Bostadsbyggandets finansiering

Betänkande 1991/92:BoU9

Bostadsutskottets betänkande 1991/92:BOU09

Bostadsbyggandets finansiering

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna m.m.
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1991/92
BoU9

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker proposition 1991/92:56 om
bostadsbyggandets finansiering. Riksdagen bör enligt utskottets
uppfattning riva upp besluten om att införa ett system med
räntelån för bostadsfinansieringen vid ny- och ombyggnad.

Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår riksdagen att
göra ett tillkännagivande om att ordningen med kommunal borgen
som förutsättning för bostadslångivningen avseende egnahem och
bostadsrättssmåhus ses över.

Till betänkandet har fogats 7 reservationer från utskottets
socialdemokratiska ledamöter. Utskottets suppleant från
vänsterpartiet instämmer i en meningsyttring med vad i
reservationerna föreslagits.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:56 föreslagit riksdagen
att godkänna de i propositionen framlagda förslagen i fråga om

1. slopade krav för statligt stöd (avsnitt 2.1),

2. räntebidrag, m.m. (avsnitt 2.2),

3. statlig kreditgaranti (avsnitt 2.3),

4. hus med räntebidrag för nybyggnad, ombyggnad eller förvärv
enligt nuvarande regler (avsnitt 3),

5. räntestöd för lägenhetsunderhåll (avsnitt 6).

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas
dels de med anledning av proposition 1991/92:56 väckta
motionerna

1991/92:Bo2 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:56 om
bostadsbyggandets finansiering år 1992, m.m.,

2. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår
proposition 1991/92:56 vad avser slopande av markvillkoret som
villkor vid bostadsstöd,

3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår
proposition 1991/92:56 vad avser slopande av kravet på kommunal
bostadsanvisningsrätt som villkor för bostadsstöd,

4. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår
proposition 1991/92:56 vad avser slopande av övre areagräns för
småhus som villkor för bostadsstöd,

5. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår
proposition 1991/92:56 vad avser sänkning av bidragsunderlaget
för allmännyttiga bostadsföretag och vissa
bostadsrättsföreningar vid beräkning av räntebidrag,

6. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår
proposition 1991/92:56 vad avser bibehållande av räntebidrag vid
övertagande av fastighet från ett allmännyttigt bostadsföretag,

7. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
produktionskostnadsprövning för ny- och ombyggnad av bostäder.

1991/92:Bo3 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1991/92:56 i dess helhet.

dels den med anledning av proposition 1991/92:60 väckta
motionen

1991/92:Sk20 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillsättande av en kommission för bygg- och
bostadsområdet.

Företrädare för Svenska byggnadsarbetareförbundet,
Byggentreprenörföreningen, Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation, Stockholms byggmästareförening och
Riksbyggen har inför utskottet eller delar av utskottet lämnat
synpunkter i ärendet. Skrivelser och informationsmaterial har
därvid överlämnats.

Skrivelser har inkommit från Kommunalförbundet för
Storstockholms bostadsförmedling, Svenska kommunförbundet,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Pilkington
Floatglas AB.

Utskottet

Grunderna för bostadsfinansieringssystemet

Den 13 december 1990 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:34,
BoU4) att införa ett nytt system för finansiering av bostäder
vad gäller ny- och ombyggnad. Beslutet, som bl.a. innebär att
delar av räntebidragen enligt gällande regler ersätts av s.k.
räntelån förenade med statliga kreditgarantier, kan sammanfattas
på följande sätt.

Det nuvarande låne- och räntebidragssystemet vid ny- och
ombyggnad av bostadshus ersätts med ett stödsystem som bygger på
att hela lånefinansieringen sker på den allmänna kreditmarknaden
i konkurrens mellan kreditinstituten. En del av låneräntorna
omfördelas över tiden med hjälp av räntelån som låntagarna tar
upp på kreditmarknaden. För att subventionsmässigt jämställa
hyres- och bostadsrättshus med egnahem lämnas
skattekompenserande räntebidrag för hyres- och bostadsrättshus
som uppfyller de allmänna kraven för statligt stöd vid ny- eller
ombyggnad. Sådana räntebidrag lämnas med 30 % av en beräknad
kostnad för räntor på en låneskuld för investeringen och på
räntelånet.

Ett särskilt räntebidrag -- realräntebidrag -- lämnas under
tider med höga realräntor.

Statliga kreditgarantier lämnas i den utsträckning långivaren
önskar det för sådana lån som behövs för att täcka den del av
lånebehovet som i dag täcks med bostadslån. Statlig
kreditgaranti lämnas även för räntelån. Statens åtaganden
begränsas till den skulduppbyggnad som följer om nettoutgiften
det första året är 3,75 % av investeringslånet. Nettoutgiften
ökar därefter årligen i takt med inflationen. Investeringslånet
motsvarar summan av bottenlån och bostadslån i dagens system.
För garantigivningen föreligger beslut om att inrätta en
särskild nämnd -- statens bostadskreditnämnd -- den 1 januari
1992. För kreditgarantin kommer att tas ut en årlig avgift som
skall täcka kostnaderna för administration och förluster.
Avgiften har inledningsvis bestämts till 0,5 % av det
garanterade lånebeloppet.

Som en komplettering till det nu refererade riksdagsbeslutet
från december 1990 fattade riksdagen i maj 1991 (prop.
1990/91:144 BoU20) ytterligare ett beslut. I detta beslut
gjordes bl.a. vissa preciseringar och förtydliganden om
kreditgarantins utformning och omfattning. Huvuddragen i
decemberbeslutet om införande av räntelånesystemet ändrades dock
ej.

Genom de båda nu i korthet återgivna riksdagsbesluten och
genom beslut fattade av den förra regeringen träder de nya
finansieringsbestämmelserna i kraft den 1 januari 1992 dels i
fråga om hus färdigställda fr.o.m. denna tidpunkt, dels i fråga
om hus färdigställda tidigare med beslut om bostadslån som inte
utbetalats före ikraftträdandet. Beträffande hus med räntebidrag
enligt gällande regler träder bestämmelserna i kraft den 1
januari 1993.

Det kan erinras att riksdagen i beslutet i december 1990 också
beslöt införa ett investeringsbidrag för bostäder den 1 januari
1991 i syfte att kompensera för de ökade kostnader som följde av
slopade reduceringsregler för mervärdeskatt för byggnads- och
anläggningsarbete m.m. Bidraget lämnas numera med 9,3 % av de
beräknade kostnaderna inkl. mervärdeskatt för åtgärderna. Vid
ombyggnad lämnas bidrag för nyinvesteringar och för
underhållsåtgärder med en varaktighet om minst 30 år. En
förutsättning för investeringsbidraget är för närvarande att
projektet byggs eller byggs om med stöd av bostadslån.

