Förändrat uppdrag för Sveaskog AB
Betänkande 2009/10:NU22
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 23 juni 2010
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Sveaskog AB får förändrat uppdrag (NU22)
Sveaskog AB ägs av svenska staten. Bolagets nuvarande uppdrag kan uppfattas som otydligt. Riksdagen har därför beslutat att bolaget får ett förändrat uppdrag. Förändringarna innebär i huvudsak att: -Verksamheten ska baseras på affärsmässig grund och generera marknadsmässig avkastning. -Kärnverksamheten ska vara skogsbruk. -Närliggande verksamhet kan bedrivas om det bidrar till att öka bolagets avkastning. -Bolaget ska inte ha betydande intressen som slutanvändare av skogsråvara. Förutom ändrade ägardirektiv ges Sveaskog instruktioner om att 10 % av den areal bolaget hade 2002 ska säljas till marknadspris. Försäljningen ska göra det möjligt till omarronderingar och köp av skogsbruk, särskilt i glesbygd. Staten tar även över fastigheter med en sammanlagd areal om högst 100 000 hektar från Sveaskog AB.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Förändrat uppdrag för Sveaskog AB (publ)Proposition 2009/10:169
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2010-05-18
Justering: 2010-06-15
Trycklov: 2010-06-15
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-16
Justering: 2010-06-15
Trycklov: 2010-06-15
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-16
Reservationer: 2
Betänkande 2009/10:NU22
Betänkande 2009/10:NU22
Alla beredningar i utskottet
2010-05-18
Sveaskog AB får förändrat uppdrag (NU22)
Sveaskog AB ägs av svenska staten. Bolagets nuvarande uppdrag kan uppfattas som otydligt. Därför föreslår regeringen att bolaget får ett förändrat uppdrag.
Förändringarna innebär i huvudsak att:
-Verksamheten ska baseras på affärsmässig grund och generera marknadsmässig avkastning.
-Kärnverksamheten ska vara skogsbruk.
-Närliggande verksamhet kan bedrivas om det bidrar till att öka bolagets avkastning.
-Bolaget ska inte ha betydande intressen som slutanvändare av skogsråvara.
Förutom ändrade ägardirektiv ges Sveaskog instruktioner om att 10 % av den areal bolaget hade 2002 ska säljas till marknadspris. Försäljningen ska göra det möjligt till omarronderingar och köp av skogsbruk, särskilt i glesbygd. Staten tar även över fastigheter med en sammanlagd areal om högst 100 000 hektar från Sveaskog AB.
Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2010-06-22
Debatt om förslag 2009/10:NU22
Webb-tv: Förändrat uppdrag för Sveaskog AB
Dokument från debatten
- 2010-06-22Protokoll 2009/10:142
Protokoll från debatten
Anf. 157 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom.
Vi ska i dag debattera regeringens förslag till ändrat uppdrag för det statliga bolaget Sveaskog. På bolagets hemsida kan man läsa att Sveaskog är Sveriges största skogsägare och ledande leverantör av timmer, massaved och biobränsle. Sveaskog arbetar med markförsäljning och tillhandahåller jakt och fiske samt mark för lokala företagare inom naturbaserad turism.
Av regeringens proposition framgår tydligt att Sveaskog är ett välskött bolag och ett bolag med stort värde för oss alla. Tidigare har uppdraget för Sveaskog varit att förvalta statens skogar på ett föredömligt sätt ur både produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktig ekologiskt hållbar utveckling. Den glidning som finns i regeringens förslag, och som den borgerliga majoriteten ställt sig bakom, mot en mer produktionsorienterad inriktning ökar risken för att viktiga miljömål glöms bort. Marknaden har en tendens att agera för kortsiktigt och att inte beakta värdet av så kallade ekosystemtjänster.
I egenskap av både statligt bolag och Sveriges största skogsförvaltare har Sveaskog ett särskilt stort ansvar när det gäller att konkretisera innebörden av de skogspolitiska målen. Vi ville därför att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag om att Sveaskogs övergripande mål ska vara att statens skogar ska förvaltas på ett föredömligt sätt ur både produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktig ekologiskt hållbar utveckling. Vi menar också att det är rimligt att Sveaskog tar ett större ansvar för utvecklingen av skogsbruksmetoder som är mer miljöanpassade.
Tydliga mål och ett i övrigt väl formulerat uppdrag är nödvändiga förutsättningar för att ett statligt bolag ska kunna väntas fungera i enlighet med ägarens intressen. Samtidigt måste, fru talman, ägarens styrning vara tydlig och kraftfull i den händelse bolaget agerar utanför sitt uppdrag eller är passivt i förhållande till olika beslut. Riksrevisionen har i sin granskning bland annat konstaterat att regeringens styrning har varit passiv när det gällt att följa upp om Sveaskog har fullgjort sitt uppdrag. Detta anser vi är beklagligt och förutsätter att regeringen, utöver att förtydliga bolagets uppdrag, tar till sig av den kritik som Riksrevisionen framför när det gäller brister i styrningen av Sveaskog. En fortsatt utveckling mot det som Riksrevisionen kallar formlös styrning gör det problematiskt att i efterhand återskapa hur de statliga bolagen har styrts vilket bland annat försvårar möjligheterna till ansvarsutkrävande. Ett tydligt varnande exempel är regeringens agerande vad gäller det statliga bolaget Vattenfall och ansvarsfrågan kring kärnkraft. Där är formlös styrning bara förnamnet.
Vidare är det vår uppfattning att det behövs flera olika åtgärder för att det ska vara möjligt att nå miljömålet Levande skogar. En sådan är att kunna erbjuda mark i utbyte när värdefull skogsmark ska ges formellt skydd. Regeringens förslag, som majoriteten i utskottet ställt sig bakom, om att Sveaskogs uppdrag att tillhandahålla staten ersättningsmark ska upphöra vid utgången av 2010 innebär dock att möjligheten att använda mark från bolaget vid framtida markbyten försvinner. Redan erbjudandet om markbyte kan ha betydelse för att markägare ska acceptera en försäljning eller ett naturvårdsavtal. Markbyten som ett aktivt instrument kan behövas även framöver, något som vi anser att staten även i fortsättningen ska ha möjligheter till.
Fru talman! Näringsutskottet har Sveaskog som ett av många viktiga statliga bolag inom sitt ansvarsområde. Det är ett bolag som ska förvalta skogen utifrån skogspolitiska mål samt bidra med ekonomisk avkastning. För mig och säkert för många medborgare utanför kammaren är själva skogen något mycket större än bara ett ägande. Skogen är en förutsättning för ett rikt friluftsliv men också för att vi ska kunna andas. Skogen är en viktig råvara men också ett utrymme. Skogen är vardagsrum, sovrum och matplats för många djur som vistas där under hela sin livscykel. Skogen är även en del av det vi kallar besöksnäring och en viktig förutsättning för att vi ska få fler turister till vårt vackra land. Skogen är arbetsplats för alla som vårdar, avverkar, planterar och på annat sätt bidrar till en fortsatt tillväxt.
Skogen är för många en plats som man aldrig kan tänka sig att vara längre ifrån än fem minuter. När vi nu talar om Sveriges största ägare av skog, det statliga bolaget Sveaskog, tycker jag att det är på sin plats att lyfta upp det mervärde som vårt gemensamma ägande bidrar till. När kammaren så småningom stänger för sommaren tänker åtminstone jag ägna en stor del av sommaren och hösten till att vara i skogen. Kanske blir det på Sveaskogs marker, kanske någon annanstans. Oavsett vilken skog jag kommer att ströva i, oavsett om skogen får ny ägare, hoppas jag att vi tillsammans tar ansvar för att bruka utan att förbruka.
