Ersättning för vissa vårdförmåner i internationella förhållanden m.m.

Betänkande 1994/95:SfU8

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SFU08

Ersättning för vissa vårdförmåner i internationella förhållanden m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1994/95

SfU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1994/95:88 om
ersättning från sjukförsäkringen för vissa vårdförmåner till
landsting och kommuner i internationella förhållanden m.m.

I propositionen föreslås till följd av att EES-avtalet trätt i
kraft den 1 januari 1994 att sjukförsäkringen skall bära
kostnader för öppen vård, sjukhusvård, tandvård samt för resor i
samband med vården för personer som är bosatta i annat EES-land
än Sverige men som till följd av förordning (EEG) nr 1408/71 har
rätt till hälso- och sjukvård här.

Härutöver föreslås i propositionen att egenkostnadstaket i de
försäkrades skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader
(högkostnadsskydd) höjs från 1 600 kronor till 1 700 kronor
fr.o.m. den 1 januari 1995. I anslutning till detta förslag har
väckts två motioner.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag och
avstyrker bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats två reservationer (m) och (v).

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1994/95:88
om ersättning från sjukförsäkringen för vissa vårdförmåner till
landsting och kommuner i internationella förhållanden m.m.
föreslagit riksdagen att anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

4. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

5. lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av
ärenden om bilstöd till handikappade,

6. lag om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med
kommunal primärvård,

7. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,

8. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motioner

1994/95:Sf7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att egenkostnadstaket i de försäkrades skydd
mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader skall vara 1 900
kronor fr.o.m. den 1 januari 1995.

1994/95:Sf8 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens proposition 1994/95:88 Ersättning
från sjukförsäkringen för vissa vårdformer till landsting och
kommuner i internationella förhållanden m.m. enligt vad i
motionen anförts om att avvakta en kommande översyn av
högkostnadsskyddet.

Utskottet

Ersättning från sjukförsäkringen i internationella
förhållanden

Sedan EES-avtalet den 1 januari 1994 trädde i kraft har enligt
propositionen alla berörda myndigheter haft att tillämpa
reglerna i bl.a. förordning (EEG) nr 1408/71. Förordning nr
1408/71 med senare ändringar innehåller bestämmelser för
samordningen mellan EG-länderna av den sociala tryggheten för
den migrerande arbetskraften. Förordningen vilar på fyra
grundprinciper. Av dessa är likabehandlingsprincipen av intresse
i det nu förevarande sammanhanget. Principen innebär att
personer från ett EG-land som är bosatta inom en annan
medlemsstats område och som omfattas av förordningen har samma
rättigheter och skyldigheter i fråga om
socialförsäkringsförmåner som den egna statens medborgare.

I propositionen framhålls att de problem som uppstått till
följd av att den i förevarande proposition föreslagna
lagstiftningen inte blir tillämplig förrän den 1 januari 1995
har hittills måst lösas i den praktiska tillämpningen.

I propositionen behandlas konsekvenserna med avseende på
sjukvårdsförmånerna vid sjukdom och moderskap av att Sverige
införlivat bl.a. förordning nr 1408/71 med svensk lagstiftning.
Detta medför enligt propositionen en ny ordning i två skilda
hänseenden. Det gäller dels förhållandena i Sverige, dels
förhållandena utanför vårt land.

Mot bakgrund härav föreslås i propositionen att ersättning
skall lämnas från sjukförsäkringen till landsting och de
kommuner som inte ingår i landsting avseende kostnader för
hälso- och sjukvård, tandvård och resor i samband med vård som
fr.o.m. den 1 januari 1994 lämnats till personer som inte är
bosatta här i Sverige men som till följd av EES-avtalets
ikraftträdande har rätt till vårdförmåner enligt vad som följer
av förordning nr 1408/71. Ersättning från sjukförsäkringen
föreslås tillämpas även i fråga om kostnader för vård av
personer som genom överenskommelse mellan Sverige och länder
utanför EES har rätt till vårdförmåner här i landet. En
sjukförsäkringsfinansiering av de nämnda vårdformerna vid
sjukdom och moderskap förutsätter enligt propositionen lagstöd.

Den närmare regleringen i fråga om beräkning och utbetalning
av ersättning från sjukförsäkringen framgår av en till
propositionen bilagd överenskommelse mellan staten och
landstingen.

