Beskattning av vissa förmåner

Betänkande 2003/04:SKU3

Skatteutskottets betänkande2003/04:SKU3

Beskattning av vissa förmåner

---

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2002/03:123
Beskattning av vissa förmåner. Förslagen gäller bl.a. beskattningen av
förmån av motion och annan friskvård och den skattemässiga behandlingen
av ersättning för resor vid deltagande i debattprogram och liknande. Vidare
redovisas resultatet av en av riksdagen begärd översyn av förmånsbeskattningen
av installations- och distributionsbilar.
Tre motioner som väckts med
anledning av propositionen avstyrks av utskottet.
Vid betänkandet fogas
fem reservationer.

1. Förmåner av mindre värde
Riksdagen
avslår motionerna 2002/03:Sk16 yrkande 1 och 2002/03:Sk18 yrkande
1.
Reservation 1 (kd, c)

2. Motion och annan friskvård
Riksdagen godtar
vad utskottet anfört om att de särskilda villkoren för skattefri förmån
av motion och annan friskvård skall slopas. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:123 i denna del och avslår motionerna 2002/03:Sk16
yrkande 2 och 2002/03:Sk18 yrkande 2.
Reservation 2 (kd)
Reservation
3 (c)

3. Förmånsbeskattning av installations- och distributionsbilar
Riksdagen
avslår motionerna 2002/03:Sk16 yrkande 3, 2002/03:Sk17 yrkande 2 och
2002/03:Sk18 yrkande 4.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

4. Inställelseresor
Riksdagen
godtar vad utskottet anfört om en skattebefrielse för vissa reseersättningar
m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:123 i denna del och
avslår motion 2002/03:Sk17 yrkande 1.

5. Avdrag för utgifter för
hemresor m.m.
Riksdagen godtar vad utskottet anfört om ett förtydligande
av bestämmelserna om skattefrihet och avdrag för vissa resor som företas
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:123 i denna del och avslår motion 2002/03:Sk16 yrkande
4.
Reservation 5 (kd)

6. Propositionen i övrigt och lagförslagen
Riksdagen
godtar vad utskottet anfört om regeringens övriga förslag och antar det
vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229). Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:123 i denna
del.
Stockholm den 14 oktober 2003
På skatteutskottets vägnar
Arne
Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg
(s), Lennart Hedquist (m), Per Erik Granström (s), Ulla Wester (s), Per
Landgren (kd), Marie Engström (v), Per-Olof Svensson (s), Anne-Marie
Pålsson (m), Gunnar Andrén (fp), Roger Tiefensee (c), Inger Nordlander
(s), Ulf Sjösten (m), Catharina Bråkenhielm (s), Barbro Feltzing (mp),
Fredrik Olovsson (s), Anne-Marie Ekström (fp) och Britta Rådström (s).