Avslutningsvis, fru talman, hoppas jag få tydliga besked av den borgerliga majoriteten. När man under förra mandatperioden debatterade ägandet av statliga bolag sade dåvarande riksdagsledamot, numera infrastrukturminister Åsa Torstensson följande: "Grundprincipen måste vara att konkurrensutsatt verksamhet ska bedrivas i privat regi. En privatisering leder till en ökad renodling av statens roll som lagstiftare och normgivare, och det är bra och önskvärt. Därför är . det enda rimliga att staten lägger fram en plan med en tydlig strategi för en utförsäljning av statliga företag." Jag läser alltså "utförsäljning av statliga företag".
Jag har i många debatter gällande statliga bolag frågat vilka bolag som står på borgarnas försäljningslista. Därför undrar jag, fru talman, vad ledamöterna för Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna svarar på frågan: Blir det en utförsäljning av Sveaskog om ni dess värre skulle vinna valet?
(Applåder)
Anf. 158 Kent Persson (V)
Fru talman! Så står man här i den sista debatten för mandatperioden - fyra år äldre, klokare vet jag inte, och eftersom jag nu verkligen är på en konkurrensutsatt marknad vet jag inte om jag kommer tillbaka eller inte. Den marknaden är i alla fall, till skillnad från andra marknader, en fungerande marknad.
I dag ska vi emellertid inte diskutera det utan Sveaskog och regeringens förslag till förändrat uppdrag. Innan jag kommer in på det måste vi dock se lite grann på den betydelse skogen har haft och har i Sverige. Jag vill nog mena att det är den absolut viktigaste naturresurs vi har. Den har spelat en avgörande roll för framväxten av svensk industri och utvecklingen av skogliga produkter. De står i dag för en betydande del av svensk exportinkomst.
Under de senaste åren har skogens resurser fått en alltmer betydande roll i den svenska och internationella klimatdebatten. Då tänker jag närmast på skogens förmåga att binda koldioxid och vara leverantör till bioenergi. Inte heller får vi, fru talman, glömma bort vilken resurs skogen är när det gäller rekreation och upplevelser, för att inte tala om det enorma skafferi som skogen faktiskt är. Därför måste skogen, utifrån dessa synpunkter, ses som en nationell resurs som ska vårdas och förvaltas till glädje för kommande generationer. Vi har skogen till låns.
Fru talman! Sveaskog är Sveriges största skogsägare och en viktig aktör i det svenska skogsbruket, inte minst som virkesleverantör. Dessutom har Sveaskog varit föregångare när det gällt att utveckla nya och mer miljövänliga produktionsmetoder.
Riksrevisionen har kritiserat regeringen för bristande styrning av Sveaskog. Sveaskog är via sitt delägande i Setra Group AB inte en oberoende virkesleverantör till skogsindustrin. Det har varit huvudkritiken. Jag kan inte tolka Riksrevisionen på annat sätt än att Sveaskog skulle favorisera sitt ägande i Setra Group AB på något sätt.
Nu är inte regeringens bristande styrning av statliga företag något nytt. Är det något som vi har debatterat under den här mandatperioden är det just den frågan. Regeringen kan man verkligen kritisera, tycker jag också, för bristande intresse för de statliga företagen och deras utveckling. Nåja, det gäller inte alla frågor. När det gäller utförsäljningen och minskningen av det statliga ägandet har regeringen och de borgerliga ledamöterna inte legat på latsidan.
"Sveaskogs verksamhet ska baseras på affärsmässig grund och generera marknadsmässig avkastning", står det i regeringens förslag till förändrat uppdrag. Att man behöver förändra uppdraget beror helt enkelt på att det är komplicerat och svårt med de flera olika uppdrag som Sveaskog har, menar man. Därför borde man också ändra det för att förtydliga det hela.
Därför är det också intressant att läsa de skäl till förändring av uppdraget som regeringen anger i propositionen. Man skriver så här: " En förutsättning för att kunna realisera potentialen i bolaget är ett förändrat uppdrag som tillåter Sveaskog att lägga mer kraft och fokus på produktivitetsåtgärderna." Jag skulle kunna tänka mig att det innebär att man vill höja värdet på varje arbetad timme.
Vidare står det så här: " Om inte Sveaskog ges samma förutsättningar och har samma krav på sin verksamhet och lönsamhet som andra kommersiella aktörer minskar också förutsättningarna för bolaget att kunna generera en marknadsmässig avkastning." Det är intressant, men det intressantaste kommer nu: "Regeringen vill därför tydliggöra att kriteriet för att verka inom närliggande verksamhet ska vara att det bidrar till att öka avkastningen samt att Sveaskog ska förbli en oberoende aktör utan egna stora intressen som slutanvändare av skogsråvara." Därför "anser regeringen att delägarskapet i Setra Group AB ska avyttras". Det finns ingen annan orsak. "Utan egna stora intressen som slutanvändare av skogsråvara", står det. Slutanvändare av skogliga produkter är sågverk med tillhörande verksamhet i förädlingsindustrin. Det står faktiskt så i propositionen.
Setra Group AB delägs av Sveaskog till 50 procent. Men en av de större aktörerna i Setra Group är Mellanskog med 31 000 skogsägare som delägare. Hälften av Sveriges skogsägare finns med i Setra Group.
Vidare konstaterar regeringen följande: " Den svenska virkesmarknaden fungerar i dag i huvudsak väl. Sveaskog bidrar till god virkestillgång och likviditet genom att agera som en oberoende aktör på marknadsmässiga villkor." Uppdraget från riksdag och regering "till Sveaskog att bidra till ökad konkurrens på virkesmarknaden . har uppfyllts". Man har alltså klarat av uppgiften, dels att klara miljömålen, dels att se till att det finns en fungerande konkurrens på virkesmarknaden. Ändå kommer man att gå ifrån det tidigare uppdraget och bara koncentrera sig på marknadsmässiga villkor, trots att man har uppfyllt alla krav med ett miljömål.
Fru talman! Det här har Sveaskog uppnått trots tidigare uppdrag att förvalta statens skogar på ett föredömligt sätt ur både produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt ekologiskt hållbar utveckling samt att beakta naturvårdshänsyn, viltvård och faunavård. Så står det i den gamla bolagsordningen. Det är intressant.
Fru talman! Man kan fråga sig: Om det har fungerat så bra, varför då förändra uppdraget till att endast inrikta sig på affärsmässighet och ökad produktivitet i skogsbruket? Den svenska skogspolitiken har två jämställda mål, nämligen produktion och miljö. Jag menar att det finns en uppenbar risk för att dessa mål kan komma att hamna i konflikt med varandra. Marknadens kortsiktighet i strävan efter vinster och det samhälleliga intresset av ett skogsbruk som är ekologiskt hållbart kan mycket lätt hamna i konflikt med varandra i och med det här uppdraget.
Fru talman! Jag ser att jag har dragit över tiden, så jag ska strax avsluta. Jag yrkar bifall till reservation 1.
