Förbättrad kapitalförsörjning

Betänkande 1996/97:NU3

Näringsutskottets betänkande 1996/97:NU03

Förbättrad kapitalförsörjning

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1996/97
NU3
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1995/96:214 om
förbättrad kapitalförsörjning,

dels en motion som väckts med anledning
av propositionen.

En gemensam skrivelse från Företagarnas
Riksorganisation och Sveriges
Köpmannaförbund har inkommit med
anledning av ärendet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen
framlagda förslagen till ändringar i
kreditmarknadsbolagslagen. Ett undantag
från lagens tillämpningsområde föreslås
bli infört för riskkapitalbolag som har
en begränsad utlåningsverksamhet och som
inte finansierar sin verksamhet via lån
från allmänheten. Även vissa stiftelser
och bolag med offentlig anknytning som
lämnar krediter till företag föreslås
bli undantagna. Slutligen föreslås att
den tidsgräns som är angiven i lagens
övergångsbestämmelser avseende vissa
äldre finansbolag skall förlängas med
ytterligare två år fram till den 31
december 1998.

I en motion avvisas regeringens förslag
om undantag från lagens
tillämpningsområde. I stället bör, sägs
det, beslut fattas om återinförande av
den frikrets som gällde enligt 1988 års
finansbolagslag så att nya
kreditmarknadsbolag kan etablera sig på
marknaden.

Utskottet avstyrker motionen med
hänvisning till att ett sådant beslut
skulle föregripa arbetet inom den s.k.
Banklagskommittén, vars direktiv
innefattar en prövning av frågan.
Motionen följs upp i en reservation (m,
c, fp, kds), vari bl.a. anförs att ett
införande av nämnda frikrets skulle få
en större positiv effekt för de små och
medelstora företagens kapitalförsörjning
än regeringens förslag.

Propositionen

I proposition 1995/96:214 föreslås att
riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag.

Lagförslaget återges i bilaga.
Lagändringen föreslås träda i kraft den
1 januari 1997.

Motionen

Den motion som väckts med anledning av
propositionen är

1995/96:N39 av Karin Falkmer m.fl. (m,
fp, kds) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
införa en frikrets i enlighet med 1988
års finansbolagslag,

2. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
beakta direktiv vad gäller
finansieringsverksamheten,

3. avslår propositionen i den del som
berör undantag för riskkapitalbolag samt
stiftelser och företag med offentlig
anknytning i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Utskottet

Bakgrund

Lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag
trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagen
innehåller enhetliga regler för de
kreditföretag vars verksamhet tidigare
styrdes av lagen (1988:606) om
finansbolag och lagen (1963:76) om
kreditaktiebolag. Huvuddelen av de äldre
reglerna för finansieringsföretag
utanför banksystemet sammanfördes i den
nya lagen och gäller oavsett till vilket
ändamål krediter ges. Genom lagen
genomfördes EG:s första och andra
banksamordningsdirektiv (77/780/EEG och
89/646/EEG). Syftet med dessa direktiv
är att samordna lagar och andra
författningar som reglerar rätten att
starta och driva kreditinstitut.

Med kreditinstitut avses enligt EG:s
första banksamordningsdirektiv ett
företag som bedriver verksamhet som
består i att ta emot insättningar eller
andra återbetalbara medel från
allmänheten och att bevilja krediter för
egen räkning. Definitionen i direktivet
på vad som är ett kreditinstitut skiljer
sig från vad som enligt lagen om
kreditmarknadsbolag utgör ett s.k.
kreditmarknadsbolag. Ett sådant bolag är
enligt lagen ett företag som erhållit
tillstånd att bedriva
finansieringsverksamhet. Med
finansieringsverksamhet i lagens mening
avses näringsverksamhet vars ändamål är
att lämna kredit, ställa garanti för
kredit, förmedla kredit till konsumenter
eller medverka till finansiering genom
att förvärva fordringar eller upplåta
lös egendom till nyttjande. På vilket
sätt denna verksamhet finansieras saknar
enligt lagen betydelse i fråga om kravet
på tillstånd. Rörelsereglerna skiljer
sig heller inte åt beroende på om
företaget lånar medel från allmänheten
eller ej. Den svenska regleringen har
därmed ett vidare tillämpningsområde än
vad som krävs enligt EG:s
banksamordningsdirektiv.

