Distans- och hemförsäljningslag m.m.
Betänkande 2004/05:LU5
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 16 februari 2005
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Bättre konsumentskydd vid distansförsäljning (LU5)
Konsumentskyddet stärks vid försäljning av finansiella tjänster på Internet eller via telefon. Riksdagen har godkänt regeringens förslag till ny distans- och hemförsäljningslag. Den 1 april 2005 träder den nya lagen i kraft och ersätter då den nu gällande distansavtalslagen. Förutom distansförsäljning (till exempel via Internet eller telefon) av varor, icke finansiella tjänster och hemförsäljning kommer lagen att nu också omfatta distansförsäljning av finansiella tjänster. Det handlar bland annat om försäkringar, kredit- och kontotjänster eller handel med aktier och fonder. Lagändringarna grundar sig på ett EG-direktiv. Beslutet innebär också att företagen ska ge tydlig information till kunderna. Kunden får rätt att ångra ett köp inom 14 dagar. Riksdagen beslöt dessutom att förlänga preskriptionstiden för reklamationer från två till tre år. Lagändringarna träder i kraft den 1 april 2005.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Distans- och hemförsäljningslag, m.m.Proposition 2004/05:13
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2004-11-25
Justering: 2005-02-01
Trycklov till Gotab och webb: 2005-02-08
Trycklov: 2005-02-08
Justering: 2005-02-01
Trycklov till Gotab och webb: 2005-02-08
Trycklov: 2005-02-08
Reservationer: 3
Betänkande 2004/05:LU5
Betänkande 2004/05:LU5
Alla beredningar i utskottet
2004-11-18, 2004-11-25
Bättre konsumentskydd vid distansförsäljning (LU5)
Konsumentskyddet ska stärkas vid försäljning av finansiella tjänster via Internet eller telefon. Det vill lagutskottet och föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om en ny distans- och hemförsäljningslag. Den nya lagen ska ersätta den nuvarande distansavtalslagen. Förutom distansförsäljning (till exempel via Internet eller telefon) av varor, icke finansiella tjänster och hemförsäljning ska lagen nu också omfatta distansförsäljning av finansiella tjänster. Det kan handla om försäkringar, kredit- och kontotjänster eller handel med aktier och fonder. Lagändringarna grundar sig på ett EG-direktiv. I förslaget ställs också krav på att kunderna ska få tydlig information. Kunden ska få rätt att ångra ett köp inom 14 dagar. Lagutskottet föreslår dessutom att riksdagen ska förlänga preskriptionstiden för reklamationer från två till tre år. Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 april 2005.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2005-02-16
Debatt om förslag 2004/05:LU5
Webb-tv: Distans- och hemförsäljningslag m.m.
Dokument från debatten
- 2005-02-16Protokoll 2004/05:77
Protokoll från debatten
Anf. 69 Johan Löfstrand (S)
Herr talman! Lagutskottets betänkande nr 5 kommer nu att debatteras.
I betänkandet behandlas regeringens proposition 2004/05:13
Distans- och hemförsäljningslag med mera
. Betänkandet behandlar också det motionsyrkande som har väckts med anledning av propositionen.
Regeringen lägger i propositionen fram ett förslag om ny distans- och hemförsäljningslag som ska ersätta lagen om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal. Syftet med lagändringen är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter.
Den nya lagen bygger i stor utsträckning på den nuvarande distansavtalslagen. Tillämpningsområdet är dock utvidgat till att även omfatta distansavtal om finansiella tjänster som bland annat betalning, försäkring och kredit. Vidare föreslås att det nuvarande undantaget i distansavtalslagen gällande hemförsäljning av försäkringar hävs. Lagförslaget innehåller även bestämmelser om bland annat näringsidkares informationsskyldighet och konsumentens ångerrätt.
I propositionen föreslår regeringen även ändringar i konsumenttjänstlagen och konsumentköplagen som innebär att preskriptionstiden för att reklamera fel i en vara eller tjänst förlängs från två till tre år.
Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 april 2005.
I betänkandet föreslår utskottet att riksdagen ska avslå samtliga motionsyrkanden.
Det finns tre reservationer i betänkandet.
Jag lämnar nu över ärendet till debattörerna.
