Förändrad ägarstruktur i Aktiebolaget Svensk Bilprovning m.m.

Anf. 36 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! Nu ska vi debattera den fortsatta avregleringen av fordonsbesiktningen i Sverige. Jag gör det med en känsla av olust. För mig känns det som om den borgerliga regeringen ännu en gång, på privatiseringens altare, av ideologiska skäl förstör något som fungerar bra. Till intäkt för dessa farhågor hänvisar jag till regeringens egna ord. Man säger: Ägarstrukturen kan påverka marknadsreformens framgång. Vidare påpekas i den konsultrapport som låg till grund för propositionen om fordonsbesiktning att det finns ett behov av en utredning om ägarfrågan. Alliansregeringens tillvägagångssätt i denna fråga påminner alltför väl om den illa förberedda utförsäljningen av apoteken och nu senast förändringarna i sjukförsäkringens regelverk. Fru talman! Jag kan inte låta bli att i detta sammanhang ställa en fråga till de borgerliga ledamöterna i näringsutskottet. Blir ni aldrig trötta på att få ställa er bakom dåligt underbyggda propositioner från er regering som ni ska försvara och sedan ta debatten i kammaren där ministrar lyser med sin frånvaro? Risken som ni löper är att ni som vanligt får behandla samma fråga här i kammaren och ta tillbaka det som ni tidigare har påstått i debatten. Fru talman! Sverige har i dag ett väl fungerande system för fordonsbesiktning. Systemet är effektivt, och kunderna är nöjda. I Bilprovningens enkät från den 31 augusti 2009 uppgav 94 procent av kunderna att de var nöjda med sitt besök på provstationen. Dagens system är självfinansierat och behöver inte gå med vinst. Svensk fordonsbesiktning håller också hög kvalitet som står sig väl i en europeisk jämförelse. Produktiviteten är hög, pålitligheten god och prisnivån för konsumenten ligger på ett genomsnitt i Europa. I motsats till detta säger regeringen själv i sin egen proposition om fordonsbesiktningen att effektiviteten beräknas minska med 25 procent i samband med avregleringen. Regeringen bedömer också att priserna kommer att stiga för privatpersoner. Fru talman! Låter detta som ett lockande alternativ? Knappast. Men detta förslag är inte framtaget av den borgerliga regeringen och deras riksdagsledamöter för att göra det bättre för allmänheten i Sverige. Det är framtaget för att privatisera en verksamhet med statliga intressen - kosta vad det kosta vill. Vi socialdemokrater avvisade regeringens proposition om avreglering av fordonsbesiktningen och avvisar nu denna proposition av samma skäl. För denna proposition tillkommer dessutom den borgerliga regeringens undermåliga beredning av ärendet som ett tungt vägande argument för avslag. I stället för den avreglering och utförsäljning som alliansen nu föreslår vill vi socialdemokrater se en striktare styrning av bilprovningen i syfte att öka tillgängligheten genom bland annat generösare öppettider och förbättrad service. Detta bör åläggas bolaget genom justeringar av bolagsordningen vid nästa bolagsstämma. Fru talman! Jag vill tacka kansliet för det utomordentliga arbete som man hjälper oss riksdagsledamöter med, och jag vill önska alla en god jul och ett gott nytt år. Fru talman! Med detta anförande yrkar jag avslag på propositionen och bifall till reservationerna. (Applåder)

Anf. 37 Kent Persson (V)

Fru talman! Vi har nyligen tagit del av debatten om en omreglering av den svenska fordonsbesiktningsmarknaden. Vi ska nu fortsätta debatten om själva ägandet av Svensk Bilprovning AB. När vi pratar om Svensk Bilprovning AB är det ett myndighetsuppdrag som bolaget har när det gäller kontrollbesiktning av våra fordon i Sverige. Detta är inte ett bolag vilket som helst, utan det har ett tydligt myndighetsuppdrag. Det är ett bolag som har till syfte att kontrollbesiktiga fordonen så att de fyller trafiksäkerhetsbestämmelser vad gäller säkerhet, utsläpp av partiklar med mera. Jag har förgäves letat efter kritik mot nuvarande verksamhet. Är den dålig på något sätt, dyr eller ineffektiv? Eller slarvar de anställda vid besiktningarna? Ingenstans finns det belägg för att det skulle vara på det sättet. I jämförelse med de nordiska grannländerna som har en avreglerad marknad är det svenska systemet både billigt, effektivt och säkert och har nöjda kunder. Väldigt få trafikolyckor kan härledas till tekniska fel på fordonen. Detta bekräftas också av den rapport som McKinsey & Company har gjort på uppdrag av Näringsdepartementet. Den enda slutsats jag kan dra är att regeringen sätter ideologin framför att ansvarsfullt äga och förvalta svenska folkets egendom. Handlar det bara om att förbättra tillgängligheten och servicen för fordonsägare är det bara att gå in och ändra i nuvarande bolagsordning. För att fullfölja sin strategi vill regeringen få ett öppet mandat att förändra ägarförhållandena i Svensk Bilprovning AB. Regeringen vill få möjlighet att minska eller öka sitt ägande samt tillåtelse att överlåta delar av eller hela bolagets tillgångar. Men, fru talman, så lätt är det kanske inte, eftersom staten äger Svensk Bilprovning tillsammans med åtta branschföreträdare. Det är 52 procent statligt ägande och 48 procent övriga ägare. Regeringens proposition ger inte någon vägledning, eftersom ägarfrågan inte utretts över huvud taget. Det enda man säger är att ägarstrukturen kan påverka marknadsreformens framgång. På vilket sätt då? Är det inte viktigt att kammarens ledamöter får klarhet i hur ägarstrukturen påverkar marknadsreformens framgång? Jag tycker det. Och varför har inte regeringen utrett den frågan innan beslut fattas? Det är ändå det som den utredning som ligger till grund för propositionen föreslår. Marknadsvärdet av Svensk Bilprovning uppgår till något mellan 1 och 1 ½ miljard kronor. Men det nominella värdet av samtliga aktier i bolaget är 40 miljoner. Frågan är vem som löser ut vem och till vilket pris. Det är skrivet i stjärnorna. Det ska bli en intressant diskussion att följa här framöver. Det finns en hembudsklausul som innebär att om någon av innehavarna vill sälja sitt innehav av aktier har de övriga aktieägarna möjlighet att köpa aktierna till det nominella värdet. Vi kan få en situation där staten för att kunna fullfölja sina intentioner tvingas köpa ut delägarna. Regeringen skulle i det scenariot ha socialiserat Svensk Bilprovning AB, vilket i sig är en intressant tanke. Regeringen kan inte klandras för att ligga på latsidan i frågor som rör svenska folkets egendom, nämligen de statliga bolagen. Det går ofta fort, och det blir fel. I detta fall har det inte gått fort. Ändå har det blivit fel. Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2. Jag vill också passa på att önska samtliga ledamöter i näringsutskottet, kansliet, talman och presidiet här ett gott slut och en god jul. (Applåder)

