Bilskrotningsfonden, m.m.

Anf. 1 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Vi ska nu debattera det betänkande som bland annat behandlar regeringens proposition om bilskrotningsfonden. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om bilskrotningsfonden och att det nuvarande systemet med skrotningsavgifter och skrotningspremier upphör samt att bilskrotningsfonden avvecklas. Även en del avfalls- och kretsloppsfrågor, som bland annat innefattar producentansvar, återvinning, kommunal avfallshantering, farligt avfall, förbränning och nedskräpning, finns med i betänkandet. Jag återkommer till dessa, men jag börjar med bilskrotningsfrågorna. Att både bilar som fungerar och uttjänta bilar innehåller miljöfarliga ämnen och komponenter är naturligtvis känt av alla och envar. Trots det kan vi se att bilar lämnas på vägar, på parkeringsplatser och ute i naturen. Det förekommer också att bilar, trots att de inte är avsedda att användas längre, blir stående hos bilägaren i stället för att lämnas till en auktoriserad bilskrotare. Det verkar alltså som om inte alla vet, eller kanske inte bryr sig om, att det enligt miljöbalken är förbjudet att skräpa ned utomhus. Bilar som blir stående rostar och kan på sikt läcka miljöfarliga ämnen. När producentansvaret nu utvidgas finns det därför anledning att även utöka och tydliggöra producenternas ansvar för att därigenom öka förutsättningarna för att en uttjänt bil lämnas till skrotning i stället för att den överges eller blir stående. Det är därför oerhört viktigt att den förordning om producentansvar som regeringen avser att meddela kommer att vara tydlig så att de uttjänta bilarna omhändertas. Vi kommer från Socialdemokraternas sida att följa frågan. Vi tycker att det är bra att de återstående medlen i bilskrotningsfonden kommer att användas för skrotning av äldre bilar som saknar katalysator. Antalet bilar i trafik som saknar katalysator uppgår till ca 390 000. I bilskrotningsfonden fanns 273 miljoner kronor i november 2006. Nu är det förstås inte så enkelt att man bara kan dividera fondens medel med antalet bilar, för medel ska enligt förslaget också kunna gå till kommunernas kampanjer och till bortforslandet av bilar. Jag kan säga att detta oroar oss socialdemokrater en aning. Frågan är om medlen räcker för att få in alla dessa bilar. Det skulle vara intressant att höra vad debattörerna från regeringspartierna säger om detta. Har ni några funderingar? Känner även ni en viss oro? Kommer ni att återkomma till riksdagen med frågan? När, i så fall? Jag vill i sammanhanget också säga att förslaget om bilskrotning i stort sett var färdigberett av s-regeringen. Därför är det lätt för oss att ställa oss bakom huvuddragen, och vi har alltså inga motioner eller reservationer i frågan. Det har vi emellertid när det gäller avfallsfrågor som helhet. Det rör sig om flera frågor. Till exempel tycker vi att producentansvaret för källsorterat återvinningsmaterial, såsom returpapper, måste skärpas. Hämtning och återvinning av returpapper och annat returhushållsavfall fungerar inte bra i storstadsregionerna. Hushållen får själva transportera sitt returhushållsavfall över långa avstånd till olika uppsamlingsställen. Så står det i reservationen, men jag kan tillägga att jag hört, och även sett, att så också kan vara fallet på landsbygden. Enligt förordningen om producentansvar för returpapper ska ett insamlingssystem anses som lämpligt om det är lättillgängligt, underlättar för den som har returpapper att lämna ifrån sig detta och i övrigt ger god service åt dem som lämnar returpapper till systemet. Vi vet att bedömningen av insamlingssystemets lämplighet sker i samråd med kommunerna men att förordningen inte alltid uppfylls. Hur tänker majoriteten gå vidare med den frågan? Det är oerhört viktigt att kunna bli av med sitt avfall på ett enkelt och korrekt sätt, och det är därför önskvärt att den fastighetsnära insamlingen utvecklas. I dag ligger ofta ett alltför stort ansvar på konsumenterna. Trots hushållens återvinning ökar den totala mängden avfall, eller för att vara korrekt: De tre senaste åren har mängden varit konstant. Sedan 1994 har den dock ökat. Deponeringen har under samma tid minskat med 70 procent. Styrmedel som bidragit till detta är exempelvis deponiskatt och förbud mot att deponera organiskt avfall. Är styrmedel av den karaktären något som majoriteten kan tänka sig även i fortsättningen? Budskapen från de olika partierna i regeringen har ju skiftat när det gäller behovet av lagstiftning, miljöavgifter och skatter. Fru talman! Jag ser det som positivt att regeringen kommer att fortsätta det viktiga arbete som vi socialdemokrater påbörjade genom att visa att det går att bryta sambandet mellan tillväxt och miljöförstörande verksamhet. Det går att göra. Det vet vi genom att vi minskat utsläppen av växthusgaser samtidigt som vi haft en hög tillväxt. Mitt råd är att vara öppen för alla typer av lösningar - lagstiftning, skatteväxling, avgifter - men naturligtvis även ge stimulans i form av medel till forskning, stöd till miljöprojekt med mera. Viktigt är naturligtvis också att frågor som hör hemma på EU-nivå aktivt drivs där, till exempel pantsystem på glasflaskor och burkar. Vi hoppas dock att regeringen inte väntar på att hela EU ska hitta ett system utan driver ett samarbete, exempelvis som försöksprojekt, mellan ett antal länder i närområdet för att lite snabbare kunna hitta ett bra system. Jag har många frågor efter att ha läst betänkandet. Alla förslag från såväl majoriteten som från oppositionen hänvisas till utredningar. Det skulle ändå vara intressant att höra något om den tillsatta utredningen om producentansvar som utgår från materialströmmar. Hur går tankarna beträffande det systemet? När det gäller att skära ned de administrativa bördorna med 25 procent, som man kan läsa om i betänkandet, undrar jag om det finns en risk att det drabbar miljön och konsumenterna på ett negativt sätt. Kommer konsekvensanalyser att presenteras? Socialdemokraterna står bakom alla reservationer där vi finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till den om nedskräpning av marina miljöer, nr 13. Jan-Olof Larsson återkommer senare till motiveringen. I detta anförande instämde Monica Green (s).

Jacob Johnson (V)