Ärendet och dess beredning
I propositionen
behandlar regeringen de förslag som Utredningen om ökade levnadskostnader
m.m. lagt fram i sitt slutbetänkande Förmåner och ökade levnadskostnader
(SOU 1999:94). Tre motioner har väckts med anledning av propositionen.
Regeringens
och motionärernas förslag till riksdagsbeslut redovisas i bilaga 1.
Regeringens förslag till lagtext återges i bilaga 2.
Propositionen bygger
på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen
föreslås vissa ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229) när det gäller
inkomstslaget tjänst.
Förmån av inställelseresa eller arbetsresa skall
inte tas upp till beskattning under förutsättning att bl.a. andra
skattepliktiga inkomster inte erhålls på grund av tjänsten.
Förutsättningarna
för skattefri motion och annan friskvård förtydligas och förenklas i vissa
avseenden. Det avgörande för skattefriheten bör i huvudsak vara att
motionen eller friskvården riktar sig till hela personalen, är av mindre
värde och av enklare slag samt att förmånen inte får bytas ut mot kontant
ersättning.
Beräkningen av värdet för kostförmån justeras för att få
bättre överensstämmelse mellan genomsnittspriset för en lunch och
förmånsvärdet för denna.
Slutligen föreslås ett förtydligande i fråga om
avdrag för utgifter för hemresor och inställelseresor samt om skattefrihet
för intervjuresor så att det klart framgår att dessa endast omfattar resor
som företas mellan två platser inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Därutöver behandlas i propositionen ett tillkännagivande från
riksdagen om förmånsbeskattning av bilar avsedda för installation och
distribution. Något förslag till ändringar av reglerna i denna del läggs
inte fram.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Förmåner av mindre värde
Utskottets förslag i
korthet
Riksdagen avslår motionsförslagen om en beloppsgräns för skattefria
förmåner av mindre värde.
Jämför reservation 1 (kd, c).
Bakgrund
Före
1990 års skattereform fanns en regel som innebar att förmåner som var
skattepliktiga inte skulle tas upp som intäkt om det sammanlagda värdet
per år uppgick till högst 600 kronor (600-kronorsregeln). Regeln tog inte
sikte på förmåner som bestod av kontantersättning eller utgjorde en direkt
ersättning för utfört arbete. Den avsåg inte heller förmåner som kunde
erhållas mot kuponger eller förmåner som enligt särskilda regler värderades
enligt schablonmässiga grunder.
Vid 1990 års skattereform avskaffades
600-kronorsregeln. Skälet var främst inriktningen mot en mer enhetlig och
neutral beskattning av arbetsinkomster innefattande förmåner av skilda
slag, men också att det framstod som tveksamt om regeln i sig var ägnad
att underlätta gränsdragningen mellan skattefria personalvårdsförmåner
och förmåner som skulle tas upp till beskattning. Det ansågs därvid inte
som uteslutet att slopandet av regeln i själva verket kunde bidra till en
klarare åtskillnad i framtiden.
Propositionen
I propositionen behandlar
regeringen det förslag om skattefrihet för förmåner av mindre värde som
Utredningen om ökade levnadskostnader m.m. lagt fram i sitt slutbetänkande
Förmåner och ökade levnadskostnader (SOU 1999:94). Utredningens förslag
innebär att vissa förmåner som är av mindre värde och som ges ut vid
särskilda tillfällen skall undantas. Ett återkommande exempel som utredningen
nämner är förmåner av mindre värde som utgår i samband med arbete i en
ideell förening.
Regeringen gör i propositionen bedömningen att en
beloppsbestämd skattefrihet för förmåner av mindre värde inte bör införas.
Regeringen anför att en skattefrihet för förmåner av mindre värde skulle
vara förenad med betydande nackdelar och negativa effekter. En särreglering
för vissa förmåner kan göra det svårare att i tillämpningen dra gränsen
mellan skattefria förmåner och sådana som skall tas upp till beskattning.
Ett undantag från beskattningen av förmåner enbart i en viss typ av
verksamhet skulle också leda till gränsdragningar som skulle vara svåra att
både tillämpa och förklara. Både rättviseskäl och kravet på enkelhet i
beskattningen talar därför enligt regeringens uppfattning mot att införa
en bestämmelse som undantar förmåner av mindre värde som ges ut vid
särskilda tillfällen.
Motionerna
I motion Sk16 yrkande 1 av Jakob Forssmed
m.fl. (kd) anför motionärerna att en beloppsbestämd skattefrihet för
förmåner skulle vara värdefull för de ideella organisationer som på ett
symboliskt vis vill belöna sina medarbetare. Motionärerna föreslår att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör
återkomma med ett förslag som innebär att en skattefrihet införs för
förmåner upp till ett visst belopp.
I motion Sk18 yrkande 1 av Roger
Tiefensee m.fl. (c) anförs att gåvor upp till ett belopp om maximalt 1 000
kr bör vara skattefria. Motionärerna föreslår att riksdagen fattar beslut
om en sådan skattefrihet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar
regeringens bedömning och avstyrker därför motionsyrkandena.
Motion och
annan friskvård
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens
förslag om att de särskilda kraven för att förmån av motion och annan
friskvård skall vara skattefri slopas. Motionsförslagen om ytterligare
förändringar av dessa regler avslås.
Jämför reservationerna 2 (kd) och
3 (c).
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 123 att
förutsättningarna för skattefri motion och annan friskvård förtydligas och
förenklas genom att vissa villkor för skattefriheten slopas. Det gäller
villkoren att motionen eller friskvården skall utövas inom en anläggning
som regelbundet disponeras av arbetsgivaren, utövas enligt abonnemang som
tecknats av arbetsgivaren och betalas direkt av denne till anläggningens
innehavare, vara av kollektiv natur eller i andra fall i ringa omfattning
utövas av den anställde. Kravet att förmånen skall erbjudas hela personalen
föreslås kvarstå.
Motionerna
I motion Sk16 yrkande 2 av Jakob Forssmed
m.fl. (kd) anför motionärerna att skattefriheten för förmån av enklare
slag av motion och annan friskvård bör ersättas med en beloppsbestämd
skattebefrielse för fysisk träning. Detta skulle ge inkomsttagarna en
större frihet att välja en fysisk aktivitet som passar dem, utan att det
för den skull belastar budgeten mer. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande
av denna innebörd.
I motion Sk18 yrkande 2 av Roger Tiefensee m.fl. (c)
