Barn i väpnade konflikter –Fakultativt protokolltill FN:s konvention om barnets rättigheter

Betänkande 2002/03:SOU2

Socialutskottets betänkande2002/03:SOU2

Barn i väpnade konflikter –Fakultativt protokolltill FN:s konvention om barnets rättigheter

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition
2001/02:178 Barn i väpnade konflikter – Fakultativt
protokoll till FN:s konvention om barnets
rättigheter samt två motioner som väckts med
anledning av propositionen.
Utskottet föreslår att riksdagen dels godkänner
protokollet, dels avslår motionerna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Godkännande av det fakultativa
protokollet

Riksdagen godkänner det fakultativa protokollet
till FN:s barnkonvention om indragning av barn i
väpnade konflikter.

2. En rak 18-årsgräns

Riksdagen avslår motion 2002/03:So1.

3. Kriminalisering av rekrytering av
barnsoldater

Riksdagen avslår motion 2002/03:So2.

Stockholm den 7 november 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Kristina Zakrisson (s), Margareta
Israelsson (s), Kerstin Heinemann (fp), Lars U
Granberg (s), Catherine Persson (s), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Marina Pettersson (s), Kenneth
Johansson (c), Christer Engelhardt (s), Carl-Axel
Johansson (m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin
(mp), Thomas Strand (s), Anne Marie Brodén (m),
Ulrik Lindgren (kd) och Marita Aronson (fp).

2002/03

SoU2

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen
godkänner ett av Förenta nationernas
generalförsamling den 25 maj 2000 antaget
fakultativt protokoll till FN:s konvention om
barnets rättigheter, nämligen om barns indragning i
väpnade konflikter (avsnitt 5). I bilagor till
propositionen finns protokollet i engelsk respektive
svensk version. Regeringen redovisar också sin
bedömning av vilka lagändringar som protokollet
föranleder. Enligt propositionen har regeringen för
avsikt att återkomma till riksdagen med sådana
förslag vid ett senare tillfälle.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna det fakultativa
protokollet till FN:s barnkonvention om barns
inblandning i väpnade konflikter. Riksdagen
bör vidare avslå motioner om att fortsätta
arbetet för en rak 18-årsgräns respektive om
en fullständig kriminalisering av rekrytering
av minderåriga. Utskottet delar motionärernas
uppfattning men anser motionerna i huvudsak
tillgodosedda.

Propositionen

Artikel 38 i FN:s konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) sätter åldersgränsen för barns
deltagande i strid och rekrytering till väpnade
styrkor vid 15, år trots att åldersgränsen för
definitionen av ett barn i konventionen är 18 år.
Vid tidpunkten för slutförhandlingarna om
barnkonventionen var vissa stater inte beredda att
godta bestämmelser om högre åldersgräns än 15 år för
barns inblandning i väpnad konflikt. I syfte att
uppnå en för alla godtagbar kompromiss enades
staterna om lydelsen av artikel 38.

Det nu aktuella fakultativa protokollet, som trädde
i kraft den 12 februari 2002, ersätter i praktiken
artikel 38 i barnkonventionen. Genom protokollet
höjs åldersgränsen för deltagande i fientligheter
och för obligatorisk rekrytering till väpnade
styrkor till 18 år (artiklarna 1 respektive 2).
Konventionsstaterna åläggs vidare att höja
åldersgränsen vid frivillig rekrytering till minst
16 år (artikel 3). Väpnade grupper som inte tillhör
en stats väpnade styrkor förbjuds att rekrytera barn
under 18 år samt att använda barn i fientligheter
(artikel 4).

Enligt artikel 1 i det fakultativa protokollet skall
konventionsstaterna vidta alla genomförbara åtgärder
för att säkerställa att medlemmar av deras väpnade
styrkor som inte har uppnått 18 års ålder inte
deltar direkt i fientligheter. Regeringen anför
bl.a. att staternas förpliktelse kunde ha gjorts
starkare om de ålagts en förpliktelse att försäkra
att barn under 18 år ej deltar, men att detta var en
alltför stark skrivning för att kunna accepteras av
samtliga. Det ankommer nu på FN:s barnrättskommitté
att avgöra om en stat skall anses ha vidtagit alla
genomförbara åtgärder när stater granskas av
kommittén.

