Det internationella fördraget om växtgenetiskaresurser för livsmedel och jordbruk

Betänkande 2002/03:MJU17

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2002/03:MJU17

Det internationella fördraget om växtgenetiskaresurser för livsmedel och jordbruk

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 2002/03:52
Det internationella fördraget om växtgenetiska
resurser för livsmedel och jordbruk samt en
följdmotion (mp). I propositionen föreslås att
riksdagen godkänner att Sverige tillträder det
internationella fördraget om växtgenetiska resurser
för livsmedel och jordbruk. Fördraget antogs av
FAO:s konferens den 3 november 2001. Regeringen
beslutade den 4 april 2002 att underteckna
fördraget. Undertecknandet skedde den 6 juni 2002.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner att
Sverige tillträder det internationella fördraget om
växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk.
Motionen avstyrks.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Det internationella fördraget om
växtgenetiska resurser för livsmedel och
jordbruk

Riksdagen godkänner att Sverige tillträder det
internationella fördraget om växtgenetiska
resurser för livsmedel och jordbruk. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:52.

2. Immaterialrättsligt skydd av resurser
som omfattas av fördragets system

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ17.
Reservation (mp)

Stockholm den 10 april 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sinikka Bohlin (s),
Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rolf Lindén
(s), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad (m),
Carina Ohlsson (s), Jan Andersson (c), Jan-Olof
Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin
Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Anita
Brodén (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar
Goude (mp).

2002/03

MJU17

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Under de förhandlingar som föregick antagandet av
det internationella fördraget om växtgenetiska
resurser för livsmedel och jordbruk uppträdde
Europeiska unionen (EU) som en enhet, och
ordförandeskapet framförde gemensamma ståndpunkter.
Dessa ståndpunkter utarbetades vid expertmöten som
organiserades av EG-kommissionen, medan den
politiska förankringen och fastställandet av
förhandlingsmandat skedde i rådet. Svenska
ståndpunkter förankrades hos myndigheter och andra
intressenter vid informationsmöten och genom
bilaterala kontakter. Samtliga intressenter har
under förhandlingarna gett sitt stöd till Sveriges
och Europeiska gemenskapens förhandlingslinje. I de
svenska delegationerna har, förutom representanter
för Regeringskansliet, experter från Statens
jordbruksverk, Naturvårdsverket, Sida och Sveriges
lantbruksuniversitet deltagit. Det internationella
fördragets konsekvenser med avseende på det svenska
regelverket har på regeringens uppdrag utretts av
Jordbruksverket i samråd med Naturvårdverket, Sida,
Patent- och registreringsverket och Statens
växtsortnämnd. Vid utredningen beaktades fördragets
såväl frivilliga som bindande delar. Regeringen
beslutade den 4 april 2002 att underteckna det
internationella fördraget. Rådet beslöt den 27 maj
2002 att fördraget skulle undertecknas av Europeiska
gemenskapen. Den 6 juni 2002 undertecknades det
internationella fördraget av alla medlemsstater och
gemenskapen.

