Åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige

Betänkande 2004/05:FöU8

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 21 april 2005

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF

Åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige(pdf, 206 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:8 Åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige

Beslut

Utredning om kompensation för stora ekonomiska förluster efter stormen (FöU8)

Riksdagen uppmanar regeringen att utreda möjligheterna till ekonomisk kompensation för de stora ekonomiska förluster som orsakades av stormen i södra Sverige den 8-9 januari 2005. Av riksdagsbeslutet framgår det att lagen bör vara tydligare när det gäller statens ekonomiska ansvar vid stora katastrofer och att det på sikt bör övervägas om ett nationellt katastrofkonto ska inrättas för att hjälpa drabbade kommuner. Riksdagen vill klargöra att katastrofdrabbade kommuner bör ha en möjlighet till ekonomiskt stöd från staten. Regeringen har aviserat en utredning om hur Sverige kan klara stora påfrestningar som beror på miljö- och klimatförändringar.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll dels reservation 1 under punkt 1 och dels i övrigt bifall till utskottets förslag

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 17

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-03-10
Justering: 2005-03-08
Trycklov: 2005-03-11
Trycklov till Gotab och webb: 2005-03-17
Trycklov: 2005-03-17

Reservationer: 3
Betänkande 2004/05:FöU8

Alla beredningar i utskottet

2005-03-10

Fem partier vill utreda kompensation för stora ekonomiska förluster efter stormen i södra Sverige (FöU8)

De borgerliga partierna och Miljöpartiet föreslår i en gemensam reservation att regeringen ska utreda möjligheterna till ekonomisk kompensation för de stora ekonomiska förluster som orsakades av stormen i södra Sverige den 8-9 januari. Partierna tycker också att det borde framgå tydligare i lagen vad staten har för ekonomiskt ansvar vid stora nationella katastrofer och menar att det på sikt kan övervägas om ett nationellt katastrofkonto ska inrättas för att hjälpa kommuner vid stora katastrofer. Katastrofdrabbade kommuner behöver en möjlighet till ekonomiskt stöd från staten, anser de borgerliga och Miljöpartiet. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som utgör en majoritet i försvarsutskottet, anser liksom flera motionärer att det krävs särskilda insatser från regeringens sida när det gäller ersättningar vid omfattande naturkatastrofer. Partierna påpekar att regeringen aviserat en utredning om hur Sverige kan klara stora påfrestningar som beror på miljö- och klimatförändringar. De utgår från att utredningen tillsätts så snabbt som möjligt och att regeringen återkommer med ett förslag till riksdagen om formen för ersättningar vid stora katastrofer behöver ses över. De borgerliga partierna och Miljöpartiet har majoritet när det är dags för omröstning i kammaren.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2005-04-21

Debatt om förslag 2004/05:FöU8

Webb-tv: Åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige

Dokument från debatten

2005-04-21Protokoll 2004/05:109

Protokoll från debatten

Britt-Marie Lindkvist (S)

Anf. 1 Britt-Marie Lindkvist (S)

Fru talman! Försvarsutskottets betänkande nr 8 tar upp frågan om åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige. I betänkandet behandlas motioner från den allmänna motionstiden hösten 2004 om fonder, förebyggande verksamhet samt utvärdering och analys vid naturkatastrofer. Det behandlas också motioner med yrkanden inom samma områden väckta med anledning av den inträffade stormen i södra Sverige den 8 och 9 januari 2005. I betänkandet finns tre reservationer. Utskottet, liksom flera motionärer, anser att det krävs särskilda insatser från regeringens sida när det gäller ersättningar vid omfattande naturkatastrofer. Regeringen har också vid katastrofsituationer fattat beslut om ekonomisk kompensation till enskilda och till kommuner. Vid partiledardebatten den 20 januari 2005 aviserade statsministern att regeringen kommer att tillsätta en utredning för att analysera hur samhället kan bli mer robust mot de klimat- och miljörelaterade påfrestningarna. Utskottet utgår ifrån att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om det, som ett resultat av utredningsarbetet, uppkommer behov av att se över systemet med ersättningar över statsbudgeten vid stora naturkatastrofer. Fru talman! Med denna inledning lämnar jag över ärendet för debatt.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 2 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Sverige har under en mycket kort tidsperiod fått uppleva två med svenska mått mätt stora nationella katastrofer. Genom och över åren har vi i Sverige också fått uppleva ett antal katastrofer som har varit av ett något mindre slag, men som ändå måste betecknas som katastrofer. Katastrofer är för det mesta ej jämförbara med varandra. De kan således vara av skilda slag. Men vad som är gemensamt är att det fordras särskilda insatser. Jag tycker att de insatser som samhället måste bistå en del av landet med eller människor i vårt land med måste vara kända på förhand. De stora nationella katastrofer som vi har upplevt under de senaste åren har föranlett motioner med anledning av händelser av större vikt. Och varför är de här sakerna så viktiga? Jo, jag anser att det gäller att återge människor och delar av ett land som drabbas av en katastrof framtidstro och hopp. För att visa detta måste vi i samhället ta ett gemensamt ansvar, och vi måste ge snabba besked. Jag hade tänkt att ge mig in på en beskrivning av de katastrofer som vi har bakom oss, men jag avstår från det därför att de beskrivningarna har vi och de åhörare som finns här allesammans redan fått på skilda sätt. Jag tror att människor förväntar sig att de på förhand ska veta vad som händer om någonting dramatiskt skulle inträffa. Det kan det göra. Av det skälet har vi i en av reservationerna pekat på att det bör inrättas ett nationellt katastrofkonto, en fond som kan tas i anspråk den gången det oväntade inträffar, den gången något stort och dramatiskt inträffar för en del av befolkningen eller i en del av vårt land. Detta konto bör vara så stort att de kraftfullaste åtgärderna kan vidtas den gången som det oväntade inträffar, och det bör vara känt på förhand att kontot finns och att det kan tas i anspråk - detta för att stilla den oro som eljest uppträder och för att bidra till den framtidstro som jag tror att vi alla är angelägna om ska finnas så att människor kan bygga samhället vidare. Det är min förhoppning att den reservation som tar upp den här frågan kan vinna kammarens gehör i dag så att vi sakta, stilla och lugnt får utveckla formerna för kontot, för det är nämligen inte gjort. Det måste självklart göras sakta och stilla, så att vi vet vad vi talar om eftersom detta är ytterst viktiga frågor för människor. Fru talman! Med anledning av det här lilla anförandet vill jag slutligen yrka bifall till reservation nr 1 under punkt 1.

