Förnyad förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen Förnyad förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen

Betänkande 1995/96:UU14

Utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU14

Förnyad förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1995/96
UU14

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens
(Utrikesdepartementets) proposition
1995/96:126 innehållande ett förslag om
att Sverige skall avge en förklaring
enligt artikel 46 i den europeiska
konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. Enligt
förslaget skall förklaringen avges utan
krav på ömsesidighet och utan
begränsning i tiden. Inga motioner har
väckts med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker propositionens
förslag.

Propositionen

I proposition 1995/96:126 föreslår
regeringen (Utrikesdepartementet) att
riksdagen godkänner att Sverige utan
villkor avger sådan förklaring som avses
i artikel 46 i den europeiska
konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.

Utskottet

Sammanfattning av propositionen

Inledning

Enligt artikel 46 i den europeiska
konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (Europa
konventionen) kan konventionsstaterna
avge förklaring att Europadomstolens
jurisdiktion i frågor om tolkning och
tillämpning av konventionen är tvingande
för staten.

Det svenska erkännandet av domstolens
behörighet har förnyats i femårsperioder
varvid det första började gälla den 13
maj 1966. Den senast avgivna
förklaringen om erkännande löper ut i
maj 1996.

I regeringens proposition om
inkorporering av Europakonventionen och
andra fri- och rättighetsfrågor (prop.
1993/94:117) föreslog regeringen med
utgångspunkt i Fri- och
rättighetskommitténs delbetänkande
Inkorporering av Europakonventionen att
Sverige, utan begränsning i tiden och
utan förbehåll om ömsesidighet, bör
erkänna Europadomstolens jurisdiktion
när det nu gällande tidsbegränsade
erkännandet av domstolens jurisdiktion
löper ut. Fri- och rättighetskommitténs
betänkande har remissbehandlats.

Europakonventionen och dess
tilläggsprotokoll

Europakonventionen ratificerades av
Sverige den 4 februari 1952. Senare har
Sverige också ratificerat elva
tilläggsprotokoll till konventionen. De
två sista protokollen, vilka behandlar
omröstningsreglerna i Europarådets
ministerkommitté respektive en
reformering av övervakningssystemet
enligt konventionen, har ännu inte trätt
i kraft.

Samtliga stater som ratificerat
konventionen har numera avgett
förklaringar enligt artikel 46. Också
rätten för enskilda enligt artikel 25
att anföra klagomål till kommissionen
har erkänts av samtliga
konventionsanslutna stater.

Konventionen och protokollen nr 1-8
till denna har införlivats med svensk
rätt genom lagen (1994:1219) om den
europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. Lagen trädde i
kraft den 1 januari 1995. Också
protokoll nr 9 har med verkan från den 1
augusti 1995 införlivats med svensk
rätt.

Domstolens verksamhet m.m.

Domstolen hade vid utgången av år 1995
avgjort 527 mål. Av de mål som domstolen
avgjort rör 31 Sverige (en kortfattad
beskrivning av målen finns i bilaga till
propositionen). I 21 av dessa mål har
fastställts att Sverige har brutit mot
konventionen. Tio av de fällande domarna
rör avsaknaden av möjlighet till
domstolsprövning av förvaltningsbeslut,
i ett fall kombinerat med ägande
rättskränkning. Fyra mål rör frågor i
anslutning till omhändertagande av barn
enligt lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga. Några mål
rör kravet på opartisk domstolsprövning
och rätten till muntlig förhandling
inför domstol. De övriga fällande
domarna rör andra rättsområden.

För närvarande är endast ett mål mot
Sverige anhängigt i domstolen. Detta rör
frågan huruvida fackliga stridsåtgärder,
vidtagna mot en oorganiserad
arbetsgivare för att förmå denne att
träffa kollektivavtal, kan anses utgöra
en kränkning av arbetsgivarens rätt till
skydd för sin negativa föreningsfrihet
och om staten, genom att i lagstiftning
eller på annat vis ha underlåtit att
skydda arbetsgivaren mot
stridsåtgärderna, kan ådra sig ansvar
för konventionsbrott.

År 1995 registrerades 165 klagomål mot
Sverige hos kommissionen. Flertalet av
de klagomål som har riktats mot Sverige
har dock prövats av kommissionen utan
att något brott mot konventionen
konstaterats.

Genom den tolkning som domstolen har
givit vissa av konventionens
bestämmelser har det visat sig att
svensk rätt och svensk rättstillämpning
inte i alla delar stått i
överensstämmelse med Sveriges åtaganden
enligt konventionen. Domstolens
avgöranden har därför lett till
lagstiftningsåtgärder på olika områden.
Som exempel kan nämnas att ett
expropriationstillstånd numera förfaller
om saken inte fullföljts genom ansökan
om stämning inom ett år från det
tillståndet beviljades. Det har också
skett ändringar i häktnings- och
anhållandereglerna innebärande att
domstolar måste hålla
häkningsförhandling inom 96 timmar efter
det att den misstänkte berövats
friheten. Vidare har den tidigare
avsaknaden av möjlighet till
rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut, som ansetts röra den
enskildes civila rättigheter, lett till
att ett nytt prövningsförfarande
(rättsprövning) införts.

