Enskilda vägar

Betänkande 1996/97:TU8

Trafikutskottets betänkande 1996/97:TU08

Enskilda vägar

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1996/97
TU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag i proposition 1996/97:92 om att lagen
(1939:608) om enskilda vägar (EVL) skall upphävas genom en särskild lag samt
sex andra lagförslag. Enligt det förstnämnda förslaget kommer EVL inte att
leva kvar övergångsvis utom i några få specifika undantagsfall. Vid inrättande
och förvaltning av enskilda vägar blir därmed i fortsättningen enbart
anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter tillämpliga. I betänkandet behandlas också fyra motioner.
Utskottet tillstyrker regeringens samtliga förslag utom på en punkt, som
gäller ersättning för andel i beräknat överskott till ägare av fastighet som
utträder ur en bestående samfällighet. Enligt anläggningslagen bör
fastighetsägaren tillerkännas sådan ersättning. Regeringen vill av
förenklingsskäl ändra lagen så att ersättningsregeln, som återfinns i 38 §,
inte är tillämplig på gemensamhetsanläggningar som avser vägar. Utskottet
finner det för sin del inte tillräckligt motiverat att göra skillnad mellan
olika slag av gemensamhetsanläggningar i enlighet med regeringens förslag.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Till betänkandet är fogat två reservationer av m-ledamöterna.

Propositionen

Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1996/97: 92
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar,
2. lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa ford-
ringar enligt lagen om enskilda vägar,
3. lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen
(1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
4. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),
5. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
6. lag om ändring i jordabalken,
7. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).
Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97.T53 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fastställande av andelstal alltid skall beslutas av årsstämman,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principerna för fördelning av eventuella överskott,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundlagsprövning av anläggningslagen.
1996/97:T54 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bestämmelsen i
anläggningslagen om att ägare till fastighet som utträder ur bestående
samfällighet skall tillerkännas ersättning för andel i beräknat överskott
skall tillämpas även på gemensamhetsanläggning som avser vägar.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden hösten 1996
1996/97:T310 av Margareta Andersson och Eskil Erlandsson (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ny benämning på enskilda vägar.
1996/97:T322 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av namnbyte från
enskilda vägar till lokala vägar.

Utskottet

1 Inledning
Det svenska vägnätet består av dels allmänna vägar, för vilka staten eller en
kommun är väghållare, dels enskilda vägar för vilka väghållningsskyldigheten i
princip ligger på de fastigheter som har nytta av vägen. Statsbidrag kan
lämnas för byggande och drift av enskilda vägar. Dessutom brukar kommunerna
engagera sig såväl praktiskt som ekonomiskt i väghållningen beträffande de
enskilda vägarna.
Före år 1974 fanns den rättsliga regleringen av det enskilda vägnätet i sin
helhet i lagen (1939:608) om enskilda vägar (EVL). I samband med till-komsten
av anläggningslagen (1973:1149, AL) och lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter (SFL) infördes emellertid den begränsningen att förrättningar
enligt 2 kap. och 4 kap. EVL (landsbygdsvägar resp. skogsvägar) inte fick
påbörjas efter utgången av juni 1974. Inrättandet av sådana vägar skulle i
fortsättningen ske enligt AL. EVL:s bestämmelser om förvaltningen av vägar som
inrättats enligt den lagen gäller dock fortfarande, med möjlighet till
övergång till det system som anvisas i SFL.
Vad gäller tätortsvägar, enligt 3 kap. EVL, skedde inte någon motsvarande
förändring. Sådana vägar kan därför inrättas såväl enligt EVL som AL.
Beträffande tätortsvägar gäller således dubbla regelsystem såväl beträffande
inrättande som förvaltning.