Förslaget att införa ett räntelånesystem stöddes i riksdagen
av en majoritet bestående av företrädare för socialdemokraterna,
vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna. Den dåvarande
oppositionen yrkade avslag på förslaget. I en reservation (m,
fp, c) till betänkandet från december 1990 (1990/91:BoU4)
instämde reservanterna i den dåvarande regeringens uppfattning
om vikten av ett väl fungerande bostadsfinansieringssystem.
Reservanterna anförde vidare att ett sådant system måste vara
stabilt och kunna fungera under en längre tid och under
skiftande ekonomiska förhållanden. De ansåg att det föreslagna
räntelånesystemet inte uppfyllde dessa krav. De anförde vidare
att samhällets stöd till bostadsbyggandet är en del av den
ekonomiska politiken. En ansvarsfull ekonomisk politik har,
framhöll de, som ett av sina grundläggande syften att hålla
inflationen på en låg nivå, något som i sin tur också innebär en
press nedåt på räntan. Om regeringen lyckas med uppgiften att
pressa inflationen finns enligt reservanterna inte behov av ett
realt bostadsfinansieringssystem, i vart fall inte med den av
den dåvarande regeringen förordade utformningen.
Sammanfattningsvis anfördes i reservationen i denna del att ett
accepterande av regeringsförslaget skulle kunna innebära att
samhällets intresse att bedriva antiinflationspolitik minskar.
Räntelånesystemet kommer vid låg inflation och högt ränteläge
att medföra en betydande ekonomisk belastning på statsbudgeten.
Reservanterna yrkade att riksdagen skulle avslå
regeringsförslaget om att införa ett räntelånesystem.

Som framgår av den proposition (prop. 1991/92:56) som nu är
föremål för riksdagens behandling anges i regeringsförklaringen
den 4 oktober 1991 att det beslutade räntelånesystemet inte
skall genomföras och att ett nytt förenklat lånesystem skall
gälla fr.o.m. år 1993. Motivet i propositionen att inte införa
räntelånesystemet är i huvudsak detsamma som i den ovan
refererade reservationen (m, fp, c).

Förslaget i den nu föreliggande propositionen kan sammanfattas
på följande sätt. Skattekompenserande räntebidrag och
realräntebidrag införs inte för ny- och ombyggnad. I stället
lämnas i dessa fall tills vidare liksom för närvarande
räntebidrag till i huvudsak skillnaden mallan en garanterad och
en beräknad räntekostnad för huset i färdigt skick. För år 1992
föreslås den garanterade räntesatsen vara 3,4 % vid ny- och
ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus och 4,9 % vid ny- och
ombyggnad av egnahem. Dessa räntesatser föreslås gälla dels i
fråga om hus som påbörjas efter utgången av år 1991, dels i
fråga om hus påbörjade men inte färdigställda före den 1 januari
1992, dels i fråga om hus färdigställda före den 1 januari 1992
med beslut om bostadslån som inte utbetalats före
ikraftträdandet. Bidragstiden föreslås räknas från
färdigställandet och inte som i dag först en viss tid efter det
att bostadslånet betalats ut. Nettoavisering föreslås inte
tillämpas. Nettoavisering innebär att räntebidraget betalas ut
direkt till långivaren. Bidragsunderlaget vid nybyggnad föreslås
beräknas i huvudsak på samma sätt som hittills. Detta innebär
bl.a. att den nuvarande begränsningen av beloppen för byggnad
till 80 % av de s.k. schablonbeloppen behålls liksom
maximibeloppen för kostnader för mark- och exploatering.
Kostnaderna för personalutrymmen i samband med ny- och ombyggnad
av vissa boendeformer föreslås dessutom ingå i
bidragsunderlaget.

Vid ombyggnad föreslås bidragsunderlaget motsvara beräknade
kostnader för nyinvesteringar och underhållsåtgärder med en
varaktighet om minst 30 år. Ingångsvärdebelåning föreslås inte
tillämpas. Ingångsvärdebelåning innebär att låntagaren förutom
räntebidrag för ombyggnadskostnaden i viss utsträckning får
bidrag till kostnaderna för ränta även på befintliga lån.

Med hänsyn till pågående produktion föreslås kostnaden för
parkeringsanläggningar få ingå i bidragsunderlaget under
förutsättning att bostadsprojektet påbörjas före utgången av
april 1992.

Med hänvisning till regeringens uppfattning att en statlig
kreditgaranti bör införas i stället för nuvarande bostadslån
anförs i propositionen att det hittillsvarande sambandet mellan
räntebidrag och lånefinansiering kan upplösas, något som i sin
tur anges innebära att räntebidragsunderlaget i princip bör
beräknas oberoende av den faktiska finansieringen av huset.
Beträffande bostadsrättshus måste dock vissa undantagsregler
tills vidare gälla.

Vidare innebär regeringsförslaget att den s.k.
räntebidragstrappan behålls. Fullt räntebidrag föreslås lämnas
på 95 % av bidragsunderlaget inom 110 % av det schablonberäknade
lika för alla fastighetsägarkategorier och upplåtelseformer. För
hyres- och bostadsrättshus föreslås i propositionen att
räntebidrag därutöver lämnas med 30 % av den räntekostnad som
hänförs till den del av bidragsunderlaget som inte utgör
underlag för beräkningen av fullt bidrag.

Med hänsyn till inkomstbeskattningens principiella utformning
föreslås räntebidragen vara skattepliktiga. Rätten till
ränteavdrag föreslås i konsekvens härmed utvidgas till att gälla
hela den faktiska ränteutgiften, dvs. även till den del som
betalas med räntebidrag.

Skattekompenserande räntebidrag och realräntebidrag skall
enligt propositionen inte införas för hus som i dag har
räntebidrag enligt nybyggnadslåneförordningen,
ombyggnadslåneförordningen, bostadsfinansieringsförordningen,
bostadslånekungörelsen eller enligt förordningen om stöd för
flerbarnsfamiljer för köp av egnahem.

I de två motioner som väckts med anledning av propositionen,
partimotionen från socialdemokraterna Bo2 och partimotionen från
vänsterpartiet Bo3, yrkas avslag på propositionen i vad avser
förslaget att inte införa räntelånesystemet. Motionärernas
uppfattning utgår från att den sociala bostadspolitiken bör
vägleda utformningen av bostadsfinansieringssystemet. Även om
denna politik enligt motion Bo2 (s) under det gångna halvseklet
varit framgångsrik när det gäller att undanröja bostadsslum,
trångboddhet och bostadsbrist finns fortfarande viktiga
bostadspolitiska frågor som behöver lösas. En bostadsproduktion
måste kunna upprätthållas över hela landet som gör det möjligt
att förverkliga målet om allas rätt till en bra bostad.
Bostadsfinansieringen måste ges en sådan inriktning att behovet
av bostaden blir utslagsgivande för efterfrågan. De boendes
inflytande över bostaden måste utvecklas ytterligare. De förslag
som regeringen redovisar leder bort från de bostadssociala
målen. Regeringens, av motionärerna påstådda, strävan att låta
marknadskrafterna helt styra utvecklingen på det
bostadspolitiska området inger oro. Enligt dem visar
erfarenheterna från en rad europeiska länder att ett mera
marknadsanpassat synsätt inneburit en kraftig boendesegregation,
bostadsslum och bostadsnöd och växande svårigheter inte minst
för ungdomar att få bostäder. En liknande uppfattning förs fram
i vänsterpartiets partimotion Bo3. I denna motion anförs bl.a.
att den bostadssociala politiken inneburit att tillgången på bra
bostäder är god men att problem fortfarande finns, bl.a. är
tillgången ojämlikt fördelad. Brister finns ännu i de s.k.
miljonprogramsområdena i vilka utbyggnad skett på bekostnad av
kvalitet, trivsel och natur.

