Följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m.

Betänkande 1991/92:KU7

Konstitutionsutskottets betänkande 1991/92:KU07

Följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga 1

1991/92
KU7

Sammanfattning

Den 6 november 1991 antog riksdagen slutligt förslaget till
yttrandefrihetsgrundlag. I detta betänkande behandlas
proposition 1990/91:179 om följdlagstiftning till den nya
grundlagen m.m. Vidare behandlas en motion från den allmänna
motionstiden 1991. Utskottet tillstyrker propositionen och
finner att syftet med motionen därigenom helt tillgodoses.

Propositionen

I proposition 1990/91:179 om följdlagstiftning till
yttrandefrihetsgrundlagen m.m. yrkas att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till

1. lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i konkurslagen (1986:672),

5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,

7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

8. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

9. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud,

10. lag om ändring i lagen (1991:00) om privat
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft samt

11. lag om ändring i lagen (1986:3) om rundradiosändning av
finländska televisionsprogram.

Lagförslagen, av vilka de under 1--10 har lagts fram efter
hörande av lagrådet, har intagits i bilaga 1 till
betänkandet.

Motionen

I motion 1990/91:K429 av Birgit Friggebo (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en förändring rörande hovrätts
sammansättning i yttrandefrihetsmål.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen har den 6 november 1991 slutligt antagit förslag
till yttrandefrihetsgrundlag, förslag till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen och förslag till lag om ändring i
regeringsformen (prop. 1990/91:64, KU21, rskr. 254, 1991/92:KU1,
rskr.2). Beslutet innebär att en ny grundlag skall gälla till
skydd för yttrandefriheten i radio och TV, filmer och videogram,
ljudupptagningar och liknande medier. Den nya grundlagen bygger
på de tryckfrihetsrättsliga grundsatserna. Dessa grundsatser har
i allt väsentligt gällt för den radiorättsliga lagstiftningen.
Riksdagens beslut innebär också ett förtydligande av
bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen om tystnadsplikt för
dem som är verksamma inom tidningsföretag och nyhetsbyråer i
fråga om vem som är författare eller har lämnat meddelande för
publicering.

I yttrandefrihetsgrundlagen liksom i tryckfrihetsförordningen
är en av de bärande principerna att grundlagen är exklusiv. Inom
sina tillämpningsområden anger de båda grundlagarna uttömmande
vilka begränsningar som är förenliga med grundlagen. Såväl
tryckfrihetsförordningen som yttrandefrihetsgrundlagen tillåter
att föreskrifter om sådana begränsningar meddelas på lägre
konstitutionell nivå genom hänvisningar till sådan lagstiftning
på vissa punkter.

På de olika punkter i yttrandefrihetsgrundlagen där det finns
hänvisningar till bestämmelser i annan lagstiftning uppkommer
frågan om vilken följdlagstiftning som bör ske. I nu gällande
lagstiftning kan det också finnas bestämmelser som strider mot
yttrandefrihetsgrundlagen och därför måste upphävas. Det kan
också finnas föreskrifter som blir överflödiga därför att de
reglerar sådant som det finns bestämmelser om i
yttrandefrihetsgrundlagen.

Riksdagsbeslutet om yttrandefrihetsgrundlagen m.m. gäller
endast grundlagstiftning. I den proposition (1990/91:64) som
ligger till grund för beslutet förutskickades att lagstiftning
på lägre nivå skulle föreslås i ett annat sammanhang. I den nu
aktuella propositionen läggs förslag till sådan lagstiftning
fram.

I propositionen anförs att det kan finnas många frågor som
behöver tas upp som en konsekvens av yttrandefrihetsgrundlagen.
Det konstateras att det i en del fall dock redan föreligger
lämpliga bestämmelser och att något följdlagstiftningsbehov
därför inte finns. Vidare anförs att det i andra fall pågår
överväganden vars resultat bör avvaktas innan ställning tas till
hur framtida regler bör vara utformade. Inte heller i de fallen
är det enligt propositionen aktuellt att behandla frågorna i
detta sammanhang.