framhålls att det är ett problem att friskvården skall vara av kollektiv
natur. Friskvård bör enligt motionärernas mening kunna erbjudas alla
anställda efter behov. De föreslår att riksdagen fattar beslut om en sådan
förändring.
Uskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker att de
särskilda villkoren för skattefriheten slopas så att reglerna får en
enklare och tydligare utformning. Avgörande för skattefriheten blir i
huvudsak att motionen eller friskvården riktar sig till hela personalen,
är av mindre värde och av enklare slag samt att förmånen inte får bytas
ut mot kontant ersättning.
När det gäller förslagen om en beloppsbestämd
skattefrihet för fysisk träning och om att friskvård skall erbjudas alla
anställda efter behov bör det erinras om att gränsen för vilken typ av
motionsutövning som skall utgöra personalvårdsförmån har bestämts till
att det skall vara fråga om enklare motionsidrott. Exklusiva sporter eller
sporter som inte innebär motion i betydelsen fysisk träning har därvid
inte ansetts utgöra enklare slag av motion. Inte heller har sporter som
kräver dyrbarare anläggningar, redskap och kringutrustning ansetts som
enklare slag av motion (jfr SkU 1987/88:8 s. 42). Utskottet anser i likhet
med regeringen att denna gränsdragning alltjämt bör vara vägledande.
Utskottet är inte heller berett att införa en uttrycklig beloppsgräns.
Med
det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker
motionsyrkandena.
Förmånsbeskattning av installations- och
distributionsbilar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandena
om att en förnyad översyn av reglerna om beskattning av bilförmån skall
genomföras och ett förslag om lättnader i bl.a. förmånsbeskattningen av
installations- och distributionsbilar.
Jämför reservation 4 (m, fp, kd,
c).
Bakgrund
Riksdagen har i ett tillkännagivande till regeringen begärt
en översyn av förmånsbeskattningen av bilar som är avsedda för installation
och distribution och som används privat i ringa omfattning. (bet.
2000/01:SkU14, rskr. 2000/01:166). Bakgrunden är att viss kritik har riktats
mot reglerna och deras tillämpning när det gäller möjligheten för företagare
att slippa förmånsbeskattning för den här typen av bilar. Som exempel har
nämnts att företagare som använder sig av bilar med två säten som ständigt
är fullastade med material och inventarier och som knappast kan betraktas
som privatbilar ändå blir påförda bilförmån och att detta gäller även om
företagaren äger en privatbil av hög standard. Anledningen är då att
servicebilen kan ha använts för resor mellan bostaden och arbetsplatsen.
Regeringen
har med anledning av riksdagens tillkännagivande givit Riksskatteverket
i uppdrag att se över reglerna om bilförmån och deras tillämpning i den
del de avser bilar avsedda för installation och distribution. Riksskatteverket
har redovisat uppdraget i en promemoria daterad den 25 mars 2002 (dnr
Fi2001/1417).
Regeringsrätten har i två avgöranden den 26 april 2001 (RÅ
2001 ref. 22 I och II) om värdering av bilförmån slagit fast att rätten
att använda arbetsgivarens bil privat skall medföra en stark presumtion
för att bilen också har använts privat i skattepliktig omfattning. För
att undgå beskattning måste den skattskyldige göra sannolikt att han inte
har använt bilen privat eller att så skett i endast ringa omfattning. Det
kan annars enligt Regeringsrätten förutses att utredningssvårigheterna i
många fall skulle bli oöverstigliga och att förmånsbeskattning därmed
skulle utebli även när en sådan beskattning materiellt sett skulle vara
befogad.
Propositionen
Regeringen föreslår inte någon ändring när det
gäller förmånsbeskattningen av bilar som används som arbetsredskap.
Regeringen anför att det finns ett tillräckligt utrymme för undantag och
individuella hänsyn när det gäller värderingen av dessa bilar. Eftersom
de inte utgör någon väldefinierad grupp bedömer regeringen att särregler
för värderingen skulle medföra påtagliga tillämpningsproblem och leda
till ett ökat antal rättstvister mellan enskilda och myndigheterna.
Utrymmet för privat användning utan förmånsbeskattning skulle också
öka.
Motionerna
I motion Sk17 yrkande 2 av Anna Grönlund m.fl. (fp) anför
motionärerna att regeringen bör pröva frågan på nytt och då inhämta
synpunkter från såväl fackliga organisationer som branschens företrädare
och därefter återkomma till riksdagen med ett förslag som undanröjer de
problem som innehavare av distributions- och installationsbilar drabbas
av på skatteområdet. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening
ger regeringen det anförda till känna.
I motion Sk16 yrkande 3 av Jakob
Forssmed m.fl. (kd) anförs att det inte är acceptabelt att det anses vara
en skattepliktig förmån att ha tillgång till en bil som är utrustad på
ett sätt som gör det omöjligt att bruka den för privata ändamål. Regeringen
har enligt motionärernas mening kommit till fel slutsats, och de föreslår
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en ny översyn
bör genomföras och ett förslag läggas fram som löser de aktuella problemen.
I
motion Sk18 yrkande 4 av Roger Tiefensee m.fl. (c) föreslår motionärerna
att regeringen snarast får återkomma med ett förslag som innebär sådana
förenklingar av reglerna för värdering av bilförmån att de nu aktuella
problemen kan få en lösning.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets
mening är det angeläget att principen om en likformig beskattning av
arbetsinkomster upprätthålls också vid värderingen av bilförmån. Det skall
inte ge lägre skatt att ta emot en bilförmån i stället för lön. Samtidigt
är det viktigt att reglerna är enkla och lätta att tillämpa.
Med den
utredning som Riksskatteverket genomfört har frågan om möjligheterna att
genomföra förändringar av förmånsbeskattningen av arbetsfordon enligt
utskottets mening fått en allsidig belysning. Utskottet delar Riksskatteverkets
och regeringens bedömning att någon ändring av reglerna inte bör
genomföras.
Utskottet ser inte någon anledning att nu begära en ny översyn av
dessa frågor och avstyrker därför de aktuella motionsyrkanderna.
Inställelseresor
Utskottets
förslag i korthet
Riksdagen bifaller förslaget om en skattebefrielse som
syftar till att reseersättningar inte skall förmånsbeskattas när andra
skattepliktiga inkomster inte erhålls i samband med prestationen.
Motionsyrkandet om ett mer generellt utformat undantag avslås.