Anf. 70 Henrik von Sydow (M)
Herr talman! Vi hörde precis presentationen av lagförslagen. Moderaterna tycker att de stora dragen i denna proposition, som alltså bygger på ett EG-direktiv, är bra. Det är nyttigt att vi får klara regler inte minst vad gäller försäljningen av finansiella tjänster på distans, vilket alltså i praktiken är telefon- och Internetförsäljning. Det talas ofta om den nya teknikens möjligheter att stärka konsumentmakten, det vill säga att handeln på distans över telefon kan göra kunder och konsumenter ännu starkare, förbättra och bredda utbudet och göra servicen mer tillgänglig och bättre. Vi tror att de regler som vi ska anta ger både konsumenterna trygghet och företagarna tydlighet. Vi hoppas att detta ger goda förutsättningar till en växande marknad och handel på området till gagn för ännu starkare konsumenter.
I samband med att regeringen lägger fram propositionen väljer man också att införa en förlängning av preskriptionstiden för reklamation i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Det är på den punkten som vi inte är övertygade av de argument som regeringen för fram.
Det är angeläget med starka och tydliga regler för konsumenterna i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Visst får konsumenterna nu ett förlängt minimiskydd, men de måste själva vara med och betala för det. Med det nya förslaget måste entreprenören och företagaren kalkylera med risken att få tillbaka tre år gamla varor. Den risken kommer att medföra just ett större risktagande och också högre kostnader för näringsidkaren. Detta riskerar och kommer med största sannolikhet att resultera i höjningar av svenska konsumentpriser på varor och tjänster.
Det här är någonting som regeringen också tillstår i propositionen, men bara just på detta korta och flyktiga sätt. Problemet berörs inte mer än mycket flyktigt i propositionen.
Än mindre föreligger någon verklig konsekvensanalys av förslaget. Regeringen pekar på att en viss merkostnad kan komma att uppstå, men hur mycket det sätter sig på priset vet ingen. Någon seriös uträkning till stöd för påståendet redovisas inte.
Vi tycker att detta är beklagligt och gör det svårare att fatta väl övervägda beslut i frågan. Vi menar att diskussionen om konsekvensanalys av effekterna på prisbildningen och konkurrensen måste föras på ett tidigt stadium när olika nya förslag till lagstiftning diskuteras inom EU-samarbetet och i synnerhet när vi diskuterar hur vi ska utforma lagstiftningen här i Sverige.
Mot bakgrund av att en sådan konsekvensanalys saknas och att regeringen heller inte har visat att det finns något direkt påvisat behov av en förlängd preskriptionstid kan vi inte stödja regeringens förslag. Vi riskerar att driva fram ökade kostnader för svenska konsumenter och svenska företagare som inte motsvaras av något påvisat behov av en längre preskriptionstid.
De remissinstanser som har kommenterat förslaget pekar också ofta på den uppenbara risken att de beviskrav som ställs på konsumenterna blir ännu högre än vad som gäller enligt praxis i dag eftersom entreprenören nu kommer att kunna invända att konsumenten borde ha reklamerat felet tidigare. Förslaget riskerar alltså att invagga konsumenten i en falsk trygghet genom att ge sken av att det alltid finns tid att reklamera. Också detta berörs mycket flyktigt i regeringens proposition.
På samma sätt är det med invändningen att längre preskriptionstid också medför fler svårhanterliga tvister om felets ursprung. Det är redan i dag svårt att avgöra huruvida ett fel är ursprungligt eller inte.
Till sist tror vi att både svenska konsumenter och svenska företagare är betjänta av tydlighet och enkelhet i konsumenträtten. Om förslaget går igenom uppstår en skillnad mellan preskriptionstiderna i konsumentköplagen och den allmänna köplagen. Eftersom det kan vara svårt att avgöra huruvida en kund i en butik är konsument eller näringsidkare kan det vara olämpligt och inte önskvärt med avvikelser i dessa lagar. Regeringen borde sträva efter en större tydlighet på det här fältet.
Herr talman! Jag stöder samtliga Moderaternas tre reservationer, men av tidsskäl nöjer jag mig med att yrka bifall till den första.
Anf. 71 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Kunniga konsumenter som vet sina rättigheter är trygga konsumenter som också kan dra nytta av de möjligheter som finns ute på marknaden och välja mellan olika alternativ, olika erbjudanden och olika leverantörer. Det gäller också vid distans- och hemförsäljning.