Anf. 38 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Det finns ett amerikanskt ordspråk som är en ledstjärna för mig både i det privata och i politiken: If it ain't broken don't fix it! Det vill säga om det inte finns något problem att lösa, försök då inte att hitta någon lösning på det! Om man följer den principen är det svårt att se varför regeringen nu väljer att avreglera fordonsbesiktningen. Vilket problem är det man tänker lösa? Svensk Bilprovning fungerar väl och är effektivt. Kunderna är mycket nöjda. I den senaste utvärderingen från augusti i år är 94 procent av kunderna nöjda med verksamheten. Det är siffror som många privata och konkurrensutsatta företag bara drömmer om att komma upp till. Priserna på besiktning ligger i nivå med genomsnittet i Europa. Den svenska bilparken har visat sig ha få fel som orsakar trafikolyckor. Delvis måste det bero på att man har en fordonsbesiktning som fungerar som den ska och som upptäcker de fel som annars skulle kunna orsaka trafikolyckor. Så vad kommer svenska folket att tjäna på en avreglering av bilbesiktningen? Det är upp till den politiska majoriteten i den här salen att förklara för väljarna och för oss i oppositionen. Tittar man på situationen i andra länder som har avreglerat, till exempel Finland, ser det inte ut som om det är några positiva erfarenheter. I Regeringskansliets egen departementsskrivelse säger man att den finska marknaden karakteriseras av höga inträdesbarriärer, få aktörer, begränsad priskonkurrens, medelhög tillgänglighet och god lönsamhet för aktörerna. Det vill säga att det är en ganska dåligt fungerande marknad. Man säger också att den reform som man har genomfört i Finland har medfört lägre effektivitet. Om man tittar på antalet registrerade personbilar per anställd har det sjunkit ganska kraftigt genom reformen. Är det en dåligt fungerande marknad med sämre effektivitet som regeringen och regeringspartierna vill se? Vad är det annars för förslag man tänker genomföra som gör att utfallet skulle bli annorlunda i Sverige än i Finland? Vi från oppositionens sida är också oroliga för att omregleringen av fordonsbesiktningen kommer att leda till högre besiktningspriser, framför allt i områden där utbudet är begränsat, det vill säga i glesbygd. Även här saknar vi förslag från regeringen som kan säkerställa att vi skulle få en likvärdig service i alla delar av landet. I andra länder ser man tydligt att priserna skiljer sig mycket åt efter en avreglering. Det blir ett mycket större prisspann. De högsta priserna finns i de områden som har lägre befolkningstäthet. Där är det svårare att få en lönsamhet i besiktningen. Tittar man på exempel från Finland kan man se att priset för besiktning har gått upp från 17 euro till 46 euro på tio år. Det är alltså en tredubbling av priset. Man har infört en moms, men det förklarar bara en del av den prisutvecklingen. Det kan inte alls förklara hela. Även där kan man se att det har blivit ett mycket större spann och en dyrare besiktningsverksamhet. Även miljöeffekterna av den här reformen kan kraftigt ifrågasättas. I den tidigare debatten här har man från majoritetens sida talat om att koldioxidutsläppen skulle sänkas av en sådan här reform. Men i den beräkning som ligger till grund för ett sådant påstående säger man att man inte kan se några omedelbara effekter på miljön av den här reformen över huvud taget. Sedan har man en beräkning som är inslängd med mycket teoretiska resonemang omkring. Man utgår från att den geografiska spridningen av besiktningsstationer kommer att bli större. Det är inte alls självklart. Det är tvärtom mycket debatterat. Man konstaterar också att om man som många kunder gör utför flera ärenden samtidigt som man besiktigar bilen kommer det inte att bli någon kortare körsträcka och därmed inga minskade koldioxidutsläpp. Trots att man har en mycket positiv beräkning av klimateffekten kommer man bara fram till att det skulle minska utsläppen med 4 500 ton per år. Det är en femtontusendel av de svenska utsläppen. Det finns många viktigare åtgärder för att minska de svenska utsläppen än den här reformen. Det sätt som det här förslaget har tagits fram på förtjänar hård kritik. Vi ser att regeringen har valt att inte alls utreda ägandet av Svensk Bilprovning, trots att de konsulter som har tagit fram delar av förarbetena har föreslagit att man gör en sådan utredning. De skriver under rubriken "Nödvändiga aktiviteter för att förbereda en omreglering" att det är viktigt att man ser över ägandeformen så att man före en avreglering får klart för sig hur marknaden kommer att se ut efteråt. Det har regeringen valt att inte ta hänsyn till alls. Regeringen själv konstaterar att ägarstrukturen kan påverka marknadsreformens framgång. Men det har uppenbarligen inte alls gjort att man har tänkt gå vidare med att utreda hur ägarstrukturen ska se ut. Om man nu vill genomföra en avreglering utan att utreda frågan i grunden ligger det nära till hands att se att det bara är rent ideologiska skäl som ligger bakom. Man vill inte ens utreda vilka konsekvenser det får. Om regeringen i någon slags ideologisk klåfingrighet vill minska offentliga verksamheter finns det andra som ligger mycket närmare till hands och som är mycket mer relevanta att privatisera. Ett förslag som jag tycker skulle vara mycket bättre är att privatisera SAS och sluta ha ett statligt ägande i den verksamheten. Det skulle leda till, tror vi, en mycket mindre risk för att skattepengar måste pumpas in i ett bolag som går väldigt dåligt. Det skulle dessutom kunna göra att flygmarknaden fungerar bättre i Sverige. Det är svårt att förstå varför regeringen har valt att fokusera sin energi på det här området, en marknad och en funktion som är väl fungerande i Sverige, i stället för att fokusera på det som inte fungerar. Med det vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 2. Jag önskar alla åhörare, ledamöter och tjänstemän en god jul och ett gott nytt år. (Applåder)