Med anledning av förslaget i propositionen och motionerna vill
utskottet anföra följande. Inledningsvis kan det finnas skäl att
slå fast vissa utgångspunkter för samhällets insatser när det
gäller bostadspolitiken; utgångspunkter som torde omfattas av en
bred majoritet. För det första är det viktigt att tillväxt
skapas i samhället så att det över huvud taget finns resurser
att fördela. En stillastående eller rent av tillbakagående
ekonomi påverkar naturligen också de ekonomiska resurser som kan
tillföras bostadssektorn. För det andra är det viktigt att se
det bostadspolitiska finansieringssystemet som en del av
samhällsekonomin i stort. Finansieringssystemet måste vidare
vara stabilt över tiden. För det tredje måste hushållens
betalningsförmåga, betalningsvilja och preferens beträffande
bostaden ses i relation till deras disponibla inkomst. Även i
ett sådant perspektiv får det anses både naturligt och rimligt
att överväga bostadsfinansieringssystemets utformning i ett
större samhällsekonomiskt sammanhang.

Utskottet konstaterar att det finansieringssystem --
räntelånesystemet -- som riksdagen under förra riksmötet beslöt
skulle införas för nya bostäder i princip från den 1 januari
1992 hade stora brister; brister som efter några år skulle
blivit kännbara både för de boendes ekonomi och för
samhällsekonomin. Desssutom är effekterna av systemet svåra att
bedöma för den enskilde. Den grundläggande svagheten i
räntelånesystemet är enligt utskottets mening att det, som också
anförs i propositionen, skulle kunna bidra till att minska
kraven på en kraftfull antiinflationspolitik. Vid låg inflation
och höga räntor skulle det, fortfarande enligt propositionen,
medföra betydande statsfinansiella påfrestningar. Som framgått
ovan framfördes i december 1990 liknande synpunkter i
reservationen (m, fp, c) i vilken föreslogs att ett
räntelånesystem inte skulle införas. Ett scenario med en
inflation på 3 à 4 % per år eller lägre under de närmaste åren
och med bostadslåneräntor på 10 % eller mera är fullt möjligt.
En sådan utveckling skulle i räntelånesystemet ha inneburit
realräntebidrag i en omfattning som skulle ha gjort det
nödvändigt att ompröva systemet av statsfinansiella skäl efter
några år. De farhågor som yppats om att den s.k. "skuldfällan" i
räntelånesystemet skulle komma att drabba många boende och då
inte minst boende i glesbygd och mindre tätorter måste bedömas
som i hög grad realistiska. Svårigheten att bedöma utvecklingen
av boendekostnaderna är, som anförts ovan, avsevärt större i
räntelånesystemet än i ett system med räntebidrag.

Det kan finnas anledning att erinra om att vi under perioden
1968--1974 hade ett bostadsfinansieringssystem -- det s.k.
paritetslånesystemet -- i vilket kapitalkostnaderna omfördelades
över tiden. Detta system övergavs bl.a. därför att det inte
ansågs möjligt att bemästra problemet med skuldökningarna inom
lånesystemet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att räntelånesystemet med
dess omfördelning av kostnaderna över tiden har sådana brister
och svagheter både för de boende och för samhället att det inte
bör genomföras. Utskottet har ovan motiverat sitt
ställningstagande för denna uppfattning. Utskottet ansluter sig
med det anförda till den uppläggning finansieringen föreslås få
i propositionen såvitt förslaget behandlas ovan. Utskottet vill
dock betona vikten av att riksdagen skyndsamt föreläggs ett
förslag om hur bostadsfinansieringen skall utformas i ett längre
perspektiv. Som anförts i regeringsförklaringen är avsikten att
ett nytt och förenklat lånesystem skall gälla fr.o.m. år 1993. I
den nu behandlade propositionen anges att förslag om en
långsiktig förändring av bostadsfinansieringen kommer att läggas
fram under år 1992. Utskottet vill för sin del hävda att mycket
skulle stå att vinna på om ett beslut om ett nytt
finansieringssystem kunde fattas av riksdagen våren 1992. I vart
fall bör ett regeringsförslag om ett nytt finansieringssystem
läggas fram under våren. Ett snabbt beslut om ett nytt
finansieringssystem skulle vara till fördel för boende och för
intressenterna i bostadsproduktionen. Utskottet vill i denna del
avslutningsvis anföra att beslut om ändrade
planeringsförutsättningar av genomgripande natur bör fattas i
god tid innan de skall träda i kraft.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 2 i
propositionen om räntebidrag m.m. för nya hus och yrkande 4,
detta yrkande i denna del, om räntebidrag m.m. för hus i
beståndet. Förslagen i partimotionerna Bo2 (s) yrkande 1 i
denna del och yrkande 5 samt Bo3 (v) i denna del avstyrks.

Statlig kreditgaranti

Förslaget i propositionen om statliga kreditgarantier utgår
från vad riksdagen beslutat om den statliga kreditgarantins
utformning i anslutning till riksdagsbeslutet om
räntelånesystemet.

Sammanfattningsvis innebär regeringsförslaget att de statligt
reglerade bostadslånen avvecklas och att den särställning som
Statens bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, hittills har haft
på kreditmarknaden upphör. I stället införs en statlig
kreditgaranti för lån för ny- och ombyggnad av permanenta
bostäder. Kreditgarantin lämnas för lån motsvarande de nuvarande
bostadslånen. Som framgått ovan inrättas statens
bostadskreditnämnd den 1 januari 1992. Nämndens uppgift föreslås
enligt propositionen bli att ställa garanti för bl.a. lån mot
säkerhet i fastighet inom 100, 99 eller 95 % av pantvärdet för
fastigheten beroende på upplåtelseform såvitt gäller lån för ny-
och ombyggnad av bostäder.

Storleken på garantin föreslås beräknas på grundval av ett
garantiunderlag som motsvarar räntebidragsunderlaget, dvs. i
princip produktionskostnaden. Därmed ger kreditgarantin samma
möjligheter att finansiera bostäder som bostadslånesystemet gav.
Möjligheter finns också att i särskilda fall utöka garantin.
Garantin kräver för sin giltighet att kreditgivaren betalar en
avgift. Som också nämnts ovan föreslås denna avgift
inledningsvis bestämmas till 0,5 % av det garanterade beloppet.
För egnahem och bostadsrättssmåhus krävs vidare att kommunen
framför staten i princip svarar för förlust på lånet intill 40 %
av den mot garantibeloppet svarande utestående låneskulden vid
förlusttillfället.

Vad i propositionen föreslagits om kreditgarantin utgår alltså
i tillämpliga delar från det tidigare riksdagsbeslutet. I en
skrivelse till utskottet från stadshypotekskassan har tagits upp
vissa frågor om kreditgarantins utformning. Enligt vad utskottet
erfarit pågår inför ikraftträdandet av en ordning med statlig
kreditgaranti överväganden i bostadskreditnämnden av flera av de
frågor som aktualiserats i skrivelsen. Utskottet utgår från att
regeringen utan en riksdagens begäran därom i lämpligt
sammanhang lämnar riksdagen en redovisning om hur systemet med
statlig kreditgaranti avses administreras hos
bostadskreditnämnden och hur bl.a. nämndens kontakter med
boverket, kreditaktiebolagen, lands- och
stadshypoteksinstitutionerna och övriga som kan vara involverade
i kreditgivningen m.m. har utformats.

Vad i propositionen föreslagits har inte särskilt tagits upp i
motionerna. Utskottet tillstyrker yrkandet 3 i propositionen om
en statlig kreditgaranti.

