utgår från den politik vi lägger, men det gör inte regeringens. Ni ska ju ha lika mycket av allting nästan hela tiden, och ekonomin har visat att det inte håller.

Staffan Danielsson (C)

Anf. 168 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! För att börja med det sista har en enig försvarsberedning varit brett överens om omvärldsanalysen och försvarets inriktning. Det är alltså det som ligger till grund för den budgetproposition som vi diskuterar inför nästa år. Där har även Miljöpartiet varit med. Rysslands agerande får vi titta lite extra på, men grunden ligger fast. Kvalitet och kvantitet är självfallet viktigt för varje försvar. Men det är relevant att också ha lite koll på om vi tar vårt ansvar för fred och säkerhet i Sverige och världen på ett rimligt sätt i förhållande till länderna i vår omvärld. Vi är alliansfria, och det ställer kanske extra krav på oss. Därför ville jag lyfta fram dessa, som jag tycker, rätt viktiga jämförelser. Vi ligger lägst av de länder jag tog fram. Vi sparar ordentligt på materiel, men vi återför detta till förband och internationella insatser. Miljöpartiet talar väl och har en mycket välskriven motion och intressanta resonemang, men ni vill dramatiskt skära ned det svenska försvaret. Det är ett bekymmer, inte bara för er och Socialdemokraterna utan även för Sverige. Peter Rådberg har ett väldigt starkt förtroende för norska försvarsexperter som utvärderar stridsflygplan. Det tror jag att man ska vara lite försiktig med. Norge har en lång tradition av samarbete med USA: Det är väl känt att det verkade luta mycket åt det amerikanska spåret. Samtidigt hade man inrikespolitiska diskussioner om detta. Man ville rättfärdiga sitt beslut, och då valde man - vilket jag beklagar - att smutskasta det svenska planet. Det tycker jag är ofint. Det finns en annan bild av detta, och min övertygelse är att JAS är högkvalitativt och klarar uppgifter både i Norge, Ungern och på andra håll. Norrmännen bestämmer, men jag hoppas och tror att JAS kommer att säljas till många andra länder.

Anf. 169 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Jag gör en parallell här. Om man förlorar en fotbollsmatch med 2-1 kan man skylla på domaren eller vädret. Det är precis det Staffan Danielsson gör: JAS var bäst, men Norge köpte ett annat plan ändå. Det är en dålig förklaring. Det är klart att det amerikanska planet var bättre på alla punkter. Tror Staffan Danielsson att norrmännen fejkade på något sätt? Jag tycker att det är en märklig diskussion. Man får vara en god förlorare. Staffan Danielsson! Du håller dig kvar vid enprocentsmålet. Det är det du bygger hela din politik på. Du bygger freden på någon form av bnp-siffra. Vi ligger lägst i Europa, sade du. Miljöpartiet ligger på 0,9, jag har inte räknat själv, men det kanske stämmer. Detta är helt ointressant. Ni för en politik där vi inte kan använda JAS-planen. De står ju på backen! Ni har halverat antalet timmar för JAS-flygarna. Vi har inte råd. Det är den politik Staffan Danielsson förespråkar. Vad har då bnp-siffran med detta att göra? Ni kommer ju inte ens upp i luften. Jag tycker att det är fullkomligt ointressant att räkna bnp - 0,9 eller 1,2 eller 1,3. Jag pratar kvalitet, inte kvantitet. Staffan Danielsson hänger sig fortfarande kvar i att vi ligger lågt i bnp räknat jämfört med Tyskland, Italien och så vidare. Det är fullkomligt ointressant. Vi för en politik där vi kan försvara varför vi drar ned de här miljarderna och vilken effekt vi får. Det är det vi gör. Jag vill också säga något om de elva förbanden kontra sex förband. Det fick vi i Miljöpartiet skäll för. Men det är precis vad regeringen sade, kanske inte att de skulle ned till just sex, men de skulle minska förbanden och titta över detta. Det var det Sten Tolgfors och regeringen gjorde halt inför och behöll alla regementen på grund av Georgienkonflikten. Regeringen har alltså varit inne på samma spår. Det är bara det att vi löper linan ut och säger att vi kan dra ned ett antal, för vi får större effekt på den internationella verksamheten.

Staffan Danielsson (C)

Anf. 170 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Jag kan först säga att Miljöpartiet kanske ska regera med Socialdemokraterna och komma överens om satsningen på försvarsindustrin, eller avvecklingen av den, och hur ni ska ha det med exportstöd till JAS och andra högvärdiga produkter från svensk försvarsindustri. Det oroar mig. Det blir svårt för er att enas. Ni måste sitta och ta gemensamma beslut i en eventuell regering, som jag inte hoppas kommer till makten då. JAS är ett mycket bra, prisvärt och högkvalitativt stridsflygplan, exporterat och leasat till många olika länder. Vi i Sverige är mycket nöjda. Norge ville verkligen att JAS skulle jämföras och erbjudas. Jag tycker att det är trist att de har valt att presentera det val de har rätt att göra, men jag tycker att det är naivt av Peter Rådberg att ta detta som man nu säger för givet. Sanningen är mycket blandad, och i verkligheten var det kanske lite partiskt från början, vilket jag beklagar. Vi minskar Sveriges flygplansflotta. Vi hade 200 flygplan för några decennier sedan. Vi hade 165 flygplan bara för en liten tid sedan. Vi har nu minskat till 100. Det kan behövas ytterligare minskningar, men vi behöver ett starkt flygvapen i Sverige, i vår nordiska omvärld. Det är viktigt att vi upprätthåller det, och det finns inte dessa pengar att ta fram ur fickan och kunna banta Försvaret med. Det tar tid att ställa om ett försvar, och Miljöpartiet är inte trovärdiga när de skyndar på så fruktansvärt. Jag tycker att det är bra att ni är ärliga och säger att ni vill minska det svenska försvaret med en fjärdedel, 10 miljarder kronor, på ett antal år. Det är dramatiskt, och det skulle innebära att Sverige tar ett mycket mindre ansvar för fred och säkerhet i världen än vad andra länder gör. Det tror jag är mycket olyckligt, och jag tror framför allt att det är olyckligt att vi som ett militärt alliansfritt land, vilket vi är överens om att vi ska vara, gör denna prioritering.