I den s.k. kreditmarknadsbolagslagen
anges vissa finansieringsverksamheter
som inte omfattas av lagens
tillämpningsområde. I följande fall
krävs inte tillstånd:

1. finansieringsverksamhet som bedrivs
av statlig eller kommunal myndighet,

2. finansieringsverksamhet i form av
s.k. handelskrediter,

3. finansieringsverksamhet i företag
som tillgodoser finansieringsbehov inom
en grupp näringsidkare med
intressegemenskap,

4. normal likviditetsförvaltning såvida
denna inte har ett självständigt syfte
vid sidan av företagets huvudsakliga
verksamhet,

5. finansieringsverksamhet som utförs
av pantlånerörelse,

6. finansieringsverksamhet som står
under Finansinspektionens tillsyn,

7. finansieringsverksamhet som drivs av
de regionala utvecklingsbolagen, dvs.
dotterbolag till ALMI Företagspartner
AB,

8. finansieringsverksamhet som bedrivs
av vissa mindre sparlåneföreningar.

Förutom denna undantagslista finns i
lagen övergångsbestämmelser beträffande
mindre finansbolag som när lagen trädde
i kraft den 1 januari 1994 bedrev
finansieringsverksamhet som inte
fordrade tillstånd enligt 1988 års
finansbolagslag. Dessa företag erhöll i
särskilda övergångsbestämmelser dispens
att fortsätta verksamheten fram till en
viss angiven tidpunkt. Dispenskraven var
bl.a. att företagets balansomslutning
inte fick överstiga 50 miljoner kronor
och att finansieringsverksamheten inte
riktade sig till konsumenter. Vid två
tillfällen efter lagens ikraftträdande
har riksdagen beslutat att flytta fram
den aktuella tidsgränsen i
övergångsbestämmelserna. Det senaste
beslutet innebar att tidpunkten
flyttades fram från den 30 juni 1996
till den 31 december samma år (prop.
1995/96:173, bet. NU23).

Propositionen

I proposition 1995/96:214 om förbättrad
kapitalförsörjning erinras om uppdraget
till den s.k. Banklagskommittén (Fi
1995:09) under ordförandeskap av
landshövding Gösta Gunnarsson.
Utredningen, som påbörjade sitt arbete
sommaren 1995, skall enligt sina
direktiv (dir. 1995:86) slutföra sitt
arbete före utgången av år 1996.
Kommittén har att överväga vilka
rörelseregler som skall gälla för banker
och andra kreditinstitut. I
propositionen sägs att
Banklagskommitténs arbete är omfattande
och att utredningens ställningstaganden
ej bör föregripas. Förslag till
förändringar av kreditmarknadsbolags
lagen måste mot denna bakgrund prövas
kritiskt.

Regeringen konstaterar emellertid att
det föreligger skäl till att nu föreslå
vissa förändringar i lagen. Anledningen
är att regeringen ser tillgången på
kapital som en kritisk faktor för de små
och medelstora företagens möjligheter
att växa. Brist på kapital till
investeringar, utveckling av produkter
och marknadsföringsinsatser är ett
problem som hämmar åtskilliga företags
utveckling, sägs det i propositionen.
Detta förhållande får negativa effekter
både på den samhällsekonomiska
tillväxten och på sysselsättningen.

Regeringens uppfattning är att staten
inte bör, annat än i begränsad om
fattning, finansiera företagandet.
Statens viktigaste uppgift är i detta
sammanhang att skapa sådana förhållanden
att de enskilda företagarna själva vågar
skjuta till kapital. Staten skall
undanröja hinder för privat finansiering
av små och medelstora företag och
stimulera utbudet av riskvilligt ägar
kapital till den nämnda
företagskategorin.

Härvidlag spelar de s.k.
riskkapitalbolagen en viktig roll, anser
regeringen. I propositionen beskrivs det
sätt på vilket dessa företag arbetar.
Riskkapitalföretagets verksamhet
finansieras vanligen med eget kapital
utan upplåning från allmänheten.
Verksamheten innebär att små och
medelstora företag tillförs kapital i
utbyte mot aktier och andelar. De
företag som på sådant sätt mottar
kapital benämns intresseföretag.
Riskkapitalbolaget blir på detta sätt
delägare i intresseföretaget. Avsikten
är att på sikt kunna tillgodogöra sig en
värdetillväxt när aktierna eller
andelarna sedermera säljs.