Propositionen
Regeringen föreslår att förmån av resa i samband med att den
skattskyldige börjar eller slutar en tjänst (inställelseresa) eller förmån
av resa mellan bostaden och arbetsplatsen (arbetsresa) inte skall tas upp
till beskattning under vissa förutsättningar, bl.a. att andra skattepliktiga
inkomster inte erhålls på grund av tjänsten. Skattefriheten skall också
gälla om ersättningen inte överstiger utgifterna för resorna eller, när
det gäller resor med egen bil, inte överstiger 16 kronor per mil.
Bakom
förslaget ligger den kritik som har riktats mot att bl.a. deltagare i
TV-arrangemang som får sin resa betald inte kan kvitta den skattepliktiga
förmånen mot reseutgifterna med full skatteeffekt, eftersom avdragsbegränsningen
på 7 000 kr lägger hinder i vägen. Den medverkande får i praktiken
”betala”
för sitt deltagande i TV-programmet, om inget arvode utgår för
deltagandet.
Regeringen anser att de nuvarande beskattningskonsekvenserna inte
är tillfredsställande i de fall då inte några andra skattepliktiga inkomster
erhålls för arbetet än just betalningen av inställelse- eller arbetsresor.
Att som enda ersättning för arbetet få resan betald är av så speciell
karaktär att värdet av resan bör kunna undantas från beskattning.
Skattefriheten
föreslås begränsad till resor inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Begränsningen innebär att skillnad görs i förhållande till avdragsrätten
för arbetsresor, som inte omfattas av någon uttrycklig geografisk
begränsning.
Motionerna
I motion Sk17 yrkande 1 av Anna Grönlund m.fl. (fp)
anför motionärerna att skattereglerna bör vara utformade på ett sådant
sätt att resekostnader inte skall tas upp som förmån när det är uppenbart
att resan inte företagits för inkomsts förvärvande. De begär ett
tillkännagivande av denna innebörd.
Utskottets ställningstagande
Enligt
utskottets mening finns det anledning att vara försiktig när det gäller
att utforma undantag från den generella skatteplikten för arbetsinkomster.
Den lösning som regeringen föreslår innebär att det skattefria området
bestäms genom förhållandevis handfasta villkor. Lagrådet har i sitt
yttrande haft synpunkter på att denna teknik kan medföra tröskeleffekter
och att den nära anslutningen till den gällande regleringen medför att
terminologin kan framstå som litet främmande när man ser till syftet med
det undantag som tillskapas. Att beteckna en resa vid deltagande i ett
debattprogram som en inställelseresa eller arbetsresa och kostnadsersättningen
som en förmån av tjänst är inte helt naturligt för vanligt språkbruk.
Även
om utskottet har förståelse för önskemålen om ett generellt utformat
undantag som mer ser till syftet med den tillskapade skattefriheten anser
utskottet att kravet på försiktighet bör få vara avgörande. Utskottet är
därför inte berett att frångå den lösning som regeringen föreslår. Utskottet
tillstyrker propositionen och avstyrker motionen.
Avdrag för utgifter
för hemresor m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller
regeringens förslag om en justering av den geografiska begränsningen för
avdrag och skattefrihet för vissa resor. Motionsyrkandet om att någon
geografisk begränsning inte bör gälla i dessa sammanhang avslås.
Jämför
reservation 5 (kd).
Propositionen
Regeringen föreslår att bestämmelserna
om avdrag för utgifter för hemresor och inställelseresor och bestämmelserna
om skattefria intervjuresor förtydligas så att det klart framgår att dessa
endast gäller för resor som företas mellan två platser belägna inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Bakgrunden är att reglerna
kommit att tillämpas på resor som till någon del företagits inom
EES.
Motionerna
I motion Sk16 yrkande 4 av Jakob Forssmed m.fl. (kd) anförs
att det inte finns någon anledning att behandla svenskar som gör resor
utanför EES på ett annat sätt än de som reser inom detta område. Regeringen
bör enligt motionärernas mening återkomma med ett förslag som innebär att
hemresor, inställelseresor och skattefria intervjuresor behandlas lika
oavsett om de sker till EES-land eller till ett annat land. De begär ett
tillkännagivande av denna innebörd.
Utskottets ställningstagande
Utskottet
har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens förslag och
tillstyrker därför propositionen i denna del.
När det gäller den geografiska
begränsningen till EES-området av avdragsrätten respektive skattefriheten
för vissa resor delar utskottet regeringens bedömning att det inte finns
tillräckliga skäl att ytterligare utöka avdragsmöjligheten för vare sig
hemresor, inställelseresor eller intervjuresor till områden utanför EES.
Utskottet avstyrker därför det aktuella motionsyrkandet.
Propositionen
i övrigt och lagförslagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller
propositionen i övriga delar.
Propositionen
I övrigt innehåller
propositionen bl.a. förslag om en justering av beräkningen av värdet för
kostförmån.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker propositionen
även i denna del.

