Följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen

Betänkande 1990/91:LU34

Lagutskottets betänkande 1990/91:LU34

Följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan

1990/91
LU34

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslag från regeringen
(prop. 1990/91:126) om följdlagstiftning med anledning av den
nya summariska processen. Riksdagen har tidigare beslutat
genomgripande förändringar i fråga om handläggningen av mål om
lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning, den s.k.
summariska processen. Målen skall enligt lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning i fortsättningen
handläggas av kronofogdemyndigheterna i stället för
tingsrätterna. I propositionen läggs fram förslag till
följdändringar i ett stort antal författningar och också förslag
till bl.a. en särskild lag om register för
betalningsföreläggande och handräckning. Registret skall föras
med hjälp av ADB. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag
regeringen bestämmer. Avsikten är att ikraftträdandet skall ske
den 1 januari 1992.

I betänkandet behandlas också en motion om förbättrade
möjligheter att indriva civila fordringar.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen med vissa
ändringar av närmast redaktionell natur. Vidare lägger utskottet
på eget initiativ fram ett förslag till ändring i lagen om
betalningsföreläggande och handräckning. Utskottet avstyrker
bifall till motionen.

Propositionen

I proposition 1990/91:126 föreslår regeringen
(justitiedepartementet) -- efter hörande av lagrådet -- att
riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i utsökningsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i
utsökningsbalken,
4. lag om ändring i jordabalken,
5. lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,
6. lag om betalningsföreläggande för fordringar i
arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens
va-nämnd,
7. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,
8. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,
9. lag om ändring i växellagen (1932:130),
10. lag om ändring i checklagen (1932:131),
11. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
12. lag om ändring i räntelagen (1975:635),
13. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning
vid arbetskonflikter,
14. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,
15. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,
16. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
17. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
18. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),
19. lag om ändring i väglagen (1971:948),
20. lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning
av avfall i vatten,
21. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),
22. lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheter,
23. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
24. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
25. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter,
26. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
27. lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen m.m.,
28. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
29. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
30. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
31. lag om register för betalningsföreläggande och
handräckning.

Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.

Motionen

1990/91:L302 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrade möjligheter till indrivning.

Utskottet

Summarisk process är den gemensamma benämningen för
handläggning av mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning. Riksdagen beslutade i maj 1990 om genomgripande
förändringar av den summariska processen (prop. 1989/90:85, bet.
1990/91:JuU31, rskr. 311). Härigenom samlades reglerna om den
summariska processen i en enda lag, nämligen lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning, som träder i kraft den
dag regeringen bestämmer. Avsikten är att ikraftträdandet skall
ske den 1 januari 1992. Reformen innebär att handläggningen av
mål om summarisk process flyttas från tingsrätterna till
kronofogdemyndigheterna och blir enklare och mer enhetlig än i
dag.

I den nu aktuella propositionen läggs fram förslag till
följdändringar med anledning av reformen. Ändringarna är i
huvudsak av redaktionell natur och berör ett flertal lagar.
Vidare föreslås att registerfrågorna beträffande handläggningen
av målen i den nya summariska processen regleras i en särskild
lag om register för betalningsföreläggande och handräckning.

Det sistnämnda förslaget innebär att vid varje
kronofogdemyndighet skall inrättas ett nytt ADB-register för
handläggningen av mål om betalningsföreläggande och
handräckning. Varje kronofogdemyndighet skall tillsammans med
riksskatteverket (RSV) ha registeransvaret för sitt register.
Registren kommer att innehålla huvudsakligen grundläggande
uppgifter om parterna, uppgifter om yrkanden i målen och
grunderna för dessa, uppgifter om utslag och beslut i målen etc.
Endast den registeransvarige skall enligt propositionen ha
terminalåtkomst till registret. I lagförslaget finns också en
särskild bestämmelse om utlämnande av uppgifter ur registret.

Uppgifterna i registret om utslag i målen skall användas som
underlag för verkställighet enligt utsökningsbalken (UB).
Kronofogdemyndigheten skall normalt genast självmant verkställa
utslagen i målen. Avsikten är att uppgifterna om utslagen skall
överföras maskinellt från det nya registret till
utsökningsregistret, som regleras av utsökningsregisterlagen
(1986:617). Detta sistnämnda register utgör det ADB-register som
i dag finns inom exekutionsväsendet och används huvudsakligen
som hjälpmedel vid kronofogdemyndigheternas handläggning av mål
om verkställighet enligt UB och andra författningar. Registret
innehåller uppgifter om redan fastställda skulder och andra
förpliktelser.

Till grund för förslagen ligger en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria (Ds 1990:56) Följdlagstiftning med
anledning av den nya summariska processen. Promemorian har
remissbehandlats.