Riskkapitalverksamhet i sig är inte
tillståndspliktig enligt kreditmarknads
bolagslagen. Om däremot försörjningen av
riskkapital kompletteras med utlåning
till intresseföretaget faller
verksamheten under lagens tillämpnings
område. Utlåning i utbyte mot t.ex.
konvertibla skuldebrev måste alltså
underkastas tillståndsprövning enligt
lagen om kreditmarknadsbolag. Risk
kapitalbolagens utnyttjande av bl.a.
konvertibla skuldebrev som finansie
ringskälla i verksamheten har i
betydande utsträckning bidragit till
riskkapitalmarknadens tillväxt och ut
veckling under de senaste åren, påpekar
regeringen. Riskkapitalbolagen ökar sin
finansiella uthållighet med hjälp av
nämnda instrument, eftersom de genererar
en regelbunden intäkt som bidrar till
att bekosta den löpande verksamheten i
riskkapitalbolaget. Kreditmark
nadsbolagslagens rörelseregler - t.ex.
bestämmelserna om riskexponering och
kapitaltäckning - kan vara betungande
eller t.o.m. omöjliga för ett risk-
kapitalbolag att uppfylla. Detta innebär
att den verksamhet som ett
riskkapitalbolag bedriver - som per
definition är riskfylld - inte alltid
uppfyller lagens krav.

Regeringen föreslår därför att ett nytt
undantag införs i kreditmarknadsbo
lagslagen från lagens
tillämpningsområde. Undantaget avses
omfatta riskkapitalbolag som har en
begränsad utlåningsverksamhet och som
inte finansierar sin verksamhet via lån
från allmänheten. Riskkapitalbolagets
utlåning får enbart vara ett komplement
till det huvudsakliga engagemanget, dvs.
tillskott av kapital i utbyte mot aktier
och andelar. Vidare får inte
intresseföretagets aktier eller andelar
vara noterade vid en svensk eller
utländsk börs. Låneverksamheten får ej
heller rikta sig mot konsument, utan
enbart avse finansiering av företagande.

Även vissa stiftelser och företag med
offentlig anknytning som ger krediter
till företag skall enligt regeringens
förslag undantas från lagens
tillämpningsområde. Undantaget gäller
dels stiftelser vars kapital till
övervägande del tillskjutits av staten
eller en eller flera kommuner, dels
aktiebolag som är helägda av staten
eller en eller flera kommuner, i båda
fallen under förutsättning att syftet
med verksamheten är att finansiellt
stödja tekniskt eller annat utvecklings
arbete. De stiftelser som undantaget
gäller har tillkommit för att fungera
som närings- eller regionalpolitiska
verktyg, framhålls det. Regeringen anser
att det inte är rimligt - och inte
heller meningen - att de aktuella
stiftelserna skall vara underkastade det
regelverk som tillkommit för att
tillgodose helt andra intressen.
Regeringen menar också att undantaget
bör gälla även andra associationer än
stiftelser som är helägda av stat eller
kommun och vars verksamhet har till
syfte att finansiellt stödja tekniskt
eller annat utvecklingsarbete. En
förutsättning för undantaget är vidare
att stiftelserna och företagen inte
lånar upp medel för verksamheten från
allmänheten.

Regeringen föreslår vidare att den
tidsgräns som är angiven i den tidigare
nämnda övergångsregeln i
kreditmarknadsbolagslagen skall
förlängas ytterligare med två år till
den 31 december 1998.

I anslutning till den sistnämnda frågan
överväger regeringen i propositionen
huruvida det vore lämpligt att nu införa
ett permanent undantag för de bolag som
tillhör den nyssnämnda frikretsen. Det
rör sig om, sägs det, företag som utan
att låna av allmänheten driver
finansieringsverksamhet i form av
factoring eller leasing i förhållandevis
liten skala. Resonemanget i
propositionen är bl.a. föranlett av ett
remissvar som Finansinspektionen
avlämnade våren 1996 på en promemoria
gemensamt skriven av Finans- och
Näringsdepartementen om behovet av en
översyn av de regler som gäller för
finansieringsverksamhet. Av Finansinspek
tionens remissvar framgår att
myndigheten finner det lämpligt att
återinföra samma regler som gällde före
den 1 januari 1994 om tillåtelse för
mindre finansbolag med en
balansomslutning understigande 50
miljoner kronor att få driva finansie
ringsverksamhet utan att omfattas av
lagens föreskrifter, förutsatt att
företaget i fråga inte lånar upp medel
från allmänheten. Regeringens bedömning
är emellertid att ett sådant beslut nu
på ett olyckligt sätt skulle föregripa
Banklagskommitténs omprövningsarbete.

