En nationell strategi för avfallshanteringen

Betänkande 1998/99:MJU10

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 1998/99:MJU10

En nationell strategi för avfallshanteringen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1998/99

MJU10

En nationell strategi för
avfallshanteringen

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en skrivelse från regeringen
som är avsedd att ge en samlad bild av regeringens
politik för hantering av avfall. Avfallsstrategin
innehåller en redogörelse för regeringens mål och
policy för avfallshanteringen de närmaste åren. Tre
följdmotioner med sammanlagt 25 yrkanden har väckts
med anledning av skrivelsen. Utskottet har inget att
invända mot regeringens redovisning och avstyrker
samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet fogas tre reservationer och fyra
särskilda yttranden.

Skrivelsen

Regeringen (Miljödepartementet) har i skrivelse
1998/99:63 berett riksdagen tillfälle att ta del av
regeringens redovisning av arbetet med en nationell
strategi för avfallshanteringen.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Regeringens nationella avfallsstrategi ger en samlad
bild av regeringens politik för hantering av avfall.
Avfallsstrategin innehåller en redogörelse för
regeringens mål och policy för avfallshanteringen de
närmaste åren.

Bilaga 1 innehåller därutöver en sammanfattande
redogörelse för den svenska lagstiftningen på
området samt en beskrivning av hur avfall hanteras i
dag. I denna bilaga visas hur olika avfallstyper
såsom uttjänta varor, konsumtionsavfall,
produktionsavfall och farligt avfall hanteras. För
varje av- fallskategori redovisas mängden avfall
samt de hanteringssätt som har använts under 1990-
talet. I bilagan ges också en samlad beskrivning
över hanteringen av de stora materialflödena i
samhället.

Motionerna

1998/99:MJ6 av Harald Nordlund m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av
källsortering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det är feltänkt
att applicera självförsörjandeprincipen på
avfallshanteringsområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om producentansvar och
användaransvar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regeringens
missriktade miljöengagemang i form av lokala
investeringsprogram.

1998/99:MJ7 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om planerna på en skatt
på avfall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om transport av avfall,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om källsortering.

1998/99:MJ8 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att regeringen bör återkomma med mer
framåtsyftande miljöpolitiska förslag i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omhändertagande av
utländska aluminiumburkar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omhändertagande av
blandade material,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om höjd
återvinningsnivå på returpapper med 80 %,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om höjd
återvinningsnivå på wellpapp till 90 %,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om insamling av
glödlampor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behandling av
hushållsavfall och stöd för
anläggningsinvesteringar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om PVC,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett snart införande
av producentansvar på elektroniska produkter,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om mätbara
miljömål,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om grundläggande
miljöprinciper,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om relationen
handel och miljö,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lag om
generellt producentansvar,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om offentlig
upphandling,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stimulans till
kretsloppsinvesteringar,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om skatteväxling,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om arbetsmiljön i
kretsloppsarbetet,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
resurseffektivisering och faktor 10.

- - -

Svenska Renhållningsverksföreningen har inkommit med
skriftliga synpunkter i ärendet.

Utskottet

Utgångspunkter för en nationell
avfallsstrategi m.m.

Skrivelsen

Regeringen erinrar inledningsvis om att det såväl
inom EG som i Sverige finns bestämmelser om
avfallsplaner och avfallshantering. I EG gäller
rådets direktiv 75/442/EEG om avfall. I särskilda
direktiv har införts bestämmelser om avfallsplaner
också för farligt avfall, förpackningar och
förpackningsavfall. Direktiv 75/442/EEG ger
medlemsstaterna möjlighet att välja mellan att ha en
nationell avfallsplan eller flera lokala/regionala
planer som sammantaget täcker hela landet. Sverige
har genomfört direktivets krav på planer genom att
ålägga kommunerna en skyldighet att upprätta
kommunala avfallsplaner. Dessa krav finns i 15 kap.
miljöbalken, i renhållningsförordningen (1998:902)
och i föreskrifter meddelade av Naturvårdsverket
(SNFS 1991:3).

Regeringen anser att de kommunala planerna bör
kompletteras med en nationell strategi för
avfallshanteringen i Sverige. Den nationella
strategin skall inte vara rättsligt bindande utan
enbart ett policydokument som ger en samlad bild av
avfallshanteringen i landet och målsättningen med
denna. Den skall också tjäna som vägledning för
kommunerna i deras arbete med sina avfallsplaner.
Mot denna bakgrund presenterar regeringen denna
skrivelse för riksdagen.

Den nationella avfallsstrategin kommer även att få
betydelse för tillämpningen av artikel 7 i direktiv
75/442/EEG enligt vilken medlemsstaterna får vidta
de åtgärder som krävs för att förhindra
avfallstransporter som inte överensstämmer med
avfallsplanerna.

Transporter av avfall regleras i rådets förordning
(EEG) nr 259/93 om övervakning och kontroll av
avfallstransporter inom, till och från Europeiska
gemenskapen. Den svenska förordningen (1995:701) om
gränsöverskridande transporter av avfall
kompletterar EG:s förordning. Enligt förordningen
delas avfallet in i tre kategorier och förtecknas på
tre listor, grön, gul och röd. De farligaste
avfallsslagen finns på röd lista. Avfall som
huvudsakligen förtecknas på gul och röd avfallslista
får endast föras in i Sverige om det kan visas att
avfallet skall tas om hand i en anläggning som
omfattas av tillstånd till miljöfarlig verksamhet
enligt 9 kap. miljöbalken och förordningen
(1996:971) om farligt avfall.

Regeringen avser att i förordningen dessutom införa
krav på att införsel endast skall få ske om det kan
visas att införseln inte hindrar bortskaffande eller
återvinning av avfall som uppkommit i Sverige.
Regeringen anser att den svenska policyn skall vara
att avfall på den gula respektive röda listan inte
bör importeras för omhändertagande.

Under rubriken Gränsöverskridande transporter av
avfall (s. 11) redovisar regeringen närmare vilka
nationella och internationella regler som gäller för
sådana transporter. Enligt förordning 259/93 kan
medlemsstaterna invända mot transporter av avfall
för bortskaffande inom EU. Invändningarna kan bl.a.
vara baserade på principerna om närhet, prioritering
av återvinning och självförsörjande på
gemenskapsnivå och nationell nivå samt på regler om
miljöskydd m.m. Principerna om närhet och
självförsörjande gäller inte för avfall som
transporteras för återvinning inom EU. Här gäller
principen om varors fria rörlighet.

Regeringen avser att under år 1999 införa den s.k.
självförsörjandeprincipen inom EG-rätten för
bortskaffande av avfall i förordningen (1995:701) om
gränsöverskridande transporter av avfall. Vidare
avser regeringen att införa en anmälningsplikt för
införsel av avfall på s.k. grön avfallslista.