Anf. 171 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Jag tänkte inleda med att berätta för Peter Rådberg att exportavtalet med Pakistan inte ingicks under den här mandatperioden utan under en annan mandatperiod. Jag minns att Lars Ångström, dåvarande försvarspolitisk talesman för Miljöpartiet de gröna, annonserade på sin hemsida att Miljöpartiet hade vetorätt på samtliga förslag som den socialdemokratiska regeringen lade fram. Frågan om BK 90 är enkel att avfärda. Sveriges regering har denna mandatperiod, inte den förra då debatten började, bestämt sig för att skriva på Osloprocessen och är därmed också indirekt förpliktade att hitta ersättning för de klustervapen som har varit en viktig del i beväpningen av det svenska stridsflyget under lång tid. Fru talman! Det här året är lite av ett mellanår i försvarspolitiken. Vi väntar alla med spänning på den försvarsproposition som är planerad att anlända till riksdagen någon gång under våren. Jag tycker ändå att det finns skäl att påpeka att många bra saker har skett med den borgerliga regeringen de senaste åren. Ett exempel som har berörts i debatten tidigare är att vi numera har en strategi för internationella insatser. Flera borgerliga partier, bland annat Folkpartiet, motionerade år efter år under den förra mandatperioden om denna vägledning för hur vi ska kunna hantera våra resurser på den internationella arenan. Konsekvent vägrade den socialdemokratiska regeringen att leverera ett sådant underlag, fru talman, till det forum som faktiskt fattar besluten om att skicka män och kvinnor utomlands. Vidare kan vi konstatera att vi nu har fem anslag inom utgiftsområde 6. Under alla de år som jag har suttit i försvarsutskottet - återigen under förra mandatperioden - har ett helt enigt utskott vädjat om att en sådan här fördelning på flera anslag skulle ske. Men icke någon gång levererade den socialdemokratiska regeringen de redskap som försvarsutskottet behövde för att kunna utöva sin kontrollmakt. Det finns skäl, mot bakgrund av den positiva utveckling som ägt rum de senaste två åren, att vara lite mer lågmäld mot regeringen. Men försvarsutskottet utesluter inte på något sätt att det kan finnas ytterligare saker att göra också på denna punkt. Pliktutredningens delbetänkande gör klart att grunden för militär utbildning i Sverige i framtiden ska vara baserad på frivillighet. Det här kommer att få en ytterligt stor betydelse för effektivitet, rationalitet och tillgänglighet i det svenska försvaret. Av de personer som tidigare har utbildats med stöd av plikten är det mellan 25 och 30 procent som har velat anmäla sig till internationella insatser. Mellan 75 och 70 procent har alltså aldrig kommit i väg på det som har varit en av de tunga uppgifterna för Försvarsmakten under snart ett decennium. Detta är inte och har inte varit någon ansvarsfull hantering av skattebetalarnas pengar. Vi kan också, apropå diskussionen om hur materielanskaffningen ska gå till i Försvarsmakten, konstatera att vi har fått en ny materielförsörjningsstrategi med den borgerliga regeringen. Vi ska i första hand försöka förbättra det som vi har, i andra hand anskaffa beprövad utrustning som finns på marknaden och först därefter, antingen tillsammans med andra eller på egen hand, ge oss in i kostsam utveckling för vår anskaffning. Fru talman! I det här riksdagsårets regeringsdeklaration nämndes inte orden militär alliansfrihet. Däremot betonade statsministern hur vi bygger säkerhet mer och mer tillsammans med andra länder. Han betonade att det fanns en stor enighet i riksdagen om att om något av våra grannländer eller ett annat land i Europeiska unionen hotas, till exempel militärt, ska Sverige inte stå passivt. Han lade till att vi förväntar oss att andra länder uppträder på samma sätt emot oss. Det här är viktiga steg som vi nu tar för att på allvar förbättra vår och Europas säkerhet. Det är naturligtvis så att omvärldsläget har blivit mer oklart. Det är en sak att varna för väpnat våld i Kaukasus. Det är en helt annan sak när detta gränsöverskridande militära våld i strid med folkrätten också inträffar. Det måste man som försvars- och säkerhetspolitiker ha kapacitet att kunna förhålla sig till. Det är inte bara konflikten i Georgien. Det är naturligtvis också hela den efterbörd som har funnits i de internationella relationerna, där ett alltmer auktoritärt Ryssland, som mer och mer liknar en fullständig diktatur i många avseenden, hotar med att bestycka sina stridsenheter i Östersjön med kärnvapen. De hotar att placera ut medeldistansrobotar i Kaliningrad. De säger till sina grannländer: Ni får inte välja den säkerhetspolitiska väg som ni vill. Det är klart att vi måste ta intryck av detta. Fru talman! För drygt tio år sedan tog den svenska Försvarsmakten med politikernas goda minne, tror jag, en så kallad strategisk timeout. Man skulle med hänsyn till den omställning som pågick först få komma i ordning med saker och ting innan man tog itu med de operativa förmågorna. Tyvärr tror jag att denna strategiska timeout, som utropades under en socialdemokratisk regering, kom att dra ut på tiden. I dag har vi många problem i Försvarsmakten. Vi har ett stort antal soldater och officerare som är utbildade men som inte är krigsplacerade. Vi genomför inte längre några repetitionsövningar. Efter två-tre år byts alla utbildade soldater ut. Och, fru talman, vi har en tendens att acceptera viktiga glapp när det gäller förbandsbestämmande materiel. Ett exempel som inträffade under förra mandatperioden var att vi avvecklade våra Spaningsviggar innan spaningskapseln till det nya JAS 39 Gripen fanns på plats. Det här glappet lovade Leni Björklund skulle vara några månader. Men månaderna blev till ett år, och året blev till flera år. Och vi agerade tyvärr inte resolut för att minska, eller ännu bättre se till att det här glappet inte uppstod. Vi har nu en utveckling i Försvarsmakten där helikopter 4, en verklig trotjänare i det svenska försvarets tjänst, är på väg att avvecklas. Detta trots, fru talman, att en ny tung helikopter, som skulle ta vid när vertolhelikoptrarna slutar att tjäna oss, har blivit allvarligt försenad - upp till tio år försenad, om man ska vara riktigt korrekt. Vi kan inte acceptera de här glappen. Vi kan inte acceptera att beprövad, fungerande materiel avvecklas innan den nya är på plats. Vi måste ta de här problemen på allvar. Den långsiktiga styrningen av Försvarsmakten och det yttersta ansvaret för den verksamhet som bedrivs där vilar faktiskt på denna kammare. Det är vår skyldighet att granska, ifrågasätta och dra fram också de saker som är obehagliga eller pinsamma att tala om. Det är i det ljuset, Peter Rådberg, som du ska läsa min artikel i Svenska Dagbladet i måndags. Jag tycker mig uppfatta ett stort problem, en obalans mellan antal plattformar för det första, flygtid för det andra och utrustning, sensorer och beväpning för det tredje. Då säger du: Ni är ju oeniga. Det är vi alls inte. Vi har en försvarsberedning där sju partier gemensamt har sagt att det behövs en reduktion av antalet plattformar för att uppnå den här balansen. Det hjälper inte att en av de här tre delarna är bra eller mycket bra om de andra är svaga. Flygvapnet och stridsflyget är ett system av system. Det ska hänga ihop och det ska vara balanserat. Just detta att balansera vapengrenar mot varandra, att balansera materiel mot förbandsverksamhet är politikers viktigaste uppgift. Oppositionen ska enas, och jag ser med spänning fram emot denna process. Vi har varit igenom den. Vi vet att det är svårt och tidskrävande. Jag noterar att Socialdemokraterna sedan länge hävdat att säkerhet uppnås genom samarbete. Jag konstaterar att Vänsterpartiet bara under detta år har sagt nej till Salis, har sagt nej till SAC, har sagt nej till Eda, säger nej till OCCA, säger nej till Nordic Battle Group, säger nej till Partnership for Peace, säger nej till ISAF och säger nej till Lissabon. Det kommer att bli en stor utmaning. Förra året satsade Socialdemokraterna mindre än Miljöpartiet på det svenska försvarsanslaget. Detta år, fru talman, satsar Socialdemokraterna mindre än Vänsterpartiet. Jag tror inte att det finns någon här inne som inbillar sig att socialdemokrater i regeringsställning lägger fram ett förslag som innebär 5 miljarder i besparingar. Men det allvarliga är att det blir den nivån som Lars Ohly och Maria Wetterstrand kommer att ta som utgångspunkt när de förhandlar med Mona Sahlin. Bifall till utskottets förslag! I detta anförande instämde Gunnar Andrén (fp).

Anf. 172 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Jag måste fråga Allan Widman om Norgeaffären, för det sätter lite fokus på materielinskaffningen. Du ger i din artikel - och du har sagt det tidigare, vet jag, men inte så uttalat - intryck av att vi ska minska den svenska JAS-flottan. Du säger också att det ska vara slut med industri- och sporthänsyn i JAS-projekten. Vad får detta för konsekvenser i Folkpartiets försvarspolitik? Jag försöker jämföra med Moderaterna. De har åtminstone inte gett en bild av det. Folkpartiet går väl ett steg till. Står du fast vid att minska JAS-flottan utifrån det som debattartikeln handlade om? Det andra jag måste fråga Allan Widman om är om han delar försvarsministerns uppfattning om att ompröva hela den svenska försvarspolitiken på grund av Georgienkonflikten. Det var precis så försvarsministern sade. Han var beredd att göra 180 grader för det här femdagarskriget, ett krig som vi alla naturligtvis ser mycket allvarligt på. Men frågan är vilka konklusioner man drar av detta. Det är det som är intressant. Den debatten hade jag med Staffan Danielsson. Man kan ha visioner och tankar, men vad drar du för politiska slutsatser av det?

Anf. 173 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Jag var mycket noga med att poängtera att en helt enig försvarsberedning, inte minst, ska jag säga, påhejad av Miljöpartiet, tycker att man får se över balansen inom flygvapnet mellan antalet plattformar å ena sidan och utrustning, flygtid med mera å den andra. Jag upplever inte att det är någonting oerhört kontroversiellt i denna kammare, och alla partier är representerade i Försvarsberedningen. Jag vill inte försvaga det svenska flygvapnet. Jag är övertygad om att för att det ska kunna fylla sin viktiga roll - som jag skriver i min artikel är det den viktigaste komponenten i försvaret av det svenska luftrummet - är det viktigt att våra piloter är välövade. Det är viktigt att våra flygplan har tillgång till en bred uppsättning av vapen men också att de uthålligt kan använda dem under längre tid. Peter Rådberg säger att det inte finns någon hotbild. Varför skriver Allan Widman att den viktigaste uppgiften är att försvara Sverige? Ja, utgångspunkten är naturligtvis att vi just nu gynnar svensk och internationell säkerhet genom att ta itu med de oroshärdar som finns runt omkring på jorden. Men självklart har vi inte byggt upp ett försvar som kostar 40 miljarder med över hundra stridsflygplan och över hundra tunga stridsvagnar enbart för att vara ute internationellt. Vi vet inte vad framtiden innehåller, Peter Rådberg. Även om vi inte ser hoten just nu måste vi ha handlingsfrihet om de dyker upp. Vi kan konstatera att vi lever i en värld där det blir allt svårare att avläsa vad som händer månad för månad. Då skaffar vi oss den försäkring som också innebär att ytterst på svensk jord kunna försvara vår demokrati. Jag vet att Miljöpartiet inte ser så långt in i framtiden eller vill ta höjd för eventualiteterna.

Anf. 174 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Jo, vi ser exakt så långt fram, Allan Widman, men frågan handlar om var man lägger fokus någonstans, på internationell verksamhet eller på svensk verksamhet. Folkpartiet drar ett steg åt det andra hållet och markerar att först ska vi skydda Sverige och sedan eventuellt ska man gå ut. Det är den bild som du ger. Det var därför jag ställde frågan. Men problemet med er försvarspolitik, Allan Widman, är att flygplanen står still på backen, som du skriver i artikeln. Vad beror detta på? Det är naturligtvis en kostnadsfråga. Vi har helt enkelt inte råd. Då kommer vi in på materieldiskussionen. Är det relevant att satsa så mycket pengar på till exempel JAS-projektet när planen inte ens kommer upp? Vi måste göra någonting. Det är Miljöpartiets långsiktiga tanke att vi kanske får dra ned på materielbudgeten för att helt enkelt kunna utnyttja resurserna, flygtid bland annat. Det problem jag ser med regeringens politik är att ni har samma politik i dag som ni hade i går, en ekonomi i obalans. Jag ser inget djärvt drag. Det skulle ha kommit en inriktningsproposition, men Georgienkriget satte stopp för detta. Jag har en fråga till Allan Widman angående BK 90. Jag är glad över Folkpartiets inställning till detta. Nästa steg är ratificering av beslutet, och sedan kommer skrotning. Det är en lång väg att vandra på den punkten. Jag skulle vilja fråga Allan Widman: Är du beredd att driva på just ratificeringen av detta och framför allt skrotning av BK 90?

