Diskonteringsränta vid beräkning av livförsäkringsavsättningar

Betänkande 2000/01:FiU26

Finansutskottets betänkande 2000/01:FIU26

Diskonteringsränta vid beräkning av livförsäkringsavsättningar

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

FiU26

(prop. 2000/01:106)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
förslag i proposition 2000/01:106 till ändringar i
försäkringsrörelselagen (1982:713).

I försäkringsrörelselagen finns allmänna
bestämmelser om hur ett försäkringsbolag skall
beräkna sina åtaganden inom livförsäkringsrörelse
(livförsäkringsavsättningar). Genom ett bemyndigande
skall regeringen, eller av regeringen utsedd
myndighet, meddela närmare föreskrifter om
beräkningen, bl.a. om den högsta diskonteringsränta
(maximiräntesats) som får användas vid
nuvärdeberäkningen av livförsäkringsåtaganden.
Räntesatsen bestäms i dag av Finansinspektionen
genom föreskrifter och relateras till
statsobligationsräntan.

I propositionen föreslår regeringen två
lagändringar i avvaktan på en kommande översyn av
försäkringsbolagens placeringsregler. Regeringen
föreslår en justering av bemyndigandet som innebär
att Finansinspektionen får friare möjligheter att
föreskriva hur diskonteringsräntan skall bestämmas.
Vidare föreslås en dispensbestämmelse som i vissa
fall medger undantag från lagens
placeringsbegränsningar för tillgångar som
skuldtäcker livförsäkringsavsättningarna.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2001.

Ingen motion har väckts i ärendet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Innehållsförteckning

Utskottets överväganden

Diskonteringsränta vid beräkning av
livförsäkringsavsättningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
försäkringsrörelselagen (1982:713) ändras i
två avseenden i avvaktan på en kommande
översyn av försäkringsbolagens
placeringsregler. En justering görs av ett
bemyndigande som innebär att
Finansinspektionen får friare möjligheter att
föreskriva hur diskonteringsräntan skall
bestämmas. Vidare införs en
dispensbestämmelse som i vissa fall medger
undantag från lagens placeringsbegränsningar
för tillgångar som skuldtäcker
livförsäkringsavsättningarna.

Propositionen

Den svenska försäkringsrörelselagstiftningen har
under år 1999 ändrats i väsentliga avseenden (prop.
1998/99:87, bet. 1998/99:FiU28, rskr. 1998/99: 227).
Den nya lagstiftningen skall tillämpas av alla
försäkringsbolag senast den 1 januari 2002.
Placeringsreglerna för försäkringsbolag är föremål
för en fortsatt översyn. Regeringen har beslutat
direktiv för denna översyn (dir. 2000:15). Arbetet
har ännu inte kunnat påbörjas. I propositionen
skriver regeringen att vissa frågor med anknytning
till placeringsreglerna dock kräver en snar lösning.

I försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL) finns
allmänna bestämmelser om hur ett försäkringsbolag
skall beräkna sina åtaganden inom
livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättningar).
Genom ett bemyndigande skall regeringen, eller av
regeringen utsedd myndighet, meddela närmare
föreskrifter om beräkningen, bl.a. om den högsta
diskonteringsränta (maximiräntesats) som får
användas vid nuvärdeberäkningen av
livförsäkringsåtagandena. Räntesatsen bestäms i dag
av Finansinspektionen genom föreskrifter och
relateras till statsobligationsräntan. I
propositionen föreslår regeringen två lagändringar i
avvaktan på den kommande översynen av
försäkringsbolagens placeringsregler.