Det riksdagen ska ta ställning till i dag handlar bland annat om att fullharmonisera bestämmelserna på EG-rättens område vad gäller distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter. Från Folkpartiet liberalernas sida välkomnar vi att man inom Europeiska unionen har kunnat åstadkomma denna förenkling för konsumenterna: Oavsett i vilket land företaget är beläget dit man vänder sig för att få upplysningar om en viss finansiell tjänst vet man att det är samma regler som gäller för hur distansförsäljningen ska äga rum. Det är precis så det ska gå till.
Folkpartiet har sedan länge arbetat för att Sverige ska vara pådrivande i arbetet med att åstadkomma en så fullständig harmonisering som möjligt på så hög nivå som möjligt av konsumentskyddet på den europeiska marknaden. Därför anser vi att det är positivt att detta förslag nu äntligen har kommit på riksdagens bord.
Vi tycker att förslaget att förlänga preskriptionstiden i konsumentköplagen och i konsumenttjänstlagen är godtagbart och att man också åstadkommer en tydligare samordning mellan produktansvaret i konsumentköplagen i förhållande till motsvarande ansvarsregler i konsumenttjänstlagen.
Men det finns en sak som är problematisk i denna proposition och som handlar om regeringens hantering av frågan.
Det direktiv som ligger bakom den lagstiftning som vi nu ska ta ställning till skulle ha varit genomförd i medlemsländerna den 9 oktober 2004. Fem dagar senare, den 14 oktober, fick riksdagen propositionen på sitt bord. Det var inte ens teoretiskt möjligt för riksdagen att medverka till att Sverige fullföljde sina åtaganden som medlem i den europeiska unionen vad gällde genomförandet av detta direktiv.
Tyvärr är denna långsamma hantering vad gäller genomförandet av direktiv långt ifrån ett undantag. Jag vill tvärtom säga att på lagutskottets område är den snarast regel vad gäller hantering av genomförandet av direktiven om vi tittar på de förslag som vårt utskott har haft anledning att ta ställning till de senaste åren.
Rekordet, förhoppningsvis, tas av förslaget om genomförande av EG-direktiv för rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar. Det skulle ha varit genomfört den 30 juli 2000. Den 11 december 2003 kom regeringens proposition. Då hade Sverige redan blivit draget inför EG-domstolen av kommissionen för sin långsamma hantering av detta direktiv.
Vi har frågan om obeställd e-postreklam, också det en fråga där det finns ett bakomliggande direktiv från Europaparlamentet och rådet. Skulle ha varit genomfört i medlemsländerna den 31 oktober 2003. Regeringens proposition kom en månad senare. Vi hade produktsäkerhetslagen, som riksdagen tog ställning till i våras. Också där var det så att propositionen kom på riksdagens bord en betydande tid efter att direktivet skulle ha varit genomfört. I det fallet var det en och en halv, nästan två månader efter att direktivet skulle ha varit genomfört.
I alla de exempel som jag nämner har det inte ens varit teoretiskt möjligt för riksdagen att se till att Sverige genomför sina åtaganden som EU-medlem. Detta, herr talman, är inte godtagbart.
Vi är medlemmar i Europeiska unionen, vilket Folkpartiet varmt välkomnar. Och vi tycker att det är mycket oroande att regeringen som arbetsmetod har en beredning av direktiven som är så långsam att vi på punkt efter punkt sviker våra åtaganden och inte klarar av att genomföra direktiven i tid.
Därför, herr talman, är Folkpartiet med på den reservation som handlar om att riksdagen nu bör tillkännage för regeringen att denna slapphet och långsamhet i hanteringen av direktiven inte är tillfredsställande.
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 1.
Anf. 72 Pia Nilsson (S)
Herr talman, ledamöter och åhörare! Jag antar att de allra flesta av oss någon gång har blivit uppringd av något företag som vill sälja en försäkring, vill erbjuda något förmånligt köp av aktier eller liknande. Kanhända är vi lite smått stressade eller upptagna av annat när telefonen ringer. Men ofta svarar vi, lyssnar artigt, tycker kanske att erbjudandet låter intressant och så slår vi till.