1. Förmåner av mindre värde, punkt 1 (kd, c)
av Per
Landgren (kd) och Roger Tiefensee (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi
anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett förslag som
innebär att det införs en beloppsgräns för förmåner av mindre värde. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Sk16 yrkande 1 och 2002/03:Sk18
yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att det bör fastställas en
beloppsgräns för vad som är skattefria förmåner av mindre värde. En sådan
gräns skulle förenkla för framför allt småföretag och ideella föreningar.
Fram
till och med skatteomläggningen 1990 var det tillåtet med gåvor om sammanlagt
600 kr per år utan skatteplikt. I dagens penningvärde torde detta motsvara
någonstans mellan 900 och 1 000 kr.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag om en beloppsgräns för förmåner av mindre värde.

2. Motion
och annan friskvård, punkt 2 (kd)
av Per Landgren (kd).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt
2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen om att skattefriheten bör
begränsas med ett belopp i stället för med krav på motionens former. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Sk16 yrkande 2 och bifaller delvis
proposition 2002/03:123 i denna del och motion 2002/03:Sk18 yrkande
2.
Ställningstagande
Vi ansluter oss till de remissinstanser som anser att
arbetstagaren själv skall få välja vilken typ av motion som passar och
att begränsningen i stället bör utgöras av en beloppsgräns. Regeringen
skapar med sitt förslag svårigheter för laguttolkningen när man anger att
avdragen är giltiga i de fall det rör sig om ”enklare slag av motion och
annan friskvård”.
Vi förordar ett belopp som begränsar kostnaden för den
fysiska träningen istället för att motionens former ska vara avgörande.
På så vis får inkomsttagare en större frihet att välja en fysisk aktivitet
som passar dem utan att det för den skull kostar mer för staten.