I propositionen lämnas därefter en redovisning av de frågor
som inte bör tas upp i detta lagstiftningsärende av de nu
angivna skälen (s.30--36). Redovisningen följer den ordning i
vilken yttrandefrihetsgrundlagens paragrafer hänvisar till andra
bestämmelser. Av redovisningen skall här endast nämnas
bestämmelserna i 1kap. 12§ andra stycket som tillåter att
det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam
m.m. i radio- och TV-program. I propositionen erinras om att
förslag till lagstiftning om sådan reklam m.m. har lagts fram i
prop. 1990/91:149 (lagstiftningen har sedermera beslutats av
riksdagen [1990/91:KU39, rskr. 370]).

Tryckfrihetsförordningen kompletteras av två lagar, nämligen
lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i
tryckfrihetsmål och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på
tryckfrihetsförordningens område. I propositionen föreslås att
de två lagarna ersätts av en ny lag. Enligt förslaget skall den
nya lagen benämnas lagen med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden. I den utsträckning det behövs föreslås lagen innehålla
motsvarigheter till föreskrifter i radioansvarighetslagen
(1966:756), lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio, lagen
(1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar och
lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar.
Dessa lagar föreslås därför bli upphävda.

Den föreslagna lagen reglerar i huvudsak följande frågor:
ägare och utgivare av periodiska skrifter, utgivare av radio-
och TV-program och av filmer, videogram och
ljudradioupptagningar, bevarande av exemplar och inspelningar,
åtal och tvångsmedel samt rättegången i tryckfrihets- och
yttrandefrihetsmål.

Lagen innehåller en bestämmelse som innebär en utvidgning av
domstolens skyldighet att före vittnesförhör med journalister
m.fl. som har tystnadsplikt inhämta yttrande från det företag
där vittnet har fått vetskap om en uppgift.

Vidare innehåller lagen en föreskrift som innebär att
videogram inte skall anses ha lämnats ut för spridning förrän de
har lämnats in för registrering hos arkivet för ljud och bild.
Det är först när det har skett som preskriptionstiden börjar
löpa för väckande av talan i fråga om olaga våldsskildring och
barnpornografibrott.

I propositionen föreslås en ändring av närradiolagen
(1982:459) som innebär att beslut om återkallelse av tillstånd i
vissa fall skall prövas av domstol i yttrandefrihetsrättslig
ordning.

Hovrätts sammansättning i tryckfrihetsmål och
yttrandefrihetsmål

Bakgrund

Sedan tillkomsten av tryckfrihetsförordningen har gällt att
frågan huruvida brott föreligger i tryckfrihetsmål skall prövas
av en jury, om inte parterna avstår från det. Detta gäller även
då frågan om enskilt anspråk prövas i sådana mål.
Föreskrifterna, som tar sikte på handläggningen i första
instans, tillkom vid en tid då nämndemän förekom endast vid
underrätterna.

Numera deltar nämndemän i hovrätten vid prövningen av
brottmål. Hovrättens sammansättning i ett tryckfrihetsmål beror
på om straffansvar yrkas eller om endast skadeståndstalan förs.
Om endast skadeståndstalan förs, är hovrätten domför med fyra
juristdomare. Om målet gäller straffansvar, skall hovrätten
bestå av tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Nämndemän
behöver dock inte delta, om det inte förekommer anledning att
döma till svårare straff än böter.

I propositionen redovisas en skrivelse till
justitiedepartementet av hovrättslagmannen Lennart Groll. I
skrivelsen anförs att överinstansens prövning är begränsad till
den ram som har dragits upp genom juryprövningen och att det kan
te sig främmande att en lekmannaprövning ånyo kommer in
genom att nämndemän deltar i hovrättens avgörande. Groll
föreslår att hovrätten i yttrandefrihetsmål skall vara
sammansatt av fyra juristdomare.

Propositionen

I propositionen instämmer föredraganden i den syn som kommer
till uttryck i Grolls skrivelse. I propositionen anförs också
att de nackdelar som enligt skrivelsen är förenade med den
nuvarande ordningen när det gäller hovrätts sammansättning i
yttrandefrihetsmål kan bli accentuerade genom att jury kan komma
att medverka i rättegången i första instans i fler fall till
följd av det utvidgade skydd för yttrandefriheten som
yttrandefrihetsgrundlagen innebär. I propositionen föreslås
därför att hovrätten i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål
skall bestå av fyra juristdomare. En bestämmelse av denna
innebörd tas in i 11 kap. 4§ i förslaget till lag med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Motionen