De odlade växternas genetiska variation är av
ovärderlig betydelse för forskningen och
utvecklingen av nya växtsorter. Tillgång till
genetiskt material är en grundförutsättning för att
kunna ta fram sorter med t.ex. högre avkastning,
bättre näringsvärde, ökad förmåga att tåla extrema
odlingsförhållanden och resistens mot sjukdomar och
parasiter. Bevarande och hållbar användning av de
odlade växternas genetiska diversitet är därmed en
förutsättning för ett hållbart jordbruk och den
framtida livsmedelssäkerheten. Många kulturväxter
odlas i dag i flera världsdelar. Det är inte
ovanligt att merparten av odlingen sker i andra
länder än dem där domesticeringen ursprungligen ägde
rum och där det finns vilda släktingar med gener av
potentiellt intresse för förädlingen. Genom att
odling skett i olika regioner med olika jordmån,
klimat och parasiter har en intressant genetisk
variation ofta utvecklats också inom andra områden
än i ursprungsländerna. En konsekvens av detta är
att det i dag inte finns något land som på längre
sikt är självförsörjande när det gäller
växtgenetiska resurser. Tvärtom finns ett ömsesidigt
beroende, där alla är beroende av att få tillträde
till genetiskt material från andra länder. Ett
uttryck för detta är att det varje år görs 100 000-
tals transaktioner där växtgenetiskt material
överförs mellan genbanker, forskningsinstitut,
företag och andra intressenter. Ett annat är den
globala aktionsplanen för bevarande och hållbart
nyttjande av jordbrukets genetiska resurser som
antogs vid FAO:s internationella tekniska konferens
i Leipzig 1996 och som utarbetades genom aktiv
medverkan av 155 länder. Aktionsplanen innehåller
prioriterade åtgärder på lokal, regional och
internationell nivå och utgör en ram för samarbete
inom området. Den är inte legalt bindande för de
stater som i likhet med Sverige anslutit sig till
den.
År 1983 tillkom inom ramen för FAO:s kommission
för växtgenetiska resurser (numera omdöpt till
kommissionen för genetiska resurser) det s.k.
internationella åtagandet för växtgenetiska
resurser. I detta betraktades kulturväxternas
genetiska diversitet som mänsklighetens gemensamma
arv som skulle vara tillgängligt för var och en som
ville använda det för t.ex. forskning eller
förädling. Åtagandet var inte juridiskt bindande för
Sverige och övriga länder som anslöt sig.
Tillkomsten av konventionen om biologisk mångfald
(1993) innebar emellertid att uttryckliga regler
infördes om nationell suveränitet över genetiska
resurser, inklusive jordbrukets genetiska resurser.
Konventionen, som ratificerades av Sverige den 24
november 1993 (prop. 1992/93:227, bet. 1993/94:JoU4,
rskr. 1993/94:27), innebar att det internationella
åtagandet om växtgenetiska resurser blev inaktuellt.
I slutdokumentet för den mellanstatliga kommittén om
antagande av konventionen om biologisk mångfald
uppmärksammas i resolution nummer tre behovet av att
söka lösningar på kvarstående frågor om bevarande
och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser för
livsmedel och jordbruk, i synnerhet för genbanker
och andra samlingar som tillkommit innan
konventionen trädde i kraft. Förhandlingar om hur
detta bäst skall ske påbörjades 1994 och avslutades,
efter åtskilliga ordinarie och extraordinarie möten
med FAO:s kommission för genetiska resurser och sex
s.k. kontaktgruppsmöten med deltagande av 40 ledande
företrädare för samtliga regioner, den 3 november
2001. Då antog FAO:s konferens det internationella
fördraget. Samtidigt antogs en resolution. Enligt
denna skall FAO:s kommission för genetiska resurser
fungera som interimsstyrelse för fördraget innan det
träder i kraft. Interimsstyrelsens uppgift är att
utarbeta förslag till beslut i det styrande organ
som inrättas i samband med att fördraget träder i
kraft och som kommer att bestå av de stater som
ratificerat det. Kommissionen för genetiska resurser
hade sitt första möte i sin egenskap av
interimsstyrelse för fördraget den 9-11 oktober
2002.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
att Sverige tillträder det internationella fördraget
om växtgenetiska resurser för livsmedel och
jordbruk. Syftet med fördraget är att stimulera
bevarande och hållbart nyttjande av jordbrukets
växtgenetiska resurser i harmoni med vad som stadgas
i konventionen om biologisk mångfald. Fördraget
omfattar i princip alla växtgenetiska resurser av
betydelse för jordbruket. Dess viktigaste del är
emellertid det s.k. multilaterala systemet för
förenklat tillträde och fördelning av nytta.
Systemet omfattar flertalet viktiga grödor av stor
betydelse för den globala livsmedelssäkerheten, dock
med vissa undantag. Avsikten med det multilaterala
systemet är att underlätta för forskare och
förädlare att få tillträde till växtgenetiskt
material samtidigt som givarna tillförsäkras en
rimlig och rättvis del av den nytta som kan uppstå
vid användning av de genetiska resurserna.

Utskottets överväganden

Det internationella fördraget om
växtgenetiska resurser för livsmedel
och jordbruk, m.m.
Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget att tillträda
det internationella fördraget om
växtgenetiska resurser för livsmedel och
jordbruk.
Utskottet avstyrker en motion (mp) med krav
på tillkännagivande om att
immaterialrättsligt skydd av resurser som
omfattas av fördragets system ej skall
medges. Vidare avstyrks förslag om att utreda
därav föranledda behov av ändringar i svensk
och internationell patenträtt.

