Förenklat utlämningsförfarande

Betänkande 1996/97:JuU15

Justitieutskottets betänkande 1996/97:JUU15

Förenklat utlämningsförfarande

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen m.m.
• Utskottet
• Hemställan

1996/97
JuU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett förslag från regeringen att riksdagen
skall dels godkänna konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning
mellan Europeiska unionens medlemsstater med de förklaringar beträffande vissa
av konventionens artiklar som regeringen föreslagit, dels anta regeringens
förslag till ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Propositionen m.m.

I proposition 1996/97:88 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att
riksdagen
dels godkänner konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan
Europeiska unionens medlemsstater med de förklaringar beträffande artiklarna
7, 9, 12, 15 och 16 som regeringen förordat,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om
utlämning för brott.
Till grund för regeringens förslag ligger departementspromemorian Ett
förenklat utlämningsförfarande inom EU (Ds 1996:44) och remissbehandlingen av
den.
Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se
bilaga.

Utskottet

Konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska
unionens medlemsstater undertecknades i Bryssel den 10 mars 1995.
Konventionen, som är upprättad på grundval av artikel K.3 i fördraget om
Europeiska unionen, skall befrämja det straffrättsliga samarbetet mellan
medlemsstaterna när det gäller lagföring och verkställighet av domar genom att
förenkla och förbättra utlämningsförfarandet. Den är avsedd att underlätta
tillämpningen av den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957
samt att komplettera den konventionens bestämmelser i de fall där personer som
är eftersökta för utlämning samtycker till att bli utlämnade enligt ett
förenklat förfarande. Konventionen innehåller i princip endast
förfaranderegler. Den påverkar inte tillämpningen av mer förmånliga
bestämmelser i bilaterala eller multilaterala avtal som redan är i kraft
mellan medlemsstater. Konventionen träder i kraft 90 dagar efter det att den
sista medlemsstaten deponerat sitt ratifikationsinstrument.
Lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) är utformad med
hänsyn till 1957 års europeiska utlämningskonvention. Lagen innehåller
bestämmelser dels om förutsättningarna för utlämning, dels om förfarandet och
användandet av tvångsmedel vid utlämning. I förhållande till de nordiska
länderna gäller dock lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge (den nordiska utlämningslagen). Sistnämnda lag ger
något större möjligheter till utlämning än utlämningslagen och föreskriver ett
enklare förfarande.
Enligt propositionen förutsätter en ratifikation av den nu förevarande
konventionen att ändringar görs i utlämningslagens förfaranderegler. De på
konventionen grundade bestämmelserna om förfarandet vid utlämning efter
samtycke föreslås bli placerade sist i utlämningslagen under egen rubrik.
Lagförslaget innebär ingen ändring av de materiella förutsättningarna för att
lämna ut någon. Däremot innebär det ett förenklat förfarande när det är fråga
om utlämning till en annan stat inom Europeiska unionen under förutsättning
att den som begärs utlämnad också samtycker till utlämningen. Förfarandet
bygger på direkta kontakter mellan de berörda ländernas myndigheter, och
beslut fattas normalt på myndighetsnivå. Det liknar på så sätt det
utlämningsförfarande som redan tillämpas i förhållande till de nordiska
länderna. När det gäller utlämning till andra länder än de nordiska gäller
enligt utlämnings-lagen att kontakterna sker genom diplomatiska kanaler och
beslut fattas av regeringen, i vissa fall efter hörande av Högsta domstolen.
Enligt det förenklade förfarandet skall sålunda allmän åklagare skyndsamt
pröva om förutsättningarna för utlämning är uppfyllda och tillfråga den
eftersökte om han går med på att bli utlämnad. Om den eftersökte samtycker,
skall åklagaren överlämna ärendet till Riksåklagaren som får besluta om
utlämning, om det är uppenbart att utlämning skall ske. I annat fall skall
ärendet överlämnas till chefen för Justitiedepartementet för beslut. Skall
framställningen avslås därför att det föreligger hinder mot utlämning, skall
dock beslutet fattas av regeringen. I det fall det inte föreligger hinder mot
utlämning men det förenklade förfarandet av någon anledning ändå inte kan
tillämpas skall den främmande staten beredas tillfälle att inkomma med en
framställning enligt utlämningslagens vanliga regler.
De förklaringar beträffande konventionen som regeringen föreslår innebär
bl.a. att den eftersökte ges möjlighet att återkalla ett samtycke. Han
föreslås också få disponera över möjligheten för den främmande staten att
lagföra honom för brott som inte omfattas av begäran om utlämning och som
begåtts innan utlämningen verkställdes. Dessa förklaringar har beaktats vid
utformningen av lagtexten. Förklaringarna omfattar även tiden för
ikraftträdandet.
Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får dock
sättas i kraft i förhållande till någon eller några av Europeiska unionens
medlemsstater redan innan konventionen trätt i kraft. Detta ger Sverige
möjlighet att tillämpa lagen i förhållande till andra medlemsstater som
förklarat att de ämnar tillämpa konventionens bestämmelser tidigare än vad som
annars kanske hade blivit fallet.
I förhållande till de nordiska länderna kommer utlämningsförfarandet
alltjämt att regleras av den nordiska utlämningslagen.
Utskottet finner ingen anledning till erinran mot regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer
beträffande ett förenklat utlämningsförfarande mellan Europeiska unionens
medlemsstater
att riksdagen
dels godkänner den i Bryssel den 10 mars 1995 dagtecknade konventionen om
ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens
medlemsstater med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 9, 12, 15 och 16
som regeringen förordat,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om
utlämning för brott.