Anf. 39 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Det har varit en ganska lång debatt med trafikutskottets ledamöter om själva omregleringen av marknaden, och det ärende som vi har här nu är svaret på den fråga som fanns i konsultrapporten om att ägandet också är viktigt att se över. Det handlar om förändrade ägarstrukturer. Jag tänker inte säga någonting om själva omregleringen av marknaden som sådan, men det är någonting som faller nödvändigt och självklart ut ur detta. Staten äger sedan starten en majoritet, 52 procent, av aktierna, och det finns tolv olika minoritetsägare. Det finns en hembudsklausul om någon vill gå ur. Om man ska göra en förändrad ägarstruktur handlar det självklart om en omförhandling först och främst med de andra tolv ägarna. De kan i sin tur ha olika intressen. En del vill gå ur för att de kanske vill bygga upp något eget eller vara parter i någon annan struktur. Andra kanske vill öka sitt ägande. En del kanske inte tycker att det är någonting man behöver vara kvar i längre när vi omstöper det hela. Det kan handla både om aktieägandet och om att ta över stationer och så vidare. För att kunna göra den här förändrade ägarstrukturen, och för att kunna göra en vettig ny struktur på det hela, måste regeringen ha ett mandat. Det går inte att sätta sig ned på sin egen kammare och rita upp en karta över hur man vill att det ska se ut när det till att börja med finns tolv andra parter inblandade. Detta är naturligtvis inte heller någonting som vi här i riksdagen skulle ha möjlighet att ta ställning till ensidigt för statens del, och vi skulle inte kunna bilda oss någon allmän uppfattning om vad alla andra ägare tycker och ta ställning till hur det ska se ut. Det är därför som regeringen måste få ett mandat från riksdagen att kunna sätta i gång den här processen. Det hade varit alldeles orimligt, utifrån de demokratiska principerna, om regeringen hade börjat gå in i olika typer av förhandlingar utan ett mandat för att sedan förelägga riksdagen ett färdigt resultat av det hela. Därför behöver regeringen ha ett mandat både att öka och att minska statens ägande - att öka det i förhållande till en part och minska det i förhållande till en annan - och att kunna avyttra tillgångar som sådana som inte är aktier. En part kan inte ensidigt genom ett riksdagsbeslut som är bindande lägga fast hur den här omförhandlingen ska landa. Då ställs frågan här, i och för sig kanske rättmätigt: Hur blir det? Ja, utifrån den beslutsstruktur som finns är det inte möjligt att säga det i dag. Vi är inte ensamma på banan, utan vi måste bestämma det här tillsammans med andra. Det här är återigen ett exempel på den krock som uppstår mellan å ena sidan demokratins principer om långsamhet, utredningar, öppenhet, kontroll över besluten och bindande riksdagsbeslut och å andra sidan de principer som gäller för företagandets villkor och samverkan med helt andra aktörer som inte ligger under vår beslutsmöjlighet, krocken mellan principer om affärsförhandlingar och den sekretess som sådana behöver föras under. För att kunna gå in i den här processen med ett mandat att kunna slutföra förhandlingar - precis som de som nu sitter på klimatmötet behöver kunna komma dit och ha förhandlingsmandat - behöver vi ge ett mandat från riksdagen till regeringen att seriöst kunna gå in och föra dessa förhandlingar med de andra parterna för att förändra ägarstrukturen i AB Svensk Bilprovning. Därför yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna. Jag vill, som alla andra, önska kammarens ledamöter en riktigt god jul. Jag hoppas att ni hinner hem och skotta snö innan ni blir alldeles insnöade. Jag vill tacka utskottet för det fina samarbetet under året.

Anf. 40 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! Det är riktigt att trafikutskottet har haft en diskussion i samma ärende, men det förhindrar inte att de här sakerna går intimt ihop med varandra. Jag har därför ett par frågor som jag tycker är relevanta i sammanhanget. Den första frågan lyder: Är det bra att man tar ett beslut som innebär att allmänheten/kunderna får betala ett högre pris? Det gäller både den enskilde och företagare, helt enkelt alla som använder den här tjänsten. Är det bra? Nästa fråga är: Är det bra att man inför ett system som ökar antalet myndighetsanställda och myndighetsutövandet? Det här gäller både den enskilde och företagen. Den tredje frågan, som jag vill ställa eftersom Karin Pilsäter var inne på den, är: Är det verkligen bra att man avreglerar innan ägarstrukturen är klar? Att man inte har skrivit under ett papper eller gjort upp ett avtal kan jag ha viss förståelse för, men man borde ha kommit längre i de tankarna än att inte ha gjort någonting, som jag uppfattar det. Är det bra?

Anf. 41 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Om jag ska prata generellt om avreglering av marknader är det väldigt svårt att veta i förväg vilket resultatet kommer att bli på längre sikt. Det vet vi från avreglering av ett otal antal marknader, beroende på hur skickligt man har lyckats utforma regelverken. Man lär sig mer och mer, förhoppningsvis, på många områden. Man kan inte veta det. Även om jag vet att det står att man gör olika typer av bedömningar går det inte att förutse den dynamik som kan uppstå. Det viktigaste är att dra den lärdomen. När vi avreglerade telemarknaden trodde vi att vi skulle få lite lägre pris på våra markeringar, men det är helt andra saker som har hänt, där avregleringen har haft sin del i händelseförloppet. För det andra gällde det antalet myndighetsanställda. Jag tycker inte att det är orimligt att det är myndighetspersoner som utför just myndighetsutövning. För det tredje gällde det ägarstrukturen. Jag tror att det skulle vara oerhört svårt att säga vad som händer bakom kulisserna. Vi får erkänna att det inte går att ange vilka diskussioner som redan har påbörjats och vad som kommer att hända. Innan villkoren för avregleringen av marknaden är klarlagda går det inte heller att gå in och föra någon sådan diskussion eller göra några skisser på hur ägarstrukturen skulle kunna förändras utifrån vad andra parter kan vara intresserade av. Jag tror att man måste inse att det här är två processer, och under de drygt sex månader som ligger framför oss fram till att själva reformen träder i kraft kommer nog mycket av det här att klarläggas. Jag tycker ändå att det i slutändan är så att vi från riksdagens sida, om det här över huvud taget ska kunna fungera på ett vettigt sätt, måste ge Regeringskansliet och ägarenheten där ett mandat att kunna gå in i sakdiskussioner med de andra intressenterna.

Anf. 42 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! Det sista innebär ju inte att man inte kan göra någonting annat också. Att man får ett mandat så att man kan slutförhandla och träffa ett avtal som är bindande är en sak. Men att ha sonderat terrängen och lagt upp olika modeller är någonting helt annat. Det kan man mycket väl göra innan. Det är inte enbart farhågor som står i den här skriften. Det är själva underlaget till det beslut som vi nu tar. Där har man alltså uttalat ett antal saker som jag tycker att man borde ha tagit hänsyn till innan man lämnade fram det förslag som vi har haft att ta ställning till. Varför ska man annars göra det, om man inte ska ta hänsyn till resultatet? Jag tycker att det är helt obegripligt. På den tredje frågan undvek Karin Pilsäter att svara. Jag frågade inte om det var lämpligt att myndighetspersoner utövade myndighetstillsyn. Vad jag frågade var: Är det bra att man inför ett system som ökar antalet myndighetsanställda och myndighetsutövandet? Jag kan väl säga, delvis med min bakgrund, att regeringen själv har sagt att myndighetsutövandet ska minska inom ett antal områden, inte minst när det gäller kontakter med allmänhet och företag. Här blir det då tvärtom. Jag tycker att frågan är relevant från den synpunkten, för vi inom näringsutskottet har ju att följa den frågan. Och nu går det på tvärs, tycker jag. Frågan kvarstår: Är det bra?

