Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning

Betänkande 2009/10:FiU32

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
17 juni 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning(pdf, 731 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2009/10:32 Ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning

Beslut

Starkare integritetsskydd vid kreditupplysning (FiU32)

I dag gäller inte kreditupplysningslagens bestämmelser om integritetsskydd på Internet. Vem som helst kan komma åt kreditupplysningar om en privatperson den vägen utan att privatpersonen får reda på att upplysningar har lämnats ut. För att komma till rätta med problemen har riksdagen beslutat om utökat integritetsskydd. Beslutet innebär att den som vill ha kreditupplysningar via Internet måste ha ett legitimt behov av informationen, till exempel att hon eller han planerar att ingå ett kreditavtal med den enskilde. Den enskilde ska också få reda på att kreditupplysningen lämnats och kunna rätta fel. Rättelse ska skickas till dem som under de sista 12 månaderna tagit del av felaktiga uppgifter. Dessutom ska kreditupplysningsföretagens uppgifter om vad som lämnats ut gallras inom ett år. Riksdagen sa ja till regeringens förslag. Lagändringarna börjar att gälla den 1 januari 2011.
Utskottets förslag till beslut
Delvis bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 10
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-05-27
Justering: 2010-06-03
Trycklov: 2010-06-08
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-09
Trycklov: 2010-06-09
Reservationer: 3
Betänkande 2009/10:FiU32

Alla beredningar i utskottet

2010-04-13, 2010-05-27

Starkare integritetsskydd vid kreditupplysning (FiU32)

Kreditupplysningslagens bestämmelser om integritetsskydd gäller inte på Internet. Vem som helst kan komma åt kreditupplysningar om en privatperson den vägen utan att privatpersonen får reda på att upplysningar har lämnats ut. För att komma till rätta med problemen har regeringen lämnat ett förslag om utökat integritetsskydd.

Förslaget innebär att den som vill ha kreditupplysningar via Internet måste ha ett legitimt behov av informationen, till exempel att hon eller han planerar att ingå ett kreditavtal med den enskilde. Den enskilde ska också få reda på att kreditupplysningen lämnats och kunna rätta fel. Rättelse ska skickas till dem som under de sista 12 månaderna tagit del av felaktiga uppgifter. Dessutom ska kreditupplysningsföretagens uppgifter om vad som lämnats ut gallras inom ett år.

Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag. Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 januari 2011.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-06-16
Stillbild från Debatt om förslag 2009/10:FiU32, Ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning

Debatt om förslag 2009/10:FiU32

Webb-tv: Ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Phia Andersson (S)
Anf. 204 Phia Andersson (S)
Herr talman! I detta betänkande behandlas regeringens proposition Ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning . Regeringen föreslår bland annat att beställare av kreditupplysning ska ha ett legitimt behov av informationen. Med andra ord ska inte vem som helst kunna begära kreditupplysning och granska individers ekonomi. Det är säkert någonting som vi alla kan ställa oss bakom och tycker är en självklarhet. Men varför har regeringen så bråttom att få igenom denna lag att man inte gör det på rätt sätt? Denna lag går troligtvis inte att ändra utan att först göra grundlagsändringar. Dessutom anses enligt detta förslag journalistiska ändamål inte vara något legitimt behov. Det kommer att drabba allmänhetens betydelsefulla insyn, bland annat i den politiska och ekonomiska makten. Även om avsikten med lagändringen inte har varit att försvåra massmediernas åtkomst är det en uppenbar konsekvens av de begränsningar som nu föreslås. Tunga juridiska instanser har framfört invändningar som tar sikte på att det saknas förutsättningar för att med stöd av den så kallade delegationsbestämmelsen genomföra dessa lagändringar utan att man först ändrar grundlagen. Justitiekanslern anförde i sitt yttrande att lagtexten i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen kräver att det handlar om kreditupplysning som innebär ett otillbörligt intrång i den enskildes personliga integritet eller innehåller oriktiga eller missvisande uppgifter för att begränsningar i yttrandefriheten i hithörande frågor ska vara tillåtna. Så yttrar sig JK i motiveringen. Om intrånget är betydande för den enskilde men inte otillbörligt får man enligt JK alltså inte föreskriva några begränsningar i grundlagsskyddet. Inte heller får man enligt JK föreskriva begränsningar av annat slag, till exempel förbud mot utlämnande till andra personer än den som har behov av upplysningen. Även JO och kammarrätten i Sundsvall har haft liknande synpunkter. Lagrådet yttrade sig i februari 2010, och Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådet har ingen erinran, och Justitiekanslern säger att dessa lagförslag inte kan göras utan grundlagsändring. Herr talman! Vad gör då regering och riksdag när JK och Lagrådet inte har samma uppfattning? Det klokaste är troligtvis att ha ett respektavstånd till grundlagen och göra på rätt sätt för att förhindra att lagens förenlighet med grundlagen inte ifrågasätts i en kommande lagprövning. Så gör dock inte den borgerliga regeringen. Regeringen går endast på Lagrådets yttrande då det är det yttrande som man själv föredrar, och då struntar man i Justitiekanslern. Det innebär att om lagen prövas och inte är förenlig med grundlagen är den inte giltig. En grundlagsändring måste då ske med två beslut och ett riksdagsval emellan, vilket i sin tur innebär att lagen inte kan träda i kraft förrän 2014. Hade regeringen däremot föreslagit en grundlagsändring och haft respekt för det journalistiska ändamålet att granska makthavare hade man kunnat ge direktiv exempelvis till Yttrandefrihetskommittén för att se över hur journalistiskt ändamål skulle kunna vara ett legitimt behov och vilka ändringar som hade behövts i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Då hade man kunnat ta beslut före valet i höst och sedan fattat ett nytt beslut efter valet. Då hade man kunnat låta denna lag träda i kraft 2011 precis som regeringen ville. I sin iver att genomföra denna lagändring snubblar man på mållinjen i stället för att ta tillbaka, göra om och göra rätt. Herr talman! Vi socialdemokrater är inte beredda att acceptera en lagändring som medför att massmediernas granskning och journalistiska arbete hämmas eller försvåras. Vi anser dessutom att det är olämpligt att genomföra lagändringar som kan ifrågasättas i en lagprövningssituation. Jag yrkar härmed bifall till reservation 1. (Applåder)
Marianne Berg (V)
Anf. 205 Marianne Berg (V)