I skrivelsen redovisas vidare vissa lagregler
angående den nationella avfallshanteringen och
ansvarsfördelningen för denna hantering (s. 5-7).
De grundläggande reglerna finns i 15 kap.
miljöbalken, som innebär att kommunerna ansvarar för
insamling, transport och omhändertagande av
hushållsavfall såvida inte producentansvar är
föreskrivet. Kommunen bestämmer själv hur
avfallshanteringen skall organiseras och beslutar om
den avgift som hushållen skall betala för tjänsten.

För sådana avfallsslag som är föremål för
producentansvar gäller inte kommunernas ansvar.
Sedan 1994 finns författningsreglerat
producentansvar för förpackningar, returpapper och
däck. Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller också
producentansvar för bilar. Regeringen har dessutom
anmält ett förslag till producentansvar för
elektriska och elektroniska produkter till
Europeiska kommissionen.

Under rubriken Allmän policy för avfallshantering
(s. 7) anförs bl.a. att det inom EU finns en
särskild policy om avfallshantering. I resolution
(97/C76/01) om en gemenskapsstrategi för
avfallshantering uttrycker rådet att gemenskapens
politik för avfallshantering främst bör vägledas av
en hög miljöskyddsnivå. Principen om producenternas
ansvar för sina produkter under hela deras livscykel
slås fast. Inom EU gäller en s.k. avfallshierarki
för hanteringen av avfall. Denna innebär att
avfallets uppkomst i första hand skall förebyggas
och att det avfall som trots det uppkommer skall
vara så ofarligt som möjligt. Uppkommet avfall skall
återanvändas, materialåtervinnas eller utnyttjas för
energiproduktion i så hög grad som möjligt.
Materialåtervinning skall i första hand prioriteras
framför energiutvinning när detta är miljömässigt
motiverat. I sista hand skall avfallet bortskaffas
på ett säkert sätt. Bortskaffande avser en
slutgiltig hantering av avfallet enligt rådets
direktiv 75/442EEG. Exempel på anläggningar för
bortskaffande är deponier eller anläggningar som
huvudsakligen syftar till att destruera farligt
avfall genom förbränning. Det måste dock framhållas
att såväl deponering som förbränning måste ske på
ett miljöriktigt sätt för att inte miljöproblem
skall uppstå i luft eller vatten.

När det gäller olika avfallshanteringsmetoder har i
Sverige återanvändning av material högsta prioritet.
Därefter följer materialåtervinning och
energiutvinning. Materialåtervinning är prioriterad
framför energiutvinning när detta är miljömässigt
motiverat. Deponering är enligt regeringen en sista
utväg för avfall som inte kan hanteras på annat
sätt. För att minimera deponeringen av avfall har
regeringen infört ett förbud mot deponering av
utsorterat brännbart avfall från år 2002 och ett
förbud mot deponering av organiskt avfall generellt
från år 2005. Förbuden framgår av 27-28 §§
renhållningsförordningen. Vidare avser regeringen
att införa en skatt på avfall som deponeras från den
1 januari 2000. Skatten syftar till att ge
ekonomiska incitament att minska deponering
successivt innan de nämnda förbuden träder i kraft.

Under rubriken Policy för hantering av särskilda
avfallsslag (s. 9 f.) behandlas förorenade massor,
kvicksilverhaltigt avfall och flygaska från
avfallsförbränningsanläggningar. Regeringen anser
att åtgärder för att komma till rätta med förorenade
områden är viktiga och skall prioriteras. I
proposition 1997/98:145 om svenska miljömål m.m.
anförs att miljöproblemen skall vara lösta inom en
generation. Ambitionen vad gäller förorenade områden
är densamma. Beträffande kvicksilver anförs att
kvicksilveranvändningen i Sverige i princip skall
avvecklas till år 2000. Regeringen avser att mot
bakgrund av en rapport från Naturvårdsverket
tillsätta en särskild utredare med uppgift bl.a. att
samordna och utreda det fortsatta nationella arbetet
med slutförvar av kvicksilverhaltigt avfall i djupt
bergförvar. Regeringen anser vidare att ett
miljösäkert bortskaffande av flygaska från
avfallsförbränning innebär att askan måste
stabiliseras innan den deponeras. Den svenska
policyn skall vara att flygaska som uppkommit i
Sverige skall omhändertas i landet och att export av
sådan skall undvikas.

På s. 13 f. redovisas delar av proposition
1997/98:145 såvitt avser de tre miljökvalitetsmål
som är av särskild betydelse för avfallshanteringen.
Dessa mål är grundvatten av god kvalitet, god
bebyggd miljö samt giftfri miljö. Regeringen anser
att dessa mål är av stor betydelse för
avfallshanteringen genom att miljöskyddskraven för
deponier skärps, och i kombination med att avfallets
mängd och farlighet minskas kommer de miljöproblem
som orsakas av avfall att minimeras. Vidare
framhålls att de i proposition 1997/98:145
föreslagna riktlinjerna för resurseffektivisering
innebär en fokusering på materialflödena och
utsläppen. En förutsättning för att
resursanvändningen skall kunna vara effektiv är att
det skapas ett effektivt kretslopp av material och
näringsämnen i samhället samt att energianvändningen
successivt effektiviseras. Regeringen konstaterar i
miljömålspropositionen att kretsloppsanpassningen av
varusektorn i många fall varit framgångsrik.

Som framgår av miljökvalitetsmålen (avsnitt 7.1 i
miljömålspropositionen) skall avfallets mängd och
farlighet minska. En minskning av mängden farligt
avfall bör prioriteras framför en minskning av
mindre farliga avfall. Regeringen har i detta
sammanhang utgått från att deponering ger upphov
till de största miljöproblemen som orsakas av
avfall. Därför har åtgärder för att minska
deponeringen haft högst prioritet. Regeringen gör
dock en kontinuerlig översyn av avfallshanteringen
och behovet av ytterligare åtgärder. Regeringen
vidtar i dagsläget inga åtgärder utan avser att
återkomma i frågan om mål i samband med att
Miljömålskommitténs betänkande behandlas i
Regeringskansliet under senare delen av år 2000.

Under rubriken Mål för särskilda avfallsslag (s.
17) redovisar regeringen mål och måluppfyllelse för
förpackningar, däck, bilar, returpapper, batterier,
kontorspapper, byggavfall, elektriska och
elektroniska produkter, möbler och textilier.

I bilaga 1 ger Miljödepartementet en utförlig
sammanställning över olika typer av avfall såvitt
avser ursprung, mängder och hantering.

Motionerna

I tre följdmotioner (m, fp, c) har framförts dels
allmänna synpunkter på kretsloppsarbetet och
avfallshanteringen, dels vissa yrkanden angående det
fortsatta arbetet på detta område.