Anf. 43 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Jag vill inte vara petig, men det var Krister Örnfjäders andra fråga. Jag tyckte att jag svarade på den, men han kanske inte är nöjd med svaret. Jag förstår att oppositionen är mer intresserad av att fortsätta den debatt som trafikutskottet hade i stället för att diskutera frågan om statens ägarroll. Prognosen är väl ganska god att reservanterna kommer att bli nedröstade om ett antal timmar, och då förstår jag att de är mindre intresserade av att diskutera det ställningstagande som blir följden av omröstningen, nämligen om staten ska ha majoritetsägande i ett bolag som från början inte bara är dominant utan har monopol på marknaden och hur avregleringen kommer att fungera. Om man går på reservanternas linje, avreglerar marknaden men har kvar staten som dominerande ägare i det bolag där staten i dag äger 100 procent, hur lyckad blir omregleringen då? Vi kan garantera att det inte kommer att fungera särskilt väl. För mig kommer det att fungera väl. Jag kommer inte att någon mer gång råka ut för att den utskickade tiden från Bilprovningen visar sig krocka med en kammardebatt och när jag försöker boka en ny tid får jag körförbud en månad - vilket har hänt mig ett antal gånger - eftersom det är så länge man får vänta om man bor i Storstockholm. Det kan säkert bli fler aktörer i Storstockholmsområdet, men om hela omregleringen ska fungera, och framför allt fungera på ett dynamiskt sätt, måste man gå in och även förändra ägarstrukturen. Jag förstår att oppositionen inte vill diskutera det. Jag är ganska övertygad om att de inser allt detta men ändå vill hålla fast vid ett nej på den punkten. Jag vidhåller att oaktat vilka sonderingar som kan ha skett bland de andra intressenterna är det ingenting som de vill ha offentliggjort i detta skede. Regeringen behöver ett förhandlingsmandat för att kunna gå in och omstrukturera ägandet i Svensk Bilprovning. Utskottet har också påpekat att det inte bara kan handla om själva ägandet, utan att det också måste handla om att man avhänder sig stationer.

Anf. 44 Kent Persson (V)

Fru talman! Vi kommer nog att fortsätta den här diskussionen. Jag vill ägna mig lite grann åt frågan om ägarstrukturen. I tidningen Riksdag & Departement nr 34 kan man läsa att regeringen vill vara kvar som betydande ägare av AB Svensk Bilprovning; det är vad jag tror att man syftar på. Det är ganska intressant med tanke på den hembudsklausul som finns i aktieägaravtalet och som reglerar förhållandena mellan de olika ägarna. Om nu regeringen vill vara kvar som betydande ägare innebär det att staten måste köpa ut de övriga ägarna. Jag har svårt att tänka mig att det nominella aktievärdet då kommer att ligga till grund för förhandlingen. Om man ska klara den delen kommer det att bli betydligt mycket dyrare än de 40 miljonerna. Det är ganska intressant om man betänker vad Karin Pilsäter sade tidigare. I betänkandet sägs nämligen att "en felaktig ägarstruktur kan medföra betydande kostnader för bolaget". Vidare sägs att "regeringen gör också bedömningen att bolagets ägarstruktur kan påverka marknadsreformens framgång". Det är ett mycket intressant påstående, men jag förstår inte vad det betyder. Man får i den övriga texten ingen som helst vägledning till vad det innebär. Karin Pilsäter, som är ordförande i näringsutskottet och regeringens företrädare i dessa frågor, kanske kan berätta för oss ledamöter vad ägarstrukturen får för konsekvenser för omregleringen.

Anf. 45 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Det är bra att Kent Persson vill diskutera ägandet, men som jag nu sagt flera gånger är det helt meningslöst att spekulera i var man kan landa när man inte ens har kunnat påbörja förhandlingarna eftersom man inte haft något mandat att göra det. Det kan uppstå ett oändligt antal kombinationer. Att vara en betydande ägare innebär inte att man säger någonting om en procentsats. Vi vet inte vilka ägare som vill bli utlösta, vilka som kanske vill kvarstå, vilka som kanske vill öka sitt innehav i förhållande till att andra går ur, vilka som kanske vill byta sina aktier i Svensk Bilprovning mot några stationer. Det finns en uppsjö kombinationer av förändringar. Faktum kvarstår att om det görs på ett sätt som landar i en dålig kombination - alla som kan lite om kombinationsteori inser att det finns många kombinationer och att vissa kan vara bättre, eller man bedömer dem som bättre - är det egentligen helt meningslöst att stå här och spekulera om det. Hur skulle regeringen i en proposition ha kunnat redogöra för, utan namns nämnande, alla upptänkliga kombinationer, sådana som skulle kunna tänkas uppstå i en diskussion och senare i en förhandling? Det vore helt meningslöst. Det handlar om de principer som Kent Persson tog upp, och jag tror att han har både goda kunskaper och tillräcklig kapacitet att tänka sig olika scenarier för att inse att det skulle kunna landa i många olika varianter där en del vore sämre och en del bättre.

Anf. 46 Kent Persson (V)

Fru talman! Det var roligt att höra att det är intressant vad jag tycker och tänker. Om jag hänvisar till den rapport som ligger till grund för förarbetena är man där ganska tydlig med att förorda att ägarstrukturen undersöks och utreds för att detta ska få ett lyckat förlopp. Det finns inte med i propositionen. Att då i kammaren ta ställning till förslagen känns inte alls bra. Jag märker att jag inte får svar på mina frågor om ägarstrukturen och vad den kan få för konsekvenser. Jag förstår det eftersom frågan inte är utredd. Jag ska inte tjata mer om det, för jag tror inte att det blir bättre med det. Om man går till det aktieägaravtal som ligger till grund för hur förhandlingarna senare ska gå till är det intressant att regeringen säger att staten ska vara en betydande ägare. Om man är en betydande ägare har man också stort inflytande över hur verksamheten ska utformas, och då är det även intressant hur man ska genomföra förhandlingarna. Varje ägare har givetvis ett intresse av att få ut så mycket som möjligt av en förhandling. Vad jag förstår ska regeringen återkomma till riksdagen för att få genomföra ägarförändringen genom att köpa ut de övriga ägarna. Det är en intressant tanke som jag då troligtvis kommer att stödja. Hur tänker regeringen att det ska gå till? Man har i propositionen inte gett oss någon vägledning över huvud taget. Jag är väldigt intresserad av att få veta det.

Anf. 47 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Vi vet alla att när man är inne i affärsförhandlingar kan olika parter ha intresse av att torgföra sina förhandlingsbud och annat. Det har vi sett när det gällt andra affärer. För det mesta fungerar dock den här typen av affärsförhandlingar bättre om man inte före förhandlingarna går ut offentligt med exakt hur man tänker göra. Framför allt gäller det när det, som i detta fall, är många olika parter inblandade. Då kan man inte veta vilka önskemål inte bara en utan tolv motparter har. Ett betydande ägande är inte exakt definierat, men om man äger någonstans runt 30 procent får man ett bestämmande inflytande ifall det finns många olika aktieägare. Det är ett stort spann alltså. Det är det mandatet regeringen ber att få för att kunna gå in i förhandlingarna och se till att man sammantaget kan hamna på en bra struktur. Om man gick ut med att man vill köpa ut alla skulle man hamna på pottkanten i de förhandlingarna - ifall vi hade fattat det beslutet i förväg. Om vi exempelvis hade sagt att vi vill att AB Svensk Bilprovning inledningsvis ska ha ett visst antal procent av marknaden, men vi vill äga bolaget till 100 procent, vilken förhandlingsposition hade man då haft i förhållande till de andra? Även Kent Persson förstår att man inte kan göra så. I stället för att försöka förhandla och spekulera från riksdagens talarstol får vi ge regeringen mandatet att via ägarenheten och de proffs som sitter där gå in i förhandlingarna. Sedan kommer de att återkomma med rapporter om hur det går, förhoppningsvis löpande, till oss i näringsutskottet.