Utskottet behandlar i detta avsnitt ytterligare frågan om det
kommunala borgensansvaret. Som framgått ovan krävs för att
kreditgarantin skall vara giltig att kommunerna tar ett visst
borgensansvar för egnahem och bostadsrättssmåhus. Därvid
föreligger i princip ingen skillnad från dagens system.

I olika sammanhang har aktualiserats frågan om det kommunala
borgensåtagandet. Bl.a. har Kommunförbundet i november 1991 i en
skrivelse till utskottet tagit upp frågan. I skrivelsen anförs
att ordningen med att kommunerna framför staten skall svara för
en viss låneförlust är mycket negativ ur kommunal synvinkel. I
skrivelse anförs också att det blir kommunerna som får ta de
egentliga kreditriskerna. Farhågor uttrycks också för att ett
mycket stort antal kommuner inte kommer att ta på sig ett
förlustansvar genom borgensåtagande.

Det finns enligt utskottets uppfattning anledning att
förutsättningslöst utvärdera effekterna av den ovan och i
propositionen beskrivna ordningen och analysera hur övergången
till ett kreditgarantisystem kan tänkas påverka behovet av och
beredvillighet hos kommunerna att ikläda sig det borgensansvar
som nu diskuteras. Utskottet föreslår att regeringen tar
initiativet till en översyn av frågan och lämnar riksdagen sin
syn på den i förening med de eventuella förslag som regeringen
finner lämpliga och erforderliga i sammanhanget. I vilka former
översynen skall bedrivas bör överlåtas åt regeringen att avgöra.
Vad utskottet nu anfört om en översyn av ordningen med
kommunal borgen bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Som också framgått ovan kommer i det nu föreslagna systemet
sambandet mellan räntebidrag och lån att upplösas. S.k.
nettoavisering, dvs. utbetalning direkt till låntagaren,
föreslås inte tillämpas. Upplösning av sambandet mellan lån och
bidrag samt att nettoavisering inte bör tillämpas i princip från
den 1 januari 1992 överensstämmer i tillämpliga delar med vad
som avsetts gälla också i räntelånesystemet.

När det nu redovisade sambandet mellan lån och bidrag överges
liksom en ordning med nettoavisering finns enligt utskottets
mening anledning att vidta åtgärder så att möjligheterna att
överlåta eller pantsätta rätten till räntebidrag förhindras.
Utskottet förutsätter att regeringen vidtar åtgärder i detta
syfte.

Räntebidrag vid övergång från hyresrätt till bostadsrätt m.m.

I förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning m.m. av
bostadslån och räntebidrag finns bestämmelser om att ett
bostadslån kan övertas av en ny ägare om länsbostadsnämnden
medger det. Detta medför att också räntebidrag lämnas till den
nye förvärvaren. Om huset har förvärvats från ett allmännyttigt
bostadsföretag eller en kommun lämnas emellertid räntebidrag
endast om regeringen medger det (24 § i förordningen). Detsamma
gäller om huset har förvärvats från ett företag som fått sitt
godkännande som allmännyttigt bostadsföretag återkallat efter
den 3 juni 1987 och bostadslånet beviljades under den tid då
företaget var godkänt som ett allmännyttigt bostadsföretag.
Bestämmelsen infördes den 1 januari 1988 (jfr prop. 1986/87:168,
BoU 1987/88:3).

I propositionen anförs att skäl saknas att behålla de nu
refererade reglerna. En bostadsrättsförening som förvärvar ett
hus från ett företag som är eller har varit ett allmännyttigt
bostadsföretag bör därför enligt förslaget i propositionen få
rätt att behålla räntebidragen. Detsamma föreslås gälla även
andra som förvärvar hus från ett allmännyttigt bostadsföretag.
Det föreslås i propositionen att ändringen bör göras den 1
januari 1992 och gälla förvärv som sker därefter.

Enligt utskottets uppfattning finns inte tillräckliga skäl att
kräva ett medgivande från regeringen om att räntebidrag skall
lämnas om ett bostadshus förvärvas från ett allmännyttigt
bostadsföretag eller en kommun. En bostadsrättsförening som
förvärvar ett hus från ett företag som är eller varit ett
allmännyttigt bostadsföretag bör alltså få rätt att behålla
räntebidragen. Den i propositionen nu förordade ordningen har
alltsedan de nuvarande reglerna infördes kritiserats i riksdagen
av en betydande minoritet (m, fp, c). Därvid har i reservationer
från dessa partier till betänkanden från bostadsutskottet
anförts att de boende i allmännyttiga bostadsföretag i praktiken
inte kan förvärva de bostäder de bor i om räntebidrag av någon
betydenhet finns samt att det ankommer på ägarna av de
allmännyttiga bostadsföretagen -- kommunerna -- och
hyresgästerna och inte staten att inom ramen för gällande
lagstiftning avgöra om en förändring från hyresrätt till
bostadsrätt skall äga rum.

Utskottet som delar denna uppfattning tillstyrker med det
anförda förslaget i propositionen, yrkande 4 i denna del, om att
räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett
allmännyttigt bostadsföretagm.m. skall medges utan
en prövning därav av regeringen. Utskottet avstyrker med det
anförda partimotionerna Bo2 (s) yrkande 6 och Bo3 (v) denna
motion i denna del om att nuvarande regler bör behållas.

Ytterligare ett regeringsförslag bör behandlas i nu
förevarande avsnitt. Det gäller förslaget i propositionen om att
det statliga räntestödet för lägenhetsunderhåll i hyreshus bör
slopas.

I riksdagens beslut i december 1990 om att införa ett nytt
bostadsfinansieringssystem (prop. 1990/91:34, BoU4) ingick att
ett räntestöd för lägenhetsunderhåll infördes för hyreshus. I
fråga om åtgärder med en varaktighet om 20 år omfattas alla
hyreshus och i fråga om åtgärder med kortare varaktighet
hyreshus med bostadslån eller motsvarande utbetalade efter år
1990. Statens kostnader för stödet beräknas till 60 milj.kr. det
första året. I propositionen anförs att kostnader för
lägenhetsunderhåll i princip bör täckas genom fonderingar.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget. Vad i propositionen
anförts om att kostnader för lägenhetsunderhåll i princip bör
täckas genom fonderingar ligger helt i linje med vad i en
reservation (m, fp, c) förordades i samband med att riksdagen i
december beslöt att räntestöd för lägenhetsunderhåll i hyreshus
skulle införas.

Med det anförda avstyrker utskottet partimotionerna Bo2 (s)
yrkande 1 och Bo3 (v), båda motionerna i denna del. I motionerna
yrkas avslag på det nu behandlade regeringsförslaget. Utskottet
tillstyrker yrkande 5 i propositionen om att räntestöd för
lägenhetsunderhåll bör slopas.

Slopade krav för statligt stöd

I propositionen föreslås att markvillkor, kommunal
bostadsanvisningsrätt, produktionskostnadsprövning och areagräns
för småhus som krav för statligt stöd för ny- och ombyggnad och
konkurrensvillkor som krav för stöd för nybyggnad av permanenta
bostäder slopas den 1 januari 1992.

Markvillkoret innebär att statligt stöd för byggande på mark
som förvärvats av annan än kommunen i princip lämnas bara om
kommunen medger det.