Ola Sundell (M)

Anf. 3 Ola Sundell (M)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1 om nationellt stöd och ersättning vid naturkatastrofer i försvarsutskottets betänkande 8. Stormen den 8-9 januari innebar en katastrof för många skogsägare. Över en natt blåste nästan en hel årsavverkning ned, och uppskattningsvis 70 miljoner kubikmeter skog kom att bli vindfällen. Av det följde elavbrott, teleavbrott, problem med framkomlighet och utkylda hus. Tänk er bonden som varje dag ska mjölka sina kor. Korna ska ha sitt vatten och de ska utfodras. Alla dessa insatser är beroende av elenergi. Det är besvärligt med några timmars elavbrott. Ventilationen, vattnet, utgödslingen, mjölkningen - allt står stilla. Den här gången var det inte tal om timmar. Det var dagar, det var veckor och för några blev det månader. För skogsägaren orsakade stormen förödelse, inte bara i skogen utan också i plånboken. De skogsägare som hade låg skuldsättningsgrad är de som relativt sett klarat sig bäst. Det var bara kapitalet som blåste bort - pensionsförsäkringen försvann och investeringskontot tömdes. Ägaren kan dock behålla sin fastighet. Men för dem med hög skuldsättningsgrad innebar förstås stormen en ekonomisk katastrof. Säkerheten för lånen består i beskogningen av fastigheten. Vad säger banken efter det att virket är upparbetat? Förvisso är virket inte värdelöst bara för att det ligger på marken. Men det krävs först och främst att det upparbetas innan insekterna gör sågtimret värdelöst, och då gäller det att få tag i en maskingrupp som kan hjälpa den drabbade skogsägaren med upparbetningen. Vidare är kostnaden mycket hög vid skogsavverkning i de enorma timmerbrötar som stormen orsakat. Och priset för virket faller, dels på grund av utbudet i sig, dels på grund av de skador på virket som blir följden när träd ligger i spänn. För industrins del råder det osäkerhet om vilka kvalitetsförluster som uppstår för virket och kostnaderna för dessa. Det blir kostnader för sprickskador på sågtimmer och kvalitetsförluster vid tillverkning av papper och massa, sammantaget högre tillverkningskostnader. Det har nu gått nästan fyra månader sedan stormen. Mycket virke på marknaden gör att priset faller. Vidare är det mycket dyrt att avverka skog som ligger i dessa brötar. Rotnettot krymper, skulle jag vilja säga, som en glass i vårsolen. För den här delen av landet - Halland, Östergötland och Skåne men framför allt Småland - var händelsen den 8-9 januari inget annat än en katastrof i ordets rätta bemärkelse. En extraordinär händelse kräver extraordinära insatser. Tyvärr har insatserna för att öka lastbilskapaciteten enligt min mening inte varit tillfredsställande. Till exempel borde totalvikterna för virkestransporter ha höjts i hela landet. De halvhjärtade insatser som har gjorts inom detta område har fått till följd att virkeslagren växer vid vägarna. Industrier i stormområdena har lidit brist på råvara på grund av detta, paradoxalt nog. Bristen på lastbilar har också gjort att båttransporterna inte kommit i gång som beräknat. Vidare hade det inte behövt ta så lång tid att besluta om undantag från cabotagereglerna. Varje dags och varje veckas fördröjning innebär osäkerhet för industrin och förluster för markägaren. Det råder ingen tvekan om att transporterna är den stora flaskhalsen för närvarande. Hanteringen av olika tillstånd för lagring och hanteringen av dispenser hade inte behövt ta så lång tid. Min uppfattning är att detta extraordinära tillstånd också i det här fallet kräver extraordinära åtgärder. En katastrof av detta slag är enligt min mening av den arten att ett undantagstillstånd i det här området hade underlättat hanteringen när det gäller tillstånd för sjölagring, snabba insatser inom trafikområdet och ekonomiska bidrag till de drabbade. Fru talman! Det är inte bara en fråga om att rädda det som räddas kan av det som redan har blåst ned. Det är också fråga om en räddningsaktion för den skog som står kvar. Den rotstående skogen kan komma att drabbas av insektsangrepp om vi inte agerar beslutsamt och med full kraft. De som gör jobbet ute i skogarna har fortsatt fullt upp. Det finns anledning från vår sida att skänka dem en tanke när de nu gör jobbet. Från vår horisont i försvarsutskottet känns det bra att Försvarsmakten på ett kraftfullt sätt bidragit till att underlätta situationen för människor i de drabbade områdena. Som mest har 1 500 personer från Försvarsmakten deltagit i olika hjälpinsatser. Det är värnpliktiga, det är hemvärnssoldater och det är personal från frivilligorganisationer, från staber och från förband. Min uppfattning är att Försvarsmakten på ett utomordentligt sätt visat på sin förmåga att ge stöd till samhället i svåra situationer. För att bättra på minnet kan jag påminna om att det var likadant i Arvika vid översvämningarna sommaren 2000, vid gasolyckan i Borlänge 2000, vid snöovädret i Gävle 1999 och vid oljesaneringen på skånska sydkusten 2003 med mera. Telefonförbindelser har upprättats, elverk har levererats, och det har skett evakuering och övervakning. Det är en rad åtgärder som Försvarsmakten har stått för. Kraftbolagen har fått hjälp i arbetet med röjning av ledningsgator. Hjälpen från Försvarsmakten har varit ovärderlig. Men glöm inte heller frivilligorganisationerna! Vad händer härnäst och var? Blir det en terroristattack mot någon strategisk funktion i samhället eller blir det en ny naturkatastrof? Det är omöjligt att veta. Bäst är att ha en beredskap inför det oväntade, som att ha ledningsfunktioner i hela kedjan från Regeringskansliet ut till kommunerna och att eventuellt inrätta ett katastrofkonto som kan användas i händelse av en katastrof. Fru talman! Det är inte i första hand ytterligare resurser och nya myndigheter som avgör Sveriges förmåga att hantera kommande kriser, typ tsunamin och stormen Gudrun. Det är i mycket större utsträckning en fråga om ledning just i det initiala skedet av krisen. Ledning, analys, organisation och åtgärder är tänket som måste genomsyra en krisstrategi. När väl en myndighet fått en order löper arbetet bra. Skogsnäringen har ju prisat myndigheterna för ett gott arbete. Räddningsverk och försvarsmakt jobbar på efter att de väl fått beslutet om att genomföra sin operation. Men det är just krishanteringen i inledningen som måste förstärkas och förtydligas. Då gäller det att kunna peka med hela handen och att ha rätten att göra det. Ett krishanteringsorgan i Regeringskansliet med en samordningsfunktion kan råda bot på denna brist. Ingen lag, ingen förordning, ingen generaldirektör, eller kommun för den delen, får stå i vägen för omedelbara åtgärder som är till gagn för den enskilde medborgaren när katastrofen eller vad det nu är har slagit till. Ett extraordinärt läge kräver extraordinära insatser. Det kommer i sin tur att resultera i ett resolut agerande och en beslutsamhet som personen på gatan kommer att uppfatta som förtroendeskapande. Han eller hon kommer att känna sig trygg. Krishantering är ju ytterst till för den enskilde.

Heli Berg (Fp)

Anf. 4 Heli Berg (Fp)