Men efter en tid kommer kanske eftertankens kranka blekhet krypande och vi inser till vår fasa att affären var överilad. Det gick för fort. Vi förstod inte villkoren, eller vi hade helt enkelt inte råd. Men vi tvingas stå vårt kast och betala. Lätt panikslagna tänker nog många då att de aldrig mer vågar handla från den här typen av affärer på distans.
Herr talman! Regeringens proposition om förslag till en distans- och hemförsäljningslag, som vi nu har framför oss, grundar sig på ett EG-direktiv, distansavtalsdirektivet. Det är ett minidirektiv, vilket innebär att Sverige kan införa och får behålla regler som ger ett starkare konsumentskydd än vad som följer av det här direktivet.
Men ytterst handlar den nya lagen om att stärka oss som konsumenter, bland annat i den typ av situationer som jag nämnde inledningsvis. Försäljning av försäkringar över telefon eller obligationsköp via Internet måste också omfattas av vissa bestämmelser som gör att jag som konsument kan känna trygghet och förtroende. Vi socialdemokrater driver en aktiv politik för att stärka konsumentskyddet, oavsett typ av varor och tjänster.
Herr talman! En av de mest centrala delarna i det här förstärkta konsumentskyddet är näringsidkarens eller företagets informationsskyldighet. Information om företagets namn, adress, tjänstens huvudsakliga egenskaper, pris och vad som gäller vid ångerrätt ska alltsammans lämnas klart och begripligt i rimlig tid, det vill säga innan konsumenten är bunden av ett avtal. Informationen och avtalsvillkoren ska dessutom överlämnas i en handling eller på annat varaktigt medium som passar mig som konsument.
Den andra centrala delen i konsumentskyddet är konsumentens ångerrätt. Om jag inom 14 kalenderdagar ångrar mitt telefonköp av den där försäkringen eller annat köp jag har gjort på distans kan jag utan att behöva ange några skäl frånsäga mig köpet genom att meddela företaget det. Om jag har köpt en individuell pensionsförsäkring har jag faktiskt 30 dagar på mig. Men om jag ångrar köpet blir jag faktiskt skyldig att betala tillbaka den del av tjänsten som säljaren eventuellt redan har tillhandahållit.
Det finns dock undantag från ångerrätten. Undantagen berör sådana finansiella tjänster där priset beror på svängningar på finansmarknaden och sådant som näringsidkaren eller företagaren inte kan påverka. Det kan till exempel vara andelar i fondbolag eller tjänster med anknytning till utländsk valuta. Syftet med undantagen är främst att undvika att konsumenten spekulerar på näringsidkarens bekostnad.
Herr talman! Den tredje centrala delen i detta förslag till distans- och hemförsäljningslag handlar om preskriptionstiden i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Vi vill förlänga tiden från nuvarande två år till tre år. Att kunna reklamera en vara eller en tjänst är en mycket viktig del i konsumentskyddet.
En tvåårig preskriptionstid kan faktiskt få negativa ekonomiska konsekvenser för oss konsumenter när vi köper de produkter som förväntas fungera i mer än två år, och de tjänsterna eller varorna är ofta dyra att köpa.
Om jag till exempel vill lacka om bilen eller laga något elektriskt fel på den, eller om jag har köpt en ny dyr skinnsoffa som efter ett par år börjar flaga behöver jag som konsument ett förstärkt skydd. Genom att förlänga reklamationstiden förbättras konsumenternas ställning, och det tycker vi socialdemokrater är viktigt att slå vakt om.
Herr talman! Antalet reklamationer kommer troligen att öka något, men någon avsevärd ökning kommer det sannolikt inte att bli. Vissa branscher kommer nog att höja priset på sina varor, men merkostnaden torde bli marginell.
Vi tror heller inte att den gränsöverskridande handeln kommer att påverkas eller att det skulle medföra konkurrensnackdelar för svenska företag jämfört med andra länders.
Vi kan bara se hur det ser ut i våra nordiska grannländer. I Danmark är det fem års preskriptionstid för byggmaterial till exempel, och för konsumenttjänsterna kan preskriptionen sträcka sig ändå upp till 20 år.
I Norge är tiden fem år för varor som beräknas ha en livslängd på mer än två år, och i Finland är den allmänna preskriptionstiden tre år.