Herr talman! Jag trodde att jag skulle hålla mitt sista anförande denna mandatperiod i måndags. Men så blev det inte. Herr talman! Offentlighetsprincipen, tryck- och yttrandefriheten och den personliga integriteten är grundstenar i en demokrati. Det är något som vi verkligen måste värna om i dag och i morgon. I detta betänkande om ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning via Internet vill regeringen nu göra ändringar som framför allt försvårar och sätter gränser för journalistiskt arbete, vilket inte precis rimmar med tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen. Det är lätt att tycka att de föreslagna förändringarna i kreditupplysningslagen inte är speciellt stora. Men det stämmer inte när det gäller till exempel att granska oss här i kammaren. Om detta förslag går igenom sätter vi milt sagt käppar i hjulet för journalisternas samhälleliga uppgift, vilket i sin tur naturligtvis leder till att allmänheten inte kommer att kunna få full insyn i den politiska och ekonomiska makten. Det är inte acceptabelt. Oavsett om många av er inte anser att det innebär några större förändringar om vi i denna riksdag antar det förslag som ligger på bordet i dag vill jag säga följande till er: Till synes små små steg leder oftast till en större urholkning, och innan vi vet ordet av har den blivit så stor att den kanske inte går att förändra. Det är risken när dessa små tassande steg tas. Det är risken när man inte ser till en helhet. För oss i Vänsterpartiet är den personliga integriteten enormt viktig. Men vi kan inte genomdriva en lagändring som försvårar och hindrar att vi i denna kammare granskas. Vi kan inte heller ställa oss bakom ett förslag som man också kan ifrågasätta om det är i enlighet med våra grundlagar. JK har, som vi har hört tidigare, yttrat sig om detta och menar att det saknas förutsättningar för att med stöd av den så kallade delegationsbestämmelsen genomföra dessa lagändringar utan att först ändra i vår grundlag. När en sådan tung instans som JK har lämnat dessa invändningar, varför stannar man då inte upp och ser över frågan en gång till och ser detta i en helhet? Nej, det gör inte regeringen. Man tuffar på som vanligt. Men här i denna kammare kan vi se till att det kommer att ske genom att vi röstar nej till förslaget. I denna fråga är det verkligen på sin plats. När ett lagändringsförslag är oklart utifrån vår grundlag och som tillika försvårar för massmedierna att granska makten, då kan Vänsterpartiet definitivt inte ställa sig bakom det. Därför yrkar jag härmed bifall till reservation 1. I detta anförande instämde Ulla Andersson och LiseLotte Olsson (båda v).
Andreas Norlén (M)
Anf. 206 Andreas Norlén (M)
Herr talman! Personlig integritet har, vågar jag påstå, gått som en röd tråd, eller möjligen som en blå tråd, genom denna mandatperiod. Vi har haft ett antal ärenden i denna kammare som har rört upp känslorna just på temat personlig integritet. Vi har hört åtskilliga anföranden framförda med stor glöd, för att inte säga passion, i denna talarstol där man har försvarat den personliga integriteten från olika politiska företrädares håll. Här kommer nu alliansregeringen med ett konkret lagförslag för att förstärka den personliga integriteten. Möts det då av ett stormande bifall och enighet i denna kammare? Svaret är uppenbarligen nej. Det tycker jag är tråkigt. Jag tycker också att det är en smula anmärkningsvärt med tanke på den omfattande debatt vi haft och de konstateranden vi vid olika tillfällen gjort om att den personliga integriteten är central och ett viktigt inslag i vår demokrati. Propositionen handlar om ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning. Utan tvekan är det så att utlämnande av en kreditupplysning innebär ett intrång i den personliga integriteten. Det handlar om uppgifter om den enskildes inkomster, förmögenhetsförhållanden, betalningsanmärkningar och annat som onekligen i hög grad är personliga. Därför ställer kreditupplysningslagen krav på de företag som lämnar ut kreditupplysningar. De får enbart lämna ut upplysningar till personer eller företag som har ett legitimt behov av upplysningarna. Man ska skicka en omfrågandekopia till den som har blivit omfrågad, och vid behov ska man skicka rättelse eller komplettering av en felaktig uppgift till den som begärt att få uppgiften. Det här är rimliga krav. Vem som helst ska inte kunna begära ut kreditupplysningar och få veta personliga saker om sina medmänniskor. De här kraven gäller emellertid inte kreditupplysningar som lämnas via Internet ur databaser. Det beror på