Anf. 48 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Man blir lite förvirrad när Karin Pilsäter säger att det inte går att komma fram till något slags slutsatser om hur staten ska agera som ägare. Det ska tydligen vara ett helt öppet mandat, ingen som helst vägledning, utom möjligtvis det som Kent Persson var inne på, att man ska kvarstå som ganska stor ägare, vilket inte heller är särskilt mycket att bygga vidare på. Det måste ändå kunna erkännas från majoritetens sida att det skulle vara möjligt att utreda olika lösningar utan att för den skull begränsa regeringens handlingsfrihet. Det skulle kunna vara bra, tror jag, för många aktörer på den marknad som nu kommer att uppstå att veta någorlunda vilka konsekvenser olika ageranden från staten kommer att få på marknaden. Det är också det man har kommit fram till i konsultrapporten, översynen av fordonsbesiktningsmarknaden i Sverige, där man har rubriken "Nödvändiga aktiviteter för att förbereda en omreglering". Det står inte "önskvärda" eller "det vore kul att", utan det är "nödvändiga" åtgärder för att förbereda en omreglering. Man skriver i konsultrapporten: "Då en försäljningsmodell kan påverka vissa dimensioner av regleringslösningen är det viktigt att det görs en utredning angående eventuell försäljning (och val av modell) innan omregleringslösningen fastställs." De gör uppenbarligen bedömningen att detta kommer att påverka marknaden i ganska stor utsträckning, beroende på hur staten väljer att agera som ägare. Det är det som är problemet, som vi ser det. Detta skapar en osäkerhet på marknaden. Jag skulle själv känna mig mycket skeptisk inför att gå in på en marknad där man inte vet om en stor aktör kommer att sälja ut sin verksamhet eller tvärtom köpa in mer och bli en större och dominerande ägare. Det stora problemet är att regeringens hantering i det här fallet påverkar marknaden. Regeringens hantering kan leda till att det blir ännu färre aktörer på marknaden än vad det skulle ha blivit annars. Det kommer bara att vara stora aktörer som vågar gå in med den osäkerheten. Risken är att vi går från ett delvis statligt monopol till ett privat oligopol. Tycker Karin Pilsäter att det är en bra utveckling?

Anf. 49 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Nej, det skulle jag naturligtvis inte tycka, även om det skulle kunna innebära att det blir lite större skillnader jämfört med i dag. Dessutom finns det stora underskott i tillgängligheten, och där finns det öppningar omedelbart. Men det är just för att man ska kunna veta ungefär vilka spelregler man går in på som vi behöver fastställa omregleringen. Jag vet inte om konsultrapporten använde samma terminologi som vi gör, men det är självklart så att det måste vara klart före den 1 juli hur det ska se ut inledningsvis. Det är därför det också är ganska angeläget att få fram det här beslutet med ett mandat att gå in i diskussionerna och förhandlingarna och slutföra dem, så att andra aktörer ganska snart kan få inte bara en ungefärlig hint utan ett mer exakt besked. Vi vet också att det kan finnas väldigt olika önskemål hos de tolv andra ägarna om att gå in eller ut och om man när man går ut i så fall vill ha med sig en bit av bolaget i stället för aktieinnehavet i de hela. Därför tror jag ändå att alla egentligen inser att vad vi behöver göra från riksdagens sida nu är att ge regeringen det här förhandlingsmandatet för att gå in i diskussionerna, men riktlinjerna som har framgått är att staten kommer att kvarstå som ägare i AB Svensk Bilprovning. Man kommer att se till att bolaget som sådant inte har den dominerande ställning som det har nu. Men vilka procentsatser man sedan landar på måste kunna avgöras i förhandlingar med de andra ägarna.

Anf. 50 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Då fick vi i alla fall något svar på ungefär vilken tidsutdräkt man anser att det blir för regeringens förhandlingar. Jag har sökt efter det, men har i den proposition och det betänkande som vi nu har framför oss inte lyckats hitta någon uppgift om ungefär när man har tänkt sig att genomföra förhandlingarna. Men då är det alltså så att regeringen tänker sig att man ska göra det innan omregleringen träder i kraft den 1 juli. Det var en intressant faktauppgift. Jag tror fortfarande att osäkerheten kommer att kvarstå. Man vet att förhandlingarna ibland drar ut på tiden. Det är inte alltid så lätt som man skulle kunna hoppas på. Risken finns att förhandlingarna dras ut och fortsätter även efter att man har tänkt sig att sätta i gång omregleringen av marknaden. Jag tror att risken är stor att vi får effekten att små aktörer inte kommer att våga kasta sig ut när det finns sådana stora osäkerheter. De som kommer att vilja ta risken är de som har ett starkt kapital bakom sig, det vill säga stora dominerande aktörer. Det var precis det som hände i Finland när man avreglerade marknaden där. Det är två bolag i Finland som dominerar och har 80 procent av marknaden. Man har alltså en väldigt kraftig oligopolstruktur, där det är några bolag som helt delar upp marknaden mellan sig och bestämmer villkoren. Det brukar i ekonomisk teori betraktas som en väldigt dålig fungerande marknad när det är på det sättet. Man vill hellre ha mångfald, och det är det som regeringen egentligen säger sig vilja ha: konkurrens mellan olika aktörer. Jag tror att risken är väldigt stor att regeringens hantering av detta, där man väljer att inte ta ställning över huvud taget, väljer att inte utreda vilka konsekvenser olika alternativ för ägande i bolaget kommer att få på marknaden, skapar en osäkerhet som gör att man utesluter de små aktörerna och endast får ett fåtal stora och dominerande aktörer. Det kan vi bara beklaga. Det är ytterligare ett exempel på regeringens dåliga hantering av sådana här ärenden när man med en väldigt stark ideologisk kompass bara rusar ut utan att egentligen förbereda det och utvärdera vilka resultat det kommer att ge.