Tvångsrekrytering respektive frivillig rekrytering
av barn till de nationella väpnade styrkorna
regleras i det nya protokollet i artiklarna 2
respektive 3. Artikel 2 avser tvångsrekrytering av
barn till väpnade styrkor. Artikeln innebär en
förstärkning av det nu gällande skyddet eftersom det
stadgas att tvångsrekrytering endast får göras av
personer över 18 år.

Frivillig rekrytering till de väpnade styrkorna
behandlas i artikel 3. Artikeln förpliktar
konventionsstaterna att höja minimiåldern för
frivillig rekrytering med åtminstone ett år från den
åldersgräns som anges i barnkonventionen, med
erkännande av att personer under 18 år har rätt till
särskilt skydd. Minimiåldern kommer således
hädanefter att vara minst 16 år. I samband med
ratifikationen skall varje stat avge en förklaring
om vilken åldersgräns som avses att tillämpas vid
frivillig rekrytering. Enligt propositionen drev
Sverige länge linjen att en rak 18-årsgräns var det
enda godtagbara när det gällde såväl deltagande som
alla former av rekrytering, men valde till sist att
gå med på en kompromiss för att konsensus skulle
kunna uppnås.

Regeringen välkomnar höjningen från
barnkonventionens 15-årsgräns men påtalar att det
samtidigt finns en risk för att denna artikel utgör
en försvagning av protokollets artikel 2 då det i
många fall kan befaras bli mycket svårt att avgöra
huruvida en rekrytering skett på frivillig väg eller
genom tvång. Ett antal åtgärder har inkluderats i
artikel 3 i syfte att säkerställa att en rekrytering
verkligen sker frivilligt. Ytterligare en svaghet
med artikeln får enligt regeringen anses vara att
kravet på en höjd åldersgräns för frivillig
rekrytering uttryckligen inte gäller militärskolor.
Många stater framförde att de inte skulle klara av
rekryteringen till sina väpnade styrkor om de inte
fick använda sig av militärskolor och rekrytera
personer under 18 år. Flera stater framförde också
att ett system baserat på frivillighet och en
åldersgräns under 18 år var att föredra framför ett
pliktsystem. Militärskolor ansågs även vara en av få
möjligheter för barn i fattigare länder att få en
högre utbildning. Enighet kunde därför inte nås
rörande en rak 18-årsgräns inkluderande även
frivillig rekrytering.

I artikel 4 anges att väpnade grupper som inte
tillhör en stats väpnade styrkor inte under några
omständigheter bör rekrytera eller använda personer
under 18 års ålder i fientligheter. Det rättsliga
ansvaret för att väpnade grupper inte rekryterar
barn under 18 år åvilar formellt sett staten.
Artikeln ålägger därför konventionsstaterna att
vidta alla genomförbara åtgärder för att förhindra
denna typ av beteende. Artikeln är tillämplig även i
icke-internationella väpnade konflikter.

Några sådana icke-statliga väpnade grupper som
avses i protokollet torde enligt regeringen inte
finnas i Sverige. Varje bildande eller
upprätthållande av en sådan grupp är i sig
kriminaliserat. Icke-statliga väpnade gruppers
rekrytering av barn i Sverige och användande av barn
i fientligheter i Sverige får anses straffbelagt
enligt svensk rätt genom i första hand bestämmelser
i 18 kap. brottsbalken.
Även icke-statliga väpnade gruppers rekrytering av
barn i Sverige för användande i fientligheter utom
riket är i stor utsträckning kriminaliserat i svensk
rätt. När det gäller rekrytering av enstaka barn i
åldern 15–18 år som sker utan frihetsberövande eller
användande av olaga tvång eller vilseledande finns
dock ett område som inte torde vara täckt av någon
existerande straffbestämmelse. Enligt regeringen
torde därför vissa lagstiftningsåtgärder vara
nödvändiga för att helt uppfylla protokollets krav
på kriminalisering. Regeringens strävan och
målsättning är att skyddet för barn mot rekrytering
till och användande i fientligheter skall vara så
gott och heltäckande som möjligt. Frågan om utökad
kriminalisering måste dock föregås av noggranna
överväganden. Regeringen anser att ytterligare
analys av lagstiftningsbehovet är nödvändig och har
för avsikt att återkomma med förslag på lagstiftning
i ett senare sammanhang. Den omständigheten att
bestämmelserna i protokollet inte till fullo är
genomförda utgör enligt propositionen inte något
folkrättsligt hinder mot ratifikation av
protokollet.