den så kallade databasregeln i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen. Man kan där få grundlagsskydd för tillhandahållande av information ur en databas när det finns ett utgivningsbevis för databasen. Dock är det så att man enligt 1 kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen med hänvisning till 1 kap. 9 § 4 tryckfrihetsförordningen genom lag får göra inskränkningar i offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysning som innebär ett otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet. Det är just den här bestämmelsen som regeringen åberopar när man nu vill införa samma regler när det gäller kreditupplysningar som ges ur databaser som de regler som redan i dag gäller och som alltsedan tidigt 1970-tal gällt för kreditupplysningar som tillhandahålls på annat sätt, till exempel genom att kreditupplysningsföretaget skickar en skriftlig kreditupplysning till den som begärt en sådan. Jag vill påstå att lagförslagets sakinnehåll är sunt och riktigt och även mycket lätt att försvara. Det som gett upphov till viss diskussion är frågan om huruvida den här lagändringen är förenlig med 1 kap. 9 § 4 tryckfrihetsförordningen. Av tidigare talare har vi fått höra att förre Justitiekanslern hade synpunkter i sitt remissyttrande till regeringen. Han menar att kravet på att en kreditupplysning inte får lämnas otillbörligen enbart tar sikte på själva innehållet i upplysningen. Med stöd av förarbetena till lagstiftningen menar regeringen att frågan om i vilken utsträckning en kreditupplysning innebär ett otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet inte tar sikte enbart på innehållet, på vilka uppgifter som avses, utan även på vem som tar del av uppgifterna. Det är det som den konstitutionella striden gäller. En i och för sig relevant uppgift om till exempel en betalningsanmärkning, alltså en kreditupplysning som upplyser om en sådan uppgift, kan innebära otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet om upplysningen lämnas till någon som inte har ett legitimt behov av den, till exempel för att vederbörande ska ingå en affärsrelation med den omfrågade. Om man lämnar en sådan upplysning till en ovidkommande person - till en granne, en nyfiken släkting eller vem det nu kan vara - är det ett otillbörligt intrång i den enskildes personliga integritet. Det tycker jag är en tolkning som det är lätt att försvara och som är väl förenlig med lagstiftningen. Konstitutionsutskottets majoritet, som har diskuterat och behandlat frågan, delar regeringens bedömning att det kan innebära ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten att lämna en kreditupplysning till någon som inte behöver den. Detta har stöd i förarbetena. Man kan konstatera att den debatt som varit i medierna med anledning av det här lagförslaget inte har rört det konstitutionella finliret, utan det har blivit en debatt som handlar om huruvida detta innebär ett intrång i mediers möjligheter att granska makten. Jag vill framhålla att det är synpunkter som mycket sent i processen tillförts ärendet. Tidningsutgivarna, branschorganisationen för tidningsföretagen, tillstyrkte i sitt remissyttrande till regeringen det här lagförslaget just med hänvisning till att den personliga integriteten är så viktig. Sedan har TU ändrat sig under ärendets behandling i finansutskottet och konstitutionsutskottet och gjort en helomvändning och tycker nu att detta inte kan accepteras. Till de debattörer som tycker att regeringen har agerat senfärdigt och inte tagit till vara de möjligheter som tidigare under mandatperioden hade funnits att förbereda en grundlagsändring kan det sägas att Tidningsutgivarna tidigare inte heller var av uppfattningen att detta var nödvändigt, utan detta kom Tidningsutgivarna senare på - när propositionen sedan länge var beslutad av regeringen. Apropå mediediskussionen är det också viktigt att påpeka att det, herr talman, aldrig någonsin enligt kreditupplysningslagen har varit möjligt för tidningsföretag att begära ut uppgifter ur kreditupplysningsregister för journalistiskt arbete. Alltsedan kreditupplysningslagen på 1970-talet kom till har det varit begränsat på så sätt att enbart den som har ett legitimt affärsmässigt behov av upplysningar haft möjlighet att begära ut sådana. Databasmöjligheten har funnits i några få år. Föreliggande lagförslag innebär alltså en återgång till den ordning som gällt alltsedan kreditupplysningslagens tillkomst. De avvägningar som den då byggde på har inte ifrågasatts tidigare vare sig i den allmänna debatten eller i något annat sammanhang. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet med mycket gott samvete såväl konstitutionellt som sakligt. (Applåder)