Stockholm den 10 april 1997

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Siw Persson (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd),
Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m) och Görel Thurdin (c).

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott skall
införas tretton nya paragrafer, 28-40 §§, samt närmast före 28 § en ny rubrik
av följande lydelse.

Förenklat utlämningsförfarande inom Europeiska unionen

28 § När någon som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i Europeiska
unionen samtycker till att bli utlämnad, får utlämningsfrågan prövas i ett
förenklat förfarande med de avvikelser från denna lag som framgår av 29-40 §§.

29 § En eftersökning skall, för att det förenklade förfarandet skall kunna
tillämpas, innehålla uppgifter om
1. den eftersöktes identitet,
2. den myndighet som begärt anhållande, om sådan begäran framställts,
3. förekomsten av ett sådant beslut eller en sådan dom som avses i 9 § tredje
stycket,
4. brottets beskaffenhet och rättsliga rubricering,
5. omständigheterna kring brottet, däribland tidpunkt och plats för brottet
och den eftersöktes del i det,
6. följderna av brottet, om det är möjligt.
Ytterligare upplysningar kan begäras om det behövs för att beslut om
utlämning skall kunna meddelas.

30 § Om eftersökningen innehåller de uppgifter som avses i 29 §, behöver en
framställning om utlämning enligt 14 § inte göras. Om en sådan framställning
kommit in, kan det förenklade förfarandet ändå tillämpas, om förutsättningarna
i övrigt är uppfyllda.

31 § Om någon eftersöks för utlämning, skall allmän åklagare skyndsamt utreda
om förutsättningarna för utlämning är uppfyllda. Därvid tillämpas vad som
föreskrivs om förundersökning i brottmål.

32 § Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske tillfrågas av
åklagare om han samtycker till utlämning. I sådant fall skall han också
tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten att, utan särskilt
medgivande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller straffa honom för annat
brott som begåtts före utlämningen än som omfattas av eftersökningen och att
utlämna honom till någon annan medlemsstat i Europeiska unionen. Han skall
upplysas om innebörden av att samtycke och medgivande lämnas.
Samtycke och medgivande lämnas till åklagaren. Därvid tillämpas samma
förfarande som vid utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och
Norge.
Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke eller ett
medgivande. Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud eller
anmälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande staten
underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångsmedel. Detta
hindrar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas även om samtycke
lämnas efter denna tid.
Om ett samtycke eller medgivande återkallas innan beslut om utlämning har
verkställts, skall återkallelsen beaktas. Den ansökande staten skall
omedelbart underrättas om återkallelsen.
Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet som
avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte inte
samtycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från den dag han
anhölls eller ålades reseförbud eller anmälningsskyldighet lämnat sitt
samtycke till utlämningen eller om han återkallar ett sådant samtycke.

33 § Har samtycke lämnats skall åklagaren skyndsamt lämna över ärendet till
Riksåklagaren. Är det uppenbart att utlämning skall ske får Riksåklagaren, om
inte sådant fall som anges i 13 § föreligger, besluta om detta. I annat fall
skall Riksåklagaren med eget yttrande anmäla ärendet till chefen för
Justitiedepartementet för beslut. Ett beslut om utlämning i sådant fall som
anges i 13 § eller ett beslut om avslag på den grunden att det finns hinder
mot utlämning skall dock fattas av regeringen.
Beslut i utlämningsfrågan skall fattas inom tjugo dagar från det att
samtycke lämnats. Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om
beslutet.

34 § Om det beslutas att den eftersökte skall utlämnas skall beslutet
verkställas inom tjugo dagar. Verkställs inte beslutet inom denna tid skall
beslut om tvångsmedel enligt 23 § omedelbart upphöra att gälla.
Om beslutet på grund av oförutsedda omständigheter inte kan verkställas inom
tjugo dagar, skall den ansökande staten underrättas om detta och ny dag för
verkställighet bestämmas. Verkställs inte beslutet inom tjugo dagar från den
nya dag som bestämts skall beslut om tvångsmedel enligt 23 § omedelbart
upphöra att gälla.

35 § Finner chefen för Justitiedepartementet att utlämning inte kan äga rum
med tillämpning av det förenklade förfarandet skall, om det behövs, tidsfrist
enligt 23 § andra stycket fastställas.

36 § Om samtycket återkallas, skall den tid som förflyter mellan
underrättelsen om samtycke och återkallelsen inte beaktas vid fastställandet
av den tidsfrist som anges i 23 § andra stycket.

37 § Riksåklagaren beslutar om ersättning till offentlig försvarare i de fall
arbete utförts i ett ärende som handlagts där.

38 § Beslut av Riksåklagaren om utlämning eller om ersättning till offentlig
försvarare får inte överklagas.

39 § I samband med att det beslutas att utlämning skall ske, får chefen för
Justitiedepartementet och Riksåklagaren fatta beslut enligt 21 §.

40 § Framställning om transport genom Sverige av någon som utlämnas enligt det
förenklade förfarandet görs till Justitiedepartementet.
________

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas i
kraft i förhållande till någon eller några av Europeiska unionens
medlemsstater.