I motion MJ6 (fp) framhålls förvaltarskapstanken
och försiktighetsprincipen när det gäller människans
inställning till naturen. Enligt motionen är det
olyckligt att avfallshanteringen allt oftare
ifrågasätts av konsumenterna. För att hushållen,
företagen och den kommunala verksamheten skall kunna
anpassa sitt beteende måste de praktiska
möjligheterna till källsortering finnas (yrkande 1).
Enligt yrkande 2 ställer sig Folkpartiet tveksamt
till självförsörjandeprincipen. Omhändertagandet av
avfall torde mycket väl kunna skötas inom marknadens
ramar och inte enbart styras av lagar och
regleringar. Däremot bör det avfall som är riskfyllt
att transportera inte exporteras till andra länder
utan tas om hand i närområdet. Producentansvaret bör
utökas och omfatta fler produkter, t.ex. plaster.
Men producentansvaret kan med fördel kompletteras
med användaransvar. Folkpartiet vill ställa
miljökrav på användarna/konsumenterna (yrkande 3). I
motiveringen till yrkande 4 anförs i huvudsak endast
vissa kritiska synpunkter på de lokala
investeringspro- grammen.

Enligt motion MJ7 (m) utgör skrivelsen ingen
genomtänkt strategi för den nationella
avfallshanteringen; den framstår snarare som ett
försök att undvika kritik från EU. Enligt yrkande 1
avvisar Moderaterna regeringens planer på en
avfallsskatt. En generell skatt på deponering medför
att kostnaderna för deponering ökar, vilket kan
innebära att deponeringsavfall i stället behandlas
eller används på ett för miljön sämre sätt. Dessutom
försvåras teknikutvecklingen vad gäller nya och
miljömässigt bra metoder för avfallsbehandling.
Enligt yrkande 2 är det en stor brist att skrivelsen
inte behandlar transporter av avfall inom landets
gränser. Det krävs en analys av huruvida systemet i
sig framtvingar långa transportsträckor som gör att
de ekologiska och ekonomiska vinsterna kan
ifrågasättas. Det finns framför allt anledning att
ifrågasätta de miljömässiga motiven för transport av
avfall från orter i glesbygd till anläggningar som
ligger långt ifrån källan. En helhetssyn på
miljöområdet är viktig. Enligt yrkande 3 anser
Moderaterna att det är hög tid att göra en
förutsättningslös utvärdering av systemet för
källsortering. Stora problem har uppstått i form av
nedskräpning vid avfallsstationerna, sanitära
olägenheter m.m.

I motion MJ8 (c) efterlyses en mer samlad
beskrivning av hanteringen av de stora
materialflödena i samhället. Det som redovisas i
skrivelsen är endast några exempel på användning av
metaller, plaster och papper. Regeringen hamnar i
ett traditionellt soptänkande som saknar de
framåtsyftande linjer och förslag som är nödvändiga.
Regeringen bör återkomma med mer framåtsyftande
förslag om avfallshanteringen (yrkande 1). I
yrkandena 2-6 berörs speciella avfallstyper såsom
utländska aluminiumburkar, hantering av glödlampor,
blandade material, höjd återvinningsnivå på
returpapper till 80 %, höjd återvinningsnivå på
wellpapp till 90 %. Enligt yrkande 7 bör kommunerna
få stöd från de lokala investeringsprogrammen för
anläggningar för t.ex. rötning av avfall. En snabb
avveckling av PVC är nödvändig (yrkande 8). Ett
producentansvar för elektriska och elektroniska
produkter bör snarast införas (yrkande 9). De delmål
som innefattas i den miljöpolitiska propositionen
måste antas av riksdagen och vara mätbara och
tidsbestämda (yrkande 10). Ett antal grundläggande
miljöprinciper måste vara grunden i miljöpolitiken,
nämligen kretsloppsprincipen, utbytesprincipen,
försiktighetsprincipen och förorenaren-betalar-
principen (yrkande 11). Transporter av avfall mellan
länder utgör stora miljö- och hälsorisker, och
sambandet mellan miljö och handel bör ses över
(yrkande 12). Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till en lag om generellt
producentansvar i enlighet med
Kretsloppsdelegationens förslag (yrkande 13).
Reglerna kring den offentliga upphandlingen bör
stödja introduktion av ny miljöteknik, och
regeringen bör vara pådrivande i EU för att förändra
upphandlingsdirektiven så att det blir möjligt att
ställa offensiva miljökrav vid offentlig upphandling
(yrkande 14). Ökad tillgång till kapital för
kretsloppsinvesteringar kan skapas på olika sätt
(yrkande 15). Miljöstyrande skatter är ett
verkningsfullt instrument för att bidra till en
effektivare resursanvändning och ett långsiktigt
hållbart samhälle (yrkande 16). En inventering av
arbetsmiljöproblemen i kretsloppsarbetet bör snarast
genomföras och redovisas för riksdagen (yrkande 17).
Regeringen bör utreda och formulera
förutsättningarna för ett svenskt arbete vad gäller
forskning och teknikutveckling i syfte att anpassa
samhället till faktor 10 (yrkande 18).

Utskottets överväganden

Miljökvalitetsmål, materialflöden m.m.

Syftet med den aktuella skrivelsen är att ge en
samlad bild av regeringens politik för hantering av
avfall och redovisa regeringens mål och policy för
avfallshanteringen de närmaste åren. Skrivelsen
innehåller därutöver en sammanfattande redogörelse
för EU:s policy och EG-rätten samt den svenska
lagstiftningen på avfallsområdet. I en bilaga till
skrivelsen visas hur olika avfallstyper hanteras,
liksom mängden av avfall för varje avfallskategori
och de hanteringssätt som har använts under 1990-
talet. I bilagan ges också en samlad beskrivning
över hanteringen av de stora materialflödena i
samhället.

Som framgår av skrivelsen har regeringen i
proposition 1997/98:145 lagt fram förslag om
miljökvalitetsmål och riktlinjer som är av stor
betydelse för avfallshanteringen och
kretsloppsarbetet. Utskottet har nyligen behandlat
denna proposition i betänkande 1998/99:MJU6, med
planerad riksdagsdebatt den 28 april 1999. Enligt
utskottets mening finns det inte anledning att nu på
nytt gå in på någon närmare behandling av de mer
övergripande frågorna om miljökvalitetsmål och
delmål inom miljöpolitiken. Detta gäller särskilt de
motionsyrkanden som utgör en upprepning av yrkanden
som behandlas i betänkande 1998/99:MJU6. Det bör i
sammanhanget tilläggas att utskottet i det angivna
betänkandet enhälligt uttalat att regeringen bör
återkomma till riksdagen med redovisning och förslag
även rörande delmålen.