Motioner

I motion So1 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om fortsatt aktivt arbete för att
införa en generell 18-årsgräns. Motionärerna anser
att det fakultativa protokollet är ett bra första
steg i rätt riktning men att regeringen bör påskynda
ett arbete för att införa en absolut 18-årsgräns.

I motion So2 av Cristina Husmark Pehrsson (m) yrkas
att riksdagen begär att regeringen snarast
återkommer med ett förslag som kriminaliserar
frivillig rekrytering av minderåriga till väpnade
icke-statliga grupper.

Utskottets ställningstagande

Det nu aktuella fakultativa protokollet till FN:s
barnkonvention stärker det folkrättsliga skyddet mot
att barn dras in i väpnade konflikter. Utskottet ser
självfallet mycket positivt på detta och föreslår
att riksdagen godkänner protokollet.

Sverige har alltsedan barnkonventionens
tillblivelse aktivt drivit frågan om en rak 18-
årsgräns för såväl deltagande i fientligheter som
alla typer av rekrytering. Inga barn skall kunna
rekryteras till eller användas i väpnade konflikter.
Utskottet instämmer i vad som framförs i motion So1
(v) om att det fakultativa protokollet är ett steg i
rätt riktning men att det är angeläget att Sverige
aktivt fortsätter arbetet på internationell nivå i
syfte att genomföra en rak 18-årsgräns. Enligt vad
utskottet inhämtat från Regeringskansliet är detta
också regeringens ambition. Motionen får därmed
anses i huvudsak tillgodosedd.
Utskottet delar regeringens uppfattning att vissa
lagstiftningsåtgärder torde vara nödvändiga för att
helt uppfylla protokollets krav på kriminalisering
av icke-statliga väpnade gruppers rekrytering av
barn i Sverige för användning i fientligheter
utomlands. I motion So2 (m) begärs att regeringen
snarast återkommer till riksdagen med förslag till
sådan lagstiftning. Enligt uppgift från
Justitiedepartementet pågår för närvarande en
översyn av lagstiftningen på närliggande områden. I
samband därmed kommer behovet av ytterligare
åtgärder för att kriminalisera all rekrytering av
barnsoldater att övervägas. Utskottet vill
understryka vikten av att arbetet i syfte att
uppfylla protokollets krav på kriminalisering sker
skyndsamt. Utskottet utgår från att regeringen
snarast återkommer till riksdagen med förslag. Även
motion So2 får anses i huvudsak tillgodosedd.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2001/02:178:

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det
fakultativa protokollet till FN:s konvention om
barnets rättigheter om barns inblandning i väpnade
konflikter (avsnitt 5).

Följdmotioner

2002/03:So1 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om fortsatt aktivt arbete för
att införa en generell 18-årsgräns.

2002/03:So2 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer
med ett förslag som kriminaliserar frivillig
rekrytering av minderåriga till väpnade icke-
statliga grupper.

Bilaga 2

Konventionstext

Fakultativt protokoll till
konventionen om barnets rättigheter
vid indragning av barn i väpnade
konflikter