I propositionen framläggs också ett förslag till ändring i
utsökningsbalken innebärande att ansökan i utsökningsmål, som
handläggs som enskilt mål, skall kunna göras på ADB-medium i
likhet med vad som gäller i allmänt mål samt ett förslag till
ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), enligt vilket
utsökningsregistret får innehålla uppgift om gäldenärens
arbetsgivare. I denna del grundas propositionen på förslag som
RSV framlagt i en delrapport (RSV Rapport 1990:5) under den
översyn av utsökningsbalken som verket gör på regeringens
uppdrag. Delrapporten har remissbehandlats.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning
att grundläggande regler om ADB-register för handläggningen av
målen i den nya summariska processen bör meddelas i en särskild
lag. Enligt utskottets mening är lagförslaget utformat på ett
sätt som tillgodoser integritetsaspekterna, och utskottet har
inte heller i övrigt något att erinra mot förslagets huvuddrag.
Frågor om terminalåtkomst till registren och om utlämnande av
uppgifter behandlar utskottet i det följande. Utskottet ställer
sig också bakom förslagen om att ansökning i utsökningsmål skall
få ske på ADB-medium även i fall då målen handläggs som enskilt
mål samt att utsökningsregister skall få innehålla uppgift om
gäldenärens arbetsgivare.

Motion 1990/91:L302 av Bengt Harding Olson (fp) tar upp det
ökande problemet på kreditmarknaden med stora förfallna skulder
som inte betalas. Motionären anför att företeelsen måste
angripas från flera håll. Bl.a. måste kredittagarens rättsliga
ställning förbättras, exempelvis genom en moderniserad
konsumentkreditlagstiftning och möjlighet till skuldsanering.
Enligt motionären måste emellertid också, förutsatt att
kreditgivaren har följt alla gällande kreditgivningsregler,
kreditgivarens möjligheter att få betalt för sina fordringar
förbättras. Motionären föreslår i sistnämnda hänseende ett antal
åtgärder i syfte att förbättra möjligheterna att indriva civila
fordringar (yrkande 1).

För att komma till rätta med delgivningsvårigheterna anför
motionären att en möjlighet bör öppnas att med hjälp av
personnummer utbyta information avseende privatpersoner mellan
kronofogdemyndighet och försäkringskassa på inte bara manuell
väg utan även maskinell. Beträffande företag bör det införas en
möjlighet till informationsutbyte mellan kronofogdemyndighet och
skattemyndighet på motsvarande sätt med hjälp av
organisationsnummer. Vidare bör enligt motionären en skyldighet
finnas att göra flyttningsanmälan vid flyttning till utlandet.

Motionären framhåller också att samtliga företag bör vara
registrerade i ett lämpligt register, att ingen registrering bör
få ske av en firma som tidigare varit registrerad och att
personligt betalningsansvar skall kunna uppkomma vid
bolagsregistreringsbrott. Enligt motionären bör även övervägas
att låta vissa inkassoföretag få tillgång till
gäldenärsinformation genom egen terminal i stället för som nu
genom exekutionsväsendets terminaler.

I likhet med motionären anser utskottet det angeläget att
såväl gäldenärernas som borgenärernas intressen tillgodoses
lagstiftningsvägen. Åtskilliga initiativ har också tagits under
senare år i syfte att skapa en bättre balans mellan parternas
delvis motstridiga intressen. Vad särskilt gäller borgenärssidan
vill utskottet peka på att reformen av den summariska processen
innebär att det skapats förutsättningar för att borgenärerna
genom ett snabbt, enkelt och billigt förfarande skall få sina
fordringar indrivna när gäldenären inte betalar i rätt tid. Ett
ytterligare steg i riktning mot en effektivisering av
indrivningsförfarandet har tagits genom förslagen i proposition
126. Av betydelse är även den översyn av utsökningsbalken som
RSV för närvarande genomför på regeringens uppdrag.

Enligt utskottets mening kan det finnas anledning att överväga
huruvida ytterligare åtgärder är påkallade vid sidan av redan
tagna initiativ. Vad först gäller frågan om inkassoföretag via
egen terminal skall få tillgång till personuppgifter som finns
registrerade inom exekutionsväsendet konstaterar utskottet att
enligt utsökningsregisterlagen (1986:617) endast den
registeransvarige, dvs. RSV och kronofogdemyndigheten, samt
skattemyndigheterna och generaltullstyrelsen får ha
terminalåtkomst till utsökningsregistret. Uppgifter ur registret
får utlämnas på ADB-medium för redovisning till sökanden i målet
och i övrigt endast när det följer av en författning eller har
medgivits av regeringen. Regeringen kan också uppdra åt
datainspektionen att lämna sådant medgivande beträffande
uppgifter som inte omfattas av sekretess.