Utredningen, som ligger till grund för den nya lagen, har i sitt betänkande föreslagit att tiden skulle förlängs till fem år. Men många remissinstanser har vänt sig mot förslaget och menar att tiden blir alltför lång.
Allmänna reklamationsnämnden hävdar att en förlängning till tre år skulle innebära att de allra flesta fall av ursprungliga fel kommer att täckas in. Vi delar den uppfattningen. Det är en rimlig avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande på området. För övrigt är det samma tidsrymd som en näringsidkare eller ett företag har på sig vid en fordran mot mig som konsument.
Herr talman! Syftet med förslaget till distans- och hemförsäljningslag är således att stärka konsumentskyddet. För det första skärps informationsskyldigheten. Information om tjänsten eller varans egenskaper och villkor ska lämnas klart och tydligt i en handling i rimlig tid innan avtal sluts. För det andra ges jag som konsument nu möjlighet att inom 14 kalenderdagar säga upp ett distansavtal utan att ange skäl. För det tredje kommer preskriptionstiden att förlängas till tre år. Den stora förändringen är att även distansavtal om finansiella tjänster kommer att omfattas. Det betyder att jag kan känna mig stärkt och betydligt lugnare när telefonen ringer efter den 1 april i år då ett företag erbjuder mig en intressant försäkring eller något attraktivt värdepapper. Eftertankens kranka blekhet kan måhända komma krypande även denna gång, men förmodligen i en något färggladare nyans.
Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet och yrkar samtidigt avslag på reservationerna.
Anf. 73 Tasso Stafilidis (V)
Herr talman! Att förlänga preskriptionstiden från två till tre år i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen är, precis som kontraheringsplikten vi debatterade tidigare, ett sätt att stärka konsumenternas rätt.
Jag vill instämma i det anförande som Pia från Socialdemokraterna höll tidigare, och jag vill också påminna om att det här är en samarbetsproposition mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Därför står jag bakom det förslag vi har tagit fram tillsammans.
Men det jag inte kan förstå är vad Moderaterna har emot detta. Det kanske vi får reda på snart! Det är så uppenbart att Moderaterna väljer bort konsumentskyddet och favoriserar näringsidkarna. Kan inte Moderaterna se att en utökad preskriptionstid på sikt även gynnar näringsidkarna och marknaden? Det kan faktiskt jag göra.
Finns det inte ett allmänt intresse av att producera och sälja säkra produkter och tjänster av god kvalitet? Är det inte rimligt att de näringsidkare som erbjuder dåliga produkter och tjänster också ska ta ansvar för detta? Moderaterna hävdar att en förlängd preskriptionstid kommer att innebära ökade kostnader för näringsidkarna, och konsumenterna kommer att betala för detta i slutändan.
Herr talman! Erfarenheter av tidigare förstärkningar av konsumenträtten visar att den typ av farhågor som i det här fallet Moderaterna ger uttryck för i sin reservation inte brukar besannas. Jag hoppas att det blir så även den här gången. Moderaterna menar att regeringen inte har kunnat belägga att det verkligen finns något behov av en förlängd preskriptionstid. Men varför är ni då så oroliga? Om konsumenterna inte reklamerar i någon större utsträckning trots en lagändring finns det ingen anledning för näringsidkarna att höja priserna. Eller? Det kanske Henrik von Sydow kommer att svara på i sin replik.
Vad jag kan förstå av reservation nr 3 i betänkandet vill Moderaterna se att det görs en konsekvensanalys av lagförslaget. Moderaterna står själva för den reservationen. Rätta mig om jag har fel, men betyder inte detta att lagstiftningsärendet kommer att försenas ytterligare? Att Moderaterna reserverar sig tillsammans med Folkpartiet i den första reservationen för att riksdagen ska tillkännage att regeringen varit senfärdig, som ni uttrycker det, gör att jag inte får ihop detta. Beredningsarbetet ligger till grund för vårt arbete med att stifta lagar i kammaren. Regeringen har det tunga ansvaret att lägga ned all den tid som behövs för att försöka få en så bra lagstiftning som möjligt som uppfyller de krav som finns i EU-besluten och de delar som är tvingande för medlemsländerna att lagstifta om.
