Disciplinförseelser av krigsmän m.m.

Betänkande 1993/94:JuU26

Justitieutskottets betänkande 1993/94:JUU26

Disciplinförseelser av krigsmän m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Bilaga 1
• Innehållsförteckning

1993/94
JuU26

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om
ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän,
m.m. jämte några motioner som väckts med anledning av
propositionen.

Förslagen i propositionen är föranledda bl.a. av en
omorganisation inom försvaret.

Utskottet ställer sig positivt till regeringsförslaget utom
såvitt avser förslaget att det åt en kompanichef eller
motsvarande chef skall få överlämnas att besluta om
disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar. Med anledning
av några motionsyrkanden avstyrker utskottet regeringens förslag
i denna del.

I ärendet föreligger ett yttrande från försvarsutskottet, se
bilaga 2.

Propositionen

I proposition 1993/94:112 (Försvarsdepartementet) har
regeringen bl.a. föreslagit att riksdagen antar förslag till

1. lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 4 f.

Lagförslag 1 har granskats av Lagrådet.

I samband med propositionen behandlar utskottet fem med
anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena
redovisas på s. 2 f.

Avsnitt 9 i propositionen har av justitieutskottet överlämnats
till försvarsutskottet som behandlar det avsnittet i betänkandet
1993/94:FöU8.

De vid propositionen fogade lagförslagen framgår av bilaga 1.

Motionerna

1993/94:Ju16 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att kompanibefäl
skall få rätt att besluta om löneavdrag,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
disciplinsystemet inom försvaret.

1993/94:Ju17 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:112 vad avser
möjlighet för kompanichef eller motsvarande chef att besluta om
löneavdrag,

2. att riksdagen avslår proposition 1993/94:112 vad avser att
det allmännas talan skall föras av Försvarsmakten eller annan
myndighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att disciplinsystemet utreds samt att
värnpliktigas situation blir föremål för utredning, när det
gäller rättssäkerhet, inflytande och sociala förhållanden.
1993/94:Ju18 av Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår den föreslagna lydelsen i 21 § lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. angående
påföljd löneavdrag för högst tio dagar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om total översyn av systemet med
disciplinpåföljd inom försvarsmakten.

1993/94:Ju19 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän
m.m. vad avser 21 § moment 3,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän
m.m. vad avser 54 §.

1993/94:Ju20 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utredning och dom av disciplinförseelser samt s.k. grå
bestraffning och mobbning.

Utskottet

Inledning

Försvarsmakten har sedan länge varit uppdelad i ett stort
antal myndigheter som i många avseenden varit självständiga
under regeringen. För närvarande består försvarsmakten i fred av
mer än hundra myndigheter. Riksdagen beslutade i juni 1992
(prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) om en genomgripande
förändring av det militära försvarets myndighetsstruktur och
ledningsorganisation. De myndigheter som för närvarande enligt
förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten
ingår i huvudprogrammen Arméförband, Marinförband,
Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. (huvudprogram 1--4)
skall slås samman till en myndighet benämnd Försvarsmakten.
Chefen för Försvarsmakten skall benämnas överbefälhavare.
Överbefälhavaren skall biträdas av ett högkvarter. Den nya
myndigheten Försvarsmakten kommer att bildas den 1 juli 1994.

Vissa av de gemensamma myndigheterna som enligt nyssnämnda
förordning ingår i huvudprogrammet Gemensamma myndigheter
(huvudprogram 5) skall i fortsättningen ligga utanför
Försvarsmakten och lyda direkt under regeringen.

Bildandet av den sammanhållna försvarsmaktsmyndigheten innebär
i väsentliga avseenden nya förutsättningar i fråga om
beslutsordningen i disciplinärenden på lägre regional och lokal
nivå, som vid förband och skolor. Den nya organisationen medför
vidare att ställning måste tas till om personalen hos de i dag
gemensamma stödmyndigheterna i fortsättningen under höjd
beredskap skall vara krigsmän och omfattas av bestämmelserna i
lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.
(disciplinlagen).

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen i
propositionen vissa ändringar i disciplinlagen och i lagen
(1993:599) om radiokommunikation.

Försvarsutskottet har i ärendet yttrat sig till
justitieutskottet. Yttrandet bifogas detta betänkande som bilaga
2.

Som ovan framgått har utskottet överlämnat avsnitt 9 i
propositionen till försvarsutskottet som behandlar det avsnittet
i betänkandet 1993/94:FöU8, rskr. 175. Riksdagen har således
godkänt vad regeringen i propositionen förordat om nedläggning
av Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen samt om inrättande av
en ny myndighet för hantering av pliktpersonal den 1 juli
1995. Regeringen har nyligen beslutat tillsätta en särskild
utredare som skall förbereda och vidta åtgärder för att inrätta
den nya myndigheten (dir. 1994:24).

Förslagen i propositionen grundar sig på följande material.

Förslagen till ändringar i disciplinlagen för att anpassa den
till den nya myndighetsstrukturen inom försvaret grundar sig på
ett delbetänkande (SOU 1993:36) Lag om totalförsvarsplikt från
Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten och
remissbehandlingen därav.

Förslaget om kompanichefs eller motsvarande chefs rätt att
besluta även om disciplinpåföljden löneavdrag grundar sig på en
promemoria av Överbefälhavaren från den 26 september 1991 (dnr
Fo91/1938/8) och remissbehandlingen av den.