Fru talman! Stormen i Sydsverige den 8-9 januari 2005 var förödande för skogen och för livet på landsbygden. Många har på olika sätt vittnat om detta, inte minst i tidigare debatter i denna kammare. Med 70 miljoner kubikmeter skadad skog och med ett utslaget virkesförråd på 18 % i Kronobergs län och 12 % i Jönköpings län inser alla att skogsbruket blivit svårt skadat och att många drabbats av avsevärda ekonomiska förluster. Människors livsverk har i vissa fall blåst bort och förstörts. Jag kunde själv bevittna detta på nära håll i mitt hemlän Blekinge, som visserligen inte drabbades lika hårt som delar av Småland men tillräckligt för att det än i dag, mer än tre månader senare, på många håll fortfarande är en oframkomlig plockepinnskog av fallna träd, och telefonledningar och elledningar fortfarande ligger på marken. Det är uppenbart att stormen har satt fokus på samhällets beredskap att klara svåra påfrestningar som omfattande naturkatastrofer. Att mycket behöver göras är tydligt avseende kompetensuppbyggnad, planering, samordning av hjälpinsatser och ekonomisk hjälp till drabbade, för att bara nämna några prioriterade områden. Jag vill särskilt rikta uppmärksamheten på frivilligrörelsernas och Försvarsmaktens betydelse för akuta insatser, exempelvis transporter och kommunikation samt akut hjälp och stöd till drabbade ute på landsbygden. Jag förväntar mig att när frågan om samhällets förstärkta stöd till våra frivilligorganisationer kommer upp till debatt, och det blir till hösten när vi ska ta ställning till säkerhets- och sårbarhetspropositionen, vägs deras roll vid till exempel naturkatastrofer in i den samlade bedömningen. Det kommer att dröja många år innan konsekvenserna av stormen Gudruns härjningar i sin helhet blir tydliga, men redan i dag vet vi att många av de kommuner som drabbades är små kommuner med mycket begränsade resurser att hantera så här stora extraordinära kostnader. Tyvärr kommer sådana här händelser att drabba vårt samhälle även i framtiden. Det är inte fråga om utan när det händer igen. Det är av största vikt att ingen ska behöva leva i ovisshet om kommunen har resurser att snabbt kunna sätta in all tänkbar hjälp som behövs. Ingen ska behöva fundera på hur regelverket ser ut och om man från statsmaktens sida kommer att se välvilligt på hjälpbehoven. Därför föreslår Folkpartiet att man skapar ett katastrofkonto, så att drabbade kommuner vet att de kan få ekonomiskt stöd från staten vid extraordinära händelser - det må vara att kommunen får ersättning för kostnader för katastrofer utomlands där många svenskar drabbas eller för naturkatastrofer här hemma. För att kunna föreslå effektiva åtgärder som syftar till att förbättra samhällets beredskap och möjligheter att hantera svåra påfrestningar måste en noggrann analys göras, inte bara av de omedelbara konsekvenserna för samhällsfunktioner, företag och enskilda människor av naturkatastrofer utan också av de långsiktiga effekterna för samhället och näringslivet. Det är först i ett längre perspektiv som de fulla konsekvenserna kommer att visa sig. Därför är det nödvändigt att analysen inte bara har fokus på det omedelbara skeendet utan också ser till de långsiktiga kostnaderna eller smygande effekter. Det är också naturligt att kontinuerligt redovisa dessa på ett tydligt sätt som möjliggör ett ständigt lärande. Vi måste bli bättre! På grundval av dessa bör man efterhand föreslå åtgärder som vi i dag inte har möjlighet att se behovet eller ens omfattningen av. Folkpartiet menar därför att det är viktigt att regeringen tar ett särskilt ansvar för att detta arbete med utvärdering och analys av stormens omedelbara och långsiktiga konsekvenser snarast genomförs och rapporteras. Även om stormen Gudrun har mojnat kommer dess konsekvenser att göra sig påminda långt in i framtiden. Många har fått sina liv och drömmar blåsta i spillror, och dessa människor kommer aldrig att glömma de ödesdigra dagarna i januari 2005. Det är viktigt att den lilla människan kan lita på att grundläggande samhällsfunktioner och infrastruktur fungerar även i mycket omfattande krissituationer. Det är inte bara i storstäderna det ska fungera utan i hela landet. Vi är skyldiga våra medborgare att skapa de bästa förutsättningarna för att detta ska kunna uppnås. Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla Folkpartiets förslag, men yrkar för tids vinnande bifall bara till reservation 3.

Erling Wälivaara (Kd)