Anf. 175 Allan Widman (Fp)

Fru talman! Jag tror att varje gång Sverige har gjort ett åtagande internationellt har vi varit väldigt duktiga på att se till att infria det åtagandet. Jag hyser inga som helst tvivel på den punkten. Peter Rådberg säger att Folkpartiet tonar ned internationell verksamhet. Folkpartiet sitter i en regering som har fördubblat anslaget till internationell verksamhet under den här mandatperioden, vilken vi bara kommit halvvägs på. Det här har naturligtvis stor betydelse för att hävda internationell säkerhet, men det har också väldig betydelse för den svenska försvarsförmågan. Det är bara i Afghanistan, det är bara i Tchad som vi får ett kvitto på att vår materiel fungerar, att vår personal är tillräckligt väl utbildad. Därför är det inte någon motsättning mellan det nationella och det internationella.

Else-Marie Lindgren (Kd)

Anf. 176 Else-Marie Lindgren (Kd)

Fru talman! Jag har suttit och lyssnat i ett par timmar på debatten, och jag har med intresse noterat att Socialdemokraterna nu vädjar om en bred enighet. Min tanke och reflexion är att man månntro känner sig lite obekväm i den nya vänsterkartell som ska uppstå. Jag förstår det mycket väl. Fru talman! Kriser och katastrofer inträffar, det vet vi. Däremot vet vi nästan aldrig i förväg vad och när och vilka konsekvenserna blir. Ändå, och kanske just därför, måste var och en vara beredd på att även vi själva kan drabbas. Skydd och säkerhet är en del av välfärdsfrågorna. Om förebyggande och förberedande åtgärder uteblir kan det kosta åtskilligt. Det gäller inte minst det svårbokförda mänskliga lidande som måste tas med i beräkningen, liksom undergrävandet av myndigheters trovärdighet med allmänhetens ögon sett. Det gäller att arbeta smartare. Det behövs en god krishanteringsförmåga, men vi behöver också ett mer robust och mindre sårbart samhälle. Hos den enskilda människan sitter sårbarheten ofta i huvudet. Redan medvetenheten om att livshotande situationer inträffar, ofta utan förvarning, ökar vår förmåga att klara oss. Den som utövar mental beredskap vet hur man skyddar och räddar liv, hur man ger medmänskligt stöd och hur man avlastar myndigheter. Det är en oumbärlig tillgång för samhället. Därför, fru talman, är det viktigt att den nya myndigheten för samhällsskydd och beredskap ges bästa förutsättningar tillsammans med hemvärn och frivilligorganisationer. Dessa är viktiga aktörer när det gäller krisberedskap. Herr talman! När det gäller hemvärnet- de nationella skyddsstyrkorna - noterar jag att det finns en bred enighet i utskottet. Det är glädjande. Hemvärnet - de nationella skyddsstyrkorna - kan verka inom såväl fred, kris som krig. Dess uppgift är att skydda, bevaka och ytövervaka. För detta ändamål är huvuddelen av hemvärnssoldaterna utbildade och certifierade skyddsvakter. Det sker för att de över tiden ska kunna skydda och bevaka olika typer av skyddsobjekt. Sverige har ett mycket stort antal skyddsvärda objekt. Det gäller naturligtvis militära objekt men också civil skyddsvärd infrastruktur. Även vid en liten hotförändring kan behovet av att snabbt över tiden och med god uthållighet förstärka samhället med bevakning av väsentlig infrastruktur som hamnar, flygplatser, elförsörjning, vattenförsörjning och vitala samhällsfunktioner bli aktuellt. Hemvärnet är genom sin goda beredskap, tillgänglighet och närhet synnerligen lämpat för detta. Här behöver vi dessutom inte tala om stora hotbildsförändringar, utan redan vid ett mycket litet hot kan en sådan förstärkning behöva ske. Ett exempel kan vara Göteborgs hamn. Hemvärnets insatskompanier och plutoner kan utöver det nämnda också lösa svårare uppgifter. Här kan det till exempel handla om att blockera, spärra, gränsövervaka, försvara, eskortera eller peka ut mål. På detta sätt skapas en territoriell plattform där hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna är överlägset kostnadseffektiva för att skapa ett skydd utöver det som övriga samhällsfunktioner kan ge. Utöver detta får samhället i sin helhet ett stöd när det gäller olika typer av katastrofer och extraordinära händelser. Genom den förmåga som utvecklats för att hantera huvuduppgifterna har hemvärnet ledning, logistik, militär och civil kompetens, närhet samt en stark känsla för att ställa upp för samhället och är därmed den viktigaste och naturligaste aktören för ett sådant stöd. Det kan i sammanhanget nämnas att hemvärnet till den 1 oktober i år redan har genomfört stöd i samhället omfattande mer än 70 000 timmar. Detta innebär att satsningar på hemvärnet ur ett samhällsperspektiv är rena skatteåterbetalningen för samhället. Fru talman! Betänkandet i dag handlar ju främst om 2009 års budget, men några områden som har bäring på lite längre sikt förtjänar att lyftas fram. Materielförsörjningen tyngs i dag av en gammal modell, byggd på det kalla krigets behov. Den kan göras mer effektiv. En strategi för materielanskaffning måste rimligen gå ut på att bästa möjliga materiel anskaffas till lägsta möjliga kostnad och håller över livscykeln. De projekt inom materielförsörjningen som avbryts, reduceras eller inte påbörjas måste konsekvensbeskrivas. Jag utgår ifrån att det fortsättningsvis skapas utrymme för överföringar till förbandsverksamheten, och det är bra. Herr talman! Vi kristdemokrater är glada att vi inför det svenska ordförandeskapet i EU kan stå väl rustade för att kunna delta i insatser inom ramen för såväl EU:s militära krishanteringsförmåga som FN och Nato. Ambitionen är att Försvarsmaktens förmåga till internationella insatser ska öka. Genom förändring i redovisningen blir det nu också enklare att följa upp och kontrollera pågående och planerade insatser. Det nordiska samarbetet ska stärkas och utgöra ett komplement till andra bi- och multilaterala samarbeten, inte minst inom EU, Nato och PFF. Samverkan mellan det civila och det militära ska främjas och utvecklas. Fru talman! Under det år som gått har det förts en livlig debatt om försvars- och säkerhetsfrågor. Jag tror att det aldrig har varit så mycket i tidningar och massmedier som under det här året. Det är mycket positivt. De senaste dagarna har det handlat mycket om försvarsmusiken. Flera motioner i ämnet har avstyrkts av utskottet, men det betyder ju inte att vi är emot försvarsmusiken på något sätt - tvärtom, skulle jag vilja säga. Men utskottet anser att detta inte är riksdagens frågor. De ska inte behöva avgöras av riksdagen utan bör enligt betänkandet avgöras av Försvarsmakten på regeringens uppdrag. Vi ser också det kulturella värdet av försvarsmusiken, och Kristdemokraterna utgår från att Försvarsmakten har en strategi för den statsceremoniella verksamheten i framtiden. Fru talman! Alliansens försvarspolitik innebär att Försvarsmakten fortsätter sin omställning från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett flexibelt, modernt insatsförsvar. En del av detta är att inte med plikt kalla in personer i fredstid med straffpåföljd för dem som inte ställer upp. Vi vill öka frivilligheten och anpassa rekryteringen till verkligheten i en tid då behovet är mindre. Det kommer att krävas resurser för detta, det är jag säker på. Tillgänglighet, snabbhet och flexibilitet blir nyckelord för försvarets möjligheter att möta hot mot svenska intressen inom nationen, i vårt närområde och globalt. Dagens hot känner inte gränser på samma sätt som tidigare, utan konflikter och händelser långt borta påverkar oss här hemma, någonting som vänsterkartellen inte har förstått när de i sina budgetalternativ minskar Sveriges möjligheter till fredsbyggande utomlands. Det man inte förstår är att den kunskap vi får i internationella insatser stärker förmågan och kvaliteten i försvaret även här hemma. Genom insatserna utvecklar vi den nödvändiga förmågan att samverka med andra länder. Inom alliansen är vi övertygade om att vårt försvar inte bara kan bygga på övning utan också måste testas i verkligheten, där det även gör nytta för fred och frihet för andra. Vänsterpartierna är oense. Det finns inget samlat oppositionsalternativ när det gäller försvarspolitiken, och det är ett bekymmer. Alliansens partier är fast beslutna att ha ett effektivt försvar - för trygghetens skull.