Anf. 2 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1 i betänkandet. Jag står naturligtvis bakom övriga vänsterpartireservationer i ärendet men avstår av praktiska skäl från att yrka bifall till dessa i dag. Regeringen föreslår i betänkandet att nuvarande systemets skrotningsavgifter och skrotningspremier upphör och att bilskrotningsfonden avvecklas. Förslaget tydliggör producentansvaret, vilket vi tycker är bra. Det saknas dock kompletterande och mer långsiktiga åtgärder för att framtida uttjänta bilar verkligen ska lämnas till bilskrotning och inte i naturen eller på annan olämplig plats. I Vänsterpartiets reservation säger vi därför att regeringen ska utreda om det är möjligt att inrätta ett pantsystem för bilar samt ändra avställningstiden för fordon. Dessa två förslag kan bidra till att uttjänta bilar även i framtiden lämnas till skrotning och därmed inte påverkar miljön negativt. Bakgrunden till detta är att regeringen höjde skrotningspremien 2001 för att på så sätt stimulera till att fler bilar skulle lämnas in till bilskrotningsföretag. Den åtgärden fick dock begränsad effekt eftersom skrotningsföretagen samtidigt höjde sina mottagningsavgifter, vilket ledde till att bilägarna i praktiken inte fick någon ökad summa pengar i handen vid skrotningen. Regeringen hänvisar till att den höjda premien inte ledde till att fler bilar lämnades till bilskrot och menar att det inte fungerade. Vi delar inte denna bedömning. Vi tror att en avveckling av fonden måste kompletteras med någon form av ekonomiskt styrmedel så att bilägarna lämnar sina bilar till skrotning. Ett sätt är att införa ett pantsystem som skulle kunna fungera på samma sätt som inom glasåtervinningen. Det betyder att den förste ägaren påförs en extra avgift, en pant, i samband med köp av bil. Panten följer bilen tills den siste ägaren inlöser den vid skrotningen. Värdet av panten följer på så sätt med genom hela kedjan. Om panten uppgår till ett relativt betydande belopp, till exempel 5 000 kronor, får bilägaren ett kraftigt incitament att inte bara låta bilen stå eller göra sig av med den på olämpligt sätt. En bil får i dag ställas av på obegränsad tid. Bilägaren betalar under avställningstiden varken fordonsskatt eller trafikförsäkring; endast en avgift på 35 kronor per år utgår. Det är ingen betungande utgift, utan man kan ha sin bil stående avställd under lång tid. Skrotbilar innehåller farliga delar och vätskor, vilket gör att en skrotbil klassas som farligt avfall. Mot bakgrund av att en skrotbil kan påverka miljön och människors hälsa tycker vi att dagens regelsystem måste ändras. Med undantag för veteranbilar är det inte rimligt att en bil kan vara avställd hur länge som helst. Vi tycker att en rimlig tidshorisont kan vara två år. En kombination av ett pantsystem och en lagändring om begränsad avställningstid skulle stimulera den siste ägaren att verkligen lämna in sin bil till skroten. Fru talman! Utskottet hade på förmiddagen ett intressant seminarium med rubriken "Livet efter klimathotet - hur kan vi förändra utan att försämra?", där vi fick träffa forskare från Vetenskapsrådet. Vi diskuterade bland annat piskor och morötter i klimat- och miljöarbetet. Forskarna förordar pantsystem, som är ett bra sätt att ändra beteendet och få en långsiktig förändring hos människor. Vi fick på seminariet alltså ytterligare ett argument för vår reservation. Fru talman! I övrigt behandlas i betänkandet även andra avfalls- och kretsloppsfrågor. Jag vill i enlighet med vår reservation 4 understryka vikten av att kommuner och näringsliv underlättar för invånarna att öka kretsloppsgraden i avfallshanteringen. Återvinningssystemen måste utvecklas, inte minst för att underlätta för rörelsehindrade och icke bilburna. Vänsterpartiet vill även att handeln med avfall över kommungränser förhindras i enlighet med vår reservation 9. I vår reservation 10 begär vi att berörda regionala och nationella myndigheter förbättrar reningseffekten och slamhanteringen och påskyndar utvecklingen med slutna VA-system, så att kretsloppen kan slutas mellan stad och land. Näring från åkermark hamnar antingen i vattendrag, i sjöar och till slut i havet, eller i slammet som bildas i reningsverket - slam som bara till viss del går tillbaka till jordbruksmarken. Ett annat problem i sammanhanget är att enskilda anläggningar ofta saknar tillräcklig rening. Det är först när alla dessa anläggningar är åtgärdade som det är möjligt att restaurera sjöar och havsvikar. På sikt har det naturligtvis stor betydelse för hela Östersjöns restaurering. För att förbättra situationen måste reningsverken öka reningsgraden, slammet tas om hand på ett mer kretsloppsbaserat sätt och utvecklingen av mer slutna VA-system påskyndas. Därför föreslog vi att berörda nationella myndigheter får uppdraget att verka för att förbättra reningseffekten och slamhanteringen och påskynda utvecklingen av mer slutna VA-system.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 3 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Vi ska debattera betänkandet 2006/07:MJU8, som handlar om bilskrotningsfonden med mera. Det som kallas "med mera" är väl alla motionsförslag från den allmänna motionstiden. Det finns flera intressanta förslag. Bilskrotningslagen som kom till 1975 innebar att vi i Sverige skulle införa ett system för att omhänderta de uttjänta bilarna samt att endast auktoriserade bilskrotare skulle få skrota bilarna. Man kan utfärda ett intyg, och fordonet kan avregistreras och föras ut ur vägtrafikregistret. När fordonet är avregistrerat får bilägaren en skrotningspremie. Detta har finansierats genom bilskrotningsfonden. Producentansvaret för bilar, som infördes 1998, innebar att bilar som har lämnats till producenter ska vidare till skrotning utan avgift från producenten. Det innebär att vi i dag har två parallella system, och det är det som betänkandet handlar om. 2002 kom ett EU-direktiv som sade att länderna skulle förebygga uppkomsten av avfall från fordon. Avsikten var att befrämja återanvändningen och återvinningen. Direktivet säger att sista innehavaren inte ska belastas med kostnader vid inlämnandet till skrotning. Det förslag som ligger i propositionen är att nuvarande system med skrotningsavgift och premie upphör och att bilskrotningsfonden avvecklas. De pengar som finns kvar i fonden ska användas så långt de räcker till bilar som är av äldre årsmodell än 1989 samt till kommunernas arbete med att få bort bilar som står i naturen och skrotar. Man vill utveckla producentansvaret för bilar och öka återvinningsgraden på alla material som finns i en bil. Skrotning av bilar är en avfallsfråga. Enligt förslaget vill man få bort bilar som inte har katalysatorer. Man uppskattar att de är 390 000, precis som sagts innan. Det är viktigt för att minska utsläppen av kväveoxider, flyktiga organiska ämnen och partiklar. Det är viktigt att hålla med om att det är en riktig åtgärd. I dagarna har vi gjorts uppmärksamma på de farliga partiklarna och på hur illa de påverkar oss, stora som små, kanske allra mest barnen. Det är illa ställt med luftkvaliteten i de stora städerna i Sverige, mycket på grund av det som däcken river upp, har man upptäckt. Framför allt är det dubbdäcken som river upp partiklar på vägen. Det här är allvarligt. Det kan tvinga fram snabba åtgärder, för vi vill ju alla vara med och skapa en god framtid och uppväxtmiljö för våra barn. Det är därför dags att hitta på lösningar. Men vad ska vi göra? Ska miljöbilar få ha dubbdäck? Är det bara bilens omhändertagande som vi behöver informera om, eller behöver vi kanske ha obligatorisk information på alla försäljningsställen om den negativa påverkan däck, framför allt dubbdäck, kan ha? Kanske vi kan behöva stänga av trafiken vid vissa nivåer av partiklar i luften? Vi behöver ta allvarligt på trafikens negativa miljöpåverkan och hitta åtgärder som är möjliga att genomföra inom en snar framtid. Jag kommer in på motionsförslagen nu. De handlar om återvinning, om insamling, pantsystem och förbränning. Även VA-system och nedskräpning i kustnära miljöer berörs. Som Jacob sade har vi varit på Vetenskapsrådets miniseminarium i dag. Vi har pratat mycket om kretslopp, hanteringen av hur våra råvaror flyttar omkring, vårt beteende och vad de ekonomiska styrmedlen kan göra. Jag tänkte på trenden med importerat vatten i flaska. Jag vill hylla det goda och värna det fina vatten vi har i Sverige. Jag uppmanar alla att dricka kranvatten så långt som möjligt. Vi har ett ständigt ökande flöde av skräp och förpackningar. Ett stort arbete läggs på konsumenten, som inte alltid har så stor valfrihet. Behöver man något är det förpackningarna som gäller, och ibland är de mer eller mindre nödvändiga, kan man tycka. Det är därför viktigt att man utvecklar den fastighetsnära insamlingen i takt med hur utvecklingen sker i andra änden, på förpackningssidan. Det är också viktigt att utveckla producentansvaret. Det ska vara enkelt att sortera rätt. Där är vi inte. Det är på många ställen jättesvårt för människor som inte har bil att ta sig till återvinningscentralerna. I betänkandetexten tas exempel från Stockholm upp, men Sverige är lite större än Stockholm, och det är inte enkelt att tillgodose alla olika behov som finns i vårt långa land. Det finns mycket att tänka ut och lösa. Materialströmmar är ett intressant tänk i återvinningsdiskussionerna. Jag ser att man i regleringsbrevet för Naturvårdsverket från den 31 december 2006 säger att man ska utreda förutsättningarna för att ändra dagens förpackningsbaserade producentansvar till ett producentansvar som utgår från materialströmmar, och man ska även utreda möjligheten att utveckla insamlingssystem för sådant avfall. Det är precis vad vi i Miljöpartiet föreslog i en motion under allmänna motionstiden. När vi blev medlemmar i EU tänkte jag att vi skulle få försöka använda medlemskapet så gott det går. Att utveckla ett gemensamt pantsystem för burkar och flaskor borde väl vara en enkel sak att genomföra. Det har inte skett, och det ser ut att vara svårt. "Enligt branschen är ett europeiskt system möjligt men svårt att genomföra, eftersom det kräver en omfattande samsyn på alla deltagande marknader", skriver man i betänkandetexten. Jag tycker att vi från Sveriges håll ska fortsätta driva den frågan. Återvunnet material blir en allt viktigare råvara, och en höjd ambition på återvinningsområdet ger förbättrad miljö och kan skapa nya arbetstillfällen. Att återanvända måste vara övergripande. Utvecklingen är att förbränningen tenderar att öka. Framför allt plast förbränns ganska mycket. Vi pratar därför om återanvändning i större omfattning och har en motion där vi talar om återvinningscertifikat som ett sätt att öka efterfrågan på återvunnet material. Med ett sådant certifikat åläggs producenten att använda en viss mängd återvunnen råvara per materialslag. Vänsterns motion om slutna VA-system tycker jag är väldigt intressant, men jag skulle vilja kalla det för kretsloppssystem. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi får tillbaka samhällets näringsämnen i kretsloppet. När man börjar nysta i det ser man vilka tokiga system vi har byggt fast oss i. Reningsverken var en dåtida lösning för att fånga upp slammet, så att det inte åkte ut i vattendragen. Allteftersom tiden har gått och vi har fått mer kunskap om vad slammet innehåller har man byggt på reningsverken med olika reningssteg som kan omhänderta en hel del av fosforn. På större reningsverk finns även en stor del kväverening utbyggd. Detta och mycket mer tas om hand. Men det finns restprodukter som inte hamnar på rätt ställe och restslam som används som täckningsmaterial på tippar. Ett system där rent friskt vatten, som vi har i Sverige, används som transportmedel för det mänskliga avfallet ser jag som en felanvändning av resurser. Det krävs nytänkande när det gäller både vattenburna system och system för att återfå näringen till jorden. Separering av avlopp är en viktig fråga. Jag stöder verkligen tankarna i den här motionen. En motion handlar om nedskräpning av stränder. Den kan jag också ställa mig bakom. Jag anser att det är väldigt viktigt att vi har ett permanent system för strandstädning. Det är ju de vackra stränderna som vi ska locka våra turister till. Med tanke på hur det ser ut på våren ute på västkusten kan jag säga: Det skulle inte komma många turister om vi inte städade stränderna. Det är ett ständigt återkommande jobb. Vi måste hitta finansiering och permanenta strandstädjobben. Till sist vill jag säga att jag ställer mig bakom alla Miljöpartiets yrkanden, men jag yrkar bifall endast till reservation 8.