Anf. 5 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! Två stora naturkatastrofer har drabbat svenska medborgare de senaste månaderna: tsunamin, katastrofen i Sydostasien, och stormen Gudrun här hemma i Sverige. Båda katastroferna orsakade förluster i människoliv. Katastroferna har avslöjat stora brister i vår beredskap. När det osannolika händer är vi inte beredda. Det är tragiskt att stora katastrofer måste till för att vi ska upptäcka att beredskapen inte är god. Tsunamin avslöjade stora brister i Regeringskansliet, brister i ledningsfunktionen, i beslutsvägar och i åtgärdsplaner. Det är orimligt att det ska behöva dröja uppemot två dygn innan vi reagerar här i landet. Regeringens senfärdighet var och är alarmerande. Någon form av incidentberedskap måste bli en självklarhet i Regeringskansliet. Men fru talman, stormen Gudrun, som är anledningen till dagens debatt, visade hur sårbara våra försörjningssystem är. Det vi med säkerhet vet efter stormen är att el- och teleförsörjningen är osäker vid katastrofer. Men stormkatastrofen avslöjade också oklarheter i ersättningsfrågorna. Vad är statens ansvar, och vad är kommunernas ansvar? Det här behöver klargöras. Fru talman! Vi behöver då och då påminna oss om vad som hände i stormen Gudrun och vad den orsakade. Stormen som drabbade södra Sverige den 8 och 9 januari i år saknar motstycke i modern tid. Skogsstyrelsen uppskattar att omkring 80 miljoner kubikmeter träd har fällts av stormen. Det motsvarar nästan hela den totala årliga avverkningen i hela landet. Förra året var avverkningen i runda tal 83 miljoner kubikmeter. Det ekonomiska värdet av den stormfällda skogen beräknas till mellan 30 och 40 miljarder kronor. Lokalt motsvarar stormfällningen upp till 30 års avverkning. Att i det läget, när stora värden ligger på marken, höra våra ministrar börja låsa sina positioner om man ska tillåta kemisk bekämpning eller ej för att förhindra insektsangrepp känns inte särskilt bra. Det är viktigt att hitta genomtänkta metoder för att bekämpa skadeinsekter och för hur man ska lagra det stormfällda virket tills man hinner ta hand om det. Det handlar egentligen också om att förhindra att skadeinsekter sprider sig till den skog som fortfarande står upprätt. Åtskilliga enskilda skogsbrukare har fått sina livsverk spolierade. För några av dem har situationen blivit så hopplös att de inte har orkat leva längre. Det här är tragiskt. Det som många av oss trodde var det trygga och säkra Sverige blev helt plötsligt det sköra och sårbara Sverige. Fru talman! Hundratusentals hushåll drabbades av strömlöshet och av att inte ha någon möjlighet att kommunicera med omvärlden. El och teleavbrott som varar i flera veckor är inte acceptabelt. Tillgången på reservsystem måste skyndsamt tillgodoses. Frågan är: Vem bär ansvaret för att vi får goda reservsystem? Jag tror att det är viktigt att vi också tittar på den frågan. Men trots allt, fru talman, måste vi samtidigt ge ett erkännande till olika aktörer: myndigheter, institutioner, frivilligorganisationer och enskilda. De gjorde en berömvärd insats. Jag tror att vi alla här i kammaren är överens om att kraftfulla åtgärder behöver vidtas för att vi i framtiden på ett bättre sätt ska kunna bemästra svåra krissituationer. Det duger inte att börja diskutera åtgärder när olyckan väl har hänt. Då är det för sent. Åtgärder och beslut behövs nu. Det är därför som bland annat Kristdemokraterna tillsammans med andra partier har lyft upp frågan på riksdagens bord. Många enskilda har förorsakats stora ekonomiska förluster. För familjer med små marginaler har förlusterna blivit verkligen betungande. Klara regelverk måste till, som på bästa tänkbara sätt reglerar statens ansvar och vad kommunerna har ansvar för. Den nya räddningstjänstlagen, som vi antog för någon tid sedan, har nu prövats i en katastrofsituation. Erfarenheterna måste tas till vara för att bedöma om räddningstjänstlagen i något avseende behöver förändras för att fungera på ett optimalt sätt i en krissituation, såväl nationellt som regionalt och kommunalt. Erfarenheterna och analyserna får inte bara bli en rapport som hamnar som i någons skrivbordslåda. Det är uppenbart att stora klimatologiska förändringar orsakar kraftiga stormar och andra naturkatastrofer. Det är därför också viktigt att lagarna är utformade så att de tydligt definierar vad staten har att ansvara för och vad kommunerna har att ansvara för. Det behövs en väl avvägd balans mellan statens och kommunens kostnadsansvar. I statsbudgeten finns det ett konto på 25 miljoner kronor som ska kunna användas vid naturkatastrofer. Det är en summa som kan kännas som en droppe i havet vid katastrofer av stormen Gudruns omfattning. För oss kristdemokrater är det viktigt att det finns beredskap med ett rejält nationellt katastrofkonto som garanterar att de kommuner som drabbas får snabb och god hjälp när det behövs. För Kristdemokraterna är det också angeläget att regeringen tydligt klargör vad som är att betrakta som naturkatastrof och när ersättning ska utbetalas för den skördeförlust eller skördeskada som jord- eller skogsbrukare kan drabbas av. Regeringen bör, enligt vår mening, följa upp konsekvenserna och analysera vår förmåga att möta sådana krissituationer i framtiden samt göra en konsekvensanalys av samhällets kostnader vid naturolyckor. Även många företag har drabbats av stora kostnader till följd av stillestånd i produktionen. Det handlar om kostnader för produktionsbortfall men också om straffkostnader för uteblivna leveranser. Även detta bör beaktas. Fru talman! Självklart står jag bakom de reservationer där Kristdemokraterna finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 2 under punkt 3.

Mikael Johansson (Mp)

Anf. 6 Mikael Johansson (Mp)