Jag vill också passa på att tacka presidiet och tjänstemännen, som har hjälpt mig väldigt mycket, till och med så mycket att de när jag skrev min första reservation kom fram till mig och talade om: Du, jag tror inte att det här är Vänsterpartiets politik. De rättade mig. Men det som jag skrev i den reservationen är Vänsterpartiets politik i dag i alla fall. Jag har lyckats påverka lite grann.
Jag kommer också ihåg den första repliken. Det var under den allmänpolitiska debatten. Jag var nervös; det var mitt första tal. När jag hade pustat igenom den delen var det några som ville ställa frågor och tryckte på knappen. Jan Andersson var en av dem. Han ställde frågan om vad Vänsterpartiet hade för politik för minknäringens utveckling här i Sverige.
Minkar har jag alltid sett som någonting som man borde avskaffa eller åtminstone förpassa dit där de hörde hemma tidigare. Men jag sade väl så här: Det finns ingen anledning för Vänsterpartiet att förändra sin politik; den ligger fast. Jag hade inte en susning om vad det handlade om!
Med det vill jag tacka samtliga för denna mandatperiod. Det har varit trevligt! Vi får se om vi ses i höst.
(Applåder)
Anf. 159 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Ärade åhörare och ledamöter! Förlusten av biologisk mångfald är en av vår tids stora ödesfrågor. Alla levande varelser, inklusive människor, är beroende av varandra i ett invecklat nät. Alla de arter som utgör livet på vår jord förser oss med de ekosystemtjänster som vi är beroende av för vår överlevnad på jorden. Det är andra levande varelser som pollinerar våra grödor, så att vi får mat på borden. Det är andra arter som hjälper till att rena det vatten vi dricker. Det är andra arter som ger oss frukost, lunch, middag, kläderna vi har på oss och byggnaderna vi arbetar och lever i. Den biologiska mångfalden är själva grunden för vår överlevnad på den här planeten.
Men tyvärr vårdar vi inte den grunden. I stället är den biologiska mångfalden svårt hotad, både i Sverige och på resten av vår planet. Ledande forskare pratar nu om att vi är inne i en av de största och snabbaste artutrotningarna i planetens historia. Till skillnad från de utrotningar som skett tidigare beror denna helt och hållet på människans aktiviteter, genom den globala uppvärmningen, kemikalieanvändningen, markanvändningen och vår rovdrift på resurser.
Professor Johan Rockström på Stockholm Resilience Centre har i en genomgripande studie tillsammans med sina kolleger visat att mänskligheten på många sätt överskrider planetens kapacitet att försörja oss. Man pekar på att det kanske är just när det gäller förlusten av biologisk mångfald som vi står allra längst från en verkligt hållbar utveckling.
För närvarande är utrotningstakten mellan 100 och 1 000 gånger högre än vad som betraktas som en naturlig utslagning av arter. I den takten är det, fru talman, bara en tidsfråga innan väven brister någonstans. Enligt prognoser väntas utrotningstakten också öka tiofaldigt de närmaste 100 åren, om vi inte lyckas ändra inriktning och börja skydda våra arter och näringskedjorna mot utrotningen.
Fru talman! Tyvärr har inte heller Sverige särskilt mycket att skryta med när det gäller värnandet av den biologiska mångfalden. Även här är ett stort antal arter hotade och även de miljöer som försörjer dem.
Sverige når inte de mål för skydd av biologisk mångfald som vi har skrivit under i internationella överenskommelser, och vi genomför inte de åtgärder som är nödvändiga.
Även det här ärendet handlar om biologisk mångfald och om vårt ansvar i Sverige för att bevara arter och miljöer. Vi är från Miljöpartiets och De rödgrönas sida djupt kritiska till hur regeringen har hanterat frågan om biologisk mångfald i stort och särskilt om värnandet av skyddsvärda skogar. Även om regeringen nu försöker slå sig för bröstet och säga att man nått 2010 års delmål för skydd av skog har man ingen hållbar plan för hur man ska nå det slutgiltiga miljömålet, att skydda skogar och de biologiska arterna som finns där. Det är också så att även om man nu har nått delmålet på nationell nivå är det uppenbart att det är en väldigt skev fördelning när det gäller skyddet av skog. Man har skyddat mycket skog i norr, men skogarna i söder är fortfarande skyddade i alldeles för liten utsträckning. Det är klart att en sådan skev fördelning inte ger något hållbart skydd för den biologiska mångfalden i Sverige.
Fru talman! Även när det gäller Sveaskog ser vi hur de borgerliga partierna inte har tillräcklig förståelse och inte har tillräcklig vilja att vidta de åtgärder som krävs för att skydda den biologiska mångfalden.
Tidigare har uppdraget för Sveaskog varit att förvalta statens skogar på ett föredömligt sätt ur både produktions- och miljösynpunkt. Syftet har varit att trygga en långsiktigt hållbar ekologisk utveckling. Här finns nu tyvärr en väldigt tydlig glidning i propositionen och även i den övriga politiken som har presenterats av regeringen mot mer inriktning på produktion. Med en sådan politik ökar självklart risken för att den biologiska mångfalden och även andra viktiga miljömål glöms bort i processen.
Tyvärr saknas det en helhetssyn i propositionen där man missar politikens fulla ansvar för att vi ska kunna nå miljömålen. Vi anser att i stället för att försvaga Sveaskogs uppdrag, så att de tvingas att avstå från miljöhänsyn i sin verksamhet för att öka sin produktion, borde målet för företaget snarare förtydligas och förstärkas.
Sveaskog är, som vi har hört, Sveriges största skogsförvaltare och dessutom ett helstatligt ägt bolag. Därför borde man också ta ett särskilt stort ansvar för att värna den biologiska mångfalden och se till att våra miljömål uppnås. Här har regeringen inte tagit sitt ansvar att styra bolaget. Regeringen borde konkretisera innebörden av de skogspolitiska målen för Sveaskogs räkning.
Vi i de rödgröna partierna föreslår gemensamt att Sveaskogs tidigare övergripande mål ska kvarstå, det vill säga att statens skogar ska förvaltas på ett föredömligt sätt ur både produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktig ekologiskt hållbar utveckling. Sveaskog behöver ta ett större ansvar för utveckling av skogsbruksmetoder som är mer miljöanpassade. Sveaskog behöver på ett ännu bättre sätt än i dag skydda den biologiska mångfalden. Men med regeringens styrning kommer utvecklingen tyvärr att bli den motsatta.
Fru talman! För att ett statligt bolag ska kunna verka i enlighet med ägarens intressen krävs det tydliga mål och välformulerade uppdrag. Riksrevisionen har i en ganska ny granskning konstaterat att regeringens styrning inte har uppfyllt de kriterierna, utan man har varit passiv när det gäller att följa upp om Sveaskog fullgör sitt uppdrag. Det är inte acceptabelt, och det är ytterligare ett tecken på att regeringen har ett bristande engagemang för den biologiska mångfalden och för de statliga bolagen. Men i stället för att ta till sig av den kritik som Riksrevisionen framför och förtydliga bolagets uppdrag väljer regeringen att försvaga det. Det är svårt att förstå varför.
För att nå miljömålen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv behövs det många olika åtgärder. Ett är självklart att det behövs resurser i budgeten som avsätts för skogsskydd. Här har regeringen i stället dragit ned på anslagen för skydd av skog och biologisk mångfald. Det är något som vi vänder oss väldigt starkt emot. Miljöpartiet ägnade en stor del av den förra mandatperioden till att få upp de här anslagen, men regeringen har i stället rivit ned dem. Nu avsätter vi rödgröna partier tillsammans 500 miljoner kronor mer i budgeten än regeringen, och det sker varje år. Det innebär en stark ökning av anslagen för skydd av biologisk mångfald.
