Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor

Betänkande 2008/09:CU20

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
26 februari 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor(pdf, 220 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2008/09:20 Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor

Beslut

Nej till motioner om försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor (CU20)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2008 om försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor. Motionerna handlar bland annat om obligatorisk hemförsäkring, försäkringsbolags tillgång till patientjournaler, överfallsskyddet i hemförsäkringar, information vid försäkringsfall, trafikförsäkringen i framtiden, trafikskadeersättning till barn, vårdnadshavares skadeståndsansvar och ersättning för affektionsvärde.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 18

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-01-15
Justering: 2009-02-12
Trycklov: 2009-02-17
Trycklov till Gotab och webb: 2009-02-18
Trycklov: 2009-02-18
Reservationer: 7
Betänkande 2008/09:CU20

Alla beredningar i utskottet

2009-01-15

Nej till motioner om försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor (CU20)

Civilutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2008 om försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor. Motionerna handlar bland annat om obligatorisk hemförsäkring, försäkringsbolags tillgång till patientjournaler, överfallsskyddet i hemförsäkringar, information vid försäkringsfall, trafikförsäkringen i framtiden, trafikskadeersättning till barn, vårdnadshavares skadeståndsansvar och ersättning för affektionsvärde.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-02-25
Stillbild från Debatt om förslag 2008/09:CU20, Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor

Debatt om förslag 2008/09:CU20

Webb-tv: Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Christina Oskarsson (S)
Anf. 191 Christina Oskarsson (S)
Fru talman! I dag är det återigen dags att debattera civilutskottets frågor. Betänkande nr 20 handlar om olika försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor. För alla som lyssnar, vilket säkert är fler än dem här i kammaren, vill jag inledningsvis berätta att det bland annat handlar om obligatorisk hemförsäkring, rätten för barn att få en privat försäkring, försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler, överfallsskyddet i hemförsäkringen, information vid försäkringsfall, trafikförsäkringen i framtiden, handläggning av trafikskadeärenden och trafikskadeersättning till barn. De som har lyssnat till våra debatter tidigare tänker med rätta: Detta har jag hört förut. Har inget hänt inom dessa viktiga områden? Jag kan tyvärr bara instämma. Inte mycket har hänt. Det är i stort sett samma svar i år från de borgerliga ledamöterna som tidigare. Därför blir det mycket repetition. Fru talman! Jag hinner inte tala om alla dessa viktiga ärenden, men jag vill här och nu yrka bifall till reservationerna 1, 5 och 7. Samtidigt vill jag tydliggöra att vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer och särskilda yttranden. Fru talman! När den nya försäkringsavtalslagen kom 2005 var vi rörande överens om att en översyn skulle komma till stånd så snabbt som möjligt. Även borgerliga ledamöter drev den frågan eftersom den nya lagstiftningen var så omfattande och eftersom det var mänskligt att något kanske inte blev så bra som det var tänkt från början. Av den anledningen ville vi följa upp den och se att lagen tillämpades på det sätt som det var tänkt från början. I några av de motioner som vi i dag behandlar, till exempel överfallsskyddet i hemförsäkringen, information vid försäkringsfall och möjligheten att teckna försäkring, var det sagt att detta skulle belysas ytterligare i den utlovade översynen. I den debatt som var före vår tog min partikamrat Christina Zedell upp att försäkringsbolagen har möjlighet att chockhöja försäkringspremier om man har en betalningsanmärkning. Det är också en sak som skulle behöva följas upp i försäkringsavtalslagen. Före valet 2006 påbörjade vi socialdemokrater en översyn för att se att lagen efterlevdes på det sätt som vi hade tänkt. Tyvärr har vi inte sett någon fortsättning på detta sedan den borgerliga regeringen kom till makten. Naturligtvis vill vi socialdemokrater gärna få veta vad som händer med den utlovade översynen. Pågår den? Eller anser ni borgerliga ledamöter att den inte behövs? Fru talman! Att alla barn ska ha ett gott försäkringsskydd den dag olyckan eller sjukdomen knackar på dörren ser vi som en självklarhet. Men den dagen en vårdnadshavare vill teckna en försäkring för sitt barn upptäcker många att det inte är så enkelt som man trodde. Trots att det i försäkringsavtalslagen finns inskrivet att försäkringsbolagen inte får vägra någon att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller i sitt utbud händer det alltför ofta att vårdnadshavare blir nekade försäkring eller får betala en betydligt högre premie än vad som är brukligt. Det beror på att försäkringsbolagen kan hänvisa till särskilda skäl för att det kanske finns en risk i framtiden eller andra omständigheter. Det hänger starkt samman med försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler och att vårdnadshavaren måste lämna en hälsodeklaration för sitt barn. Försäkringsbolagen kräver också en fullmakt för att kunna hämta in uppgifter från läkare, vårdinrättningar, barnavårdscentraler och skolhälsovård. Alla som är föräldrar minns kanske hur det var när ni satt med ert nyfödda barn i famnen. Ni var oroliga för att det inte åt tillräckligt. Det ökade inte i vikt tillräckligt. Det kanske inte sov lika mycket som det stod i böckerna att det skulle göra. När ni går till Barnavårdscentralen tar ni naturligtvis upp de här problemen. Det är ganska naturligt. Sköterskan som sitter på andra sidan bordet skriver allt detta i journalen. De anteckningarna följer sedan med barnet och tas upp när det blir dags att teckna en försäkring och försäkringsbolagen gör sin riskbedömning. Jag har träffat många människor som har berättat för mig hur de har blivit hanterade av försäkringsbolagen på grund av att man har uttryckt sin oro. Så kan vi inte ha det. Det är bara om vårdnadshavaren har en gruppförsäkring som många fackliga organisationer erbjuder sina medlemmar och barnet kan medförsäkras som det inte krävs någon hälsodeklaration vid inträdet. Att kunna teckna en kollektiv försäkring där alla är med och bär risken är naturligtvis det allra bästa. Den borgerliga regeringens orättvisa politik där avgiften till a-kassa och fackförening har höjts så kraftigt att många av ekonomiska skäl tvingas avstå från försäkringen har inneburit att många barn har blivit utan försäkringsskydd. Fru talman! När jag läser vad den borgerliga majoriteten har att komma med i de här frågorna är det väldigt tunt. Ni skriver att det finns en avsikt att få till stånd en uppföljning av hur försäkringsbolagen följer de bestämmelser som finns, men ingenting händer. Hur länge ska vi vänta? När det gäller försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler har en utredning som sett över detta kommit med förslag om att bland annat begränsa försäkringsbolagens tillgång till kompletta patientjournaler. Man föreslår i stället att läkare eller annan behörig personal får svara på preciserade frågor genom intyg eller ett utdrag ur patientjournalen. Det tycker vi socialdemokrater är jättebra, för det finns väl ingen anledning att försäkringsbolag ska ha tillgång till allt som finns i alla journaler och som inte alls behövs för att man ska kunna bedöma risken för en försäkring. Bara för att det har kommit kritik från vissa remissinstanser om att det blir för mycket kostsam administration för hälso- och sjukvården backar regeringen. När det gällde förskolepersonal som ska skriva intyg på att barnen inte har varit på förskolan för att föräldrarna ska få ersättning från Försäkringskassan var det inget problem för regeringen att köra över den personal som framförde att det tog för mycket tid från det viktiga arbetet i barngruppen. Fru talman! Frågan om hur trafikförsäkringens ansvar ska vara utformat i framtiden är nu föremål för utredning i Trafikförsäkringsutredningen. Ensamutredaren har fått förlängd tid till den 15 juni 2009, och ska till dess ha förslag på hur delar av sjukförsäkringssystemet ska kunna privatiseras. Vi socialdemokrater har sagt nej till en privatisering, och vi säger fortfarande nej. Vi vill ha generella socialförsäkringar som fungerar för alla. Vi är djupt oroade för att otryggheten och orättvisorna kommer att öka markant i ett privatiserat system där varje individ ska bära sin egen risk och bedömningen av enskildas skador lämnas helt till försäkringsbolag. Till och med er finansminister Anders Borg har till medier uttalat att han inte tror på sin egen regerings tidigare utfästelse att föra över statens kostnader för trafikskadades sjukkostnader till trafikförsäkringen. Han tycker att det räcker att, som hittills, gå skattevägen. Nu, kära borgerliga kolleger i civilutskottet, har ni möjlighet att berätta vad som händer med trafikförsäkringen. Är utredningen i gång, eller tycker ni som vi att vi gott kan lägga ned den? Även frågan om handläggningen av trafikskadeärenden och hur den skadades ställning och rättssäkerhet ska kunna stärkas har den borgerliga regeringen valt att föra över till att utredas av Trafikförsäkringsutredningen i stället för att man använder sig av redan befintliga förslag som jag tidigare har talat om här i kammaren, som Socialstyrelsen har framfört för att förbättra rättssäkerheten för den som drabbas av en trafikskada. Om man hade följt vårt förslag hade nya säkrare regler redan kunnat gälla och många processer mot försäkringsbolag och mycket mänskligt lidande hade kanske kunnat undvikas. Fru talman! Slutligen några ord om trafikskadeersättning till barn. Denna fråga har tidigare debatterats här i kammaren. Justitieminister Beatrice Ask har också svarat på skriftliga frågor. De svar som jag har fått visar hur svårt det är att bedöma framtida inkomstförlust för barn som skadas svårt i en trafikolycka, och att rättsosäkerheten är stor. Det visar också det svar som jag fick av Moderaternas företrädare Anti Avsan förra året. Han sade: Det kan utgå högre ersättning till barn när något barn har uttalat att när jag blir stor så ska jag bli det ena eller det andra. Bara det visar väl hur osäkert nuvarande system är. Den undersökning som presenterades i flera dagstidningar sommaren 2007 och som jag hänvisade till visade just hur orättvist barn som råkar ut för en svår trafikskada blir behandlade när det gäller den framtida ersättningen. Den visade också att barn som kommer från icke akademiska hem riskerar att få upp till 100 000 kronor mindre i årligt skadestånd än barn som kommer från hem där föräldrarna har en akademisk utbildning. För oss socialdemokrater är principen om alla människors lika värde grundläggande. Därför är det av stor betydelse att skador inte ersätts olika på grund av skillnader i barns familjeförhållanden. Därför, fru talman, är det oerhört viktigt att det i lagstiftningen förtydligas och följs upp att den skadelidandes sociala närmiljö inte ska påverka bedömningen av ersättningen. Fru talman! Jag yrkar återigen bifall till reservationerna 1, 5 och 7 och vill förtydliga att jag står bakom samtliga övriga reservationer och alla de viktiga särskilda yttranden som vi har i betänkandet och som jag tyvärr inte hinner ta upp här.
Egon Frid (V)
Anf. 192 Egon Frid (V)
Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar om försäkringsrättsliga frågor med motioner från allmänna motionstiden visar hur långt vi har kvar till jämställdhet och ett verkligt rättsskydd som ger stöd till utsatta grupper som drabbats av våld eller olyckor. Jag vill inledningsvis framföra att jag naturligtvis står bakom alla Vänsterpartiets reservationer och även de gemensamma reservationerna där vi är med men väljer att nu endast yrka bifall till reservationerna 3, 5 och 7. Fru talman! I dag är det solidariskt finansierade trygghetssystemet under attack på flera sätt, bland annat nedsättning av försäkringsersättning som är en principiell, viktig och symbolisk fråga när det gäller hur ett försäkringsbaserat skyddssystem missgynnar grupper med speciella behov och grupper som är socialt utsatta av olika orsaker. Det kan vara sjukdom, funktionshinder eller andra liknande omständigheter. Det handlar om de förändringar som skett och planeras att ske när det gäller trafikförsäkringssystemet, det vill säga en privatisering av en betydande del av sjukförsäkringssystemet. Generellt finns en stor obalans mellan individerna och försäkringarna där det inte kan uteslutas att starka ekonomiska grupper alltid klarar sig då de kan köpa sig ett extra skydd genom att bli företrädda av jurister men att stora grupper som också omfattas av dessa försäkringar inte har råd med motsvarande. Dessa grupper behöver stödet, rättsskyddet från samhället, som värnar alla grupper och individer och därmed garanterar en rättssäkerhet som garanterar ett verkligt rättsskydd med nivåer i rättsskyddshjälpen som motsvarar vad det i dag kostar att driva processer för sin rätt. Till detta hör att fler områden som i dag ligger inom rättsskyddsförsäkringar borde omfattas av den allmänna rättshjälpen. Fru talman! Många som tecknar en hemförsäkring utgår från att försäkringen även täcker skador orsakade av våld i hemmet. Flertalet försäkringsbolag har emellertid gjort undantag i försäkringsvillkoren för rätten till ersättning när försäkringstagaren utsatts för våld i hemmet av närstående. Enligt min mening är det tydligt att avtalsfriheten i detta fall vilar på en manlig norm, vilket leder till orimliga konsekvenser för kvinnor och barn som blivit misshandlade av en annan familjemedlem. Det är beklagligt att frågan inte berördes i lagstiftningsärendet om en ny försäkringsavtalslag. Det är inte rimligt att avtalsfriheten ges företräde framför kvinnors och barns ekonomiska trygghet. Det är beklagligt att utskottets majoritet väljer att inte ta frågan om mäns våld mot närstående kvinnor på större allvar. Trots att de flesta fallen av kvinnomisshandel sker i det egna hemmet är alliansen inte beredd att se över de orättvisa villkoren i våra hemförsäkringar. Nej, den borgerliga majoriteten väljer i stället att tala om "bärande principer på försäkringsområdet" och möjligheterna att få ansvarsfrågan straffrättsligt och skadeståndsrättsligt prövad. Jag undrar om de över huvud taget har brytt sig om att ta reda på hur mäns våld mot kvinnor i nära relationer hanteras. Brottsoffermyndigheten får i ett fall med en känd misstänkt inte ta över domstolens roll och peka ut en skyldig genom att besluta om brottsskadeersättning. Det måste finnas en fällande dom för att brottsskadeersättning ska kunna komma i fråga. Detta leder till att de brottsoffer som utsätts för våld i hemmet inte skyddas av försäkringen eller får brottsskadeersättning. Däremot kan en man som misshandlas ute på stan räkna med att bli kompenserad via överfallsskyddet i sin hemförsäkring även om gärningsmannen inte fälls för brottet eller om gärningsmannen i sådana fall förblir okänd. Det leder till fullständigt oacceptabla konsekvenser för de kvinnor och barn som blir misshandlade i sina hem av närstående män. I och med den borgerliga majoritetens brist på insikt i denna fråga faller helt förhoppningen om den översyn som den förra regeringen utlovade. Fru talman! En annan fråga som är lika viktig är trafikförsäkringens framtid. Vi kan konstatera att regeringen tagit sitt första steg i riktning mot att privatisera socialförsäkringssystemet. Tanken är att låta den privata trafikförsäkringen ta över den allmänna sjukförsäkringens åtagande i fall där trafikskador har orsakat kostnaden. Förslaget är en form av övergångslösning inför kommande förändringar. En ökad privatisering av socialförsäkringarna kommer att slå mycket hårt mot grupper av människor som har stora behov av hjälp från generella försäkringssystem. En ökad privatisering kommer att fördjupa klass- och könsskillnaderna. En grundtanke i det generella socialförsäkringssystemet är att alla solidariskt delar på kostnaderna och därmed även på riskerna. Det är detta solidariska system, som bidrar till jämlikhet och omfördelning mellan olika grupper i samhället, som borgarna nu bit för bit börjar montera ned. De har redan kommit ganska långt, vill jag påstå. Vad blir nästa steg? Ska andra så kallade riskgrupper, till exempel rökare och diabetiker, också uteslutas? Överföringen av kostnaderna för trafikskador till trafikförsäkringen kommer, som vi redan sett, att leda till höjda premier. Samtidigt är risken stor att trafikskadade människor kommer att tvingas in i ännu längre och dyrare processer mot försäkringsbolag än i dag för att få ersättning. Fru talman! När jag ändå är inne på ämnet trafikolyckor vill jag beröra handläggningen av trafikskadeärenden. Vi vill att regeringen ska se över försäkringsbolagens handläggning av trafikskador eftersom trafikskadade drabbas hårt. Det finns enligt Finansinspektionen behov av en effektivisering och förbättring av skaderegleringen. Det handlar också om obalansen mellan motstridiga intressen. Den skadade personen hamnar ofta i ett underläge gentemot försäkringsbolaget. Det beror på att det uppstår ett lojalitetsförhållande mellan personen som är drabbad i förhållande till försäkringsbolaget och dess konsultläkare i trafikskadenämnden, som är en part som till största delen företräder försäkringsbolagen. Vid svårbedömda skador som nackskador är det vanligt att försäkringsläkaren hävdar att skadan är ett resultat av tidigare sjukdom som saknar samband med olyckstillfället. Försäkringsläkarens bedömning blir ofta den utslagsgivande jämfört med den behandlande läkarens, trots att Högsta domstolen i praxis uttalat att det inte finns anledning att ge den ena läkarens bedömning försteg i fall då två läkare är oeniga. Slutligen, fru talman, vill jag ta upp ett problem som drabbar många enskilda, nämligen att premier höjs på grund av betalningsanmärkningar. Det uppmärksammas i finansutskottets betänkande 33 reservation 9, som varit uppe till debatt tidigare i dag. Detta cyniska beteende från försäkringsbolag mot försäkringstagare, eller mot dem som vill teckna en försäkring och har betalningsanmärkningar, är ovärdigt vårt samhälle. Den solidariska tanke som försäkringar i alla dess former borde vara uppbyggda kring ska utjämna skillnader oss emellan och inte genom höjda premier försvåra eller utestänga utsatta grupper från ett gemensamt skydd. Riksdagen måste stå upp för att en översyn sker av hur försäkringspremier fastställs.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 193 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Som tidigare talare redan påpekat behandlar civilutskottet motioner som lämnades in under den allmänna motionstiden i höstas. De omfattar 14 olika ämnen med ett antal motioner i respektive ämne. I betänkandet finns även ett antal reservationer och, tror jag, fyra särskilda yttranden. Självklart står vi från Miljöpartiet bakom samtliga våra reservationer men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 5, den om trafikförsäkringen i framtiden. Vi i Miljöpartiet delar regeringens uppfattning när det gäller angelägenhetsgraden i att minska antalet olyckor i trafiken. Vi har 60 000 personskadade i trafiken varje år, vilket är på tok för många. Dessutom har vi runt 450 dödade varje år. Det är en katastrof. Från Miljöpartiets sida bejakar vi verkligen Vägverkets nollvision. En tredjedel av dödsfallen, omkring 150 döda per år, kan bokföras på alkoholens konto. Insatser mot alkohol i trafiken är därför ett effektivt sätt att minska antalet dödade. Vi hörde tidigare i kväll Miljöpartiets ledamot Karin Svensson Smith tala om alkolåsets betydelse och misslyckandet från politikernas sida för att se till att vi fick en teknisk utveckling som kanske hade betytt en del för svensk industri i dag - om vi politiker hade kommit till skott. Sänkt hastighet minskar naturligtvis också risken för dödsfall i trafiken. Den som till exempel kör 10 procent fortare än den tillåtna hastigheten anses statistiskt sett öka risken för olyckor med dödlig utgång med någonstans mellan 40 och 50 procent. Även trafiktäthet och förartrötthet är faktorer som bidrar till ökad olycksrisk i trafiken. Alla dessa faktorer - alkohol i trafiken, fortkörning, trafiktäthet och förartrötthet - är sådana som på olika sätt går att åtgärda. I avsikt att öka trafiksäkerheten och minska såväl det mänskliga lidandet som de samhällsekonomiska kostnaderna har regeringen tillsatt en utredning som har till uppgift att lägga fram ett förslag om hur kostnaderna för ersättningar för skador som omfattas av trafikförsäkringen ska kunna undantas från den allmänna försäkringen. Rent konkret innebär det alltså att syftet är att trafikrelaterade kostnader för sjukpenning, sjukersättning och aktivitetsersättning ska betalas via trafikförsäkringssystemet i stället för via sjukförsäkringssystemet. Det, påstår regeringen, skulle öka trafiksäkerheten. Miljöpartiet delar uppfattningen att en sådan här reform teoretiskt skulle kunna ge vissa trafiksäkerhetshöjande effekter, men då under förutsättning att den utformas på rätt sätt. Men tyvärr ingår det inte i utredarens direktiv att skapa förutsättningar för att individualisera villkoren och premierna för försäkringarna kopplat till förarens tidigare trafikbeteende. Det är nämligen så att om man ska kunna göra det krävs det att försäkringsbolagen får tillgång till vägtrafikregistrets information om förarnas tidigare trafikhistoria. Det vägrar regeringen att ge försäkringsbolagen tillgång till. Det ingår inte i utredningsuppdraget. Vi menar från Miljöpartiets sida att det utan den tillgången till information blir en omöjlighet för försäkringsbolagen att på något sätt anpassa försäkringarna efter olika förares riskbeteenden. Då går det inte att uppnå några ökade trafiksäkerhetseffekter. Att ge försäkringsbolagen insyn i vägtrafikregistrets uppgifter om tidigare rattonykterhet, fortkörning och andra trafikförseelser skulle man kunna jämföra med möjligheten att inhämta kreditupplysningar om kunder i handeln. Det senare anses inte vara integritetskränkande på något sätt, trots att sådan information om kreditvärdighet kan påverka utgången av en affärsuppgörelse som individen befinner sig i. Den skulle också kraftigt kunna begränsa en persons ekonomiska handlingsfrihet. Kan vi tillåta bankerna att inhämta kreditupplysningar borde vi kunna tillåta försäkringsbolagen att ta in uppgifter om trafikförseelser, menar vi. Miljöpartiet menar att regeringens förslag att flytta kostnader från sjukförsäkringssystemet till trafikförsäkringssystemet blir ett slag i luften om det inte kombineras med en möjlighet för försäkringsbolagen att använda förarnas tidigare trafikbelastning som grund för individualiserade villkor i försäkringen. Ska en förändring av systemet i den här riktningen kunna ge några trafiksäkerhetseffekter måste det finnas möjlighet för försäkringsbolagen att lägga in någon form av morötter i systemet. Eftersom uppdraget till utredaren inte har utformats på ett sådant sätt att det har möjlighet att ge några positiva effekter återstår bara de negativa effekterna. Att splittra upp det generella sjukförsäkringssystemet i två olika ansvarsområden skapar osäkerheter för den enskilde. Vi menar från vår sida att det med stor sannolikhet också kommer att generera ytterligare domstolstvister mellan individer som har behov av försäkringsskydd och deras försäkringsgivare. Det finns också risk för att den enskilde hamnar i kläm mellan olika bedömare och att det tar lång tid innan man eventuellt i slutändan får sin rätt. Därför menar vi att kammaren bör rösta ja till reservation 5. Det betyder att man röstar nej på punkt 8 i betänkandet genom att trycka på den röda knappen. Jag vill passa på att fråga majoritetens företrädare varför ni fortsätter utredningsarbetet i den här frågan när det är så uppenbart att det inte kan ge några av de trafiksäkerhetsmässiga fördelar som var avsikten. Borde man inte avbryta ett sådant arbete? Det trafiksäkraste, energisnålaste och miljövänligaste sättet att resa längre sträckor, fru talman, är naturligtvis att resa med tåg. Menar regeringen allvar med att satsa på trafiksäkerheten? Känner ni till att det finns ett par kilometer enkelspår söder om Gävle? Om de skulle byggas bort skulle man få ett fungerande dubbelspår via Stockholm ända ned till Göteborg. Det finns en kort sträcka mellan Falun och Borlänge som ni vet att jag brukar nämna, och det finns också hål på Västkustbanan