Phia Andersson (S)
Anf. 207 Phia Andersson (S)
Herr talman! Jag har en väldigt konkret fråga till Andreas. Vi är överens om att integriteten är viktig. Men varför då hafsa igenom detta på det här sättet? Eftersom man inte lyssnat på JK utan lyssnat på Lagrådet undrar jag vad det var i Lagrådets motivering som den borgerliga majoriteten fastnade för.
Andreas Norlén (M)
Anf. 208 Andreas Norlén (M)
Herr talman! Jag förmodar att Phia Andersson här är ute efter att gillra en försåtlig fälla för mig här. Lagrådet utvecklade ju inte sina synpunkter med något mer blomstrande språk. Lagrådet sade enbart att förslagen lämnas utan erinran. Det är inte så originellt och fantasifullt att uttrycka sig på det sättet, men det betyder att Lagrådet inte har några invändningar mot regeringens förslag. Lagrådet tillstyrker alltså regeringens förslag. Min tolkning - denna tror jag delas av de flesta - är att om Lagrådet hade haft tungt vägande invändningar med hänvisning till konstitutionella aspekter skulle Lagrådet givetvis ha framfört dem. När Lagrådet inte gör det innebär det att Lagrådet ansluter sig till den bedömning som regeringen gör i propositionen och som jag har utvecklat här. Justitiekanslerns synpunkter är naturligtvis viktiga. Justitiekanslern är en tung juridisk instans. Justitiekanslern kan dock inte ensam få bestämma vare sig hur grundlagarna ska tolkas av Sveriges riksdag eller vilka lagstiftningsåtgärder Sveriges riksdag och Sveriges regering ska kunna vidta. I detta sammanhang är Justitiekanslern en remissinstans. De är en viktig remissinstans men dock en . Justitieombudsmannen Melin var en annan remissinstans, och han lämnade förslagen utan erinran på samma sätt som Lagrådet. Vi har alltså ledande och framstående svenska jurister som uppenbarligen har haft olika syn på detta, och då är det regering och riksdag som måste göra en avvägning mellan de olika synpunkter som har kommit fram. Vi kan inte avstå från att fatta beslut enbart för att remissinstanserna är oense. Det tror jag att Phia Andersson håller med om.
Phia Andersson (S)
Anf. 209 Phia Andersson (S)
Herr talman! Jag vet att det inte fanns någon motivering över huvud taget. Däremot hade Justitiekanslern en ganska lång motivering, som jag faktiskt läste upp. Det är märkligt att man går på det man gillar bäst och inte tittar på att två instanser är oense. Den ena, Justitiekanslern, är dessutom åklagare i tryck- och yttrandefrihetsmål samt regeringens juridiske rådgivare. Dessa två instanser säger nu olika saker. Detta kommer troligtvis att få en lagprövning. Man bara väntar på att kunna lagpröva det. Vi kommer att ta beslut om detta först i morgon, troligtvis, och därför är det väl okej att Tidningsutgivarna tycker till i frågan innan riksdagen fattar sitt beslut. Det är helt legitimt. Men varför är det så att ni äventyrar hela detta lagförslag genom att senare kanske få en lagprövning som kommer att gå er emot? Varför, Andreas?
Andreas Norlén (M)
Anf. 210 Andreas Norlén (M)
Herr talman! Apropå detta att välja de remissyttranden man tycker bäst om kan jag erinra Phia Andersson om ett annat ärende som kammaren har behandlat under våren och som handlar om möjligheten att tvångsvis testa om underåriga personer har använt narkotika. I det sammanhanget hade Lagrådet kritiska synpunkter som regeringen valde att bortse ifrån och säga att det finns skäl som är viktigare än de Lagrådet har anfört. Då blev vi synnerligen häftigt angripna för att vi inte följde Lagrådet, och här blir vi häftigt angripna för att vi följer Lagrådet. Det här med att plocka russinen ur kakan när det gäller vad remissinstanser och andra har sagt tycks alltså vara en sjukdom som har spridit sig inom såväl majoriteten som oppositionen. När det sedan gäller frågan om att äventyra lagförslaget vill jag säga att det är klart att det kan bli föremål för lagprövning. Varje lag som riksdagen stiftar kan bli