Ett annat verktyg som behövs för att värna den biologiska mångfalden är att man ska kunna erbjuda mark i utbyte när värdefull skogsmark ska skyddas. Tyvärr, även på det här området, innebär regeringens förslag att Sveaskogs möjligheter att tillhandahålla ersättningsmark efter år 2010 upphör. Vi anser tvärtom att staten absolut inte bör avstå från möjligheten att använda markbyten som instrument. Det är över huvud taget mycket svårt att förstå de borgerliga partiernas linje i den här frågan. Först slår man sig för bröstet med att man använt markbyten för att uppnå delmålet om skyddad skogsmark 2010, men sedan förbjuder man användningen av just den metoden i framtiden. Om någon i den här salen kan förklara logiken vore det välkommet, för jag kan absolut inte se den.
Fru talman! Regeringen föreslår också att Sveaskog ska kunna bedriva närliggande verksamheter, det vill säga verksamheter som ligger utanför deras kärnverksamhet att äga och förvalta skog. Även det här förvånar från en borgerlig regering och borgerliga riksdagsledamöter. Vår syn från Miljöpartiet är att Sveaskog ska inrikta sig på sina kärnverksamheter, nämligen att förvalta och utveckla det egna skogsinnehavet, utveckla miljövänliga skogsbruksmetoder och se till att man värnar den biologiska mångfalden i sina skogar.
Det är förvånande ur ideologisk synvinkel att de borgerliga ledamöterna vill att Sveaskog ska ut och konkurrera på andra områden, med tanke på att man tidigare i den här salen har sagt sig vilja begränsa offentlig konkurrens med det privata. Men möjligen gäller det bara för kommunerna och inte för statliga bolag, eller hur ska man tolka inriktningen i propositionen?
Jag känner särskild oro för de små köpsågverken som ju inte har egna skogsinnehav utan tvingas köpa skog på den ordinarie virkesmarknaden. När Sveaskog nu ska agera virkesköpare och gå ut och konkurrera med privata bolag driver man upp priset på virke till just köpsågverken. Jag har svårt att förstå även här varför de borgerliga vill stödja att Sveaskog ska ut och köpa virke utanför sina egna innehav och på sätt konkurrera med, och kanske till och med konkurrera ut, privata små bolag från marknaden. En förklaring från de borgerliga ledamöterna vore välkommet.
Fru talman! Avslutningsvis oroas vi av att regeringen blandar ihop frivilligt avsatt och formellt skyddad skogsmark och inte gör någon skillnad på dem. Vi ser med oro på det här, för regeringens politik kan till och med göra att skogsskyddet försämras om man till exempel använder frivilligt avsatt mark som utbyte mot mark som ska bli formellt skyddad genom reservat. Vi anser att regeringen måste göra det tydligt att frivilligt avsatt mark inte ska kunna användas vid markbyte, för då byter man ju bara mark med olika skydd med varandra, utan att frivilligt skyddad mark även i fortsättningen måste vara skyddad och inte ska kunna brukas.
Jag vill avsluta med att tacka mina kolleger här i riksdagen och i utskottet för fyra år av trevlig samvaro. Vi har debatterat hårt här i kammaren, men vi har också haft stunder då vi kunnat visa förståelse för varandras politik och argument. Jag vill också tacka presidiet och tjänstemännen i näringsutskottet väldigt mycket. De har varit ett väldigt bra stöd. Jag önskar er alla en god och trevlig sommar.
Jag står självklart bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 1.
(Applåder)
Anf. 160 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag till beslut.
Jag kommer att fokusera på en del i betänkandet medan mina kolleger i Alliansen tar upp andra delar, så att vi vinner lite tid.
Sveaskogs verksamhet ska grundas på affärsmässighet. Man kan lite raljant säga att det inte ska vara någon lekstuga med statens egendom. Därmed inte sagt att jag tror att någon av de tidigare talarna är för en lekstuga med statens egendom. Men det som är problemet, som flera också varit inne på, är att när man väl lämnar de här enkla styrinstrumenten blir det ganska svårt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Det som man har gjort i både fallet Vattenfall och Sveaskog är att man har velat försöka förtydliga uppdragen. Jag tror inte att man ska tro att man kommer till en fullständig tydlighet någonsin. Det finns målkonflikter här, och dem får man leva med och försöka hantera. Det är möjligt att man också ska ha en grundläggande inställning att från tid till annan får man ändra de formuleringar av uppdragen som finns för statliga företag.
Det här företaget ska generera en marknadsmässig avkastning, det vill säga stimulera effektivitet, styrbarhet och inte minst ansvarsutkrävande. Har man en otydlig målformulering är det väldigt svårt att sedan ställa någon till ansvar för att vederbörande styrelse eller vad det nu är inte har uppfyllt målen. Det ska också vara en oberoende aktör, det vill säga en aktör som bidrar till mer konkurrens och lägre priser i slutledet för konsumenterna. Dessutom ska man inte ha stora egenintressen som slutanvändare av skogsråvara.
Avslutningsvis bör bolaget enligt propositionen kunna "bedriva närliggande verksamhet om det bidrar till att öka bolagets avkastning". Här finns dock en risk som jag vill peka på. Det gäller att se upp så att det sista inte tolkas som att det är fritt fram för till exempel fortsatt ägande av Setra.
När Sveaskog bildades beslutade riksdagen att Setra skulle avvecklas. Det har inte skett, vilket strider mot varje rimlig tolkning av riksdagsbeslutet 2001. Riksrevisionen har påpekat att tio år är en lång tid i sådana här sammanhang. Att ägandet har fortgått i tio år är klandervärt, anser jag.
Motivet till riksdagsbeslutet att Sveaskog ska avyttra Setra är förbättrad konkurrens. Det samhällsintresset delas nödvändigtvis inte av bolaget Setra som ur ett rent företagsekonomiskt perspektiv mycket väl kan tjäna på och njuta fördelar av fåtalskonkurrensen på konsumenternas bekostnad. Jag tror att Kent Persson var inne på det.
Ett sådant här företagsekonomiskt perspektiv accepterar dock inte riksdagen och har inte accepterat på tio år. Riksdagens beslut att Setra ska avyttras ligger fast, och denna hållning upprepas i propositionen och betänkandet.
Som jag sade inledningsvis kan man inte komma undan kravet på avyttring av Setra med hänvisning till att bolaget enligt propositionen bör få "bedriva omedelbart närliggande verksamhet om det bidrar till att öka bolagets avkastning". Att behålla Setra skulle kunna öka bolagets avkastning, men denna text är inte tillämplig på Sveaskogs innehav av Setra.
Att Sveaskog, som det har antytts i några medier, genom förvärv skulle öka aktieinnehavet ytterligare i Setra är mot denna bakgrund självklart inte acceptabelt och skulle helt strida mot riksdagsbeslutet.
Låt mig citera ur betänkandet: "För att stärka och renodla Sveaskogs roll som oberoende aktör anser regeringen och riksdagen att delägarskapet i Setra ska avyttras."
Andra aspekter på det förändrade uppdraget för Sveaskog kommer att tas upp av mina kolleger i Alliansen. Jag stannar här för tids vinnande.