Fru talman! Sällan har väl ett uppdrag i form av ett tillkännagivande till regeringen givit en så snabb reaktion som riksdagsmajoritetens önskemål om att ge katastrofdrabbade kommuner ekonomiskt stöd. I den ekonomiska vårpropositionen som nyligen lämnades till riksdagen ges beskedet från den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna att det ska finnas marginaler i statens budget för att möta oförutsedda utgifter, till exempel vid klimatkatastrofer och andra naturkatastrofer. Beslut om försvarsutskottets betänkande togs den 8 mars, och drygt fem veckor senare kom svaret i vårpropositionen. Det var bra och snabbt agerat från både riksdagen och regeringen. Orkanen Gudrun i södra Sverige blottade en mängd svagheter i vårt samhälle vad gäller det intensiva skogsbruket, infrastrukturen och leveranssäkerheten i fråga om basala nyttigheter som el, vatten och telefoni. Låt då denna naturkatastrof vara en väckarklocka som tydligt visat att Sveriges krisberedskap är otillräcklig. Orkanen har visat var vi har blottor, och vi politiker har ett ansvar i att lära oss av dessa erfarenheter och åtgärda dem på bästa sätt. Kommunerna har i dag en stor roll i krissituationerna. Det är dock inte rimligt att en drabbad kommun ensam ska stå för alla extraordinära kostnader som en naturkatastrof innebär. Och de kommunala insatserna i samband med orkanen har varit stora. Telefonjourer, evakueringar och utkörning av vatten och mat har varit en del i dessa kommuners arbete. Hjälp till åldringar och barnfamiljer med annat boende, gratis inträde och längre öppethållande i sporthallar och badinrättningar, värmestugor, tillfälliga flyttningar av skol- och förskoleverksamhet är kostsamt och svårt för små kommuner att bära. Det måste finnas en begränsning i det kommunala ansvaret och en klar linje i fråga om när det är staten som tar över det ekonomiska ansvaret. Det organisatoriska och utförarmässiga bör ligga på kommunen, men om beredskapen varar länge bör staten täcka kostnaderna från och med en bestämd tidpunkt. Man skulle då slippa en del av de långa processer som nu ofta blivit fallet efter översvämningar med mera när kommuner i efterhand söker kompensation. Ingen kan med säkerhet säga att stormen berodde på klimatförändringar, liksom ingen kan härleda den senaste tidens många översvämningar till ett förändrat klimat. Men enligt prognoserna blir det varmare och regnigare. Det kan också enligt SMHI bli ökad risk för stormar. Och det var just en kombination av dessa tre faktorer - orkan, otjälad och väldigt blöt mark - som gjorde effekterna av Gudrun så stora. Det är därmed ett rimligt antagande att händelsen kan upprepas. På längre sikt behöver vi både en politik för att anpassa samhället till den pågående klimatförändringen och en politik för att minska utsläppen så att klimatförändringen dämpas. Och denna anpassning gäller både skogen, jordbruket, vattenförsörjningen, byggandet av bostäder och ny infrastruktur samt ombyggnad av befintliga el-, tele- och transportnät. Vetskap om effekterna av klimatförändringar behöver i fortsättningen ligga till grund för samhällsplaneringen. Klimatpolitiken måste få större utrymme eftersom konsekvenserna av miljöförändringarna kostar ekonomiskt för samhället i stort, men de kostar även i form av ett personligt lidande. Det har blivit uppenbart i samband med orkanen Gudruns effekter.

Ola Sundell (M)

Anf. 7 Ola Sundell (M)

Fru talman! Jag vill testa Mikael Johanssons krishanteringsinställning. En kris av det här slaget kräver åtgärder över praktiskt taget hela skalan. Mikael Johansson har tagit upp kommunerna och väldigt mycket omkring just ersättning med mera. Men en sak är alldeles säker, nämligen att den absolut viktigaste åtgärden ekonomiskt är att få virket ut ur skogen och till industrin så att det kan upparbetas och tas om hand och att en kund så småningom köper produkten - sågtimmer, papper eller någonting annat. Det som alla samstämmigt säger för närvarande är att den stora flaskhalsen är lastbilar, fler lastbilar som kan transportera ut virke ur skogen. Virkeshögarna växer för närvarande i skogen. Och det kommer i sin tur att kräva åtgärder som påverkar miljön med mera. En uppenbar åtgärd som skulle underlätta den här situationen är om man redan i initialskedet hade höjt bruttovikterna för lastbilar i hela landet, inte bara i Småland, i Skåne, i Östergötland eller i Halland utan i hela landet. Vi har en viss mängd lastbilar, och om de kan plocka in några procent mer virke per lass, då friställer man resurser just för denna katastrofsituation. Min fråga till Mikael Johansson är: Är Mikael Johansson beredd att biträda en linje där man åtminstone i detta skede säger att man höjer bruttovikterna inte bara i den här delen av landet utan i hela landet?

Mikael Johansson (Mp)

Anf. 8 Mikael Johansson (Mp)

Fru talman! Jag har uppfattat från Sveriges Åkeriföretag att det inte är brist på lastbilar. Det var det besked som vi fick när trafikutskottet besökte dem för några veckor sedan. Men om det är så, vilket vi naturligtvis inte behöver tala så mycket om, anser jag ändå att den väg som är vald, det vill säga att det är Vägverket som avgör om det ska ges dispenser eller inte, är den rätta vägen. Det är Vägverket som har överblicken när det gäller exakt vilka vägar som tål högre transportvikter och vilka transporter som behövs. Det behöver vi inte ta ställning till generellt i riksdagen. Sedan kan man också hävda att det är inom detta område, regionen, som dessa undantag ska kunna ges och inte över hela Sverige. Man behöver ju inte bara ha ned lastbilar, utan man måste naturligtvis även ha ned dem som kör, och det är inte alltid så lätt att få den kombinationen att gå ihop.

