Bättre förutsättningar för värdepapperisering

Betänkande 2000/01:FiU17

Finansutskottets betänkande 2000/01:FIU17

Bättre förutsättningar för värdepapperisering (prop. 2000/01:19)

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Följdmotion
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

FiU17

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2000/01:19 Bättre förutsättningar för
värdepapperisering föreslår regeringen att riksdagen
antar de förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet och lag om
ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev som lagts
fram i propositionen. Regeringens förslag återges i
bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har en motion
väckts. Förslaget i motionen återges i bilaga 1.

Under behandlingen av propositionen har utskottet
mottagit en skrivelse från Svenska Bankföreningen.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
förslag i proposition 2000/01:19 till ändringar i
lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet och
lagen (1936:81) om skuldebrev.

I propositionen föreslås vissa lagändringar för
att förbättra förutsättningarna för genomförande i
Sverige av s.k. värdepapperisering. Den form av
värdepapperisering som behandlas i propositionen
innebär att ett företag säljer fordringar till en
juridisk person (specialföretaget) som ger ut
värdepapper för att finansiera sitt förvärv.
Specialföretaget har enbart till syfte att äga dessa
fordringar samt förmedla betalningsflöden från
fordringarna till investerarna i de värdepapper som
företaget har gett ut.

Propositionens förslag till ändring i lagen om
finansieringsverksamhet innebär att verksamhet som
består i att vid enstaka tillfällen förvärva
fordringar eller fordringsstockar undantas från
lagen om den bedrivs av aktiebolag eller ekonomiska
föreningar. Den begränsningen skall dock gälla att
medel för verksamheten inte löpande får anskaffas
från allmänheten.

Förslaget till ändring i skuldebrevslagen innebär
att om kreditmarknadsföretag säljer löpande
skuldebrev blir försäljningen gällande mot
kreditmarknadsföretagets borgenärer trots att
skuldebrevet lämnats kvar hos företaget för
förvaring.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni
2001.

I betänkandet behandlar utskottet också en motion
som väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionen.

I betänkandet finns en reservation.

Propositionen

I proposition 2000/01:19 Värdepapperisering föreslås
att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet,

2. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev.

Följdmotion

2000/01:Fi10 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) i vilken
föreslås att riksdagen fattar följande beslut.

Riksdagen beslutar att tillstånd inte skall krävas
för finansieringsverksamhet som drivs av ett
aktiebolag eller av en ekonomisk förening, om
verksamheten består i att i begränsad omfattning
förvärva fordringar och medel för verksamheten inte
löpande anskaffats från allmänheten.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i
lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:81) om
skuldebrev

Utskottets överväganden

Undantag från tillståndsplikt vid
värdepapperisering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
tillstånd inte skall krävas för
finansieringsverksamhet som drivs av ett
aktiebolag eller en ekonomisk förening, om
verksamheten består i att vid enstaka
tillfällen förvärva fordringar och medel för
verksamheten inte löpande anskaffas från
allmänheten. Motionen avstyrks. Jämför
reservationen (m, kd, c, fp).

Bakgrund

Värdepapperisering är ett förfarande som innebär att
relativt homogena tillgångar med förutsägbara
betalningsflöden omvandlas till obligationer eller
andra lätt omsättningsbara värdepapper. Genom att
föra ihop ett stort antal lån som liknar varandra
(t.ex. bostadslån) går det att med utgångspunkt i
historiska data beräkna det betalningsflöde som
lånestocken förväntas att generera. Det förväntade
betalningsflödet kan därefter prissättas och
emitteras som obligationer där säkerheterna kan
utgöras av betalningsflöden, kreditförstärkande
åtgärder och panträtter. Termen värdepapperisering -
i den mening som här används - syftar på en
verksamhet där fordringar säljs till en juridisk
person som enbart äger fordringarna och emitterar
obligationer för sin finansiering.

I stort sett alla fordringar går att
värdepapperisera. Fastighetslån, dvs. lån med
panträtt i fastigheter, är dock den mest
förekommande typen av fordringar. Andra typer av
fordringar såsom kreditkortsskulder, lån till bilköp
och leasingskulder är dock en växande marknad.