2 Ärendets beredning
Till grund för propositionen ligger betänkandet Enskilda vägar (SOU 1996:46)
som framlades av den s.k. EVL-utredningen i mars 1996. Enligt direktiven för
utredningen (dir. 1994:22) skulle denna, mot bakgrund av vissa redovisade
problem, utarbeta de förslag till bestämmelser rörande enskilda vägar som
kunde behövas. Utredningen skulle därvid inte vara bunden av någon särskild
lösning i fråga om den lagtekniska utformningen på annat sätt än att förslaget
skulle innebära att EVL upphävdes i de de delar så inte redan hade skett.
De problem med nuvarande ordning som redovisas i direktiven är bl.a.
följande.
* EVL är i jämförelse med annan lagstiftning som reglerar samma eller
närliggande frågor, t.ex. AL och fastighetsbildningslagen (1970:988), både
föråldrad och svårtillgänglig.
* Inom tätbebyggda områden tillämpas i stor utsträckning AL och SFL, trots
att 3 kap. EVL i och för sig är tillämpligt. Orsaken till detta anges vara
att EVL inte ger möjlighet att ansluta andra gemensamma anläggningar, såsom
vatten- och avloppsanläggningar, TV-antenner etc. Inom områden där EVL
redan gäller eller där man valt att lösa den enskilda väghållningen enligt
EVL och det finns behov av annan gemensam fastighetssamverkan, medför
gällande ordning behov av två skilda förvaltningar.
* Olägenheterna med dubbla regelsystem är påtagliga såväl för enskilda
fastighetsägare som för berörda myndigheter, bl.a. därför att de sistnämnda
måste upprätthålla dubbla kompetenser med ökade kostnader som följd.
* Besvärsordningen inom de båda systemen är olika och innebär i princip att
talan enligt EVL förs hos länsstyrelsen, medan fastighetsdomstolen är rätt
besvärsinstans enligt AL.

3 Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen framhåller att utgångspunkten för dess förslag enligt propositionen
är att lagen om enskilda vägar skall upphävas, i de delar den alltjämt får
tillämpas, och att enskilda vägar i fortsättningen helt skall inrättas enligt
anläggningslagen (AL) samt förvaltas enligt reglerna i lagen om förvaltning av
samfälligheter (SFL). Frågan hur kostnader för väghållningen bör fördelas
mellan stat, kommun och enskilda berörs inte i propositionen. Regeringen
betonar att förslagen i propositionen är neutrala i förhållande till sådana
frågor som statlig och kommunal bidragsgivning.
Propositionen omfattar sju lagförslag, av vilka det första gäller upphävande
av 1939 års lag om enskilda vägar. Lagen föreslås upphöra att gälla vid
utgången av år 1997, samtidigt som vissa övergångsbestämmelser och övriga
lagändringar träder i kraft. Det viktigaste och mest omfattande av de övriga
sex lagförslagen avser ändringar i anläggningslagen.
Enligt vad regeringen själv anger har propositionen följande huvudsakliga
innehåll utöver det som nu nämnts. Reglerna i 3 kap. EVL beträffande
områdesavgränsning, obligatorisk anslutning och bestämmande av andelstal med
utgångspunkt i taxeringsvärdet har ingen motsvarighet i propositionens
förslag. Detsamma gäller länsstyrelsens nuvarande uppgifter att förordna om
förrättningar m.m.
Däremot föreslås vissa ändringar i anläggningslagen för att göra
tillämpningen smidigare. Under vissa förhållanden skall en fastighets
andelstal kunna förändras utan att ny förrättning behöver ske.
Lantmäterimyndigheten skall kunna förordna syssloman för att genomföra ett
lagakraftvunnet anläggningsbeslut. Samfällighetsförening föreslås kunna
företräda delägarna vid omprövningsförrättningar avseende frågor av enklare
beskaffenhet om fastighets delaktighet i samfällighet eller ändring av
andelstal. I samband med fastighetsbildningsförrättning skall en ny- eller
ombildad fastighet kunna anslutas till befintlig gemensamhetsanläggning. Vid
användande av väg i väsentligt större omfattning än som får anses svara mot
fastighetens andelstal för driftskostnaderna föreslås fastighetsägaren bli
skyldig att utge s.k. slitageersättning till föreningen. För att tillgodose
fastighets behov av väg skall i vissa fall en rättighet kunna upplåtas i
stället för att man bildar en anläggning eller ansluter fastigheten till en
befintlig anläggning. Rätt att använda befintlig väg föreslås också kunna
upplåtas till förmån för samfälllighetsförening.
Länsstyrelsen nuvarande ansvar för trafiksäkerhetsbestämmelserna för
enskilda vägar föreslås överflyttas till statlig väghållningsmyndighet.