Ola Sundell (M)

Anf. 9 Ola Sundell (M)

Fru talman! Det här visar inte på någon förmåga till krishantering. Det gäller ju den enklaste åtgärden man kan se från politiskt håll, myndighetshåll med mera. Jag kan säga att det är samstämmigt från hearingen i dag i riksdagen om skogsskadorna med anledning av stormen Gudruns härjningar att flaskhalsen är lastbilstransporterna. Det i sin tur leder till ekonomiska förluster och ökad belastning på miljön eftersom det kommer att krävas åtgärder med kemikalier med mera. Den enklaste åtgärden är att höja bruttovikten för lastbil. Men Miljöpartiets Mikael Johansson är inte beredd till det, utan han trasslar in sig i tal om myndigheter, lagar och regler. Allt ska vara som det alltid varit. Men skillnaden mellan krishantering och just en normal situation är ju att man när det är en extraordinär situation måste vidta extraordinära åtgärder. Att just i det här skedet höja bruttovikten för lastbilar i hela landet - detta för att friställa resurser till katastrofområdet - är krishantering.

Mikael Johansson (Mp)

Anf. 10 Mikael Johansson (Mp)

Fru talman! Jag kan bara upprepa att vid besöket hos Sveriges Åkeriföretag gjorde man inte bedömningen att lastbilstransporterna vad gäller virket är det stora problemet. All lastbilstrafik ökar naturligtvis eftersom det inte går att använda vilka fordon som helst till virkestransporter. Vad gäller miljöaspekterna är det naturligtvis inte bara positivt att höja transportvikten. Du har även detta med ökade utsläpp, försämringar för vägarna och så vidare. Vägarna går sönder mycket snabbare, så inte heller då kommer man fram med transporterna. Vad vi har anammat är Vägverkets samarbete med skogsägarna, skogsföretagarna, så att undantag kan göras för att det ska bli väldigt effektivt och slagkraftigt samt exakt inriktat på vad som behövs - inte generella åtgärder; det behöver vi komma ifrån vad gäller krishanteringen. Det gäller att hitta de exakta åtgärderna som direkt ger effekt. Det är sällan vi här i riksdagen kan utfärda någon typ av generella lagar, åtgärder, undantag eller så. Låt i stället myndigheterna jobba i samverkan! Det har Banverket och Vägverket gjort på ett väldigt bra sätt genom att försöka klara det här transportbehovet på både järnvägs- och på vägsidan. Jag är väldigt imponerad av det arbetet. Kanske måste vi följa upp det under våren för att se hur det fungerar och om det behövs mer åtgärder - åtgärder som myndigheterna önskar om de inte har verktygen.

Peter Jonsson (S)

Anf. 11 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Först och främst yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkande FöU8 och avslag på samtliga reservationer. Som många tidigare har nämnt fångades södra och mellersta Sverige den 8 och 9 januari av en stormvind. Det var den värsta stormen sedan 1969. Som en jämförelse kan nämnas att 1969 stormfälldes 35 miljoner kubikmeter skog. Stormen Gudrun, som ju blev stormens namn, fällde 70-75 miljoner kubikmeter skog. För att ge en bild av katastrofens omfattning vill jag ge er en liten sammanfattning. Marknadsvärdet för den fallna skogen beräknades till 30 miljarder före stormen. Nära en halv miljon hushåll var till en början utan el och telefon. En månad efter stormen var fortfarande 4 000-5 000 utan ström. Stormfällda träd föll över vägar och järnvägar, och människor satt instängda i bussar och bilar i flera timmar. Tågtrafiken mellan Stockholm och Malmö låg nere i en vecka. Hur höga vindstyrkorna som mest var vet man inte. El- och teleavbrotten gjorde att meteorologiska