En värdepapperiseringstransaktion inkluderar ett
flertal parter. De viktigaste av dessa är det
säljande företaget, ofta benämnt originatorn, och
det förvärvande företaget som här benämns
specialföretaget. Vanligtvis är originatorn ett
kreditinstitut som identifierar en avskiljbar del av
sin kreditstock. Originatorn kan likaväl utgöras av
ett icke-finansiellt företag som t.ex. vill omvandla
illikvida tillgångar, som exempelvis kundfordringar,
till likvida tillgångar. Originatorn bildar själv
eller genom någon annan ett specialföretag och
säljer fordringarna till detta. Specialföretagets
verksamhet är begränsad till att äga fordringarna
och att finansiera sitt förvärv av fordringar genom
att emittera obligationer eller andra liknande
värdepapper på värdepappersmarknaden.
Specialföretaget förmedlar också till investerarna
de betalningsflöden som fordringarna genererar.

Värdepapperiseringsprocessen

Investerarna kräver ofta att specialföretagets
kreditvärdighet förstärks genom någon form av
kreditförstärkande åtgärd. Förstärkningen kan
genomföras på olika sätt varvid ett är att t.ex. ett
försäkringsbolag ställer garanti för
kreditvärdigheten i specialföretaget. För att bedöma
specialföretagets kreditvärdighet och de legala
förutsättningarna i transaktionen är vanligen ett
ratinginstitut involverat i en
värdepapperiseringstransaktion. De obligationer som
specialföretaget ger ut kan därmed åsättas en
kreditbedömning (rating).

Det är normalt originatorn som tar initiativet
till att värdepapperisera. Orsaken är att
originatorn vill förändra sin tillgångsstruktur. Ur
originatorns perspektiv är värdepapperisering en
källa till finansiering som kompletterar eller
ersätter andra finansieringskällor. En sådan
finansiering låter sig emellertid inte genomföras om
det inte samtidigt finns fördelar för de aktörer som
förvärvar tillgångsmassan och för dem som skall
finansiera förvärvet.

Den nuvarande lagstiftningen förbjuder inte
värdepapperisering av svenska tillgångar men den
innebär att det i de flesta fall är ekonomiskt
oförmånligt att genomföra värdepapperisering i
Sverige. Den främsta anledningen till detta är att
specialföretagets förvärv av fordringar anses utgöra
finansierings- verksamhet enligt lagen (1992:1610)
om finansieringsverksamhet. Specialföretaget träffas
därmed av krav på kapitaltäckning för fordringar som
företaget förvärvar. Den kapitalkostnad som detta
krav för med sig har medfört att
värdepapperiseringar inte genomförs i Sverige utan
med specialföretag belägna utomlands. Enligt
regeringen är det sannolikt att antalet
värdepapperiseringar genomförda av svenska företag
skulle öka om det vore möjligt att genomföra
värdepapperisering i Sverige på villkor som är mer
lika dem som i dag kan uppnås i utlandet.

Som framgått ovan utgör värdepapperisering alltså
en möjlighet för kreditinstitut att minska behovet
av eget kapital genom att avyttra tillgångar som
kräver kapitaltäckning.

Propositionen

Enligt lagen om finansieringsverksamhet får
finansieringsverksamhet, med vissa undantag, drivas
bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Med
finansieringsverksamhet avses näringsverksamhet som
har till ändamål att lämna kredit, ställa garanti
för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller
medverka till finansiering genom att förvärva
fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande.
I lagen definieras ett kreditmarknadsföretag som ett
svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk
förening som har fått tillstånd enligt lagen att
driva finansieringsverksamhet.
Kreditmarknadsföretagen är föremål för
kapitaltäckningskrav. I propositionen redovisas att
regeringen gör bedömningen att ett specialföretags
verksamhet kräver tillstånd enligt lagen om
finansieringsverksamhet och att verksamheten därmed
är föremål för krav på kapitaltäckning.