Den rättspraxis som utvecklas av
domstolen får allt större betydelse för
konventionsstaternas interna
lagstiftning. I Sverige kan - särskilt i
Högsta domstolens praxis - iakttas att
konventionsorganens avgöranden i ökad
utsträckning tas i beaktande vid
tolkningen av svenska rättsregler. I
lagstiftningsarbetet är det numera inte
ovanligt att utförliga resonemang förs
om konventionsförenligheten av sådana
lagförslag som berör den enskildes
konventionskyddade rättigheter.

Regeringens överväganden och förslag

Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner att regeringen avger
förklaring enligt artikel 46 i
Europakonventionen att Sverige utan
villkor erkänner Europadomstolens
jurisdiktion i fråga om tvister om
tolkningen och tillämpningen av
Europakonventionen.

I propositionen anförs att Sverige nu
under snart 30 år har varit underkastat
Europadomstolens jurisdiktion. Samtliga
övriga konventionsanslutna stater har
numera också godtagit Europadomstolens
jurisdiktion.

Erkännande av domstolens jurisdiktion
enligt artikel 46 och av den enskilda
klagorätten, enligt artikel 25, har för
de stater som på senare år blivit
medlemmar av Europarådet kommit att bli
en förutsättning för medlemskap. I
regeringens proposition om inkorporering
av Europakonventionen och andra fri- och
rättighetsfrågor föreslog regeringen att
Sverige utan begränsning i tiden och
utan förbehåll om ömsesidighet bör
erkänna Europadomstolens jurisdiktion
när det nu gällande tidsbegränsade
erkännandet av domstolens jurisdiktion
löper ut. Genom att godkänna protokoll
nr 11 till konventionen har riksdagen
också godtagit att Sverige utan
tidsbegränsning eller andra villkor
underkastar sig den nya Europadomstolens
jurisdiktion såvitt gäller tolkningen
och tillämpningen av Europakonventionen.

Erkännandet behöver enligt regeringens
bedömning inte längre förknippas med
ömsesidighetsvillkor. Det skall avse
domstolens behörighet enligt såväl
konventionen som det första, det fjärde
och det sjunde tilläggsprotokollet.

Utskottets överväganden

Det är ett viktigt led i svensk
utrikespolitik att verka för respekten
för de grundläggande mänskliga fri- och
rättigheterna och för ett starkt skydd
för dessa. Sverige verkar också starkt
pådrivande vad gäller normernas
efterlevnad, vilket även bl.a.
framhållits i betänkande 1994/95:UU12
Reformering av övervakningssystemet
enligt Europakonventionen. Utskottet
konstaterar att samtliga länder som nu
tillträtt konventionen har erkänt
domstolens jurisdiktion samt att
utfästelse om erkännande av domstolens
jurisdiktion och av enskilds klagorätt
har varit en förutsättning för
medlemskap i Europarådet för de länder
som under senare tid blivit medlemmar.
Utskottet delar regeringens bedömning
att förklaringen ej bör villkoras med
krav på ömsesidighet. Utskottet finner
inte heller skäl att erinra mot
förslaget att godkännandet skall avges
utan tidsbegränsning. I detta sammanhang
konstaterar dessutom utskottet att
riksdagen genom att godkänna det elfte
protokollet till den europeiska
konventionen om skydd av mänskliga
rättigheter (se ovan nämnda betänkande)
villkorslöst, utan begränsning i tid
eller på annat sätt, godtar den nya
domstolens jurisdiktion. Elfte
protokollet innebär en reformering av de
nuvarande övervakningsorganen på så sätt
att den existerande kommissionen och
domstolen kommer att ersättas av en ny
permanent domstol. Kravet på förklaring
för godkännande av domstolens
jurisdiktion har tagits bort.

Med hänvisning till vad som ovan anförts
tillstyrker utskottet att riksdagen
godtar den i proposition 1995/96:126
föreslagna förklaringen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande förklaring enligt
artikel 46 i Europakonventionen

att riksdagen godkänner att Sverige
utan villkor avger sådan förklaring
som avses i artikel 46 i den
europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.

Stockholm den 20 februari 1996

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Axel Andersson (s),
Göran Lennmarker (m), Inga-Britt
Johansson (s), Nils T Svensson (s),
Inger Koch (m), Helena Nilsson (c),
Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m),
Karl-Göran Biörsmark (fp), Lena Klevenås
(s), Eva Zetterberg (v), Urban Ahlin
(s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke
Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds) och
Carina Hägg (s).

Gotab, Stockholm 1996