Enligt motion MJ8 (c) yrkande 1 bör regeringen
återkomma med mer framåtsyftande miljöpolitiska
förslag angående de stora materialflödena i
samhället. Utskottet erinrar om att materialflödena
omfattas av den miljöpolitiska propositionen och
riksdagens kommande ställningstagande till denna
proposition enligt utskottets överväganden i
betänkande MJU6. Utskottet har bl.a. tillstyrkt de
föreslagna riktlinjerna för en effektiv och
långsiktigt hållbar material- och energianvändning.
Material och energi skall användas så effektivt som
möjligt med hänsyn tagen till alla resurstillgångar.
Flertalet varor skall vara materialsnåla,
energieffektiva och uppgraderingsbara samt kunna
återanvändas eller återvinnas med avseende på
material eller energi. Utskottet utgår från att
dessa riktlinjer successivt kommer att konkretiseras
med avseende på vissa varor eller varugrupper.
Utskottet anser i övrigt att den av utskottet
förordade redovisningen av delmålen bör avvaktas och
föreslår att yrkande 1 i motionen nu lämnas utan
vidare åtgärd. Utskottet vill dock framhålla att
förbränning av blandat restavfall inte kan anses
förenligt med målsättningen om ett uthålligt och
resursbevarande samhälle.

Frågan om mätbara och tidsbestämda delmål i
miljöpolitiken har nyligen behandlats i samma
betänkande som angetts ovan. Det framgår tydligt att
Miljömålskommitténs arbete inriktas bl.a. på
delmålens relevans och tillräcklighet och omfattar
både mätbara parametrar och i vilken takt målen
skall uppnås. Om utskottets hemställan i betänkande
MJU6 mom. 5 b) bifalls av riksdagen kommer yrkande
10 i motion MJ8 (c) att bli i huvudsak tillgodosett.
Utskottet avstyrker motionen i denna del.

Källsortering, producentansvar m.m.

När det gäller källsortering hänvisar utskottet till
att kommunerna enligt 15 kap. miljöbalken ansvarar
för hanteringen av hushållsavfallet och bestämmer
hur avfallshanteringen skall organiseras närmare.
Som anförs i motionerna MJ6 (fp) och MJ7 (m) har
vissa problem uppkommit i det praktiska arbetet med
källsorteringen och de kommunala
återvinningsstationerna. Enligt vad utskottet
erfarit har miljöministern i februari 1999 haft ett
möte med materialbolagen,
Renhållningsverksföreningen, Kommunförbundet och
Naturvårdsverket för att diskutera dessa problem.
Ett nytt möte för fortsatta diskussioner skall äga
rum i maj 1999. Utskottet instämmer i motionärernas
bedömning så till vida att det finns anledning att
noggrant överväga källsorteringens för- och
nackdelar i olika avseenden. De merkostnader för
kommunerna för källsorteringen som motionärerna
uttrycker oro för bör dock enligt utskottets mening
falla inom ramen för producenternas ansvar och inte
belasta kommunerna.

Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i
motionerna MJ6 yrkande 1 och MJ7 yrkande 3 kommer
att beaktas i de angivna diskussionerna och
föreslår att motionerna lämnas utan vidare åtgärd i
berörda delar.

Utskottet gör samma bedömning i anslutning till
yrkande 3 i motion MJ8 (c) om omhändertagande av
blandade material och föreslår att yrkandet lämnas
utan åtgärd.

Riksdagen har i 15 kap. miljöbalken gett regeringen
de nödvändiga bemyndigandena att meddela
föreskrifter om producentansvar för avfall och
förpackningar m.m. och att successivt utvidga
producentansvaret till nya områden. Enligt uppgift
ämnar regeringen fortsätta att arbeta i den
riktningen. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motion MJ6 (fp) yrkande 3 om utvidgning av
producentansvaret. När det gäller motionärernas
synpunkter angående miljökrav på användarna
instämmer utskottet i bedömningen att konsumenter
och hushåll kan utgöra en viktig påtryckande faktor
när det gäller miljömässig utformning av
förpackningar och produkter m.m. Vad beträffar
åligganden för enskilda inom
avfallshanteringsområdet vill utskottet framhålla
att både miljöbalken och de mer preciserade
författningarna om producentansvar för olika
produkter, liksom de kommunala
renhållningsordningarna, innehåller sådana
föreskrifter.

Enligt yrkande 2 i motion MJ7 (m) bör en strategi
för avfallshanteringen innefatta även inrikes
transporter av avfall. Utskottet har tidigare, i
samband med behandlingen av den nya miljöbalken,
behandlat liknande frågor om återanvändning och
återvinning vid tillämpningen av kretsloppsprincipen
enligt 1 kap. 1 § miljöbalken (1997/98:JoU20 s. 31).
Vidare bör nämnas att riksdagen under föregående
riksmöte behandlade proposition 1996/97:172,
Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt
hållbart samhälle - ett ansvar för alla (se bet.
1997/98:JoU7). De förslag och åtgärder som då var
aktuella syftade till en ökad resurshushållning och
en mer miljöanpassad avfallshantering. I
renhållningslagen infördes ett bemyndigande för
regeringen eller behörig myndighet att föreskriva om
bl.a. att avfall endast får transporteras av
transportörer med särskilt tillstånd. Dessa
bestämmelser har sedermera intagits i miljöbalken.
De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken innebär
vidare bl.a. att alla som bedriver en verksamhet
eller vidtar en åtgärd skall hushålla med råvaror
och energi samt utnyttja möjligheterna till
återanvändning och återvinning.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att även
avfallshanteringen bör utformas så att den står i
överensstämmelse med miljöbalkens allmänna principer
och präglas av en helhetssyn på resursanvändningen i
samband med transporter och återvinning av material
m.m. Vidare bör understrykas att enligt EG:s
rättsakter gäller den s.k. närhetsprincipen, som
innebär att avfallet bör tas om hand så nära källan
som möjligt (se även följande avsnitt).
Motionsyrkandet bör anses tillgodosett med det
anförda och påkallar ingen vidare åtgärd från
riksdagens sida.

Enligt yrkande 7 i motion MJ8 (c) bör stöd utgå
till kommunerna från de lokala
investeringsprogrammen för behandling av
hushållsavfall och anläggningsinvesteringar.
Utskottet erinrar om att förordningen (1998:23) om
statliga bidrag till lokala investeringsprogram
bl.a. omfattar kommunala åtgärder som syftar till
att öka effektiviteten i användningen av energi och
andra naturresurser, gynna användningen av förnybara
råvaror, öka återbruk, återanvändning och
återvinning och bidra till att förbättra
cirkulationen av växtnäringsämnen i ett kretslopp.
Motionen avstyrks i denna del.

