EU:s insolvensreglering

Betänkande 2005/06:LU7

Lagutskottets betänkande

2005/06:LU7

EU:s insolvensreglering

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2005/06:37 EU:s insolvensreglering och en motion som väckts med anledning av propositionen.

Propositionen innehåller förslag till dels en lag med kompletterande bestämmelser till EG-förordningen om insolvensförfaranden i frågor där denna delegerar normgivningsrätten till medlemsstaterna, dels en lag om internationella förhållanden rörande försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens. Det sistnämnda lagförslaget syftar till att i svensk rätt genomföra ett direktiv om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag samt ett direktiv om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut. Därutöver föreslås vissa följdändringar i andra lagar.

Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2006.

Utskottet föreslår att riksdagen, med vissa lagtekniska justeringar i två av de framlagda ändringslagarna, antar regeringens lagförslag och avslår motionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

EU:s insolvensreglering

Riksdagen antar - dels regeringens förslag till a) lag med kompletterande bestämmelser till insolvensförordningen, b) lag om internationella förhållanden rörande försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens, c) lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land, d) lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land, e) lag om ändring i konkurslagen (1987:672), f) lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, g) lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, h) lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, - dels de av utskottet i bilaga 4 framlagda förslagen till i) lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), j) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713). Därmed bifaller riksdagen propositionerna 2004/05:165 i denna del och 2005/06:37.

2.	Ändring av insolvensförordningen
	Riksdagen avslår motion 2005/06:L2.

Stockholm den 1 december 2005

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia Nilsson (s), Johan Löfstrand (s), Mia Franzén (fp), Mats Berglind (s) och Stina Larsson (c).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (insolvensförordningen) trädde i kraft den 31 maj 2002. Från denna dag gäller insolvensförordningen i EU:s samtliga medlemsstater utom Danmark som inte deltar i detta civilrättsliga samarbete. Förordningen tar sikte på gränsöverskridande insolvensförfaranden. Rådets förordning finns i bilaga 2.

Insolvensförordningen gäller inte för försäkringsföretag och kreditinstitut. Vid sidan om insolvensförordningen antog Europaparlamentet och rådet därför direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag och direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut. Direktiven har en struktur och ett innehåll som starkt påminner om insolvensförordningens.

Inom Justitiedepartementet har utarbetats departementspromemorian (Ds 2002:59) Europeisk insolvens. Promemorian har remissbehandlats. Beredningsunderlaget har därefter kompletterats genom att berörda myndigheter och organisationer har beretts tillfälle att lämna synpunkter på en promemoria med utkast till lagrådsremiss.

På grundval av det ovan redovisade underlaget föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag med kompletterande bestämmelser till insolvensförordningen och lag om internationella förhållanden rörande försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens samt förslag till ändringar i andra lagar, bl.a. 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) samt 7 kap. 11 a § och 19 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.

Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 3.

Med anledning av propositionen har en motion väckts. Förslaget i motionen finns i bilaga 1.

I ärendet har en utfrågning ägt rum med företrädare för Justitiedepartementet.

I detta sammanhang behandlar utskottet även i proposition 2004/05:165 föreslagna ändringar i 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) och försäkringsrörelselagen (1982:713) såvitt avser 7 kap. 11 a § och 19 kap. 11 §. Av lagtekniska skäl och i syfte att samordna lagförslagen i proposition 2004/05:165 med de nu aktuella förslagen till ändringar i samma lagar har finansutskottet överfört den formella behandlingen av dessa lagförslag till lagutskottet för beredning i detta ärende. De i proposition 2004/05:165 framlagda förslagen till ändringar i förmånsrättslagen och försäkringsrörelselagen (lagförslagen 1 och 6) finns i bilaga 3. Finansutskottet har i sitt betänkande 2005/06:FiU7 ställt sig bakom de i proposition 2004/05:165 föreslagna ändringarna i sak. Övriga lagförslag i proposition 2004/05:165 behandlas av finansutskottet i betänkande 2005/06:FiU7.

Utskottets överväganden

EU:s insolvensreglering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Propositionen

Rådets förordning om insolvensförfaranden (insolvensförordningen) trädde i kraft den 31 maj 2002. Förordningen tar sikte på gränsöverskridande insolvensförfaranden inom EU. Som insolvensförfaranden räknas i svensk rätt konkurs och företagsrekonstruktion. Enligt förordningen är huvudregeln att ett insolvensförfarande skall kunna beslutas bara i den medlemsstat där gäldenären har sina huvudsakliga intressen. Ett sådant förfarande får sedan verkan i andra medlemsstater. Förordningen innehåller vidare bestämmelser om vilket lands lag som skall gälla i olika gränsöverskridande frågor i insolvensförfarandet. Förordningen förutsätter vissa ytterligare nationella bestämmelser.