Anf. 177 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Sverige ska ha ett starkt, tillgängligt och användbart insatsförsvar. För det krävs det en fortsatt reformering. Vi ska skapa mesta möjliga säkerhet per investerad skattekrona. Fokus ska ligga på operativ nytta här och nu. Försvaret ska kunna användas där det behövs, både i Sverige, i närområdet och internationellt. Som ett led i det har regeringen fortsatt arbetet med en effektiviserad materielförsörjning. Genomförandegruppen har inte bara visat att det gick att effektivisera utan också hur effektiviseringarna ska ske. Det arbetet har frigjort resurser som gör att vi kan förstärka förbandsverksamheten och internationella insatser till en nivå som 2011 ligger ca 2,2 miljarder högre än 2006. Försvarsmaktens underskott på 1 ½ miljard för 2009 är baserat på Försvarsmaktens egna siffror och hanterat med en del försvarsmaktsinterna besparingar, en del överföring från materiel till verksamhet och en kraftfullt förbättrad ekonomistyrning. Vi ska därmed nå ekonomisk balans på förbandsanslaget under 2010. Det är viktigt som grund för inriktningspropositionen att det inte finns underliggande underskott som blir framtidens svarta hål. Försvarsdepartementets färdplanearbete tillsammans med Försvarsmakten har möjliggjort detta. Försvarsmakten har även fått en ny generaldirektör för att stärka ekonomistyrningen. Ekonomistyrningsverket har lämnat tydliga rekommendationer om betydande förstärkningar av ekonomifunktionen inom Försvarsmakten. En utredning av hur kringmyndigheter och stödfunktioner ska effektiviseras har inletts. Vi fortsätter att prioritera försvarets kärnverksamheter. Vi ökar förbandsanslaget med drygt 800 miljoner till 2011. Vi fullföljer en fördubbling av Sveriges förmåga till fredsinsatser internationellt. I början av mandatperioden uppgick de internationella insatserna till sammanlagt 1 ½ miljard. 2011 kommer vi att ha ökat till nästan 2,9. Därutöver ökar vi riksdagens överblick och insyn i anslagsstrukturen på materielsidan, något som efterfrågades år efter år under förra mandatperioden. Mycket annat har åstadkommits under det gångna året. Sverige har gått med i SAC, det internationella samarbetet för strategisk flygtransport som möjliggör för oss att delta i både civil och militär krishantering. Ett tvåbefälssystem införs, liksom aspirantskolor. Insatsen i Afghanistan utökas. Insatsen i Tchad har genomförts. Kosovo fullföljs. Vi förbereder oss för deltagande utanför Somalias kust. En strategi för internationella insatser som riksdagen efterlyst år efter år har lagts fast. Den nordiska stridsgruppen har fullgjort sitt uppdrag med flygande färger, förmodligen den mest framgångsrika stridsgruppen hittills inom EU. Det nordiska samarbetet fördjupas. En ny myndighet för samhällsskydd och beredskap är beslutad och börjar arbeta den 1 januari nästa år. Vi försöker dra lärdom av erfarenheterna från tsunamin. Ett intressant exempel kom för någon vecka sedan när EU-länderna fick en förfrågan om de kunde ställa ambulansflyg till förfogande med anledning av terrordåden i Bombay. Förfrågan kom på småtimmarna. Regeringsbeslut var fattat klockan nio. Vi var det enda land som förmådde ställa ett ambulansflyg till förfogande. Frivilligutredningen går på remiss. Delbetänkande till Pliktutredningen har överlämnats utan reservationer. Slutbetänkande lämnas nästa år. Försvarsberedningen har lämnat två eniga rapporter som bekräftar regeringens förnyelselinje. Försvaret ska reformeras för ökad tillgänglighet och ökad användbarhet. En säkerhetspolitisk utveckling, som varit betydande, har enigt grundlagts i beredningen. I vår lägger regeringen fram förslag till ny inriktning för försvaret. Den gäller från 2010, och här finns ingen som helst försening. Det har varit avsett att gälla från januari 2010, och kommer också att gälla från 2010. Vi kommer där att beskriva hur försvaret ska se ut vid utgången av 2014. Efter Försvarsberedningen, som kom i juni, såg vi i augusti kriget i Georgien. Det utspelade sig inom fem dagar. Det avgjordes på två. Det var mindre än 20 000 ryska soldater i Georgien, men de kom dit mycket snabbt. Ryssland bedriver en betydande försvarspolitisk modernisering. De satsar huvudsakligen på två saker: strategiska styrkor, bland annat kärnvapen, och, vilket är mer relevant i detta sammanhang, snabbtillgängliga och snabbrörliga insatsförband för närregionen. Det var just sådana förband som användes i Georgien. Vi såg hur man sänkte tröskeln för användningen av militärt våld i närområdet. Miljöpartiet bortser från detta. Att till och med försöka håna dem som vill ta hänsyn till det som händer i vår omvärld är rent ansvarslöst. Det svenska försvaret ska fortsatt ha god uthållighet, men vi behöver förband som är omedelbart tillgängliga för att värna Sverige och svenska intressen hemma och borta. Det är en entydig linje i planeringsanvisningarna som Försvarsmakten nu svarar på och där regeringen visar den framtida vägen för försvarets utveckling. Med tidigare regerings försvarspolitik, arvet efter FB 2004, kan försvaret ha ca 11 000 man redo för insats i den nationella insatsorganisationen inom ett år - inom ett år! Ställ det mot två till fem dagar. Det motsvarar en tredjedel av den nationella insatsorganisationen. På övriga två tredjedelar av förbanden, eller ca 20 000 man, finns inga krav på tillgänglighet för insats eller kvalitet sedan tidigare. De har betraktats som produktionsfaktorer för den användbara tredjedelen. De förband vi har ska vara användbara nationellt, i närområdet och i insatser internationellt. Vi ska bort från den konstlade uppdelningen i en nationell insatsorganisation och en särskild utlandsstyrka där vi bygger nytt för kortvarig användning internationellt, vilket är dyrt och ineffektivt. Förbanden ska inte som tidigare bara existera på papperet i vissa fall utan verkligen gå att använda, och vi ska inte ha förband som inte kan användas. Förbanden ska arbeta sammansatt, integrerat och förövat mellan olika vapenslag. Det framtida försvaret kommer att byggas utifrån flexibla, rörliga och tillgängliga bataljonsstridsgrupper. Förbanden ska vara möjliga att snabbt transportera dit där de behövs för insats. Försvarsmakten ska inkomma med sina svar på planeringsanvisningarna den 31 januari nästkommande år. Därefter kommer propositionen att överlämnas till riksdagen. Mot denna betydande förnyelselinje, mot denna reformvilja gällande försvaret, står en djupt splittrad vänsterkartell som bara förenas av kraftiga nedskärningar i försvaret. Oppositionen vill skära ned försvaret med mellan 4 och 8 miljarder de kommande åren. Mest uppseendeväckande är att Socialdemokraterna föreslår större nedskärningar på förvaret än Vänsterpartiet. Vänstern lägger nu mest av oppositionspartierna på försvaret. Det är historiskt i svensk politik! Det är också följdriktigt. Den socialdemokratiska regeringen lade ned över 60 förband när de hade chansen att leda försvaret. Anders Karlsson reflekterar över att man är bekymrad ute på förbanden. Det är väl klart när Socialdemokraterna kommer dit och vill skära ned med 5 miljarder de kommande åren. Men om oppositionen förenas av en vilja att skära ned skiljs de åt när det gäller på vad. De har inte en siffra gemensamt. Det enda det ena oppositionspartiet prioriterar är det enda det andra oppositionspartiet vill skära ned. Vänsterpartiet vill öka förbandsverksamheten. Socialdemokraterna och Miljöpartiet skär ned. Miljöpartiet vill öka internationella insatser. Socialdemokraterna och Vänstern går aktivt ifrån en internationell solidaritet. Socialdemokraterna vill lägga lite mer på materiel, för övrigt det enda de nu orkar satsa på. Miljöpartiet vill rekordminska och tillsätta en ny genomförandegrupp. Det skiljer 13 miljarder mellan Socialdemokraternas och Miljöpartiets budgetalternativ; de är helt olika. Dessa ska man alltså föra samman och finansiera. Förra året föreslog Socialdemokraterna kraftiga nedskärningar på materielsidan - 7 ½ miljard 2009-2010. De visade sig vara helt orealistiska. Nu godtar Socialdemokraterna, trots högljudd kritik efter vägen, regeringens förslag till materieleffektiviseringar, men de tar inte ansvar för tidigare förslag om att ta bort pengarna för att vidmakthålla Gripensystem och inte heller för att effektivisera materielförsörjningen i framtiden. Ingen vet var Socialdemokraterna finns i dag. De har ingen som helst försvarspolitisk linje. De har absolut ingenting att komma med. Socialdemokraterna har en linje i Försvarsberedningen, där deras partisekreterare representerar dem. De har en helt annan linje i riksdagen, och efter två sjupartieniga försvarsberedningsrapporter begär Anders Karlsson partiledaröverläggningar. Om vad, kan man undra. Om något annat än det som sju partier redan kommit överens om? Gills inte två uppgörelser i Försvarsberedningen? Samtidigt vill jag säga att jag gärna gör upp med Socialdemokraterna om det framtida försvaret men på basis av överenskommelsen i Försvarsberedningen - möjligen inte ordagrant, men på basis av de uppgörelser som träffats. Vad säger Anders Karlsson om det? Nu får Socialdemokraterna samla sig till ett besked. Det är svårt att förhandla med tre samtidigt i samma parti, särskilt som oppositionen inte förhandlat sig samman med varandra. I riksdagen vill Socialdemokraterna skära 4 miljarder på internationella fredsinsatser - utan någon analys. Det står i bjärt kontrast till en enig försvarsberedning som tvärtom, precis som regeringen, ville dubbla förmågan till internationella fredsinsatser. Om s-linjen i riksdagen realiseras sker det på bekostnad av Sveriges internationella solidaritet, något som förr ansågs vara ett socialdemokratiskt kärnvärde. Socialdemokraterna nöjer sig emellertid inte med det. Nu slår man också mot EU-solidariteten. NBG sattes i gång av socialdemokrater. Nu lastas det för alla problem som finns inom försvaret. År 2008 ledde Sverige den nordisk-baltiska insatsstyrkan med 2 850 insatsberedda killar och tjejer. Nu talar s för framtiden om endast ett hundratal svenskar i nästa NBG 2011. Det vore detsamma som att göra som Vänstern uppriktigt säger, nämligen avsluta den och lägga ansvaret på Estland. Det är också solidaritet! Socialdemokraterna vill dramatiskt sänka Sveriges förmåga att ingripa när allvarliga och omfattande övergrepp sker mot civilbefolkningen i krigsdrabbade länder. Dessutom vill de direktavsluta Sveriges militära insats i Kosovo, något som varken v eller mp föreslår. Det är fel i sak men också fel budgettekniskt att försöka tillgodogöra sig pengar omedelbart. Även om riksdagen när den röstar om dagens betänkande gjorde som s vill skulle kostnaden ändå ligga kvar 2009 och 2010, för Camp Victoria finns där det finns, och vi har en pågående insats. Den militära insatsen är fortsatt nödvändig, men ingen säger att den är tillräcklig. Men minns att när en bomb sprängdes utanför Eulex kom svenska soldater dit för att vakta, icke med socialdemokratisk politik. I våras brann domstolsbyggnaden i Mitrovica. Det var stor osäkerhet under självständighetsförklaringen, men icke så i socialdemokratisk politik. Det finns en långsiktig strategi för den insatsen för utveckling, säkerhet och integration. Den ska vi hålla fast vid. Fru talman! Sammanfattningsvis kommer alliansregeringen alltid att vara mer försvarsvänlig än varje vänsteralternativ. Jag vill framföra ett varmt tack till de tre oppositionsföreträdarna för att de har hjälpt oss så tydligt att understryka detta i dagens debatt. Vi effektiviserar materielförsörjningen. Vi stärker förbandsverksamheten och förmågan till internationella insatser. Samtidigt följer vi upp Försvarsberedningen och lägger grunden till ökad tillgänglighet och användbarhet i det svenska försvaret.

