Fastighetsbildning, m.m.

Betänkande 1995/96:BoU6

Bostadsutskottets betänkande 1995/96:BOU06

Fastighetsbildning m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1995/96
BoU6

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet
sex motioner väckta under den allmänna
motionstiden år 1995 om
fastighetsbildning, expropriation och
tomträtt. Utskottet avstyrker samtliga
motioner.
Fyra reservationer har avgivits.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under den
allmänna motionstiden år 1995 väckta
motionerna

1994/95:Bo404 av Sonia Karlsson (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att
fastighetsbildningslagen fogas in under
"NRL-paraplyet",
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att prövning enligt
fastighetsbildningslagen i alla
avseenden bör ge en med PBL likvärdig
prövning.

1994/95:Bo408 av Claes-Göran Brandin och
Anneli Hulthén (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag
om på vilka grunder tomträttsavgälderna
fortsättningsvis skall regleras.

1994/95:Bo410 av Urban Ahlin (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighetsbildning inom
strandskyddsområde.

1994/95:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att markägare
vid expropriation skall få ersättning
för fastighetens fulla marknadsvärde
samt ersättning för de kostnader som
uppkommer genom expropriationen, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att begränsa
tomträttsinstitutet så att inga nya
tomträtter upplåts, i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1994/95:Bo535 av Torsten Gavelin (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastighets- och
skattelagstiftningens konsekvenser för
utvecklingen på landsbygden,
2. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning med uppdrag att kartlägga
fastighets- och skattelagstiftningens
negativa inverkan på landsbygdsboendet
samt föreslår sådana förändringar att
lagstiftningen stödjer en utveckling av
landsbygdens näringar och boendet på
landet.

1994/95:Ju807 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
15. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring i lagen att
expropriationer endast sker genom
domstolsbeslut.

Utskottet

Fastighetsbildning m.m.