Motionen

Regeringen borde ha gått längre i sina
förslag vad gäller synen på vanliga
företags och kreditmarknadsföretags
möjligheter att bedriva finansierings
verksamhet, sägs det i motion
1995/96:N39 (m, fp, kds). Möjligheterna
för vanliga företag att låna pengar av
varandra är kraftigt inskränkta i den
nuvarande lagstiftningen, framhålls det.
Även etablerandet av nya mindre
kreditföretag som kan förmedla
finansiering är förhindrad. Motionärerna
hänvisar till det nyssnämnda remissvaret
från Finansinspektionen och anför att
det är beklagligt att regeringen inte
tar hänsyn till inspektionens
uppfattning i frågan om de mindre
finansbolagen. Enligt motionärerna bör
ett beslut nu fattas om återinförande av
den frikrets som gällde enligt 1988 års
finansbolagslag så att nya
kreditmarknadsbolag kan etablera sig på
marknaden. Därutöver borde
Banklagskommittén ges tilläggsdirektiv
att tillse att ytterligare utvidgningar
i frikretsen utreds. Regeringen bör i
sammanhanget, menar motionärerna, beakta
att EU:s banksamordningsdirektiv
föreskriver att endast fi
nansieringsföretag som refinansierar sin
verksamhet genom att ta emot
insättningar från allmänheten behöver
omfattas av reglering. Att öppna upp för
den frikrets som tidigare gällde möter
inga hinder från EU, anförs det i
motionen. I avvaktan på förslag från
Banklagskommittén om utvidgning av
frikretsen finns det ingen anledning att
nu gå längre än vad som gällde enligt
1988 års finansbolagslag. Motionärerna
anser därför att regeringens förslag om
undantag från tillståndsprövning för
riskkapitalbolag samt offentligt ägda
bolag respektive stiftelser bör avvisas.

Utskottets ställningstagande

I samband med behandlingen våren 1996 av
regeringens förslag om förlängning fram
till den 31 december 1996 av
kreditmarknadsbolagslagens
övergångsbestämmelser för de aktuella
finansbolagen hade utskottet också att
ta ställning till en motion (m) med
liknande yrkanden som i den nu aktuella
motionen. Utskottet (bet. 1995/96:NU23)
avstyrkte motionen med hänvisning till
att problemen är väl kända och att det i
Banklagskommitténs uppdrag ingår att
allsidigt överväga utformningen av
regelverket för finansieringsverksamhet.
Att pröva frågan om kreditmarknadsbolag
som inte lånar upp medel från
allmänheten skall omfattas av det
regelverk som följer av bl.a. EG:s
banksamordningsdirektiv är en del av
kommitténs arbete. Utskottet framhöll
att om studierna visar att sådana
begränsningar föreligger för svenska
företag att bedriva
kreditmarknadsverksamhet jämfört med vad
som gäller i andra EU-länder, bör sådana
olikheter elimineras.

Utskottet finner inte anledning att
frånträda denna ståndpunkt. Utskottet
delar regeringens bedömning att
tillgången på riskkapital är en central
faktor för att stimulera framväxten av
nya småföretag. Det är av största vikt
att den del av riskkapitalmarknaden som
riktar sig till små och medelstora
företag expanderar. Utskottet finner
regeringens förslag vara så avvägt att
tillflödet av privat riskkapital till
den nämnda företagskategorin främjas med
den föreslagna lagändringen, utan att
förutsättningarna för Banklagskommitténs
arbete väsentligt påverkas.

Vad gäller frågan om att i
kreditmarknadsbolagslagen återinföra den
frikrets som gällde enligt 1988 års
finansbolagslag vill utskottet anföra
följande. Som tidigare nämnts har
Banklagskommittén bl.a. att pröva denna
fråga. Den ingår som en del i
bedömningen av de olikartade former av
finansieringsverksamhet som vuxit fram
under senare år och som bedrivs av de
mindre kreditmarknadsbolagen. Problemet
är hur och om de skall regleras med
hänsyn tagen till de skyddsaspekter som
den finansiella lagstiftningen skall
beakta. I denna prövning ligger således
vilka ytterligare undantag som kan
medges i t.ex.
kreditmarknadsbolagslagens tillämpning.
I detta sammanhang gör utskottet
bedömningen att om beslut nu fattades om
att ta bort kraven på tillståndsprövning
för sådana finansieringsverksamheter som
omfattades av undantagsreglerna enligt
1988 års finansbolagslag på det sätt som
t.ex. Finansinspektionen föreslagit,
skulle förutsättningarna för kommitténs
arbete påverkas på ett mer påtagligt
sätt än vad som följer av regeringens
förslag vad gäller riskkapitalföretagen.
Samtidigt vill utskottet understryka
betydelsen av att regeringen fortlöpande
följer utvecklingen både vad gäller
förutsättningarna att bedriva
finansieringsverksamhet i Sverige
jämfört med de betingelser som gäller
inom övriga EU-länder och möjligheterna
för såväl nya som befintliga mindre
företag i expansionsfas att inom rimlig
tid erhålla erforderlig
kapitalförsörjning.