Utskottet avstyrker även yrkande 4 i motion MJ6
(fp) med hänvisning till att motionen i denna del
endast innehåller vissa kritiska synpunkter på de
lokala investeringsprogrammen. Såvitt utskottet kan
utläsa framläggs inga konkreta förslag i motionen
med avseende på resurstilldelningen eller
regelverket för dessa investeringsprogram.

Frågor om omhändertagande av aluminiumburkar,
insamling av glödlampor, avveckling av PVC, lag om
generellt producentansvar, miljökrav vid offentlig
upphandling, skatteväxling och faktor 10 har nyligen
behandlats i betänkande MJU6. Riksdagen har ännu
inte fattat beslut med anledning av betänkandet. Med
hänvisning härtill avstyrks motion MJ8 (c) yrkandena
2, 6, 8, 13, 14, 16 och 18.

I likhet med motionärerna i motion MJ8 kan
utskottet konstatera att måluppfyllelsen för de
flesta förpackningsslagen varit god när det gäller
uppsatta mål för återvinning (se skrivelsen s. 17
f.). Detsamma gäller för insamling och återvinning
av returpapper. När det gäller returpapper framgår
av skrivelsen att Naturvårdsverket har i uppdrag att
redovisa en utvärdering av producentansvaret och
göra en översyn av återvinningsnivån samt lämna
förslag om den fortsatta utformningen av
förordningen om producentansvar för returpapper.
Utskottet är inte berett att nu föreslå höjd
återvinningsnivå för wellpapp och returpapper och
avstyrker yrkandena 4 och 5 i centermotionen.

Enligt uppgift från Miljödepartementet har arbetet
med en förordning om producentansvar för elektriska
och elektroniska produkter framskridit ganska långt.
Utskottet räknar därför med att yrkande 9 i motion
MJ8 kan tillgodoses inom en relativt snar framtid.

Gränsöverskridande transporter av avfall m.m.

Enligt yrkande 2 i fp-motionen ställer sig
Folkpartiet tveksamt till att
självförsörjandeprincipen skall gälla på
avfallshanteringsområdet. Utskottet konstaterar att
närhets- och självförsörjandeprinciperna intagits
bl.a. i rådets förordning (EEG) 259/93 om
övervakning och kontroll av avfallstransporter inom,
till och från Europeiska gemenskapen. Som framgår av
skrivelsen innebär närhetsprincipen att avfall skall
tas om hand så nära källan som möjligt, medan
självförsörjandeprincipen innebär att varje
medlemsstat bör sträva efter att bli
självförsörjande med avseende på anläggningar för
bortskaffande av avfall. En medlemsstat kan med
hänvisning till dessa båda principer motsätta sig en
transport av avfall för bortskaffande till eller
från medlemsstaten. Medlemsstaten kan därutöver
motsätta sig en transport om denna strider mot
miljölagstiftningen eller vissa andra principer. För
att ytterligare tydliggöra att
självförsörjandeprincipen gäller för avfall som
transporteras för bortskaffande avser regeringen att
under 1999 föra in denna princip i förordningen
(1995:701) om gränsöverskridande transporter av
avfall (skrivelsen s. 8). Regeringen anser att
avfall från gula respektive röda listan bör
omhändertas i det land där det uppstår och att
teknik i största möjliga utsträckning skall finnas
för detta i varje land. En förutsättning för import
av avfall till Sverige bör vara att importen inte
hindrar återvinning eller bortskaffande av inhemskt
avfall.

Principerna om närhet och självförsörjande gäller
däremot inte för avfall som transporteras för
återvinning inom EU och som finns angivet i bilaga 3
och 4 till förordningen. Här gäller i stället
principen om varors fria rörlighet. För transporter
av de flesta avfallstyperna krävs det dock ett
tillstånd från de behöriga myndigheterna i
avsändarland och mottagarland. De minst farliga
avfallsslagen, som finns listade på s.k. grön lista,
får transporteras mellan medlemsstaterna utan sådant
tillstånd. Regeringen har för avsikt att under 1999
införa en anmälningsplikt för sådana transporter, i
likhet med vad som redan skett i flera EU-länder.

Utskottet tolkar yrkande 2 i motion MJ6 (fp) som
att motionärerna motsätter sig att principen om
närhet och självförsörjande tillämpas på svensk
avfallshantering eller införs i det svenska
regelverket på det sätt som regeringen aviserar i
skrivelsen (s. 8). Enligt utskottets mening strider
yrkandet mot de regler som gäller i fråga om
skyldigheten för medlemsstaterna att genomföra eller
tillämpa EG:s rättsakter. Utskottet ställer sig
bakom regeringens överväganden i detta avsnitt och
avstyrker motionen i motsvarande del.

I anslutning till yrkande 12 i motion MJ8 (c) vill
utskottet framhålla att frågor om handel och miljö
beaktats i olika sammanhang, bl.a. i samband med
riksdagens behandling av skrivelse 1996/97:2 om
Sveriges internationella samarbete för hållbar
utveckling (se 1996/97:JoU6 och 1996/97:UU15). Där
framgår att WTO har inrättat en särskild kommitté
för handel och miljö och att Sverige aktivt verkar
för att handel och miljö måste vara ömsesidigt
stödjande för att främja en hållbar utveckling.
Regeringen har nyligen lagt fram en skrivelse om
öppen handel och rättvisa spelregler (skr.
1998/99:5) som kommer att behandlas i
utrikesutskottets betänkande UU12. Också i detta
sammanhang berörs frågor om handel och miljö. Frågor
om målkonflikter m.m. mellan handel och miljö har
också analyserats i en gemensam rapport från
Kommerskollegium, Konkurrensverket och NUTEK
angående samspel/målkonflikter mellan miljö, handel
och konkurrens (rapport 1998:2). Motionärernas
önskemål om en översyn av dessa frågor är således
tillgodosett, och utskottet föreslår att yrkandet
lämnas utan vidare åtgärd.

Skatt på avfall

Regeringen har den 13 april i år lagt fram en
proposition angående skatt på avfall, som kommer att
behandlas i sedvanlig ordning i riksdagen (prop.
1998/99:84 Lag om skatt på avfall). Det innebär att
yrkanden som går ut på att regeringen ej bör
framlägga förslag om avfallsskatt inte längre kan
behandlas i sak. Utskottet avstyrker därmed yrkande
1 i motion MJ7 (m). När det gäller motionärernas
argument mot en avfallsskatt vill utskottet
framhålla att den föreslagna skatten enligt
propositionen är avsedd att öka de ekonomiska
incitamenten att behandla avfall på ett från miljö-
och naturresurssynpunkt bättre sätt. Enligt
regeringens bedömning (prop. 84 s. 23) kan en
avfallsskatt förbättra den nuvarande situationen,
där deponering är det helt dominerande sättet att ta
hand om avfall, och göra återanvändning, återvinning
och andra behandlingsmetoder lönsamma. För vissa
behandlingsmetoder föreslås undantag från
skatteplikten; det gäller t.ex. kompostering eller
reaktorbaserad rötning och användning för
tillverkning av fast lagringsbart bränsle.