När det först gäller frågan om specialföretagens
verksamhet även fortsättningsvis bör vara
tillståndspliktig anser regeringen att
utgångspunkten bör vara att finansiella företag i
största möjliga utsträckning skall regleras som
andra företag. Särreglering och tillsyn på det
finansiella området bör framförallt motiveras med
behovet av att minska risken för systemstörningar.
Regeringen anser att hänsynen till de grundläggande
skyddsintressena på det finansiella området inte
hindrar att ett undantag görs som innebär att ett
specialföretags enstaka förvärv av fordringar
undantas från tillståndskravet i lagen om
finansieringsverksamhet. Tvärtom bedöms effekterna
av värdepapperisering på det finansiella systemet
vara positiva. Eftersom värdepapperisering inte
medför negativa konsekvenser för de finansiella
marknaderna anser regeringen att svenska företag bör
få möjlighet att genomföra värdepapperiseringar i
Sverige på villkor som är mer lika dem som i dag kan
uppnås i utlandet. Genom att underlätta
värdepapperiseringar inom Sverige finns, enligt
regeringen, förutsättningar för samhällsekonomiska
vinster genom lägre kapitalkostnader och ökade
vinster.

Vid bedömningen av frågan om ett undantag bör
införas i lagen för specialföretagens verksamhet
måste också beaktas de genomgripande överväganden
rörande lagens tillämpningsområde som
Banklagskommittén redovisat samt EG-rättens
utformning. Beaktas bör också att riksdagen har
gjort vissa uttalanden rörande vad som skall beaktas
vid en bedömning av om ytterligare undantag bör
göras från lagen om finansieringsverksamhet i
avvaktan på Banklagskommitténs betänkande.
Uttalandena innebär i korthet att eventuella
ytterligare undantag till den lista av undantag som
redan finns bör prövas kritiskt, med tanke på de
genomgripande överväganden rörande lagens
tillämpningsområde som ingår i kommitténs uppdrag
(se prop. 1995/96:214 s. 12 och bet. 1996/97:NU3
s. 6).

Banklagskommittén har i sitt betänkande, (SOU
1998:160) Reglering och tillsyn av banker och
kreditmarknadsföretag, föreslagit en legaldefinition
av tillståndspliktig finansieringsverksamhet. När
det gäller värdepapperisering anser kommittén att
någon reglering inte behövs av specialföretag som
köper fordringar endast av finansiella företag och
att utanför definitionen av tillståndspliktig
finansieringsrörelse faller bl.a.
finansieringsverksamhet av tillfällig natur. Med
hänsyn härtill och till att förvärv vid enstaka
tillfällen kan anses vara av tillfällig natur gör
regeringen bedömningen att ett undantag från
tillståndsplikten för verksamhet som består i att
vid enstaka tillfällen förvärva fordringar faller
utanför Banklagskommitténs förslag på definition av
tillståndspliktig finansieringsrörelse. I
propositionen redovisas också att
Finansmarknadsutredningen i sitt betänkande, (SOU
2000:11) Finanssektorns framtid, bl.a. dragit
slutsatsen att en förändring av lagen om
finansieringsverksamhet snarast bör genomföras för
att underlätta värdepapperisering. Mot denna
bakgrund anser regeringen att ett undantag från
tillståndsplikten bör genomföras även med beaktande
av riksdagens tidigare uttalanden. Vad gäller frågan
om ett bredare undantag bör göras för förvärv av
fordringar anser regeringen att likheterna med
factoring, som Banklagskommittén anser skyddsvärd,
är sådana att frågan lämpligen bör prövas i
anslutning till beredningen av kommitténs
betänkande.

Vid utformningen av ett undantag måste även EG-
rätten beaktas. För att ett undantag inte skall
strida häremot måste det utformas så att
specialföretag inte blir kreditinstitut enligt EG-
rätten. Vidare måste det begränsas så att
specialföretag inte kan anses bedriva rörelse som
omfattar inlåning eller upplåning från allmänheten.
Regeringen föreslår därför att ett undantag från
tillståndsplikt för verksamhet som består i förvärv
av fordringar vid enstaka tillfällen skall begränsas
så att medel för verksamheten inte löpande får
anskaffas från allmänheten.