3. Motion
och annan friskvård, punkt 2 (c)
av Roger Tiefensee (c).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt
2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen begär att regeringen snarast
återkommer med ett kompletterande förslag som innebär att individuellt
anpassad friskvård blir skattefri. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Sk18 yrkande 2 och bifaller delvis proposition 2002/03:123 i denna
del och motion 2002/03:Sk16 yrkande 2.
Ställningstagande
Det är angeläget
att anställda skall kunna ges tillgång till friskvård utan att detta
bestraffas genom beskattning. Det är positivt för såväl den anställde som
arbetsgivare och hela samhället med en god folkhälsa, någonting som
underlättas med god tillgång till friskvård.
Inom en arbetsplats kan det
finnas många olika typer av arbetsuppgifter. En anställd som tillbringar
större delen av sin tid bakom ett skrivbord har inte nödvändigtvis samma
friskvårdsbehov som de vars arbetsuppgifter har mer karaktär av kroppsarbete.
Vi föreslår att friskvård skattefritt skall kunna erbjudas alla anställda
efter deras egna behov. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen
med ett förslag av denna innebörd.

4. Förmånsbeskattning av installations-
och distributionsbilar, punkt 3 (m, fp, kd, c)
av Lennart Hedquist (m),
Per Landgren (kd), Anne-Marie Pålsson (m), Gunnar Andrén (fp), Roger
Tiefensee (c), Ulf Sjösten (m) och Anne-Marie Ekström (fp).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3
borde ha följande lydelse:
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer
till riksdagen med ett förslag som innebär förenklingar i regelsystemet
för värdering av bilförmån och undanröjer problemen vid värdering av olika
arbetsfordon. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Sk16
yrkande 3, 2002/03:Sk17 yrkande 2 och 2002/03:Sk18 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi
anser att regeringen och Riksskatteverket har kommit till fel slutsats.
De överväganden om behovet av schabloner och enkla regler som redovisas
kan i och för sig vara riktiga, men tar inte tillräcklig hänsyn till den
verklighet som dagens företagare möter vid konstakterna med skattemyndigheterna
i dessa frågor.
Att verkligheten ser annorlunda ut tydliggjordes också
vid en demonstration på Mynttorget i Stockholm under innevarande riksmöte
då företrädare för samtliga riksdagspartier fick ta del av praktiska
exempel på distributions- och installationsbilar som förmånsbeskattats för
innehavarens del, men som uppenbart inte gick att använda till annat än
det ändamål de var avsedda för. Särskilt svåra att använda för privatbruk
måste bilar fyllda med verktyg från golv till tak, i vissa fall innefattande
även svetsaggregat och åtskilligt rörmaterial, vara.
Visserligen framgår
det av propositionen ”att viss kritik har riktats mot reglerna och deras
tillämpning avseende företagares svårigheter att slippa förmånsbeskattning
för aktuella bilar”. Likväl är regeringens ståndpunkt att någon reglering
vad gäller förmånsbeskattning för sådana fordon inte bör införas. Slutsatsen
borde varit den omvända: Företagare skall aldrig behöva beskattas, allra
minst förmånsbeskattas, för sina arbetsredskap. Fordonen utgör ju i detta
fall arbetsredskap.
Vi anser att regeringen bör göra en förnyad prövning
och återkomma till riksdagen med ett förslag till verkliga förenklingar
i regelsystemet för värdering av bilförmåner som gör det möjligt att finna
en lösning på problemem med förmånsbeskattningen av arbetsfordon.