Anf. 178 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! Vi har nyss hört oppositionspolitikern Sten Tolgfors. Jag klockade hans tid. Jag tror att han pratade halva tiden om oppositionen och halva tiden om försvaret. Det är väl dags att kliva ned från oppositionsrollen och vara lite statsmannaaktig någon gång. Jag tror att Sten Tolgfors lägger hur mycket tid som helst på andra partier än regeringspartierna. Jag har några konkreta frågor. Vi får se om statsrådet besvarar dem den här gången. Försvarsministern börjar med att säga att det ska vara "operativ nytta här och nu". Flygtimmarna, Sten Tolgfors, har halverats på grund av er politik. Det gör ingen nytta här och nu. Miljöpartiets förslag på detta är att vi ska effektivisera materielanslagen genom att skära ned på de JAS-plan som vi de facto inte behöver för att få pengar till det vi ska göra nytta med. Min fråga till försvarsministern är: Hur ser du på detta? Nu när Norge valde det amerikanska flygplanet F-35 i stället för JAS Gripen, kommer försvarsministern att fortsätta med industristöd till Saab, eller kommer försvarsministern att följa Folkpartiets råd att det ska vara slut med industri- och exporthänsyn vad gäller till exempel JAS, så att de får stå på egna ben?

Anf. 179 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Jag hörde förut Peter Rådberg säga precis så här - jag skrev ned det: "Miljöpartiets hotbild utgår från den politik vi lägger." Jag tror att han har alldeles rätt i det påståendet. Det är nämligen så att det borde vara tvärtom, att politiken utgår från hotbilden. Det är precis den spårbarhetsmodell som regeringen använder. Vi börjar med en omvärldsanalys, precis som Försvarsberedningen. Efter beredningens rapporter kom kriget i Georgien. Då tyckte vi, men inte Miljöpartiet, att det var dags att se över om detta fortfarande höll eller om vi behövde göra justeringar. På grundval av den säkerhetspolitiska analys som är slutförd tar vi fram planeringsanvisningar. Därefter går vi vidare till försvarets inriktning, dimensionering och mål. Miljöpartiet resonerar inte så. Jag vill passa på att konstatera att Peter Rådberg har gjort en lång rad påståenden om vad Norge tyckt och tänkt. Men det har han ingen aning om. Det är nämligen så att Sverige är i en process där vi ägnar betydande tid åt att försöka tränga igenom de norska analyserna. FMV var där i fredags. Jag tror inte att Rådberg har sett de rapporterna. Den norske ministern kommer till Sverige på måndag för att jag ska fortsätta det resonemanget. ÖB reser dit. Flygvapenchefen reser dit. Efter att detta är fullgjort kan Sverige ha en bild. Men vem bryr sig om fakta? Vem bryr sig om att gå till underlaget? Rådberg vet ju ändå vad det var. Det är häpnadsväckande, tycker jag, att han står och svartmålar en viktig svensk förmåga, den svenska flygförmågan. Det är nämligen vad det innebär. Om det var dåligt för Norge blir det dåligt för Sverige också. Rådberg står och säger till omvärlden att Sverige har ett dåligt flygvapen. Det är ansvarslöst och saknar grund. Jag tror precis som flera av mina kolleger har beskrivit här i dag att Gripen är ett mycket konkurrenskraftigt system. Det har anskaffats av en lång rad olika länder. Sverige har anledning att vara stolt över det. Vi ska fortsätta att vidareutveckla det. Vi ska fortsätta att balansera flygvapnets förmåga. Det kommer vi också att göra i inriktningspropositionen.

Anf. 180 Peter Rådberg (Mp)

Fru talman! JAS ställde upp i tävlingen mot F-35, det amerikanska planet, och förlorade på alla åtta punkter - jag tror att det var åtta eller tio punkter. JAS fick inte ett enda poäng. Vad drar man för slutsats av det? Ja, att det inte håller, så klart. Det är naturligtvis riktigt som Sten Tolgfors säger: Jag har inte sett något papper, av förklarliga skäl. Men jag kan nog dra någon slutsats. Om man inte vinner på en enda punkt av de åtta, utan det amerikanska planet är bättre på alla punkter, då håller inte JAS-projektet. Jag hade en fråga till försvarsministern om vad han kommer att göra hädanefter - oavsett vad diskussionen ger med Norge. Jag tror inte att de kommer att ändra sig. Kommer du att fortsätta med industristödet till Saab, eller kommer ni att tänka om? Folkpartiet är inne på den linjen och vill till och med kanske minska antalet plan. Det var min första fråga. Min andra fråga gäller det försvarsministern sade om "operativ nytta här och nu". Det har krackelerat, Sten Tolgfors. Flygtimmarna har halverats på grund av den dåliga ekonomin. Vad kommer ni att göra åt detta problem? Det är ingen "operativ nytta här och nu", på grund av att ekonomin ser ut som den gör. Ni ska ju satsa på allting samtidigt. Kan du ge ett litet besked på dessa två punkter vore jag tacksam.

Anf. 181 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Tacksamheten ligger helt hos mig. Jag får återigen möjlighet att korrigera Peter Rådberg. Det var inte åtta punkter. Norge använde ett antal scenarier, och ingen i Sverige känner ännu till vilka de var. Mot dessa scenarier gjorde man en värdering av planen. Men vilka var de? Var de anpassade till vår hotbild? Var de anpassade till andra länders hotbild? Vad de egentligen visar för styrkor och svagheter vet Sverige inte. Men jag noterar att Rådberg inte heller behöver tränga in i materialet. Han vet ändå. Vad gäller flygtimmarna har Peter Rådberg också fel. Försvarsmakten skar ned på antalet flygtimmar i år, vilket oroade mig betydligt. Man hade ett underskott i förbandsverksamheten på 1 ½ miljard utan att regeringen sparat på förbandsverksamheten eller tillagt nya uppgifter. Det var en del i att räta upp det egna underskottet. Frågan går tillbaka. Om man konstaterar att man behöver mer "här och nu", ska man öka eller minska förbandsanslagen? Vi ökar. Peter Rådberg skär ned. Hur han då får ihop detta med att han vill ha fler flygtimmar med mindre pengar och dessutom mer internationella insatser, men skär ned på förbandsverksamheten hemma, det vete gudarna. Rådberg gör det definitivt inte.

Anf. 182 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Jag vill fråga försvarsminister Tolgfors om han ser allvarligt på den situation som Försvarsmakten befinner sig i. ÖB uttryckte för bara några veckor sedan en djup bekymran över den övermäktiga uppgift som försvarsministern ålagt Försvarsmakten. Han konstaterar att han ska göra mer för mindre pengar, samtidigt som han inte får förändra grundorganisationen. Min fråga blir följaktligen: Hur anser försvarsministern att Försvarsmakten ska få sin verksamhet i ekonomisk balans till 2010? Hur ska man klara av det när ÖB framför att han inte kan åläggas att göra mer för mindre pengar? Det är lite av den diskussionen som har förts i den här debatten. Vi har sagt att man kanske borde göra vissa indragningar på framför allt den internationella verksamheten för att få en försvarsmakt i balans. Min fråga är alltså: Hur ska man få försvarets verksamhet i ekonomisk balans?

Anf. 183 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Svaret är i alla fall inte att skära ned på försvaret med 5 miljarder, Anders Karlsson. Det är den politik du företräder. Jag tror att jag beskrev det här i talarstolen alldeles nyss, men jag tar det gärna igen: Om man använder Försvarsmaktens egna siffror, redovisade till oss, sätter sig vid ett förhandlingsbord och gör en färdplan tillsammans med departement och myndigheter med utgångspunkt i deras siffror, givet att de håller, då är ekonomin balanserad. Dessutom kommer vi under våren att lägga fram ett långsiktigt förslag till riksdagen om försvarets inriktning. Man kommer att ha tre kvarts år på sig från att propositionen läggs fram att förbereda sig för att börja genomföra det nya försvarsbeslutet. Man har fyra år på sig att genomföra förändringen sedan. Jag har lärt mig att om det är så att man försöker göra stora förändringar i stora organisationer väldigt snabbt kommer ambitionssänkningar och ambitionsökningar inte att matcha varandra. Då kommer ett begrepp som jag vet att Anders Karlsson som socialdemokrat är väl bekant med, svarta hål, återkommande att uppstå. Vi vill undvika det. För att undvika att de uppkommer på grund av brister i ekonomistyrningen - det är i varje fall Ekonomistyrningsverkets analys - måste man stärka kompetensen gällande ekonomistyrning. Vi har därför tillsatt en ny generaldirektör. Ekonomistyrningsverket har också fortlöpande ett uppdrag att se till att man har erforderlig kompetens just vad gäller ekonomistyrning. Jag skulle gärna vilja höra lite mer om Anders Karlssons försvarspolitiska alternativ. Vi hörde honom tala om datum, takt, tid och sådana saker. Han påstod att det fanns en splittring hos alliansen, och det ena med det andra. Var finns den socialdemokratiska visionen? Är det Försvarsberedningen jag ska titta på? Är det Anders Karlsson jag ska lyssna till? Eller är det Mona Sahlin som vill ha partiöverläggningar? Vad är den socialdemokratiska politiken? Var snäll och upplys oss på den punkten.