Kommunal bostadsanvisningsrätt innebär att kommunen kan kräva
att få anvisa bostadssökande till de lägenheter som byggs eller
byggs om med statligt stöd.

Produktionskostnadsprövningen innebär att länsbostadsnämnden
prövar om den beräknade kostnaden för ett projekt är skälig i
förhållande till produktionsförhållandena och projektets
allmänna kvalitet.

Vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus samt s.k.
säljarbyggda egnahem gäller vidare det s.k. konkurrensvillkoret.
Villkoret innebär att projektet skall upphandlas genom
infordrande av anbud från flera anbudsgivare och antagande av
anbud utan föregående förhandling. Annan produktionsform får
tillämpas om kommunen godtar den och kostnaden för projektet
inte överstiger kostnaderna för ett konkurrensupphandlat
projekt.

En arbetsgrupp inom bostadsdepartementet har i en promemoria
den 27 september 1991 föreslagit bl.a. att mark- och
konkurrensvillkoren slopas och att kommunerna i stället ges
möjlighet att i planliknande former ställa preciserade villkor
för bostadsbyggande med statligt stöd.

Som motiv för de nu refererade förslagen anförs i
propositionen följande.

Bostadsmarknaden står inför stora utmaningar under
nittiotalet. Byggkostnaderna har ökat kraftigt och
bostadssubventionerna kommer att minskas. Det är nödvändigt med
en kraftig avreglering så att producenter och byggherrar kan
vända sig till konsumenterna direkt och tillfredsställa
marknadens efterfrågan på bostäder. En avreglering är också
nödvändig för att åstadkomma sänkta byggkostnader. Enligt min
mening medför markvillkor, kommunal bostadsanvisningsrätt,
produktionskostnadsprövning och konkurrensvillkor en
kostnadshöjande tidsutdräkt i bostadsbyggandet utan att några
fördelar uppnås för den enskilde eller samhället. De bör därför
slopas. Jag ser inte heller någon anledning att i andra former
öka kommunernas inflytande över bostadsbyggandet utöver vad som
följer av gällande planlagstiftning. Mitt förslag att ta bort i
stort sett alla villkor för erhållande av statligt stöd skall
ses som ett första steg i en omfattande avreglering av
byggandet.

Arbetsgruppen anser vidare att den nuvarande begränsningen att
statligt stöd inte lämnas för bostäder i småhus med en bruksarea
som överstiger 180 m2 bör kunna slopas. Jag delar
arbetsgruppens uppfattning i denna del.

Vissa krav för statligt stöd bör enligt propositionen ställas
även fortsättningsvis. Sådana krav är att bostäderna -- med
vissa undantag -- skall vara avsedda för permanent bruk och
självständigt boende.

Bostäderna bör vidare uppfylla vissa grundläggande krav i
fråga om utrymmes- och utrustningsstandard. Utgångspunkten bör
enligt propositionen vara de krav som kan ställas med stöd av
plan- och bygglagen (1987:10). Prövning av dessa krav bör göras
av kommunen i samband med prövningen av bygglovet. Kraven skall
anses uppfyllda om bygglov är beviljat.

För särskilda boendeformer för äldre föreslås att lägre
utrymmes- och utrustningsstandard i bostaden vad gäller kök och
vardagsrum skall kunna ställas om denna lägre standard
kompenseras av gemensamma utrymmen. I fråga om gruppbostäder för
senildementa bör kunna godtas att man helt avstår från
köksutrustning i bostaden.

Till de krav som fortsättningsvis bör ställas hör enligt
propositionen krav om hyresgästinflytande vid ombyggnad av
hyresbostäder samt krav på konsumentskydd vid nybyggnad av
egnahem och bostadsrättssmåhus.

I vänsterpartiets partimotion Bo3 yrkas avslag på
propositionen i dess helhet och då alltså även på de nu
refererade regeringsförslagen om att slopa vissa krav för
statligt stöd. I socialdemokraternas partimotion Bo2 yrkas
avslag på regeringsförslaget om att slopa markvillkoret, den
kommunala bostadsanvisningsrätten och areagränsen för småhus som
krav för statligt stöd. Beträffande
produktionskostnadsprövningen föreslås att denna prövning inom
ramen för en försöksverksamhet bör kunna göras av kommunerna.
Länsbostadsnämnderna får då mera rådgivande uppgifter. Vad i
motionen anförts om produktionskostnadsprövningen samt om
kommunernas beslutanderätt föreslås riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. I s-motionen godtas regeringsförslaget om
att konkurrensvillkoret bör slopas.

Enligt utskottets mening bör olika förslag förverkligas och
förenklingar tas till vara för att få en så smidig och
ändamålsenlig administration av bostadslångivningen som möjligt
utan att därmed viktiga bostadspolitiska krav eftersätts. Som
utskottet i skilda sammanhang och ofta i enighet konstaterat har
kommunerna ett stort ansvar när det gäller att genomföra de
bostadspolitiska intentionerna och ta ansvar för den fysiska
planeringen. En bedömning avseende utformningen av ett
bostadsprojekt kan hävdas i huvudsak inom ramen för gällande
planlagstiftning. Utskottet kan inte se att något skulle vara
att vinna på att också pröva det inom ramen för
bostadsfinansieringssystemet. Som också anförs i propositionen
är det nödvändigt med en kraftig avreglering så att producenter
och byggherrar kan vända sig till konsumenterna direkt.
Därigenom tillfredsställs enligt propositionen marknadens
efterfrågan på bostäder samtidigt som sänkta byggkostnader kan
åstadkommas. Ett slopande av de olika villkoren som nu
diskuteras innebär att en kostnadshöjande tidsutdräkt kommer att
undvikas liksom i vissa fall en dubbelprövning av kommunerna och
länsbostadsnämnderna.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringsförslaget om
slopande av markvillkoret, den kommunala
bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen som
krav för statligt bostadsstöd. Vad nu förordats innebär att
utskottet tillstyrker yrkande 1 i propositionen i denna del och
avstyrker partimotionerna Bo2 (s) yrkandena 2, 3 och 7 samt
partimotionen Bo3 (v) denna motion i denna del.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen, yrkande 1 i
denna del på i propositionen anförda grunder, om slopande av
konkurrensvillkoret som krav för statligt bostadsstöd; ett
förslag som också fått anslutning i partimotionen Bo2 (s).
Partimotionen Bo3 (v) avstyrks i denna del.

Slutligen behandlar utskottet förslaget om att slopa den
nuvarande begränsningen att statligt stöd inte lämnas för
bostäder i småhus med en bruksarea som överstiger 180 m2.
Detta förslag avstyrks i de båda motionerna.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen -- yrkande 1 i
denna del -- om slopande av areagränsen för småhus som krav
för statligt bostadsstöd och avstyrker partimotionerna Bo2 (s)
yrkande 4 och Bo3 (v) denna motion i denna del. Beträffande vad
i den förstnämnda motionen anförts om att ett slopande av
areagränsen skulle kunna innebära att "stora lyxvillor" får
statlig belåning vill utskottet peka på möjligheten att
kommunerna, inom ramen för sitt borgensåtagande i det enskilda
fallet, om så bedöms önskvärt, för närvarande kan ställa villkor
i avsikt att undvika att ett av kommunen inte önskvärt
småhusbyggande förverkligas med stöd av statliga
bostadssubventioner.