Enligt förslaget i motion 1994/95:Bo404
(s) yrkande 1 bör beslut enligt
fastighetsbildningslagen (FBL) ske med
tillämpning av naturresurslagen (NRL) på
samma sätt som är fallet vad gäller
beslut enligt plan- och bygglagen (PBL).
Förslaget har som syfte att prövningen
av ansökningar om bygglov och
avstyckning skall bli lika oavsett
vilken prövning som sker först.
Motionären har i första hand i tanke
den prövning som avser åtgärd utanför
detaljplanelagt område.
Utskottet berör inledningsvis de
bestämmelser som avser att få FBL:s och
PBL:s bestämmelser att harmoniera. Vid
planläggning och i ärenden om bygglov
skall NRL tillämpas (2 kap. 1 § andra
stycket PBL). Bygglov kan i princip inte
beviljas om åtgärden strider mot
detaljplan eller fastighetsplan eller
mot områdesbestämmelser. Bygglov kan
också vägras, om åtgärden skall föregås
av detaljplaneläggning (8 kap. 11 och 12
§§ PBL). Inom område med detaljplan,
fastighetsplan eller områdesbestämmelser
får fastighetsbildning inte ske i strid
mot planen eller bestämmelserna. Mindre
avvikelse får dock göras, om syftet med
planen eller bestämmelserna inte mot
verkas (3 kap. 2 § första stycket FBL;
också i PBL finns bestämmelser som ger
möjlighet till bygglov vid mindre
avvikelser från plan eller områdesbe
stämmelser, 8 kap. 11 § första stycket
och 12 § fjärde stycket PBL). Gäller
naturvårdsföreskrifter eller andra
särskilda bestämmelser för marks använd
ning än som nyss sagts skall
fastighetsbildning ske så, att syftet
med bestämmelserna inte motverkas (3
kap. 2 § andra stycket FBL). Detta
stadgande torde inte avse bestämmelser i
speciallagstiftning som gäller att
hindra en från allmän synpunkt olämplig
markanvändning eftersom beaktandet av
sådan lagstiftning följer av
bestämmelserna om det allmänna
lämplighetskravet i 3 kap. 1 § FBL. Vid
tillämpningen av FBL medför reglerna i 3
kap. 2 § FBL att NRL indirekt kommer att
beaktas vad gäller åtgärder inom område
för vilket gäller detaljplan,
fastighetsplan eller
områdesbestämmelser. För
fastighetsbildning utom detaljplanelagt
område gäller andra bestämmelser som
avser att undvika att en prövning av
fastighetsbildning och prövningen av
bygglovsfrågan ger olika resultat.
Fastighetsbildning får inte ske, om
åtgärden skulle försvåra områdets
ändamålsenliga användning, föranleda
olämplig bebyggelse eller motverka
olämplig planläggning av området (3 kap.
3 § FBL). Detta krav på planmässig
bedömning och beaktande av den fysiska
planeringens intressen innebär att de
allmänna intressen som finns angivna i 2
kap. PBL skall beaktas vid
fastighetsbildning. Kravet innebär också
att NRL:s bestämmelser skall vinna
beaktande. Därutöver gäller särskilda
generellt tillämpliga bestämmelser om
samråd med myndigheter som berörs av
åtgärden (t.ex. byggnadsnämnden) samt,
då det gäller fastighetsbildning för ny
eller befintlig bebyggelse som kan
sättas i fråga enligt 3 kap. 3 § FBL,
hänskjutande av ärendet till
byggnadsnämnden (4 kap. 25 och 25 a §§
FBL).
Enligt utskottets mening är de
nuvarande bestämmelserna tillräckliga
för att de intressen naturresurslagen
avser att skydda skall tas till vara vid
fastighetsbildning. Utskottet avstyrker
således motion 1994/95:Bo404 (s) yrkande
1 om fastighetsbildning och
naturresurslagen.
I samma motion yrkande 2 föreslås att
FBL bör innehålla krav på att grannar
skall höras vid fastighetsbildning som
inte prövats i detaljplan i syfte att
göra prövningen enligt FBL helt
likvärdig med en prövning enligt PBL. I
motionen efterlyses också andra åtgärder
för att göra prövningarna enligt de båda
lagarna likvärdiga.
Utskottet konstaterar att den krets som
skall beredas tillfälle att yttra sig
över en sökt åtgärd har fått olika
utformning i de båda lagarna. Enligt FBL
är sakägarbegreppet huvudsakligen
avgörande för vem som skall ingå i
kretsen. Normalt kan endast en
fastighetsägare vara sakägare. Därtill
finns enstaka bestämmelser för särskilda
fall som ger en nyttjanderättshavare
eller granne ställning av sakägare eller
en rätt att bli hörd (5 kap. 34 § PBL; 1
§ andra stycket
fastighetsbildningskungörelsen). Enligt
PBL gäller - med vissa undantag - att
också sådana bostadsrättshavare,
hyresgäster och boende som berörs skall
beredas tillfälle att yttra sig, om en
åtgärd skall utföras i ett icke
detaljplanelagt område (8 kap. 22 §
PBL). Frågan om grannar skall beredas
tillfälle att yttra sig vid en