Förslaget att det allmännas talan i disciplinärenden skall
föras av Försvarsmakten eller någon annan myndighet som
handlägger disciplinärenden grundar sig på betänkandet (SOU
1992:61, del A) Ett reformerat åklagarväsende från
Åklagarutredningen -90 och remissbehandlingen av det. Förslaget
att det allmännas talan i ersättningsärenden skall föras av
Försvarsmakten grundar sig på ett beslut från Riksdagens
ombudsmän (dnr 2691-91; JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 269 f)
och remissbehandlingen av beslutet.

I ärendet föreligger även en skrift från Sveriges Centrala
Värnpliktsråd.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i
disciplinlagen och lagen om radiokommunikation.

Den 1 juli 1994 skall de myndigheter som för närvarande ingår
i huvudprogram 1--4 i försvarsmakten slås samman till en
myndighet som skall kallas Försvarsmakten. Vissa stödmyndigheter
som i dag ingår i huvudprogram 5 i försvarsmakten kommer från
nämnda datum att vara särskilda myndigheter utanför
Försvarsmakten.

För krigsmän gäller enligt disciplinlagen särskilda regler om
disciplinansvar. I 21 kap. brottsbalken (BrB) finns bestämmelser
om brott av krigsmän som är tillämpliga vid höjd beredskap.
Enligt dessa författningar är vid höjd beredskap all personal
som är tjänstgöringsskyldig inom försvarsmakten krigsmän. Hos de
myndigheter som i dag tillhör försvarsmakten, men som inte skall
ingå i den nya myndigheten, finns sådan tjänstgöringsskyldig
personal. I den mån denna personal inte krigsplaceras i den nya
myndigheten Försvarsmakten omfattas personalen i fortsättningen
inte av disciplinansvarssystemet eller av bestämmelserna i 21
kap. BrB.

Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas i dag
enligt lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. av den
myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller har tjänstgjort
senast. Disciplinärenden skall på myndighetens vägnar avgöras av
myndighetschefen eller dennes ställföreträdare. Även efter
inrättandet av den nya myndigheten Försvarsmakten är det
myndigheten som skall pröva frågorna.

Omorganisationen medför dock att det är nödvändigt att
bestämma vilka chefer inom myndigheten på regional och lokal
nivå som skall vara berättigade att besluta i disciplinärenden.
I propositionen lämnas förslag som innebär att sådana chefer
anges i lagen.

Propositionen innehåller också förslag om att det åt en
kompanichef eller motsvarande chef skall få överlämnas att
besluta också om disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio
dagar.

Vidare föreslås att Försvarsmakten eller någon annan myndighet
som handlägger disciplinärenden skall vara behörig att föra det
allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i disciplin- och
ersättningsärenden.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar av
följdkaraktär med anledning av försvarsmaktens omorganisation.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Överväganden

Inledning

Lagförslaget i stort innebär en anpassning av gällande rätt
till försvarsmaktens nya organisation. I dessa delar föreligger
inga alternativa förslag, och utskottet kan redan här konstatera
att utskottet i likhet med försvarsutskottet tillstyrker
förslaget. I ett par frågor föreligger emellertid delade
meningar som kommit till uttryck i flera motioner. Det gäller
dels kompanichefs befogenhet att besluta om disciplinpåföljden
löneavdrag, dels vem som skall föra det allmännas talan i
disciplinärenden m.m. Till dessa frågor och ytterligare
några motionsspörsmål återkommer utskottet i det följande.

Kompanichefs rätt att besluta om löneavdrag, m.m.

I 8 § disciplinlagen anges att en krigsman som uppsåtligen
eller av oaktsamhet åsidosätter vad han på grund av reglementen,
instruktioner eller förmäns order eller i övrigt skall iaktta i
tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse.
I ringa fall skall påföljd inte åläggas.

Disciplinpåföljderna utgörs enligt 10 § disciplinlagen av
varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud.

Varning innebär enligt 11 § att den felande erinras om att
han för framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.
Varning är den lindrigaste disciplinpåföljd som kan användas.

Extratjänst innebär (12 §) att den felande vid högst fem
tillfällen utöver den vanliga tjänsten skall utföra handräckning
eller någon annan särskild uppgift.

Enligt 13 § disciplinlagen får löneavdrag bestämmas för
högst trettio dagar och innebär avdrag på dagersättning eller
motsvarande ersättning. I åtskilliga fall kan inte något
löneavdrag verkställas därför att den betalningsskyldige t.ex.
ryckt ut. I sådant fall bortfaller inte påföljden. I stället
gäller att den som har ålagts löneavdrag skall betala
motsvarande belopp.

Utegångsförbud innebär enligt 14 § disciplinlagen förbud
för den som är förlagd inom ett kasernområde, läger eller
motsvarande område att på fritid vistas utanför området.
Utegångsförbud skall gälla under en bestämd tid, minst en och
högst femton dagar. För den som är förlagd ombord på ett fartyg
skall utegångsförbudet avse förbud att lämna fartyget.
Utegångsförbud kan i vissa fall förenas med löneavdrag (15 §).