5. Avdrag
för utgifter för hemresor m.m., punkt 5 (kd)
av Per Landgren (kd).
Förslag
till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen begär att regeringen lägger
fram ett förslag som innebär att den geografiska begränsningen för avdrag
för utgifter för hemresor m.m. slopas. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Sk16 yrkande 4 och avslår proposition 2002/03:123 i denna
del.
Ställningstagande
Det finns ingen anledning att begränsa avdragsrätten
för svenskar som gör intervjuresor eller inställelseresor utanför EES-området
på det sätt som nu gäller. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
ett förslag till hur hemresor, inställelseresor och skattefria intervjuresor
kan behandlas lika oavsett om de sker till EES-land eller annat land. För
att motverka missbruk av en sådan avdragsrätt bör en beloppsgräns införas
för denna typ av resor, oavsett till vilket resmål de sker.

Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition
2002/03:123 Beskattning av vissa förmåner:
Riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
Följdmotioner
2002/03:Sk16
av Jakob Forssmed m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om specifik beloppsgräns för vad som
kan anses vara mindre värde.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om förmånsbeskattning av friskvård
som tillhandahålls av arbetsgivaren.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förmånsbeskattning av
bilförmåner.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att hemresor, inställelseresor och intervjuresor
från förmånsbeskattningssynpunkt skall likabehandlas oavsett till vilket
land resorna går.
2002/03:Sk17 av Anna Grönlund m.fl. (fp):

1. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om
att regeringen skall till riksdagen återkomma med klarare regler och
lagtext beträffande resekostnader som inte har samband med inkomsts
förvärvande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen
med förslag som undanröjer de problem för innehavare av distributions-
och installationsbilar som de nu drabbas av på skatteområdet.
2002/03:Sk18
av Roger Tiefensee m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar att fastställa att
skattefrihet skall utgå för gåvor av mindre värde, dvs. till ett belopp
om maximalt 1 000 kr.
2. Riksdagen beslutar om skattebefrielse av
personalvårdsförmån som utgår i form av individuellt anpassad friskvård.
4. Riksdagen
begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om
förenklingar i regelsystemet för värdering av bilförmåner i enlighet med
vad som anförs i motionen.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)Härigenom föreskrivs
i fråga om inkomstskatte
lagen (1999:1229)
dels att 11 kap. 12 och 26 §§, 12 kap. 3, 24 och 25 §§ samt 61 kap. 3 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 11 kap. 26 a §, samt
närmast före 11 kap. 26 a § en
ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
12 §

Som personalvårdsförmåner räknas bland annat sådana förfriskningar och annan
enklare förtäring i samband med
arbetet som inte kan anses som måltid. Hit räknas också möjlighet till enklare
slag av motion och annan
friskvård som Som personalvårdsförmåner räknas bland annat sådana
förfriskningar och annan enklare för
täring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid samt möjlighet till
enklare slag av motion o
ch annan friskvård.
– utövas inom en anläggning som regelbundet disponeras av arbetsgivaren
eller av en personalstif
telse som är knuten till arbetsgivaren,
– utövas enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas
direkt av denne till anlägg
ningens innehavare,
– är av kollektiv natur, eller
– i andra fall i ringa omfattning utövas av den anställde.

26 §1Senaste lydelse 2000:1341.

Förmån av resa inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till eller från
anställningsintervju skall int
e tas upp. Detta gäller också ersättning för sådan resa till den del
ersättningen inte överstiger utgiftern
a för resan och, när det gäller resa med egen bil, inte överstiger
avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §.
Förmån av resa till eller från anställningsintervju skall inte tas upp om
resan företagits mellan två p
latser inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detta gäller också
ersättning för sådan resa till den
del ersättningen inte överstiger utgifterna för resan och, när det gäller resa
med egen bil, inte överstig
er avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §.
Inställelse- och arbetsresor 26 a §Förmån av särskild resa i samband med att den
skattskyldige börjar elle
r slutar en tjänst skall inte tas upp om– andra intäkter som skall tas upp
inte erhålls på grund a
v tjänsten, och– resan företagits mellan två platser inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.V
ad som sägs i första stycket gäller också för förmån av resa mellan bostaden och
arbetsplatsen om inte resa
n även föranletts av inkomstgivande arbete i en verksamhet som bedrivs av någon
som, på sätt som anges i
20 kap. 23 §, är närstående till eller står i intressegemenskap med den som
lämnar eller får förmånen.Första o
ch andra styckena gäller också ersättning för resan, förutsatt att ersättningen
inte överstiger utgifterna
för resan eller, när det gäller resa med egen bil, avdragsbeloppet enligt 12
kap. 27 §.