Enligt bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF)
om allmänna handlingars offentlighet har enskilda rätt att ta
del av en allmän, offentlig handling antingen på stället eller i
form av en avskrift eller kopia (12 och 13 §§). En myndighet är
dock inte skyldig att lämna ut en ADB-upptagning i annan form än
utskrift. TF innefattar följaktligen inte någon rätt att få ut
uppgifter på ADB-medium, t.ex. på magnetband, eller via annan
terminal än myndighetens egen eller eljest med hjälp av en dator
ansluten till den dator som myndigheten använder.

Av grundläggande betydelse för myndigheternas möjligheter att
lämna ut uppgifter på ADB-medium utöver vad som följer av
offentlighetsprincipen är bl.a. bestämmelserna i 7 § datalagen
(1973:289). I paragrafen föreskrivs att personregister skall
inrättas och föras så att inte otillbörligt intrång i
registrerads personliga integritet uppkommer. Därvid skall
särskilt iakttas bl.a. att uppgifter inte samlas in, lämnas ut
eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål
eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i
enlighet med den registrerades medgivande.

På förslag av regeringen har riksdagen helt nyligen beslutat
om ett tillägg till reglerna i 7 § datalagen (prop. 1990/91:60,
KU11, rskr. 160). Enligt den nya bestämmelsen skall vid
inrättande och förande av personregister särskilt iakttas att
uppgifter inte utan medgivande av den registrerade, av
myndigheter försäljs annat än i enlighet med lag, förordning
eller särskilt beslut av regeringen. Ändringen syftar till en
uppstramning av myndigheternas försäljning av personuppgifter i
ADB-register och har motiverats av hänsynen till den personliga
integriteten. I lagstiftningsärendet anförde
konstitutionsutskottet bl.a. att i den mån riksdagen stiftar
särskilda registerlagar riksdagen får möjlighet att ta ställning
till frågan om försäljning från de register som lagarna gäller.
Konstitutionsutskottet framhöll även med instämmande i vad
departementschefen uttalat att om riksdagen eller regeringen
anser att en myndighet bör få sälja uppgifter ur ett visst
personregister bör ställning också tas till vilka
sammanställningar och uppgifter som skall få säljas och till vem
försäljning får ske. Av departementschefens uttalanden i
lagstiftningsärendet framgår vidare att det finns situationer
där det är rimligt att en myndighet går utöver sina skyldigheter
enligt offentlighetsprincipen och lämnar ut uppgifter på t.ex.
ADB-medium utan att det skall betraktas som försäljning. De
åsyftade situationerna är främst sådana där det finns ett starkt
samhällsintresse av att uppgifterna lämnas ut. I anslutning
härtill påpekade departementschefen att ett utlämnande av
uppgifter på ett sätt som innebär att myndigheten går utöver
sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen inte får stå i
strid med datalagens bestämmelser. För utlämnande av
personuppgifter på ADB-medium krävs att mottagaren har
författningsstöd eller tillstånd att föra ett sådant
personregister eller tillföra uppgifterna till ett befintligt
personregister. När det gäller terminalanslutning, fortsatte
departementschefen, krävs att den utlämnande myndigheten har
författningsstöd eller tillstånd av datainspektionen att lämna
ut uppgifterna via terminal. Enligt departementschefen har
datainspektionen lämnat vissa sådana medgivanden. Som exempel på
ett fall då samhällsintresset motiverar utlämnande nämnde
departementschefen att RSV har tillstånd att lämna uppgifter ur
utsökningsregistret på diskett till Upplysningscentralen UC AB.
I proposition 126 föreslås att i den nya lagen om register för
betalningsföreläggande och handräckning förs in en bestämmelse
(9 §) om att endast den registeransvarige, dvs. RSV och
kronofogdemyndigheten, skall ha terminalåtkomst till det nya
registret. När det gäller utlämnande av uppgifter ur registret
föreslås en reglering motsvarande den i utsökningsregisterlagen.
Det innebär att uppgifter får lämnas ut till sökanden och eljest
endast då det finns författningsstöd eller tillstånd från
regeringen eller datainspektionen. I propositionen framhåller
departementschefen att hon inte är beredd att föreslå att
försäljning skall få ske från de nya registren. Med hänvisning
till vad som anförts i det ovan redovisade lagstiftningsärendet
rörande 7§ datalagen anför departementschefen vidare att det
även beträffande registren för betalningsföreläggande och
handräckning kan uppstå situationer då det är ett
samhällsintresse att uppgifter lämnas ut.