Frågor om disciplinansvar och åtalsanmälan prövas enligt
gällande regler enligt 19 § disciplinlagen av den myndighet där
krigsmannen tjänstgör eller senast har tjänstgjort, om
regeringen inte föreskriver annat. Av 20 § disciplinlagen
framgår att ärenden enligt 19 § skall avgöras av
myndighetschefen eller, efter regeringens förordnande, av någon
annan chef vid myndigheten med lägst överstelöjtnants eller
kommendörkaptens tjänstegrad. I propositionen föreslås, mot
bakgrund av omorganisationen inom försvaret, att chefen för det
förband eller enhet av annat slag vid vilken krigsmannen
tjänstgör eller, om han inte längre tjänstgör, senast har
tjänstgjort, skall avgöra disciplinärendena såvida chefen har
lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten
får dock enligt förslaget besluta att någon annan chef vid
förbandet eller enheten med lägst överstelöjtnants eller
kommendörkaptens tjänstegrad skall pröva sådana frågor.

Utskottet godtar, som nyss framgått, förslaget i denna del.

Enligt 21 § disciplinlagen får överlämnas åt andra chefer vid
myndigheten, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef,
att pröva frågor om disciplinansvar för personal under deras
befäl, under förutsättning att förfarandet inte kan antas utgöra
brott, förseelsen har erkänts och förseelsen inte bör medföra
svårare påföljd än varning, extratjänst eller utegångsförbud i
högst fem dagar. Möjligheten att ålägga löneavdrag är således
här utesluten från delegering. I propositionen föreslås att
disciplinlagen ändras så att det får överlämnas åt en
kompanichef eller motsvarande chef att pröva frågor om
disciplinansvar även om förseelsen kan medföra löneavdrag för
högst tio dagar. Löneavdraget får dock inte utdömas tillsammans
med utegångsförbud.

Som skäl för ändringen åberopar regeringen (prop. s. 27) att
den nuvarande begränsningen av beslutsbefogenheten för
kompanichef har visat sig ofta innebära problem, bl.a. vid sådan
typ av tjänstgöring, exempelvis vid sjöburet förband, där
utegångsförbud i praktiken inte går att verkställa. Om
förseelsen under sådan tjänstgöring är så allvarlig att varning
eller extratjänst inte utgör tillräckligt ingripande påföljd,
medan å andra sidan högst fem dagars utegångsförbud skulle
räcka, måste ärendet överlämnas till myndighetschefen för
eventuellt åläggande av löneavdrag. En utökad befogenhet för
kompanichef framstår därför som ändamålsenlig främst med hänsyn
till att disciplinpåföljden kan behöva anpassas efter
förhållandena i det enskilda fallet.

I flera motioner begärs avslag på propositionen i denna del.
Det gäller motionerna Ju16 (s), Ju17 (s), Ju18 (fp) och Ju19
(v). Motionärerna är bl.a. tveksamma till om
rättssäkerhetsaspekterna tillräckligt beaktats.

Försvarsutskottet har i sitt yttrande anfört att i avvaktan på
en framtida översyn av disciplinansvarssystemet någon ändring
inte bör ske av nuvarande möjligheter för kompanichef eller
motsvarande chef att pröva frågor om disciplinansvar.

Utskottet delar försvarsutskottets uppfattning och avstyrker
således med anledning av motionerna Ju16, Ju17, Ju18 och Ju19
bifall till regeringens förslag i denna del.

I motion Ju20 (kds) begärs att beslut om disciplinansvar bör
fattas av en opartisk grupp bestående t.ex. av rättsvårdsbefäl,
personalvårdskonsulent, ett befäl samt en värnpliktig som
observatör. Motionskravet är framställt mot bakgrund av det nyss
behandlade förslaget om kompanichefs befogenhet att besluta om
löneavdrag.

Mot bakgrund av utskottets nyss gjorda ställningstaganden i
ärendet saknas anledning till något uttalande med anledning av
motionen i nu berörd del. Motionsyrkandet avstyrks.

Det allmännas talan i disciplinärenden och ärenden om
ersättningsskyldighet

En myndighets beslut att ålägga en disciplinpåföljd kan
överklagas. Reglerna härom finns i 48--54 §§ disciplinlagen. Ett
beslut överklagas i allmänhet hos den tingsrätt inom vars
domkrets myndigheten är lokaliserad.

Handläggningen i domstol av de ärenden som överklagats
regleras i 50--54 §§ disciplinlagen. I domstolen tillämpas lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Enligt 54 §
disciplinlagen förs det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt
av allmän åklagare. Huvuddragen av handläggningen vid domstol är
följande.

Förfarandet är vanligen skriftligt men muntligt förhör kan
hållas. Tingsrätten består vid avgörandet av saken av en
lagfaren domare och tre nämndemän. Tingsrättens avgörande sker
genom ett slutligt beslut som vinner laga kraft tre veckor efter
beslutets datum. Tingsrätten får förordna att det meddelade
beslutet, om det är verkställbart, tills vidare inte får
verkställas. Tingsrättens beslut kan överklagas till hovrätt som
är sista instans.