12 kap.
3 §2Senaste lydelse 2001:908.

Om den skattskyldige får sådan ersättning som enligt 11 kap. 21, 21 a eller 28 §
inte skall tas upp, får
de utgifter som ersättningen är avsedd att täcka inte dras av. Om den
skattskyldige får sådan ersättning s
om enligt 11 kap. 21, 21 a, 26 a eller 28 § inte skall tas upp, får de utgifter
som ersättningen är avse
dd att täcka inte dras av.
Om den skattskyldige får sådant skattefritt stöd eller bidrag vid utbildning
eller arbetslöshet som avse
s i 11 kap. 27 § tredje stycket, 34 § andra stycket och 35 §, får de utgifter
som stödet eller bidraget är
avsett att täcka inte dras av.
Utgifter som täcks av sådana ersättningar till utländska experter, forskare
eller andra nyckelpersoner s
om enligt 11 kap. 22 § och 23 § första stycket 2 inte skall tas upp, får inte
heller dras av.

24 §3Senaste lydelse 2000:1341.

När en skattskyldig på grund av sitt arbete vistas på en annan ort än den där
han eller hans familj bor,
skall utgifter för hemresor dras av, om avståndet mellan hemorten och
arbetsorten är längre än 50 kilomet
er. Avdrag skall göras för högst en hemresa per vecka och bara för utgifter för
resor inom Europeiska eko
nomiska samarbetsområdet. När en skattskyldig på grund av sitt arbete vistas
på en annan ort än den där
han eller hans familj bor, skall utgifter för hemresor dras av, om avståndet
mellan hemorten och arbe
tsorten är längre än 50 kilometer. Avdrag får göras för högst en hemresa per
vecka och bara för utgifter för
resor mellan två platser inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste färdsättet. Skäliga
utgifter för flygresa och ut
gifter för tågresa skall dock dras av.
Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter för resa med
egen bil eller med den
skattskyldiges förmånsbil dras av med det belopp som gäller för resor mellan
bostaden och arbetsplatsen
enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil som en
närstående till honom eller hans
sambo men inte han själv är skattskyldig för.

25 §4Senaste lydelse 2000:1341.

Utgifter för särskilda resor inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i
samband med att den skattsky
ldige börjar eller slutar en tjänst skall dras av. Bestämmelserna i 24 § andra
och tredje styckena tilläm
pas också för sådana avdrag. Utgifter för särskilda resor i samband med att
den skattskyldige börjar el
ler slutar en tjänst skall dras av om resorna företagits mellan två platser inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Bestämmelserna i 24 § andra och tredje styckena tillämpas
också för sådana avdrag.

61 kap.
3 §

Kostförmån skall för en hel dag beräknas till ett belopp – avrundat till
närmaste tiotal kronor – som motsvarar 250 procent av genomsnittspriset i Sverige för en normal
lunch. Förmånsvärdet för lunc
h eller middag är 40 procent av värdet för kostförmån för en hel dag.
Förmånsvärdet för frukost är 20 procent a
v värdet för kostförmån för en hel dag. Kostförmån skall för en hel dag
beräknas till ett belopp – avrundat till närmaste femtal kronor – som motsvarar 250 procent av
genomsnittspriset i Sver
ige för en normal lunch. Förmånsvärdet för lunch eller middag är 40 procent av
värdet för kostförmån för en hel
dag. Förmånsvärdet för frukost är 20 procent av värdet för kostförmån för en
hel dag.
Om en anställds kostnader för en måltid är lägre än det belopp som motsvarar
förmånsvärdet enligt första styck
et på grund av att arbetsgivaren bidrar till kostnaderna för denna, skall
förmånen behandlas som en kost
förmån med ett värde som motsvarar mellanskillnaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004 och tillämpas första gången vid 2005
års taxering.