Anf. 161 Kent Persson (V)
Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men jag önskar ett förtydligande av Carl B Hamiltons uttalande om att det blir en samhällsekonomisk vinst och en förbättrad konkurrens om man avyttrar Setra. Vad blir det för samhällsekonomisk vinst och förbättrad konkurrens om man säljer ut Setra?
Givetvis ska man göra det riksdagen har beslutat. Det är inte det saken gäller, utan jag undrar vad det är för samhällsekonomisk vinst och förbättrad konkurrens vi får.
Anf. 162 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Per Bolund var inne på detta. Gynnar en aktör sitt eget bolag sker det på någon annans bekostnad. Det vill man undvika. Sveaskog är en dominerande skogsägare. Om Sveaskog använder andra företag som utför samma tjänster som Setra och har ett fritt förhållande till dem förbättras dessa aktörers situation. Det innebär en förbättrad konkurrens som kommer att gynna konsumenterna i sista hand. Det finns då ingen risk för positiv särbehandling av Setra från Sveaskog. Så har jag också uppfattat Riksrevisionens resonemang.
Anf. 163 Kent Persson (V)
Fru talman! Jag kan konstatera att regeringen har en helt annan uppfattning. Man tycker att det har fungerat utmärkt med Sveaskog som oberoende virkesleverantör på affärsmässiga grunder. Det skriver man.
I praktiken skulle en utförsäljning av Setras tolv sågverk innebära att någon av de andra stora aktörerna köper upp dem. Det kommer inte att bli någon person utifrån utan kunskap om den här marknaden som går in som ägare. Så har det inte fungerat historiskt, och så kommer det inte att fungera i framtiden.
Det är bara i teoretiska ekonomihandböcker man kan måla upp sådana bilder. I verkligheten ser det annorlunda ut. Konkurrensen kommer inte att öka genom utförsäljning, utan den kommer att minska. Vi kommer att få en större koncentration av sågverk - och en omstrukturering som i och för sig kan vara av godo i förlängningen.
Utförsäljning ökar inte konkurrensen. Och vilken är den samhällsekonomiska vinsten?
Anf. 164 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Hur vet Kent Persson att Setra nödvändigtvis skulle köpas upp av andra? Vi vet inte vem som skulle köpa det. Vi vet inte om hela företaget skulle säljas till en enda aktör.
Den samhällsekonomiska vinsten är lägre priser vilket gynnar konsumenterna.
Anf. 165 Hans Rothenberg (M)
Fru talman! Sveaskog är Sveriges största skogsägare och därmed också en betydande aktör både inom det svenska skogsbruket och på virkesmarknaden. Att bruka skog innebär utmaningar när det gäller att göra lämpliga avvägningar mellan skogens ekologiska och ekonomiska värden.
På senare tid har skogens roll inom klimatdebatten fått en mycket större uppmärksamhet än tidigare, och även dess betydelse som källa för olika sociala värden och dess betydelse som virkesproduktionsresurs.
Bland Sveaskogs naturvårdsarbete kan särskilt nämnas att ta naturhänsyn i produktionsskogar, vårda ekoparker och ta till vara naturvårdsskogar. Detta gör man i kraft av sin storlek. Sveaskog har som mål att 20 procent av skogsmarknaden nedanför fjällskogsregionen ska avsättas för naturvård.
Sveaskog ska liksom alla andra statligt ägda företag vara ett föredöme vad gäller klimat, miljöansvar och socialt ansvar samtidigt som man ska agera affärsmässigt och effektivt både inom skogsbruket och på virkesmarknaden. Målen går igen, är konsekventa och används oavsett om det handlar om Vattenfall, SAS eller Sveaskog.
Sveaskog ska kunna agera på samma villkor som övriga konkurrenter på marknaden, vilket kan kompliceras av de särskilda uppdrag som bolaget har ålagts. Det är därför viktigt att Sveaskog har ett tydligt uppdrag som grund för sitt agerande.
Fru talman! Det blir nu lättare för Sveaskog att hantera sådana målkonflikter som förekommer inom bolagets verksamhet när både kommersiella och samhälleliga intressen ska tillgodoses. Innebörden av det förändrade uppdraget för Sveaskog AB är att bolagets verksamhet ska baseras på affärsmässig grund och generera marknadsmässig avkastning och att man ska vara en oberoende aktör med kärnverksamhet inom skogsbruk utan egna stora intressen som slutanvändare av skogsråvara. Därom har vi hört i tidigare inlägg.
De nuvarande ekonomiska målen för Sveaskog gäller från 2007 och rör bland annat direktavkastning, avkastning på operativt kapital och eget kapital etcetera. Jag ska inte trötta kammaren med detta.
Nya ekonomiska mål kommer att fastställas för Sveaskog när riksdagen beslutat om ett förändrat uppdrag för bolaget. Detta är en levande rörlig materia. Det är viktigt också i det statliga ägarutövandet att vara flexibel och lyhörd för när det är läge att justera de ekonomiska målen. Ändringar av målen kan bli aktuella som en följd av förändringar i omvärlden eller, som i det här fallet, på grund av ett förändrat uppdrag.
Fru talman! Genom försäljning av mark på marknadsmässiga villkor ska det bli möjligt att göra omarronderingar och tillköp för enskilt skogsbruk särskilt i glesbygd. Försäljning av mark ska ske tills 10 procent av den areal bolaget hade vid Sveaskogs bildande 2002 är avyttrad. Sveaskogs uppdrag, att tillhandahålla ersättningsmark till staten, ska upphöra vid utgången av 2010. Därutöver ska regeringen bemyndigas att överföra fastigheter med en sammanlagd areal av högst 100 000 hektar produktiv skogsmark från Sveaskog till staten för att därefter användas som ersättningsmark. Ersättningsmark kommer fortsättningsvis att hanteras, dock inte i Sveaskogs regi.
En ökad tydlighet angående Sveaskogs roll på marknaden som fullt ut affärsmässig aktör är önskvärd. Det är ett bolag som bidrar till att skapa likviditet på marknaden genom att vara oberoende aktör med relativt stora virkesvolymer som är frikopplade från industriella intressen.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen.
Samtidigt passar jag på tillfället att tacka avgående fru talmannen för en väl svingad klubba under denna mandatperiod. Jag vill tacka goda meddebattörer. Vi har haft en del glada och en del hårda ordväxlingar, precis som det ska vara i den här kammaren.
Speciellt när det gäller statligt ägande har det varit en del mustiga och livfulla repliker. Vi började tidigt under mandatperioden att göra musikreferenser till Staten och kapitalet i samband med försäljningen av Vin & Sprit. Med debatten om Sveaskog är vi väl tillbaka på Woodstock.
Anf. 166 Jan Andersson (C)
Fru talman! I Svea rike har skogen onekligen en speciell ställning. Det är ingen överdrift att säga att skogen har varit en av grundpelarna för vårt välstånd. Det har under århundradenas lopp handlat om export av allt från trätjära till papper och sågvirke.
Även om skogen har haft oerhört stor ekonomisk betydelse för landet är skogens betydelse mycket större än så för många människor. Den har en central betydelse för många människors friluftsliv och fritid. Skogen bidrar tveklöst till att höja många människors livskvalitet. Vad vore livet utan älgjakt till exempel?