De stater som är parter i detta protokoll,

som uppmuntras av det överväldigande stödet för
konventionen om barnets rättigheter, som visar på
det omfattande engagemang som finns att sträva efter
att främja och skydda barnets rättigheter,
som ånyo bekräftar att barnens rättigheter kräver
särskilt skydd och påkallar fortsatt förbättring av
barnens ställning utan åtskillnad samt utveckling
och utbildning under fredliga och trygga
förhållanden,
som oroas av den skadliga och omfattande inverkan
av väpnade konflikter på barn och de långsiktiga
konsekvenser detta har för varaktig fred, säkerhet
och utveckling,
som fördömer att barn görs till måltavla i väpnade
konflikter och direkta angrepp på mål som är
skyddade enligt internationell rätt, inbegripet
platser där barn normalt vistas i stor utsträckning,
såsom skolor och sjukhus,
som konstaterar att Romstadgan för internationella
brottmålsdomstolen har antagits, och i synnerhet att
rekrytering och värvning av barn under 15 års ålder
eller användning av dem för aktivt deltagande i
fientligheter har inbegripits i stadgan som en
krigsförbrytelse i både internationella och
nationella väpnade konflikter,
som därför anser att det, för att ytterligare
stärka genomförandet av de rättigheter som har
erkänts i konventionen om barnets rättigheter, finns
ett behov av ett ökat skydd av barn från att bli
indragna i väpnade konflikter,
som noterar att det i artikel 1 i konventionen om
barnets rättigheter anges att med barn avses i den
konventionen varje människa under 18 år, om inte
barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som
gäller för barnet,
som är övertygade om att ett fakultativt protokoll
till konventionen, som höjer åldern för möjlighet
att rekrytera personer till väpnade styrkor och
deras deltagande i fientligheter, kommer att bidra
effektivt till genomförandet av principen att
barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla
åtgärder som rör barn,
som noterar att den tjugosjätte internationella
Röda Kors- och Röda Halvmånekonferens i december
1995 bland annat rekommenderas att parter i
konflikter skall vidta alla möjliga åtgärder för att
säkerställa att barn under 18 års ålder inte deltar
i fientligheter,
som även välkomnar det enhälliga antagandet i juni
1999 av ILO:s konvention nr 182 om förbud mot och
omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta
formerna av barnarbete, i vilken bland annat tvångs-
rekrytering eller obligatorisk rekrytering av barn
till väpnade konflikter förbjuds,
som på största allvar fördömer rekrytering,
utbildning och användning, inom och över
nationsgränser, av barn i stridigheter av väpnade
grupper som inte tillhör en stats väpnade styrkor
och som erkänner ansvaret hos dem som rekryterar,
utbildar och använder barn för detta ändamål,
som erinrar om den skyldighet som varje part i en
väpnad konflikt har att följa bestämmelserna i
internationell humanitär rätt,
som betonar att detta protokoll inte påverkar
tillämpningen av de syften och principer som
uttrycks i Förenta nationernas stadga, inbegripet
artikel 51, och de normer i humanitär rätt som
berörs,
som beaktar att fredliga och trygga förhållanden
baserade på full respekt för de syften och principer
som uttrycks i Förenta nationernas stadga samt
iakttagande av tillämpliga instrument för mänskliga
rättigheter är oumbärliga för ett fullständigt skydd
av barnen, i synnerhet under väpnade konflikter och
ockupation av främmande makt,
som erkänner de speciella behoven hos barn som på
grund av sin ekonomiska eller sociala ställning
eller sitt kön är särskilt utsatta för rekrytering
eller användning i fientligheter i strid med detta
protokoll,
som även är uppmärksamma på behovet av att beakta
de ekonomiska, sociala och politiska grundorsakerna
till att barn blir indragna i väpnade konflikter,
som är övertygade om behovet av att stärka det
internationella samarbetet enligt detta protokoll
samt av fysisk och psykosocial rehabilitering och
social återanpassning av barn som är offer för
väpnad konflikt,
som uppmuntrar medverkan av samhället, i synnerhet
av barn och barnoffer, i informationsspridning och
utbildningsprogram som rör genomförandet av detta
protokoll,
har kommit överens om följande:

Artikel 1

Konventionsstaterna skall vidta alla genomförbara
åtgärder för att säkerställa att medlemmar av deras
väpnade styrkor som inte uppnått 18 års ålder inte
deltar direkt i fientligheter.

Artikel 2

Konventionsstaterna skall säkerställa att personer
som inte har uppnått 18 års ålder inte blir föremål
för obligatorisk rekrytering till deras väpnade
styrkor.