4 Motionsförslag
Två motioner, T53 (m) och T54 (s), har väckts med anledning av propositionen.
I motion T53 (m) framhålls (yrkande 3) att det finns tveksamheter om
äganderättens ställning i anläggningslagen. I regeringsformen finns i dag -
betonar motionärerna - ett skydd mot expropriation och liknande
tvångsingripanden i andra fall än när det krävs för att tillgodose angelägna
allmänna intressen. Frågan om anläggningslagens grundlagsenlighet bör därför
närmare prövas.
I m-motionen behandlas också två paragrafer i regeringens förslag till lag
om ändring i anläggningslagen.
Den första av dessa båda paragrafer är 24 a §. Enligt denna kan en
lantmäterimyndighet i ett anläggningsbeslut bestämma att styrelsen för en
samhällighetsförening får besluta om ändring av andelstal på grund av att en
fastighets användningssätt ändras stadigvarande. Föreningens styrelse skall i
sådant fall genast underrätta berörd fastighetsägare om beslutet och snarast
möjligt anmäla detsamma för införing i fastighetsregistret. Beslutet får
tillämpas först sedan sådan införing har skett.
Motionärerna framhåller (yrkande 1) att den av regeringen sålunda föreslagna
bestämmelsen kan leda till att förtroendet för samhällighetsföreningens högsta
organ, stämman, undergrävs. Fastställande och ändring av andelstal, liksom
andra för föreningen principiella ställningstaganden bör, alltid underställas
stämman.
38 § i regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen behandlas
både i m-motionen och s-motionen. Paragrafens första mening har följande nu
gällande lydelse: ?Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren
tillerkännas ersättning för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som
han förlorar genom utträdet.? Enligt regeringens förslag bör 38 § kompletteras
med ett stadgande som undantar gemensamhetsanläggningar som avser vägar från
paragrafens tillämpningsområde. Enligt de båda motionerna bör någon sådan
komplettering inte ske.
I m-motionen framhålls (yrkande 3) att det ofta förekommer att en
vägsamfällighet, för att klara större investeringar, under en längre period
fonderar medel för att klara kommande åtaganden. Härigenom uppstår ett
överskott, som proportionerligt efter andelstalen tillhör medlemmarna. Vid ett
utträde ur föreningen bör därför - betonar motionärerna - fastighetsägaren i
fråga, om han så begär, kunna tillerkännas sin del av överskottet.
I s-motionen framhålls att regeringens ändringsförslag utgör en ologisk
konstruktion som innebär att enskilda personer kan gå miste om betydande
belopp vid utträde ur en samfällighet. De skäl som framförs i propositionen
om förenklingar och om att det är ett mycket litet antal människor som kan
komma att drabbas är inte nog - betonar motionärerna - för att införa en regel
som kan komma att slå mycket orättvist. Därför bör bestämmelsen i
anläggningslagen, om att ägare till fastighet som utträder ur bestående sam-
fällighet skall tillerkännas ersättning för andel i beräknat överskott,
tillämpas även på gemensamhetsanläggningar som avser vägar.
I motionerna T310 (c) och T322 (c), som båda väcktes under den allmänna
motionstiden i september 1996, föreslås nya benämningar på enskilda vägar.
I den förstnämnda motionen framhålls att benämningen ?enskild väg? kan leda
tankarna till den felaktiga slutsatsen att vägen är privat och att endast
ägaren till vägen får bruka den. Motionärerna föreslår benämningen ?alle-
mansvägar? och framhåller att det är fråga om vägar som alla - som vill och
behöver - kan och får utnyttja.
I motion T322 (c) framhålls att de enskilda vägarna inte är enskildas vägar
eller enskilda i bemärkelsen att de enbart berör boende utefter dessa.
Enskilda vägar är allas vägar, betonar motionären, vilka dessutom håller
landsbygd och skärgård levande. För undvikande av onödigt missförstånd bör
benämningen ?enskilda vägar? ersättas med ?lokala vägar?.