I propositionen framhålls att med hänsyn till de konsekvenser
som kan uppkomma vid tillämpningen av nämnda förordning i
Sverige läggs också -- främst i klargörande syfte -- fram
förslag om kompletteringar och i förekommande fall andra
ändringar i vissa delar av lagstiftningen inom
socialförsäkrings- och hälso- och sjukvårdsområdet som avser
förmåner vid sjukdom och moderskap. Det gäller hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning, lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik, tandvårdslagen (1985:125), lagen (1991:1136) om
försöksverksamhet med kommunal primärvård, lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader samt lagen (1988:380) om
handläggning av bilstöd till handikappade.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari
1995 men vara tillämpliga på vård fr.o.m. den 1 januari 1994 då
EES-avtalet trädde i kraft.

Den nu föreslagna finansieringen av vårdförmånerna genom
sjukförsäkringen innebär enligt propositionen att
försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket får en helt ny och
kvalificerad uppgift som kräver ett visst resurstillskott. På
sikt kan dock administrationen bli något mindre omfattande under
förutsättning att Sverige träffar bilaterala avtal med andra EU-
eller EES-länder om att avstå från återbetalningar länderna
emellan (kvittningsavtal). I propositionen anförs att det inte
är möjligt att nu ha en klar uppfattning om det tillkommande
resursbehovet och att regeringen därför avser att återkomma till
ärendet i budgetpropositionen för 1995/96.

Beträffande kostnadseffekterna anförs i propositionen att
några större konsekvenser inte bedöms uppkomma för
sjukförsäkringen.

Propositionen i nu behandlade delar har inte föranlett några
motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker bifall till förslagen med
den ändringen att ur lagteknisk synpunkt bör bestämmelsen i 2
kap. 8 § AFL inte utgå eftersom lagrummet i sin nuvande lydelse
begränsar rätten till sjukvårdsförmåner till att avse dem som är
bosatta i landet. Någon annan ändring i detta avseende än vad
som följer av förordning (EEG) nr 1408/71 är inte avsedd. Detta
bör anges i 2 kap. 8 § AFL.

Högkostnadsskydd

Bestämmelser om högkostnadsskydd vid inköp av prisnedsatta
läkemedel och om patientavgifter för öppen hälso- och sjukvård
finns i 7 § lagen om begränsning av läkemedelskostnader m.m. För
kostnadsbefrielse fordras att prisnedsatta läkemedel har inköpts
för eller patientavgifter erlagts med sammanlagt minst 1 600
kronor. Kostnadsbefrielsen gäller under den tid som återstår av
ett år, räknat från det första vårdtillfället,
behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet. Varje
sjukvårdshuvudman har dock möjlighet att tillämpa ett lägre
belopp för högkostnadsskyddet.

I propositionen erinras om att den dåvarande regeringen i 1994
års budgetproposition aviserade en översyn och reformering av
högkostnadsskyddet vilken skulle vara genomförd till den 1
januari 1995. Denna åtgärd skulle tillsammans med andra
samtidigt föreslagna åtgärder på läkemedelsområdet minska
sjukförsäkringens utgifter med 785 miljoner kronor. En sådan
översyn har inte kommit till stånd. I propositionen framhålls
att riksdagen vid behandlingen av budgetpropositionen fastställt
anslaget Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m. under angivna
förutsättningar.

Mot denna bakgrund anser regeringen att åtgärder måste vidtas
så att riksdagsbeslutet avseende anslaget till sjukvårdsförmåner
blir det ursprungligen avsedda. Enligt propositionen innebär
detta att en ytterligare utgiftsminskning med 200 miljoner
kronor per år måste företas. Regeringen anser att det är
lämpligt att detta sker inom ramen för förmånen med
högkostnadsskyddet på så sätt att egenkostnadstaket fr.o.m. den
1 januari 1995 höjs till 1 700 kronor. Enligt propositionen
förutsätter detta att sjukvårdshuvudmännen inte samtidigt
företar några höjningar i patientavgifterna för den öppna
sjukvården. En annan förutsättning är att samtliga
sjukvårdshuvudmän fastställer egenkostnadstaket till 1 700
kronor. Regeringen utgår därvidlag från att
Landstingsförbundet utfärdar en rekommendation med den
innebörden, på samma sätt som skedde vid den förra höjningen. I
propositionen anförs vidare att beträffande den olösta frågan om
översyn och reformering av högkostnadsskyddet har regeringen
för avsikt att återkomma till denna i ett annat sammanhang.

Höjningen av egenkostnadstaket tas upp i två motioner.