Övriga frågor

I motion MJ8 (c) yrkande 11 yrkas tillkännagivande
angående tillämpningen av några grundläggande
miljöprinciper, nämligen kretsloppsprincipen,
utbytesprincipen, försiktighetsprincipen och
principen att förorenaren betalar. Utskottet erinrar
om att riksdagen beslutat införa dessa principer i
miljöbalken. Lagstiftning är ett betydligt starkare
styrmedel än ett tillkännagivande, och i detta fall
skulle tillkännagivandet endast innebära att
lagstiftningen skall tillämpas, något som torde
sakna självständig statsrättslig betydelse.
Motionsyrkandet avstyrks.

Yrkande 15 i motion MJ8 om ökad tillgång på kapital
för kretsloppsinvesteringar är ganska allmänt hållet
och synes inte innehålla några konkreta förslag.
Yrkandet bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet delar i viss mån synpunkterna i motion
MJ8 yrkande 17 om att även arbetsmiljöproblemen i
kretsloppsarbetet bör beaktas. Enligt
arbetsmiljölagen (1977:1160) gäller den lagen
givetvis även arbetstagare som har olika funktioner
inom avfallshantering m.m. Arbetsgivaren är skyldig
att hålla sig underrättad om de problem och risker
som avses i motionen. Motionen påkallar ingen
särskild åtgärd i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringsförslag angående
materialflödena

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 1,

res. 1 (c)

2. beträffande mätbara miljömål

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 10,

3. beträffande källsorteringen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ6 yrkande 1 och
1998/99:MJ7 yrkande 3,

res. 2 (fp)

4. beträffande omhändertagande av blandade
material

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 3,

5. beträffande producentansvar och
användaransvar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ6 yrkande 3,

6. beträffande transporter av avfall

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ7 yrkande 2,

7. beträffande stöd till kommunala
anläggningar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 7,

8. beträffande lokala investeringsprogram

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ6 yrkande 4,

res. 3 (fp)

9. beträffande utländska aluminiumburkar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 2,

10. beträffande insamling av glödlampor

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 6,

11. beträffande avveckling av PVC

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 8,

12. beträffande lag om generellt
producentansvar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 13,

13. beträffande offentlig upphandling

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 14,

14. beträffande skatteväxling

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 16,

15. beträffande resurseffektivisering och
faktor 10

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 18,

16. beträffande höjd återvinningsnivå för
returpapper

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 4,

17. beträffande höjd återvinningsnivå för
wellpapp

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 5,

18. beträffande producentansvar för
elektriska och elektroniska produkter

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 9,

19. beträffande
självförsörjningsprincipen

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ6 yrkande 2,

20. beträffande relationer mellan handel
och miljö

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 12,

21. beträffande skatt på avfall

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ7 yrkande 1,

22. beträffande uttalande om tillämpningen
av vissa grundläggande miljöprinciper i
miljöbalken

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 11,

23. beträffande stimulans av
kretsloppsinvesteringar

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 15,

24. beträffande arbetsmiljön i
kretsloppsarbetet

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ8 yrkande 17,

25. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger skrivelse 1998/99:63 till
handlingarna.

Stockholm den 20 april 1999

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Dan Ericsson

I beslutet har deltagit: Dan Ericsson (kd), Inge
Carlsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),
Carl G Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-
Kristine Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v),
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp),
Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund (fp), Michael
Hagberg (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s),
Jonas Ringqvist (v) och Ester Lindstedt-Staaf (kd).

Reservationer

1. Regeringsförslag angående
materialflödena (mom. 1)

Eskil Erlandsson (c) anför:

Som framhålls i motion MJ8 (c) inleddes arbetet med
att kretsloppsanpassa Sverige av fyrpartiregeringen.
Den socialdemokratiska regeringen tappar nu tempo i
den fortsatta kretsloppsutvecklingen. Inga nya steg
tas mot ökat och utvidgat producentansvar. Den nu
framlagda skrivelsen ger i och för sig en bra bild
av dagens avfallspolitik och redovisar dagsläget för
de produktgrupper som omfattas av producentansvar
eller för vilka producentansvar diskuterats. Däremot
återstår en hel del att göra för att nå de uppsatta
målen för återanvändning, återvinning och
energiutvinning. Enligt Centerpartiets mening
uppfyller skrivelsen inte de krav som bör gälla för
en nationell avfallsstrategi. Den ger heller inte
någon samlad beskrivning över hanteringen av de
stora materialflödena i samhället. Vad som redovisas
är endast några exempel på användning av metaller,
plaster och papper. Övriga stora materialflöden
såsom sand och grus, olja, fosfor och livsmedel
diskuteras inte. I skrivelsen finns få spår av de
resonemang och överblickar som
Kretsloppsdelegationen presenterat på senare år.
Regeringen hamnar i skrivelsen i ett traditionellt
soptänkande som saknar de framåtsyftande linjer och
förslag som är nödvändiga. I enlighet med motion MJ8
yrkande 1 bör regeringen återkomma till riksdagen
med mer framåtsyftande miljöpolitiska förslag
angående de stora materialflödena i samhället.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande regeringsförslag angående
materialflödena

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ8 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,

2. Källsorteringen (mom. 3)

Harald Nordlund (fp) anför:

I enlighet med vad som anförs i motion MJ6 (fp)
yrkande 1 bör vikten av avfallssorteringen
understrykas. Den är grundläggande i ett för
samhället hållbart levnadsmönster. Sorteringen är
viktig dels för att den medvetandegör människor på
vad de konsumerar, dels för att återanvändning och
kompostering ökar. Därför måste opinionsbildningen
för avfallssorteringen fortsätta och ekonomiska
incitament upprättas och skärpas. För att hushållen,
företagen och den kommunala verksamheten skall kunna
anpassa sitt beteende måste de praktiska
möjligheterna till källsortering finnas.
Källsortering, kompostering och återanvändning skall
införas i alla kommunala verksamheter, planeras in i
nya bostadsområden och underlättas i befintlig
bebyggelse. Utöver fasta återvinningscentraler bör
ambulerande uppsamlingsmöjligheter finnas för att ge
närhet mellan invånarna och avfallssorteringen. Även
miljöfarligt avfall bör hämtas med ordinarie
sophämtning. För att källsorteringen skall fungera
är det nödvändigt med fortsatt information om hur
avfallet skall sorteras och om avfallstaxans
utformning. Kommunerna bör fullfölja syftet med
källsorteringen genom att effektivt ta till vara det
sorterade materialet till återvinning,
gifthantering, kompostering samt deponering.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande källsorteringen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ6 yrkande 1
och med avslag på motion 1998/99:MJ7 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,