Utskottet finner inte anledning att frångå departementschefens
förslag i fråga om möjligheterna till terminalåtkomst. Inte
heller anser utskottet att uppgifter ur registren för
betalningsföreläggande och handräckning bör kunna lämnas ut i
större utsträckning än uppgifter i utsökningsregistret. I det
sagda ligger att utskottet inte kan ställa sig bakom motionärens
önskemål om att inkassoföretagen skall få terminalåtkomst till
registren inom exekutionsväsendet. Utskottet vill emellertid
erinra om att inom ramen för såväl utsökningsregisterlagen som
den nya registerlagen regeringen eller -- efter regeringens
bemyndigande -- datainspektionen kan lämna tillstånd till att
registeruppgifter lämnas ut på ADB-medium till inkassoföretag om
det föreligger ett starkt samhällsintresse.

Vad härefter angår den i motionen upptagna frågan om
kronofogdemyndigheternas informationsinhämtande vill utskottet
erinra om att ADB-stödet inom exekutionsväsendet flera gånger
tidigare har aktualiserats i riksdagen. Utskottet har därvid
ställt sig positivt till bl.a. att ADB-tekniken i ökad
utsträckning kommer till användning i samband med
kronofogdemyndigheternas undersökningsverksamhet (se senast bet.
1990/91:LU9). Samtidigt har utskottet emellertid påpekat att en
utbyggnad av ADB-stödet och särskilt då bättre tillgång till
olika register kunde föra med sig risker för intrång i den
enskildes integritet. Eventuella författningsändringar måste
därför föregås av noggranna överväganden utifrån bl.a.
integritetssynpunkt.

I regeringens ovan nämnda uppdrag till RSV att utvärdera UB
ingår bl.a. att överväga en förbättring av möjligheterna för
kronofogdemyndigheterna att med utnyttjande av ADB-teknik kunna
göra efterforskningar i olika register. RSV har nyligen
redovisat sitt uppdrag i denna del i en delrapport (RSV Rapport
1991:1).

Av rapporten framgår att kronofogdemyndigheterna i dag har
direkt åtkomst via sina egna dataterminaler till det centrala
skatteregistret, det statliga person- och adressregistret
(SPAR), aktiebolagsregistret samt bilregistret. Provverksamhet
pågår med fastighetsregistret. Andra register av intresse för
kronofogdemyndigheterna är enligt rapporten
fritidsbåtsregistret, handelsregistret, äktenskapsregistret och
register över aktieägare. Kronofogdemyndigheterna har för
närvarande inte direkt åtkomst till dessa register utan
uppgifterna måste inhämtas skriftligen eller muntligen.

RSV anser att kronofogdemyndigheterna för att kunna arbeta
rationellt behöver tillgång till de register där man kan finna
uppgifter på egendom som tillhör gäldenären. RSV har fortlöpande
kontakter med andra myndigheter och organisationer för att
kronofogdemyndigheterna skall kunna få den information som
behövs. I rapporten konstateras att det i vissa fall krävs
författningsändringar för att kronofogdemyndigheterna skall få
direkt terminalåtkomst till ett register. I andra fall är
anslutning främst en teknisk och ekonomisk fråga. När det behövs
kommer RSV att begära författningsändring hos regeringen men
enligt RSV är det för närvarande inte aktuellt med anslutning
till något register som skulle kräva författningsändring.

RSVs delrapport remissbehandlas för närvarande.

Som framgår av rapporten har kronofogdemyndigheterna i dag
terminalåtkomst till centrala skatteregistret. I anslutning
härtill kan påpekas att som tidigare redovisats
skattemyndigheterna å sin sida har terminalåtkomst till
utsökningsregistret. Gällande ordning medger således
informationsutbyte på maskinell väg med hjälp av
organisationsnummer mellan kronofogdemyndigheterna och
skattemyndigheterna. Någon terminalåtkomst till de centrala
ADB-register som förs för administrationen av socialförsäkrings-
och bidragssystemen har kronofogdemyndigheterna däremot inte.

Frågan om en författningsreglering av personregistren på
socialförsäkringsområdet ses för närvarande över av
utredningen om socialförsäkringsregisterlag (S 1990:05).
Utredningen har i början av år 1991 avlämnat ett delbetänkande,
(SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister, i vilket
framläggs förslag till en registerlag för lokala
sjukförsäkringsregister. Enligt förslaget skall ett sådant
register föras med ADB-stöd vid vart och ett av
försäkringskassornas lokalkontor. Uppgifter ur registret skall
av integritetsskäl få utlämnas på ADB-medium endast till ett
annat lokalkontor, försäkringskassans centralkontor samt
riksförsäkringsverket. Terminalåtkomst till registret skall
enligt förslaget medges blott för det registerförande
lokalkontoret.