Propositionen

Det internationella fördraget innebär att 1983 års
internationella åtagande om växtgenetiska resurser
för livsmedel och jordbruk omförhandlats till ett
legalt bindande internationellt fördrag i harmoni
med konventionen om biologisk mångfald. Fördraget
gäller bevarande och långsiktigt hållbart nyttjande
av jordbrukets växtgenetiska resurser, förenklat
tillträde till de genetiska resurserna och en rimlig
och rättvis fördelning av den nytta som kan uppstå
vid deras användning. Det består av en ingress, en
huvudtext med 35 artiklar samt två bilagor.
Huvudtexten består av sju avsnitt, inledning,
allmänna bestämmelser, jordbrukarnas rättigheter,
multilateralt system för tillträde och fördelning av
nytta, stödåtgärder, finansiella bestämmelser samt
institutionella bestämmelser. Fördragets bilaga 1
utgör en förteckning över de grödor som omfattas av
det multilaterala systemet, medan bilaga 2 handlar
om skiljedom respektive förlikning.

Kärnan i det internationella fördraget är ett
multilateralt system för förenklat tillträde till
växtgenetiska resurser och fördelning av den nytta
som kan uppstå vid deras användning, inklusive
monetär vinstdelning vid kommersialisering av
växtgenetiska resurser som härrör från systemet. Det
förenklade tillträdet gäller endast om materialet
skall användas och bevaras för forsknings-,
förädlings- eller utbildningsändamål inom
livsmedels- och jordbrukssektorn. Mottagare av
genetiskt material får inte hävda någon
immaterialrätt eller annan rättighet, som begränsar
det förenklade tillträdet till de växtgenetiska
resurserna eller till deras genetiska delar eller
komponenter, som gäller det genetiska materialet i
den form det mottagits från det multilaterala
systemet. Tillträde till växtgenetiska resurser som
omfattas av immaterialrätter eller andra
äganderätter skall beviljas i enlighet med relevanta
internationella avtal och nationella lagar.
Tillträde till växtgenetiska resurser in situ, dvs.
arter i deras naturliga miljö eller, beträffande
odlade växter, i de miljöer där de utvecklat sina
särskiljande egenskaper, skall beviljas i enlighet
med nationell lagstiftning eller, om sådan saknas, i
enlighet med de regler det styrande organet
fastställer.
Inom det multilaterala systemet förenklas
tillträdet till växtgenetiska resurser genom att
givare och mottagare av växtgenetiskt material skall
använda ett standardavtal, (MTA= Material Transfer
Agreement), som reglerar givares och mottagares
rättigheter och skyldigheter. Avtalet skall bl.a.
innehålla fördragets bestämmelser om att mottagaren
inte kan göra gällande immateriella eller andra
rättigheter som begränsar det förenklade tillträdet
till växtgenetiska resurser som omfattas av det
multilaterala systemet eller genetiska delar eller
komponenter av sådana resurser, i den form de
mottagits från det multilaterala systemet. I samband
med att fördraget antogs uttalade EU och dess
medlemsstater att bestämmelsen innebär att
växtgenetiska resurser som omfattas av systemet
eller genetiska delar eller komponenter av sådana
resurser som varit föremål för innovation kan
omfattas av immaterialrättsligt skydd, förutsatt att
kraven för sådant skydd är uppfyllda.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
Sveriges tillträde till det internationella
fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel
och jordbruk. Enligt regeringens bedömning kräver
godkännandet av fördraget inte ny eller ändrad
lagstiftning.