Reglerna i disciplinlagen innebär att om en krigsman förlorar
eller skadar materiel skall den myndighet där han tjänstgör
eller har tjänstgjort ålägga honom en disciplinpåföljd, om han
har åsidosatt den aktsamhet han skall iaktta vid handhavandet av
materielen och förseelsen inte är ringa. Gäller det materiel som
utlämnats till krigsmannen för personligt bruk, får myndigheten
också ålägga honom ersättningsskyldighet, om han anses
skadeståndsskyldig enligt skadeståndslagen. Om åläggande av
ersättningsskyldighet finns bestämmelser i 56 § disciplinlagen.

Beträffande ersättningsärendena gäller att disciplinlagens
bestämmelser i tillämpliga delar skall gälla även dessa ärenden.
Om krigsmannens överklagande hos tingsrätten avser endast frågan
om ersättningsskyldighet, skall dock vad som gäller om
rättegången i tvistemål tillämpas.

Åklagaren för det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i
disciplinärenden. När saken gäller enbart
ersättningsskyldighet har frågan om vem som skall föra det
allmännas talan i domstolarna varit föremål för uttalanden av
bl.a. riksdagens ombudsmän (se JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s.
269).

Under år 1990 inkom till åklagarmyndigheterna 237 överklagade
ärenden angående disciplinansvar och ersättningsskyldighet
enligt disciplinlagen för handläggning. Mer än hälften av
myndigheterna hade inte några sådana ärenden för handläggning.
De flesta myndigheter som redovisade inkomna ärenden hade endast
ett fåtal ärenden av denna typ. Under år 1990 avgjordes enligt
vad som anges i propositionen (s. 20) 10 000--14 000 ärenden
angående disciplinansvar och ersättningsskyldighet enligt
disciplinlagen inom försvarsmakten.

I propositionen föreslås att Försvarsmakten eller annan
myndighet som handlägger disciplinärenden enligt disciplinlagen
skall föra det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i ärenden
om disciplinansvar och ersättningsskyldighet enligt
disciplinlagen.

I motionerna Ju17 (s) och Ju19 (v) begärs avslag på
propositionen i denna del. I båda motionerna anförs att en
åklagare är bättre skickad att sköta det rättsliga förfarandet
inför domstol än Försvarsmakten.

Som grund för propositionen i denna del ligger förslag från
Åklagarutredningen -90. En utgångspunkt för utredningens översyn
av åklagarrollen är att åklagarna skall koncentrera sina
insatser på sådant som kräver åklagarkompetens. Endast om starka
skäl talar för det skall åklagarväsendet handha uppgifter som
inte har anknytning till brottmålsförfarandet.

Som regeringen anför vilar ärenden om disciplinansvar och
ersättningsskyldighet på förvaltningsrättslig grund. Dessa
ärenden har därför inte någon naturlig koppling till åklagarnas
straffrättsliga uppgifter. Som framgått ovan överklagas endast
en förhållandevis liten del av disciplinärendena. Handläggningen
av dessa ärenden kan därför knappast kräva några mer betydande
resurser av åklagarna. I tider av resursknapphet är dock varje
åtgärd som medför att åklagarna kan ägna sig åt sin huvuduppgift
inom brottmålsområdet av värde. Inte heller enligt utskottets
mening är detta dock i sig ett tillräckligt skäl för att ändra
nuvarande ordning. Därutöver måste självfallet krävas att dessa
ärenden kan hanteras med rättssäkerhet och effektivitet utan
medverkan av åklagare. Det naturliga alternativet till att
åklagare för det allmännas talan i disciplinärendena är att
denna uppgift läggs på den myndighet som beslutat i ärendet. Om
detta alternativ framstår som minst lika effektivt och om kraven
på ett rättssäkert förfarande uppfylls, talar enligt utskottets
mening starka skäl för att myndigheten skall föra det allmännas
talan.

I den nya myndigheten Försvarsmakten kommer det att finnas en
juriststab i högkvarteret med ett tiotal jurister. Det kan
förväntas att denna juristkompetens kommer att användas bl.a.
vid förande av myndighetens talan i domstol. Härtill kommer att
det rättsliga förfarandet i disciplinärenden sker under
medverkan av en auditör, vilken skall vara lagfaren (jfr 22 §
disciplinlagen). Som framförs i propositionen har naturligtvis
en allmän åklagare en mycket större erfarenhet av att uppträda
inför rätta än vad en företrädare för Försvarsmakten har. I det
avseendet är det korrekt att, som framförs i motionerna,
beteckna åklagaren som mer skickad som motpart än den militära
myndigheten. I det sammanhanget bör dock beaktas att enligt 2 §
verksförordningen (1987:1100) varje myndighet inom sitt
verksamhetsområde skall företräda staten vid domstol. En
myndighet av Försvarsmaktens storlek kommer således med
nödvändighet att vara part vid ett inte försumbart antal mål vid
domstol. Till detta kommer att förfarandet i överklagade
disciplinärenden vid tingsrätten i de allra flesta fall är
skriftligt. Då ett överklagat beslut inkommer till tingsrätten
infordrar denna ett yttrande från åklagaren. Denne avger
därefter ett yttrande över vad klaganden anfört mot bakgrund av
vad saken rör. Den myndighet som har beslutat om
disciplinpåföljden m.m. måste enligt utskottets mening anses
lika väl skickad som åklagaren att avge ett sådant yttrande,
särskilt som myndigheten vid handläggningen av denna typ av
ärenden, enligt vad som framgått ovan, har biträde av
kvalificerade jurister. Några rättssäkerhetsskäl kan enligt
utskottets mening inte åberopas för att det skall vara åklagaren
som avger yttrandet. Tingsrätten avgör saken, och dess
behandling bör vara en tillräcklig garanti för ett rättssäkert
förfarande. En representant för Försvarsmakten måste också anses
kapabel att kunna uppträda vid de fåtaliga muntliga
förhandlingar som förekommer i denna typ av ärenden. Saken kan
inte anses mer komplicerad än att en icke juristutbildad
befattningshavare vid myndigheten efter rådgivning av
myndighetens jurister och auditören bör kunna klara av detta. Om
åklagarens befattning med överklagandeärenden upphör och
myndigheten ges behörighet att föra det allmännas talan i dessa
fall, får också frågan om vem som skall företräda staten när
överklagandet hos tingsrätten endast avser ersättningsbeslut sin
lösning.