fastighetsbildningsförrättning får
således avgöras med hänsyn till
omständigheterna från fall till fall med
utgångspunkt i det förhållande grannen
står till den sak som skall prövas.
Frågan om granne skall ingå bland
sakägarna har varit föremål för Högsta
domstolens prövning vid ett flertal
tillfällen. Enligt utskottets mening ger
fastighetsbildningslagens bestämmelser
om sakägare de grannar möjlighet att
komma till tals vid förrättningen som
rättssäkerhetens intressen rimligen kan
anses kräva.
Enligt utskottets mening finns inte
tillräcklig anledning för riksdagen att
nu ta initiativ till att ändra FBL i
enlighet med förslaget i yrkande 2 i
motion 1994/95:Bo404 (s). Utskottet
avstyrker således motionsyrkandet om
grannars ställning m.m. vid
fastighetsbildning.
Vid riksmötet 1990/91 tog riksdagen
ställning till en proposition som bl.a.
gällde fastighetsbildning för
bostadsändamål på landsbygden (prop.
1989/90:151, bet. 1990/91:BoU3). En
viktig nyhet var att det klargjordes att
mark för mindre djurhållning, mindre
odling och liknande eller viss närings
verksamhet kan tillföras en
bostadsfastighet på landsbygden, om
ändamålet är varaktigt och
fastighetsbildningen inte strider mot
starkare motstående intressen, t.ex.
lantbruksnäringen eller friluftslivet.
Vid fastighetsbildning inom
strandskyddsområde borde enligt
propositionen den dittillsvarande
praxisen bibehållas. Den nybildade
fastigheten borde således överensstämma
med det område som får tas i anspråk som
tomt enligt naturvårdslagen. Undantag
borde dock kunna accepteras om
fastighetsbildningen t.ex. främjar
vården av intressanta natur- och
kulturmiljöer. Det uttalades särskilt
att stor försiktighet måste iakttas så
att de allemansrättsliga intressena inte
träds för när. Enligt propositionen
borde det framgå vilken mark som används
eller får användas som tomt. Utskottet
delade den bedömning som gjordes i
propositionen när det gäller
fastighetsbildning inom
strandskyddsområde men erinrade om att
en tomtavgränsning med bindande verkan
endast kan ske enligt 16 §
naturvårdslagen, dvs. i de fall dispens
från strandskyddsbestämmelser medges.
Utskottet ansåg att det ändå kan finnas
skäl att såsom i propositionen hade
föreslagits i förrättningshandlingarna
redovisa vilka delar av marken som är
avsedda som tomtmark.
I motion 1994/95:Bo410 (s) föreslås att
FBL bör innehålla en regel om att
fastighetsbildningsmyndigheten vid
fastighetsbildning av bostadsfastighet
inom strandskyddat område skall bestämma
vilken del av en fastighet som får tas i
anspråk som tomt i syfte att undvika att
allemansrätten utsläcks.
Av vad som framgått ovan är det endast
i begränsade undantagssituationer som
strandskyddad mark kommer att ingå i en
nybildad fastighet och då under mycket
speciella förutsättningar med beaktande
av att de allemansrättsliga reglerna
inte träds för när. Mot denna bakgrund
finns det enligt utskottets mening inte
anledning att förändra lagstiftningen
såsom motionären föreslår. Utskottet
avstyrker således motion 1994/95:Bo410
(s) om fastighetsbildning och
strandskydd.
I motion 1994/95:Bo535 (fp) yrkandena 1
och 2 uppmärksammas lagstiftningens
konsekvenser för landsbygden. Motionären
föreslår att en utredning skall
tillsättas med uppdrag att kartlägga den
negativa inverkan på landsbygdsboendet
av reglerna om fastighetsbildning,
fastighetsförvärv, fler- och utboägande
samt om skatt. Motionären önskar också
att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande om fastighets- och
skattelagstiftningens negativa kon
sekvenser för utvecklingen på
landsbygden.
Utskottet instämmer i motionärens
uppfattning om landsbygdens stora be
tydelse. Det är viktigt att lagregler
och andra bestämmelser utformas på ett
sätt som gynnar utvecklingen där. Det
får förutsättas att landsbygdens problem
och förutsättningar uppmärksammas i sitt
direkta sammanhang bl.a. vid
behandlingen av de frågorna i riksdagen.
Enligt utskottets mening finns därför i
vart fall inte i dagsläget tillräcklig
anledning för riksdagen att ansluta sig
till förslagen i motionen. Med
hänvisning till detta avstyrker
utskottet motion 1994/95:Bo535 (fp)
yrkandena 1 och 2 om lagstiftningens
inverkan på landsbygden. Utskottet
behandlar i betänkandet 1995/96:BoU7
motioner i vilka tas upp frågor bl.a. om
jordförvärvslagen och denna lags
påverkan på regionalpolitiken samt
frågor som särskilt förknippas med
skärgården.