I propositionen redovisar regeringen att det
nuvarande bemyndigandet i 7 kap. 2 § FRL att meddela
föreskrifter om beräkningen av livförsäkrings-
avsättningar kommit att tolkas på så sätt att den
högsta tillåtna diskonterings- räntan
(maximiräntesats) som skall anges i
föreskrifterna måste knytas till

statsobligationsräntan enligt huvudmetoden i EG:s
livförsäkringsdirektiv. Med denna tolkning utesluts
andra med direktivet förenliga metoder för
bestämmande av diskonteringsränta. Internationella
diskussioner förs om olika sådana metoder.
Utformningen av det nuvarande bemyndigandet har
emellertid inte ansetts ge Finansinspektionen
utrymme att - om det skulle finnas vara lämpligt -
föreskriva andra metoder för beräkning av
diskonteringsräntan. Regeringen anser att denna
brist på handlingsutrymme är onödig och bör
avhjälpas genom en justering av bemyndigandet.
Enligt regeringen kan detta göras genom att
preciseringen att föreskrifterna skall innefatta
maximiräntesats tas bort. Regeringen föreslår att
bemyndigandet i FRL att meddela föreskrifter om
högsta diskonteringsränta vid beräkning av
livförsäkringsavsättningar ändras så att
Finansinspektionen, som meddelar föreskrifterna, får
friare möjligheter att bestämma principerna för
ränteantagandet.

Principerna för att bestämma den högsta ränta som
får användas vid diskontering av
livförsäkringsavsättningar har samband med
livförsäkrings- bolagens placeringsmöjligheter.
Sänkningar av räntan ökar de försäkrings- tekniska
avsättningarna, vilka måste motsvaras av tillgångar
av viss samman- sättning (skuldtäckning). I
propositionen redovisas att det finns de som anser
att nuvarande metod för att bestämma högsta
diskonteringsränta medför alltför tvära kast i
placeringssammanhang, bl.a. eftersom en stor andel
aktier måste säljas ut om räntan sänks trots att
bolaget kan ha tillfredsställande möjligheter att
säkerställa en god matchning och riskspridning.
Problemet uppkommer till följd av de
placeringsbegränsningar som gäller för tillgångar
som får användas för skuldtäckning
(skuldtäckningstillgångar). Dessa innehåller en
begränsning till 25 % för aktier samtidigt som
andelen aktier i ett livförsäkringsbolag ofta är
långt större när hänsyn tas även till tillgångar som
är fria från skuldtäckningskravet (s.k. fria
tillgångar). En successiv anpassning vid
ränteändringar har hittills varit möjlig inom ramen
för s.k. övergångsgrunder. Genom sådana grunder har
balans- och resultateffekten av en ökning av
livförsäkringsavsättningar under vissa
förutsättningar kunnat fördelas över flera år. Som
en följd av ändringarna i försäkringsrörelsereglerna
blir grunder inte tillåtna efter årsskiftet 2001/02.

Övergångsgrunder kommer således inte att kunna
användas efter årsskiftet 2001/02. Enligt regeringen
finns det därför anledning att överväga i vad mån nu
angivna problem bör tas om hand på annat sätt.
Sådana frågor kan förväntas behandlas av den
utredning som skall se över placeringsreglerna. Det
är numera uteslutet att utredningen kan hantera
frågorna och ta fram ett lagförslag som kan beredas
och införas i FRL till årsskiftet 2001/02. I
avvaktan på ett förslag från utredningen föreslår
regeringen att det införs en dispensgrund som ger
Finansinspektionen möjligheter att medge avvikelse
från försäkrings-

rörelselagens placeringsbegränsningar för
skuldtäckningstillgångar. Dispens förutsätter att
företagets ändrade antaganden om diskonteringsränta
föranleder en väsentlig ökning av
livförsäkringsavsättningarna och att en anpassning
av tillgångarna till lagens begränsningar för
skuldtäckningstillgångar skulle medföra väsentliga
men för kapitalförvaltningen. Företaget måste också
ha särskilda förutsättningar för att tillgodose
kraven på riskspridning och matchning av
försäkringsåtagandena.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2001.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2000/01:106 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713).

Ingen motion har väckts i ärendet.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713)

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Diskonteringsränta vid beräkning av
livförsäkringsavsättningar

Riksdagen antar det av regeringen framlagda
förslaget till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713). Därmed bifaller
riksdagen proposition 2000/01:106.

Stockholm den 8 maj 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia
Karlsson (s), Anna Åkerhielm (m), Carin Lundberg
(s), Kjell Nordström (s), Siv Holma (v), Per
Landgren (kd), Gunnar Axén (m), Yvonne Ruwaida (mp),
Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp), Tommy Waidelich
(s) och Hans Hoff (s).