som man borde bygga bort nu under lågkonjunkturen. Med den typen av satsningar blir järnvägen så pass mycket attraktivare att många kommer att välja det alternativet. Om man väljer att vidta sådana praktiska åtgärder i stället skapar man även säkrare trafik på vägen. Men regeringen tycker i stället om att genomföra omvälvande systemförändringar i våra trygghetssystem. Det gör de kanske i första hand för att kunna sänka skatterna och överföra kostnader för de enskilda till ett avgiftssystem i stället, så att det ser ut som att man skulle få lägre kostnader, fast det bara handlar om att vältra över skattebördan till en avgiftsbörda i stället. Jag kan inte se något annat egentligt argument till att man väljer att arbeta med en trafiksäkerhetsfråga på det här sättet. Det skapar nämligen bara orättvisa, otrygghet, fler tvister och mycket sämre omsorgskedjor. Det ger ingen ökad trafiksäkerhet. Fru talman! Miljöpartiet har en helt annan syn på integritetsfrågor än regeringen. Den högerstyrda maktkartellen vill inte ge försäkringsbolagen insyn i Vägverkets vägtrafikregister med uppgifter om rattonykterhet, fortkörning och andra trafikförseelser med den nivån på privat information. Men samma högerregering avslår samtidigt i betänkandet motioner som kräver att i huvudsak samma försäkringsbolags tillgång till insyn i patientjournalerna ska begränsas. Det är en väsentligt högre grad av integritetskränkande information. När det verkligen handlar om information som om den hanteras på ett felaktigt sätt kan vara integritetskränkande i mycket stort mått blundar högerregeringen alltså i stället. Men information om trafikförseelser, som är avsevärt mycket mindre känslig ur ett sådant perspektiv, vill man inte att försäkringsbolagen ska kunna använda för att skapa ökad trafiksäkerhet. Fru talman! Regeringens logik, om det nu finns någon sådan, är för mig totalt obegriplig. (ANDRE VICE TALMANNEN: Logiken med Borlänge har vi förstått för länge sedan i alla fall.)
Anti Avsan (M)
Anf. 194 Anti Avsan (M)
Fru talman! I civilutskottets betänkande Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor behandlas drygt 20 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Jag ska beröra några av de frågeställningar som kommer till uttryck i vissa av motionsyrkandena, först något kortfattat avseende frågorna om barnförsäkringar och försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler, därefter något om överfallsskyddet i hemförsäkringar, trafikförsäkringen i framtiden och handläggningen av trafikskadeärenden, slutligen också någonting om frågan om trafikskadeersättning till barn. Egentligen skulle jag kanske ha sagt någonting om rättsskydd i förvaltningsrättsliga tvister, men eftersom ingen av debattörerna från oppositionen har tagit upp det avstår jag från det nu. Precis som Christina Oskarsson sade i talarstolen tidigare blir det en del upprepningar. Men det beror inte på att ingenting händer, utan på att arbete pågår eller på att motionsförslagen inte är genomtänkta och i några fall är präglade av ett ensidigt tänkande utan hänsyn till motstående intressen. Frågan om barnförsäkringar omfattas av det arbete som pågår inom Justitiedepartementet med att omarbeta promemorian Försäkringsbolags tillgång till patientjournaler , Ds 2005:13. Avsikten inom departementet är också att få till stånd en uppföljning av försäkringsbolagens avslagspraxis när det gäller personförsäkringar. Det pågående och det planerade arbetet ligger i linje med vad som framställs i ett motionsyrkande. Det finns därför inte anledning att för närvarande vidta några ytterligare åtgärder i fråga om barnförsäkringar. Frågan om försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler är huvudarbetet när den nyss nämnda promemorian Ds 2005:13 omarbetas inom Justitiedepartementet. Det arbetet har kommit till stånd efter den omfattande kritik som riktades mot en del av förslagen i samband med remissbehandlingen av promemorian. I det arbetet kommer man även att beakta Socialstyrelsens rapport Genetisk information i försäkringssammanhang . Det finns därför inte heller anledning att för närvarande vidta några ytterligare åtgärder i fråga om försäkringsbolagens tillgång till patientjournaler. Fru talman! Det förslag som framförs i en vänsterpartimotion om att överfallsskyddet i hemförsäkringar borde täcka skador orsakade av våld i hemmet är ogenomtänkt. Till att börja med finns det skäl att påpeka att en hemförsäkring är en konsumentförsäkring. Bestämmelser om konsumentförsäkringar finns i försäkringsavtalslagen, och reglerna är tvingande till försäkringstagarens förmån. En hemförsäkring består normalt av flera olika delar som dels kan ersätta skador på privat egendom, dels ge ersättning om försäkringstagaren själv skadas eller blir skadeståndsskyldig. En grundläggande princip på det försäkringsrättsliga området är att hemförsäkringar skyddar den försäkrade och hans eller hennes närmaste som är bosatta på samma adress, men försäkringen ersätter inte skador som man har åsamkat varandra inom den närmaste kretsen till exempel genom våld. Anledningen till den principen är bland annat svårigheten att utreda försäkringsfall. Dessutom skulle försäkringsbolagets regressmöjlighet - alltså möjligheten att återkräva utbetald försäkringsersättning - leda till att den ekonomiska förlusten skulle stanna i just den krets försäkringen är avsedd att skydda. Ytterligare ett starkt argument mot förslaget är det faktum att en påstådd gärningsmans identitet alltid torde vara känd om det påstådda våldet utövas i hemmet av närstående. Det finns därför goda möjligheter att få ansvarsfrågorna prövade i såväl straffrättsligt som skadeståndsrättsligt hänseende. Man kan fråga sig om det över huvud taget i något fall är okänt vem som är skadevållare när det gäller våld i hemmet. Av Egon Frids anförande kan man få uppfattningen att det finns okända närstående. Vem är det som ska betala i en sådan situation, när det finns en känd skadevållare? Naturligtvis är det skadevållaren och inte försäkringskollektivet i övrigt, särskilt om man i en sådan situation också har möjlighet att framkalla försäkringsfallet inom kretsen. Detta hänger samman med svårigheten att utreda sådana försäkringsfall. Jag ska gå över till frågan om trafikförsäkringen i framtiden. Där pågår en utredning. Den 3 april 2007 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att utforma ett förslag till lagstiftning som innebär att trafikförsäkringens ansvar utvidgas på så sätt att ersättningar för skador som omfattas av den försäkringen ska undantas från den allmänna försäkringen. Vad som är väldigt viktigt att påpeka i sammanhanget är för det första att det allmännas ansvar för sjukvårdskostnader inte ska förändras. En utgångspunkt i arbetet är för det andra att trafikskadelagens tillämpningsområde inte ändras. Trafikförsäkringen ska alltså liksom tidigare ersätta skador som uppkommer till följd av trafik. För det tredje ska som utgångspunkt gälla att ersättning från trafikförsäkringen även fortsättningsvis ska utges enligt principen om full ersättning. Slutligen ska i utredningens arbete läggas särskild vikt vid att skyddet för dem som drabbas av trafikskador inte försämras. I direktiven till utredaren har angetts att representanter för försäkringsbolagen, Försäkringskassan och Vägverket bör knytas till kommittén för att biträda den i arbetet. Utredaren ska också samråda med övriga berörda myndigheter och organisationer. På utredarens begäran har tiden för utredningsuppdraget förlängts till den 15 juni 2009, och skälet till detta är bland annat behovet av att analysera en stor regelmassa innan förslag till ny rättslig reglering kan lämnas. Ett motionsyrkande om vikten av att trafikförsäkringen behålls som en generell försäkring behandlades av riksdagen både för ett år sedan och för två år sedan. Redan då redovisade civilutskottets majoritet sin uppfattning i frågan. Vi moderater och övriga partier i alliansen välkomnar regeringens initiativ att överföra statens kostnader för trafikskadades sjukpenning och sjukersättning till trafikförsäkringen. Vår utgångspunkt är att en reform av trafikförsäkringen kommer att medföra stora samhällsekonomiska vinster i form av ökad trafiksäkerhet, förbättrad rehabilitering och minskade skadekostnader. Vår bedömning är att både staten och fordonsägarna tjänar på att trafikförsäkringen tar över ansvaret för skadekostnaderna. Genom att försäkringsbolagen hanterar hela skadekostnaden premieras försäkringstagare med lågt riskbeteende samtidigt som premierna kan hållas nere. Det finns inget som pekar på att försäkringspremierna skulle höjas generellt. Det finns återigen skäl att upprepa det jag sade i förra årets debatt: När det gäller frågan om möjligheter till rehabilitering har civilutskottet studerat förhållandena i Finland, där man redan har den ordning som vi för närvarande utreder. Möjligheten att ha ett samlat ansvar med en effektiv och snabb rehabilitering av trafikskadade lyftes fram som en klar förbättring för de skadelidande i Finland. Det kan knappast vara negativt om man även i Sverige kan tillskapa en ordning där man snabbt sätter in effektiva och tillräckligt omfattande rehabiliteringsinsatser. En sådan ordning minskar påfrestningarna för de skadelidande, förbättrar möjligheten att återgå till arbete och ger också andra samhällsekonomiska vinster, även om man betraktar de vinsterna ur ett rent rehabiliteringsperspektiv. Den utredning som nu arbetar har till uppgift att föreslå regler som innebär att ersättningar för skador som omfattas av trafikförsäkringen ska undantas från den allmänna försäkringen. En sådan överflyttning av vissa kostnader till trafikförsäkringsområdet måste fungera såväl lagtekniskt som administrativt och innebär ett omfattande arbete. Det är, precis som jag sade tidigare, ett skäl till att utredarna har begärt förlängd tid. Jag vill påstå att den här frågan inte är så dramatisk som socialdemokrater, vänsterpartister och numera även miljöpartister vill göra gällande. Det pågående utredningsarbetet bör inte föregripas med några ställningstaganden från riksdagens sida. När det gäller motionsyrkandena om handläggningen av trafikskadeärenden sade jag redan förra året att Finansinspektionen har tittat på hur sådana utredningar sköts hos försäkringsbolagen och lämnat en rapport under 2003. Rapporten har följts upp under 2005 och 2007. Detta finns också omnämnt i reservationen. Det hela har mynnat ut i ett förslag om att Socialstyrelsens rättsliga råd på begäran av Trafikskadenämnden ska få möjlighet att göra en expertvärdering av försäkringsläkares medicinska bedömningar, vilket i sig skulle innebära en förbättrad rättssäkerhet för de skadelidande. Man har också sagt att man bedömer att detta är ett bättre alternativ än att försäkringsläkare ställs under Socialstyrelsens tillsyn. Det pågår också arbete med frågor som gäller tvistlösning. I direktiven till Trafikförsäkringsutredningen anges att när sådana skador som omfattas av trafikförsäkringen undantas från den allmänna försäkringen kommer trafikskadades grundtrygghet att avgöras av vilken ersättning de får från trafikförsäkringen. Det måste då säkerställas att den som anser att ett försäkringsbolag har fattat ett felaktigt beslut i ett sådant ärende har goda möjligheter att få till stånd en sakkunnig och opartisk prövning av sitt anspråk, i sista hand av domstol. Utredaren ska också utreda och överväga i vilken ordning tvister om