5 Utskottets ställningstagande
Den i m-motionen aktualiserade frågan om anläggningslagens förenlighet med
grundlagen behandlas i EVL-utredningen och i propositionen. Utredningen
framhåller att det numera, efter en ändring av 2 kap. 18 § regeringsformen,
finns ett skydd mot expropriation och liknande tvångsingripanden i andra fall
än när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Utredningen
konstaterar att man säkert kan ifrågasätta om de möjligheter till
tvångsupplåtelser som anläggningslagen innehåller i alla lägen kan anses
förenliga med grundlagen, men att vägar praktiskt taget alltid tillgodoser ett
angeläget allmänt intresse och detta även i fall då vägen tillgodoser en
enstaka fastighets behov. Utredningen påpekar särskilt behovet av att
fastigheter är tillgängliga för social sevice av olika slag, räddningstjänst
m.m. Regeringen säger sig instämma i denna bedömning och behandlar därför
inte frågan om grundlagsenlighet vidare i propositionen.
Utskottet gör för sin del inte någon annan bedömning än utredningen och
regeringen. Yrkandet i m-motionen om en prövning av anläggningslagens
grundlagsenlighet avstyrks därför.

I sin motivering till 24 a § förslaget till lag om ändring i anläggningslagen
behandlar regeringen utförligt den i m-motionen aktualiserade frågan om
befogenhet i vissa fall för styrelsen i en samhällighetsförening att besluta
om ändring av en fastighets andelstal. Regeringen framhåller att dess förslag
i den delen i praktiken endast innebär att styrelsen verkställer
lantmäterimyndighetens tidigare meddelade föreskrifter. Tillräckliga skäl att
underställa föreningsstämman besluten i fråga kan därför enligt regeringen
inte anses föreligga.
Utskottet ansluter sig för sin del till regeringens bedömning och
tillstyrker därför förslaget till lag om ändring i anläggningslagen, såvitt
avser 24 a §. Härav följer att yrkande 1 i motion T53 (m) avstyrks.
Enligt regeringen bör, som nämnts, 38 § anläggningslagen - om att ägare till
fastighet som utträder ur bestående samfällighet skall tillerkännas ersättning
för andel i beräknat överskott - inte tillämpas på gemensamhetsanläggningar
som avser vägar. Till stöd för förslaget anges ett behov av förenkling och att
det inte innebär någon avgörande förändring i jämförelse med vad som i
praktiken redan gäller. Utskottet finner det för sin del inte tillräckligt
motiverat att göra skillnad mellan olika slag av gemensamhetsanläggningar på
det sätt som regeringens förslag innebär. Utskottet anser sålunda att 38 §
anläggningslagen bör vara tillämplig även på gemensamhetsanläggningar som
avser vägar.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag
till lag om ändring i anläggningslagen, såvitt avser 38 §. Därmed torde syftet
med motionerna T53 (m) yrkande 2 och T54 (s) få anses tillgodosett.
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag i övrigt, dvs. förslaget till lag
om ändring i anläggningslagen, i de delar som inte behandlats ovan, samt
förslagen till
- lag om upphävande av lagen om enskilda vägar,
- lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa ford-
ringar enligt lagen om enskilda vägar,
- lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen och
lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
- lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
- lag om ändring i jordabalken,
- lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).
Vad gäller de båda c-motionerna med krav på att benämningen ?enskilda vägar?
skall ersättas med ?allemansvägar? respektive ?lokala vägar? vill utskottet
erinra om att det enskilda vägnätet omfattar ca 284 000 km, av vilka 74 000 km
får statsbidrag. Det statliga vägnätet omfattar ca 98 000 km, och de kommunala
vägarna och gatorna har en sammanlagd längd av ca 37 000 km. Det svenska
väg- och gatunätet omfattar sålunda totalt ca 420 000 km, av vilka hälften -
210 000 km - utgör enskilda vägar utan statsbidrag.
Som framhålls i propositionen finns det inte någon definition av begreppet
enskild väg i lagen om enskilda vägar. Med enskilda vägar torde emellertid
avses alla vägar som inte enligt 1 § väglagen (1971:948) är att anse som
allmänna, dvs. i praktiken vägar för vilka annan än staten eller en kommun är
väghållare.
Under rubriken Rätt för allmänheten att använda enskild väg (s. 52 i
propositionen) erinras till en början om att det enligt vägtrafikkungörelsen
(1972:603) är ägaren av en enskild väg som avgör om den får användas för