Anf. 51 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Vi måste betänka att när det handlar om den här typen av affärsverksamhet hamnar vi i varenda bolagsfråga som vi pratar om i den ständiga kollisionen mellan vad som är affärslogik och vad som är politisk logik. Jag tycker inte att det generellt har varit bättre de gånger regeringen har färdigförhandlat avtal och sedan kommit till riksdagen och bett om godkännande, oavsett om det är den nuvarande regeringen eller tidigare regeringar. Det har knappast varit bättre ur demokratisk synvinkel, för då går saker och ting över huvud taget inte att påverka. Jag tycker faktiskt att det är bättre att man är öppen och säger att riksdagen inte kan hålla på och förhandla och fixa och sluta affärsuppgörelser. Riksdagen kan bara godkänna de färdiga resultaten och har då i praktiken inget inflytande över huvud taget. Jag tycker att det är renare om man säger att det inte funkar så. Vi ger ett mandat till regeringen, Regeringskansliet och ägarenheten, som med sina affärskonsulter, juristkonsulter och så vidare verkligen kan gå in och jobba med det här på ett affärsmässigt sätt i förhållande till andra ägare som också jobbar på ett affärsmässigt sätt. Det tycker jag är renare och snyggare.

Anf. 52 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Den förändrade ägarstrukturen i Aktiebolaget Svensk Bilprovning är en konsekvens av beslutet att omreglera marknaden för bilprovningen i Sverige. Syftet med detta är att göra det möjligt för bolaget att verka på fullt marknadsmässiga villkor på en omreglerad marknad för fordonsbesiktning med oberoende och självständiga organ i konkurrens. Det är viktigt att besiktningsverksamheten för fordon ska kunna anpassas till den svenska huvudregeln om öppna system för provning och kontroll, det vill säga att oberoende och självständiga organ i konkurrens bedömer överensstämmelsen. Rollfördelningen mellan myndighet och utförare tydliggörs nu genom att det statliga ägandet i form av regelgivning och tillsyn klargörs. På en omreglerad marknad utan monopol och med fri prissättning finns förutsättningar för besiktningsorganen att effektivisera sin verksamhet. Det ger också en möjlighet för dem att i större omfattning anpassa servicen efter kundernas önskemål och behov, till exempel genom kvälls- och helgöppet och tillgänglighet, inte bara i glesbygden, utan även i tätorter, där i dag bilprovningsstationerna finns i mindre tillgängliga ytterområden. Tillgängligheten ska gälla i hela Sverige. Därmed skapas också fler tillfällen med en ökad tillgänglighet vad gäller tidsmöjligheterna att ha öppet och ett ökat antal tillfällen på besiktningsmarknaden. Eftersom det också krävs flera anställda blir det ett ökat öppethållande. Arbetslinjen är ledstjärnan även i denna frihetsreform, en reform som det finns tungt stöd för. Fru talman! Konkurrensverket med flera drar paralleller mellan regeringens förslag beträffande fordonsbesiktningen och det tidigare förslaget om att omreglera marknaden för försäljning av läkemedel till konsumenter. Konkurrensverket står bakom huvudsyftet att skapa en marknad med ett stort antal besiktningsföretag, där Svensk Bilprovning inte behöver vara dominerande. När ett statligt monopol omregleras saknas skäl för staten att kvarstå som central aktör på den konkurrensutsatta marknaden. Som en naturlig följd av omregleringen omprövas nu därför ägandet i Svensk Bilprovning. Detta förhållandevis öppna mandat, som har diskuterats i tidigare replikskiften, är en förutsättning för att kunna välja den affärsmässigt mest fördelaktiga lösningen. Avvecklingen av Svensk Bilprovnings dominerande marknadsställning ska således verkställas snarast. Svensk Bilprovnings ändrade uppdrag ska framöver i huvudsak vara att bedriva besiktningsverksamhet i enlighet med gällande fordonslagstiftning och därmed förenlig verksamhet. Det är viktigt att tillgängligheten till besiktningstjänster bibehålls eller rent av ökar med en omreglering, vilket är sannolikt. Fru talman! Jag vill inte förlänga diskussionen med alltför mycket upprepningar. Jag väljer att yrka bifall till utskottets rekommendation att ge regeringen ett öppet mandat att omreglera marknaden för Svensk Bilprovning. Jag vill också önska hela världen, närvarande ledamöter, kanslier och alla andra i huset en god jul och ett gott nytt år. Jag vill särskilt tillönska oppositionen ett öppet mandat att tänka i nya hjulspår. (Applåder)

Anf. 53 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! I mitt anförande uttryckte jag en oro för avregleringen som jag kan läsa mig till. Det är inte så att jag gör det på lösa grunder, utan det är genom att jag tittar på hur man hanterar andra frågor. Jag fick så sent som i går se några exempel på hur regeringen har hanterat liknande situationer. Man kan läsa i tidningarna att staten får skjuta till 285 miljoner kronor för att undvika nytt kaos på Försäkringskassans område. Man kan läsa att regeringen inte brydde sig om varningarna när den valde prismodeller för läkemedelskopior och så vidare. Den skrift jag håller i min hand skulle försöka att ordna det, men regeringen har inte lyssnat på det. Om den gjorde det skulle jag känna mig lugnare. I den tidigare diskussionen talade vi bland annat om att lösa problemet med att ändra på ägarförhållandena inom Bilprovningen. Jag fick till svar att man inte kan göra det nu eftersom det är många andra saker som man måste ta hänsyn till. I andra ärenden har regeringen hittat modeller för sådant. Vi hade inte ens blivit informerade om hur det skulle kunna gå till. Det gör att jag blir lite fundersam. Sedan ser jag resultatet av andra avregleringar som regeringen har tillåtit sig med stöd av de borgerliga ledamöterna, och det har inte blivit bra. Jag frågar nu: Hur är det, kan Hans här garantera att det inte blir några problem efter den 1 juli nästa år och att man har löst de farhågor vi har?

Anf. 54 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! När det gäller farhågor över att saker och ting inte ska fungera tror jag inte att Krister Örnfjäder är ensam om dem. Självklart måste alla vi i denna kammare vara uppmärksamma på att en omreglering av detta slag ska följas upp väldigt nogsamt. Den ska följas upp. Man ska se efter: Fungerar detta med tillgängligheten, prissättningen och servicenivån? Självklart ska vi ha ögonen på det. Den här omregleringen är en i raden av flera omregleringar som vi under de senaste tre åren med glädje har kunnat ta emot. En av dem var omregleringen av apoteksmarknaden. Hur man än från oppositionens sida vrider och vänder på det fastnar man i att man är ovillig att förändra och över huvud taget våga vända på de stenar som har legat och som det grott mossa på med åren. Även omregleringen av bilbesiktningen är en frihetsreform. Den öppnar för konkurrens och valfrihet och för att medborgarna, bilägarna som ska besiktiga sina fordon, ska få en större möjlighet att göra detta både på tider och på platser som man i dag inte har möjlighet till.