Sammanfattningsvis godtar utskottet förslaget i propositionen
i nu behandlad del, och utskottet avstyrker således bifall till
motionerna Ju17 och Ju19 i motsvarande delar.

Översyn av disciplinansvarssystemet inom försvaret

I motionerna Ju16 (s), Ju17 (s) och Ju18 (fp) begärs att en
total översyn företas av disciplinansvarssystemet inom
försvaret.

Överbefälhavaren har i en promemoria av den 5 maj 1992 (dnr
Fo92/1061/RS) framfört ett liknande förslag.

Pliktutredningen har i sitt betänkande (SOU 1992:139)
Totalförsvarsplikt föreslagit ett nytt pliktsystem för
totalförsvarets personalförsörjning. Med anledning av förslaget
tillsattes i maj 1992 (dir. 1992:71) en särskild utredare med
uppdrag att lämna förslag till författningsreglering av
Pliktutredningens förslag. Utredaren har antagit namnet
Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten. I
sitt delbetänkande (SOU 1993:36) Lag om totalförsvarsplikt
lägger utredningen bl.a. fram förslag till en ny disciplinlag.
Avsikten är att en proposition skall läggas fram för riksdagen i
vår. Med beaktande härav anför regeringen (s. 14) att en större
översyn av disciplinansvarssystemet bör anstå tills vidare.
Regeringen hänvisar till att frågan om disciplinansvarssystemet
bör behandlas samtidigt med frågan om ett nytt pliktsystem.

Utskottet saknar för närvarande anledning till annat
ställningstagande och avstyrker bifall till motionerna Ju16,
Ju17 och Ju18 i nu aktuella delar.

Övrigt

I motionen Ju20 (kds) begärs åtgärder mot mobbning och s.k.
grå bestraffning inom försvaret.

Utskottet har tidigare i ett ärende hösten 1990 uttalat sig
för en översyn av den straffrättsliga regleringen av psykiskt
våld (1990/91:JuU3 s. 10). Vad utskottet anfört gav riksdagen
som sin mening regeringen till känna (rskr. 1990/91:15). I
anledning av riksdagens uttalande upprättades inom
Justitiedepartementet en promemoria som låg till grund för en
hearing i maj 1992. I en proposition under förra riksmötet
(prop. 1992/93:141 s. 57 f) redovisar regeringen sitt
ställningstagande till frågan. Som bilaga till propositionen
finns intaget vad som framkom vid den omnämnda hearingen.
Inledningsvis anför justitieministern att det i den nuvarande
straffrättsliga regleringen finns ett antal bestämmelser som kan
tänkas bli tillämpliga när det gäller att beivra övergrepp som
kan betecknas som någon form av psykiskt våld, t.ex. misshandel,
vållande till kroppsskada eller sjukdom, ofredande, olaga hot
och sexuellt ofredande. Hon anför att psykiskt våld är ett
allvarligt problem. I anslutning till de straffskaleändringar
som föreslogs i den aktuella propositionen för bl.a. misshandel,
olaga hot, ofredande och sexuellt ofredande pekas på vikten av
att även beakta sådana beteenden som främst tar sikte på att
psykiskt bryta ned en annan. Hon anför att problemet måste
angripas på bred front, även genom bl.a. information, utbildning
och organisatoriska åtgärder. Enligt hennes mening framstod
åtgärder utöver de föreslagna ändringarna i de olika
straffskalorna inte som ändamålsenliga.

I ett frågesvar under förra riksmötet konstaterade
försvarsministern (Riksdagens protokoll 1992/93:62 s. 18 f) i
fråga om mobbning att det är svårt att säga hur stort detta
problem är inom försvaret. Han konstaterade att det under åren
1989--1992 inte gjorts någon JO-anmälan från värnpliktiga som
rör mobbning, och att detta kunde tyda på att man i ökad
utsträckning kommit till rätta med problemet. Han ansåg
emellertid att det är fullkomligt oacceptabelt att mobbning
eller andra trakasserier över huvud taget förekommer inom
försvaret, och delade uppfattningen att det är särskilt
allvarligt när en värnpliktig drabbas eftersom han på grund av
en pliktlag inte kan välja att lämna tjänstgöringsplatsen. Inom
försvaret pågår, anförde han, sedan några år ett arbete i form
av information och utbildning i syfte att förebygga mobbning.
Enligt hans åsikt måste varje form av mobbning eller andra
trakasserier starkt fördömas och motarbetas och det är viktigt
att de skyldiga ställs till ansvar när saker inträffar. De
värnpliktiga har flera möjligheter att hävda sina rättigheter,
och kan, anförde han, vända sig i första hand till närmast högre
befäl för åtgärd. Regler om detta finns i förordningen (FFS
1983:31) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal.
Även inom ramen för de värnpliktigas medinflytande kan sådana
frågor tas upp, exempelvis inom plutonen eller i
förbandsnämnden. Är det fråga om brott, kan polisanmälan göras
vilket kan leda till lagföring. Försvarsministern nämnde även
anmälningsmöjligheten till JO.