Förslaget har remissbehandlats och övervägs för närvarande
inom regeringskansliet. Utskottet utgår från att olika
myndigheters behov av tillgång till uppgifter i registren på
socialförsäkringsområdet kommer att beaktas under det fortsatta
beredningsarbetet. Regeringens ställningstaganden i spörsmålen
bör inte föregripas genom några uttalanden från riksdagens sida
med anledning av motionen. I sammanhanget vill utskottet dock
påpeka att motionärens önskemål såvitt gäller
kronofogdemyndigheternas tillgång till uppgifter hos
försäkringskassorna i någon mån tillgodoses genom förslagen i
proposition 126. Enligt vad utskottet inhämtat är det bl.a.
försäkringskassornas uppgifter om arbetsgivare som är av
intresse för kronofogdemyndigheternas verksamhet. Som tidigare
har nämnts föreslås i propositionen att utsökningsregistret i
fortsättningen skall få innehålla uppgift om gäldenärens
arbetsgivare. Utskottet tillstyrker att förslaget genomförs och
anser att det bör kunna leda till betydande
rationaliseringsvinster och i väsentlig mån minska
myndigheternas behov av att hos försäkringskassorna efterforska
gäldenärens arbetsgivare.

När det sedan gäller motionärens önskemål i övrigt kan
utskottet inte finna annat än att de i väsentlig mån redan är
tillgodosedda. I fråga om registrering av företag vill utskottet
sålunda erinra om att uppgifter rörande aktiebolag enligt
bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) skall registreras
i aktiebolagsregistret. Registreringen ombesörjs av patent- och
registreringsverkets bolagsbyrå och är en förutsättning för
bolagets rättsliga handlingsförmåga. Till registreringen är
också knutna andra verkningar och vidare medför den bl.a.
publicitet så att tredje man kan få inblick i bolagets
förhållanden i viktiga avseenden.

Även för ekonomiska föreningar gäller en registreringsplikt
enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Handelsbolag
samt vissa enskilda näringsidkare liksom vissa ideella
föreningar och stiftelser som driver näring skall vara
registrerade i handelsregistret innan de får påbörja sin
verksamhet. I registret kan också införas andra enskilda
näringsidkare, stiftelser och ideella föreningar. Närmare
bestämmelser härom finns i handelsregisterlagen (1974:157).
Handelsregistret resp. föreningsregistret förs hos
länsstyrelsen.

Ett register med ett annorlunda ändamål än nyssnämnda register
utgör det allmänna företagsregistret som förs av statistiska
centralbyrån (SCB) med hjälp av ADB. Enligt förordningen
(1984:692) om det allmänna företagsregistret skall registret
innehålla uppgifter om juridiska personer m.fl. som tilldelats
organisationsnummer, enskilda näringsidkare som förts in i
handelsregistret samt fysiska personer och dödsbon som
regelbundet bedriver näringsverksamhet eller regelbundet har
någon anställd. Bland de uppgifter som registreras kan nämnas
organisations- eller personnummer, firma och fysisk persons
namn. Uppgifterna i registret får användas av SCB för att bl.a.
avisera andra register om ändringar av uppgifterna i registret.
Andra myndigheter liksom enskilda får utnyttja registret för att
komplettera och kontrollera uppgifter i andra register och
uppgifter i övrigt om de fysiska och juridiska personer som
omfattas av företagsregistret.

Beträffande spörsmålet om registrering av firma, dvs. den
benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet,
har utskottet inhämtat att man inom justitiedepartementet, efter
framställning från RSV, för närvarande överväger vissa ändringar
i firmalagen (1974:156) och därvid bl.a. frågan om införande av
ett tidsbegränsat hinder mot registrering av en tidigare använd
firma.

Också frågan om personligt betalningsansvar för
bolagsfunktionärer m.fl. är föremål för beredningsarbete.
Regeringen har sålunda nyligen beslutat om en lagrådsremiss
rörande ansvarsgenombrott och riksdagen kommer alltså att inom
en nära framtid få ta ställning till i vilka fall ett personligt
betalningsansvar för ett aktiebolags skulder skall kunna
uppkomma.

Vad slutligen gäller önskemålet i motionen om införande av en
skyldighet för personer att anmäla flyttning till utlandet vill
utskottet hänvisa till att en sådan skyldighet är föreskriven i
folkbokföringslagen (1967:198). Även enligt det av regeringen
nyligen framlagda förslaget till ny folkbokföringslag (prop.
1990/91:153) skall den som flyttar utomlands vara skyldig att
anmäla flyttningen. Flyttningsanmälningar liksom andra
folkbokföringsfrågor skall i fortsättningen handläggas av
skattemyndigheterna och folkbokföringen skall ske med ADB-stöd.
Närmare bestämmelser i sistnämnda hänseende finns i lagen
(1990:1536) om folkbokföringsregister.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon
riksdagens vidare åtgärd med anledning av motion L302 inte är
påkallad, och utskottet avstyrker således bifall till motionen.

De i propositionen föreslagna följdändringarna berör bl.a.
29 § bostadsrättslagen (1971:479), 39 § lagen (1950:596) om rätt
till fiske samt 39 § naturvårdslagen (1964:822).