trafik med motorfordon. Den som utan medgivande tillfälligt använder vägen kan
bli skyldig att ersätta slitage på denna och annan skada som trafiken medfört.
Om ett förbud att använda en väg utmärkts med vägmärke eller på annat tydligt
sätt, kan den som bryter mot förbudet straffas med böter. Däremot har
allmänheten med stöd av allemansrätten i princip rätt att gå, cykla, åka
skidor samt köra med häst och vagn på enskilda vägar. Om bidrag från stat
eller kommun utgår till väghållningen gäller att väghållaren måste hålla vägen
öppen för motortrafik.
Då sådana bidrag inte förekommer, dvs. i det stora flertalet fall, är
sålunda de enskilda vägarna tillgängliga i betydligt mindre utsträckning än de
allmänna vägarna.
Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att ställa sig bakom
något av de båda förslagen i c-motionerna. Motionerna T310 (c) och T322 (c)
avstyrks med det sagda.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande anläggningslagens grundlagsenlighet
att riksdagen avslår motion 1996/97:T53 yrkande 3,
res. 1 (m)
2. beträffande ändring av en fastighets andelstal
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:T53 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
såvitt avser 24 a §,
res. 2 (m)
3. beträffande ersättning till fastighetsägare i vissa fall
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:T53 yrkande 2 och
1996/97:T54 avslår regeringens förslag till lag om ändring i
anläggningslagen (1973:1149) såvitt avser 38 § samt beslutar om sådan
ändring i ingressen till lagförslaget som föranleds härav,
4. beträffande regeringens lagförslag i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
dels lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar,
dels lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa
fordringar enligt lagen om enskilda vägar,
dels lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggnings-lagen
(1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
dels lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) i den mån
lagförslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
dels lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
dels lag om ändring i jordabalken,
dels lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),
5. beträffande nya benämningar på enskilda vägar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T310 och 1996/97:T322.

Stockholm den 29 april 1997

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander
(s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Hans Stenberg (s), Birgitta
Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v),
Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Claes-
Göran Brandin (s), Ulla Löfgren (m), Sivert Carlsson (c) och Hans Hoff (s).

Reservationer

1. Anläggningslagens grundlagsenlighet (mom. 1)
Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet gör?
och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
I likhet med EVL-utredningen och motionärerna finner utskottet det tveksamt
om de möjligheter till tvångsupplåtelser som anläggningslagen innehåller i
alla lägen kan anses förenliga med grundlagen. Regeringen bör därför enligt
utskottets mening se till att frågan utreds. Vad utskottet sålunda anfört, och
som torde tillgodose syftet med yrkande 3 i motion T53 (m), bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande anläggningslagens grundlagsenlighet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:T53 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ändring av en fastighets andelstal (mom. 2)
Tom Heyman, Lars Björkman, Birgitta Wistrand och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet
ansluter? och slutar med ?motion T53 (m) avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt m-motionen talar för
att det skall vara föreningsstämman, inte styrelsen, som beslutar om ändring
av andelstal i sådana fall som avses i regeringens förslag till 24 a § i
anläggningslagen. Stadgandet bör därför erhålla i bilaga 2 som Reservanternas
förslag betecknade lydelse. Detta ställningstagande innebär att syftet med
motion T53 (m) yrkande 1 torde få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande ändring av en fastighets andelstal
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:T53 yrkande 1 antar regeringens
förslag till lag om ändring av anläggningslagen (1973: 1149) såvitt avser
24 a § med den ändringen att bestämmelsen erhåller i bilaga 2 som
Reservanternas förslag betecknade lydelse,