I dag debatterar vi den skog som via Sveaskog ägs gemensamt av svenska folket. Det är självklart att den frågan engagerar. Betänkandet behandlar Sveaskogs förändrade uppdrag. Det är inga jättedramatiska förändringar. Det handlar om att tydliggöra Sveaskogs uppdrag och roll som innebär att Sveaskog i fortsättningen kan koncentrera sig på kärnverksamheten. Signalen är glasklar: Sveaskog ska generera marknadsmässig avkastning utan egna stora intressen som slutanvändare av skogsråvara.
Utöver denna precisering beslutar vi att 100 000 hektar mark från Sveaskog blir möjlig bytesmark till markägare som avstår mark för reservat. Det är en mycket bra inriktning, tycker jag. Det gör att vi kan uppnå delmålet för långsiktigt skydd av skogsmark samtidigt som vi har respekt för äganderätten. En av skiljelinjerna mellan blocken är hur vi ser på reservat och långsiktigt skydd av skogsmark.
Med detta vill jag i mitt sista anförande tacka utskottskamraterna för en trevlig mandatperiod.
Jag yrkar bifall till majoritetens förslag och avslag på reservationerna.
Anf. 167 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag har en ganska kort fråga till Jan Andersson. Jag citerade Åsa Torstensson: Det enda rimliga är att staten lägger fram en plan för en tydlig strategi för en utförsäljning av statliga företag. Utifrån det ställde jag en fråga i mitt anförande som varken Carl B Hamilton eller Hans Rothenberg kommenterade. Jag önskar nu svar från representanten för Centerpartiet som är ansvarigt för näringspolitiken i regeringen. Kommer man att sälja Sveaskog om ni, mot all förmodan och olyckligtvis, vinner valet?
Anf. 168 Jan Andersson (C)
Fru talman! Om Eva-Lena Jansson hade lyssnat uppmärksamt på Carl B Hamilton och Hans Rothenberg hade hon haft svaret. På vår sida är vi överens om detta. Det är inte så att en av oss står i talarstolen och är bekymrad över köpsågverken och en annan säger att vi definitivt ska behålla Setra. På vår sida håller vi en gemensam linje.
Hans Rothenberg sade att det, när det gäller skogsmarken, handlar om upp till 10 procent av det ursprungliga innehavet som vi vill föra över i privat ägande. När det gäller dotterbolag tycker vi inte att Sveaskog ska vara ägare till Setra Group.
Anf. 169 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jan Andersson hänvisar till att man är så enig på den borgerliga sidan. Jag vill påminna om att i förra veckans debatt om kärnkraft sade tre borgerliga företrädare att det blir mer kärnkraft med beslutet, medan en borgerlig företrädare, Centerpartiet, hävdade att det inte blir mer kärnkraft. Det är svårt att veta.
Jag frågade om det blir en försäljning av Sveaskog om borgarna vinner valet. Den frågan tycker jag är relevant.
Vad som kommer att hända utifrån det nya uppdraget har jag förstått av propositionen och av vad utskottets majoritet har sagt. Jag har konsekvent under hela den här mandatperioden ställt frågor till näringsministern om de statliga bolagen Vattenfall, Sveaskog, Posten och LKAB. När vi nu har en företrädare för Centerpartiet och näringspolitiken är det intressant att få reda på om man förbereder en så kallad utförsäljning som Åsa Torstensson nämnde inför den förra mandatperioden?
Anf. 170 Jan Andersson (C)
Fru talman! Eva-Lena Jansson säger att det är svårt att veta. Det borde inte vara svårt att veta att dagens debatt inte handlar om kärnkraften i alla fall.
De försäljningar som vi tycker ska göras under den kommande perioden är Setra, som jag sade i min förra replik. Sveaskog ska inte vara ägare av en stor aktör på förädlingssidan. Det handlar också om att sälja skog i vettiga bitar som folk kan köpa, upp till 10 procent av ursprungsinnehavet. Det är mycket tydliga svar.
Anf. 171 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jan Andersson säger här att regeringen har uppnått målet för biologisk mångfald. Det är viktigt att upplysa om att det är ett delmål och att vi har långt kvar till det långsiktiga målet.
En viktig fråga är hur denna markavsättning fördelar sig över landet. Där har regeringen läst detta delmål som att det bara handlar om så att säga en klump och inte alls varit intresserad eller engagerad i hur fördelningen ser ut. Det är jag bekymrad över. Det är klart att det för den biologiska mångfalden krävs att avsättningarna finns även i söder och inte bara i norr.
Tittar man på uppdelningen mellan olika delar av landet är det uppenbart att det är mycket avsatt i norr men alldeles för lite avsatt i söder. Det vore intressant att höra hur Jan Andersson ser på denna problematik och om det inte finns ett uppdrag att vidta åtgärder för att det ska bli en jämnare fördelning av den avsatta marken.
Riksrevisionen har granskat Sveaskog och är tydlig i sina rekommendationer till regeringen och till regeringspartierna. De ska redovisa hur ett eventuellt framtida behov av ersättningsmark för samhällsnyttiga insatser ska lösas. Man föreslår att de ska precisera vad det innebär för Sveaskog att vara ett föredöme inom miljö och hållbar utveckling. Speciellt om den sista punkten, hur Sveaskog ska vara ett föredöme inom miljö och hållbar utveckling, vore det intressant att höra en kommentar från Jan Andersson. Läser man det förändrade uppdraget står det inte ett ord om miljö och hållbar utveckling, inte någonting över huvud taget.
Sveaskog ska vara en oberoende aktör, man ska verka marknadsmässigt, man ska genom försäljning av mark på marknadsmässiga villkor möjliggöra omarronderingar och tillköp för enskilt skogsbruk och så vidare. Men det står inte ett ord om biologisk mångfald, miljömål eller någonting åt det hållet. Hur tycker Jan Andersson att det rimmar med den kritik som kommer från Riksrevisionen?
Anf. 172 Jan Andersson (C)
Fru talman! Jag ska börja med det miljömässiga och att vara ett föredöme. Alla statliga bolag ska vara föredömen inom sin bransch, och där är Sveaskog inte undantaget.
När det gäller ersättningsmarken säger Per Bolund i sitt anförande att detta kommer att innebära att vi inte har någon ersättningsmark i fortsättningen. Det är precis det som är meningen med det förslag som vi nu antar. Vi sätter av 100 000 hektar som vi har som utbytesmark för att permanent, eller långsiktigt, kunna skydda viktiga biotoper.
Hur har det varit nu med det system som vi ärvde från oppositionen? Ungefär 2 000 hektar om året har man skrapat loss från Sveaskog för att använda som utbytesmark. Det betyder att om vi skulle nå upp till en nivå på 100 000 hektar med det system som vi ärvde av oppositionen skulle vi vara klara med det 2060, om ungefär 50 år. 50 gånger 2 000 hektar blir 100 000 hektar. Det är därför en märklig inställning att säga att detta på något sätt stoppar möjligheten att erbjuda ersättningsmark.
Anf. 173 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Vi har inte klagat över denna avsättning. Frågan om att man skulle avsätta mark från Sveaskog har vi drivit även innan den här regeringen kom till makten. Det är någonting som vi stöder.
Däremot är jag kritisk just till den begränsning som man faktiskt skriver in i propositionen. Man skriver: "Sveaskogs uppdrag att tillhandahålla ersättningsmark till staten ska upphöra vid utgången av 2010."
Efter 2010 ska man alltså inte kunna avsätta någon mark. Då ska marken inte längre användas. Det tycker jag är en konstig princip. Då säger man i princip från regeringens och regeringspartiernas sida: Nu är vi nöjda. Detta är tillräckligt. Vi har nått så långt som vi behöver.