ersättning ska prövas och om särskilda processregler bör införas. Det finns ytterligare en del man skulle kunna säga om utredningarna och om hur handläggningen av ärendena går till. Förra året pekade jag på Patientsäkerhetsutredningen, som skulle titta på vissa frågor. Utredningen avlämnade ett betänkande i december förra året. Den fråga som berör den nu aktuella frågan är tillsynsansvaret på hälso- och sjukvårdsområdet när det gäller sakkunniga läkare och tandläkare som anlitas för rådgivning av försäkringsbolagen. Där har utredningen kommit fram till att övervägande skäl talar mot att tillsynsansvaret på hälso- och sjukvårdsområdet utvidgas till att omfatta sådana sakkunniga läkare och tandläkare. Jag ska avslutningsvis också säga någonting om trafikförsäkring för barn. Det är viktigt att framhålla att en skadelidandes rätt till ersättning - det gäller också ett skadat barn - inte är begränsat till något schablon- eller standardbelopp. Grundprincipen är att ersättning fullt ut ska täcka förlusten. Man brukar säga att den skadelidande ekonomiskt ska försättas i samma situation som om olyckan inte hade inträffat. Det innebär att alla som skadas vid en trafikolycka inte får lika mycket i ersättning från försäkringen. Rättvisan i systemet ligger i stället i att alla drabbade har rätt till full kompensation för sina förluster. Vilka metoder som ska användas för att närmare beräkna inkomstförlusten har inte slagits fast i lagstiftningen utan har utvecklats i rättspraxis. Det är svårt att beräkna framtida inkomstförluster. Det gäller såväl vuxna som barn. När det gäller barn är det i praktiken en schablonersättning som gäller. Precis som Christina Oskarsson påpekade finns det enskilda fall där det har utgått högre ersättning av det skälet att något barn exempelvis har uttalat starkt att när jag blir stor ska jag bli det ena eller det andra. Det har i och för sig inte räckt med det, utan då har det också funnits stöd i till exempel skolunderlag och andra omständigheter som har gjort att beviskravet för en högre ersättning har uppfyllts. Det är ganska väsentligt. Det här innebär att man har svårt att säga någonting om framtiden. Utrymmet för individuella bedömningar när det gäller barn är betydligt mycket mindre än för vuxna personer. Men även när det gäller vuxna personer är det svårt att säga vad man skulle ha gjort i framtiden, särskilt om man har uttalat ambitioner att byta yrke eller liknande om man redan har ett långt yrkesliv bakom sig. Vad skulle de människorna ha gjort i fortsättningen? Det här är bevisfrågor, och det ska nog fortsätta att vara det. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut vilket innebär att samtliga motioner avslås.
Christina Oskarsson (S)
Anf. 195 Christina Oskarsson (S)
Fru talman! Jag har nu lyssnat till dig och ditt anförande, Anti Avsan. Du tycker fortsättningsvis precis som förra året. Du har läst upp samma text för mig när det gäller trafikförsäkringen. Din partikamrat Anders Borg, som ingår i samma partigrupp som du, har i en intervju talat om att han inte tror på den borgerliga regeringens tidigare utfästelse att föra över statens kostnader för trafikskadades sjukkostnader till trafikförsäkringen. Som jag sade i mitt anförande tycker han alltså att det precis som hittills räcker med att gå skattevägen. Han är skeptisk till att man kan klara av en övergång till en sådan här modell. Han tycker att vi har ett antal väl fungerande socialförsäkringar. Han säger: Vi har trimmat upp både sjukförsäkring och a-kassa. Och det är vi ju väldigt medvetna om! Han tror därför inte att man ska göra en massa systemförändringar på grund av att de skulle ha ett värde i sig. Delar du din partikamrats uppfattning, eller tycker du fortfarande att vi ska köra den linje som du har läst upp för mig här?
Anti Avsan (M)
Anf. 196 Anti Avsan (M)
Fru talman! Precis som jag sade i mitt anförande blir det en del upprepningar. Det beror på att motionerna ser precis likadana ut i år som förra året och förrförra året. Det gäller även den här frågan. Vad beträffar Anders Borgs uttalanden kan inte jag svara för vilka överväganden han har gjort och vad han har haft till grund för vad han har sagt. Om man har välfungerande socialförsäkringar och sådana som är i allt väsentligt tillfredsställande utan att man kan rikta någon större kritik mot dem innebär inte det att man inte kan genomföra klara förbättringar. Jag tycker att exemplet i Finland är ett tydligt uttryck för det. De vinster man har gjort i Finland när man har gått över till en sådan lösning som vi håller på och utreder för närvarande pekar på att det finns klara fördelar, inte minst för dem som är skadelidande. Det tycker jag är ett starkt argument för det här. När det gäller olika typer av reformer i en sådan ekonomisk situation som den vi i dag befinner oss i kan det naturligtvis tillkomma en mängd olika överväganden. Det handlar inte om att det här på något vis skulle öka kostnaderna, men samtliga reformer som medför förändringar i de system vi faktiskt har medför omställningskostnader. Då är frågan vad som är mest angeläget i olika situationer. För vår del ser vi frågan som angelägen av rena sakskäl. Vi kan inte se de negativa aspekter som ni från oppositionen pekar på i olika sammanhang. Om man kan finna en bättre lösning inte minst för de skadelidande så måste det vara någonting eftersträvansvärt.
Christina Oskarsson (S)
Anf. 197 Christina Oskarsson (S)
Fru talman! Jag håller med om att man kan resonera om olika lösningar om det skulle bli förbättringar för de skadelidande. Men när det gäller det vi har sett av de nuvarande så kallade förbättringar som alliansen har genomfört i socialförsäkringarna vill jag inte påstå att det är några förbättringar. Människor har hamnat mellan stolar, och människor får gå till socialtjänsten för att kunna överleva på grund av att man inte har klarat av förändringarna, som skulle bli så bra. Motionerna ser likadana ut år efter år, säger Anti Avsan. Det beror bara på en sak: Vi får inga svar. Det händer ingenting. Ni har bara saker för avsikt, ni tror att det ska hända någonting och så vidare. Det här är inte så konstigt. Det är viktiga frågor för oss som vi tar upp i våra motioner. När vi inte får något vettigt svar måste vi ju motionera igen. Jag har fått svar från Anti Avsan om att han inte delar Anders Borgs synpunkter på detta - att det inte finns något värde i sig i att göra systemförändringar och att man inte ska göra det bara för sakens skull.
Anti Avsan (M)
Anf. 198 Anti Avsan (M)
Fru talman! Det här handlar inte om systemförändringar för sakens skull. Jag kan upprepa det jag sade alldeles nyss också, om det är så. Det handlar om att genomföra en reform som skulle medföra förbättringar för inte minst de skadelidande och även för försäkringskollektivet i övrigt, som vi ser det. Man skulle nämligen få en bättre fördelning av försäkringspremierna där de som är riskbenägna betalar mer än de som är mindre riskbenägna. Det är någonting som vi, indirekt i varje fall, har berört på andra sätt här när det gäller försäkringspremier i största allmänhet. Det gäller också det ärende som debatterades före det här ärendet. Jag tar inte ställning vare sig för eller emot det som Anders Borg har uttalat. Jag kan bara säga att han möjligen har andra överväganden som ligger till grund för vad han har uttalat. Jag kan inte heller förhålla mig till vad han har sagt därför att jag inte vet i vilket sammanhang frågan har ställts. Han kan mycket väl ha fog för vad han har sagt. Jag tycker att jag likväl har fog för vad jag säger. Vi ska också komma ihåg att jämförelsen med förändringar i socialförsäkringar i största allmänhet inte är relevant här. Här talar vi just om trafikförsäkringen och ingenting annat. Det är väl också ganska klart att det händer något. Det pågår utredningsarbete, och jag har redovisat varför utredaren har begärt och också fått förlängd tid. Det fordrades en noggrann analys av den omfattande regelmassa som måste analyseras innan man kan lägga fram lagförslag. Det är väl ganska viktigt att man genomför ett noggrant arbete. Det måste ju vara någonting som också ni i oppositionen tycker är bra eftersom ni har den kritik som ni riktar mot de här tankarna och mot de förslag som omsätts genom utredningen. Så visst händer det någonting!
Egon Frid (V)
Anf. 199 Egon Frid (V)
Fru talman! Anti Avsan anser att vår motion om överfallsskyddet i hemförsäkringen är ett ogenomtänkt förslag. Förmodligen tycker Anti Avsan det på grund av att det är en viktig jämställdhetsfråga. För Anti Avsan kanske jämställdhet är ogenomtänkt, men det är det inte för oss i Vänsterpartiet. Dessutom förlöjligar han den fråga som jag tar upp i reservationen. Han försöker påstå att jag har sagt att en närstående kan vara okänd. Överfallsskyddet är en viktig del av hemförsäkringen som en konsumentförsäkring. Reglerna när det gäller konsumentförsäkringar ska vara tvingande till försäkringstagarens förmån. Då är ersättning till försäkringstagaren om han eller hon själv skadas eller blir skadeståndsskyldig viktig. Jag kan än en gång hävda att den här tydliga avtalsfriheten vilar på en manlig norm, och uppenbarligen är Anti Avsan representant för den manliga normen. Men vad är det bärande skälet till att man inte jämställer våld mot män från en okänd på gatan med våld från närstående i hemmet när det är en försäkringstagare som skadas? Om man har en jämställd syn på hemförsäkringen ska de uppenbarligen omfattas.
Anti Avsan (M)
Anf. 200 Anti Avsan (M)
Fru talman! Jag tror att det som skadar jämställdhetssträvandena mest är att göra sådant som inte är jämställdhetsfrågor till förmenta jämställdhetsfrågor, och det anser jag att Egon Frid gör i det här fallet. Det handlar inte om huruvida kvinnor blir misshandlade av män eller inte. Det är min bestämda uppfattning att kvinnomisshandlare ska lagföras. De ska bära ansvaret för vad de har gjort. Man ska inte komma undan och inte bli lagförd genom att kvinnan i stället får ut en ersättning från hemförsäkringen som omfattar ett överfallsskydd som ursprungligen är till för att ersätta en person som blir drabbad av våld i en situation när gärningsmannen försvinner och man inte ens vet vem det är. På något vis ska den som blir drabbad kompenseras. Det tycker jag är väldigt viktigt. Men det ska inte ske genom att alla andra i försäkringskollektivet betalar detta. Egon Frid får gärna tycka att jag raljerar, men det handlar inte om det. Jag ställer frågan igen. Det är en retorisk fråga. Vem kan vara okänd som skadevållare i en sådan relation och ingå i den krets där man inte kan utkräva ersättning från överfallsmomentet i sin hemförsäkring? Det kan inte vara en person som är okänd, som jag ser det. Då ska den personen bära ansvaret, bli lagförd och dömd för brottet. Han, om det är en man, ska också betala skadeståndet. Det kan även vara fråga om samkönade relationer, och det förekommer i enstaka fall att kvinnor misshandlar män även om det är ganska ovanligt relativt sett. Det är mitt svar. I övrigt har jag redogjort för varför det inte är ett genomtänkt förslag.
Egon Frid (V)