Artikel 3

1. Konventionsstaterna skall höja minimiåldern för
frivillig rekrytering av personer till deras
nationella väpnade styrkor från den ålder som anges
i artikel 38.3 i konventionen om barnets
rättigheter, med beaktande av principerna i den
artikeln och med erkännande av att personer under 18
år enligt den konventionen har rätt till särskilt
skydd.
2. Varje konventionsstat skall vid ratificering av
eller anslutning till detta protokoll deponera en
bindande förklaring där det anges vid vilken
minimiålder den kommer att tillåta frivillig
rekrytering till sina nationella väpnade styrkor och
en beskrivning av de säkerhetsåtgärder den har
vidtagit för att säkerställa att sådan rekrytering
inte sker med tvång eller våld.
3. Konventionsstater som tillåter frivillig
rekrytering av personer under 18 års ålder till sina
nationella väpnade styrkor skall upprätthålla
säkerhetsåtgärder för att åtminstone säkerställa
att:
(a) Sådan rekrytering verkligen är frivillig;
(b) Sådan rekrytering sker med informerat samtycke
av den berörda personens föräldrar eller
vårdnadshavare;
(c) Sådana personer får fullständig information om
de arbetsuppgifter som en sådan militärtjänst
innebär;
(d) Sådana personer företer ett tillförlitligt
åldersbevis innan de godtas för nationell
militärtjänst.
4. Varje konventionsstat får när som helst förstärka
sin förklaring genom en notifikation ställd till
Förenta nationernas generalsekreterare, som skall
underrätta samtliga konventionsstater. En sådan
notifikation skall gälla från den dag då
generalsekreteraren mottog den.
5. Kravet i punkt 1 att höja åldern gäller inte
skolor som drivs eller kontrolleras av
konventionsstaternas väpnade styrkor, i
överensstämmelse med artiklarna 28 och 29 i
konventionen om barnets rättigheter.

Artikel 4

1. Väpnade grupper som inte tillhör en stats väpnade
styrkor bör inte under några omständigheter
rekrytera eller använda personer under 18 års ålder
i fientligheter.
2. Konventionsstaterna skall vidta alla genomförbara
åtgärder för att förhindra sådan rekrytering och
användning, inbegripet antagande av de rättsliga
bestämmelser som är nödvändiga för att förbjuda och
kriminalisera sådan verksamhet.
3. Tillämpningen av denna artikel enligt detta
protokoll skall inte påverka någon parts rättsliga
status i en väpnad konflikt.

Artikel 5

Ingenting i detta protokoll skall tolkas så att det
undanröjer bestämmelser i en konventionsstats lag
eller i internationella instrument och inter-
nationell humanitär rätt som går längre när det
gäller att förverkliga barnets rättigheter.

Artikel 6

1. Varje konventionsstat skall vidta alla rättsliga,
administrativa och andra åtgärder som krävs för att
säkerställa att bestämmelserna i detta protokoll
genomförs och tillämpas effektivt inom dess
jurisdiktion.
2. Konventionsstaterna åtar sig att genom lämpliga
åtgärder göra protokollets principer och
bestämmelser allmänt kända bland såväl vuxna som
barn.
3. Konventionsstaterna skall vidta alla genomförbara
åtgärder för att säkerställa att personer inom deras
rättskipningsområde som rekryteras eller används i
fientligheter i strid med detta protokoll
hemförlovas eller på annat sätt frigörs från tjänst.
Konventionsstaterna skall om nödvändigt ge dessa
personer allt tillbörligt bistånd för deras fysiska
och psykiska rehabilitering och återanpassning i
samhället.

Artikel 7

1. Konventionsstaterna skall samarbeta om
genomförandet av detta protokoll, inbegripet
förhindrande av varje verksamhet som strider mot
protokollet och om rehabilitering och återanpassning
i samhället av personer som är offer för handlingar
i strid med detta protokoll, bland annat genom
tekniskt samarbete och ekonomiskt bistånd. Sådant
bistånd och samarbete kommer att ske i samråd mellan
berörda konventionsstater och relevanta
internationella organisationer.
2. De konventionsstater som har möjlighet därtill
skall lämna sådant bistånd genom befintliga
multilaterala, bilaterala eller andra program,
eller, bland annat, genom en frivillig fond som
upprättas i enlighet med generalförsamlingens
regler.