Regeringen föreslår således att tillstånd enligt
lagen om finansierings- verksamhet inte bör krävas
för finansieringsverksamhet, som drivs av ett
aktiebolag eller av en ekonomisk förening, om
verksamheten består i att vid enstaka tillfällen
förvärva fordringar och medel för verksamheten inte
löpande anskaffas från allmänheten. Denna ordning
bör införas genom att ett undantag från
tillståndsplikten tas in i 1 kap. 3 § lagen om
finansieringsverksamhet.

En remissinstans, Finansinspektionen, har framfört
att det vore bättre att utforma undantaget så att
specialföretaget högst skall få göra tre förvärv av
fordringar under hela sin verksamhetstid. Regeringen
anser att den utformning av undantaget som föreslås
i propositionen är att föredra eftersom den bedöms
vara förenlig med EG-rättens krav samtidigt som
Finansinspektionen på ett flexibelt sätt kan
tillämpa lagen utifrån eventuella ändringar eller
klargöranden i EG-rätten. Begreppet enstaka
tillfällen bör enligt regeringens bedömning i vart
fall innebära att specialföretaget kan förvärva
fordringar vid tre tillfällen under dess
verksamhetstid.

Motionen

Motionärerna i motion Fi10 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m) är i huvudsak positiva till regeringens förslag.
De vänder sig dock mot den föreslagna begränsningen
som innebär att undantaget endast gäller för
specialföretag vars verksamhet består i att vid
enstaka tillfällen förvärva fordringar. Motionärerna
anser att hänsynen till EG-rätten inte motiverar den
föreslagna formuleringen. För att inte omöjliggöra
regelbundna, om än begränsade i omfattning,
överföringar av fordringar från kreditinstitut till
specialföretag, anser motionärerna att formuleringen
vid enstaka tillfällen bör ersättas av i begränsad
omfattning.

Utskottets ställningstagande

Förslagen i propositionen syftar till att förbättra
förutsättningarna för genomförande i Sverige av
värdepapperisering. Regeringen föreslår att
specialföretags verksamhet skall undantas från
tillståndsplikten i lagen om
finansieringsverksamhet. Förslaget innebär att
tillstånd inte skall krävas för
finansieringsverksamhet, som drivs av ett aktiebolag
eller en ekonomisk förening, om verksamheten består
i att vid enstaka tillfällen förvärva fordringar och
medel för verksamheten inte löpande anskaffas från
allmänheten. Motionärerna föreslår att undantaget
från tillståndsplikten för förvärv av fordringar bör
göras bredare än vad regeringen föreslagit och att
man använder formuleringen "i begränsad omfattning"
i stället för "vid enstaka tillfällen". Utskottet
anser att regeringens förslag kan godtas som en
lämplig avvägning och anser i likhet med regeringen
att i begreppet enstaka tillfällen bör innefattas i
vart fall förvärv av fordringar vid tre tillfällen
under specialföretagets verksamhetstid. Vad gäller
frågan om vad som avses med enstaka tillfällen så
skall varje förvärvstillfälle bedömas som en
transaktion. Det saknar alltså betydelse hur många
fordringar som förvärvas vid tillfället.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker motion Fi10 (m).

Propositionens förslag i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag som
bl.a. innebär att om ett
kreditmarknadsföretag säljer löpande
skuldebrev skall försäljningen enligt lagen
om skuldebrev gälla mot
kreditmarknadsföretagets borgenärer även om
skuldebrevet lämnas kvar hos företaget för
förvaring. Beträffande frågan om en ändring
av 2 kap. 7 § kapitaltäckningslagen gör
utskottet bedömningen att en ändring kan
anstå i avvaktan på den fortsatta beredningen
av Baselkommitténs förslag och behandlingen
av motsvarande frågor i den revidering av
kapitaltäckningsreglerna inom EU som pågår
parallellt med Baselarbetet.