Jag som i grunden tillhör ett EU-kritiskt parti tycker att det är bra att vi faktiskt genomför detta med det beredningsarbete som ändå har varit, trots att det blir försenat och i sista minuten. Jag kan inte se någon rimlighet i att först klaga på att man inte genomför direktivet i tid och sedan ytterligare en gång klaga på att det borde försenas ännu mer eftersom man vill ha ännu längre tid på sig att bereda frågan.
Jag återkommer till bevisbördan. Den har lyfts fram här. Konsumenten måste alltid bevisa felet. Vad detta handlar om är att detta i förlängningen är en verklig förstärkning och ingen falsk säkerhet, som Henrik von Sydow tog upp. Kan man inte bevisa felet finns det inte. Det är ett stärkt konsumentskydd för de personer som faktiskt finner fabrikationsfel inom treårsperioden.
Herr talman! Det här är ett mycket bra förslag. Det stärkta konsumentskyddet vid distansförsäljning blir bra med förslaget. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och till propositionen, och jag yrkar avslag på reservationerna.
Anf. 74 Henrik von Sydow (M)
Herr talman! Den som lyssnade på mitt anförande tidigare och på mitt anförande för precis en vecka sedan när vi diskuterade konsumentpolitiken kan inte tvivla på att Moderaterna vill se starka, effektiva och tydliga konsumentlagar. Jag kan säga det en gång till: Moderaterna vill se starka, tydliga och effektiva konsumentlagar.
Det är också angeläget att få en diskussion bortom fraser som bara handlar om konsumentskydd. Med Tasso Stafilidis är det utmärkt att diskutera lite närmare vilka konsumenter vi verkligen vill skydda. Regeringen tillstår att detta sannolikt kommer att driva upp priserna. Det är en kostnad, risk, som läggs över på företagaren.
Tasso Stafilidis nämnde att erfarenheten är att priserna inte brukar gå upp. Men titta runtomkring dig på priserna i det svenska samhället. Titta i Konsumentverkets rapport. Där slås fast att Sverige är Europas högkostnadsland. Här är priserna uppemot 25 % högre än i resten av Europa. Då får man vara försiktig med lagar. Man måste granska
alla
de konsekvenser som nya lagar ger. Här är beredningen av vilka konsekvenser och effekter detta får på priserna undermålig. Den görs inte. Det nämns att det här sannolikt kommer att medföra högre priser. Hur mycket nämns inte.
Tasso Stafilidis ska granska och fundera närmare över vilka konsumenter som gynnas. Är det konsumenterna med låga inkomster som gynnas? Eller är det konsumenter med höga inkomster? Forskning från bland annat Handelshögskolan visar att de som helt säkert missgynnas av detta och som har störst behov av låga priser är de konsumenter som också har låga inkomster. De med höga inkomster tar tacksamt emot ett ordentligt skydd i frågan. Detta kan Tasso Stafilidis fundera över ordentligt.
Anf. 75 Tasso Stafilidis (V)
Herr talman! Egentligen är det väl inte jag i mitt repliksvar som ska tala om detta. En sak som Moderaterna glömmer bort i reservation nr 3 om priserna är marknaden. Det är ni som pratar om marknaden och den ökade konkurrensen. Jag förstår inte varför vi helt plötsligt ska glömma bort den aspekten. Ska det helt plötsligt inte vara fri konkurrens? Är det inte konkurrensmedlen som kommer att reglera prisnivåerna, Henrik von Sydow?
Vidare tas det upp vilka det är som gynnas av det förstärkta konsumentskyddet. Det ska självfallet vara alla de konsumenter som köper någonting. De konsumenter som har det väldigt bra ställt brukar kanske inte reklamera något, om de inte är övernitiska, utan de går och köper nya saker. Det är tyvärr så konsumtionssamhället ser ut. Det här kanske får dem att reklamera och se till att det inte slösas så mycket med alla resurser. En gång i tiden kommer det att göra ännu mer skada för både miljön och omgivningen.
Jag vill påminna Henrik von Sydow om att den nya strategi som vi håller på att arbeta med nu kommer att ha väldigt starkt fokus på grupper med låga inkomster, på de sämst ställda, för att rätta till den skevhet som i dag finns i den generella konsumentpolitiken, nämligen att man främst skyddar de rikaste.