Propositionens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.

1. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar
2. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt för vissa
fordringar enligt lagen om enskilda vägar

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av
anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter
4. Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

5. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1978:10)

6. Förslag till lag om ändring i jordabalken

7. Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)

Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring
i anläggningslagen (1973:1149)

----------------------------------------------------
|Regeringens förslag | |Reservanternas förslag|
----------------------------------------------------
| |24 a | |
| |§ | |
----------------------------------------------------
|Lantmäterimyndigheten | | Lantmäterimyndigheten|
|kan i | |kan i|
|anläggningsbeslutet | |anläggningsbeslutet |
|bestämma att styrelsen | |bestämma att|
|för en | |föreningsstämman i en|
|samfällighetsförening | |sam-fällighetsförening|
|får besluta om ändring | |får besluta om ändring|
|av andelstal på grund | |av andelstal på grund|
|av att en fastighets | |av att en fastighets|
|användningssätt ändras | |användningssätt ändras|
|stadigvarande. | |stadigvarande. |
| Styrelsen skall | | Samfällighetsföreningens|
|genast underrätta | |styrelse skall genast|
|berörd fastighetsägare | |underrätta berörd|
|om beslut enligt | |fastighetsägare om be-|
|första stycket. | |slut enligt första|
|Styrelsen skall vidare | |stycket. Styrelsen|
|snarast möjligt anmäla | |skall vidare snarast|
|beslutet för in-föring | |möjligt anmäla|
|i fastighetsregistret. | |beslutet för införing|
|Be-slutet får | |i fastighetsregistret.|
|tillämpas först sedan | |Beslutet får tillämpas|
|sådan införing har | |först sedan sådan in-|
|skett. | |föring har skett. |
| Styrelsens beslut om | | Föreningsstämmans |
|ändring av andelstal | |beslut om ändring av|
|får inte överklagas. | |andelstal får inte|
|Den som är missnöjd | |överklagas. Den som är|
|med beslutet får väcka | |missnöjd med beslutet|
|talan mot fö- | |får väcka talan mot|
|reningen enligt vad | |föreningen enligt vad|
|som sägs i 46 § | |som sägs i 46 § lagen|
|lagen (1973:1150) om | |(1973: 1150) om|
|förvaltning av | |förvaltning av|
|samfälligheter | |samfälligheter |
|angående rättelse av | |angående rättelse av|
|uttaxering. | |uttaxering. |
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................2
Förslag till riksdagsbeslut.........................2
Motionerna............................................2
Motioner väckta med anledning av propositionen......2
Motioner väckta under den allmänna motionstiden hösten 19962
Utskottet.............................................3
1 Inledning.........................................3
2 Ärendets beredning................................3
3 Propositionens huvudsakliga innehåll..............4
4 Motionsförslag....................................5
5 Utskottets ställningstagande......................6
Hemställan..........................................8
Reservationer.........................................9
Bilaga 1
Propositionens lagförslag............................11
1. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar
11
2. Förslag till lag om upphävande av lagen (1939:609) om förmånsrätt
för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar
14
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av
anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter
15
4. Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)17
5. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1978:10)25
6. Förslag till lag om ändring i jordabalken.......27
7. Förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)28
Bilaga 2
Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i anläggningslagen (1973:1149)
29