Anf. 4 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Jag tror att vi behöver minst en positiv nyhet varje dag. Det är mycket glädjande att vi i dag kl. 11 har fått presentationen av miljöbilspremien. För att få kallas miljöbil får en bil släppa ut högst 120 gram koldioxid. Jag tror att det är ett bra steg mot en bättre bilpark i Sverige, och det behövs. Fru talman! I det här betänkandet behandlas regeringens proposition om hur vi i framtiden ska ta hand om och återvinna uttjänta bilar och stimulera att äldre bilar, i första hand de som inte har katalysator, försvinner från våra vägar. Att dessa äldre bilar ersätts med nya, miljövänligare bilar som dessutom drar betydligt mindre bränsle och går att köra på alternativa, icke-fossila bränslen är både nödvändigt och önskvärt om vi ska vara trovärdiga i kampen mot de hotande klimatförändringarna. På denna punkt ser jag att utskottet är enigt. Det är dags att utveckla producentansvaret och faktiskt börja avveckla det gamla skrotningssystemet från 1975. Fru talman! Sveriges bilpark behöver förnyas. Vi ligger fortfarande på tredje plats från botten räknat när det gäller åldern på vår bilpark. Då jämför jag med EU-15, alltså de länder som var med i EU före östutvidgningen 2004. Vi har endast Grekland och Finland bakom oss. Det är faktiskt en föga hedrande placering. Det är inte bra vare sig för miljön, trafiksäkerheten eller för bensin- eller bränsleförbrukningen. Nu kan man naturligtvis uttrycka sig lite mer positivt. Jag kan säga att vi i Sverige ligger bäst bland de tre sämsta. I regeringen håller man för närvarande på och bereder förordningen om ett nytt och utvecklat producentansvar, och man ser över bilskrotningen. Målsättningen för alliansregeringen - och jag är säker på att man ska lyckas uppnå den - är att den nya förordningen ska hinna träda i kraft samtidigt med den nya lagen, det vill säga redan den 1 juni detta år. Det finns naturligtvis en risk för att folk som äger gamla uttjänta bilar som inte går att få i gång och som man inte kan starta och köra i väg med drar sig för kostnaderna för att transportera dessa bilar till återvinning. Här har regeringen gett Vägverket och Naturvårdsverket ett uppdrag att se över hur detta ska lösas, så att man på ett vettigt sätt kan lämna sin gamla trotjänare till återvinning. Detta uppdrag ska redovisas den 31 december i år. Jag har fullt förtroende för att alliansregeringen kommer att klara även denna uppgift. Fru talman! Avfall är inte bara skräp. Avfall är oftast en tillgång. Det är i de allra flesta fall både möjligt och lönsamt att återvinna materialet i de uttjänta produkterna. I en del fall är det till och med mycket lönsamt, bland annat när det gäller en del metaller. I andra fall kan energiutvinning vara det mest optimala. Vid energiutvinning kan man faktiskt minska behovet av fossila utsläpp, så det kan ha något gott med sig. Men vi ska naturligtvis använda det på bästa sätt, och bästa sätt är att återanvända materialet. Det är oftast också det mest ekonomiska, med några få undantag som några allianskolleger kommer att ta upp sedan - jag tänker bland annat på glas. Där är det kanske inte så lönsamt, men det är nödvändigt i alla fall. Biologiskt avfall kan man naturligtvis bränna, men man kan också utvinna biogas ur det och på så sätt minska användningen av fossila bränslen. Då vi tar hand om avfall måste vi se helheten, så att inte till exempel långa transporter äter upp miljövinsterna. Vi får inte vara dumma. Vi måste ha ett helhetsperspektiv på hur vi tar hand om det vi lämnar efter oss. Vi måste också se över en del så kallade styrmedel som finns i dag. Styrmedel är inte alltid av godo. Jag har ett exempel på nära håll, som jag har ställt frågor till förra regeringen om. Jag kommer att fortsätta bearbeta den nuvarande regeringen. Exemplet handlar om ett företag hemma i Blekinge, Tefac AB, som hör till Aarhus Karlshamn-gruppen. Det företaget är beroende av råvaror som klassas som biobränsle. Det styrmedel som finns i dag - jag vill inte beskylla någon för att ha hittat på det, även om det måste vara någon - är att man ger subventioner för att bränna det och göra energi av det. I själva verket är det egentligen lönsammare att använda det till att göra nya produkter. Men på grund av att vi subventionerar att man bränner det - vilket säkert var ärligt och gott menat från början, för det skulle minska användningen av olja - kan man inte använda det för materialåtervinning. I livsmedels- och läkemedelsindustrin kan man använda detta, som vi tycker är biologiska rester. Styrmedel är inte alltid bra. Morötter kan vara bättre och nyttigare, som ni vet. Subventionerna försvårar för en del industrier att på ett lönsamt sätt bedriva sin verksamhet. Det kan vara så att subventioner slår ut användningen av förnybara råvaror. Fru talman! Vi måste se till att det är praktiskt möjligt för både näringsliv och enskilda att medverka då vi ska återanvända vårt avfall på bästa sätt. Vi ska naturligtvis ha rimliga avtal när vi ska lämnar våra produkter till återvinning. De frågorna kommer en del av mina allianskolleger att belysa närmare. Jag hittade lite intressanta uppgifter från en doktorand som heter Kristina Nyström. Hon doktorerar på Internationella handelshögskolan i Jönköping. Hon har undersökt vilka sysselsättningseffekter verksamheten har och också hur viktigt det är att konkurrensutsätta de områdena. Hon skriver så här: Avfallsbranschen sysselsätter ca 11 000 personer och omsätter årligen 14 miljarder. Andelen nya företag var i genomsnitt 7,7 procent. Det är alltså den lägsta andelen nyföretag i sektorn. Där kom det negativa. Avfallsbranschen är inte så positiv. Nu kommer det glädjande. Återvinningsbranschen sysselsätter visserligen bara ca 2 000 personer. Men de 2 000 personerna omsätter 7 miljarder. Branschen, gott folk, växer. Andelen nya företag var hela 18,2 procent. Återvinningen växer, och den har en potential att växa. Detta är glädjande. Vi börjar alltmer få upp ögonen för att mycket som tidigare var avfall i själva verket är en resurs som kan återanvändas. Utskottet är överens om att producentansvaret måste fortsätta att utvecklas. Alliansregeringens ambition är att få ett system som utgår från materialströmmar och att utveckla, förfina, förbättra och underlätta insamlingssystemet. Det slogs fast i alliansens första budget. Naturvårdsverket fick redan i december 2006 i uppdrag att utreda de frågorna. Här är det snabba ryck; det är det när det blir en ny regering. Det blir rivstart även på det här området. Ni behöver inte vänta länge, gott folk. Redan när vi återsamlas här till hösten den 1 oktober ska det redovisas. Det är saker och ting på gång. Jag tänkte inte gå in på enskilda reservationer. Vi från alliansen tycker att det mesta är tillgodosett. Men jag kan inte låta bli att lite kommentera en reservation. Det är nr 14. I går tog jag en promenad på stan. Jag måste medge att det dräller av fimpar, i varje fall i den här staden. Det är möjligt att ett pantsystem skulle göra att vi fick ett antal fimplockare på våra gator. Jag grunnade på en sak när jag gick där. Hur har Miljöpartiet tänkt sig att det ska gå till i praktiken? Handlar det bara om filtercigaretter? Kanske skulle man ge pant på snuset? Påssnus kan man i varje fall plocka upp. När jag tittade nere vid Sergels torg tänkte jag: Varför ska man inte kunna ha pant på begagnade tuggummin? Det dräller det av i den här staden. Det är en annan fråga som jag också tycker återstår att lösa. Ska de insamlade fimparna användas för energiframställning, det vill säga som biobränsle? Det finns väl vissa som skulle gå och dofta på den röken kanske. Eller ska man använda dem för materialåtervinning? Jag utgår från att Miljöpartiet arbetar vidare med frågan, fru talman. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Anf. 5 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Jag hade egentligen ganska många frågor i talarstolen. Jag kanske har fått svar på en del, i varje fall delvis. Jag vill fortsätta att tala om att få bort de gamla bilarna utan katalysator och om alliansregeringen har funderat lite mer på det. När man gör divisionen blir det 700 kronor per bil, om man tänker sig att man skulle få bort alla på en gång. I nuvarande system har det inte känts som att det har varit en summa som har räckt till för att få bort de gamla bilarna. Jag sade att vi ställer oss bakom förslaget. Men det kan ändå vara intressant att höra om ni har tänkt vidare, om det är möjligt att anslå mer pengar eller om ni har funderat på att återkomma i vårpropositionen eller så i den här frågan.