Riksdagen har nyligen fattat beslut om en ny bostadsrättslag
(prop. 1990/91:92, BoU13, rskr. 247), som ersätter
bostadsrättslagen (1971:479) och träder i kraft den 1 juli 1991,
dvs. innan reformen av den summariska processen avses träda i
kraft. Med hänsyn härtill bör den ändring av gällande
bostadsrättslag som föreslås i den nu aktuella propositionen
(prop. 1990/91:126) inte genomföras. I stället bör motsvarande
ändring ske i den nya, av riksdagen beslutade bostadsrättslagen.

I proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt föreslås
bl.a. en ändring av 39 § lagen om rätt till fiske. Ändringen,
som träder i kraft den 1 juli 1991, tillstyrks av
jordbruksutskottet i betänkande 1990/91:JoU25. Vidare föreslås i
proposition 1990/91:90 En god livsmiljö att bl.a. 39 §
naturvårdslagen ändras. Sistnämnda lagändring föreslås träda i
kraft den 1 augusti 1991. De i proposition 126 föreslagna
ändringarna i nämnda lagrum bör anpassas till den lydelse
paragraferna avses få enligt propositionerna 87 och 90.

I proposition 126 framläggs även förslag till ändring i
minerallagen (1991:45). Ändringen föreslås träda i kraft den 1
juli 1992. Eftersom minerallagen i sin helhet träder i kraft den
1 juli 1992 behövs inte någon särskild bestämmelse om
ikraftträdandet av den nu föreslagna ändringen.
Ikraftträdandebestämmelsen bör således utgå ur lagförslaget.

Under ärendets behandling har utskottet också uppmärksammat
att lagen om betalningsföreläggande och handräckning (BfL)
behöver kompletteras med avseende på en fråga som rör s.k.
partsdelgivning.

Om delgivning skall ske i ett mål eller ärende vid en
myndighet, är det normalt myndigheten som ombesörjer
delgivningen. En part kan emellertid begära att själv få
ombesörja delgivningen, och myndigheten kan då under vissa
förutsättningar medge detta. Om parten inte lyckas med
delgivningen inom utsatt tid, skall myndigheten själv ta över
delgivningsförsöken. Denna ordning följer av delgivningslagen
(1970:428).

Om den handling som skall delges genom partens försorg är
t.ex. en stämningsansökan eller en ansökan om lagsökning eller
betalningsföreläggande, gäller emellertid att ansökan förfaller,
om parten inte presterar ett bevis om delgivning inom utsatt tid
och inte heller svaromål inkommer från motparten. Bestämmelser
härom finns i 32 kap. 2 § rättegångsbalken samt 5 och 24 §§
lagsökningslagen (1946:808). Reglerna medger att myndigheten på
ett enkelt sätt kan skilja målet från sig för den händelse
sökanden inte uppfyller sitt delgivningsåtagande.

BfL saknar en regel om att en ansökan om
betalningsföreläggande eller handräckning förfaller, i de fall
där sökanden begär och beviljas partsdelgivning men inte kan
prestera bevis om delgivning inom utsatt tid. Det innebär att
kronofogdemyndigheten nödgas ta över delgivningsförsöken i dessa
fall, vilket är en försämring från effektivitetssynpunkt jämfört
med nuvarande ordning.

Utskottet föreslår därför att 29 § BfL, som reglerar hur
svaranden skall delges föreläggande att yttra sig i målet,
kompletteras med ett nytt andra stycke av innebörd att 32 kap. 2
§ rättegångsbalken tillämpas, om det är sökanden som skall
ombesörja delgivningen.

30 § BfL reglerar en annan delgivningssituation. Om
myndigheten först har försökt delge svaranden men inte lyckats
med det, kan myndigheten under vissa förutsättningar erbjuda
sökanden att själv ombesörja delgivningen. Om sökanden inte
antar erbjudandet, skall hans ansökan i målet avvisas. Om
sökanden däremot antar erbjudandet, föreskriver paragrafen att
32 kap. 2 § rättegångsbalken skall tillämpas. Sistnämnda
förhållande kommer att följa av den nu föreslagna lydelsen av 29
§ och bör inte upprepas i 30 §. Utskottet föreslår att
sistnämnda bestämmelse ändras i enlighet härmed.