data inte kom fram till SMHI. Men de mätningar som finns visar på orkanvindar på 33-34 meter per sekund i Helsingborg, Halmstad, Växjö och Ljungby och på byvindar på uppemot 42 meter per sekund på Hanö utanför Blekinges kust. Kronobergs och Jönköpings län drabbades värst av stormen. Som tidigare nämnts skadades 18 respektive 12 % av virkesförrådet. Men det absolut värsta var att ett tjugotal människor omkom till följd av stormen Gudrun antingen direkt eller också indirekt. Fru talman! Utifrån den rådande situationen agerade regeringen och berörda statsråd kraftfullt. Redan dagen efter stormen fanns det en särskild stormgrupp och en bred dialog både på det statliga planet och mellan regeringen och branschens företrädare. Ett resultat av detta arbete kan utläsas i vårpropositionen där vi nu på bred front vill ge ett nationellt stöd till de drabbade. I reservationerna i betänkandet föreslår de borgerliga partierna och Miljöpartiet på olika sätt en nationell fond och ersättningar för denna och framtida naturkatastrofer samt utvärdering och en analys. Men att det över huvud taget finns reservationer i betänkandet framstår för mig som lite märkligt. Vi anser, likt flera motionärer, att det krävs en särskild insats från regeringen när det gäller ersättning vid omfattande naturkatastrofer. Regeringen har också fattat beslut om ekonomisk kompensation till enskilda och till kommuner. Fru talman! Som jag tidigare nämnde finns det i vårpropositionen förslag om stöd till de drabbade. Jag ska nämna några förslag: Dieselskatten för skogsmaskiner i berörda områden slopas temporärt för att öka avverkningskapaciteten. 500 miljoner kronor avsätts till ekonomiskt stöd för lagring av det stormfällda virket. 100 miljoner kronor satsas på ett schablonstöd för att återställa skogsbilvägar och skogsmark. Därutöver får skogsägarna ett särskilt stöd på 50 kr per kubikmeter för fast mått under bark av det virke som forslas ut ur den stormskadade skogen. Totalt uppgår satsningen till 2 miljarder åren 2005 och 2006. När det gäller det långsiktiga arbetet är vi tydliga i utskottet. Vi utgår från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om det utifrån utredningsarbetet visar sig finnas behov av att vid stora naturkatastrofer se över system och ersättningar över statsbudgeten. Sammanfattningsvis kan man säga att den som gapar efter mycket förlorar hela stycket. De borgerliga partiernas iver att i varje fråga hitta en enighet har lett till en reservation i detta betänkande som är långt mindre kraftfull än det som majoriteten i utskottet föreslår. Regeringen har alltså tagit ansvar. Man har agerat omedelbart, och man har under en kort tid åstadkommit ett åtgärdsprogram för minst 2 miljarder. Detta hade aldrig kunnat åstadkommas utan starka offentliga finanser och en stabil socialdemokratisk politik. Den borgerliga maktalliansen kan lugnt luta sig tillbaka. Det är tryggt att hålla en socialdemokrat i hand när det blåser. Vi i majoriteten i utskottet pekar tydligt på att vi vill ha underlag och en analys för framtida beslut - detta för att kunna skapa ett robust samhälle mot de klimat- och miljörelaterade påfrestningar som kan drabba vårt land. Med de borgerligas reservation i betänkandet om att inrätta en katastroffond finns risken att branschens företrädare och markägare lutar sig tillbaka och väntar på att staten löser deras bekymmer vid nästa naturkatastrof. Det förebyggande arbetet blir troligtvis lidande. Det tycker jag vore förödande. Därför yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Ola Sundell (M)