Anf. 6 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! För bilarna utan katalysator finns pengar avsatta för inlämning. Där är väl bekymret inte så stort. För de bilar som inte själva kan rulla ser Naturvårdsverket över hur man kan få dem att "rulla" till återvinning. Vi har en annan ny grej som är väldigt viktig. När det köps nya miljövänliga bilar försvinner det oftast någon mindre miljövänlig bil längst därnere. Den som kanske har råd att köpa den nya miljöbilen har en bil som är två tre år gammal. Det är en bättre begagnad bil och en mycket bättre än den därnere utan katalysator. Vi får en kedjereaktion. En ny miljöbil gör att det rasslar till i hela kedjan. Jag tycker att vi är på väg. Det som har hänt i dag är riktigt bra. Det tror jag att vi är överens om, Carina Ohlsson. Det är bra, eller hur?

Anf. 7 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Jag tycker inte att jag fick svar på frågan. När man tar de medel, de pengar, som nu finns blir det 700 kronor per bil. Några andra pengar finns inte anslagna. Det har inte tidigare varit incitament till att man skrotar bilarna. Jag tycker att vi har ett gemensamt ansvar att systemet som vi inför fungerar. Jag tänkte mig att ni kanske hade tittat lite längre. Kanske skulle det vara lite mer pengar, några tusen, för att försöka att lite snabbare få bort de gamla bilarna. Då kanske man skulle ha lättare att byta upp sig till en bättre begagnad bil. Det kan var det valet en del har att göra. Alla har inte råd att köpa en ny miljöbil. Det har vi också lärt oss i dag. Det är olika om man har god ekonomi eller dålig ekonomi. Jag ser med spänd förväntan fram emot resultatet av det den snabba utredningen. Att ni tillsatte en utredning låter spännande. Men det var inte lika spännande den förra mandatperioden. Det var inte någon bra verktygslåda, fick vi reda på. Man skulle göra och inte tillsätta utredningar. Jag tycker ändå att det är spännande, Jeppe Johnsson. Jag ser fram emot det nya producentansvaret. Det skulle också vara spännande att höra lite mer. Hur har ni tänkt er med materialströmmarna? Hur går tankegångarna? Vad är det för typ av styrmedel man ska använda? Är det både morötter och piskor? Jeppe Johnsson tog upp frågan om fimpar och tuggummi. Då tänkte jag på visan om att det kan vara farligt för en myra att fastna i ett Toy. Men det är farligt för fler individer att äta upp en fimp och få i sig det giftet. Det kanske inte är en riktigt så bra jämförelse men ändå lite spännande att han tog upp den frågan. (Applåder)

Anf. 8 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Jag tänkte mig inte att man skulle återvinna fimparna genom att äta upp dem. Jag missuppfattade nog vad Carina sade. Det är möjligt att 700 kronor inte räcker, Carina Ohlsson. Det finns säkert en del som har oerhört svårt att skiljas från sin gamla trotjänare. Det finns en del som heller inte har råd att skaffa sig något annat. Till slut kommer man till ett läge när man inte har råd att köra den gamla bilen. De här bilarna är väldigt dyra att köra. Jag kan inte föregripa vad departementet har tänkt om pengarna i fonden. Men räcker inte de 700 kronorna och moroten att du får subventionerad eller gratis transport för din gamla bil som inte går att köra får man naturligtvis titta över det. Jag tror fortfarande mer på morötter. Den riktiga moroten här är att du stimuleras att köpa en ny bil någonstans där uppe i kedjan, och sedan rasslar det ned genom hela kedjan. Vi som kör dieselbilar betalade förut fyrdubbel fordonsskatt trots att vi släppte ut ett antal deciliter mindre. Er regering tog bort det där, så att man under tre år har vanlig skatt på en dieselbil. Det har fått betydelse; det säljs fler dieselbilar. Jag har en ganska stor dieselbil. Den går på 0,55. Det är positivt med morötter. Det är klart att jag gärna skulle vilja ha haft morötterna här nere. Men om vi ser på bilparken som helhet gör morötterna mer nytta om vi har dem där uppe så att man köper moderna, bra och fina bilar. De som är några år gamla är inte heller så dåliga. De är dem där nere som Carina och jag är bekymrade för - icke-katalysatorbilarna. Dem vill vi ha väck. Men jag tror att det bästa är att börja uppifrån.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 9 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Jag blev nyfiken när Jeppe sade att miljöbilspremien föreslogs kl. 11 i dag. Det förslaget skulle gälla bilar som släpper ut under 120 gram koldioxid per kilometer, om jag förstod det rätt. Det som är bra för miljön ska vara billigt, och det som förstör och skitar ned ska vara dyrt. Det är ungefär vad Miljöpartiet brukar säga. Det här är en bra grej för miljön, så det ska vara billigt. Jag undrar bara om du har koll på hur många bilar som har det kravet i dag. Jag har själv nämligen precis bytt bil. När jag var och letade efter bilar insåg jag att det inte är helt lätt. Men visst finns det sådana bilar. Framför allt finns det bilar som går på biogas, men då har man lite problem med att hitta bränslet. Och visst finns det gas, men i hög grad fossil gas. Vi måste bygga ut biogasen. Det här återkommer i frågan om återvinningsindustrin, hur vi ska hantera vårt avfall och så vidare. Om jag ska ha biogas i min bil i dag, på västkusten, får jag skriva ett avtal om att man pumpar på lika mycket biogas på naturgasnätet som jag tankar. Men då får jag betala 1,50 mer för biogasen än för den andra gasen. Vi måste gynna det som är bra för miljön på många sätt. Därför undrar jag över det miljöbilsförslag som vi har hört så himla mycket om och som äntligen kom kl. 11 i dag. Vad innebär det för miljön, Jeppe?

Anf. 10 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Vad innebär det för miljön? Det trodde jag att Tina Ehn förstod som miljöpartist. Det betyder ju att ett antal gamla bilar skrotas ut. Jag kommer inte riktigt ihåg vad bilarna drar, men jag tror att en dieselbil ska ned till 4,5 per mil och en bensinare ned till 0,5. Jag har en ganska ny Polo också - tyvärr inte dieseldriven. Den klarar inte 0,5. Däremot klarar dieseln snart det. Det innebär naturligtvis att för varje sådan här bil som någon nu köper kan man tänka sig att denna någon tidigare hade en bil som drog en liter per mil. Nu har de en bil som drar en halv liter. Det betyder att man kan köpa två sådana nya bilar utan att utsläppet ökar. Men nu menar jag inte att man ska göra det, för det räcker med en! Jag tycker att det är fantastiskt att du använder ordet fossilgas. Det tycker jag att alla skulle göra, för det är precis vad det är. Men biogas är något helt annat. Här kan vi göra lite grann av vårt hushållsavfall. Jag kommer ihåg att jag redan på 80-talet hemma i min egen kommun motionerade om att vi skulle utvinna biogas. Min tanke var kanske inte främst att det skulle gå till bilar, för det var inte aktuellt. Men det var ett sätt att ta hand om vårt biologiska avfall på ett bra sätt. Om det hamnade någon annanstans släpps det ändå ut ett antal gaser som inte är bra.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 11 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Det är jätteintressant att du är inne på biogas här, Jeppe. Det är någonting som jag tror att vi måste utveckla mycket. Det kan också bidra till att utveckla landsbygden, som vi tidigare har diskuterat. Detta är en positiv satsning som gör att man kan köra bil med åtminstone hyfsat samvete på landsbygden. Det är också där jag tror att vi har möjlighet att producera energin i hög grad. När jag ställde frågan tänkte jag på hur stor klimatpåverkan er miljöbilspremie nu kommer att ha. Vi har väntat länge på det här förslaget, för det har känts som om det har varit det förslag som ska lösa mycket av alliansens miljösatsningar. Det är därför jag ställer frågan. Jag kan gå tillbaka till det här med fimparna. Jag tänkte inte att jag skulle ta upp det, för somliga tycker att man ligger på en ganska låg nivå när man diskuterar det. Jag tycker att det är bra att tankarna har satts i gång. Precis som du säger, Jeppe, ser man tuggummi, snus och fimpar när man går på gatorna. Det är inte roligt. Det är inte någon mänsklig rättighet att lägga detta på gatorna, anser jag. Jag kommer ihåg när vi höll på med källsortering av avfall en gång i tiden. Då blev jag lite utskrattad när jag pratade om att man skulle skölja ur förpackningar. Jag är van vid det här ironiserandet. Det får man stå ut med som miljöpartist när man vill gå före. Vi ska hitta lösningar tillsammans, säger Jeppe. Jag är glad för det. Jag vill bara inte att du fastnar i ett Toy!