Utöver det anförda föranleder förslagen i proposition 126 inte
några uttalanden från utskottets sida. Utskottet tillstyrker
bifall till propositionen med ovan föreslagna ändringar.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande följdlagstiftning med anledning av den
summariska processen
att riksdagen antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i rättegångsbalken,
dels lag om ändring i utsökningsbalken,
dels lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i
utsökningsbalken,
dels lag om ändring i jordabalken,
dels lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,
dels lag om betalningsföreläggande för fordringar i
arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens
va-nämnd,
dels lag om ändring i lagen (1976:839) om statens
va-nämnd,
dels lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,
dels lag om ändring i växellagen (1932:130),
dels lag om ändring i checklagen (1932:131),
dels lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
dels lag om ändring i räntelagen (1975:635),
dels lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot
vräkning vid arbetskonflikter,
dels lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,
dels lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
dels lag om ändring i väglagen (1971:948),
dels lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten,
dels lag om ändring i gruvlagen (1974:342),
dels lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheter,
dels lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa
rörledningar,
dels lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
dels lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter,
dels lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
dels lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m.,
dels lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
dels lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
dels lag om register för betalningsföreläggande och
handräckning,

2. beträffande lagen om rätt till fiske och
naturvårdslagen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar de av
utskottet i bilaga 2 framlagda förslagen till lag om ändring i
lagen (1950:596) om rätt till fiske och lag om ändring i
naturvårdslagen (1964:822),

3. beträffande minerallagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
minerallagen (1991:45) med den ändringen att
ikraftträdandebestämmelsen utgår ur lagförslaget,

4. beträffande bostadsrättslagen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om
ändring i bostadsrättslagen (1971:479) antar det av utskottet i
bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i den av
riksdagen (prop. 1990/91:92, bet. BoU13, rskr. 247) beslutade
bostadsrättslagen (1991:000),

5. beträffande lagen om betalningsföreläggande och
handräckning
att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning,

6. beträffande förbättrade möjligheter till indrivning
att riksdagen avslår motion 1990/91:L302.

Stockholm den 16 maj 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Owe Andréasson (s), Ulla
Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan Ekström
(m), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Margareta Gard
(m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth
Persson (v), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Gunilla
Andersson (s), Sven-Åke Nygårds (s) och Ulla-Britt Åbark (s).

I proposition 1990/91:126 framlagda lagförslag
Bilaga 1

Av utskottet framlagda lagförslag
Bilaga 2

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1950:596) om rätt till
fiske skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse
1990/91:87, bet. JoU25

39 §

Är det uppenbart att Är det uppenbart att
fiskeredskap utsatts eller fiskeredskap utsatts eller
anordning vidtagits i strid anordning vidtagits i strid
med vad som gäller om med vad som gäller om
fiskådra och sker inte fiskådra och sker inte
rättelse genast efter rättelse genast efter
tillsägelse, får tillsägelse, får
tingsrätten på kronofogdemyndigheten på
ansökan av den som lider ansökan av den som lider
skada meddela handräckning. skada meddela särskild
I fråga om sådan handräckning. I fråga om
handräckning finns sådan handräckning finns
bestämmelser i 17 § bestämmelser i lagen
handräckningslagen (1990:746) om
(1981:847). betalningsföreläggande
och handräckning.

Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen
fastställt märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat
att obehörigen avhålla annan från att fiska.

Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om
handräckning även göras av allmän åklagare, av fiskeriverket
eller av fisketillsynsman som särskilt förordnats för detta.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning
där talan väckts före ikraftträdandet.

Förslag till
Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs att 39 § naturvårdslagen (1964:822) skall
ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse
1990/91:90

39 §

Har någon överträtt Har någon överträtt
beslut eller föreskrift som beslut eller föreskrift som
avses i 37 § första avses i 37 § första
stycket 1, 2, 4, 6 eller 8 stycket 1, 2, 4, 6 eller 8
får länsstyrelsen får länsstyrelsen
förelägga honom att förelägga honom att
åstadkomma rättelse. Har åstadkomma rättelse. Har
i fråga om en viss i fråga om en viss
fastighet eller byggnad, fastighet eller byggnad,
anordning eller anläggning anordning eller anläggning
på annans mark ägaren på annans mark ägaren
till egendomen begått till egendomen begått
överträdelsen och överträdelsen och
övergår egendomen till övergår egendomen till
ny ägare, får denne ny ägare, får denne
föreläggas att vidta föreläggas att vidta
rättelse, om det inte är rättelse, om det inte är
oskäligt. Är fråga om oskäligt. Är fråga om
överträdelse av beslut överträdelse av beslut
eller föreskrift över eller föreskrift över
vars efterlevnad kommunal vars efterlevnad kommunal
nämnd med stöd av nämnd med stöd av
överlåtelse enligt 18 b överlåtelse enligt 18 b
§ utövar tillsyn, § utövar tillsyn,
tillkommer det i stället tillkommer det i stället
nämnden att meddela nämnden att meddela
sådant föreläggande. sådant föreläggande.
I beslut om föreläggande I beslut om föreläggande
får vite sättas ut. får vite sättas ut.
Vidare får tingsrätten Vidare får
meddela handräckning för kronofogdemyndigheten meddela
att åstadkomma rättelse. särskild handräckning
Ansökan om handräckning för att åstadkomma
får göras av allmän rättelse. Ansökan om
åklagare, statens handräckning får
naturvårdsverk, göras av allmän
länsstyrelsen, den åklagare, statens
kommunala nämnd som handhar naturvårdsverk,
naturvårdsfrågor eller, länsstyrelsen, den
i fall där kommunal kommunala nämnd som handhar
nämnd har att meddela naturvårdsfrågor eller,
föreläggande, av den i fall där kommunal
nämnden. Beträffande nämnd har att meddela
sådan handräckning finns föreläggande, av den
bestämmelser i 17 § nämnden. I fråga om
handräckningslagen sådan handräckning finns
(1981:847). bestämmelser i lagen
(1990:746) om
betalningsföreläggande
och handräckning.