Anf. 201 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag har inte hävdat att den här personen är okänd. De personerna är naturligtvis kända. Dessutom håller jag med Anti Avsan om att alla våldsverkare, oavsett var, när och hur våldet utövas, ska lagföras. Det är målet för hela rättsväsendet att de personer som begår den typen av brott ska lagföras precis som andra som begår brott. Men frågan gäller ändå den jämställda rättigheten i en konsumentförsäkring som hemförsäkringen. Varför ska inte en kvinnas rätt väga lika starkt som en mans rätt när det gäller att få ersättning för kroppsskada eller lidande från de delar som ingår i överfallsskyddet i en hemförsäkring? Det handlar om svåra avvägningsfrågor. Det är svåra utredningsfrågor, men det är inte någon skillnad. Det är lika svårt att utreda våldsbrott och hitta en gärningsman som ska dömas för brottet oavsett om det sker i hemmet eller om det är ute på stan. Rätten för den enskilda personen att få ersättning för vållade skador är viktig oavsett om det är en kvinna som skadas i hemmet eller om det är en man som skadas på gatan. Det är detta helt orimliga som vi lyfter fram i motionen. Vi kan inte se det på något annat sätt än att det är en manlig norm som styr detta, och Anti Avsan är en representant för denna. Förstår Anti Avsan över huvud taget det problem som vi försöker påvisa? Jag vet att du har jobbat i verksamheter där du har sett och stött på det här problemet. Förstår du det över huvud taget? Hur tänker du dig själv att den här frågan ska lösas?
Anti Avsan (M)
Anf. 202 Anti Avsan (M)
Fru talman! Jag är frestad att säga att jag inte förstår hur Egon Frid tänker, men jag ska anstränga mig för att försöka göra det. Till att börja med kan jag säga att överfallsmomentet i hemförsäkringar är könsneutralt, i annat fall lägger man en massa egna värderingar i det. Är det någon skillnad när det gäller möjligheten att få ersättning om man har råkat ut för våld från en man eller en kvinna? Jag kan inte tänka mig det. Jag kan hålla med om att våld i hemmet oftast handlar om att kvinnor blir misshandlade av män, men detta faktum gör inte att en försäkringsersättning som utgår från ett försäkringsvillkor blir ojämställt. Det skulle ha gällt även om en man blir misshandlad av en kvinna eller om någon blir misshandlad i en samkönad relation. Jag menar att det är en konstruktion att detta är en manlig norm. Då utgår man från någonting som egentligen inte är relevant i sammanhanget. Att det sedan förhåller sig på det sättet att man bör få ersättning om man är skadelidande är fullt rimligt. Men överfallsmomentet är till för att, om man har råkat ut för en skada och om det av olika skäl inte går att finna en gärningsman, man inte ska bli skadeslös. Det är det en sådan försäkring syftar till. Det behöver inte uppfyllas i ett förhållande där man vet vem den andre är. När det gäller möjligheten att få försäkringsersättning handlar det om att det har inträffat ett försäkringsfall, att man faktiskt har blivit misshandlad. Då kan det lika gärna prövas i en brottmålsrättegång.
Maria Kornevik Jakobsson (C)
Anf. 203 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Jag ska fatta mig kort då Anti Avsan var mycket utförlig i sitt anförande. De allra flesta av dagens motioner handlar om vem som ska ha ansvar för vad när något händer som leder till skada i någon form. Det handlar också om vad som är rimligt att begära av den enskilda personen när det gäller förebyggande åtgärder och försäkringsskydd. Det här är ett område där varje fall är unikt, men där det ändå behöver finnas en lagstiftning som tillgodoser behovet i de allra flesta situationer. Det går inte att täcka in allt, men det ska finnas möjlighet för var och en att skydda sig så långt det är möjligt utifrån vars och ens behov och önskemål. Jag tycker att det är vi som vuxna, som föräldrar och kanske i vår yrkesroll som har ansvaret, men kanske också skolan skulle kunna ha en central roll i att förmedla hur viktigt det är att man skyddar sig genom försäkringar av olika slag. Det gäller då både det egna skyddet och det ansvar man har om man blir skyldig till någon annans skada. Fru talman! Att som några socialdemokrater kräver i en motion ha en obligatorisk hemförsäkring kan trots allt inte vara rimligt. Det bör vara upp till var och en att skydda sin bostad och sin egendom. Vi ska inte påtvinga medborgarna de kostnaderna om de inte vill ha dem, och vi ska heller inte ta ifrån dem deras egna ansvar för sin egen vardag. Olika försäkringsbelopp för barn är en oerhört svår fråga. Jag kan känna en viss sympati för de tankar som motionärerna för fram. Men jag har samtidigt också en förståelse för att förutsättningarna kan vara olika, och jag bejakar flexibiliteten i systemet i stället för en stelbenthet där det unika i varje försäkringsfall aldrig kan beaktas. Eftersom frågan är på dagordningen på departementet, precis som har sagts förut, finns det inget behov just nu av att från riksdagen föreslå några åtgärder. Det har pratats mycket om hemförsäkringens vara eller inte vara och våld i samband med detta. Hemförsäkring i samband med våld och stöld i till exempel särskilt boende eller våld i hemmet har också ett gott syfte, men det blir ju omöjligt att hantera. Om man tar det senare och hårdrar det skulle det, precis som sades förut, kunna öka våldet. Man kan tänka på de våldsbenägna männen - det är ju fortfarande oftast män - som då skulle kunna få betalt för att slå sin fru eller sambo genom försäkringsersättning, och det tror jag inte främjar friden precis. Det är, precis som har sagts förut, andra incitament än hemförsäkringen som ska ta hand om det. Fru talman! Detta med eget ansvar kontra samhällets återspeglas också i en motion om försäkringsbolagens skyldighet att informera ett dödsbo om att det finns försäkringar. För de allra flesta är det kanske självklart att ha ordning på sina försäkringspapper i en pärm eller mapp som finns tillgänglig i hemmet. Har det funnits en anställning är det naturligt att kontakta arbetsplatsen, och är man egen företagare finns det kanske ofta en revisor i bakgrunden som kan vara behjälplig. Men jag kan ändå ha en viss förståelse för att det i vissa situationer kan bli besvärligt för de efterlevande. En motion som inte sällan diskuteras är den som Johan Linander och Roger Tiefensee har skrivit om arbetsgivarens regressrätt vid skada som har uppkommit genom annans vållande. Den vanligaste situationen är förmodligen skada som uppkommer i samband med idrott. Ibland hör man då arbetsgivare som säger att det är för farligt att anställa någon som spelar ishockey eller fotboll med tanke på skaderisken och påverkan på arbetet. Det är bara ett exempel, för det inträffar ständigt och jämt att någon blir skyldig till någon annans personskada. Det må vara på krogen eller i en trafikolycka, men det förekommer ofta. Att då arbetsgivaren ska stå för sjuklönen trots att andra är skyldiga kanske inte är så helt självklart. Men även det här behandlas nu på Justitiedepartementet, och det finns inga speciella skäl till att nu göra något annat än att avvakta det resultatet innan ytterligare åtgärder vidtas från riksdagens sida. Fru talman! Det finns ytterligare ett antal motioner som mer eller mindre tangerar det som jag redan har refererat till, men jag nöjer mig med dessa kommentarer och yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner och reservationer.
Jan Ertsborn (Fp)
Anf. 204 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Det här är verkligen favorit i repris. Vi är några stycken här som förra mandatperioden satt i lagutskottet. Det innebär att det är sjunde året som vi står här och debatterar i huvudsak samma frågor. Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på reservationerna. Sedan ska jag, för att inte upprepa för mycket i den här debatten, stanna vid två av de 14 punkter som vi har i betänkandet, handläggningen av trafikskadeärendena och trafikskadeersättningen till barn. De här två punkterna har jag valt ut därför att jag just på de punkterna kan tala utifrån min egen erfarenhet som advokat. Jag har under de ungefär 30 år som jag drev advokatverksamhet hela tiden handlagt regleringar av trafikskador och personskador i trafiken. Jag vet inte hur många det är, men minst något hundratal. Det är mycket diskuterat hur de här ärendena handläggs, de som är långvariga och svåra. Av de 50 000 eller 60 000 skador som inträffar varje år - jag vet inte riktigt vilken siffra som är aktuell - är det högst 10 procent som utgörs av de riktigt allvarliga skadorna där det också blir långvariga skaderegleringar med försäkringsbolagen. Det är sådana fall som jag har arbetat med. Det är en långsam handläggning, men det finns många skäl till det. Det finns långsamma advokater. Det finns långsamma tjänstemän på försäkringsbolagen. Sedan finns det skador som inträffar på väg från och till arbetet så att de klassas som arbetsskador. Då ska de först till Försäkringskassan och hanteras den vägen innan man kan reglera det med försäkringsbolaget. Jaha, då gick det några år bara på frågan om arbetsskadelivränta, för det är ungefär den takten som Försäkringskassan under de senaste åren har haft för att handlägga det här. Det här är besvärligt, men det är inte omöjligt att komma över. Det går, när man biträder de skadelidande, att få förskott på ersättningarna eller a conto-belopp hela tiden. Det är precis vad försäkringsbolagen gör också. Sedan handläggs de här allvarliga skadeärendena nästan alltid i Trafikskadenämnden. Där vet vi om vi till exempel läser motionerna att om man har en invaliditet överstigande 10 procent måste försäkringsbolagen gå till Trafikskadenämnden. Men min halländske socialdemokratiske kollega Hans Hoff skriver i sin motion att den enskilde inte kan begära och få yttrande från Trafikskadenämnden, och där har han helt fel. Jag blev lite överraskad över att han skrev så. Men för att vara riktigt förvissad inför kvällens debatt kontaktade jag Trafikskadenämnden i eftermiddags och fick bekräftat att det går alldeles utmärkt för den enskilde. Det var mitt minne också, därför att jag har haft sådana ärenden. Den enskilde som är skadad kan alltså få sitt ärende prövat i Trafikskadenämnden. Där har också skett förbättringar under handläggningen, nu bland annat genom Socialstyrelsens rättsliga råd. Jag tycker fortfarande att det finns anledning att kritisera försäkringsbolagen för en del handläggningar av personskador, men den värsta kritiken är faktiskt att vi har bekymmer med kostnaderna för biträde. Det har varit så under en lång tid att försäkringsbolagen har varit ganska generösa med att bekosta advokathjälp till dem som har varit allvarligt skadade. Det har man faktiskt dragit ned under senare år, och det tycker jag är ett bekymmer. Jag har nämligen den bestämda uppfattningen att en advokat som är något specialiserad på det här området kan göra väldigt mycket nytta för sin klient. Den här frågan kommer ju, som väl är, upp när Trafikförsäkringsutredningen kommer med sitt betänkande i sommar, nämligen hur vi ska hantera detta med rättshjälpsbiträde åt de skadade. Det är en viktig fråga. Frågan är också om vi behöver ändra till exempel processreglerna i rättegångsbalken, för vi måste få möjlighet att pröva frågorna även i domstol. Jag tror också att det kan bli väldigt intressant att läsa betänkandet när det väl kommer för att se om frågorna kring sjukpenning och sjukersättning kan samordnas på ett annat sätt än i dag. Jag har ingen fast uppfattning i dag om åt vilket håll man ska gå i den frågan, men det ska bli väldigt intressant att se vad utredaren kommer fram till. Jag tycker att det bästa vi kan göra faktiskt är att vara ganska öppna i den frågan. Så går jag över till trafikskadeersättning för barn. När Socialdemokraterna nu begär att det ska vara ett