föremål för lagprövning, och det är i sig inget anmärkningsvärt. Jag välkomnar den utökade möjlighet till lagprövning som införts genom den förändring i regeringsformen som förhoppningsvis träder i kraft den 1 januari 2011. Vi får väl se om någon ifrågasätter lagstiftningen då och vad domstolarna i så fall kommer fram till. Jag ser det som ett naturligt inslag i en rättsstat att man kan ha en sådan lagprövning; jag ser det inte som ett nederlag för lagstiftaren om en sådan lagprövning skulle komma till stånd. Tvärtom är det ett sundhetstecken i en demokrati att man kan ha en sådan lagprövningsmekanism. Jag känner mig dock trygg i förvissningen att detta lagförslag kommer att överleva en sådan lagprövning. Det har nämligen stöd i de grundlagar som är relevanta - tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Marianne Berg (V)
Anf. 211 Marianne Berg (V)
Herr talman! Att Tidningsutgivarna har ändrat sig stod Andreas och raljerade lite över. Det är väl bra att man kan ändra sig, komma till insikt och se att något som ligger på bordet kanske inte var så himla bra. Det är modigt och starkt att göra det. Jag undrar: Hur ser Andreas Norlén på just den kritik som denna förändring får om att journalister inte kan utföra sin samhälleliga uppgift och att det därmed är stora risker att den svenska befolkningen inte kan få den insyn de bör ha när det gäller maktens boningar? Jag vill ha ett svar på det. Man kan inte bara säga att det ena var svaret från Tidningsutgivarna och sedan i nästa sekund raljera över att de kom in med ett annat förslag efteråt. Det är nämligen precis det som händer nu. Man motar bort journalisterna från att kunna utföra en del av den samhälleliga uppgift de har. Kan jag få ett svar på det?
Andreas Norlén (M)
Anf. 212 Andreas Norlén (M)
Herr talman! Apropå att ändra sig kan jag konstatera att det när detta ärende anhängiggjordes i finansutskottet inte kom någon motion från oppositionen. Ingen motion över huvud taget väcktes med anledning av propositionen. Oppositionen tänkte alltså släppa igenom förslaget och tyckte att det väl var bra att man gjorde dessa integritetsförstärkningar. Det var först när det började larmas från en del kvällstidningars sida som oppositionen vaknade och började tycka att detta var lite jobbigt. Att vara lagstiftare innebär dock att göra avvägningar mellan olika motstående intressen. I detta fall har vi intresset av personlig integritet, och vi har intresset av att, som Marianne Berg beskriver det, granska makten. Min bestämda uppfattning är att argumenten för ökad personlig integritet väger väsentligt mycket tyngre än argumenten mot i detta ärende. Det är av flera skäl. Det är inte bara för att den personliga integriteten är viktig per se utan också för att min uppfattning är att inskränkningen i mediernas möjligheter blir mycket begränsad genom detta lagförslag. Det är nämligen fortfarande fullt tillåtet för medierna att ur de offentliga register som finns ta fram upplysningar om vad politiker tjänar och vad politiker har för betalningsanmärkningar och publicera dem. Det är också fullt möjligt att genomföra all den kartläggning medierna skulle vilja. Vad det handlar om är att det blir lite mer praktiskt besvärligt, och jag tycker att det är ett lågt pris att betala för det ökade skydd av den enskildes personliga förhållanden som lagförslaget innebär. Det är inte längre möjligt att en granne eller en nyfiken släkting vänder sig till ett kreditupplysningsföretag och får ut en kreditupplysning utan att den enskilde vet något om det.
Marianne Berg (V)
Anf. 213 Marianne Berg (V)
Herr talman! Jag får säga att det är bättre att vakna sent än aldrig, Andreas Norlén. Du har också återkommit till ett mantra. Jag tror att du uttryckte det som att personlig integritet har funnits som en blå tråd under mandatperioden. Då tänker jag att du kanske menar FRA-lagstiftningen, som ni tryckte igenom. Men nog om detta! Vad händer då - jag vill ha svar på den frågan - när JK har kommit in med invändningar? Varför inte stanna upp - Phia Andersson fick aldrig något riktigt svar på detta - och se till att helheten är klar innan en lagändring sker? Invändningarna från JK var ju att det eventuellt inte är förenligt med vår grundlag. Vad händer, Andreas Norlén, om lagförslaget får backa i en prövning? Den frågan kan du väl svara mig på.