Utskottet vill i likhet med försvarsministern uttala att varje
form av mobbning eller andra trakasserier måste fördömas.
Utskottet vill peka på de möjligheter som de värnpliktiga har i
sammanhanget och vill vidare understryka vikten av utbildning
och information på området. Här har utskottet noterat att
regeringen i regleringsbrevet för innevarande budgetår ålagt
Överbefälhavaren, Chefen för armén, Chefen för marinen och
Chefen för flygvapnet att verka för att de värnpliktiga
bibringas kunskaper i frågor om mobbning och andra former av
social utstötning. Med det sagda avstyrker utskottet bifall till
motion Ju20 i nu berört hänseende.

I övrigt föranleder propositionen eller motionerna inte något
uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kompanichefs befogenhet att besluta om
löneavdrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ju16 yrkande
1, 1993/94:Ju17 yrkande 1, 1993/94:Ju18 yrkande 1 och
1993/94:Ju19 yrkande 1 avslår det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. såvitt avser 21 § första
stycket tredje punkten samt andra stycket,

2. beträffande beslut om disciplinansvar av opartisk grupp
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju20 i denna del,

3. beträffande det allmännas talan i disciplinärenden m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ju17 yrkande 2
och 1993/94:Ju19 yrkande 2 antar det i moment 1 nämnda
lagförslaget såvitt avser 54 §,

4. beträffande översyn av disciplinansvarssystemet inom
försvaret
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ju16 yrkande 2,
1993/94:Ju17 yrkande 3 och 1993/94:Ju18 yrkande 2,

5. beträffande åtgärder mot mobbning m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju20 i denna del,

6. beträffande förslaget till lag om ändring i
disciplinlagen i övrigt
att riksdagen antar det i moment 1 nämnda lagförslaget i den
mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

7. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om
radiokommunikation
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1993:599) om radiokommunikation.

Stockholm den 19 april 1994

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Lars-Erik Lövdén (s),
Jerry Martinger (m),
Göthe Knutson (m),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Birthe Sörestedt (s),
Nils Nordh (s),
Birgit Henriksson (m),
Göran Magnusson (s),
Karl Gustaf Sjödin (nyd),
Sigrid Bolkéus (s),
Siw Persson (fp),
Alf Eriksson (s),
Anders Svärd (c) och
Kjell Eldensjö (kds).

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Försvarsutskottets yttrande
1993/94:FöU4y
Bilaga 2

Disciplinförseelser av krigsmän, m.m.

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 8 februari 1994 beslutat bereda
försvarsutskottet tillfälle att senast den 29 mars avge yttrande
över proposition 1993/94:112 Disciplinförseelser av krigsmän,
m.m. jämte motionerna 1993/94:Ju16--20.

Propositionen

Bakgrund

Försvarsmaktens omorganisation

Försvarsmakten har sedan länge varit uppdelad i ett stort
antal myndigheter som i många avseenden varit självständiga
under regeringen. För närvarande består försvarsmakten i fred av
mer än 100 myndigheter. Riksdagen beslutade i juni 1992 om en
genomgripande förändring av det militära försvarets
myndighetsstruktur och ledningsorganisation. De myndigheter som
för närvarande enligt förordningen (1983:276) om verksamheten
inom försvarsmakten ingår i huvudprogrammen Arméförband,
Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. slås
den 1 juli 1994 samman till en myndighet benämnd Försvarsmakten.

Vissa av de gemensamma myndigheterna som enligt nyssnämnda
förordning ingår i huvudprogrammet Gemensamma myndigheter
skall i fortsättningen ligga utanför Försvarsmakten och lyda
direkt under regeringen.

Bildandet av den sammanhållna försvarsmaktsmyndigheten innebär
i väsentliga avseenden nya förutsättningar i fråga om
beslutsordningen i disciplinärenden på lägre regional och lokal
nivå, som vid förband och skolor.

Den nya organisationen medför vidare att ställning måste tas
till om personalen hos de idag gemensamma stödmyndigheterna i
fortsättningen under höjd beredskap skall vara krigsmän och
omfattas av bestämmelserna i lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. (disciplinlagen) och av
bestämmelserna i 21 kap. brottsbalken.

Kompanichefs befogenheter

I 21 § disciplinlagen föreskrivs att myndighetschefen får
överlämna åt andra chefer vid myndigheten, dock lägst en
kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om
disciplinansvar för personal under deras befäl, under
förutsättning att förfarandet inte kan antas utgöra brott,
förseelsen har erkänts och förseelsen inte bör medföra svårare
påföljd än varning eller extratjänst eller utegångsförbud i
högst fem dagar. Överbefälhavaren har i en promemoria den 26
september 1991 föreslagit att en kompanichef eller motsvarande
chef efter delegation skall få besluta även om
disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar. Promemorian
har remissbehandlats.