I motion 1990/91:K429 av Birgit Friggebo, som väcktes under
den allmänna motionstiden innan propositionen beslutades, anför
motionären att den lämpligaste sammansättningen av hovrätten i
yttrandefrihetsmål är fyra juristdomare. Enligt motionärens
mening är det nämligen inte konsekvent med nämndemän i
överrättsgranskningen med tanke på att ett yttrandefrihetsmål
genom juryprövningen i tingsrätten har blivit föremål för en
ingående folklig granskning.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna
bestämmelsen om hovrätts sammansättning i tryckfrihetsmål och
yttrandefrihetsmål. Därmed är syftet med motionen helt
tillgodosett.

Förslaget till lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i
närradiolagen (1982:459) med det tillägget att även punkten 3 i
13 § första stycket ändras och får följande lydelse: 3. sänder
program trots att det varken finns utgivare för
programverksamheten eller ställföreträdare för utgivaren enligt
3 kap. 3 och 4§§ lagen (1991:000) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte
har gjorts enligt vad som föreskrivs där.

Övriga lagförslag i propositionen

Utskottet tillstyrker de övriga lagförslag som har lagts fram
i propositionen.

Lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen

En följdändring bör enligt utskottets mening även göras i
lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen.

Enligt 10 § i den lagen gäller inte lagens bestämmelser i den
mån de begränsar den frihet att meddela och offentliggöra
uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och 16 kap.
sekretesslagen (1980:100). Paragrafen bör enligt utskottets
mening ändras så att även yttrandefrihetsgrundlagen nämns där.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslaget till lag med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K429 och med
bifall till proposition 1990/91:179 antar regeringens förslag
till lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden,

2. beträffande förslaget till lag om ändring i
närradiolagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
närradiolagen (1982:459) med den ändringen att 13 § erhåller i
bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

3. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om
privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft
med den ändring att lagen får rubriken Lag om ändring i lagen
(1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av
arbetskraft och att bestämmelsen om ikraftträdande utgår,

4. beträffande förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken med den ändring att i 36 kap. 5§ ordet
"landstingskommuner" byts ut mot ordet "landsting",

5. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om
patentbesvärsrätten

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten med den ändring att
ordet "vissa" utgår ur 1 och 17 §§,

6. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag
att riksdagen antar regeringens
a) förslag till lag om ändring i brottsbalken,
b) förslag till lag om ändring i konkurslagen (1986:672),
c) förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173),
d) förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
e) förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om
näringsförbud,
f) förslag till lag om ändring i lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram,

7. beträffande lag om ändring i lagen om säkerhetsskydd i
riksdagen
att riksdagen antar det i bilaga 3 intagna förslaget till lag
om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen.

Stockholm den 12 november 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove
Johansson (s), Sören Lekberg (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet
Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth
Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s),
Björn von der Esch (m) och Ingela Mårtensson (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till
Lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden

Bilaga 1

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens
Förslag till
Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
Bilaga 2

Regeringens förslag

Utskottets förslag
13 §1

Tillstånd att sända närradio får återkallas, om
sammanslutningen
1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 §,
2. bryter mot beslut om sändningstid eller låter annan i dess
ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen,

3. sänder program trots att varken behörig programutgivare
eller ersättare för programutgivaren enligt lagen
(1982:460) om ansvarighet för närradio finns eller trots att
anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte har
gjorts,

3. sänder program trots att det varken finns utgivare
för programverksamheten eller ställföreträdare för
utgivaren enligt 3 kap. 3 och 4§§ lagen (1991:000) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden eller trots att anmälan om
utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt vad
som föreskrivs där,

4. bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 §,
5. inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra
följande månader eller
6. inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven
tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid
påföljd att tillståndet annars kan återkallas.

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om
högst ett år inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt
tillstånd.

1 Senaste lydelse 1985:597.

Av utskottet framlagt
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i
riksdagen
Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1983:953) om
säkerhetsskydd i riksdagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
10 §

Bestämmelserna i denna lag gäller inte i den mån de begränsar
den frihet att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av
tryckfrihetsförordningen och 16 kap. sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelserna i denna lag gäller inte i den mån de begränsar
den frihet att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av
tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och 16
kap. sekretesslagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.