Expropriation

Expropriation får bl.a. ske för att ge
en kommun möjlighet att förfoga över
mark som med hänsyn till den framtida
utvecklingen krävs för tätbebyggelse
eller därmed sammanhängande ordning. Det
finns också bestämmelser om
expropriation för ändamål som har till
syfte att tillgodose olika offentliga
verksamheters behov av mark för
exempelvis rikets försvar, för den
allmänna samfärdseln och för allmänna
byggnader m.m.
Ersättningsreglerna har utformats i
syfte att dämpa markvärdesstegringen och
hindra att samhället skall behöva
ersätta vissa värden som har uppstått
till följd av samhällets egna insatser
och som har samband med tätbebyggel
seutvecklingen. Utgångspunkten har varit
att den förlorande rättighetshavaren
inte skall lida någon ekonomisk förlust
men inte heller göra någon ekonomisk
vinning genom den samhällsutbyggnad vari
de avsedda åtgärderna ingår.
Grundprincipen om att den enskilde skall
ersättas för sin förlust (löseskilling,
intrångsersättning jämte ersättning för
annan skada) begränsas genom den s.k.
presumtionsregeln. Denna regel innebär
att den ökning av fastighetens
marknadsvärde som ägt rum tio år före
expropriationsansökan räknas
fastighetsägaren till godo endast om det
konstateras att ökningen beror på annat
än förväntningar om ändring i markens
tillåtna användningssätt.
Fastighetsägaren har bevisbördan för att
så är fallet.
Tillstånd till en expropriation ges av
regeringen. Det finns vissa begränsade
möjligheter för regeringen att delegera
tillståndsgivningen till en läns
styrelse.
Den exproprierande svarar som
huvudregel för motpartens kostnader för
hela expropriationsförfarandet.
Kostnader som varit onödiga eller
orsakats genom försummelse ersätts inte.
Beträffande domstolskostnader i högre
rätt än fastighetsdomstol gäller dock
den inskränkningen att den
exproprierande svarar för egen kostnad
samt för motparts kostnad som uppkommit
genom att den exproprierande fullföljt
talan. Har rättighetshavaren själv
fullföljt talan får han således
ersättning för sin kostnad endast i den
mån han har framgång med sitt
vverklagande.
I motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande 1
har föreslagits att markägaren vid
expropriation skall få ersättning för
det fulla markvärdet samt för de kostna
der som uppkommer genom expropriationen.
I motion 1994/95:Ju807 (mp) yrkande 15
föreslås att expropriation endast skall
få ske genom avgörande i domstol.
Utskottet behandlar först m-motionen om
ersättningsreglerna. Regeringen har den
25 augusti 1994 givit en särskild
utredare i uppdrag att utvärdera den
s.k. presumtionsregeln. Utvärderingen
skall göras förutsättningslöst. Utreda
ren skall söka utröna i vilken
utsträckning presumtionsregeln
fortfarande är behövlig och om regeln i
alla avseenden är utformad på ett
ändamålsenligt och för alla berörda
skäligt sätt. Uppdraget beräknas bli
redovisat under februari månad.
Utskottet anser att den nu pågående
utvärderingen och regeringens i
anledning därav gjorda överväganden bör
avvaktas innan riksdagen tar ställning
till de frågor som berörs i motionen.
Vad gäller reglerna om
kostnadsersättning i samband med
expropriationsförfarandet kan erinras om
att dessa praktiskt taget fullt ut
kompenserar den vars egendom
exproprieras. Utskottet avstyrker
således motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande
1 beträffande expropriationslagens
ersättningsregler.
Utskottet övergår till att behandla
frågan om domstol i stället för rege
ringen bör ge tillstånd till
expropriation. Bakgrunden till nuvarande
bestämmelser är att en regeringsprövning
av expropriationstillstånden ansetts
utgöra en garanti för en enhetlig
praxis. Många expropriationsärenden har
sådan större allmän betydelse eller
innefattar så ömtåliga
lämplighetsöverväganden att avgörandena
har ansetts böra ske med politiskt
ansvar. Utskottet anser att de nu
anförda skälen för den nuvarande
ordningen har sådan bärighet att den bör
behållas. Det bör i detta sammanhang
erinras om den möjlighet till rätts
prövning av regeringens beslut som är
möjlig. Utskottet avstyrker således
motion Ju807 (mp) yrkande 15 om
domstolsprövning av expropriationstill
stånden.