I motion Sf7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs med
hänvisning till det allvarliga statsfinansiella läget ett beslut
om att egenkostnadstaket fr.o.m. den 1 januari 1995 höjs till 1
900 kronor. För att skydda de ekonomiskt mest utsatta grupperna
avser motionärerna att i januari 1995 presentera ett nytt system
för högkostnadsskyddet. Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkar i motion
Sf8 avslag på propositionen i den del som avser en höjning av
egenkostnadstaket. Motionärerna framhåller att den föreslagna
höjningen hårdast kommer att drabba de svaga grupperna i
samhället och att man bör invänta resultatet av den aviserade
översynen innan några ändringar i högkostnadsskyddet företas.

Som framgått ovan är den föreslagna höjningen av
egenkostnadstaket en konsekvens av redan beslutade
utgiftsminskningar inom ramen för anslaget till
sjukvårdsförmåner m.m. Om inte någon åtgärd företas skulle detta
innebära en utgiftsökning med avseende på det nämnda anslaget.
Utskottet delar därför regeringens bedömning om nödvändigheten
av ytterligare utgiftsminskningar och att dessa lämpligen kan
ske inom ramen för högkostnadsskyddet. I propositionen aviseras
en översyn och reformering av högkostnadsskyddet och utskottet
förutsätter att denna skyndsamt kommer till stånd. I avvaktan på
resultatet av denna översyn anser utskottet att eventuella
ytterligare åtgärder utöver den nu föreslagna höjningen av
egenkostnadstaket bör anstå.
Utskottet tillstyrker således propositionen även i denna del
samt avstyrker bifall till motionerna Sf7 och Sf8.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande högkostnadsskyddet

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf7 och
1994/95:Sf8 antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
såvitt avser 7 §,
res. 1 (m)
res. 2 (v)

2. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med
den ändringen att 2 kap. 8 § inte skall utgå utan ha följande
lydelse:
Ersättning enligt detta kapitel utges inte för annan försäkrad
än den som är bosatt i Sverige samt den som, utan att vara
bosatt här, enligt vad som följer av förordning (EEG) nr 1408/71
om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom
och moderskap.,

2. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. i den mån förslaget inte berörts under
moment 1,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

4. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

5. lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av
ärenden om bilstöd till handikappade,

6. lag om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med
kommunal primärvård,

7. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,

8. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik.

Stockholm den 1 december 1994

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan
Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud
Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Anita
Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart
Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf
Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds)
och Mona Berglund Nilsson (s).

Reservationer

1. Högkostnadsskyddet (mom. 1)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf
Kristersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "Som framgått" och på s. 5 slutar med "Sf7 och Sf8." bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är den föreslagna höjningen av
egenkostnadstaket mot bakgrund av det allvarliga
statsfinansiella läget inte tillräcklig. En sammanlagd höjning
med 300 kr innebär minskade statsutgifter med ca 525 miljoner
kronor. Utskottet är dock medvetet om att varje ytterligare
utgift som läggs på de ekonomiskt mest utsatta grupperna i
samhället kan vara betungande. Utskottet utgår från att den
aviserade översynen av högkostnadsskyddet kommer att beakta
dessa gruppers behov. Med det anförda tillstyrker utskottet
bifall till motion Sf7 samt avstyrker bifall till motion Sf8.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

1. beträffande högkostnadsskyddet

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf7 och med
avslag på motion 1994/95:Sf8 antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. såvitt avser 7 § med den ändringen att
i andra stycket talet 1 700 byts mot talet 1 900,

2. Högkostnadsskyddet (mom. 1)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med "Som framgått" och på s. 5 slutar med "Sf7 och Sf8." bort ha
följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna höjningen är visserligen inte
avsevärd men höjningen kommer att drabba dem som på grund av
sjukdom, ålder eller handikapp redan tillhör de ekonomiskt mest
utsatta grupperna i samhället. En annan grupp som också drabbas
är barnfamiljerna som redan fått vidkännas avgiftshöjningar inom
barnomsorg och som fr.o.m. år 1995 kommer att få ett försämrat
flerbarnstillägg. Den föreslagna höjningen av egenkostnadstaket
har som framhållits i propositionen sin grund i redan beslutade
utgiftsminskningar, men utskottet anser ändå att det kan finnas
skäl att avvakta resultatet av den aviserade utredningens arbete
innan några åtgärder tas med avseende på högkostnadsskyddet. Med
hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion
Sf8 och avstyrker bifall till propositionen i denna del samt
till motion Sf7.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

1. beträffande högkostnadsskyddet

att riksdagen med bifall till motion 1994/94:Sf8 samt med
avslag på motion 1994/95:Sf7 avslår det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m. såvitt avser 7 §,

I propositionen framlagda lagförslag

Bilaga