Det borde vara uppenbart för alla som sätter sig in i problemet med den biologiska mångfalden att vi inte har nått i närheten av vad vi behöver göra utan vi behöver arbeta på alla fronter. Inte minst handlar det om att faktiskt avsätta pengar i budgeten för att också köpa in skog som är skyddsvärd runt om i landet. Där är vi djupt bekymrade över att denna regering med Centerpartiets aktiva stöd har dragit ned på satsningarna att köpa in och skydda biologiskt värdefull skogsmark. Det är en politik som är extremt kortsiktig och som gör att man inte kommer att kunna nå de långsiktiga målen. Det tycker vi är en oansvarig politik.
Man avsäger sig möjligheten att använda ekonomiska resurser eftersom man inte i tillräcklig utsträckning avsätter dem i budgeten. Man avsäger sig också möjligheten att använda Sveaskogs mark i framtiden efter 2010. På det sättet avhänder man sig egentligen alla möjligheter att nå det långsiktiga målet att skydda tillräckligt mycket skyddsvärd skogsmark för att man ska kunna nå målet om att skydda den biologiska mångfalden i Sverige. Därmed kommer inte heller de miljömål som handlar om ett rikt djur- och växtliv och om att skydda skogen att kunna nås. Det tycker vi är en kortsiktig politik.
Anf. 174 Jan Andersson (C)
Fru talman! 100 000 hektar skog plockar vi ut från Sveaskog för att kunna använda som bytesmark. Det kan inte vara ett självändamål att det är just Sveaskog som ska stå för bytesmarken. Det är mark som vi för till staten för att kunna byta den mot skyddsvärda områden. Det måste väl ändå vara det som är målet, alltså att vi permanent ska kunna skydda skyddsvärda områden, även om vi sedan gör det på ett mycket smidigare och snabbare sätt än vad oppositionen gjorde under den förra mandatperioden?
Att vid varje enskilt objekt prisförhandla med Sveaskog har visat sig vara ett mycket ineffektivt sätt att få loss bytesmark - 2 000 hektar per år jämfört med de 100 000 hektar som vi nu sätter av.
Per Bolund säger att vi plockar ned pengen i budgeten. Det är klart att man kan plocka ned pengen i budgeten när vi sätter av 100 000 hektar att byta med. Mark är också en ekonomisk resurs. Den marken behöver vi inte betala, utan då byter vi mark och lyckas på det sättet uppnå delmålet Levande skogar.
Jag tycker att det är närmast plakatpolitik när man pratar om budgetsiffror och inte om man uppnår målet eller inte. Det må väl ändå vara det som är det viktigaste.
Anf. 175 Eva Johnsson (Kd)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Förändrat uppdrag för Sveaskog AB
heter detta betänkande. Mer än hälften av Sveriges landareal utgörs av skog. Det är skogen som vi gärna beger oss ut i. Det är där som vi plockar bär och svamp och upplever stillhet och naturligtvis naturen.
Men skogen är också av stor betydelse för samhällsekonomin. Man räknar med att nästan 15 procent av Sveriges varuexport, eller drygt 100 miljarder kronor, utgörs av skogsindustrins produkter.
I dag arbetar närmare 90 000 människor inom skogsindustrin. Skogen ger resurser som i sin tur ger jobb. I denna bransch spelar Sveaskog en mycket viktig roll, dels som Sveriges största skogsägare och leverantör av sådant som sågtimmer, massaved och biobränslen, dels som aktör för att skydda skyddsvärd skog.
För oss kristdemokrater är dessa två uppgifter två sidor av förvaltarskapstanken. Den bygger på att man ska förvalta det som vi har så att det skapar välstånd och arbete för dem som bor och verkar här i Sverige men också på att man ska förvalta den skyddsvärda skog som vi har i Sverige så att även kommande generationer ska kunna njuta av den.
Fru talman! För att kunna nå upp till allt detta är det viktigt att uppdraget för Sveaskog AB förändras och förtydligas. Sveaskogs verksamhet ska baseras på affärsmässig grund och generera marknadsmässig avkastning. Detta har mina kolleger i Alliansen på ett föredömligt sätt redogjort för.
Jag skulle ändå vilja nämna försäljningen av mark som ska ske till dess att 10 procent av den areal som bolaget hade 2002 har avyttrats.
Sveaskogs uppdrag att tillhandahålla ersättningsmark till staten ska upphöra vid utgången av år 2010. Alliansregeringen föreslår samtidigt att fastigheter med en sammanlagd areal av högst 100 000 hektar produktiv skogsmark överförs från Sveaskog till staten för att därefter användas som ersättningsmark. Överföringen ska ske genom utdelning av fastigheter eller av aktier i ett av Sveaskog ägt dotterbolag.
Den kritik från oppositionen som alltid riktas mot regeringen går bland annat ut på att regeringen inte gör tillräckligt för att nå miljömålet Levande skogar. Här tycker jag att det kan vara på sin plats att informera om att regeringen når upp till ett av delmålen, till delmålet om långsiktigt skydd av 900 000 hektar skogsmark. Det uppnås genom ett formellt skydd av 400 000 hektar värdefull skog och 500 000 hektar bestående av frivilliga avsättningar från skogsägare.
Den måluppfyllelsen står i skarp kontrast till den tidigare regeringens, det vill säga den nuvarande oppositionens, politik. För fyra år sedan var det bara ca 150 000 hektar skyddsvärd skog som var skyddad av det statliga ansvaret på 400 000 hektar. Det är det viktigt att komma ihåg när man hör oppositionens hårda kritik här från talarstolen.
Kritik riktas också mot beslutet om att Sveaskog vid utgången av detta år ska upphöra med att tillhandahålla ersättningsmark till staten. Men det innebär inte att staten framöver frånhänder sig markbyten som instrument; det vill jag gärna understryka. Staten kommer även i fortsättningen att ha tillgång till ersättningsmark men utan att behöva involvera Sveaskog.
Fru talman! Även Riksrevisionen har på några punkter riktat kritik mot Sveaskogs verksamhet. Jag vill gärna passa på att bemöta kritiken på en av punkterna.
Riksrevisionen anser exempelvis inte att Sveaskog har gjort tillräckligt för att avyttra sin industri i Setra Group, som tidigare nämnts här i debatten. Det finns visst fog för denna kritik, men det ska sägas att den kritiken kan riktas till samtliga partier i denna kammare eftersom riksdagen för snart nio år sedan beslutade att sälja av skogsindustrin. Att jag säger det ska inte ses som ett sätt att skylla ifrån sig. Nuvarande regering har förstås ett ansvar att leva upp till detta beslut, men det sagda sätter ändå frågan i sitt sammanhang.
För tre år sedan, 2007, påbörjades en process för börsnotering av Setra Group för att bryta mark för, som man säger på bolagsspråk, en ägarbreddning. Den fick dock avbrytas på grund av den numera ganska välkända kris som ramlade över oss och som drabbade också träindustrin hårt och därför bidrog till att Setras resultat rasade.
Nu när konjunkturen vänder uppåt är det dags att igen ta tag i detta och att se till att få ut ett bra värde för den tillgång som bolaget utgör. För oss handlar det om att renodla Sveaskogs roll. Det är anledningen och drivkraften bakom den här försäljningen. Att avyttra Setra Group är ett viktigt steg i det arbetet.