Behörighet att företräda staten vid domstol

Åklagarutredning -90 har i betänkandet Ett reformerat
åklagarväsende, Del A (SOU 1992:61) föreslagit att den myndighet
som handlägger disciplinärenden skall föra det allmännas talan
vid domstol. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu inom
Justitiedepartementet.

Total översyn

Överbefälhavaren har i en promemoria den 5 maj 1992 föreslagit
att en total översyn görs av disciplinansvarssystemet. Med
hänsyn till att disciplinansvarssystemet behandlas i betänkande
av Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten,
som nu bereds i Försvarsdepartementet, och med beaktande av att
disciplinansvarssystemet bör behandlas samtidigt med frågan om
ett nytt pliktsystem bör enligt regeringen en större översyn
anstå tills vidare.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 2 december 1993 att inhämta Lagrådets
yttrande. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets
förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.

För krigsmän gäller enligt lagen om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m. särskilda regler om disciplinansvar. I 21 kap.
brottsbalken finns bestämmelser om brott av krigsmän som är
tillämpliga vid höjd beredskap. Enligt dessa författningar är
vid höjd beredskap all personal som är tjänstgöringsskyldig inom
försvarsmakten krigsmän. Hos de myndigheter som idag tillhör
försvarsmakten, men som inte skall ingå i den nya myndigheten,
finns sådan tjänstgöringsskyldig personal. I den mån denna
personal inte krigsplaceras i den nya myndigheten Försvarsmakten
omfattas personalen i fortsättningen inte av
disciplinansvarssystemet eller bestämmelserna i 21 kap.
brottsbalken.

Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas i dag
enligt lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. av den
myndighet vid vilken krigsmannen tjänstgör eller har tjänstgjort
senast. Disciplinärenden skall på myndighetens vägnar avgöras av
myndighetschefen eller dennes ställföreträdare. Även efter den
nya myndigheten Försvarsmaktens inrättande är det myndigheten
som skall pröva frågorna. Omorganisationen medför dock att det
är nödvändigt att bestämma vilka chefer inom myndigheten på
regional och lokal nivå som skall vara berättigade att besluta i
disciplinärenden. I propositionen lämnas förslag som innebär att
sådana chefer anges i lagen.

Propositionen innehåller också förslag om att det åt
kompanichef eller motsvarande chef skall överlämnas att besluta
också om disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar.

Vidare föreslås att Försvarsmakten eller någon annan myndighet
som handlägger disciplinärenden skall vara behörig att föra det
allmännas talan i tingsrätt och hovrätt i disciplin- och
ersättningsärenden.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar av
följdkaraktär med anledning av försvarsmaktens omorganisation.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Ändringar med anledning av att den nya myndigheten
Försvarsmakten inrättas

En del av de myndigheter som idag ingår i huvudprogram 5 i
försvarsmakten kommer fr.o.m. den 1 juli 1994 att vara särskilda
myndigheter utanför försvarsmakten. Anställda hos dessa
myndigheter som i krig skall vara tjänstgöringsskyldiga i
Försvarsmakten kommer även i fortsättningen att vara krigsmän
under höjd beredskap. Denna personal kommer då att
omfattas av disciplinlagens bestämmelser och av bestämmelserna i
21 kap. brottsbalken. Övrig anställd personal hos dessa
myndigheter blir däremot inte krigsmän under höjd beredskap och
kommer inte längre att omfattas av dessa bestämmelser.
Regeringen anser det inte föreligga något behov av att föreslå
någon ändring i detta hänseende.

Regeringen föreslår att disciplinlagen ändras så att frågor om
disciplinansvar eller åtalsanmälan beträffande krigsmän, som
tjänstgör eller har tjänstgjort vid Försvarsmakten, skall prövas
av chefen för det förband eller den enhet av annat slag, vid
vilken krigsmannen tjänstgör eller, om han inte längre
tjänstgör, senast har tjänstgjort, såvida chefen har lägst
överstes eller kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten får dock
enligt regeringens förslag besluta att någon annan chef vid
förbandet eller enheten med lägst överstelöjtnants eller
kommendörkaptens tjänstegrad skall pröva sådana frågor.

Med anledning av att den nya myndigheten Försvarsmakten
inrättas föreslår regeringen dessutom en del följdändringar i
disciplinlagen och i lagen (1993:559) om radiokommunikation.

Möjlighet för kompanichef eller motsvarande att besluta om
löneavdrag

Regeringen föreslår att disciplinlagen ändras så att åt en
kompanichef eller motsvarande chef får överlämnas att pröva
frågor om disciplinansvar för personal som står under deras
befäl, även om förseelsen kan medföra löneavdrag för högst tio
dagar. Löneavdraget får dock inte utdömas tillsammans med
utegångsförbud.

Det allmännas talan i ärenden om disciplinansvar och
ersättningsskyldighet i domstol

Regeringen föreslår att det allmännas talan i ärenden om
disciplinansvar och ersättningsskyldighet enligt
disciplinlagen skall föras av Försvarsmakten eller annan
myndighet som handlägger disciplinärende enligt disciplinlagen.