Anf. 184 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Svaret är enkelt. Vi kommer att presentera vår politik när den borgerliga regeringen har lagt fram sin inriktningsproposition. Vi har väntat på den länge. Den skulle ha varit i riksdagen för länge sedan. Vi lovar att återkomma till den. Onekligen är det så att ÖB såg väldigt oroligt på utvecklingen. Ser inte försvarsministern oroligt på utvecklingen när man begär mycket mer för mindre pengar? Det vi har sagt är: Låt oss bromsa de internationella insatserna för att få Försvarsmakten i balans innan vi går vidare. Ser inte försvarsministern det? Jag ska egentligen inte ta Peter Rådberg i försvar. Men det finns ett ordspråk som säger att man ska sopa rent framför egen dörr. Är det någon som har talat illa om svenskt flygvapen och JAS-planet är det faktiskt din kollega i den borgerliga kartellen i en artikel i Svenska Dagbladet. Angrip inte Peter Rådberg för det! Jag kan konstatera att ni säger att ni inte ska lägga ned några garnisoner eller några utbildningsplatser. Men i planeringsanvisningarna står det: En försvarsmaktsgemensam inledande grundläggande soldatutbildning, fristående från insatsorganisationen, bildas och koncentreras alternativt roteras mellan ett fåtal platser och garnisoner. Vilket är det? Ska man lägga ned någonting eller ska man inte?

Anf. 185 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Jag har en innerlig förhoppning att Vänsterpartiet ska lyckas övertyga Socialdemokraterna om att man bör öka anslaget till försvaret. I det arbete vi nu gör gällande inriktningspropositionen gör vi också omprioriteringar. Jag vill nämna för Anders Karlsson att det går att resonera i två tidsperspektiv samtidigt. Mina kolleger har rett ut detta. Vårens diskussion om förbandsnedläggningar hade med Försvarsmaktens eget underskott på förbandsanslaget att göra. Det redde vi ut. Vi kunde ge besked att det inte blir några förbandsavvecklingar den här mandatperioden. Det är till skillnad från de tidigare perioderna när Anders Karlsson med kolleger avvecklade 60 förband och verksamhetsställen. Det borde vara någon form av rekord med 60. När vi blickar framåt använder vi en spårbarhetsmodell. Vi börjar med omvärldsbeskrivning och omvärldsanalys. Vi uppdaterar den nu efter Georgienkriget. Därefter går vi till inriktning och dimensionering av försvaret och mål för försvaret. Sist i spårbarhetsmodellen kommer fabriken för att producera militär förmåga, kallat grundorganisation. Det hinner vi inte nu, eftersom det är ett rätt omfattande arbete vi gör. Det kommer sedan under nästa mandatperiod. Jag vill understryka att det verkligen inte bara handlar om antalet platser man finns på. Det handlar om hur man ser ut på de platser där man finns. Vi är tilltalade av en garnisonstanke. Hela inriktningen nu handlar om att jobba sammansatt mellan vapenslagen, eller joint som det kallas. Det handlar om garnisonsorter som används för att basera bataljonsstridsgrupper. Då behöver man använda sin grundorganisation på ett annat sätt. Jag konstaterar att det finns en sak som vi inte behöver vara oroliga för. Det är att Socialdemokraterna har för höga ambitioner för försvaret. Det enda vi vet om Socialdemokraternas försvarspolitik är att det ska skäras ned. Det gäller till exempel internationella insatser. Man ska dessutom skära ned på MBG. Det var ett socialdemokratiskt beslut som grundlade det. Nu är man tydligen emot. Man har heller inte tagit ställning till en lång rad olika saker. Det gäller till exempel plikten, trots att man ingår i utredningen. Det är oklara besked och sänkta ambitioner. I den riktningen går inte regeringen.

Gunilla Wahlén (V)

Anf. 186 Gunilla Wahlén (V)

Fru talman! Vi har flera mandatperioder bakom oss, försvarsminister Tolgfors, där vi i oppositionen kom överens om försvarsbudgeten trots att vi inte hade samma regering. Jag är helt övertygad om att vi kommer att klara det även fortsättningsvis. Försvarsministern behöver inte oroa sig. Under er korta tid i Försvarsmakten har ni redan avverkat en försvarsminister. Ni har budgeten i obalans, och ni har inte presenterat en långsiktig försvarsproposition. Jag fick inga svar på mina frågor. Men jag är beredd att gilla läget och väntar medan alliansen förhandlar fram en proposition under våren. Däremot vill jag passa på tillfället att ta upp frågan om musikkårerna i vår gemensamma motion. Försvarsministern berörde inte frågan så mycket. Kommer verksamheten att vara kvar i Karlskrona och Göteborg? Hur är det med uppgifterna att man funderar på att avskeda personalen, be att den skaffar sig F-skattsedel, och sedan ska man köpa den för att den ska kunna spela åt Försvarsmakten? Stämmer de uppgifterna? Hur kommer det att se ut för den i framtiden?

Anf. 187 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Det beskedet kom i tisdags. Jag noterar att ingen i oppositionen har noterat detta. I tisdags berättade Försvarsmakten på sin hemsida, som jag rekommenderar varmt, att Marinens musikkår blir kvar i Karlskrona. Jag har väntat hela den här debatten på att någon skulle konstatera att beskedet redan var givet, men så blev inte fallet. Jag vill vända på steken och ställa några frågor till Gunilla Wahlén. Tror hon att hon kommer att lyckas övertyga Socialdemokraterna att öka försvarsutgifterna? Tror hon att hon kommer lyckas övertyga Miljöpartiet att öka försvarsutgifterna? Vad gäller nu i synen på den gemensamma säkerhetspolitiken framöver i EU? Ska vi ha en svensk linje med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken? Ska vi ha en svensk linje vad gäller den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, ESDP? Vad gäller i Sverige? När får vi se en gemensam försvarspolitik från oppositionen? När får vi se en gemensam försvarsbudget från oppositionen? Kan Gunilla Wahlén göra någon bedömning av om Miljöpartiet kommer att acceptera nedskurna internationella insatser eller mer industripolitik som Socialdemokraterna vill? Kan hon göra en bedömning om Socialdemokraterna kommer att acceptera ökade internationella insatser eller en ny genomförandegrupp på materielsidan? Eller är det så att oppositionen numera begränsar sig till att bara ha uppfattningar gällande processer, tidsplaner och vad alliansen gör? När får vi svaren på de frågorna? Kan Gunilla Wahlén göra en liten uttolkning om hur hon tror att det ska gå för Socialdemokraterna och Miljöpartiet att komma överens om de 13 miljarder som skiljer dem åt i dagens budgetalternativ? Hur ska de hantera situationen där den ene i treklövern inte tycker att det finns någon hotbild, den andre säger att de vill prioritera att skära ned 5 miljarder och den tredje frågar om Marinens musikkår, som man inte ens tagit reda på att den blir kvar?

Gunilla Wahlén (V)

Anf. 188 Gunilla Wahlén (V)

Fru talman! Vi har sett gemensamma försvarspropositioner under tidigare mandatperioder. Ni kommer att få se gemensamma försvarsbudgetar från oss i oppositionen efter år 2011. Ni kan vara helt övertygade om det. Vi har lyckats förut, och vi kommer att lyckas igen. Jag är inte helt övertygad om att ni hade gemensamma försvarsbudgetar åren innan. När det gäller musikkåren vet jag att man i Karlsborg har försäkrat sig om att Karlsborg ska bli kvar. Men hur är det med Göteborg? Hur ska man genomföra de besparingar som man har tänkt sig att genomföra? Tänker man dra ned på administrationen i Stockholm för att kunna behålla musikkårerna både i Göteborg och i Karlsborg? Eller tänker man fortsätta att centralisera verksamheten och bara behålla musiken i Karlsborg fast man klipper av en del vingar därnere?

Anf. 189 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Det har efter ett antal timmars debatt kokat ned till att oppositionens synpunkt på försvarspolitiken gäller en musikkår som beskrivs ligga i Karlsborg. Jag tror att de i Karlskrona skulle känna en viss förvåning över detta. Det är den samlade oppositionspolitiken. Vi fick höra att det efter år 2011 nog kommer en gemensam försvarspolitik om man vinner. Men det var inte det jag frågade om. Jag frågade om vad ni gör nu. Det är rätt centrala frågor. Det handlar om landets grundläggande säkerhet. Ni är alla tre med i Försvarsberedningen. Ni har alla tre varit med och gjort omfattande, långtgående och breda uppgörelser. Sedan kommer ni till riksdagen och driver en fundamentalt annorlunda politik. Hur ska vi kunna ta det på något större allvar? Jag vill ha en bred överenskommelse om försvarspolitiken bara det är möjligt. Men då måste jag få ett samlat besked så att jag vet vad ni vill. Nu är det inte bara tre olika besked från tre företrädare för tre partier i den här salen. Det är också olika besked än vad ibland samma och ibland andra företrädare har gjort upp om två gånger i Försvarsberedningen, som är det traditionella svenska beredningsorganet för att nå långsiktiga breda uppgörelser. Nu har ni inget alternativ. Ni har inte ens en antydan till alternativ, och ni säger att det kommer först efter 2011.