schablonbelopp, lika för alla barn, har i alla fall jag utgått från att man talar om en del i skaderegleringen, nämligen om ersättning för förlorad arbetsförtjänst i framtiden. All annan ersättning är ju lika. För ett handikapp i form av förlorad syn är det samma ersättningsnorm som gäller för alla barn, oberoende av från vilken familj barnet kommer. Det är väl inkomstsidan som är avgörande. Naturligtvis är det då oerhört intressant att konstatera att Socialdemokraterna på den här punkten lämnar inkomstbortfallsprincipen, som ju gäller vid sjukförsäkring, arbetsskador, arbetslöshetsersättning och så vidare. Här vill man helt plötsligt inte att det ska ses till vilket inkomstbortfall som varit i det enskilda fallet. Det är naturligtvis svårt att avgöra det om det är ett väldigt litet barn - en tvååring eller en femåring - som skadats. Jag har haft ett fall som jag tänker berätta om. Det gäller en flicka som var 14 år när hon blev mycket allvarligt skadad i trafiken. Hon behöver vård dygnet runt. Hon är så funktionshindrad som man egentligen kan vara. Innan olyckan inträffade talade hon om precis det som Anti Avsan lite grann var inne på. Till två lärare i skolan sade flickan: Jag ska bli advokat när jag blir stor. Det var lite av en tillfällighet att det var just det yrket, men så var det. När vi skulle reglera flickans skadeersättning talade jag med de två lärarna. De höll med om att flickan hade sagt vad jag här har berättat om. De var beredda att intyga att flickan hade, som de kunde bedöma, alla förutsättningar att fortsätta med studentexamen och en juristexamen och sedan gå vidare. Detta lade vi fram för försäkringsbolaget. Trafikskadenämnden tog i vanlig ordning upp ärendet, som de ska göra, och flickan fick en ersättning baserad på löneutvecklingen för jurister. Hon fick alltså en högre ersättning än hon skulle ha fått om hon hade sagt att hon skulle bli rörläggare exempelvis. Är detta på något vis orättvist? Jag tycker att ordet "rättvisa" är ett svårt ord. Ska vi införa en schablonmetod och missunna just den här flickan att få den lite högre ersättning som hon kunde visa att hon hade rätt till? Nej, så kan vi naturligtvis inte göra. Om det är något problem i sammanhanget som ska tas upp så är det att ersättningen för dem som får minst ersättning i form av livränta är för låg. Det tar ni inte upp i era motioner, men det är en fråga som man säkert kan diskutera. Jag tycker att mitt fall är ett alldeles utmärkt exempel på att en person som blir skadad faktiskt kan försättas i situationen att en olycka inte inträffat när det gäller ersättning för inkomstförlust. För denna otroligt funktionshindrade flicka kan det aldrig ersättas i pengar. Jag förstår inte resonemanget om alla människors lika värde i det här sammanhanget, utan i det här sammanhanget måste det vara fråga om att man ska ge ersättning för den skada som vållats i trafiken. Det var precis vad som skedde i det här aktuella fallet, och så tycker jag att det ska vara också i fortsättningen.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 205 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! I morse hörde jag på en nyhetssändning att det är livsfarligt att vara överviktig. Man behöver kanske försäkringar också för det - vem vet? Hur som helst, efter att ha lyssnat på en sådan nyhetssändning klassar vi ju inte ned de butiker som säljer felaktig mat, för mycket mat eller vad det nu är fråga om. På något sätt tycker vi i stället att människor får ta ett eget ansvar. Man får hitta vägar för att komma åt problemen. Fru talman! Jag tycker att det ibland är lite grann av samma sak när det gäller försäkringar och att debatter går i repris. Vid varje tillfälle då vi har debatterat försäkringsavtalslagen, försäkringar och så vidare har det bakom funnits ett slags negativ syn på försäkringar. Men jag ska ärligt säga att jag tycker att det är väldigt bra att vi har försäkringar. Vi borde, som jag inledningsvis sagt, ha ännu fler olika typer av försäkringar, för då kan vi välja den som passar just oss. Fru talman! När två socialdemokrater motionerar om att vi borde ha obligatoriska hemförsäkringar börjar jag fundera på hur vi vill passivisera människor. Jag tror på människors lika värde. Men jag tror också på människors förmåga att aktivt ta ansvar för sina handlingar och att aktivt välja bland olika försäkringar så att det i utbudet av försäkringar blir en försäkring som passar just en själv. Väldigt många har hemförsäkringar - 96 procent, tror jag att jag fick det till. Många av dessa har en hemförsäkring med resevillkor. Vi skulle kanske ännu mer uppmärksamma behovet av information om de möjligheter som våra försäkringar ger. Själv har jag fått del av försäkringar genom att jag hamnat i ett och annat bryderi. Till exempel när det gäller reseförsäkringar har jag upptäckt att jag - hoppsan - har tre olika sådana. Reseförsäkringen i hemförsäkringen var bäst i just mitt fall. Över huvud taget tror jag att det är viktigt att skapa kunskap om vilka möjligheter till försäkringar vi har och om till vad vi inte har försäkringar. Jag tror inte att vi då behöver tala om vare sig könsskillnader eller andra delar - obligatorium och så vidare - utan det handlar om att vi vet vad vi har försäkrat oss för, vad försäkringen gäller för och hur vi på bästa sätt kan nyttja den. Fru talman! Barnförsäkringar tycker jag är väldigt intressanta. De flesta försöker ha någon typ av försäkring för sitt barn. Alla har vi kanske varit med om det. År 2005 kom just det faktum in i försäkringsavtalslagen att varje medborgare ska kunna ansöka om en försäkring. Försäkringsbolaget ska ange ett skäl till sin hantering i frågan. Det är intressant att notera att det fortfarande är bara 75 procent av inkomna ansökningar som beviljas utan några som helst förbehåll. För 7 procent av alla barn blir det avslag. Det är naturligtvis inte särskilt förnämligt att inse att det är så. Alldeles självklart måste vi jobba vidare med detta. Nu gör regeringen det. Justitiedepartementet jobbar mycket med frågan. Man följer upp försäkringsavtalslagen, och man hoppas att på något sätt kunna ta sig an problemet. Förhoppningsvis kommer frågan om att vissa barn inte beviljas en försäkring att få en lösning, förmodligen i samband med omarbetningen av promemorian Försäkringsbolags tillgång till patientjournaler . Det är jag glad över. Jag hoppas att vi kommer vidare med de här olika frågorna. Men som sagt: Vi gör någonting. Vi följer upp och arbetar hela tiden. Vi bereder frågor noga. Jag är fascinerad av att så mycket hänt under de senaste två åren - då relaterat till de många år då den nuvarande oppositionen satt vid makten.
Christina Oskarsson (S)
Anf. 206 Christina Oskarsson (S)
Fru talman! Ja, Yvonne Andersson, vi är fascinerade av olika saker här i livet. Jag måste säga att det förvånar mig mycket att Yvonne Andersson är fascinerad av det som hänt i de här frågorna. Bland annat gäller det då försäkringsavtalslagen. Yvonne Andersson och jag var parhästar, kan man nästan säga, när försäkringsavtalslagen jobbades fram. Jag uppskattade mycket din medverkan, Yvonne, i det arbetet. Det vill jag att du ska veta. Du var en av dem som drev på. Skulle du gå med på försäkringsavtalslagen skulle det minsann bli en snabb uppföljning. Precis som jag sade i mitt anförande var det ett stort regelverk som skulle sättas i sjön, och det är mänskligt att man missar någonting. Du var väldigt pådrivande där. Men den drift du hade då försvann när ni hamnade i regeringsställning i den borgerliga alliansen. För försäkringsavtalslagen har inte börjat följas upp, i alla fall inte enligt betänkandet. Det du nu sade i talarstolen står det ingenting om i betänkandet, utan det står att man har för avsikt om det behövs. Så står det. Jag undrar om du inte tycker att det behövs, även om det finns så många mer eller mindre bekymmersamma frågor som man har märkt sedan försäkringsavtalslagen trädde i kraft.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 207 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Jag vet inte hur min kollega Christina Oskarsson läser betänkanden, men på s. 8 står det väldigt tydligt att utskottet hänvisar bland annat till pågående arbete i Regeringskansliet. Det där kan vi väl utveckla lite, men enligt den information som jag har fått pågår det ett arbete. Jag har ingen anledning att tro att det inte gör det. Christina Oskarsson säger att vi har varit parhästar och drivit på i de här frågorna: Ja, vi drivs väl av samma intresse av att det ska fungera väl. Det ska vi fortsätta med, men då ska vi inte beskylla någon för att det inte händer någonting, utan intresset finns kvar. Vi i majoriteten tycker att det som trots allt har hänt är bra. Det är så många uppgifter som den här regeringen fick ta sig an med en gång och arbeta med inom olika områden. Får vi ett bra beslut här, som vi följer upp, om att vi äntligen genom vår majoritet de facto får till stånd att alla barn har möjlighet att prövas för försäkring ska jag bli jätteglad.
Christina Oskarsson (S)
Anf. 208 Christina Oskarsson (S)
Fru talman! Jag kan inte hitta någonting om just försäkringsavtalslagen. Att det pågår arbete, att man har för avsikt och att det kanske blir en massa utredningar är inte det jag pratar om, Yvonne Andersson. Jag pratar om försäkringsavtalslagen, som du och jag höll på med. Du var pådrivande. Jag kan inte hitta - du får gärna visa mig - var det står att det finns en pågående uppföljning av försäkringsavtalslagen. Det finns inget annat svar än att det pågår utredningar. Jag vet hur Yvonne Andersson stred i kammaren för att det inte hände någonting när vi hade någon utredning. Vi har satt i sjön en massa utredningar och kom med bra förslag före valet 2006. Det var mycket för att de borgerliga ledamöterna drev de frågorna, och vi tyckte att det var viktigt att jobba snabbt med dem. Vi har inte från Socialdemokraterna i utskottet ställt oss bakom att det ska vara någon obligatorisk hemförsäkring. Det står under särskilda yttranden längst bak i betänkandet.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 209 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Jag är glad för att Christina Oskarsson påpekar att de inte ställer sig bakom obligatorisk hemförsäkring. Jag var orolig för mentaliteten att passivisera människor så att de inte tar eget ansvar. Jag tycker att det är bra att hon gjorde det. När det gäller försäkringsavtalslagen som begrepp kan jag inte säga att jag sett det nämnt, men arbete med barnförsäkringar och andra försäkringar pågår. Det viktiga är att det arbetet fortgår. Om jag under förra mandatperioden sade till den dåvarande regeringen, den socialdemokratiska, att jag inte tyckte att det hände så mycket står jag för det fortfarande. Jag tyckte att de, med tanke på den långa tid de satt vid makten, kunde ha presterat mer. Jag tycker att det är jättemärkligt när ni, Christina Oskarsson, anklagar oss för att det är olika typer av skadestånd till exempel gällande barn, som sades i föregående replikskifte. Det var faktiskt det som ni åstadkom, och det är inte borttaget. Vi behöver väl inte försvara det ni har gjort mot er själva. Det är nog en debatteknik som vi behöver ompröva. Men vi kan gärna prata senare om vart försäkringsavtalslagen har tagit vägen.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-02-26
Förslagspunkter: 14, Acklamationer: 11, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Obligatorisk hemförsäkring