Motionen

Enligt motion MJ17 (mp) har det internationella
fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel
och jordbruk sina brister men utgör i det stora hela
ett steg framåt. Ett undantag kan dock gälla
tolkningen av den artikel som innebär att mottagare
av genetiskt material inte skall hävda någon
immaterialrätt eller annan rättighet, som begränsar
det förenklade tillträdet till de växtgenetiska
resurserna för livsmedel och jordbruk, eller till
deras genetiska delar eller komponenter, och som
avser det genetiska materialet i den form det
erhållits från det multilaterala systemet (artikel
12.3 (d)). Denna skrivning kan accepteras som den
är. Den i samband med att fördraget antogs av EG och
dess medlemsstater gjorda tolkningen av artikeln
skulle, om den vann allmän acceptans, vidga utrymmet
alltför mycket för patent på jordbruksgrödor som
ändrats med hjälp av modern genteknik. Regeringen
bör, i samband med att fördraget ratificeras,
förklara att Sverige inte delar den åsikten att
artikel 12.3 (d) skall tolkas så att den innebär en
möjlighet till immaterialrättsligt skydd av resurser
som omfattas av fördragets system (yrkande 1). Av
propositionen framgår att den svenska
patentlagstiftningen kan behöva ändras om man gör
den tolkningen att immaterialrättsligt skydd inte
får hävdas för mottaget material vare sig i
ursprunglig eller vidareutvecklad form. Även
europeiska patentkonventionen (EPC) och konventionen
om patentsamarbete (PCT) kan i så fall behöva
ändras. Miljöpartiet anser att eventuellt behov av
sådana ändringar skall utredas närmare (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som framhålls i propositionen innebär det
internationella fördraget att det ovan nämnda
internationella åtagandet om växtgenetiska resurser
för livsmedel och jordbruk omförhandlats till ett
legalt bindande internationellt fördrag i harmoni
med konventionen om biologisk mångfald. Fördraget är
legalt bindande för parter som ratificerat det och
omfattar i princip alla växtgenetiska resurser av
betydelse för jordbruk och livsmedel. Avsikten med
fördraget är att med såväl nationella åtgärder som
internationellt samarbete och i enlighet med den
globala aktionsplanen stödja bevarande och hållbar
användning av de växtgenetiska resurserna samt att
införa regler om ett förenklat tillträde till de
växtgenetiska resurserna och en rättvis fördelning
av den nytta som kan uppstå som ett resultat av
deras användning. Fördraget är kopplat till FAO, men
är öppet också för stater som inte är medlemmar av
FAO men som är med i Förenta nationerna eller något
av dess specialiserade organ. Av de inledande
beaktandesatserna framgår att fördraget inte är
underordnat andra internationella avtal. Fördraget
skall emellertid inte tolkas som att det leder till
en ändring av de rättigheter och skyldigheter som
kan finnas enligt andra internationella avtal. Mot
bakgrund av det anförda föreslår utskottet att
riksdagen godkänner Sveriges tillträde till det
internationella fördraget om växtgenetiska resurser
för livsmedel och jordbruk.

När det gäller de krav som framförs i motion MJ17
(mp) angående möjligheterna till immaterialrättsligt
skydd och behovet av ändringar i svensk och
internationell patenträtt vill utskottet anföra
följande. Deklarationen från EG och dess
medlemsstater i samband med att fördraget antogs
(och som Sverige helt har ställt sig bakom) baserar
sig bl.a. på att det internationella fördraget inte
är något fördrag på immaterialrättens område.
Avsikten har aldrig varit att genom detta fördrag
ändra på rådande förhållanden när det gäller rätten
att skydda uppfinningar med hjälp av immaterialrätt.
I de inledande beaktandesatserna bekräftar också de
fördragsslutande parterna att inget i detta fördrag
skall tolkas som att det leder till en ändring av de
rättigheter och skyldigheter som tillkommer de
fördragsslutande parterna enligt andra
internationella avtal.

Som framgår av propositionen tolkar EU och dess
medlemsstater artikel 12.3 (d) som att uppfinningar
baserade på växtgenetiskt material ur det
multilaterala systemet för förenklat tillträde och
vinstdelning kan bli föremål för immaterialrättsligt
skydd under förutsättning att kraven för sådant
skydd, dvs. att kraven på nyhet, teknisk höjd och
industriell användbarhet är uppfyllda. Således kan
inga växter eller gener patenteras med mindre än att
en patentmyndighet bedömt att så är fallet.
Naturligt förekommande processer kan inte bli
föremål för patentering. Enligt EU och dess
medlemsstater är en på detta sätt hanterad genetisk
komponent inte längre i det tillstånd den mottagits,
varför patentering skall kunna ske. Möjligheten till
att under ovan angivna förutsättningar kunna skydda
uppfinningar med patent eller på annat sätt är också
avgörande för om det skall bli någon monetär
vinstdelning i enlighet med fördragets artikel 13.2
(d). Artikeln är tillkommen för att den som på något
sätt inskränker andras rätt att bedriva forskning
eller utveckling på material som mottagits från det
multilaterala systemet också bör betala en
ersättning till systemet för detta. Möjligheten att
under vissa förhållanden kunna skydda en uppfinning
med patent eller på annat sätt balanseras således av
en skyldighet.
Det bör observeras att det så småningom skall
utarbetas en standardöverenskommelse som skall
användas vid transaktioner då genetiskt material
inom det multilaterala systemet överförs mellan
givare och mottagare. Beslut om denna kommer att
fattas av det styrande organet. I
standardöverenskommelsen kommer bl.a. rätten till
att skydda eventuella uppfinningar med
immaterialrätt (parternas gemensamma tolkning av
artikel 12.3 (d) att fastställas. Om den gemensamma
tolkningen skulle bli att det inte skulle bli
tillåtet att få immaterialrättsligt skydd för
växtgenetiskt material ens efter vidareutveckling
enligt ovan skulle det, vilket också framgår av
propositionen, krävas en ändring av den svenska
patentlagstiftningen. Det skulle vidare krävas
motsvarande ändringar i den europeiska
patentkonventionen och konventionen om
patentsamarbete.
Det kan på goda grunder antas att anslutningen av
privatägda genetiska resurser till det multilaterala
systemet skulle motverkas om detta skulle innebära
en begränsning av möjligheterna till patentering av
uppfinningar som gjorts med utgångspunkt från
eget material. Den tolkning av artikel 12.3 (d) som
EU och dess medlemsstater gett uttryck för innebär
ingen vidgad möjlighet till ett
immaterialrättsligt skydd utan ett bibehållande av
den rätt som i dag finns på området. Slutligen bör
uppmärksammas att patent endast innebär en rätt att
hindra andra från att använda uppfinningen i
kommersiella sammanhang. Det innebär emellertid
ingen rätt att föra ut produkten på marknaden. För
att få göra det måste tillstånd enligt särskild
lagstiftning meddelas.
Med det anförda avstyrker utskottet motion MJ17
(mp) yrkandena 1 och 2.
Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstagande har föranlett följande
reservation. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