Propositionen

Enligt 22 § första stycket skuldebrevslagen krävs
för att en överlåtelse av löpande skuldebrev skall
vara gällande mot överlåtarens borgenärer att
besittningen av skuldebrevet överförts till
förvärvaren (traditionsprincipen). I fråga om
överlåtelse av löpande skuldebrev från en bank eller
ett värdepappersinstitut finns emellertid ett
undantag i paragrafens andra stycke som innebär att
en sådan överlåtelse är gällande mot bankens
respektive värdepappersinstitutets borgenärer även
om skuldebrevet har lämnats kvar hos banken eller
institutet för förvaring. Ett område där löpande
skuldebrev i fysisk form fortfarande används
regelmässigt är vid bostadsfinansiering. En
värdepapperisering av bostadskrediter till
privatpersoner kan omfatta tiotusentals löpande
skuldebrev. Om undantaget i 22 § andra stycket
skuldebrevslagen inte är tillämpligt måste
skuldebreven överlämnas till specialföretaget för
att det skall erhålla sakrättsligt skydd mot
överlåtarens borgenärer. Detta skulle medför
påtagliga praktiska problem. För
kreditmarknadsföretagen medför den omständigheten
att undantagsbestämmelsen är begränsad till banker
och värdepappersinstitut konkurrensnackdelar vid
värdepapperisering.

Regeringen anser att det inte finns skäl att göra
någon skillnad mellan å ena sidan banker och
värdepappersinstitut och å den andra kreditmarknads-
företag. Regeringen föreslår därför att 22 § andra
stycket skuldebrevslagen ändras så att det även vid
överlåtelse av löpande skuldebrev från
kreditmarknadsföretag görs undantag från kravet på
besittningsövergång.

Regeringen övergår härefter till frågan om det i
övrigt föreligger något behov av lagreglering av
originatorns överlåtelse av fordringar. I
propositionen anförs att inom civilrätten finns
regler som är tillämpliga på fordringsöverlåtelser i
allmänhet. Dessa regler är givetvis tillämpliga
även på en överlåtelse av fordringar i samband med
värdepapperisering. Enligt regeringen har det inte
framkommit några skäl för att nu införa särskilda
civilrättsliga regler för överlåtelse av fordringar
vid värdepapperisering. För finansiella företag
gäller dock särskilda näringsrättsliga regler. Vad
som bör övervägas är, enligt regeringen, om dessa
regler behöver kompletteras med hänsyn till de
förhållanden som gäller vid värdepapperisering.

När ett finansiellt företag överlåter fordringar
till ett specialföretag kan frågeställningar som
främst rör kapitaltäckning och redovisning bli
aktuella. Originatorn kan ha kvarstående krav på
specialföretaget, t.ex. kan en del av köpeskillingen
ha gjorts villkorad som en kreditförbättrande
åtgärd. Olika kreditförbättrande åtgärder som
originatorn vidtar för att höja den sålda
fordringsmängdens kvalitet kan inverka på
institutets risktagande. De problem som uppkommer
torde i allmänhet avse hur olika risker och
åtaganden skall behandlas hos originatorn i
kapitaltäcknings- och redovisningshänseende.

I propositionen redovisas att Finansinspektionen
anser att kapitaltäckningsreglerna bör ändras så att
även riskbärande åtgärder och tillskott från
originatorns sida till specialföretag som omfattas
av det föreslagna undantaget från lagen om
finansieringsverksamhet kan avräknas från
kapitalbasen hos originatorn. Av 2 kap. 7 § tredje
stycket kapitaltäckningslagen följer att tillskott i
ett företag som driver försäkringsverksamhet eller
något slag av finansiell verksamhet som kräver
tillstånd skall avräknas från kapitalbasen om vissa
i paragrafen angivna förutsättningar är uppfyllda.
Däremot finns inte någon skyldighet att avräkna
tillskott i andra företag än de nyss nämnda. Den
aktuella bestämmelsen är anpassad till innehållet i
direktivet om kapitalbasen i kreditinstitut
(89/299/EEG). Regeringen anser att den ändring som
Finansinspektionen förordat skulle kunna innebära en
skärpning i förhållande till direktivets
minimiregler. Regeringen är därför inte beredd att
nu föreslå några ändringar på kapitaltäcknings- och
redovisningsområdena som tar sikte på förhållandena
vid värdepapperisering. I propositionen anförs att
regeringen emellertid kan få anledning att återkomma
till frågorna i annan ordning.