Tomträtt

I motion 1994/95:Bo411 (m) yrkande 3
föreslås att tomträttsinstitutet bör
begränsas så att inga nya tomträtter kan
upplåtas.
Tomträtt infördes år 1907 som ett
särskilt institut vid sidan av och som
komplement till äganderätten. Ett av
syftena var bostadssocialt. Byggnads
verksamheten skulle uppmuntras genom att
man gjorde det möjligt för kommunerna
att tillhandahålla mark för bostäder
till ett lägre pris än om den skulle
säljas. Ett annat motiv var att
markvärdesstegringen inte skulle kunna
kapitaliseras hos fastighetsägaren.
Dessa synpunkter gör sig alltjämt gäl
lande. Enligt utskottets mening bör
tomträttsinstitutet bibehållas vid sidan
av äganderätten. Varje kommun bör
således som hittills på egen hand kunna
avgöra om och i vilken utsträckning
tomträtt skall upplåtas. Utskottet
avstyrker motion 1994/95:Bo411 (m)
yrkande 3 om inskränkningar av tomträtts
institutet.
Motionärerna bakom motion 1994/95:Bo408
(s) anser att riksdagen hos regeringen
bör begära förslag om på vilka grunder
tomträttsavgälderna fortsättningsvis
skall regleras. Motionärerna synes
främst önska att Tomträttsutredningens
förslag i betänkandet Tomträttsavgäld
(SOU 1990:23) genomförs i fråga om att
avgäldsperiodens längd skall kortas till
ett år och att avgälden skall
indexuppräknas.
Enligt vad utskottet har erfarit pågår
f.n. inom regeringskansliet beredning av
Tomträttsutredningens förslag. Det finns
därför inte nu anledning för riksdagen
att ta ställning till s-motionen.
Utskottet avstyrker motion 1994/95:Bo408
(s) om genomförande av
Tomträttsutredningens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande
fastighetsbildning och
naturresurslagen
att riksdagen avslår motion
1994/95:Bo404 yrkande 1,
2. beträffande grannars
ställning m.m. vid
fastighetsbildning
att riksdagen avslår motion
1994/95:Bo404 yrkande 2,
3. beträffande
fastighetsbildning och strandskydd
att riksdagen avslår motion
1994/95:Bo410,
4. beträffande lagstiftningens
inverkan på landsbygden
att riksdagen avslår motion
1994/95:Bo535,
res. 1 (c, fp, kds)
5. beträffande
expropriationslagens
ersättningsregler
att riksdagen avslår motion
1994/95:Bo411 yrkande 1,
res. 2 (m)
6. beträffande domstolsprövning
av expropriationstillstånden
att riksdagen avslår motion
1994/95:Ju807 yrkande 15,
res. 3 (mp)
7. beträffande inskränkningar av
tomträttsinstitutet
att riksdagen avslår motion
1994/95:Bo411 yrkande 3,
res. 4 (m, c)
8. beträffande
Tomträttsutredningens förslag
att riksdagen avslår motion
1994/95:Bo408.

Stockholm den 8 februari 1996

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing
(m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson
(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin
(s), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt
(c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers
(m), Erling Bager (fp), Lena Larsson
(s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin
(s), Per Lager (mp), Ulf Björklund
(kds), Carina Moberg (s) och Ulla
Löfgren (m).

Reservationer

1. Lagstiftningens inverkan på
landsbygden (mom. 4)

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp)
och Ulf Björklund (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 4 börjar med Utskottet
instämmer och slutar med med
skärgården bort ha följande lydelse:
Landsbygdens speciella förutsättningar
beaktas inte alltid vid införande av ny
eller ändring av äldre lagstiftning.
Lagstiftning inom ett område kommer
ibland till utan att det beaktas eller
ens klargörs hur annan lagstiftning sam
verkar med eller motverkar den nya
lagstiftningen. Mot bakgrund av lands
bygdens stora betydelse bör ett samlat
grepp tas för att landsbygdens speciella
problematik skall belysas och
förändringar kunna genomföras. En sär
skild utredning bör tillkallas med
uppgift att se över främst den
fastighetsrättsliga och skatterättsliga
lagstiftningen. Utredningen bör ha till
uppgift att ur ett landsbygdsperspektiv
beskriva lagstiftningens verkningar och
föreslå de förändringar den anser
nödvändiga för att stärka möjligheterna
till bosättning och sysselsättning.
Riksdagen bör med anledning av motion
1994/95:Bo535 om lagstiftningens
inverkan på landsbygden som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.

dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande lagstiftningens
inverkan på landsbygden
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Bo535 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Expropriationslagens
ersättningsregler (mom. 5)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m),
Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 5 börjar med Utskottet
behandlar och slutar med
expropriationslagens ersättningsregler
bort ha följande lydelse:
Ett tvångsingripande som innebär att
någon berövas den mark han äger är
ibland nödvändigt för att tillgodose
viktiga samhälleliga intressen. Tvångs
ingripande bör ske med stor
restriktivitet. Den enskilde som drabbas
bör utan inskränkning få full
kompensation för den ekonomiska förlust
som drabbar honom. Utskottet anser
därför att den s.k. presumtionsregeln
bör avskaffas. Den som drabbas av
expropriation bör också fullt ut få
täckning för de kostnader han lägger ner
vid den rättsliga prövning
expropriationslagen anvisar. Han bör
även vid ett eget överklagande till
hovrätt eller Högsta domstolen kunna få
den lägre instansens avgörande omprövat
utan att riskera att han får betala de
kostnader som överklagandet fört med
sig, ibland motsvarande en betydande del
av den ersättning han erhållit i
anledning av expropriationen. Regeringen
bör utarbeta förslag till de
lagändringar som behövs. Regeringen bör
också undersöka om expropriationslagen
bör genomgå förändringar på annat sätt
för att hindra att den enskilde fråntas
sin äganderätt eller att denna och andra
rättigheter inskränks utan att han
erhåller full ersättning för den förlust
han gör. Regeringen bör återkomma till
riksdagen i ärendet. Riksdagen bör i
anledning av motion 1994/95:Bo411
yrkande 1 om expropriationslagens
ersättningsregler som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet
anfört.

dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande expropriationslagens
ersättningsregler
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Bo411 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Domstolsprövning av
expropriationstillstånden (mom. 6)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 5 börjar med Utskottet
övergår och på s. 6 slutar med av
expropriationstillstånden bort ha föl
jande lydelse:
Under senare tid har utvecklingen gått
dithän att regeringen fråntagits allt
fler av sina lagtillämpande uppgifter.
Syftet har varit dels att avlasta rege
ringen arbetsuppgifter, dels att öka
rättssäkerheten. Vad gäller det sist
nämnda syftet kan en domstolsprövning ge
den enskilde ökad säkerhet i olika
avseenden. Den enskilde kan vid domstol
räkna med en mer strikt tillämpning av
de lagar riksdagen antagit. I detta
sammanhang har allmänna lämp
lighetsöverväganden och av dagspolitiken
färgade motiv inte någon plats. En
domstolsprövning ger också andra
fördelar, bl.a. möjligheter till överkla
gande vilket ger den enskilde tillfälle
att i viktiga avseenden komplettera sin
talan i anledning av vad den lägre
instansen sagt i sitt avgörande. Mot bak
grund av det nu sagda anser utskottet
att avgörandet om tillstånd skall lämnas
till en expropriation bör anförtros
domstol. Regeringen bör till riksdagen
återkomma med nödvändiga förslag till
lagändringar för att denna ordning skall
genomföras. Riksdagen bör med anledning
av motion 1994/95:Ju807 (mp) yrkande 15
om domstolsprövning av
expropriationstillstånden som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet
nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande domstolsprövning av
expropriationstillstånden
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Ju807 yrkande 15 som sin me
ning ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. Inskränkningar av tomträttsinstitutet
(mom. 7)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m),
Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m)
och Ulla Löfgren (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Tomträtt in
fördes och slutar med av
tomträttsinstitutet bort ha följande
lydelse:
Genom tomträttsinstitutet snedvrids de
marknadsmässiga principer som är av vikt
för att fastighetsmarknaden skall kunna
fungera väl. Ur den enskildes perspektiv
kan markkostnaden vid omreglering av
tomträttsavtalet komma att stiga brant
till följd av omständigheter som han
inte kan påverka. Effekterna kan bli
liknande dem fastighetsskatten har.
Tomträttsinstitutet infördes för att
underlätta småhusboende. Detta motiv har
i dag spelat ut sin roll. Någon nytta av
institutet i markplaneringssyfte eller
för att kommunen skall kunna
tillgodogöra sig en markvärdesstegring
finns knappast, såvida inte rent kon
fiskatoriska åtgärder skall tillåtas mot
tomträttshavaren. Tomträttsinstitutet
bör av dessa skäl begränsas på så sätt
att några nya tomträtter inte skall få
upplåtas. Regeringen bör ges i uppdrag
att till riksdagen lämna förslag till de
lagändringar som behövs för att detta
skall kunna genomföras. Riksdagen bör
med anledning av motion 1994/95:Bo411
(m) yrkande 3 om inskränkningar av
tomträttsinstitutet som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet nu
anfört.

dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande inskränkningar av
tomträttsinstitutet
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Bo411 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Gotab, Stockholm 1996