En kommission för bygg- och bostadsområdet

I den med anledning av proposition 1991/92:60 om skattepolitik
för tillväxt väckta motionen Sk20 (c) föreslås att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att en kommission för bygg- och bostadsområdet med företrädare
från hela bygg- och bostadssektorn bör tillsättas. Arbetet i
kommissionen bör bedrivas i nära samarbete med bl.a. finans-,
närings- och arbetsmarknadsdepartementen.

Enligt motionen är utvecklingen inom bygg- och
bostadsmarknaden utomordentligt allvarlig. Bl.a. förväntas en
kraftig nedgång i bostadsbyggandet, något som sin tur väntas
leda till kapitalförstöring, ytterligare utslagning av
arbetskraft inom byggsektorn samt risk för överhettning när
konjunkturen vänder uppåt igen.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Det
finns som motionärerna framhåller anledning till oro för
sysselsättningen inom bygg- och bostadssektorn. Regeringen har
genom sina förslag till riksdagen i avsikt att öka
sysselsättningen inom byggbranschen visat att den är medveten om
byggsektorns problem. Inte minst syftar dessa förslag till att
öka tillväxten och skapa sysselsättning.

Vad rör förslaget i motionen vill utskottet erinra om att
arbetsmarknadsministern i svar på en fråga i riksdagen den 26
november 1991 upplyst om att regeringen kommer att tillsätta en
arbetsgrupp för samråd med parterna på byggarbetsmarknaden.
Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att gruppen också skall
följa utvecklingen inom byggsektorn.

Eftersom regeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp med
i huvudsak samma uppgifter som den i motionen föreslagna
kommissionen kommer syftet med motionen i allt väsentligt att
tillgodoses utan någon riksdagens begäran därom. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motion Sk20 (c) om att en
kommission för bygg- och bostadsområdet bör tillsättas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande räntebidrag för nya hus och för hus i
beståndet
att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkandena
2 och 4 det sistnämnda yrkandet i denna del föreslagits och
avslår motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 1 i denna del och yrkande
5 samt 1991/92:Bo3 denna motion i denna del,
res. 1 (s)
men. (v)

2. beträffande statlig kreditgaranti
att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 3
föreslagits,

3. beträffande en översyn av ordningen med kommunal
borgen
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 2 (s)
men. (v)

4. beträffande räntebidrag vid övertagande av bostadshus
från ett allmännyttigt bostadsföretag m.m.
att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 4
i denna del föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2
yrkande 6 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del,
res. 3 (s)
men. (v)

5. beträffande räntestöd för lägenhetsunderhåll
att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 5
föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 1 och
1991/92:Bo3 båda motionerna i denna del,
res. 4 (s)
men. (v)

6. beträffande slopande av markvillkoret, den kommunala
bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen som
krav för statligt bostadsstöd
att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1
i denna del föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2
yrkandena 2, 3 och 7 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del,
res. 5 (s)
men. (v)

7. beträffande slopande av konkurrensvillkoret som krav för
statligt bostadsstöd
att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1
i denna del föreslagits och avslår motion 1991/92:Bo3 i denna
del,
men. (v)

8. beträffande slopande av areagränsen för småhus som krav
för statligt bostadsstöd
att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1
i denna del föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2
yrkande 4 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del,
res. 6 (s)
men. (v)

9. beträffande en kommission för bygg- och bostadsområdet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk20.
res. 7 (s)
men. (v)

Stockholm den 5 december 1991

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp),
Ulf Lönnqvist (s), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan
Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson
(c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist
(s) och Nils T Svensson (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Oskar Lindkvist, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin,
Marianne Carlström, Lars Stjernkvist och Nils T Svensson
(allas) har reserverat sig mot betänkandet i följande delar.

1. Räntebidrag för nya hus och för hus i beståndet (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "Med anledning" och på s. 7 slutar med "del avstyrks" bort
ha följande lydelse:

Som anförs i den socialdemokratiska partimotionen Bo2 och i
vänsterpartiets partimotion Bo3 är den sociala bostadspolitiken
en utgångspunkt för bedömningarna av hur
bostadsfinansieringssystemet skall utformas. Denna politik utgår
från att alla har rätt till en god bostad till ett rimligt pris.
Som framgår av motionerna har denna politik varit framgångsrik.
Detta innebär emellertid inte att alla problem är lösta. Även
under överblickbar framtid måste en bostadsproduktion
upprätthållas över hela landet som gör det möjligt att realisera
målet om allas rätt till en bra bostad. Ovan i betänkandet har i
sammandrag redovisats utformningen av räntelånesystemet enligt
riksdagens beslut hösten 1990 och våren 1991 och utformningen av
bostadsfinansieringssystemet enligt regeringens förslag. Här
skall inte upprepas de olika systemens utformning. Utskottet
vill emellertid peka på vissa grundläggande olikheter mellan de
båda systemen. Inledningsvis konstaterar utskottet att
räntelånesystemet är ett system som långsiktigt garanterar den
bostadsproduktion vi behöver i landet. Inom ramen för detta
system är det möjligt att utan att höja bostadsutgiften för den
enskilde rätta till de brister som finns i det befintliga
systemet samt avsevärt minska belastningen på statsbudgeten.
Boverket har gjort beräkningar som visar att skillnaden i
statens utgifter budgetåret 1993/94 kommer att vara ca 4,5
miljarder kronor lägre i räntelånesystemet än i
räntebidragssystemet.

Ett förverkligande av det i propositionen föreslagna
finansieringssystemet drabbar de boende mycket hårt. Som
framgår av s-motionen kan beräknas att kostnaden för en nybyggd
lägenhet om 80 m2 blir ca 1500--1700 kr. högre i
månaden om regeringsförslaget genomförs än vad som blir följden
om räntelånesystemet införs.

Det nu behandlade regeringsförslaget är avsett att gälla under
1992. Vilka regler som skall gälla därefter är oklart. Det är
naturligtvis otillfredsställande och helt oacceptabelt att de i
bostadsbyggandet involverade inte vet vilka
finansieringsförutsättningar som kommer att gälla efter utgången
av 1992. Detta kommer att leda till nära nog totalt byggstopp.
Regeringen skapar denna situation genom sin oförmåga och ovilja
att förstå de boendes och branschens behov av stabila, klara och
fasta spelregler. Boverket räknar med ett påbörjande år 1991 om
ca 53000 lägenheter. Verket räknar för år 1993 med ett
påbörjande om ca 25000 lägenheter, dvs. mera än en halvering
under två år. Verkets beräkningar bygger på bedömningar av
konjunkturläget i kombination med osäkerhet om de framtida
finansieringsvillkoren alternativt en försämring av villkoren.
Tyvärr måste konstateras att båda dessa
beräkningsförutsättningar kommer att bli verklighet om riksdagen
accepterar regeringsförslaget om att inte införa
räntelånesystemet. I detta prekära läge presenteras riksdagen
alltså ett regeringsförslag om bostadsfinansieringen som ger
väsentligt sämre utfall än räntelånesystemet för de boende och
för samhället. Dessutom är osäkerheten stor om
finansieringsreglerna framöver. Ett bifall till
regeringsförslaget förstärker kraftigt en redan nedåtgående
byggkonjunktur.