Karin Enström (M)

Anf. 190 Karin Enström (M)

Fru talman! Försvarsdebatter har i allmänhet en tendens att koka ned till en ganska enkelspårig debatt om regementens vara eller icke vara och värnpliktens vara eller icke vara. Så har inte fallet varit i dag, men ibland har vi riskerat att hamna just i de här grundläggande frågorna. Den fråga som jag kommer att koncentrera mitt korta anförande på i dag är inte regementen, materiel, flygplan eller övningsområden. Det gäller i stället de människor som ska göra jobbet, det vill säga Försvarsmaktens personal. Vi är nu inne i ett förändringsskede även när det gäller personalförsörjningen. Hur ska vi på bästa och mest kostnadseffektiva sätt rekrytera, utbilda och upprätthålla kompetens inom Försvarsmaktens olika delar? Tillämpningen av pliktlagen utreds just nu av Pliktutredningen. Den ska vara färdig i början på nästa år. Vi väntar, som väl har framgått rätt tydligt, alla på den försvarspolitiska inriktningsproposition som kommer i vår. I inriktningsbeslutet, som innehåller många viktiga delar, ska också riksdagen fatta beslut om det framtida sättet att personalförsörja. Det kommer att bli en avgörande framgångsfaktor för det framtida försvaret. Jag återkommer till detta. Jag skulle vilja påminna kammaren om vad vi gjorde vid den här tiden förra året. Då gav nämligen riksdagen mer eller mindre ett uppdrag till regeringen. Vi uttalade att ett tvåbefälssystem bör införas och att regeringen helt enkelt skulle informera riksdagen när den hade beslutat hur det skulle vara utformat. Varför var då det här så viktigt? Skälen till att vi tyckte att det äntligen var dags att gå mot ett tvåbefälssystem var att vi vill kunna bredda rekryteringen och ta in människor med olika utbildningsnivåer. Det blir för snävt att bara rekrytera till stabs- och chefskarriärer, och det ger inte den kompetensbredd som i dag är nödvändig. Om vi har en utbildning som bara attraherar akademiskt intresserad personal attraherar den helt enkelt inte alla. Det andra skälet var krav på ökad yrkesskicklighet. Försvarsmakten är nu ännu mer operativt inriktad på deltagande i internationella operationer, vilka blir svårare och mer komplexa. Det här genererar behov av fler specialister. Det tredje skälet till att vi var så tydliga härifrån riksdagen var kraven på ökad interoperabilitet. Försvarsmakten har nämligen haft ett eget, unikt svenskt system som har varit svårt att förklara för våra samarbetsländer. Andra länder har haft svårt att bedöma officerarnas kompetens. Det har riskerat att leda till missförstånd och misstolkningar. Den fjärde anledningen är tydlighet, nämligen att den individ som gör ett yrkesval ska kunna identifiera sig med det och känna att just det val man gör har ett eget värde i sig. Skulle Försvarsmakten fortsätta att använda officersgrader till alla innebär det att specialister som vi så väl behöver benämns och utmärks på ett felaktigt sätt. Vi uttalade då, precis för ett år sedan, att regeringen skulle återkomma. Det gör den också i budgetpropositionen på s. 48 och 49. Där betonas att befälsordningen ska ta sin utgångspunkt i verksamhetsintresset - så klart - och att internationellt vedertagna principer ska tillämpas för hur karriärsystemet för militär personal ska utformas. Jag vill uppehålla mig lite vid detta trots att timmen är sen, fru talman. De här principerna införs nu successivt. Den militära personalen indelas i två kategorier. På engelska benämns de två kategorierna officers och other ranks . Försvarsmakten kommer att använda benämningen officerare på den förstnämnda kategorin. Officerarna anställs efter en treårig högskoleutbildning vid Försvarshögskolan, som nu är inledd. Försvarsmakten kommer att använda uttrycket specialistofficerare för dem som anställs efter den ettåriga yrkesinriktade utbildningen som myndigheten anordnar. Enligt internationell praxis ingår även annan militär personal ned till nivån menig i kategorin other ranks . Så kommer det att bli även för Sveriges del. Dessutom har Försvarsmakten fått i uppdrag av regeringen att reformera hela befälsordningen och införa ett nytt befälssystem. Det gäller inte bara hur man ska benämna det hela, utan det ska fungera i verkligheten också. I juni såg vi tydligt det första praktiska exemplet på detta i verkligheten. Då examinerades nämligen de första specialistofficerarna och anställdes som sergeanter. Detta är bra. Det som återstår nu är att omvandla det som fortfarande är ett enbefälssystem till ett tvåbefälssystem. Vi ser fram emot att få ta del av hur det arbetet går, och vi ser fram emot att få ett färdigt resultat tillbaka till riksdagen. Fru talman! Avslutningsvis vill jag återkomma till de förändringar av personalförsörjningen som vi kan se framför oss. Jag ser fram emot att ta en bred och större diskussion om utformningen av den framtida personalförsörjningen under våren. Jag oroas också av de signaler som jag har hört här i kväll från Socialdemokraterna angående pliktens framtida ställning. Vi ska komma ihåg, fru talman, att det är en pågående utredning, och det är ibland svårt att debattera vad som pågår i en utredning. Men helt klart är - och jag hoppas att den inriktningen kommer att kvarstå hos så många partier som möjligt - att betydelsen av frivillighet kommer att öka. Det här ställer ytterligare höga krav på Försvarsmakten som arbetsgivare. Försvarsmakten måste då i konkurrens med andra kunna rekrytera och behålla duktiga unga män och kvinnor för att kunna utföra de viktiga och ibland mycket riskfyllda uppdrag som vi ger till Försvarsmakten.

Eva Selin Lindgren (C)

Anf. 191 Eva Selin Lindgren (C)

Fru talman! Här har hörts ganska pessimistiska tongångar i kväll om man lyssnar på dialogen mellan de olika parterna. Därför skulle jag vill börja med att dels tillstyrka utskottets förslag till beslut, dels uttrycka en viss tillfredsställelse över saker som vi är överens om. Jag välkomnar att de tidigare myndigheter - det har ju varit flera - som har arbetat mot olyckor och kriser nu slås samman till en ny myndighet för samhällsskydd och beredskap. Jag tror att man ska vänta sig ganska mycket av denna myndighet. Den får ett mycket större grepp än vad som har varit fallet när man har fördelat det hela på flera aktörer. Den har en viktig uppgift att fylla inför de kriser som kan uppstå i dag, när vi ser att gränserna mellan militära och civila hot blir alltmer suddiga och när också stora naturkatastrofer kan följa i klimatkrisens spår. Vi har konstaterat att Sveriges sårbarhet har ökat, inte minst genom den snabba tekniska utvecklingen. Här i riksdagen har vi diskuterat några av de kriser som kan uppkomma genom till exempel stora skogsbränder, ras, skred, översvämningar av och brott på vattenkraftsdammarna, terroristhot, spridning av massförstörelsevapen och omfattande fel på elförsörjningen eller IT-systemen. Listan kan göras längre. Det här betyder att vårt samhälle blir alltmer sårbart och svårt att överblicka. Det är också beroende av fungerande infrastruktur och informationssystem. Det har tidigare konstaterats här att försvaret ändrar karaktär från invasionsförsvar till insatsförsvar. Det innebär i praktiken att svenska trupper ska kunna sättas in i oros- och krishärdar på olika håll i Sverige och världen. Det är alltså inte antingen-eller. De ska också kunna utföra fredsbefrämjande insatser. De flesta bedömare anser att hoten mot Sverige i dag i högre grad utgörs av angrepp på vår trygghet och säkerhet och, som vi har konstaterat tidigare, i mindre grad av invasion av främmande makt, men man kan aldrig vara säker på detta. Många av angreppen förväntas ha lokal eller regional karaktär. Det är därför viktigt att de som arbetar med säkerheten är lokalt och regionalt förankrade. En av de viktigaste resurserna i säkerhetsarbetet är, som också konstaterats, hemvärnet, de nationella skyddsstyrkorna. Det är en gräsrotsrörelse som kan ingripa snabbt och effektivt när det behövs. Hemvärnets medlemmar har en bred kompetens inom olika civila yrken som vi kan utnyttja och består av både kvinnor och män. De har en lång meritlista med förtjänstfulla insatser och har hjälpt polisen och räddningstjänsten i kritiska situationer, bland annat vid bekämpning av omfattande skogsbränder, sökande efter vilsegångna människor och i bevakning av till exempel dricksvattenmagasin, energianläggningar elsystem och farleder, och inte minst hos oss på västkusten. Det andra positiva budskapet är att utskottet i sitt ställningstagande fäster särskild vikt vid hemvärnets betydelse och förutsätter att denna betydelse blir synliggjord i den kommande inriktningspropositionen. Såvitt jag har förstått råder det enighet kring detta. Den tidigare försvarsministern, och också vår nuvarande, har påpekat att civil-militär samverkan är avgörande för skyddet av en enskild nation. Förtroendeskapande åtgärder, mjuka värden och dialog i stället för väpnad konflikt ligger i alla medborgares intresse. Det skulle också sänka kostnaderna för försvaret mycket om man i stället kunde åstadkomma förebyggande verksamhet. Detta ligger också helt i linje med vad fredsrörelsen eftersträvar. Krig kan undvikas genom dialog och utveckling av ömsesidig förståelse. Inom Försvarsmakten är det därför angeläget att de mjuka värdena får ökat utrymme, vilket också medverkar till att attrahera fler kvinnor att delta i säkerhetsarbetet. Betydelsen av kvinnornas medverkan blev illustrerad här i måndags när vi hade prisutdelning av Right Livelihood Award. Det var fyra kvinnor från olika nationer som fick pris för sitt fredsarbete i konflikthärdar eller konfliktdrabbade områden. De hade arbetat med fara för eget liv. Till de mjuka värdena hör också det som försvarsministern nämnde, nämligen musiken och kulturella värden över huvud taget. Jag ska inte ta upp kulturarvet här, men jag vet att det finns ett stort militärt kulturarv som också Riksantikvarieämbetet diskuterar. Nyligen nämndes att Marinens musikkår i Karlskrona kanske räddas och blir kvar. Då skulle jag vilja vädja till ministern och Försvarsmakten att också bevara Flygvapnets musikkår i Göteborg. Den betyder väldigt mycket och har fått priser för att den har hög kvalitet. Den är också mycket rörlig. Den har arbetat med framgång inte bara i Göteborg utan i Karlsborg, Skövde, Såtenäs, Eksjö, Halmstad och även här i Stockholm. Jag tror att det är en rimlig kostnad för att hjälpa till så att denna musikkår får fortsätta. Man kan också nämna att den är ett samarbete mellan Göteborgs kommun, Kulturrådet och Försvarsmakten. Därför skulle jag uppskatta om ministern eller Försvarsmakten ville uttrycka att man anser att det är värdefullt att bevara musikkåren.