Anf. 76 Henrik von Sydow (M)
Herr talman! Tasso Stafilidis talar om ökad konkurrens och att det är marknaden som ska göra jobbet. Det ligger mycket i detta. Konkurrens och en fri marknadsekonomi är verkligen konsumentens och kundens bästa vänner.
Just därför ska Tasso Stafilidis fundera mer och djupare över vilka effekter sådana här lagförslag riskerar att få för möjligheten för små företag att komma in och etablera sig, för att kunna erbjuda produkter som deras kunder är nöjda med. När lag adderas till lag och reglering adderas till reglering är risken att man gör det svårare för nya, små företag och att de stora tunga jättarna etableras. Det är de som gynnas av regler som dessa, som gör det svårare att utmana det etablerade, det stora. Jag tycker att Tasso Stafilidis på allvar skulle ägna mycket större tankemöda åt frågan om det inte finns en mycket stark poäng i det här.
När det gäller vilka som gynnas av det här är det otvetydigt så att det är människor som har låga inkomster men kanske gott om tid som oftast gör det allra mest noggranna urvalet i butikerna, som granskar just vad man får för pengarna. Människor som har en hög inkomst, som jobbar mycket och kanske har en stressig tillvaro, till exempel riksdagsledamöter, gynnas däremot alldeles utmärkt av att priserna är lite högre - men någon annan har redan gjort ett urval, har redan satt en minimistandard.
Det är forskning och slutsatser som jag tycker att en person som Tasso Stafilidis och ett parti som Vänsterpartiet verkligen borde lyssna till. Vi vet inte vilka konsekvenser detta får på prisbildningen. Det land som har det högsta kostnadsläget i Europa riskerar att få ytterligare höga priser. Det slår allra hårdast mot dem med låga inkomster.
Anf. 77 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag vill absolut inte förminska frågan om priserna, för där har Henrik von Sydow helt rätt. Frågan om människors köpkraft är ytterst viktig, och framför allt vilka möjligheter de får. Priserna spelar en stor roll, och vi har i Sverige väldigt höga priser.
Det som jag tycker är oerhört viktigt att lyfta fram är att det inte kan finnas några motsatsförhållanden i det som lyfts upp. Stärkt konsumentskydd i det här avseendet måste nu gå först. Vi har gjort den avvägningen. Vi vill i det här fallet att det här lagförslaget ska implementeras i den svenska lagstiftningen, och det är ett krav som vi har eftersom vi är medlemmar i den europeiska unionen.
De frågor som handlar om priser och om icke så köpstarka grupper, och framför allt deras skydd, kommer vi att komma tillbaka till. Då kommer jag att se till att vi lyfter fram prisfrågan som en väldigt viktig del i det hela. Där hoppas jag att jag får medhåll.
Annars vill jag bara hänvisa till de ypperliga argument som Pia Nilsson lyfte fram i sitt anförande, hur viktigt det är med den här lagstiftningen och att vi beslutar om den nu, oavsett om det kan finnas vissa saker som vi bör belysa ännu mer. Prisfrågan kan vara en sådan sak, men den är inte skäl nog för att avslå eller begränsa det här förslaget.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2005-02-16
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 4, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2005-02-16Protokoll 2004/05:77
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Distans- och hemförsäljningslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) distans- och hemförsäljningslag,
b) lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,
c) lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning,
d) lag om ändring i lagen (1991:351) om handelsagentur.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:13 i denna del.Genomförande av EG-direktiv
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:L7 yrkande 3.- Reservation 1 (m, fp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, fp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 123 0 0 21 m 0 40 0 15 fp 1 39 0 8 kd 28 0 0 5 v 22 0 0 7 c 18 0 0 4 mp 10 1 2 4 - 0 0 0 1 Totalt 202 80 2 65 Preskriptionstidens längd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar
a) 17 § första stycket regeringens förslag till lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716),
b) 23 § tredje stycket regeringens förslag till lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:13 i denna del och avslår motion 2004/05:L7 yrkande 1.- Reservation 2 (m)
Övriga lagförslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan,
b) lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:13 i denna del.Ytterligare beredningsarbete
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:L7 yrkande 2.- Reservation 3 (m)
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.