Under beredningen av regeringens förslag har utskottet eller
delar av utskottet haft överläggningar bl.a. med företrädare för
Byggnadsarbetareförbundet, Byggentreprenörerna, Stockholms
byggmästareförening och Riksbyggen. Samtliga har redovisat en
mycket dyster prognos över byggsysselsättningen. Sålunda räknar
Byggentreprenörerna med att bygginvesteringarna sjunker med 10 %
1992 och att arbetskraftsefterfrågan i år och nästa år i snitt
faller med 40 000 personer. Eftersom byggandet genererar arbeten
i andra sektorer räknar man med att totalt 100 000 byggjobb är
hotade.

Som anförs i motionerna bör riksdagen stå fast vid de beslut
som fattades i december 1990 och våren 1991 om att införa
räntelånesystemet. Utskottet delar motionärernas uppfattning om
att detta system ger den stadga som de boende, de bostadssökande
och byggmarknaden behöver. Med räntelånesystemet kan både
sysselsättningen och bostadsförsörjningen klaras betydligt
bättre än om regeringens framlagda förslag genomförs.

Väsentliga försämringar vid ett genomförande av
regeringsförslaget i förhållande till räntelånesystem är bl.a.
att
räntebidragstrappan behålls,
fullt räntebidrag endast lämnas till 95 % av bidragsunderlaget
lika för alla upplåtelseformer,
kostnaderna för parkeringsanläggningar inte ingår i
bidragsunderlaget för bostadsprojekt som påbörjas efter utgången
av april 1992,
s.k. ingångsvärdebelåning inte kommer att tillämpas,
bidragsunderlaget begränsas till 80 % av de s.k.
schablonbeloppen.

Vad ovan anförts innebär sammanfattningsvis att regeringens
förslag om att inte införa räntelånesystemet bör avslås av
riksdagen. Utskottet tillstyrker de båda partimotionerna från s
och v i motsvarande delar.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:1.beträffande räntebidrag för nya hus och för hus
i beståndet
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande
1 i denna del och yrkande 5 samt 1991/92:Bo3 denna motion i
denna del inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkandena
2 och 4 det sistnämnda yrkandet i denna del föreslagits,
2. En översyn av ordningen med kommunal borgen (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet behandlar" och slutar med "till känna" bort
utgå,

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort utgå.

3. Räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett
allmännyttigt bostadsföretag m.m. (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Enligt utskottets" och slutar med "bör behållas" bort ha
följande lydelse:

Utskottet har ovan anslutit sig till vad i partimotionerna
från s och v anförts om att den sociala bostadspolitiken är en
utgångspunkt när det gäller att ta ställning till hur
bostadsfinansieringssystemet skall utformas. I en sådan politik
spelar de allmännyttiga bostadsföretagen en framträdande roll. I
hyresrätten, som svarar för ca 40% av bostäderna i
flerbostadshus, har dessa företag enligt motionärerna drygt 20 %
och de privata fastighetsägarna resten. För regeringen tycks en
omvandling av allmännyttans bostäder till bostadsrätter vara en
av de viktigaste bostadspolitiska frågorna. Utskottet delar inte
denna uppfattning. De möjligheter som regeringen har i dag att
efter prövning i det enskilda fallet medge att räntebidragen får
behållas vid en övergång från hyresrätt till bostadsrätt får
anses väl avpassade. Någon ändring av dagens regler är varken
önskvärd eller erforderlig. Med det anförda tillstyrker
utskottet motionerna och avstyrker propositionen i motsvarande
del.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:4.beträffande räntebidrag vid övertagande
av bostadshus från ett allmännyttigt bostadsföretag m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande
6 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del inte godkänner vad i
proposition 1991/92:56 yrkande 4 i denna del föreslagits,

4. Räntestöd för lägenhetsunderhåll (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "bör slopas"
bort ha följande lydelse:

Som framgått av det ovan anförda beslöt riksdagen i december
1990 att räntestöd för lägenhetsunderhåll i hyreshus skulle
kunna utgå. Utskottet anförde då att ett sådant räntestöd skulle
bidra till att öka neutraliteten mellan upplåtelseformerna.
Utskottet, som vidhåller sin uppfattning, anser att riksdagen
med anslutning till de båda partimotionerna från s och v bör
avslå propositionen i denna del,

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:5.beträffande räntestöd för
lägenhetsunderhåll
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande
1 och 1991/92:Bo3 båda motionerna i denna del inte godkänner
vad i proposition 1991/92:56 yrkande 5 föreslagits,

5. Slopande av markvillkoret, den kommunala
bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen
som krav för statligt bostadsstöd (mom.6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "denna del" bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att
markvillkoret, den kommande bostadsanvisningsrätten och
produktionskostnadsprövningen bör hävdas som förutsättning för
statligt bostadsstöd. Vid behandlingen av motsvarande fråga i
december 1990 anförde utskottet (bet. 1990/91:BoU4 s. 19).

Utskottet anför följande i frågan. Som förutsättning för
statens stöd till bostadsfinansieringen i form av bostadslån och
räntebidrag gäller i dag ett antal bostadspolitiskt motiverade
krav. Dessa krav har sitt ursprung i en strävan att främja en
bostadsproduktion som fyller de bostadssociala mål som ställts
upp. Kraven utgör sålunda viktiga bostadspolitiska instrument.
Den omläggning av bostadsfinansieringssystemet som nu föreslås
innebär inte att behovet av dessa instrument försvinner. Mot
bakgrund av att de uppställda målen för bostadsproduktionen, som
utskottet anfört inledningsvis står fast bör sålunda
statsmakterna även fortsättningsvis ges möjlighet att hävda de
krav som behövs för att vidmakthålla dessa mål. Inte minst de
omfattande åtaganden som staten gör också i det nya
bostadsfinansieringssystemet motiverar ett sådant
ställningstagande. Det är rimligt att staten får ett inflytande
över den bostadsproduktion som den i väsentliga avseenden står
som garant för. Samtidigt bör det självfallet vara en strävan
att inte onödigtvis hävda krav som kan undvaras utan att den
bostadspolitiska målsättningen eftersätts. I anslutning härtill
bör också framhållas det skydd för bostadskonsumenterna som
flera av kraven syftar till. Det gäller bl.a. kraven på
produktionsgaranti och ansvarsutfästelse vid nybyggnad av
egnahem och småhus som upplåts med bostadsrätt.

Utöver vad utskottet då anförde kan upplysas om att i en
redovisning som boverket gjort framgår att 75 % av alla
lägenheter i nyproducerade flerbostadshus och gruppbyggda småhus
uppförts på mark som förvärvats av kommunerna. I övriga fall har
dispens från markvillkoret lämnats. Över 70 % av kommunerna vill
ha kvar markvillkoret; samtliga kommuner med ett invånarantal
över 100 000 vill ha kvar villkoret.

Vad gäller den kommunala bostadsanvisningsrätten finns behov
av att ha denna kvar. Därigenom blir det möjligt att hävda målet
om allas rätt till en god bostad. Det är viktigt att de bostäder
som produceras kan komma alla till del. Kommunalförbundet för
Stor-Stockholms Bostadsförmedling har i skrivelse till utskottet
tagit upp denna fråga. Förbundet anför bl.a. att det är rimligt
att kommunerna tillförsäkras anvisningsrätt så att lägenheterna
kan fördelas så rättvist som möjligt. Detta är motiverat bl.a.
av det skälet att lägenheterna byggts med statligt bostadsstöd.
Vidare anförs i skrivelsen att kommunerna genom stöd av
lagstiftningen måste få möjligheter att erhålla lägenheter att
förmedla. Inte minst viktigt är det att skaffa fram bostäder åt
ungdomar, äldre och flyktingar. Utskottet instämmer med vad i
skrivelsen anförts. Den kommunala bostadsanvisningsrätten och
anvisningslagen bör behållas.