3. Lokala investeringsprogram (mom. 8)

Harald Nordlund (fp) anför:

Som framgår av motion MJ6 (fp) finns det anledning
att rikta kritik mot de lokala
investeringsprogrammen från många olika
utgångspunkter. Systemet med en central och
byråkratiserad fördelning av stora ekonomiska
resurser via Miljödepartementet framstår som ett
uttryck för förlegat planekonomiskt tänkande på det
miljöpolitiska området. Det finns många exempel på
att bidrag utdelats till åtgärder som på intet vis
representerar ekologisk spetsteknik eller bidrar
till en utveckling av sådan teknik. Vissa
kretsloppsprojekt som fått bidrag är exempel på ett
felaktigt tänkande i miljöpolitiken - världen blir
inte bättre av att vi börjar leva i självförsörjande
småsamhällen. Detta är en återgång till svunna
tiders produktionsformer. Givetvis finns ett och
annat projekt som är nyttigt i ett vidare
perspektiv. Problemet är emellertid att de lokala
investeringsprogrammen finansieras på bekostnad av
bl.a. den viktiga naturvården.

Jag anser att regeringen bör ta initiativ till en
omprövning av investeringsprogrammen i enlighet med
de synpunkter som redovisas i motion MJ6. Därefter
bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag
som syftar till att återföra huvuddelen av
resurserna för lokala investeringsprogram till den
traditionella natur- och miljövården.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:

8. beträffande lokala investeringsprogram

att riksdagen med anledning av motion
1998/99:MJ6 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna
vad ovan anförts,

Särskilda yttranden

1. En nationell avfallsstrategi m.m.

Dan Ericsson och Ester Lindstedt-Staaf (båda kd)
anför:

Regeringen gör i skrivelse 1998/99:63 en
nulägesbeskrivning av hantering, svenskt regelverk
och EU:s bestämmelser angående avfall. Regeringen
kommer inte med några nya förslag. Men bl.a. varslar
man om en kommande avfallsskatt, något som
Kristdemokraterna stöder. Vi har i olika sammanhang
också på senare tid tagit upp de frågor, som förs
fram i skrivelsen.

I skrivelsen beskrivs EU:s principer för
avfallshanteringen. En princip är närhetsprincipen
vilket innebär, att avfallet skall tas om hand så
nära källan som möjligt, dvs. varje land skall
självt kunna ta hand om sitt avfall.
Kristdemokraterna menar dock att gemensamma
lösningar kan sökas för grannländer, om
omhändertagandet av något speciellt avfall kräver
stora anläggningar eller stora investeringar. I
övrigt kan man avtala om att under en
övergångsperiod nyttja varandras anläggningar, tills
man har egen kapacitet, som exempelvis beträffande
spillolja. Målet är ju en miljöriktig
avfallshantering så fort som möjligt.

2. En nationell avfallsstrategi m.m.

Eskil Erlandsson (c) anför:

Vägen till det ekologiskt hållbara Sverige handlar
om att utveckla ett modernt samhälle som utnyttjar
högteknologiska lösningar för att nå en hållbar
tillväxt. Vi skall gemensamt växla spår och ge den
ekonomiska utvecklingen en hållbar inriktning.
Centerpartiet anser att användningen av förnybara
energislag och material är grunden för en hållbar
utveckling.

Miljöarbetet skall föras på såväl nationellt som
internationellt plan. Den högsta tillämpade
ambitionsnivån i någon av medlemsstaterna måste vara
utgångspunkt för det svenska arbetet i EU. Någon
sänkning av miljökraven skall inte accepteras. Det
finns ett stort behov av att ta fram en samlad
strategi för kretsloppsanpassning inom EU, bl.a. för
retursystem som fungerar gränsöverskridande.
Utländska burkar av aluminium kan återvinnas inom
det svenska retursystemet, dock utan pant, medan
burkar av stålplåt är hänvisade till insamling med
övriga metallföremål. Detta medför att de ofta
slängs bland osorterat avfall. Regeringen bör lämna
förslag på ett fungerande retursystem för utländska
burkar. Regeringen bör dessutom tillsammans med
producenterna finna förslag för att lösa hantering
av förpackningar bestående av blandade material.

När det gäller producentansvaret för returpapper
når industrin i dag längre i sin återvinning än vad
förordningen stipulerar. Företagen når 78 % och
förordningen kräver 75 %. Det finns efterfrågan på
returpapper som råvara från bruken. Centerpartiet
anser därför att nivån bör höjas till 80 %. Även för
wellpapp når nivån på återvinning över kraven. I dag
samlar man in 84 % medan det i förordningen krävs 65
%. Centerpartiet anser att man bör höja nivån på
wellpapp till 90 %.

Använda glödlampor innehåller en liten mängd bly
som tillsammans blir avsevärda mängder som samlas på
landets kommunala deponier. En insamlingsrutin eller
annan åtgärd behöver initieras för att de här
miljöproblemen skall kunna minimeras. Därför bör
riksdagen hos regeringen begära förslag till hur
insamling av glödlampor ska lösas.

Hela 39 % av hushållsavfallet deponeras
fortfarande. Där finns en stor potential för ökad
materialåtervinning. Uppbyggnaden av anläggningar
för rötning är kostsam för kommunerna och bör
stödjas med pengar från de resurser som regeringen
avsatt i de lokala investeringsprogrammen.

Centerpartiet har tidigare motionerat om
förändringar inom kemikalieområdet, bl.a. vad gäller
avvecklingen av PVC. Regeringen borde vid detta
laget ha genomfört åtgärderna. Begränsningsarbetet
skall även föras på internationell nivå, men det bör
inte hindra Sverige från att gå före med
lagstiftning. En snabb avveckling är nödvändig för
att stoppa miljö- och hälsoskadorna orsakade av de
giftiga medlen och för att få industrin att övergå
till de miljövänliga alternativ som finns.

I det moderna samhället används en mångfald
elektroniska produkter. Inte minst datorer, som på
kort tid blir utbytta på grund av
teknikutvecklingen, ger en stor mängd avfall. I
dessa produkter finns ett flertal material, både
farliga och värdefulla metaller, som bör återvinnas.
Ett producentansvar för elektroniska och elektriska
produkter måste snarast införas.