Anf. 12 Jeppe Johnsson (M)

Fru talman! Nej, om man ska hamna i klistret så kan man göra det på annat sätt! Naturligtvis har detta betydelse för klimatpåverkan. Om vi byter en bil som drar en liter fossil och får ned det till en halv liter fossil har vi gjort vår lilla bit. Vi har inte hejdat klimatförsämringen, men vi har gjort vad vi kan göra i vårt land. Sedan måste vi sprida detta, och vi måste naturligtvis göra det i större sammanhang. Om vi hade resonerat så att det lilla som vi gör inte har någon betydelse så skulle varken du eller jag ha haft något berättigande i denna kammare. Vi ska göra det bästa möjliga för att vi ska bidra med våra små steg till ett bättre klimat. Det här är kanske något som sprider sig - att det är viktigt med miljöbilar. När det gäller att få tag på biogas är det så att ju fler som efterfrågar det, desto fler kommer det som vill sälja biogas. Så fungerar marknaden. Om du, Tina Ehn, och några till som bor åt samma håll, dina grannar och så vidare köper en sådan här bil med 10 000 i rabatt så funderar markägaren till slut på att han eller hon kanske skulle ha biogas. Jag tror att det fungerar så.

Kerstin Hermansson (C)

Anf. 13 Kerstin Hermansson (C)

Fru talman! Miljön står ständigt i fokus. Det är i dag extra trevligt för mig som centerpartist att stå här och veta att miljöministern alldeles nyss har presenterat förslaget om miljöbilspremie. I dag ska vi debattera bilskrotningsfond, återvinning och avfallshantering. Allt är saker som berör oss i vardagen. Vem gillar att se skrotbilar, glasflaskor eller metallburkar i vår vackra natur eller i vårt närområde? Det är bra att regeringen nu föreslår ett utökat producentansvar inom olika sektorer. Målet med en svensk avfallshantering formuleras i de nationella miljömålen, som revideras vart fjärde år. Det övergripande delmålet för avfall är som bekant att den totala mängden avfall inte ska öka. Den resurs som avfall utgör ska tas till vara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras. Det är viktigt med tydliga regler för producentansvar, utökad materialåtervinning, bättre tillgänglighet till våra återvinningsstationer och liknande åtgärder för att minska avfallsmängderna. Det är inte rimligt som det har varit tidigare; alltför stort ansvar för återvinning och avfallshantering har fallit på de enskilda medborgarna och hushållen. De frågor som tas upp i betänkandet är vi alla, oavsett partifärg, angelägna om att lösa på ett bra sätt. Det är också därför som de flesta motionerna i detta betänkande avstyrks just med anledning av att utredningar pågår eller att syftena i motionen i huvudsak är tillgodosedda eller kanske rent av helt tillgodosedda. Jag tänkte gå in ytterligare på avsnittet om återvinningssystem, och kanske framför allt på förbränning och biogas. Redan 2004 inrättades ett avfallsråd som gav Naturvårdsverket ett bredare ansvar på avfallsområdet. Avfallshanteringen är numera en del av samhällets infrastruktur där Naturvårdsverket ska verka pådrivande i omställningen till ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall. Naturvårdsverket ska dessutom se till att avfallshanteringen sker på ett för samhället effektivt och för konsumenterna enkelt sätt. Jag vill återigen uppmärksamma kammaren på att regeringen ganska nyligen har inrättat en kommission för hållbar utveckling för att utveckla samverkan mellan näringsliv, politik och forskning. Fru talman! Regeringens avsikt just med den inrättade kommissionen är bland annat att främja arbetet över sektorsgränser, att anlägga ett internationellt perspektiv och se till att såväl ekologiska som sociala och ekonomiska konsekvenser beaktas. Här kan flera av punkterna i detta betänkande komma upp på agendan. När det gäller avfallsförbränningen har Naturvårdsverket även här i sin instruktion att bevaka och verka för att avfallshanteringen i fråga om kapacitet och metoder är miljömässigt godtagbar, effektiv för samhället och enkel för konsumenterna. Länsstyrelserna har regionalt ansvar för att följa upp dessa frågor. Avslutningsvis vill jag berätta lite om den avfallshantering och den förbränningsanläggning som vi har i min hemkommun, Borås. Där har vi på många sätt varit föregångare inom just de här verksamheterna. Då kommer jag också in på det här med biogas, som vi har pratat så mycket om här. Kretslopp tur och retur, tack! Det är slogan för nybildade Borås Energi och Miljö AB. Det är många år sedan vi i Borås började med att sopsortera vårt avfall i svarta och vita påsar. I de svarta påsarna är det matavfall, och i de vita är det brännbart. De lägger vi tillsammans i ett avfallskärl. Sedan hämtas avfallet och transporteras till vår avfallsanläggning Sobacken. Där sorteras de svarta påsarna åt ett håll och de vita påsarna åt ett håll. Matavfallet i de svarta påsarna stannar kvar på anläggningen och blir genom rötning biogas i biogasanläggningen. Efter att gasen renats till fordonsbränsle används den som drivmedel i våra bussar, sopbilar och bilar. Ur biogasanläggningen kommer också en rötrest som blandas med trädgårdsavfall som finns på återvinningscentralen och stallgödsel, bland annat från Borås djurpark. Resultatet blir Boråskompost som sedan säljs på återvinningscentralerna och kommer ut i våra trädgårdar bland annat. De vita påsarna krossas och används som bränsle i förbränningsanläggningen, som vi har i Borås. Där omvandlas det brännbara avfallet genom förbränning till fjärrvärme, fjärrkyla och el. Askan, som blir kvar efter förbränningen av biobränslet, innehåller mycket näring. Askan återför vi till skogen. För att vi ska bli ännu mer effektiva håller vi på att planera för en stor ackumulatortank vid förbränningsanläggningen. Den här verksamheten, som vi har i Borås, har väckt stort intresse internationellt. Borås är på väg att bli ett internationellt centrum när det gäller energi, biogas, avfall och miljö i stort. Där samarbetar vi väldigt mycket med SP och med Chalmers högskola. Hoppas att flera av er känner igen er och har positiva exempel från era hemkommuner! Detta var i alla fall ett litet exempel på kretslopp tur och retur, tack, sett ur ett Boråsperspektiv. Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Anf. 14 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag kopplar direkt på det som Kerstin Hermansson sade om Borås. Jag besökte faktiskt, inom parentes, ett ställe där man höll på med försök att sortera påsar. Jag kommer ihåg hur man fick associationen till Chaplins film Moderna tider när det flög påsar åt alla håll. Jag antar att det har utvecklats till något mycket mer förfinat, för det här var för åtskilliga år sedan. Det var i alla fall i dess begynnelse. Fru talman! Det här är ett betänkande som heter Bilskrotningsfonden, m.m. Bakom "med mera" döljer sig ganska mycket. Det brukar vara så när det gäller sådana här propositioner som kommer. Men jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i dess helhet i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Sedan vill jag instämma i det som mina allianskolleger Jeppe Johnsson och Kerstin Hermansson har sagt, så jag blir väl lite mer kortfattad i vissa punkter. När det gäller bilskrotningsfonden är det naturligtvis väldigt bra att man kan renodla systemet och att vi får ett modernt system med producentansvar där producentansvaret är väldigt tydligt. Den inriktning som finns i propositionen, att man satsar på att destinera pengarna till att skrota ut äldre bilar utan katalysator, känns mer eller mindre självklar. Den är vi naturligtvis överens om. Sedan frågade Carina Ohlsson om vi kände oro för att det ändå inte skulle fungera. Det kan man kanske göra. Men detta är naturligtvis en fråga som måste följas över tid. Kommunala skrotningskampanjer har ju visat sig vara väldigt lyckade genom åren. Men även om det har försvunnit en hel del fordon från naturen finns det säkert plats för ytterligare sådana kampanjer. Fru talman! När man nu pratar om producentansvar och den oro som Carina Ohlsson var inne på, om pengarna ska vara ett tillräckligt incitament för att man ska lämna in sin bil, tycker jag att man måste tro på att bilägaren är beredd att ta ett ansvar. Det är ju inte bara systemen som utvecklas. Jag tänker på det här med att det blir producentansvar och att vi politiker bestämmer saker och ting. Även människor ute i samhället får ett nytt tänkande och får nya attityder. Jag skulle bli väldigt förvånad om inte bilägarna gjorde det här. Det är klart att man måste vara informerad om att det med den bil man köper finns ett producentansvar och att man sedan har en rättighet att lämna in bilen utan kostnad. Men med den rättigheten måste det ju följa en skyldighet att verkligen göra detta utan att det ska behövas ytterligare incitament. Vi kan hamna i en väldigt farlig sits om vi driver det här med ekonomiska incitament till den grad att det är det som kommer att vara avgörande. Det har historien också visat. Jag tror inte att de som lämnar in sina bilar - det är absolut de flesta som gör det - gör det för pengarnas skull, utan de gör det helt enkelt för att de tar ansvar för detta. De är inte beredda att lämna någon bil någonstans. Men, som jag sade tidigare, det är klart att den här frågan måste följas, så att det inte blir på det sättet. Som Jeppe Johnsson var inne på förut är det klart att det är morotsvägen vi får gå i det sammanhanget. När det gäller miljöbilspremien kan man konstatera att det måste bli dubbla vinster. Den bil som köps blir bra, och en bil kanske försvinner längst ned i den så kallade kedjan. Det blir ju en större vinst också i den änden. Sedan, fru talman, ska jag ta upp producentansvar och tillgänglighet när det gäller återvinning. Återvinning har numera blivit så självklart. Men om man tänker efter är det egentligen inte en så oerhört gammal bransch, om man ser det i ett perspektiv på några årtionden. Det krävs naturligtvis en ständig utveckling av detta för att det ska fungera. Man når en viss grad. Sedan måste man ompröva för att nå nästa steg och egentligen komma till det mål som man vill. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att titta på producentansvaret utifrån materialströmmar. Det är mycket intressant att se vad det leder till. För den enskilde medborgaren är det ju - jag tror att det står i betänkandet till och med - väldigt svårt att förstå att man får lämna in en plastburk som det har legat något i därför att det är en förpackning men inte en plasthink därför att det är ett förvaringskärl som ska gå någon annanstans. Ur återvinningssynpunkt är de naturligtvis likvärdiga när de sedan hamnar i industrin. Det kommer en redovisning nu till hösten. Och som vi säger i betänkandet får vi naturligtvis avvakta den och se vad den innehåller. Men jag ser att det är väldigt mycket positivt på gång när det gäller detta. Fru talman! Till detta kommer det som också nämns i betänkandet. Naturvårdsverket har gjort en utvärdering av insamling av förpackningar, returpapper och tidningar. Det pågår en remissbehandling, vad jag förstår. Remisstiden gick väl ut för någon dryg vecka sedan. Där har vi också en sida av saken. När det gäller fastighetsnära insamling kan vi konstatera att PBL-kommittén har tagit upp frågan om hur man nu ska ställa krav på nya fastigheter, så att det skapas utrymme för källsortering och så att man kan lämna detta direkt till fastigheten. Och vi kan från vår sida säga att det är verkligt tillfredställande att regeringen faktiskt har börjat lägga fram propositioner utifrån PBL-kommitténs arbete. Man har inte lagt fram något om precis detta, men man har börjat lägga fram om andra saker. Så jag är helt övertygad om att det inte kommer att dröja så länge innan man börjar tänka till kring detta och kommer med någonting. Vad det sedan exakt resulterar i kan inte jag säga i dag och vilka krav man kan ställa. Fru talman! Till sist ska jag komma med några ord kring nedskräpning av marina miljöer. Som bohuslänning känns det ganska självklart. Tina Ehn tog upp det, och jag antar att Jan-Olof Larsson också kommer att ta upp just det ämnet. Det sade förresten Carina Ohlsson att han skulle göra. Det här har varit ett långdraget problem. Det har inte minst de bohuslänska kommunerna brottats med i årtionden. Det stora problemet som man måste fokusera på är att förhindra att skräpet hamnar i havet. Att städa stränderna är naturligtvis ett sätt att bota ett symtom, men det är inte det som är huvudproblemet. Jag tror inte att det är några problem och att regeringen är beredd att fortsätta med det internationella arbetet för att verkligen se till att man får överenskommelser och att det ställs krav så att det inte hamnar så mycket skräp i havet. Det är ju inte bara fråga om det skräp som driver upp på stränderna. Det blir stora kostnader även för fisket. Det fastnar i garn och trålar och sådant. Man kan även se att djurlivet drabbas av skräp. Det kan vara alltifrån plastpåsar till oljespill. Det är en väldigt komplex fråga. Fokus måste ändå ligga på att man förhindrar att skräpet hamnar i havet. Som vi påpekar i betänkandet har bland annat Ospar, Oslo-Paris-konventionen, jobbat med frågan. Det kommer en rapport inom några dagar, vad vi tror, så det finns anledning att avvakta den och se vad den säger. Man ska inte vara så jätteuppgiven i frågan. Kommunerna längs kusterna arbetar verkligen i samverkan och har även samverkan med regionen och staten för att lösa den. Det finns en verklig vilja att göra det. Det är naturligtvis också en förutsättning i de här kommunerna för att man ska klara turismen. De facto driver det i land väldigt mycket skräp. Det fanns en tid när Köpenhamn hade en soptipp som inte växte, eftersom man tippade mot havskanten. Den tömdes hela tiden. Mjölkkartongerna låg längs Bohuskusten naturligtvis. Men sådana saker finns inte längre, så sådant arbete lönar sig. Jag nöjer mig med det så länge i den frågan. Jag antar att Jan-Olof Larsson kommer att anlägga andra synvinklar på det som jag kanske kan ha lite synpunkter på senare.

Anf. 15 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Jag vill förklara mig lite ytterligare. Jag kanske uttryckte mig luddigt, eftersom jag inte riktigt blev förstådd av Lars Tysklind. Så jag ska försöka uttrycka det lite klarare. Som Lars Tysklind sade är det viktigt med ekonomiska incitament. Ett exempel har vi hört om här nu. Flera har talat om miljöbilspremier. Då tänker jag mig också att det även är viktigt för dem som har de gamla bilarna så att de lite snabbare ska byta och få en bättre begagnad bil. Det kan till och med vara så att en bättre begagnad bil som har en katalysator ändå är bättre än den gamla. Det är de ekonomiska incitamenten som jag känner inte är riktigt detsamma som att man tar ansvar för att skrota den gamla bil man har. Om man fick lite mer så kanske man lite snabbare skulle skrota den gamla bilen. Det var det som jag hade lite spänd förväntan på att majoritetspartierna hade funderat på utifrån att vi skulle gå morotsvägen i stället för motorvägen. Vi vet att de här bilarna släpper ut kväveoxider med mer partiklar än de nyare bilarna, också högre halt flyktiga organiska ämnen. Det finns alltså mycket att göra om vi lite snabbare skulle bli av med de bilarna. Jag kan inte läsa om det i betänkandet. Jag tänkte att ni säkert har diskuterat det här bland majoritetspartierna i riksdagen, för jag har stort förtroende för er att ni ska komma med många kreativa förslag. Jag väntar inte bara på en ny regering.

Anf. 16 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Det är skönt att Carina Ohlsson har förtroende för oss. Det får vi tacka för. Jag får väl instämma och säga ungefär som Jeppe Johnsson sade förut. Jag kanske också uttrycker mig lite oklart. Det får jag väl lov att säga. Jag förstod egentligen frågeställningen och att det var på det sättet. När det gäller katalysatorgränsen handlar det nu om 18 år gamla bilar, så på något vis jobbar tiden för det. Vi hör att det är 390 000 bilar nu. Om det visar sig att det går för långsamt måste man naturligtvis kunna göra avvägningar och titta på andra åtgärder. Det förutsätter jag att man gör.

Anf. 17 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Jag har bara en kommentar snabbt. Eftersom Lars Tysklind förstår frågan kanske det också kommer att framföras till regeringen att det finns lite oro att det kommer att ta lite för lång tid för de här 390 000 bilarna att försvinna från våra vägar och våra omgivningar. Det handlar också om materialströmmar och producentansvar, men det kanske är svårt att innan utredningsbetänkandet läggs fram säga något om hur ni tänker er när det gäller materialströmmar. Jag hörde här om plasthinken, om det exemplet. Men finns det lite andra tankar om skillnaden mellan det producentansvar vi har nu och det som ska följa materialströmmar?

Anf. 18 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Skillnaden är att man inte behöver ha soppoliser som straffar damer som lägger stekpannor bland konservburkarna. Det är egentligen det som är följden av dagens system som blir så absurt. Utifrån den enskilda människan som försöker förstå systemet måste man se till att det är genomförbart att handla på rätt sätt. Vi håller alla med om att det blir absurt annars. Jag tror dessutom att det producentansvar som funnits har varit bra. Man kommer i gång och ser var svagheterna finns i systemet. Så får man utveckla det hela tiden. Jag förutsätter att det kommer att komma förslag från regeringen också kring den frågan. (Applåder)

Sven Gunnar Persson (Kd)

Anf. 19 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Man får väl så här i slutet av talarlistan passa på att tycka att det har varit väldigt många bra och intressanta inlägg, både från majoritetspartierna och från oppositionen, som är väl värda att lyssna på och beakta. Annars har det varit en ganska kretsloppsanpassad debatt med en hel del återanvända argument och ståndpunkter. Vad som materiellt har kunnat utvinnas ur det som har sagts återstår väl att se när det ska förverkligas. Det har producerat en hel del energi medan somt kanske har gått upp i rök och förbränts mer. Det är väl mer tveksamt om det har bidragit till att minimera flödena. Hur som helst är det flera som har beskrivit den proposition som finns om bilskrotningsfonden, så det behöver inte jag göra. Det gäller hur den ska avvecklas och hur en stimulans för att skrota ut de gamla bilarna kommer att meddelas den häpna befolkningen. Det handlar också om att särskilda insatser går till kommunerna för att samla in sådant som står ute i naturen när man inte kan spåra ägaren. Vänsterpartiet är det enda parti som har en reservation i den delen. Jag kan förstå ambitionen bakom reservationen. Men för just pantsystemet kan man väl säga att det system som vi har haft är att man får betala en skrotningsavgift när man köper en bil som sedan har följt med genom hela bilens livslängd, och sedan har man fått en skrotningspremie när man skrotar den. Det är en form av pant men kanske på för låg nivå så att det inte har haft den styrande effekten. Det är viktigt att följa utvecklingen här nu så att styrmedlen, skrotningspremien för de gamla bilarna, blir så bra så att det verkligen leder till en utskrotning. Det finns också reservationer och resonemang om producentansvaret och hur man skulle kunna utveckla det. Man har verkligen återvunnit ett majoritetsförslag, ett förslag som gick ut på att det var viktigt att ta tag i frågan om materialströmmar och som hela utskottet var enigt om. Nu finns det i form av en reservation bland annat. Det är angeläget att Naturvårdsverket som ska titta på detta ser på olika aspekter och på vilka ekonomiska styrmedel som bör användas. Certifikat kan till exempel vara intressant att kika på. Men man behöver också se på konsekvenser för producentansvaret så som det är formulerat nu. Vilka förändringar behöver göras? Jag tror att man kan behöva se över hur producentansvaret förhåller sig till ett nytt sätt att se på exempelvis materialströmmar och återvinningsmål. Jag tror också att det kan vara skillnad mellan materialslagen. Plast och metaller kanske lättare kan inlemmas i en materialströmstanke än glas och glasförpackningar. Sättet att återvinna glasförpackningar kräver ganska rena och speciella fraktioner. Om planglas, konstglas och så vidare kommer in i de fraktionerna är det inte säkert att det går att använda på samma vis. Naturvårdsverket ska titta på detta. Det finns också en del reservationer som talar om att återvinningen inte fungerar särskilt bra, att producentansvaret måste utvecklas och så vidare. Det är ju inte direkt något som inträffade i oktober 2006, utan där får vi städa upp efter tidigare regeringar som faktiskt har haft en del år på sig att klara ut detta. Men vi ska göra så gott vi kan, och jag tror att vi kommer att kunna ta vara på många bra förslag från oppositionen. Jag vill ta upp en aspekt som jag har tjatat och motionerat om i den här kammaren. Det handlar om glasåtervinningen och privatimporterade glasförpackningar. Jag fick inget vidare gehör för detta under den förra mandatperioden annat än att det till slut kom till någon form av förhandlingssituation. Detta har nu lett fram till att Svensk Glasåtervinning, Sveriges Kommuner och Landsting, Avfall Sverige och några fler har kommit överens om att SGÅ, Svensk Glasåtervinning, ska få ersättning för sitt arbete med det privatimporterade glaset som det ju inte finns något producentansvar för. Det visar sig dock att Sveriges Kommuner och Landsting och inte minst Avfall Sverige som jag ser det har kört med dubbla budskap och dubbla spår. I stället för att ordentligt motivera, stimulera och ligga på kommunerna om att verkligen sluta avtal och vara med och bidra, har man bara fått 20 småkommuner att sluta avtal. De stora kommunerna inte minst i Skåne där detta är ett stort problem för alla parter skriver inte på. De tycker att de är väldigt dåligt informerade av Avfall Sverige och Sveriges Kommuner och Landsting som å sin sida har gjort upp med SGÅ om att lösa detta tillsammans genom att alla är med och bidrar. Jag kommer att följa detta, och jag tror att även regeringen kommer att följa det nära. Om man inte kan lösa detta på ett bra sätt anser jag att det krävs nationella pengar. Som Kerstin Hermansson sade har regeringen tillsatt en hållbarhetskommission. Där finns till min stora glädje också personer med särskild kompetens när det gäller återvinnings- och avfallsfrågorna, och jag tror därför, precis som Kerstin, att dessa frågor kommer att vara en viktig del också av hållbarhetskommissionens arbete. Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på alla reservationer. (Applåder)

Anf. 20 Jan-Olof Larsson (S)

Fru talman! Om Sven Gunnars inlägg gick under rubriken återvinning eller repris vet jag inte, men vi får väl utvärdera det i efterhand när vi läser tidigare inlägg. Först vill jag kommentera miljöbilspremien - ett av de sämsta förslag jag någonsin har hört talas om! Större delen av dagens nybilsförsäljning är tjänstebilar som inte påverkas ett enda dugg av en rabatt. Det är bara ren förtjänst för dem som ändå hade köpt en! De andra som köper miljöbilar är folk som har det relativt gott ställt, som jag och Jeppe Johnsson. I förra veckan beställde jag en miljöbil som släpper ut 105 gram per kilometer tror jag att det var. Det är klart att jag tackar för dessa pengar! Nu får jag vänta på leveransen och pengarna tills beslutet är fattat, men jag tackar för dem. Åt dem som har ska vara givet står det någonstans. Den här premien handlar väl om det. Man kunde i stället ha tänkt att där ute finns massor av bilar som vi kan konvertera till etanoldrift. Det kostar 10 000-15 000 och det har den enskilde kanske inte råd med. Om man i stället hade lagt pengarna på det skulle vi ha gjort en miljövinst. Men vi säljer inte en enda miljöbil extra genom att subventionera det från 250 000 till 240 000, eller genom att ge några företag billigare bilar till tjänstemännen. Det är ett mycket dåligt förslag och illa hanterade skattepengar! Men det var inte det jag skulle tala om, fru talman, utan en annan sak. Varje år driver ca 6 000 kubikmeter skräp i land längs Bohuskusten. 6 000 kubikmeter! Och det är det som syns, inte det som sjunker. Det är skräp från Nordsjön men även från Baltikum som strömmarna har fört med sig till Skagerrak och Kattegatt. Där samlas det och blåser i land. 80 procent av det skräp som i dag tas om hand har sitt ursprung i ett annat land. Det kan man kalla materialströmmar! I betänkandet avhandlas ett antal motioner som bland annat berör nedskräpning. Nedskräpning sker på många sätt. En del kommer via luften och annat via havet. Den nedskräpning som sker via luften sprider sig över stora delar av vårt land och leder ofta till försurade miljöer. Skräpet som kommer via havet hamnar vid våra kuster. Det nedfall som kommer via luften och bidrar till försurningen i vårt land tar vi ett nationellt ansvar för. Men det skräp som kommer via havet är ett kommunalt ansvar, säger utskottet - trots att 80 procent kommer från ett annat land. Om vi ska börja resonera som utskottet gör kan man undra vems ansvar det är när en oljetanker släpper ut tonvis med olja i Östersjön som driver in mot Stockholmskusten. Är det kommunalskatten ute på Möja som ska höjas i oljesaneringens spår? Är det ett kommunalt problem för Gotland och andra kommuner efter Östersjökusten när algblomningen pågår som värst några månader om året på grund av all kväve som släpps ur runt Östersjön eller ska vi ta ett nationellt ansvar? Skräp utgör ett allvarligt problem i marina och kustnära miljöer, och problemet ökar. Skräpet skadar, orsakar lidande och hotar ekologiska system och måste därför transporteras bort. Den för kustkommunerna så betydelsefulla turistnäringen drabbas dessutom när holmar och skär skräpas ned. I Sverige är Bohuslän särskilt drabbat av marin nedskräpning. Varje år driver tonvis i land längs Bohuskusten. Arbetet med strandstädning är ett uppdrag som faller utanför ordinarie uppgifter och ansvar hos stat, region och kommun. Många kommuner arbetar med strandstädning och tillhandahåller arbetsbåtar och arbetsledande personal och transporterar skräpet till sopstationerna för vidare destruktion. Men det är väldigt osäkert om det i framtiden kommer att finnas ekonomiska resurser för denna verksamhet när kommunerna måste prioritera basverksamheter som skola, vård och omsorg. Det finns därför ett behov av en nationell översyn av hur städning av marina och kustnära miljöer i framtiden ska finansieras. Fru talman! Vad ska vi då göra åt problemet? Utskottet hänvisade bland annat till att problemet bör angripas i grunden och genom satsningar på lokalt och regionalt förankrade projekt som fokuserar på opinionsbildning bland vissa målgrupper såsom fiskare, redare, oljeindustri etcetera. Syftet är att minska mängden marint avfall genom att skapa attityd- och beteendeförändringar hos dem som bidrar mest till nedskräpningen. Tror utskottets majoritet att småkommunerna utefter Bohuskusten ska resa runt bland Nordsjöländerna och propagera för ett större ansvarstagande av dessa länders invånare vad gäller nedskräpningen och dumpningen av skit i havet? Jag skulle vilja se när ni agerar för att kommunerna utefter Östersjön ska resa runt till olika redarföreningar och propagera för att de inte ska släppa ut olja olagligt eller att de ska besöka länderna på andra sidan Östersjön och sälja in att de ska bygga ut sina reningsverk så att vi kan minimera algblomningen. Det ska bli intressant att ta del av vad skattebetalarna i dessa kommuner säger till de förtroendevalda. Att avslå motion MJ221 om en nationell översyn av hur städningen av marina och kustnära miljöer i framtiden ska finansieras är en ren provokation mot berörda kommuner. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 13. Jag förväntar mig nu att de borgerliga politikerna från västkusten, som i valrörelsen lovade att agera i frågan, ställer sig bakom motionen. Som jag sade tidigare driver ca 6 000 kubikmeter skräp i land längs Bohuskusten. Det är skräp från Nordsjön och från Baltikum som strömmarna fört med sig till Skagerrak och Kattegatt och som sedan blåser i land. 80 procent av detta kommer från utlandet. Är inte det ett nationellt intresse? Havsmiljöproblemen är gränsöverskridande, och lösningarna kan enligt uppgift på regeringens webbplats bara nås genom ett gemensamt agerande med andra berörda länder. Då kan ju inte utskottet hävda att det är en kommunal angelägenhet.

Anf. 21 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Först och främst får jag säga att Jan-Olof Larsson är en väldig dysterkvist när det gäller hanteringen av miljöbilspremien. Det är inte så att det här är den enda åtgärden som går att vidta. Men att sätta åtgärder mot varandra och vara en sådan dysterkvist att man säger att det ena är det sämsta och det andra det bästa är inte ett sätt att bedriva ett bra miljöarbete. När det gäller strandnedskräpning kan jag också tycka att Jan-Olof Larsson har en viss vass ton när han antyder att utskottet är så naivt och säger att "utskottet hänvisade bland annat till att problemet bör angripas i grunden genom satsningar på lokalt och regionalt". Det var precis det du läste upp. Då kan jag konstatera att det tyckte Jan-Olof Larsson också. Det har inte ens gått ett år sedan det här stod i en motion. Det här är ju ett citat ur ett tidigare betänkande från miljö- och jordbruksutskottet. Den regering vi hade då var ju faktiskt en socialdemokratisk regering. På något vis känns det som lite överord i sammanhanget. Det är naturligtvis inte så att bohuslänska kommuner ska ut i Europa och teckna avtal. Det är ju det som är statens roll. Det här är naturligtvis ett delat ansvar mellan stat, region och kommun. Statens stora ansvar i sammanhanget är faktiskt att driva på i de internationella sammanhangen så att man verkligen får till en typ av avtal och regler så att det inte hamnar så mycket skräp i havet. Det är egentligen det som står i betänkandet. Precis som jag nämnde förut - här kan jag göra en liten personlig reflexion - tycker jag att inte minst den förra regeringen inte prioriterade arbetet med Ospar speciellt mycket om man jämför med till exempel Helcom. Det arbetet har ju varit lite eftersatt. Men nu kommer man med en rapport i de här frågorna.

Anf. 22 Jan-Olof Larsson (S)

Fru talman! Lars Tysklind vet mycket väl att det mesta av skräpet, som jag sade, kommer från utlandet, drivande från Nordsjöländerna, Baltikum, Danmark, Polen och så vidare. Det är naturligt att vi småkommuner inte kan stå för detta. I år är det första året som staten helt drar in stödet till att städa upp på stränderna. Det är första gången man helt drar in detta stöd. Men varför, Lars, ska det vara skillnad om det blåser in svavel och vi ska kalka landbackarna inne i Sverige? Varför ska det vara statliga pengar till det när det inte får vara statliga pengar när vi städar upp på stränderna på västkusten? Jag tycker att det är ett konstigt synsätt att vi ska skilja på skit och skit. Så fick jag höra att jag är dysterkvist när det gäller miljöbilspremien. Nej, jag är inte dysterkvist. Jag är ju tacksam för att jag får 10 000 kronor. Jag är jättetacksam. Men det är onödigt. Jag hade köpt min bil ändå. Men den som har dålig ekonomi och kör omkring med en icke så miljövänlig bil, som jag kommer att göra om en månad eller två, kanske hade varit betjänt av att få de här 10 000 kronorna så att han hade kunnat konvertera sin bensinbil till att gå på etanol. Då hade vi gjort en miljövinst i samhället. Jag köper inte fler miljöbilar för att jag får 10 000 kronor. Jag köper inte fler än den jag har köpt nu.

Anf. 23 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Det blir en märklig motsatsställning. Som Jan-Olof Larsson framställer det är det liksom för eller emot strandskräp, och det är ju inte frågan. Det är klart att man från regeringens håll är medveten om att det här är ett problem och arbetar med det. Däremot har vi i utskottet sett att det finns ett internationellt arbete. Vi vill titta på vad Osparrapporten säger. I grunden måste det ändå vara så att man angriper problemet där det uppstår. Det uppstår ju inte vid Bohuskusten, utan det uppstår i länderna kring Nordsjön där sakerna vräks överbord från båtar, vräks i från land och så vidare. Det har genom åren visat sig att det går att nå resultat om man arbetar vidare på den linjen. Det är naturligtvis väldigt olyckligt att vi inte har kommit längre, men det finns som sagt ingen motsatsställning. Det finns många bra exempel på hur stat, kommun och region jobbar och har jobbat i samverkan med detta så jag tror att det kommer att finnas lösningar på det här i framtiden. Det jag däremot inte fick svar på, som Jan-Olof Larsson kanske kan passa på att svara på nu eftersom han ändå har svängt, gäller den text som han egentligen bara sågar rätt av. Det var den text som hans eget parti stod bakom så sent som för mindre än ett år sedan.

Anf. 24 Jan-Olof Larsson (S)

Fru talman! Ja, jag har svängt. Det var en dålig text. Jag står för det. Den behövde ändras. Man ska inte vara sämre än att om man fattat ett dåligt beslut ska man ändra sig. Det hoppas jag att du också gör, Lars, när du får den möjligheten. Du har möjlighet att göra det när vi voterar i den här frågan. Reservation 13 handlar om att vi vill uppdra åt regeringen att titta på var kostnaden ska ligga. Vi säger inte att den ska ligga där eller någon annanstans. Vi vill att man ska titta närmare på var den ska ligga. Jag förstår inte varför vi, när vi ska kalka sjöar på grund av att man släpper ut svavel i England och på andra ställen, ska betala det nationellt. Det ska vi inte påverka, utan bara när man släpper ut skit i havet och det blåser in på Bohuskusten. Då ska de små kommunerna stå för städning och betala med flera hundra tusen kronor per kommun. Jag tycker att du får stå upp för Bohuslän, Lars, det tror jag att du gör rätt i.

Anf. 25 Jeppe Johnsson (M)

Herr talman! Jag måste säga att jag tycker om folk som vet vad de vill, som skjuter från höften och så vidare. Någon kallade dig för dysterkvist. Men jag säger att om man tar många kvistar blir det ett ris, och du är faktiskt uppe i den nivån. Nu skulle jag vilja ha ett snabbt svar. Kommer Jan-Olof Larsson att säga nej till miljöbilspremien?

Anf. 26 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! Det återstår att se när jag får se förslaget. Om det blir som jag har hört rapporteras och läst i tidningen, att det ska avsättas 10 000 kronor till dem som redan har gott om pengar, ligger det ju helt i den borgerliga filosofin. Det har man ju hållit på med i ett halvår. Då kommer jag förmodligen att säga nej.

Anf. 27 Jeppe Johnsson (M)

Herr talman! Jag kan upplysa Jan-Olof om att det den här gången handlar om privatpersoner, och det finns många privatpersoner som har pengar. De kanske köper en bil i alla fall - kanske till och med köper en miljöbil. Men icke desto mindre har dessa morötter gjort nytta tidigare. Det ser vi på dieselbilsförsäljningen. Det har sålts betydligt flera sedan man kom ned till en vettig skattenivå, och det har jag gett er kredit för. Jan-Olof Larsson är inte riktigt lika snabb i att dra nu som han var i talarstolen. Nu vet han inte riktigt om han ska säga nej. Min andra fråga är nästan onödig, för jag undrar om han talade för hela gruppen.