Andreas Norlén (M)
Anf. 214 Andreas Norlén (M)
Herr talman! Jag tycker att jag svarade ganska utförligt vad gäller min syn på Justitiekanslerns yttrande och värdet av detta. Justitiekanslerns yttrande är naturligtvis viktigt. Han är en kunnig jurist. Justitiekanslern är dock en remissinstans bland flera, och det är vår uppgift som lagstiftare att göra en avvägning. Det var denna fråga finansutskottet ställde till konstitutionsutskottet, där både Marianne Berg och jag sitter. Hur ska man se på detta lagförslags förenlighet med grundlagen givet de invändningar som har framförts? KU gör då det KU har till uppgift att göra, nämligen en noggrann konstitutionell prövning av frågan. Vi granskar och analyserar de grundlagsbud som är aktuella, och vi kommer fram till en tolkning som innebär att regeringens förslag är fullt ut förenligt med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det är konstitutionsutskottets uppgift. Vi väger av de argument som finns och kommer till en slutsats. Sedan konstaterar jag att Marianne Berg i varken sin replik eller sitt anförande tog upp det faktum att detta lagförslag inte innebär något annat än en återgång till den ordning som har gällt alltsedan kreditupplysningslagen tillkom 1973, nämligen att man måste ha ett legitimt behov för att få ut en kreditupplysning. Jag har inte i något sammanhang tidigare hört Vänsterpartiet driva att man ska avskaffa kravet på legitimt behov vid kreditupplysning. Det har inte framkommit i något sammanhang - och det har inte framkommit från något annat oppositionsparti heller - att man vill ändra kreditupplysningslagen och säga att vem som helst ska kunna få en kreditupplysning av vilket skäl som helst. Det är precis så det har varit, enligt databasregeln: Vem som helst har kunnat ta en kreditupplysning av vilket skäl som helst. Det är ett intrång i den personliga integriteten som denna regering och denna riksdagsmajoritet inte är beredda att acceptera, och därför ställer vi oss bakom detta lagförslag. Det är ett led i att stärka skyddet för den personliga integriteten, vilket är en mycket viktig politisk uppgift.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-06-17
Förslagspunkter: 6, Acklamationer: 5, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Ett starkare skydd för den enskildes integritet vid kreditupplysning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), (lagförslag 2.1), med den ändringen att 9, 11 och 12 §§ ska ha den lydelse som framgår av regeringens förslag till ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), (lagförslag 2.2) och med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 januari 2011.
    2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), (lagförslag 2.2 i återstående delar).
    Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2009/10:151 punkt 1 och avslår proposition 2009/10:151 punkt 2.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0116014
    m88008
    c25004
    fp25003
    kd21003
    v02101
    mp01603
    -1000
    Totalt160153036
    Ledamöternas röster
  2. Mindre betalningsförsummelser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:C215 av Annelie Enochson (kd) yrkande 2 i denna del.
  3. Sekretesskydd för betalningsföreläggande

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2008/09:Sk213 av Marie Engström m.fl. (v) yrkande 2.
    • Reservation 2 (v)
  4. Gallring av betalningsanmärkning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2009/10:C215 av Annelie Enochson (kd) yrkande 2 i denna del och
    2009/10:C276 av Egon Frid m.fl. (v) yrkande 15.
    • Reservation 3 (v)
  5. Likartade regler för näringsidkare och fysiska personer som inte är näringsidkare

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2009/10:Fi207 av Lena Asplund (m),
    2009/10:Fi227 av Jan Ertsborn (fp),
    2009/10:Fi277 av Krister Hammarbergh (m),
    2009/10:Fi289 av Anders Åkesson och Kenneth Johansson (båda c),
    2009/10:Fi304 av Hans Rothenberg (m) och
    2009/10:Fi310 av Margareta Cederfelt och Eliza Roszkowska Öberg (båda m).
  6. Översyn av kreditupplysningslagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:Fi245 av Solveig Hellquist och Jan Ertsborn (båda fp) yrkandena 1 och 2.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.