Anf. 55 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! Jag ska gå in på detta med tillgänglighet en liten stund. Om det vore så att det från majoritetens sida fanns ett intresse för att "bara" ordna detta med tillgänglighet är inte det speciellt svårt. I dag skulle vi kunna direkt tala om för dem som bedriver verksamheten vilka öppettider de ska ha, och vilka stationer som ska finnas. Vi äger frågan själva i dag, till skillnad mot i en framtid. Då kommer vi inte att kunna påverka det. Det är då fritt, och det är andra aktörer som ska avgöra utifrån sina ståndpunkter var någonstans de är beredda att ge service. Det ingår ingenting i det förslag som regeringen har lagt fram om att man ska kunna reglera närvaron. Man förutsätter bara någonting. I dag äger man frågan och gör ingenting åt den. I morgon, efter den 1 juli nästa år, äger man inte frågan, och då ska det helt plötsligt lösas. Tillåt mig att tvivla på den saken. Vi ska här företräda allmänheten, kunderna i det här förhållandet, och åtminstone gör jag det. Regeringen går själv ut och säger att vi kan räkna med att det kommer att bli fördyringar. När man själv säger att man inte äger frågan om lokalisering reses det direkt två varningsflaggor för mig. Blir det verkligen bra? Är det detta som är målet? För mig är målet bra service, och det ansvaret vill jag vara med och ta. Det är i motsats till alliansregeringen som säger: Låt någon annan ta ansvaret för hur det blir.

Anf. 56 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Den här debatten visar väldigt tydligt på grundinställningen och hur man ser på marknadsekonomi och monopol. Man har en tilltro från Socialdemokraternas och stödpartiernas sida att monopol alltid är värda att krama oavsett i vilken form de uppträder. Låt oss titta på de exempel där omregleringar har skett i vår omvärld. Jag tror det var Kent Persson eller Per Bolund som tog upp Finland som exempel. Finland är kanske inte det bästa exemplet på hur man har hanterat det. Det är av det skälet att man har haft höga inträdesbarriärer. Det har lett till att det inte har blivit en ökad tillgänglighet. Om vi tittar sydväst om Sverige på Danmark genomfördes där en omreglering år 2005. Antalet företag ökade kraftigt inom branschen. Det var fri prissättning och fri etableringsrätt. Prisnivån som tidigare var på 400 danska kronor ligger i dag i spannet 290-450 danska kronor. Det fanns 110 stationer år 2005. På tre år blev det 332 nya stationer i Danmark. Det var låga inträdesbarriärer och en bejakande inställning till att avmonopolisera och avreglera. Kan det fungera i Danmark kan det också fungera i Sverige med låga inträdesbarriärer och med kundnyttan i fokus. Det innebär att man inte ska behöva ta ledigt från jobbet med inkomstbortfall för att sedan få betala en besiktningsavgift vid tidpunkter när man kanske egentligen skulle ha arbetat och bidragit till samhället. Detta är en frihetsreform. Jag är stolt över att stå här och rösta igenom den i dagens riksdagsbeslut.

Anf. 57 Kent Persson (V)

Fru talman! Hans Rothenberg är väldigt tydligt med vad det egentligen handlar om. Det är arbetslinjen och frihetsreformer. Därför ska marknaden avregleras. Det är egentligen ganska intressant. Som jag har sagt tidigare står det klart och tydligt att regeringen vill vara kvar som betydande ägare i Svensk Bilprovning framöver. Det innebär att man på något sätt måste klara ut ägandeförhållandena i det. Konkurrensverket anser att det är direkt olämpligt att branschorganisationer är delägare i det dominerande besiktningsföretaget vid avregleringen. Så är fallet i dag med de tolv delägarna. Om regeringen ska lyssna på Konkurrensverket innebär det att regeringen måste gå in och köpa ut delägarna. Då har vi socialiserat det hela, Hans Rothenberg. Det är en intressant tanke. Det kan ju också i sig vara en frihetsreform utan dess like. Vi måste komma ihåg vad det här handlar om och vilket uppdrag Svensk Bilprovning har. Det är ett myndighetsuppdrag som är oerhört viktigt. Det här kan man inte bara hålla på och hantera utifrån att det ska vara en valfrihetsreform eller inte. Om det bara är tillgängligheten och servicen det handlar om skulle vi ha kunnat klara av den frågan genom att gå in och ge nya ägardirektiv och ändra i bolagsordningen. Det hade varit lätt att göra det i stället för att hålla på och krångla till det på det sätt som regeringen nu har gjort. De frågorna skulle jag gärna vilja ha svar på.

Anf. 58 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Frihet och arbetslinjen - efter att ha sagt de två orden såg jag hur Kent Persson lyste upp när han fick ta ordet socialisering i sin mun. Jag såg det under anförandet också. Vi hamnar ofta i en diskussion här om huruvida detta är en ideologisk fråga. Regeringen, alliansen och majoriteten i riksdagen anklagas för att följa en ideologisk linje. Men vad finns i Kent Perssons och oppositionens motstånd till varenda förändring där det handlar om att avreglera och avmonopolisera om inte en ideologisk värdering? Ni har sagt nej till att avreglera apoteksmarknaden. Ni är emot denna avreglering. Om det inte är ideologin som styr - vad är det då? Att ge regeringen ett öppet mandat i ägarfrågan för att kunna genomföra förändringen och omregleringen är vad frågan handlar om här och nu. Jag tycker att den tidigare replikväxlingen mellan Karin Pilsäter och de tre företrädarna för oppositionen var tydlig med detta. Regeringen behöver ett tydligt mandat att kunna förändra ägarstrukturen. I dag äger man 52 procent av Svensk Bilprovning. Mandatet att temporärt - givetvis - behöva kunna köpa tillbaka ägandet för att sedermera också kunna släppa det ifrån sig är det öppna mandat som riksdagens kammare ska ge regeringen. Det ställer vi oss bakom.

Anf. 59 Kent Persson (V)

Fru talman! Nu fick vi åtminstone ett besked när det gäller frågan om ägarförhållandena i det framtida Svensk Bilprovning AB. Först och främst ska alltså staten och regeringen köpa ut delägarna i det hela för att sedermera - för jag misstänker att man efter en sådan transaktion måste återkomma till riksdagen igen för att kunna genomföra den delen - i nästa steg avyttra verksamheten. Det är intressant. Det är den här frågan som har efterfrågats i olika rapporter, framför allt i McKinseys rapport. Utred ägarstrukturen! Nu har Hans Rothenberg klart och tydligt utrett den för kammarens ledamöter. Jag vet inte om det direkt ska vara på den nivån när man i en debatt ska försöka klargöra vad som händer och sker i framtiden. Vi måste ändå vara lite ödmjuka inför frågan. När det handlar om ägarstrukturen finns det en rad frågetecken. Det skriver regeringen själv i propositionen. Regeringen är tydlig med att den inte vet det här. Om det inte fungerar ska man reglera det på något sätt. Men man säger inte på vilket sätt eller vad det är för någonting som ska regleras. När vi går till att fatta beslut är det rimligt att vi har så pass mycket underlag att vi vet vad det kan få för konsekvenser inför framtiden.