Motionerna

I motion Ju16 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s)
hemställer motionärerna att riksdagen beslutar avslå förslaget
om att kompanibefäl skall få rätt att besluta om löneavdrag och
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
disciplinsystemet inom försvaret. Motionärerna ifrågasätter
rättssäkerheten när samma person kan besluta om både straff och
verkställighet. Det bör övervägas ifall beslut om straff vid
disciplinförseelser skall flyttas till högre nivå än
kompanibefälen.

I motion Ju17 av Sture Ericson m.fl. (s) hemställer
motionärerna att riksdagen avslår proposition 1993/94:112 vad
avser möjlighet för kompanichef eller motsvarande chef att
besluta om löneavdrag och vad avser att det allmännas talan
skall föras av försvarsmakten eller annan myndighet.
Motionärerna hemställer vidare att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
disciplinsystemet utreds samt att värnpliktigas situation blir
föremål för utredning, när det gäller rättssäkerhet, inflytande
och sociala förhållanden.

I motion Ju18 av Siw Persson (fp) hemställer motionären att
riksdagen avslår den föreslagna lydelsen i 21 § lagen (1986:644)
om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. angående löneavdrag för
högst tio dagar och att riksdagen ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om total översyn av systemet med
disciplinpåföljd inom försvarsmakten. Enligt motionären kommer
kompanichefen att ha tre roller; anklagande, undersökande och
utdömande instans. Detta står i strid mot svensk rättspraxis och
är ett hot mot individens rättssäkerhet. Det finns enligt
motionären brister i systemet
med disciplinpåföljd, varför det finns behov av en total
översyn.

I motion Ju19 av Jan Jennehag m.fl. (v) hemställer
motionärerna att riksdagen avslår regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m. vad avser 21 § moment 3 och att riksdagen avslår
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. vad avser 54 §.
Motionärerna anser regeringens förslag om befogenhet för
kompanichef att besluta om löneavdrag innebär negativa
konsekvenser för rättssäkerheten. Regeringens förslag att låta
Försvarsmakten i stället för allmän åklagare föra det allmännas
talan i ärenden om disciplinansvar och ersättningsskyldighet bör
enligt motionärerna avslås. Förslaget innebär en begränsning av
kompetens i dessa ärenden. Dessutom innebär förslaget ett steg
-- om än litet -- mot ökade militära befogenheter inom
rättsväsendet.

I motion Ju20 av Kjell Eldensjö (kds) hemställer motionären
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning och dom av disciplinförseelser
samt s.k. grå bestraffning och mobbning. Motionären anser att
för att undvika partiskhet, orättvisa eller känslomässigt
betingad dom för disciplinförseelser bör sådana utredas och dom
avges av en opartisk grupp. Motionären anser vidare att åtgärder
bör vidtas för att eliminera mobbning från befäls sida och s.k.
grå bestraffning.

Försvarsutskottet

Utskottet begränsar sitt yttrande till att behandla förslagen
om ändringar i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m. och i lagen (1993:559) om radiokommunikation till
följd av Försvarsmaktens
omorganisation, samt förslaget om möjlighet för kompanichef
eller motsvarande att besluta om löneavdrag.

Utskottet tillstyrker förslagen till ändringar i lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. och i lagen
(1993:559) om radiokommunikation med anledning av att den nya
cmyndigheten Försvarsmakten inrättas den 1 juli 1994.

Regeringens förslag att disciplinlagen ändras så att åt en
kompanichef eller motsvarande chef får överlämnas att pröva
frågor om disciplinansvar för personal som står under deras
befäl, även om förseelsen kan medföra löneavdrag för högst tio
dagar berörs i flera motioner. I detta sammanhang framhåller
också flera motionärer behovet av en översyn av hela
disciplinansvarssystemet.

Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen anser att
en större översyn av disciplinansvarssystemet bör anstå tills
vidare med hänsyn till att disciplinansvarssystemet behandlas i
betänkande av Utredningen om författningsreglering av
totalförsvarsplikten, som bereds i Försvarsdepartementet, och
med beaktande av att disciplinansvarssystemet bör behandlas
samtidigt med frågan om ett nytt pliktsystem.

I avvaktan på en sådan översyn anser utskottet att någon
ändring av nuvarande möjligheter för kompanichef eller
motsvarande chef att pröva frågor om disciplinansvar inte bör
göras. Regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. vad avser
21 § moment 3 bör därför avslås av riksdagen.

Stockholm den 17 mars 1994

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson
(s), Lars Sundin (fp), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c),
Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer Skoog (s), Robert
Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Jan-Olof
Franzén (m), Britt Bohlin (s), Lotta Edholm (fp) och Åke Carnerö
(kds).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 2
Inledning 2
Propositionens huvudsakliga innehåll 4
Överväganden 5
Inledning 5
Kompanichefs rätt att besluta om löneavdrag, m.m. 5
Det allmännas talan i disciplinärenden och ärenden om
ersättningsskyldighet 7
Översyn av disciplinansvarssystemet inom försvaret 9
Övrigt 9
Hemställan 11
Bilagor
1. Lagförslagen 13
2. Försvarsutskottets yttrande FöU4y 19