Producentansvaret bör medföra informationsplikt.
Producenten skall vara tvungen att lämna information
om sina varor vad gäller varornas innehåll av
material och ämnen. I ett nästa steg bör
producenterna även informera om andra
avvecklingsämnen, dvs. ämnen som är
cancerframkallande, arvsmassepåverkande eller hor-
monstörande.

De övergripande miljömålen skall fastställas av
riksdagen, som då får ett klart ansvar för
kontinuiteten. Delmålen är av störst betydelse genom
att vara riktmärke för miljöarbetet i näringsliv,
kommuner och föreningar. Delmålen bör därför antas
av riksdagen och vara mätbara och tidsbestämda.

Den moderna miljöpolitiken bör vägledas av
grundläggande etiska och politiska värderingar.
Kretsloppsprincipen, försiktighetsprincipen,
substitutionsprincipen samt principen om förorenaren
betalar är centrala i en utveckling mot ett hållbart
samhälle och måste vara grunden i regeringens
miljöpolitik.

Företagen bör uppmuntras att fortsätta utvecklingen
av miljöledningssystem, livscykelanalyser,
produktinformation och andra redskap för hållbar
produktion och konsumtion. En klok och framsynt
politik i kombination med ett livskraftigt och
innovationsinriktat näringsliv erbjuder stora
framtidsmöjligheter. Miljöhänsyn och
handelsintressen kan komma i konflikt med varandra.
Det finns därför ett stort behov av att se över
relationen mellan handels- och miljöregler.

Staten kan använda flera instrument för att
förstärka den önskade utvecklingen. Skatte- och
avgiftssystemet bör stegvis förändras så att
miljökostnaden blir synlig i priset på marknaden.
Vidare bör reglerna kring den offentliga
upphandlingen stödja introduktion av ny miljöteknik.
Den offentliga sektorn upphandlar årligen produkter
och tjänster för omkring 200-250 miljarder kronor.
Staten bör föregå med gott exempel vad gäller
miljökrav i offentlig upphandling.

Ökad tillgång till kapital för
kretsloppsinvesteringar kan skapas genom ökad
kompetens i befintliga institutioner för
kapitalförsörjning, såsom ALMI och sjätte AP-fonden.

I en tid med hög arbetslöshet och uppenbara
miljöproblem anser Centerpartiet att den självklara
strategin är att sänka skatten på arbete och öka
skatten på miljöförstöring och användning av ändliga
naturresurser.

Det är mycket viktigt att ett väl fungerande
kretsloppsarbete och en god arbetsmiljö går hand i
hand. Arbetarskyddsfrågorna måste i varje enskilt
projekt beaktas och kostnader för skyddet tas med i
kalkylerna. För att få ett bättre begrepp om problem
och kostnader inom området och hur dessa skall
finansieras bör en inventering snarast genomföras
och regeringen återkomma till riksdagen med förslag
till åtgärder.

Om uttaget av naturresurser i framtiden skall ske
på ett hållbart sätt och samtidigt med bibehållen
levnadsstandard måste resurseffektiviteten öka
drastiskt. Vi måste få ut mer nytta av varje insatt
resurs. Användningen måste överslagsmässigt bli tio
gånger effektivare, vilket gjort faktor 10 till ett
begrepp. Det handlar alltså om att utföra lika
mycket med bara en tiondel av den energi och det
material vi i dag använder.

3. Självförsörjandeprincipen

Harald Nordlund (fp) anför:

Det är bra om det finns strategier för
avfallssorteringen, men det är inte nödvändigt att
varje kommun tar hand om allt avfall själv. Avfallet
bör tas om hand där det är effektivast. Nu vill
regeringen tydliggöra självförsörjandeprincipen i
lagstiftningen. Det innebär att varje land skall
sträva efter att bli självförsörjande när det gäller
anläggningar för bortskaffande av avfall. Det är
märkligt och olyckligt: Varför skulle vi i Sverige
nödvändigtvis vara bättre på att ta hand om allt
avfall än vad de är i t.ex. Tyskland? Vi köper ju en
mängd varor från andra länder som vi själva
tillverkar. Detta för att frihandel och komparativa
fördelar höjer effektivitet och välfärd.

Omhändertagandet av avfall torde mycket väl kunna
skötas inom marknadens ram och inte styras enkom av
lagar och regleringar. Däremot bör det avfall som är
riskfyllt att transportera inte exporteras till
andra länder, utan tas om hand i närområdet.

4. En nationell avfallsstrategi m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna står bakom regeringens
skrivelse. Våra synpunkter finns därför redan i
densamma och till betänkandet har vi därför inga
reservationer. En del frågor rörande avfall kommer att
återkomma till riksdagen i samband med regeringens
proposition om avfallsskatt. I det sammanhanget avser
vi återkomma i frågor rörande producentansvaret m.m.

I och med medlemskapet i EU har det blivit än
angelägnare för varje land att ha en politik på
avfallsområdet eftersom avfall ses som varor och
därmed skall tillåtas fri rörlighet över gränserna.
Risken är uppenbar att vissa länder blir
"sopstationer" för andra. Tendenser till detta finns
i och med den import till Sverige av avfall från i
första hand östra Tyskland som sker. Skälet är att
miljöopinionen mot förbränning är starkare i
Tyskland än i Sverige och man exporterar t.o.m.
avfall på de s.k. gula och röda listorna för
förbränning. Det är därför mycket viktigt att
regeringen i skrivelsen slår fast att den svenska
policyn skall vara att avfall på den gula respektive
den röda listan inte bör importeras (s. 5) och att
teknik för att ta hand om sådant avfall skall finnas
tillgänglig i det land där avfallet uppstår (s. 8).

Från Miljöpartiet de grönas sida har vi framhållit
betydelsen av att sanera förorenade områden. I den
budgetproposition som lagts och som är ett samarbete
mellan s, v och mp, ökas anslagen rejält för detta
ändamål under mandatperioden. I denna skrivelse slås
fast att ambitionen skall vara att dylika
miljöproblem skall vara lösta inom en generation och
att det är etiskt och moraliskt viktigt att minska
de kostnader för miljöproblem för kommande
generationer som dagens och gårdagens generationer
orsakat (s. 9).

Miljöpartiet de gröna ser skrivelsen som en
redovisning av dagens situation. Vi förutsätter dock
att regeringen återkommer till riksdagen under
mandatperioden med en framtida avfallspolitik, som
har som mål dels att se över hur producentansvaret
skall ändras och utvecklas för att ge en väl utbyggd
återvinning av material i landets samtliga kommuner,
men som framför allt skapar incitament för att
minska avfallets mängd och farlighet. Mycket av det
som i dag finns i avfall bör snarast fasas ut ur
kretsloppen, såväl de materiella som de biologiska.
Med dagens sophantering är det uppenbart att många
giftiga ämnen riskerar att hamna i naturen genom
läckage till luft och vatten.