Artikel 8

1. Varje konventionsstat skall inom två år efter
protokollets ikraftträdande för den staten
tillställa kommittén för barnets rättigheter en
rapport med utförlig information om de åtgärder den
vidtagit för att genomföra bestämmelserna i
protokollet, inbegripet de åtgärder som vidtagits
för att genomföra bestämmelserna om deltagande och
rekrytering.
2. Efter avgivandet av den utförliga rapporten skall
varje konventionsstat i de rapporter den avger till
kommittén för barnets rättigheter i enlighet med
artikel 44 i konventionen lämna all ytterligare
information om genomförandet av protokollets
bestämmelser. Andra konventionsstater i protokollet
skall avge rapport vart femte år.
3. Kommittén för barnets rättigheter kan begära
ytterligare information från konventionsstaterna om
genomförandet av bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 9

1. Detta protokoll är öppet för undertecknande av
varje stat som är part i konventionen eller som har
undertecknat den.
2. Detta protokoll skall ratificeras eller vara
öppet för anslutning av vilken stat som helst.
Ratifikations- eller anslutningsinstrument skall
deponeras hos Förenta nationernas
generalsekreterare.
3. Förenta nationernas generalsekreterare skall, i
sin egenskap av depositarie för konventionen och
protokollet, informera alla konventionsstater och
alla stater som har undertecknat konventionen om
varje instrument om förklaring i enlighet med
artikel 3, ratificering eller anslutning till
protokollet.

Artikel 10

1. Detta protokoll träder i kraft tre månader från
den dag då det tionde ratifikations- eller
anslutningsinstrumentet deponerades.
2. För varje stat som ratificerar detta protokoll
eller ansluter sig till det efter dess
ikraftträdande träder detta protokoll i kraft en
månad från den dag då dess eget ratifikations- eller
anslutningsinstrument deponerades.

Artikel 11

1. En konventionsstat kan när som helst säga upp
detta protokoll genom skriftlig notifikation till
Förenta nationernas generalsekreterare, som därefter
skall underrätta de andra konventionsstaterna och
alla stater som har undertecknat konventionen.
Uppsägningen träder i kraft ett år från den dag då
Förenta nationernas generalsekreterare mottog
notifikationen. Om den uppsägande konventionsstaten
vid utgången av det året är indragen i väpnad
konflikt, träder emellertid uppsägningen inte i
kraft förrän den väpnade konflikten har upphört.
2. En sådan uppsägning innebär inte att
konventionsstaten befrias från sina åtaganden enligt
detta protokoll med avseende på någon handling som
inträffar före den dag då uppsägningen träder i
kraft. Inte heller skall en sådan uppsägning på
något sätt påverka den fortsatta behandlingen av ett
ärende som redan behandlas av Kommittén före den dag
då uppsägningen träder i kraft.

Artikel 12

1. En konventionsstat kan föreslå en ändring och
överlämna förslaget till Förenta nationernas
generalsekreterare. Generalsekreteraren skall sedan
översända ändringsförslaget till konventionsstaterna
med en begäran om att dessa anger om de tillstyrker
att en konferens med konventionsstaterna
sammankallas för att behandla och rösta om
förslagen. Om minst en tredjedel av staterna inom
fyra månader efter förslagets översändande
tillstyrker en sådan konferens, skall
generalsekreteraren sammankalla konferensen i
Förenta nationernas regi. Ändringsförslag som
antagits av en majoritet av de vid konferensen
närvarande och röstande konventionsstaterna skall
underställas Generalförsamlingen för godkännande.
2. En ändring som antagits enligt punkt 1 i denna
artikel träder i kraft när den har godkänts av
Förenta nationernas generalförsamling och antagits
av konventionsstaterna med två tredjedels majoritet.
3. När en ändring träder i kraft skall den vara
bindande för de konventionsstater som har antagit
den, medan övriga konventionsstater fortfarande är
bundna av bestämmelserna i detta protokoll och
eventuella tidigare ändringar, som de antagit.

Artikel 13

1. Detta protokoll, där de arabiska, engelska,
franska, kinesiska, ryska och spanska texterna är
lika giltiga, skall deponeras i Förenta nationernas
arkiv.

2. Förenta nationernas generalsekreterare skall
översända bestyrkta kopior av detta protokoll till
alla konventionsstater och alla stater som har
undertecknat konventionen.