I propositionen lämnar regeringen förslag till en lag med kompletterande bestämmelser till insolvensförordningen i frågor där denna delegerar normgivningsrätten till medlemsstaterna. Lagförslaget innehåller bestämmelser om bl.a. ansökningsförfarandet samt kungörande och registrering av beslut.

Insolvensförordningen gäller inte för försäkringsföretag och kreditinstitut. Europaparlamentet och rådet har därför antagit ett direktiv om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag (försäkringsdirektivet) och ett direktiv om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (bankdirektivet). Direktiven stämmer i stort överens med förordningen. I propositionen föreslår regeringen att direktiven genomförs huvudsakligen i en ny lag om internationella förhållanden rörande försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens.

Därutöver innehåller propositionen förslag till följdändringar i andra lagar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2006.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte finna annat än att de i propositionen framlagda lagförslagen på ett ändamålsenligt sätt kompletterar EG-förordningen om insolvensförfaranden samt genomför försäkringsdirektivet och bankdirektivet i svensk rätt. Några erinringar mot regeringens förslag i denna del har inte framförts motionsledes, och utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag.

En annan åtgärd som bör vidtas gäller de i proposition 2004/05:165 föreslagna ändringarna i 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) och försäkringsrörelselagen (1982:713) såvitt avser 7 kap. 11 a § och 19 kap. 11 §. Finansutskottet har i betänkande 2005/06:FiU7 i sak ställt sig bakom regeringens förslag men av samordningsskäl överlåtit behandlingen av den författningstekniska regleringen till lagutskottet i det nu aktuella betänkandet. För att samordna dessa lagförslag med lagförslag 3 och 6 i förevarande proposition bör riksdagen anta de i bilaga 4 framlagda lagförslagen. Utskottet tillstyrker således även bifall till proposition 2004/05:165 såvitt nu är i fråga.

Ändring av insolvensförordningen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion vari föreslås att regeringen skall ta initiativ till en ändring av insolvensförordningen.

Insolvensförordningen

Insolvensförordningen skall tillämpas på kollektiva insolvensförfaranden som innebär att gäldenären helt eller delvis berövas rådigheten över sina tillgångar och att en förvaltare utses (artikel 1.1). Definitionen är vid, och avsikten är att fånga in alla de förfaranden som vid förordningens tillkomst var att hänföra till insolvensförfaranden enligt nationell rätt. Med insolvensförfarande avses enligt artikel 2 a de kollektiva förfaranden som avses i artikel 1.1, och en förteckning över dessa finns i bilaga A till förordningen. Av bilagan framgår att förordningen omfattar det svenska konkursförfarandet liksom förfarandet enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Med likvidationsförfarande avses enligt artikel 2 c ett insolvensförfarande i enlighet med 2 a, inbegripet förfaranden som innebär att gäldenärens tillgångar kan avyttras, även när förfarandet avslutas genom ackord eller på annat liknande sätt eller avslutas på grund av att gäldenärens tillgångar inte räcker till för att betala kostnaderna för förfarandet. Dessa förfaranden anges i bilaga B till förordningen. Av bilagan framgår att det svenska konkursförfarandet omfattas av definitionen.

Enligt artikel 45 får rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet på initiativ av en av sina medlemmar eller på förlag från kommissionen, om ändring av bilagorna.

Motionen

Yvonne Andersson m.fl. (kd) anför i motion L2 att endast det svenska konkursförfarandet omfattas av insolvensförordningens definition av ett likvidationsförfarande (artikel 2 c och bilaga B). Eftersom insolvensförordningen skall tillämpas på både konkurser och företagsrekonstruktioner anser motionärerna att företagsrekonstruktion även bör anses vara ett likvidationsförfarande enligt insolvensförordningen. I motionen begärs ett tillkännagivande om att regeringen enligt artikel 45 snarast skall ta initiativ till en ändring av bilaga B på så sätt att även företagsrekonstruktion skall omfattas av insolvensförordningens definition av ett likvidationsförfarande.

Utskottets ställningstagande

Vad som anförts i motionen utgör, enligt utskottets mening, inte skäl att föreslå att regeringen skall ta initiativ till någon ändring av insolvensförordningen. Med det anförda anser utskottet att riksdagen skall avslå motion L2.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2004/05:165

Proposition 2004/05:165 Nya regler för tjänstepensionsinstitut:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) såvitt gäller 7 kap. 11 a § och 19 kap. 11 §,

6.    lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

Proposition 2005/06:37

Proposition 2005/06:37 EU:s insolvensreglering:

Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1.    lag med kompletterande bestämmelser till insolvensförordningen,

2.    lag om internationella förhållanden rörande försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens,

3.    lag om ändring i lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

4.    lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

5.    lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,

6.    lag om ändring i lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

7.    lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

8.    lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,

9.    lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

10.  lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Följdmotion med anledning av prop. 2005/06:37

2005/06:L2 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta initiativ till en förändring av förordningens bilaga B.