Med det sagda tillstyrker utskottet
regeringens förslag till ändringar i
kreditmarknadsbolagslagen och avstyrker
de i motionen framförda yrkandena.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion
1995/96:N39 antar det i proposition
1995/96:214 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag.

res. (m, c, fp, kd)

Stockholm den 13 september 1996

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m),
Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren
(s), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer
(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m),
Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),
Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s)
och Kerstin Warnerbring (c).

Reservation

Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer
(m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister
(m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund
(kds) och Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Utskottet
finner och slutar med framförda
yrkandena bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som sägs i motion
1995/96:N39 (m, fp, kds) kan utskottet
konstatera att två väsentliga
förändringar inträtt sedan frågan
behandlades senast.

Först gäller det den synpunkt som den
ansvariga tillsynsmyndigheten -
Finansinspektionen - har anlagt i frågan
om att återinföra den frikrets som
gällde enligt 1988 års finansbolagslag.
Vid tidpunkten för
kreditmarknadsbolagslagens införande
gjordes tolkningen att ett frisläppande
av företag med en balansomslutning
understigande 50 miljoner kronor från
lagens tillämpning stod i strid med EU:s
regler om obligatorisk auktorisation för
alla kreditinstitut. Utskottet noterar
att inspektionens bedömning nu är att om
en finansieringsverksamhet bedrivs med
den angivna omfattningen och företaget i
fråga ej lånar upp medel från
allmänheten är företaget inte ett
kreditinstitut i EU:s mening. Innebörden
av detta är att ett beslut om att
återinföra samma regler som gällde före
den 1 januari 1994 inte kräver några nya
överväganden och att ett sådant
ställningstagande inte skulle föregripa
Banklagskommitténs arbete. Dessutom
noterar utskottet den bedömning som
Finansinspektionen gör i sitt remissvar
om att ett beslut om att återinföra
nämnda frikrets troligen får en större
positiv effekt för de små och medelstora
företagens kapitalförsörjning än
regeringens förslag att medge undantag
för riskkapitalbolagen.

För det andra innebär förslaget i
propositionen om att medge undantag från
lagens tillämpningsområde för
riskkapitalföretag och
företagsfinansierande stiftelser samt
bolag med offentlig anknytning ett
föregripande av Banklagskommitténs
arbete. Förslagen i propositionen går
därutöver längre än vad som gällde
enligt 1988 års finansbolagslag.

Utskottets uppfattning är att
tillgången på riskkapital är en central
faktor för att stimulera framväxten av
nya småföretag. Det är av största vikt
att den del av riskkapitalmarknaden som
riktar sig till små och medelstora
företag expanderar. Det tillgodoses
bättre genom ett återinförande av de
undantagsregler som gällde enligt 1988
års finansbolagslag jämfört med
föreliggande förslag. Enligt utskottets
mening är det förvånande att regeringen
går emot Finansinspektionens uppfattning
på denna punkt samtidigt som ett förslag
läggs fram som i högsta grad
intervenerar i kommitténs arbete.
Utskottet instämmer i vad som sägs i
motionen om att den nuvarande
utformningen av lagen om
kreditmarknadsbolag lägger stora hinder
i vägen för svenska företag när det
gäller försörjningen av kapital. Följden
blir att svenska företags möjligheter
att konkurrera med företag i andra
länder försämras. De regleringar som
införts fungerar därmed som ett hinder
för tillväxt och full sysselsättning.
Regeringen bör lägga fram förslag om
återinförande av undantagsregler i
enlighet med bestämmelserna enligt 1988
års finansbolagslag. I avvaktan härpå
tillstyrks förslaget i propositionen om
en förlängning av
övergångsbestämmelserna. Övriga delar av
lagförslaget avstyrks av utskottet.
Därmed tillstyrks motion 1995/96:N39 (m,
fp, kds).

dels att utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:N39

a) antar det i proposition
1995/96:214 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag såvitt gäller
punkten 5 i övergångsbestämmelserna
och avslår förslaget i övrigt,

b) som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag