Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12

Betänkande 1895:Bevu12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

1

N:o 12. t

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1895, kl. 12 midd.

Betänlcande, i anledning af vadda motioner rörande ändringar i
tullstadgan.

(l:a A.).

Till bevillningsutskottet hafva hänvisats två inom kamrarne väckta
motioner rörande ändringar i de delar af gällande tullstadga, livilka
behandla rätten att å nederlag upplägga inkommande tullpligtiga varor,
nemligen:

motionen n:o 17 inom Första Kammaren, af herr K. Bohnstedt, om
afskaffande af rättigheten att å nederlag upplägga spanmål; samt

motionen n:o 67 inom Andra Kammaren, af herr B. V. Hedgren,
angående tiden för erläggande af nederlagsafgift samt befrielse från
nämnda afgift, då godset till utrikes ort åter utföres.

Innan utskottet närmare redogör för berörda framställningar, torde
utskottet böra återgifva innehållet i de delar af Kongl. Maj:ts nådiga
tullstadga den 2 november 1877, i hvilka ändring åsyftas af motionärerna.
Dessa delar äro §§ 76, 80 mom. 1 och 81 mom. 1 och lyda
sålunda:

§ 76. Mom. 1. I stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende finnes inrättad, vare egare af från utrikes ort infördt,
tullpligtigt gods berättigad att, emot särskild afgift till kronan,
sådant gods, med här nedan stadgade undantag, efter verkstäld undersökning,
under eget och tullverkets lås upplägga, utan att för detsamma
betala tull, innan det till inhemsk förbrukning uttages, äfvensom att
godset till utrikes ort åter utföra. Sådan magasinering benämnes
nederlag.

Bih. till Riksd. Vrot. 181)0. 5 Samt. 1 Afd. 11 Höft. (N:o 12.)

1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Mom. 2. För bränvin och sprit af säd eller potatis, genever deruti
inbegripen, äfvensom för krut, dynamit, nitroglycerin och andra
sprängämnen må nederlagsrätt ej åtnjutas.

§ 80. Mom. 1. För gods, som å nederlag upplägges, skall
nederlagsafgift betalas med en procent af det belopp, hvartill tullafgiften
för godset uppgår; varder nederlagsgods till utrikes ort åter utförd t,
skall likaledes nederlagsafgift erläggas med en procent af tullbeloppet.

§ 81. Mom. 1. Nederlagsafgift för inkommande gods skall, inom
den i § 30 för betalning af tull stadgade tid, erläggas, vid påföljd att
tullförvaltningen ofördröjligen efter förfallotidens utgång genom offentlig
auktion försäljer så stor del af för egarens räkning å nederlag liggande
gods, dock ej mindre än ett helt kolly, som erfordras till godtgörande
af nämnda afgift, böter enligt § 21, om sådana skola utgå, samt stadgad
tull för hvad som försäljes. För återutförsel må godset ej af egaren
disponeras, innan nederlagsafgifterna blifvit behörigen erlagda.

Herr Bohnstedt anser det obestridligt, att rättigheten att på nederlag
upplägga spanmål och mjöl varit en kraftigt bidragande orsak till
den öfverdrifna och för vårt lands jordbruk ruinerande spanmåls- och
mjölimport samt dermed förenade spekulation, som under de senare
åren egt rum. Denna till oinskränkt belopp medgifna nederlagsrätt
måste, enligt motionärens förmenande, genom de fördelar, den bereder
importören, i högst väsentlig mån befordra osunda spekulationer och
derjemte, hvilket är det betänkligaste, göra köpmannen obenägen för
det jemförelsevis besvärliga hopsamlandet af den svenska jordbrukarens
salubjudna smärre spanmålspartier, hvilka i följd deraf endast kunna
till vanpris försäljas. »Om — fortsätter motionären — redan med så
låga tullsatser, som de intill den 5 januari innevarande år gällande, importören
funnit med sin fördel förenligt att å nederlag hopa så stora
spanmåls- och mjölpartier som de här ofvan angifna, skall naturligen
frestelsen härtill blifva ännu större vid så väsentligt ökade tullsatser,
som nu äro bestämda eller stå i utsigt. Importören har nemligen den
förmånen att, när varan, hvilken ofta på kredit i utlandet uppköpes
och som utan tullafgiftens erläggande under 5 års tid kan på nederlag
få förblifva upplagd, en gång derifrån i större eller mindre partier
uttages, åtnjuta tre månaders anstånd med tullafgiftens erläggande,
hvadan, i samma mån tullafgiften är högre, räntevinsten ock blifver
större. Försvunne nederlagsrätten för spanmål och mjöl, skulle säkerligen
den blott af spekulation föranledda införseln deraf hejdas äfven
af den anledning, att importören då blefve nödsakad att kontant erlägga
tullafgiften, hvilket nog för mången vore med svårighet förenadt».

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 3

För beredande af en sundare spanmålsmarknad inom landet anser
motionären det för ty vara en bjudande nödvändighet, att nederlagsrätten
för spanmål, omalen och malen, ju förr desto hellre upphäfves. Eu
sådan åtgärd kan, erinrar motionären slutligen, icke anses såsom någon
egentlig nyhet, då ju redan nu tullstadgans 76 § stadgar en inskränkning
i nederlagsrätten; och föreslår motionären på grund af hvad han
sålunda anfört,

att Riksdagen behagade till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse
med begäran om sådan ändring af Kongl. Maj:ts nådiga tullstadga af
den 2 november 1877, att rättigheten att på nederlag upplägga spanmål,
omalen och malen, måtte upphäfvas.

Herr Hedgrens motion är af följande lydelse:

»Genom den vid föregående riksdag beslutade skrivelser: till
Kongl. Maj:t om utredning af frågan om frilager och frihamn inom
Sverige hafva båda kamrarne visat sitt intresse för de lättnader, som
utan uppoffring från statens sida kunna beredas Sveriges handelsnäring.
Frågans utgång kan visserligen ännu ej förutses, men säkert är, att,
om äfven tillstånd till båda dessa institutioners införande beviljas, det
kommer att dröja flera år, innan handeln deraf kan draga nytta. Under
tiden har den att emotse en försvårande konkurrens från Köpenhamns
frihamn. I någon mån skulle en lättnad beredas var handelsnäring,
om nederlagsafgiften för åter till utrikes ort afsända varor, såsom Kongl.
Maj:t i proposition till 1886 års Riksdag föreslagit, borttoges.

Den utgående nederlagsafgiften för åter till utrikes ort sända
varor uppgår under femårsperioden 1889—1893 till i medeltal 1,379
kronor årligen; den inkommande afgiften till samma summa. Ett försvinnande
belopp således för statskassan! För handeln är det å andra
sidan ej fråga om att årligen göra en besparing af denna summa, utan
om möjliggörande af affärer med främmande varor till utrikes ort, som
till följd af dessa afgifter hittills ej kunnat ega rum.

1 det jag påpekar, att den hjelp, som härigenom skulle beredas
handeln, genast kan komma köpmännen i alla stapelstäder till godo
och i öfrigt åberopar den utredning, som år 1886 egnades denna fråga,
tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen ville besluta, att den nederlagsafgift, hvilken för
gods, som å nederlag upplägges, betalas med en procent af det belopp,
hvartill tullafgiften för godset uppgår, må uttagas först i sammanhang
med tullafgiftens erläggande, äfvensom att den nederlagsafgift, som nu
erlägges, då nederlagsgods till utrikes ort åter utföres, må upphöra
att utgå.»

4

Bevilln ingsulskottets Betänkande N:o 12.

Hvad först beträffar herr Bohnstedts motion, anser utskottet, i
likhet med motionären, att nederlagsrätten för spanmål medför afsevärda
olägenheter. Uppenbart är nemligen, att genom densamma spekulatiouen
på motsedda tullförhöjningar eller prisstegringar å omalen och malen spanmål
i hög grad gynnas, och att såmedelst icke blott det skydd, tullen afser
att bereda jordbruket, motverkas, på samma gång enskilda affärsmäns
sträfvanden att förskaffa sig fördel på det allmännas bekostnad underlättas,
utan ock flerehanda osunda förhållanden inom affärslifvet framkallas, då
spekulation möjliggöres för personer, hvilka sakna både kapital och affärserfarenhet.
Att spekulatiouen också i rikt mått tillgodogör sig den ifråga
varande rätten, bestyrkes nogsamt af erfarenheten. Exempelvis må anföras,
att, enligt inhemtade upplysningar, före den senaste tullförhöjningen
å spanmål under tiden från och med den 1 december 1894 till och
med den 5 januari 1895 endast i Stockholm förtullades från nederlag
af nedannämnda varuslag:

Omalet hvete............................................ kilogram 4,839,776.

Omalen råg....................................... „ 2,165,108.

Hvetemjöl.................................................. „ 263,699.

I hvilken omfattning för öfrigt nederlagsrätten för spanmål inom
riket under de senare åren tagits i anspråk, framgår af efterföljande
uppgifter:

Uppläggningarno å tullnederlagen i riket utgjorde:

		År 1892.	År 1893.	År 1894.
Af spanmål omalen Hvete .........	. kilogram	28,304,218	30,750,105	42,255,510
Råg ............	11	14,781,812	25,863,568	23,710,642
malen: Hvetemjöl .		9,894,055	15,253,851	11,474,975
Rågmjöl......	ii	6,382,209	10,493,641	13,652,565

’ Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12 5

Med afseende å ofvanberörda förhållande i allmänhet och särskildt
i betraktande af jordbrukets behof af effektivt skydd i dess nuvarande
tryckta läge synes det utskottet önskvärd!, att nederlagsrätten för
ifrågavarande varuslag blefve upphäfd. Erinras må ock, att en sådan
inskränkning i rättigheten att å nederlag upplägga varor icke saknar
motsvarighet i gällande lagstiftning. Då nederlagsrätten för bränvin
och sprit upphäfdes, föranleddes nemligen denna åtgärd, såsom förhandlingarna
vid 1859—60 års riksdag visa, af den omständighet, att
»importörerue genom nederlagsrätten bereddes tillfälle att vid inträffad
prisstegring å det inhemska fabrikatet åter nedtrycka priset genom att
låta den på nederlag befintliga varan derifrån lossas och utgå i marknaden.
» Såsom ett ytterligare skäl hade visserligen äfven framhållits,
att, »då den inhemska producenten måste betala sin skatt förskottsvis,
importören af utländskt bränvin deremot undginge att erlägga stadgade
utgifter för den införda varan förr än han funne lämpligt att realisera
densamma, hvarigenom jemväl ett nödigt skydd för den inhemska
fabrikationen väsentligen motverkades»; men märkas bör, att förbudet
mot utländskt bränvins uppläggande å nederlag bibehållits äfven sedan
nederlagsrätt för inhemskt bränvin blifvit medgifven, och detta ehuru
generaltullstyrelsen, med åberopande af det förändrade förhållande, som
i sistberörda hänseende dåmera inträda vid afgifvande af förslaget till
nu gällande tullstadga hemstälde, att berörda förbud måtte upphöra.

Vidkommande derefter herr Hedgrens motion, öfverensstämmer
den deri ifrågasatta anordning, på sätt motionären äfven erinrat, med
hvad Kongl. Maj:t i proposition till 1886 års Riksdag föreslagit; och
anser sig utskottet med afseende derå böra erinra om de förhållanden,
som egde sammanhang med Kong], Maj:ts berörda förslag.

Nämnda förslag förekom i den kongl. proposition, som föranleddes
af det af särskilda komiterade i augusti 1884 afgifna underdåniga
betänkande med förslag till förordningar om kreditupplag och frilager
samt deraf beroende ändringar i tullstadgan och handelsbalken, öfver
livilka förslag kommerskollegium och generaltullstyrelsen på grund af
nådig befallning afgifvit underdånigt utlåtande. Komiterade, som vid
förordande af kreditupplagsinstitutionen ansett sig böra föreslå, att,
åtminstone till en början, kreditupplagsrätt medgåfves endast för sådana
varor, om hvilkas utländska ursprung intet tvifvel kunde finnas, och
att i följd deraf från sådan rätt uteslötes ej mindre alla manufakturvaror
än äfven åtskilliga artiklar, såsom tobak, socker m. fl., hvilka
visserligen i myckenhet infördes från utlandet, men äfven vore föremål
för inhemsk råvaruproduktion, hade i sammanhang härmed, då hand -

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. ''

laude med dylika varor, som icke ansetts kunna få kreditupplagsrätt,
således skulle i viss mån blifva sämre lottade än deras yrkesbröder,
som drefve handel med kreditupplagsberättigadt gods, funnit sig böra,
med hänsyn till sistberörda förhållande och för underlättande af den
större handeln, hemställa, huruvida icke skäl vore dels att helt och
hållet borttaga den med en procent af tullbeloppet utgående afgift,
som enligt § 80 gällande tullstadga skall erläggas för nederlagsgods,
som till utrikes ort åter utföres, dels att icke uttaga den till samma
belopp uppgående nederlagsafgift, som för inkommande gods enligt
föreskrift i § 81 mom. 1 i samma stadga skall erläggas, förr än samtidigt
med tullafgiften.

Embetsverken, hvilka äfven förordat kreditupplagsinstitutions införande
i den svenska tullagstiftningen, hade derjemte ansett betänklighet
icke böra möta mot bifall till komiténs hemställan rörande
nederlagsafgifterna.

Kongl. Maj:t, som ansåg, att de med kreditupplaget åsyftade fördelar
lämpligare kunde på annan väg vinnas, föreslog just för detta
ändamål sådan ändring i gällande bestämmelser, att gods, som från
nederlag reexporterades, skulle befrias från nederlagsafgiften. I detta
ämne hade vid ärendets föredragning chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet anfört, bland annat, följande:

»Om önskvärdheten af den utgående nederlagsafgiftens afskaffande,
på det att exporthandeln med utländska varor må kunna afnederlagsinstitutionen
draga all den dermed afsedda nytta, hafva såväl komitén
som de i ämnet hörda myndigheter varit ense. Enligt § 80 mom. 1
i tullstadgan af den 2 november 1877 skall för gods, som å nederlag
upplägges, nederlagsafgift betalas med en procent af det belopp, hvartill
tullafgiften för godset uppgår, och skall, om nederlagsgods varder
till utrikes ort åter utfördt, likaledes nederlagsafgift erläggas med en
procent af tullbeloppet. Den utgående nederlagsafgiften uppgick i
årligt medeltal under åren 1881—1885 till 1,291 kronor 89 öre; den
inkommande i enahanda medeltal till 181,795 kronor 60 öre. För
genomförande af principen, att varor, som inkomma i landet endast
för att åter utföras derutur, må gå fria från nederlagsafgift, är det,
på sätt ock blifvit af komitén och embetsverken framhållet, nödigt,
att, i sammanhang med den utgående nederlagsafgiftens afskaffande,
föreskrift meddelas, att den inkommande nederlagsafgiften skall uttagas
först vid varans förtullning, i följd hvaraf sådan afgift för reexporteradt
nederlagsgods naturligtvis icke, ifrågakomma. Tullverket
skulle således genom sistnämnda förändring gå i mistning af ytter -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 7

ligare ett inkomstbelopp af ungefär samma storlek som den utgående
nederlagsafgiften.

Den sålunda föreslagna förändringen i afseende på nederlagsafgifterna,
hvarigenom nederlagsinstitutionen skulle göras i ■ afsevärdt
högre grad användbar för exporthandeln med utländskt gods, utan
att tullverket skulle tillskyndas mer än en jemförelsevis mycket obetydlig
minskning i inkomst — knappt uppgående till 3,000 kronor om året —
anser jag mig böra till Eders Kongl. Maj:ts godkännande förorda.
Bortfaller det hinder för ett allmännare anlitande af nederlaget, som
hittills legat i nämnda afgifter, torde det få anses gifvet, att genom
ett rätt användande af nederlagsinstitutionen äfvensom af frilagersinrättningen,
derest densamma varder här i landet införd, handeln i
allmänhet och särskildt handeln på utlandet med importeradt gods
skola komma i åtnjutande af väsentligen samma fördelar, som afsetts
med kreditupplaget, utan den risk för statsverket, kreditupplaget
medför.))

1 : 11 j f "..i ’4"»I.: !.! i l 1 ;•» . i ‘ ■

Utskottet för sin del kan icke obetingadt biträda den uppfattning,
att nederlagsgods, som åter utföres, bör vara fritt från nederlagsafgift,
utan anser, att man i detta hänseende bör skilja mellan den afgift,
som utgöres vid inkommandet, och den, som påföres vid utgåendet.
Då staten måste vidkännas kostnader för nederlagsinstitutionen, synes
det ock vara billigt, att importören i hvarje fall, och således äfven
om varan återutföres, utgör den ringa ersättning för nederlagsrättens
begagnande, som innefattas i den inkommande nederlagsafgiften. Icke
heller kan väl denna afgift i och för sig nämnvärdt hämma exporthandeln.
Då utskottet sålunda anser, att äfven för gods, som från
nederlag reexporteras, inkommande nederlagsafgift fortfarande bör
utgå, följer deraf naturligtvis, att utskottet icke kan förorda anstånd
med erläggande af sådan afgift, då en dylik ändring, i den form
motionären föreslagit, nödvändigt skulle medföra befrielse från afgiften
för nederlagsgods, som återutföres, och förslaget i denna del för öfrigt
icke har annat syfte än just detta.

Syftet med motionärens förslag, i hvad det afser den utgående
nederlagsafgiften, kan utskottet deremot icke annat än gilla. Utskottet
anser nemligen den inkommande nederlagsafgiften innefatta tillräcklig
godtgörelse för nederlagsrättens begagnande och kan för ty icke finna
någon fullt giltig grund för uttagande af ny nederlagsafgift, då varan i
stället för att förtullas åter utföres.

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att Riksdagen i anledning af herrar Bohnstedts
och Hedgrens förevarande motioner måtte i
skrifvelse till Kongl. Maj:t dels

a) anhålla, att spanmål, omalen och malen, måtte
från nederlagsrätt uteslutas; dels ock

b) förklara sig medgifva, att den särskilda nederlagsafgift,
som jemlikt § 80 mom. 1 i gällande tullstadga
skall erläggas med en procent af tullbeloppet,
då nederlagsgods till utrikes ort åter utföres, må
upphöra att utgå; samt

2:o) att herr Hedgrens motion, i hvad densamma
afser inkommande nederlagsafgiften, icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

*

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

9

H>''lC! ITU! . A ;ir

ni- -ly.; - se Reservationer: . • ■

::d<- >., t;.. • -ii Sj ; i: ''•••.> r • •, s'' ; >• j. b''*!'':: •'' Mi: vi: . •

af herrar Cavalli, Rudebeck, grefve Klingspor och Nisser mot vissa
delar af motiveringen; ■ J(-, :m :

■: ijj . /!!: ■: i;:,.4 ; -j. ,

samt vid punkten Ro a):

■-■i joi. ^ m -m 1,'' >Vj /;-■ ; ti)*; 1

af herrar J. Johansson i Noraskog, Collander, Fredholm, G. Jansson,
*S. M. Olsson, Bokström, Bromée, E. Nilson och J. Johansson från Stockholm,
hvilka anfört:

»Rätten att upplägga varor på nederlag har till uppgift att underlätta
varuomsättningen med utlandet och företer med afseende på omsättningens
billiggörande stor likhet med förbättrade kommunikationsanstalter.
, '' ,j> •. •

Nederlagsrätten är i vårt land åt gammalt ursprung, men var
under senare delen af förra århundradet inskränkt till ett fåtal varuslag,
hvari spanmål och salt dock städse: voro inbegripna. Numera och
sedan lång tid tillbaka omfattar: denna rätt alla varuslag med undantag
för explosiva och eldfarliga ämnen samt bränvin vid införsel. Sistnämnda
artikel kan dock, som bekant, uppläggas äfven den på nederlag,
om den bär är tillverkad. : u :;,, . - r :>

Långt: ifrån att utvecklingen hittills -gått i den rigtningen, att
man åstundat inskränka rätten att upplägga varor på nederlag, har
tvärtom med allt större styrka den mening framhållits och äfven gjort
sig gällande, att man i stället borde utvidga de med nederlagsrätten
förenade lättnaderna i varuomsättningen; en mening, som senast funnit
uttryck i Riksdagens skrifvelse sistlidet år till Konungen med begäran
om utredning af de sväfvande frågorna om frilager och frihamnsanläggningar.
, . ■ hr:,.; j

Redan denna omständighet synes höra väcka berättigad tvekan
om lämpligheten af den väg, hvarpå motionären vill slå in. Så vidt
kändt är, kan motionären icke heller hemta stöd för sitt förslag att
från nederlagsrätt utesluta spanmål, omalen och malen, från någon utländsk
tullagstiftning. Deremot saknas icke skäl för deras uppfattning,
som förmena, att en sådan uteslutning skulle kunna för landet medföra
betänkliga vådor.

Bih. till Iiiksd. Frat. 181)5. 5 Sami. 1 Afd. 11 Raft.

o

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Så länge landets produktion af brödsäd icke på långt när motsvarar
konsumtionen, så blir det en nödvändighet att utifrån införa
spannmål i stora qvantiteter, och gifvet är att denna omständighet skall
medföra stor spekulation just i denna vara. Men det ligger i spekulationens
natur att ej med säkerhet kunna på förhand beräkna alla
de faktorer, som äro bestämmande för om spekulationen är af omständigheterna
påkallad eller ej, om den skall leda till en lyckad eller
misslyckad utgång. Följden deraf kan blifva, och blir ofta nog den,
att vissa förhållanden, såsom befarad missväxt inom landet eller en
hotande stegring af spanmålsprisen på den utländska marknaden, föranleda
till en större import än hvad sedermera visar sig, att behofvet
kräfver. Kan vid sådana tillfällen öfverspekulat.ionen ej utan allt för
stor förlust frigöra sig från det öfver behofvet befintliga öfverskottet
genom att till utlandet reexportera det, så måste spekulanten, om han
icke är dess mer kapitalstark, söka realisera öfverskottet på den inhemska
marknaden, hvarigenom prisen å denna till skada för producenterna,
här landets jordbrukare, komma att tryckas. Faran af eu
öfverfyld marknad är med hänsyn till sjunkande varupris i fråga
om spanmål så mycket större än i fråga om andra varor, som efterfrågan
å spanmål ej mer än till en viss grad stiger, när priset derå
sjunker; ty när hvar och en fått sitt behof af brödsäd fyldt, finnes
icke annat än undantagsvis för någon anledning att deraf förskaffa sig
mera, endast af det skälet att priset är lågt.

Föreställer man sig, att man skall kunna befrämja uppköpen på
den inhemska spanmålsmarknaden genom att för handeln med utländsk
spanmål skapa med nederlagsrättens borttagande förknippade svårigheter,
så torde man måhända komma att i en snar framtid få erfara,
att man mycket misstagit sig. All erfarenhet vittnar nemligen derom,
att ingen verksamhet med sådan lätthet finner utvägar att kringgå af
lagstiftningen skapade svårigheter för densammas lojala utöfvande,
som just handeln. Det skulle derför icke förvåna, om svenska köpmän,
beröfvade sin rätt att här i landet upplägga spanmål på nederlag, i
stället beredde sig tillfälle till sådana upplag på väl belägna platser
i våra grannländer Danmark och Norge. Hvad hade man med nederlagsrättens
borttagande för spanmål i sådant fall vunnit? Intet, ty
man skulle då hafva till förment nytta för jordbruket inom landet förqväft
en rörelse, som, Överflyttad till grannländerna, der komme att
verka befruktande på deras näringslif i stället för på vårt.

Förutom de med nederlagsrättens borttagande förenade vådor,
som nu blifvit framhållna, torde man kunna lägga ännu en dermed

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

förknippad olägenhet. Genom att nödga köpmannen till att vid införseln
genast utbetala hela tullbeloppet och derjemte för honom försvåra
erhållandet af kredit på sjelfva varan betungas handeln med
spanmål för den mindre kapitalstarka i så betydlig grad, att måhända
endast storkapitalet skulle kunna ega kraft nog att sysselsätta sig med
idkande af sådan handel. Följden deraf, om något sådant inträffade,
blefve endast den, att man till föga fromma för dem, som hade något
att sälja, minskade antalet köpare, som naturligtvis, i mån som deras
antal minskades, skulle hafva lättare att bestämma prisen.

På grund af nu anförda skäl få vi hemställa,

att herr K. Bohnstedts motion om afskaffande
af rättigheten att å nederlag upplägga spanmål icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda».

Herrar friherre von Sehwerin och Swartling hafva anhållit få antecknadt,
att de icke deltagit i den slutliga behandlingen inom utskottet
af de i detta betänkande afhandlade frågor.