Beträffande produktionskostnadsprövningen har denna enligt
gjorda undersökningar lett till en prissänkning på 4 %. Den i
propositionen nämnda kommittén för översynen av de
administrativa styrmedlen inom bostadsfinansieringen anser att
kommunerna på sikt bör få ansvaret för skälighetsbedömningen av
kostnaderna för bostadsprojekt med statligt stöd. Kommittén
anser att om kommunerna ges ett direkt ansvar för att avgöra
vilka kostnader som kan accepteras, kan det kommunala
inflytandet över projektens utformning göra sig gällande på ett
tidigt stadium i tillkomstprocessen. Då ökar kommunernas ansvar
inför bostadssökande och övriga kommuninvånare för resultatet av
den förda bostadspolitiken.

Utskottet vill understryka behovet av att
produktionskostnadsprövningen finns kvar. Denna prövning har
haft en prisdämpande effekt. Utskottet anser emellertid att det
finns skäl, som talar för att lägga ett ökat ansvar för denna
prövning på kommunerna. En viktig förutsättning för ett
genomförande av ett sådant förslag är dock att den kommunala
kompetensen kan byggas upp på ett sådant sätt att granskningen i
kommunen blir tillfredsställande. I många kommuner saknas i dag
denna kompetens. Utskottet förordar att en försöksverksamhet
genomförs med kommunal produktionskostnadsprövning. I en första
etapp bör den omfatta de kommuner som själva önskar ta över
prövningen. Boverket bör ges i uppdrag att administrera en sådan
försöksverksamhet. I det sammanhanget bör verket också se över
grunder för prövningen. Där försöksverksamheten genomförs får
länsbostadsnämnderna mera rådgivande uppgifter.

Vad nu anförts om produktionskostnadsprövning samt kommunernas
beslutanderätt bör riksdagen ge regeringen till känna. Det kan
finnas skäl att i sammanhanget överväga om kommunerna skall
ersättas för de merkostnader som kan bli följden av den ökade
kommunala administrativa insatsen i samband med prövningen.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:6.beträffande slopande av markvillkoret, den
kommunala bostadsanvisningsrätten och
produktionskostnadsprövningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2
yrkandena 2, 3 och 7 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del
inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna
del föreslagits och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om produktionskostnadsprövningen,

6. Slopande av areagränsen för småhus som krav för statligt
bostadsstöd (mom. 8)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "statliga
bostadssubventioner" bort ha följande lydelse:

För närvarande gäller, som ovan framgått, att statligt stöd
inte lämnas för bostäder i småhus med en bruksarea som
överstiger 180 m2. I propositionen föreslås att den regeln
slopas.

Som anförs i den socialdemokratiska partimotionen Bo2 är ett
genomförande av detta regeringsförslag stötande. Som också
anförs i motionen skulle ett förverkligande av
regeringsförslaget innebära att det inte längre kommer att
finnas någon begränsning i det statliga lånesystemet av
belåningen av stora lyxvillor. Det är inte försvarbart att ge
bostadsfinansieringssystemet en utformning som innebär att
skattemedel skall användas till uppförande av hus som endast är
tillgängliga för en mycket exklusiv köparkrets.

Utskottet tillstyrker med det anförda de båda partimotionerna
från s och v och avstyrker propositionen om slopande av
areagränsen för småhus.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:8. beträffande slopande av areagränsen för småhus
som krav för statligt bostadsstöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande
4 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del inte godkänner vad i
proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna del föreslagits,

7. En kommission för bygg- och bostadsområdet (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "bör tillsättas" bort
ha följande lydelse:

Som har framgått av vad utskottet med anledning av motion Bo2
(s) ovan anfört är sysselsättningsläget inom byggbranschen
utomordentligt allvarligt praktiskt taget över hela landet.
Läget har förvärrats genom regeringens föreslagna åtgärder.
Utskottet delar den oro för utvecklingen som förs fram i motion
Sk21 (c). Det finns anledning för regeringen att skyndsamt ta
initiativ till en kommission för bygg- och bostadsområdet med
den breda sammansättning som motionärerna föreslår. I
kommissionen bör också ingå företrädare för de i riksdagen
representerade partierna.

Som motionärerna anför bör resultatet av kommissionens arbete
redovisas för riksdagen under 1992.

Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning genom ett
tillkännagivande till regeringen ge uttryck för uppfattningen
att en kommission i enlighet med vad i motion Sk21 (c)
föreslagits bör tillsättas. En sådan meningsyttring ger uttryck
för den stora vikt som riksdagen tillmäter frågan om
byggsysselsättningen.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:9. beträffande en kommission för bygg- och
bostadsområdet
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Sk21 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Avslag på propositionen m.m.

Jag instämmer med vad i reservationerna förordats och
hemställts.

Slopande av konkurrensvillkoret som krav för statligt
bostadsstöd

Konkurrensvillkoret innebär i princip att ett
bostadsbyggnadsprojekt skall upphandlas genom infordran av anbud
från flera anbudsgivare. Villkoret infördes för att stärka
konkurrensförutsättningarna i bostadsproduktionen. Under senare
delen av 1970-talet var andelen anbudsupphandlade lägenheter
65%. Under 1980-talets överhettade byggkonjunktur hade
villkoret en mera begränsad betydelse.

Det finns goda skäl att ha kvar konkurrensvillkoret även i
fortsättningen. Under de närmaste åren kan
bostadsbyggnadsmarknaden förväntas vara av den karaktären att
konkurrensvillkoret kommer att vara betydelsefullt när det
gäller att pressa byggkostnaderna.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionen om att
konkurrensvillkoret skall avskaffas. Vänsterpartiets partimotion
Bo3 tillstyrks i denna del.

Med hänvisning till vad ovan anförts anser jag att utskottet
under moment 7 borde ha hemställt: 7. beträffande slopande
av konkurrensvillkoret
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Bo3 i denna del
inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna
del föreslagits,

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna m.m. 1
Utskottet 2
Grunderna för bostadsfinansieringssystemet 2
Statlig kreditgaranti 7
Räntebidrag vid övergång från hyresrätt till bostadsrätt
m.m. 9
Slopade krav för statligt stöd 10
En kommission för bygg- och bostadsområdet 13
Hemställan 13
Reservationer 15
1. Räntebidrag för nya hus och för hus i beståndet
(mom.1) (s) 15
2. En översyn av ordningen med kommunal borgen (mom. 3)
(s) 17
3. Räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett
allmännyttigt bostadsföretag m.m. (mom. 4) (s) 17
4. Räntestöd för lägenhetsunderhåll (mom. 5) (s) 18
5. Slopande av markvillkoret, den kommunala
bostadsanvisningsrätten och
produktionskostnadsprövningen som krav för statligt
bostadsstöd (mom. 6) (s) 18
6. Slopande av areagränsen för småhus som krav för
statligt bostadsstöd (mom. 8) (s) 20
7. En kommission för bygg- och bostadsområdet (mom.9)
(s) 21
Meningsyttring av suppleant (v) 21