Anf. 60 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Konsekvenserna av en avreglerad marknad för bilbesiktningen har visat sig kunna vara att det kan tillföras 750 nya årsarbetskrafter. Lägg dem till de 2 000 som finns inom marknaden i dag! Det är inte fy skam att öka arbetsutbudet inom en marknad med nästan en tredjedel. Det Kent Persson och Vänsterpartiet förordar i sammanhanget är ägarstyrning, nya direktiv och nya bestämmelser. Då är frågan: Varför kommer den här viljan att ändra ägardirektiven och ge nya riktlinjer till bolagen upp först i det läge när regeringen föreslår en omreglering av marknaden? Då passar man på att vilja komma med direktiven. Då säger man: Nu vore det bra att ge direktiv om ökat öppethållande inom bilprovningen. Nu ska vi öka servicegraden! Då först kommer detta. Det är någonstans här som kärnan i monopolkramandet ligger. När man utsätter monopolet för konkurrens kommer det att öppnas möjligheter inte bara för priskonkurrens utan också för kvalitetskonkurrens. Vi ser det på många marknader - många marknader som inte ens är föremål för statens inblandning. När kvaliteten och servicegraden ökar är människor också beredda att betala mer. Det underlag som det har refererats till i denna orange skrift visar att det nya priset bedöms kunna ligga kring 400 kronor framgent på en omreglerad marknad. Med all respekt för den skepsis som Kent Persson utmålar tror jag att man målar betydligt mer på väggen än vad som är nödvändigt. Jag ser fram emot att kunna rösta för den här reformen.

Anf. 61 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Jag skulle vilja börja där den senaste diskussionen slutade när det gäller antalet anställda inom Svensk Bilprovning. Hans Rothenberg lyfter fram som ett stort plus att det blir fler anställda inom branschen. Det kan man ju tycka; vi tycker väl alla att det är bra om det blir fler anställda. Men man kan knappast tycka att det är bra utveckling om det sker på bekostnad av högre priser för verksamheten och mycket färre bilar per anställd som man klarar av att gå igenom, det vill säga minskad effektivitet, precis som vi har sett i Finland. Vi ser gärna fler anställda, men då ska det helst leda till högre samhällseffektivitet och inte till lägre som verkar bli fallet här. Hans Rothenberg säger i sitt anförande att statens roll som ägare klargörs i och med propositionen. Min fråga är helt enkelt: Hur då? Jag tycker inte att vi får något som helst svar hur statens roll som ägare ska vara framöver. Man ska kanske öka ägandet inom bilprovningen. Man ska kanske minska ägandet. Man ska kanske vara kvar mittemellan. Vi får inte något som helst klarläggande av statens roll som ägare. Skulle Hans Rothenberg kunna visa på hur man egentligen ser på det klarläggandet och var det finns? Hans Rothenberg pratar om en vision där man har ett stort antal företag inom bilprovningen och där Svensk Bilprovning inte är dominerande i framtiden. Det låter ju trevligt. Men vad finns det för någonting som säger att just den utvecklingen skulle ske i Sverige? Hans Rothenberg pratar om att det skulle bli som i Danmark. Men den fara som jag ser är att det tvärtom blir samma utveckling som i Finland, där det är ett fåtal, nämligen två stycken, dominerande bolag som står för 80 procent av marknaden. Man kan ställa sig frågan: Vilka åtgärder vidtar egentligen regeringen för att vi inte ska följa det finska exemplet utan snarare det danska? Mitt svar är: Inga alls. Det finns inga åtgärder som gör att vi skulle följa det danska exemplet. Eller kan Hans Rothenberg visa på vilka reformer och vilka förslag som regeringen lägger fram för att vi ska få en marknad med ett stort antal företag?

Anf. 62 Hans Rothenberg (M)

Fru talman! Precis som tidigare sades är Finland kanske inte det bästa exemplet på omreglering medan Danmark är ett bra exempel. Det som skiljer länderna åt handlar mycket om de barriärer som finns för nya aktörer och deras möjligheter att komma in på en marknad. När det gäller kundnyttan finns det flera aspekter. Prisfrågan är en. Det underlag som vi alla har läst signalerar att prisökningen i Sverige inte bedöms vara dramatisk, utan tvärtom. Däremot skulle de 177 stationer som i dag finns sannolikt ökas på med ytterligare 100-200 stationer. När det gäller ökad tillgänglighet, framför allt tidsmässig sådan, finns det en klar poäng med det. Karin Pilsäter gav ett exempel tidigare. I dag är människor tvungna att ta ledigt från arbetet med inkomstbortfall som följd. Det finns människor som kanske inte har möjlighet att ta ledigt från arbetet och därmed får körförbud på sitt fordon. Efter omregleringen kommer dessa människor sannolikt att kunna välja på ett betydligt bättre sätt och göra detta utanför arbetstid hos mobila bilprovningsstationer där leverantörerna vänder sig till kunden och inte tvärtom. Vi kanske får en mer flexibel etablering än den som bilprovningsmonopolet i dag använder sig av där man etablerar sig i otillgängliga ytterområden med ökade emissioner för att köra till och från. Vill man se glaset som halvtomt eller halvfullt? Det är detta det handlar om. Vi i majoriteten vill se det så att glaset går att fylla.

Anf. 63 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Nu låter det på Hans Rothenberg som om tillgängligheten till bilprovningen skulle vara ett enormt stort problem i Sverige i dag. Det är en bild som jag inte känner igen och som jag knappast känner igen från samhällsdebatten. Jag har inte sett att det står folk på barrikaderna och kräver bättre tillgänglighet till bilprovningen. Jag upplever tvärtom från min egen vardag att det inte alls har varit något problem att få bra tider hos bilprovningen. Det är också vad jag hör från många andra håll och från den allmänna samhällsdebatten. Detta är ytterligare ett exempel på ett problem som Hans Rothenberg kommer med som kanske inte behöver ha en lösning. När det gäller priset hänvisar Hans Rothenberg till siffror som finns i departementsskrivelsen. Där kan vi konstatera att det sätt som man går till väga på för att ändra ägandet i Svensk Bilprovning, antingen öka statens ägande eller minska det, påverkar priset i ganska stor utsträckning. Det har också konsultrapporten visat. Man skriver där att hur man går till väga vid en privatisering eller när man ändrar ägandet påverkar nödvändigheten av ett pristak. Om man delar upp bolaget i flera delar och får en konkurrens direkt på marknaden påverkar det hur priset utvecklas. Om man däremot har kvar staten som dominerande ägare i ett dominerande bolag, Svensk Bilprovning, kommer det att påverka och ge en annan prisutveckling på marknaden. Här har vi återigen ett exempel på hur vi nu skjuter i blindo med det här beslutet i riksdagen. Vi vet inte om det blir flera bolag eller ett bolag. Kommer staten att öka eller minska sitt ägande? Det påverkar också priset. Egentligen kan man säga att Hans Rothenberg inte alls kan säga någonting om prognoser när det gäller prisutvecklingen. Det påverkas i allra högsta grad av hur ägandeförändringen sker inom Svensk Bilprovning, det vill säga om staten kommer att öka eller minska ägandet. Det här är ytterligare ett exempel där vi inte har någon konsekvensbedömning av olika vägar att agera. Vi vet inte hur den här marknaden kommer att utvecklas. Vi vet inte om det blir det danska exemplet eller tvärtom, som jag tror, det finska.