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C316.
  2. Barnförsäkringar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C308.
    • Reservation 1 (s, v)
  3. Försäkringsbolags tillgång till patientjournaler

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:C222, 2008/09:C297 yrkandena 1-3 och 2008/09:C322.
    • Reservation 2 (s, mp)
  4. Hemförsäkring för äldre

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C434.
  5. Överfallsskyddet i hemförsäkringar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju444 yrkande 10.
    • Reservation 3 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s980032
    m800017
    c21008
    fp160012
    kd19005
    v01705
    mp11008
    Totalt24517087
    Ledamöternas röster
  6. Information vid försäkringsfall

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C280.
  7. Rättsskydd vid förvaltningsrättsliga tvister

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C255.
    • Reservation 4 (s)
  8. Trafikförsäkringen i framtiden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C437 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 5 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s098032
    m800017
    c21008
    fp160012
    kd19005
    v01705
    mp01108
    Totalt136126087
    Ledamöternas röster
  9. Handläggning av trafikskadeärenden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C273.
    • Reservation 6 (s, v)
  10. Trafikskadeersättning till barn

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:C313, 2008/09:C345 och 2008/09:C407.
    • Reservation 7 (s, v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (s, v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s098032
    m800017
    c21008
    fp150013
    kd18006
    v01705
    mp11008
    Totalt145115089
    Ledamöternas röster
  11. Patientskadelagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C263.
  12. Regressrätt för arbetsgivare

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C443.
  13. Vårdnadshavares skadeståndsansvar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C366.
  14. Ersättning för affektionsvärde

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:C387.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.