Immaterialrättsligt skydd av resurser som
omfattas av fördragets system (punkt 2)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ17.

Ställningstagande

Enligt Miljöpartiets uppfattning har det
internationella fördraget om växtgenetiska resurser
för livsmedel och jordbruk sina brister men utgör i
det stora hela ett steg framåt. Det är t.ex. bra att
traditionell kunskap och bönders rättigheter får ett
stärkt skydd. Ett viktigt undantag kan dock gälla
tolkningen av den artikel som innebär att mottagare
av genetiskt material inte skall hävda någon
immaterialrätt eller annan rättighet, som begränsar
det förenklade tillträdet till de växtgenetiska
resurserna för livsmedel och jordbruk, eller till
deras genetiska delar eller komponenter, och som
avser det genetiska materialet i den form det
erhållits från det multilaterala systemet (artikel
12.3 (d)). Denna skrivning kan accepteras som den
är. Den i samband med att fördraget antogs av EG och
dess medlemsstater gjorda tolkningen av artikeln
skulle, om den vann allmän acceptans, vidga utrymmet
alltför mycket för patent på jordbruksgrödor som
ändrats med hjälp av modern genteknik. Patent eller
annat immaterialrättsligt skydd på viktiga grödor
kan få stora negativa konsekvenser för jordbruket
och trygg livsmedelsförsörjning framför allt i
fattiga länder, men också i rika länder. Ett land
som överväger att anmäla en resurs till fördraget
skulle behöva väga eventuella negativa konsekvenser
av en vidgad möjlighet till immaterialrättsligt
skydd mot fördelarna i det aktuella fallet.
Resultatet skulle kunna bli att länder går miste om
fördelarna med systemet för att undvika riskerna.
Regeringen bör, i samband med att fördraget
ratificeras, förklara att Sverige inte delar den
åsikten att artikel 12.3 (d) skall tolkas så att den
innebär en möjlighet till immaterialrättsligt skydd
av resurser som omfattas av fördragets system.

Av propositionen framgår att den svenska
patentlagstiftningen kan behöva ändras om man gör
den tolkningen att immaterialrättsligt skydd inte
får hävdas för mottaget material vare sig i
ursprunglig eller vidareutvecklad form. Även
europeiska patentkonventionen (EPC) och konventionen
om patentsamarbete (PCT) kan i så fall behöva
ändras. Miljöpartiet anser att eventuellt behov av
sådana ändringar skall utredas närmare.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i
proposition 2002/03:52

att riksdagen godkänner att Sverige tillträder det
internationella fördraget om växtgenetiska resurser
för livsmedel och jordbruk.

Följdmotionen

2002/03:MJ17 av Gunnar Goude (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen att den, i
samband med att fördraget ratificeras, bör
förklara att Sverige inte delar den åsikten att
artikel 12.3 (d) skall tolkas så att den innebär
en möjlighet till immaterialrättsligt skydd av
resurser som omfattas av fördragets system.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att eventuella
behov av ändringar i svensk och internationell
patenträtt utreds.