I propositionen redovisas vidare att regeringen
också i övrigt gör bedömningen att en originators
överlåtelse av fordringar till ett specialföretag
inte behöver regleras särskilt i lag. Regeringen gör
även bedömningen att något behov av att införa
särskilda lagregler till skydd för gäldenärer i
samband med värdepapperisering inte har framkommit.
Enligt regeringen bör inte heller några ändringar
göras i skattelagstiftningen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni
2001.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
ändring i skuldebrevslagen och förslaget om när
lagändringarna skall träda i kraft.

Som redovisats ovan har Finansinspektionen ansett
att kapitaltäckningsreglerna bör ändras i visst
avseende. Regeringen har inte förslagit den ändring
som Finansinspektionen förordat men anfört att den
kan få anledning att återkomma till frågan i annan
ordning. Efter det att propositionen avlämnats har
den s.k. Baselkommittén den 16 januari 2001
presenterat förslag till reviderade
kapitaltäckningsregler enligt vilka nu aktuella
tillskott från originatorns sida till specialföretag
som huvudregel skall avräknas från kapitalbasen.
Fråga uppkommer således om det finns anledning att
redan nu ta upp frågan om ändring av 2 kap. 7 §
kapitaltäckningslagen. Det har emellertid framkommit
att Baselkommitténs förslag motsvarar
Finansinspektionens nuvarande praxis och även
internationellt vedertagen praxis på området. Med
hänsyn härtill anser utskottet att frågan om en
ändring kan anstå i avvaktan på den fortsatta
beredningen av Baselkommitténs förslag och
behandlingen av motsvarande frågor i den revidering
av kapitaltäckningsreglerna inom EU som pågår
parallellt med Baselarbetet.

Utskottet delar regeringens bedömningar i övrigt.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

Bättre förutsättningar för värdepapperisering

(m, kd, c, fp)

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart
Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Landgren
(kd), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och Gunnar
Axén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1. Riksdagen
bifaller därmed delvis motion 2000/01:Fi10 samt
antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet och lag
om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev.

Ställningstagande

Vi är i stort sett positiva till regeringens förslag
i propositionen. Vi anser dock att undantaget från
tillståndsplikten i lagen om finansieringsverksamhet
för förvärv av fordringar bör göras bredare än vad
regeringen föreslagit. Vi vänder oss alltså mot den
föreslagna begränsningen som innebär att undantaget
endast gäller för specialföretag vars verksamhet
består i att förvärva fordringar "vid enstaka
tillfällen". Regeringens förslag till formulering
riskerar att försvåra möjligheten till
värdepapperisering i Sverige. Hänsynen till EG-
rätten kan inte heller motivera den föreslagna
formuleringen. För att inte omöjliggöra regelbundna,
om än i begränsad omfattning, överföringar av
fordringar från kreditinstitut till specialföretag
anser vi att formuleringen "vid enstaka tillfällen"
bör ersättas av "i begränsad omfattning".

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi har framfört om
omfattningen av undantaget. Detta innebär att
riksdagen delvis bifaller motion 2000/01:Fi10 och
regeringens förslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

Bättre förutsättningar för värdepapperisering

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet och lag om ändring i lagen
(1936:81) om skuldebrev. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2000/01:19 och avslår motion
2000/01:Fi10.

Reservation (m, kd, c, fp)

Stockholm den 30 januari 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),
Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan
Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson
(s), Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Siv
Holma (v), Per Landgren (kd), Yvonne Ruwaida (mp),
Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp), Gunnar Axén (m)
och Hans Hoff (s).