Anf. 192 Peter Rådberg (Mp)

Herr talman! Jag vill tacka Eva Selin Lindgren för att hon ser de samarbetsmöjligheter som finns mellan oppositionen och majoriteten. Det gläder mig mycket när du säger att det är en mindre grad av militära hot och mer av en annan typ av hot som finns. Det gläder mig att du tar upp det. Så tycker vi egentligen allihop. Det är roligt att höra det från ett majoritetsparti. Vi är även överens i utskottet om hemvärnet, som du påpekade. Civil-militär samverkan är avgörande för freden, och den minskar också kostnaderna totalt. Jag gläds över att du tar upp det. Det är så mycket som är polariserat i politiken. Jag är tacksam för att du lyfter upp den frågan.

Eva Selin Lindgren (C)

Anf. 193 Eva Selin Lindgren (C)

Herr talman! Tack ska du ha, Peter Rådberg. Jag vet också att allmänheten säger: Vad bråkar de om? Det är svårt att förklara ibland för folk. De vill att vi ska vara överens när det gäller sådana saker som försvar och energi. Vi skiljer oss inte så väldigt mycket från varandra beroende på den politiska tillhörigheten. Det kan vi konstatera. Därför tycker jag att man måste leta efter de minsta gemensamma nämnarna. Du kanske sitter med en av dem, men det finns säkert flera aspekter. Jag är också medlem i freds- och miljörörelsen. Jag kommer alltid att hävda fredens och samarbetets betydelse. Fru talman introducerade de här pristagarna. Hon visade hur stor betydelse det hade. En av dem var från Somalia, och hon tog upp konflikten i Somalia. Hon hade bildat den sjätte klanen. Det finns alltså fem klaner som strider mot varandra. Genom att hon var född i en klan och ingift i en annan var hon svartlistad i båda klanerna. Det är många kvinnor som befinner sig i den situationen, och det drabbar också barnen. De blir våldtagna och dödade. Då bildade hon den sjätte klanen. Somalia är ett av de få länder som har en stor andel kvinnliga parlamentariker. En tredjedel av parlamentarikerna i Somalia i dag är kvinnor. Innan vi var här i måndags var hon nere i Göteborg och träffade flera organisationer, näringsliv och universitet. Vi hade ett seminarium. Då berättade hon att det hade åstadkommits att det var kvinnligt deltagande i parlamentet i Somalia. Det var på institutionen för globala studier. Det var en ung man från Kazakstan som sade: Somalia ligger långt före Kazakstan för vi har inte en enda kvinna i parlamentet. Man kan göra mycket, menar jag, om man också kan mobilisera det andra könet.

Anf. 194 Peter Rådberg (Mp)

Herr talman! Jag tycker att Eva Selin Lindgren kan få i uppdrag att försöka hitta den gemensamma nämnaren bland oss politiker. Jag tycker att det är väldigt viktigt att lyfta upp detta. Som du säger finns det rätt mycket. Jag gläds åt att du tog upp den frågan.

Nils Oskar Nilsson (M)

Anf. 195 Nils Oskar Nilsson (M)

Herr talman! Alliansregeringen för en ansvarsfull försvarspolitik. I budgetpropositionen för 2009 visar regeringen tydligt målsättningen om ett starkt och effektivt insatsförsvar som ska vara flexibelt och tillgängligt för såväl dagens som morgondagens behov. Försvarsmakten ska ha en stark förmåga att värna om Sverige nationellt och internationellt. En förstärkt förbandsverksamhet, effektivare materielförsörjning och förbättrad ekonomisk styrning är nödvändiga verktyg för att åstadkomma detta. Lika viktigt är det att värna om de fredsfrämjande och numera också fredsframtvingande insatser som våra kvinnor och män gör utomlands. Regeringens ambition ligger fast, och därför fördubblar alliansregeringen försvarets förmåga till internationella insatser. Det innebär ett ökat anslag för fredsfrämjande insatser med 650 miljoner kronor under 2009. Sammantaget kommer alliansregeringen under denna mandatperiod att ha ökat anslaget till internationella insatser till 2,9 miljarder kronor. Sveriges internationella engagemang är betydande och gör skillnad. Vi gör det framför allt på tre områden. I Afghanistan gör våra soldater en stor och viktig insats för att bistå afghanernas kamp för demokrati och utveckling. Insatsen i landet vilar numera på en tydlig strategi för uppbyggnad av både afghansk säkerhet och samhälle. Alliansregeringen ser till helheten i Sveriges internationella engagemang. Regeringen förstärker den svenska militära närvaron i Afghanistan med bland annat transportflyg och fler utbildnings- och samverkansgrupper. Det är en tydlig och ansvarsfull satsning på ökad säkerhet i landet, vilket alltjämt förblir en förutsättning för ökad humanitär verksamhet. Alliansregeringen visar prov på handlingskraft i Afghanistan genom att både stärka den militära närvaron och utöka det ekonomiska biståndet. Tillsammans med andra bidrar Sverige till uppbyggnaden av ett fredligt och demokratiskt Afghanistan. Utvecklingen i Kosovo, där Sverige aktivt engagerat sig sedan 1999, visar att det tills vidare föreligger behov av en internationell militär närvaro i landet. Även om säkerhetsläget just nu är förhållandevis stabilt och ett ambitiöst arbete pågår med att bygga ut de nationella säkerhetsstrukturerna finns fortsatt betydande risker för att våldsamma incidenter ska utbryta mellan olika befolkningsgrupper. De nationella säkerhetsstrukturerna med bistånd av Eulex kommer under överskådlig tid inte att förmå att på egen hand ge befolkningen i Kosovo garantier för säkerhet och trygghet. Historien har visat att konflikter kan uppstå väldigt fort och oftast utan förvarning, men med svensk militär närvaro i landet kan vi bidra till att stävja och förebygga sådana konflikter i ytterligare några år. Sverige har en fortsatt viktig roll att spela i Kosovo. Vi ska fortsatt vara en trovärdig och långsiktig samarbetspartner i det internationella samfundets insats i Kosovo. Sveriges engagemang i EU:s snabbinsatsstyrkor har varit och är betydande. Vårt ledande ansvar för den nordiska stridsgruppen NBG under första halvåret 2008 utgör ett tydligt tecken på vår höga ambition att bidra till säkerheten i vår omvärld. Alliansregeringen värnar om ett fortsatt svenskt ledarskap även för NBG 2011. Att delta i och leda dessa internationella insatsstyrkor bidrar till att ytterligare förstärka Försvarsmaktens kompetens och medverkar till den fortsatta omställningen av vårt försvar. Målet är förband som är snabbt tillgängliga och flexibla i sin användning, både nationellt och internationellt. Vi utvecklar vår förmåga till att inte bara effektivt samarbeta med andra europeiska länder utan även leda dem. Sverige har inte varit i krig under de senaste 200 åren. Men genom att vi i decennier har deltagit i internationella insatser på olika håll i världen har nu ca 100 000 svenska soldater erfarenheter från oros- och krigshärdar. Detta ger Försvarsmakten ovärderliga förutsättningar att försvara vårt eget land - om och när det kan bli nödvändigt. Herr talman! I en tid då behovet av internationell solidaritet är större än någonsin tar alliansregeringen ansvar för att bidra till säkerheten i vår omvärld. Ett aktivt ställningstagande för fred och säkerhet utomlands bidrar till vår egen fortsatta säkerhet, och alliansregeringen värnar om de fredsfrämjande insatser som våra svenska män och kvinnor genomför. Mot vår politik står en splittrad vänster som föreslår olika kraftiga nedskärningar. Det enda som oppositionen verkar vara överens om är att man vill skära ned på försvaret. Socialdemokraterna har dessutom aviserat att man vill överge vårt ledande ansvar för den nordiska stridsgruppen NBG 2011. Jag tycker att det är ytterst beklagligt att Socialdemokraterna tydligt väljer att överge sina tidigare ståndpunkter och principer, vilket gör Försvarsmakten och Sveriges kompetens och anseende till förlorare. Herr talman! Budgetpropositionen 2009 visar alliansregeringens tydliga vilja att fortsatt bidra till en fredlig och säker omvärld. Vi kommer fortsatt att värna om den internationella solidariteten och om Sveriges försvar. Jag vill härmed yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.