Vid meddelande av föreläggande eller förbud enligt 17 § första
stycket, 20 § eller 22 § andra stycket får länsstyrelsen utsätta
vite. Efterkoms ej sådant föreläggande eller förbud, skall på
anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om
att föreläggandet eller förbudet följs. Har någon påbörjat
utförandet av ett arbetsföretag som omfattas av samrådsplikt
enligt 20 § innan samråd skett, får länsstyrelsen meddela
vitesförbud mot verksamheten till dess att samrådsärendet har
avgjorts.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av
föreläggande enligt 17 § tredje stycket. Miljö- och
hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av
föreläggande enligt 24 §. Efterkommes ej föreläggandet, äger
vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges
bekostnad.

I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller
tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan
hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning
där talan väckts före ikraftträdandet.

Förslag till
Lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:00)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § bostadsrättslagen
(1991:00) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse 1 Föreslagen lydelse

7 kap.
13 §

13 § Företrädare för bostadsrättsföreningen har rätt att få
komma in i lägenheten när det behövs för tillsyn eller för att
utföra arbete som föreningen svarar för. När bostadsrätten
enligt 30 § eller 6 kap. 1 eller 2 § skall säljas på offentlig
auktion, är bostadsrättshavaren skyldig att låta lägenheten
visas på lämplig tid. Föreningen skall se till att
bostadsrättshavaren inte drabbas av större olägenhet än
nödvändigt.

Bostadsrättshavaren är skyldig att tåla sådana inskränkningar
i nyttjanderätten som föranleds av nödvändiga åtgärder för att
utrota ohyra i fastigheten, även om hans lägenhet inte besväras
av ohyra. I så fall gäller 5 § i tillämpliga delar.

Om bostadsrättshavaren inte Om bostadsrättshavaren inte
lämnar tillträde till lämnar tillträde till
lägenheten när lägenheten när
föreningen har rätt till föreningen har rätt till
det, kan tingsrätten det, får
besluta om handräckning. I kronofogdemyndigheten meddela
fråga om sådan särskild handräckning. I
handräckning finns fråga om sådan
bestämmelser i 17 § handräckning finns
handräckningslagen bestämmelser i lagen
(1981:847). (1990:746) om
betalningsföreläggande
och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning
där talan väckts före ikraftträdandet.

1 Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:92,
bet. BoU25, rskr. 247).

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande
och handräckning

Härigenom föreskrivs att 29 och 30 §§ lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

29 § Föreläggandet skall tillsammans med en kopia av
ansökningshandlingarna delges svaranden i enlighet med vad som
enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i
tvistemål. I ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig
handräckning får delgivning dock inte ske genom kungörelse
enligt 15 § delgivningslagen (1970:428).

Skall sökanden ombesörja
delgivningen, tillämpas 32
kap. 2 §
rättegångsbalken.

30 §

Har delgivning inte kunnat Har delgivning inte kunnat
ske, skall ske, skall
kronofogdemyndigheten pröva kronofogdemyndigheten pröva
om försöken till om försöken till
delgivning skall fortsätta delgivning skall fortsätta
eller om sökanden skall eller om sökanden skall
erbjudas att själv erbjudas att själv
ombesörja delgivningen. ombesörja delgivningen.
Hänsyn skall därvid tas Hänsyn skall därvid tas
till det arbete och den till det arbete och den
kostnad som dittills har lagts kostnad som dittills har lagts
ned på delgivningen, ned på delgivningen,
förutsättningarna för förutsättningarna för
att fortsatta försök att fortsatta försök
skall lyckas samt skall lyckas samt
omständigheterna i omständigheterna i
övrigt. Erbjudandet får övrigt. Erbjudandet får
sändas med posten till sändas med posten till
sökanden under hans i sökanden under hans i
målet uppgivna adress eller målet uppgivna adress eller
förmedlas på annat förmedlas på annat
lämpligt sätt. Antar lämpligt sätt. Antar
sökanden erbjudandet, sökanden inte erbjudandet,
tillämpas 32 kap. 2 § skall ansökningen avvisas.
rättegångsbalken. I
annat fall skall
ansökningen avvisas.