Bilaga 2

Rådets förordning

Bilaga 3

Regeringens lagförslag

I proposition 2005/06:37 framlagda lagförslag

I proposition 2004/05:165 framlagda lagförslag

Bilaga 4

Utskottets lagförslag

1 Förslagtill lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Utskottets förslag
4 a §1[Senaste lydelse 1999:605.]
Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran på grund av försäkringsavtal hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i 7 kap. 11 a § försäkringsrörelselagen (1982:713) och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige.	Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i 7 kap. 11 a § försäkringsrörelselagen (1982:713) och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 11 a § och 19 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (1982:713)1[Lagen omtryckt 1995:1567.] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Utskottets förslag
7 kap. 11 a §2[Senaste lydelse 1999:600.]
Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som grundas på avtal om	Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som
1. livförsäkring och skadeförsäkring för vilken bestämmelserna om livförsäkring tillämpas med stöd av 1 kap. 5 §,	1. grundas på försäkringsavtal, eller
2. annan skadeförsäkring som meddelats för längre tid än tio år, eller	2. avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.
3. återförsäkring avseende sådan försäkring som sägs i 1 och 2.
Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i 11 § när bolaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.	Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i sådana register som anges i 11 § när bolaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.
Fordran enligt 1 eller 2 har företräde framför fordran enligt 3.	Fordran grundad på avtal om återförsäkring har förmånsrätt efter annan fordran som avses i första stycket.
19 kap. 11 §3[Senaste lydelse 2004:570.]
Finansinspektionen får meddela beslut om anmärkning i fråga om försäkringsbolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rättelse om inspektionen finner att 1. avvikelse skett från denna lag eller någon annan författning som reglerar försäkringsbolagets näringsverksamhet eller från bolagsordningen, 2. bolagsordningen, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlaget, placeringsriktlinjerna och riktlinjerna för hantering av intressekonflikter inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, eller 3. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning.
Om Finansinspektionen bedömer att försäkringstagarnas rättigheter hotas, skall inspektionen förelägga försäkringsbolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en finansiell saneringsplan.	Om Finansinspektionen bedömer att försäkringstagarnas rättigheter hotas, skall inspektionen förelägga försäkringsbolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en finansiell saneringsplan. Inspektionen får i dessa fall även utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av bolaget.
	För verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring får Finansinspektionen även då inspektionen bedömer att ersättningsberättigades intressen hotas, besluta om att utse sådan företrädare som avses i tredje stycket.
Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 §, eller, för ett försäkringsbolag som avses i 7 a kap. 1 § första stycket 1, den gruppbaserade kapitalbasen understiger den gruppbaserade solvensmarginalen enligt 4 § i samma kapitel, skall Finansinspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en tillfredsställande finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livförsäkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i ett annat land inom EES och bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen skall underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Om ett föreläggande enligt andra-femte styckena inte har följts inom bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen, i fall som är av principiell betydelse eller av särskild vikt, anmäla detta till regeringen.	Om ett föreläggande enligt andra, tredje, femte eller sjättestycket inte har följts inom bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen, i fall som är av principiell betydelse eller av särskild vikt, anmäla detta till regeringen.
Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om
1. bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning,	1. bolaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning,
2. bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp, 3. bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen eller, för ett försäkringsbolag som avses i 7 a kap. 1 § första stycket 1, den gruppbaserade kapitalbasen understiger den gruppbaserade solvensmarginalen enligt 4 § i samma kapitel, och det finns särskilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller
4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt nionde stycket.	4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt tionde stycket.
Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i sjunde stycket.	Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i åttonde stycket.
En koncession kan förklaras förverkad eller, om det bedöms tillräckligt, varning meddelas, om bolaget 1. inte längre uppfyller kraven för koncession,
2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt fjärde stycket, eller	2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt femte stycket, eller
3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten.
	Om ett försäkringsbolag försätts i konkurs eller om beslut fattas om att bolaget skall träda i tvångslikvidation, skall bolagets koncession förklaras förverkad.
Frågor om förverkande av koncession eller om varning enligt nionde stycket prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen. Regeringens prövning sker efter anmälan av inspektionen.	Frågor om förverkande av koncession eller om varning enligt tionde och elfte styckena prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen. Regeringens prövning sker efter anmälan av inspektionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om innehållet i den finansiella saneringsplan som krävs enligt tredje stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Har beslut om utmätning eller konkurs fattats före ikraftträdandet, gäller 7 kap. 11 a § i paragrafens äldre lydelse.