Det är, för att återvända till oppositionens kritik, mycket stirrande på siffror. Man hävdar att regeringen sänker ambitionsnivån genom att med 210 miljoner årligen mellan år 2011 och år 2020 minska på anslaget till åtgärder för biologisk mångfald. Men faktum är att en sådan minskning kan göras eftersom medel tidigare avsatts till detta anslag för att nå delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark. Det hela är således mer en budgetteknisk fråga där jag upplever att oppositionen försöker ta politiska poäng, något som tyvärr är lite tråkigt för debatten.
Jag har redan yrkat bifall till utskottets förslag i betänkandet så det behöver jag inte upprepa. Däremot vill jag precis som övriga talare här gärna tacka kansliet och också andre vice talmannen för den här mandatperioden. Jag vill rikta ett stort tack till er på kansliet för ert stöd och er hjälp och till kolleger i utskottet.
I sammanhanget är jag en riktig duvunge. Jag har bara haft några månader på mig i näringsutskottet. Jag känner en stor respekt för den demokratiska debatten och för den kunskap som ni besitter och har ofta imponerats av det och känt en stor ödmjukhet inför uppdraget och också en fantastisk glädje över att få vara en del i det här demokratiska sammanhanget.
Anf. 176 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Eva Johnsson talar om värdet av de 100 000 hektar som ska avyttras till staten. I utskottet har vi ställt frågor om hur mycket just dessa 100 000 hektar är värda men utan att kunna få svar. Eftersom Sveaskog kommer att fortsätta att vara ett bolag ägt av staten är det intressant att få veta hur mycket värdet minskar.
I min hand har jag en karta över Sveaskogs innehav. Mörkgröna markeringar visar var Sveaskog har sin mark. Men vi vet inte vilken del man ska avyttra. Därför vet vi inte heller vilket värde som försvinner från bolaget. Min fråga blir därför om Eva Johnsson är medveten om hur stort värde som försvinner från Sveaskog.
Att Naturvårdsverket ska hantera ersättningsmarken och att man säger att det blir enklare genom att inte blanda in Sveaskog gör att jag undrar: Tappar man kompetens när det gäller försäljning och markbyte? Kommer Naturvårdsverket att ha samma kompetens som Sveaskog som ju är ett bolag som enligt alla som varit uppe i talarstolen - som jag uppfattat det - i alla fall har en ganska stor kompetens på området. Det vore intressant att få veta. Finns risken att det blir en sorts realisation när man använder Naturvårdsverket, och hade det varit bättre att låta Sveaskog ha den här ersättningsmarken framdeles? De frågorna skulle jag, fru talman, vilja ha svar på.
Anf. 177 Eva Johnsson (Kd)
Fru talman! Jag skulle gärna vilja understryka det jag sade i mitt anförande, nämligen att anslaget till biologisk mångfald har ökat från 6 miljarder till 7 ½ miljard under den här mandatperioden. I en dialog med Naturvårdsverket ska nämnda prioritering göras. När det gäller de marker som ska överföras är det ännu inte hundraprocentigt färdigt, utan det här är ett uppdrag som vi förlitar oss på att Sveaskog i samarbete, i samverkan, med och i en dialog med Naturvårdsverket kommer att utföra.
Utifrån den insikt jag har om den kunskap som man besitter hos både Sveaskog och Naturvårdsverket är jag ganska lugn och trygg med att de gemensamt kommer att utföra uppdraget på ett alldeles utmärkt sätt. Med väldigt stor tillförsikt ser jag därför denna förändring an.
Anf. 178 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Eva Johnsson talade i två minuter utan att svara på mina, tycker jag, ganska enkla frågor.
Värdet av den mark som nu lämnar Sveaskog och som ska överföras till Naturvårdsverket - i alla fall till staten, säger man - innebär förändringar i bolagets värde. I näringsutskottet har vi ställt frågor om det - frågor som vi inte riktigt kunnat få svar på, inte ens av Sveaskog. Fortfarande vet vi inte vilken del av allt det gröna på kartan som ska flyttas över.
Anledningen till att jag frågat om kompetensen är att Sveaskog, som flera av oss sagt, är Sveriges största skogsägare. Det innebär att man har en väldigt stor kompetens just när det gäller att värdera skog när man ska göra detta markbyte och det vi försökte framföra i vår reservation. Jag tyckte att vi var ganska tydliga där.
Det var därför jag ställde frågan om man gör detta för att det ska bli enklare och någon sorts realisation på detta markbyte. Är risken att man tappar i värde när man låter Naturvårdsverket - eller staten då - hantera dessa frågor i stället för Sveaskog? Det var därför jag ställde frågan, och jag hade hoppats få ett svar. I stället fick jag en diskussion om biologisk mångfald, och det är inte riktigt det värdet vi pratar om nu. Jag hoppas i alla fall att Eva Johnsson försöker svara på dessa frågor.
Anf. 179 Eva Johnsson (Kd)
Fru talman! Eva-Lena Janssons ihärdiga upprepande av denna fråga gör att jag känner mig ännu gladare över att det inte är oppositionen i näringsutskottet som kommer att utföra detta uppdrag tillsammans med Sveaskog. Att ge ett definitivt svar på den fråga Eva-Lena Jansson ställer är nämligen ungefär lika lätt som om jag skulle kräva att Eva-Lena Jansson exakt anger värdet på Ericssons aktier. Det är med skog precis som det är med aktiemarknaden: Värdet skiftar rejält beroende på om det är i dag, i morgon eller för ett år sedan.
I nuläget har vi skogspriser vi får gå tillbaka till 60-talet för att hitta motstycke till. Dessa skogspriser kommer vi inte att ha om tre månader. Vi har dem nu. Vi hade dem inte för ett år sedan. All försäljning kommer inte att ske i dag, och det betyder att värdet fluktuerar. Jag är övertygad om att Sveaskog kommer att göra sitt yttersta för att få ett bra värde, men värdet förändras och fluktuerar något. Av den anledningen är jag fortfarande fullständigt trygg i att Sveaskog tillsammans med Naturvårdsverket kommer att göra en god helhetsbedömning och att vi kommer att få ett rimligt pris på denna skog.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2010-06-23
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 2, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2010-06-23Protokoll 2009/10:143
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Förändrat uppdrag för Sveaskog
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner regeringens förslag till förändrat uppdrag för Sveaskog AB.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:169 punkt 1 och avslår motion 2009/10:N13 yrkandena 1 och 4.- Reservation 1 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 114 0 16 m 88 0 0 8 c 26 0 0 3 fp 24 0 0 4 kd 20 0 0 4 v 0 20 0 2 mp 0 17 0 2 - 1 0 0 0 Totalt 159 151 0 39 Överföring av ersättningsmark
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att
a) överföra fastigheter med en sammanlagd areal om högst 100 000 hektar produktiv skogsmark från Sveaskog AB till staten genom utdelning av fastigheter eller av aktier i ett av Sveaskog AB ägt dotterföretag,
b) till staten överföra fastigheter som ägs av ett bolag som staten förvärvat genom utdelning av aktier enligt a,
c) vidta de åtgärder som krävs för att genomföra överföringen enligt a och b,
d) avyttra de tillgångar som överförs till staten enligt a och b.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:169 punkt 2.Vissa övriga frågor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2009/10:N13 yrkandena 2, 3, 5 och 6.- Reservation 2 (mp)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.