Anf. 12 Ola Sundell (M)

Fru talman! Det är, enligt Peter Jonsson, ett kraftfullt paket som regeringen har levererat till de stormdrabbade. Jag skulle vilja säga att både min bedömning och en allmän bedömning av regeringens hantering av frågan är att hanteringen är riktigt hygglig. Dock kan man förstås diskutera nivåerna, ekonomin och naturligtvis den huvudfråga som jag strax kommer in på. Det gäller då att undvika flaskhalsar i transporthänseende och så vidare. Detta är alltså den allmänna bedömningen. Men när vi diskuterar krishantering rent allmänt är det något helt annat än att gå in och titta på hur man hanterat en verksamhet inom ramen för gällande lagstiftning. Skillnaden i synen här är att vi vill ha ett kraftfullare agerande i initialskedet, medan Peter Jonsson för ett resonemang om hur duktig man själv är. När det gäller relationerna i ekonomin kan jag säga följande. Apropå stormfällningen ute i Europa för några år sedan var det, sett till nivåerna, för Frankrikes del fråga om ett stödpaket som omfattade ungefär 100 kr per kubikmeter och för Schweiz del ungefär 200 kr. För det här stödpaketet gäller ungefär 50 kr per kubikmeter. Det säger något om relationerna storleksmässigt vad gäller den ekonomiska insatsen. Men jag kommer tillbaka till huvudfrågan från min sida, nämligen lastbilarna och flaskhalsen. För det är så att sågtimret i dag är värt 400 kr. När sommaren är passerad är det massaved, och då är det värt 160 kr kubikmetern. Därför är den absolut viktigaste åtgärden, Peter Jonsson, att snabbt upparbeta virket och att snabbt få in det till industrin. Då säger alla med samlad röst: Flaskhalsen är lastbilarna. Varför inte öka möjligheten till högre bruttovikt på lastbilarna i hela Sverige?

Peter Jonsson (S)

Anf. 13 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Ola, jag tycker att du fick ett ganska klargörande svar av Mikael under tidigare replikomgång. Det viktiga är att vi i riksdagen fattar övergripande beslut och ger förutsättningar och inriktningar till våra myndigheter att agera utifrån den lägesbild som myndigheterna får. Hela bedömningen när det gäller de insatser som regeringen gjorde i vårpropositionen är ju kopplad till ett samarbete med de aktörer som finns på det här området. I de tidningar och tidskrifter som finns kring stormen Gudrun pekar man på att det var ett gott samarbete. Man fick en del åtgärder som ledde fram till att man kunde hantera katastrofen på ett bättre sätt. Det finns områden kvar att lösa på något sätt. Det är lagringen av stormfällt virke i våra vattendrag. Det är ännu inte klart överallt hur man ska hantera detta på grund av andra aspekter som man nu pekar på, exempelvis miljöaspekter. Den här frågan måste naturligtvis lösas på ett eller annat sätt, och det måste göras tillsammans med de parter som är involverade. Det menar jag även här, när det gäller flaskhalsen med lastbilar som du pekar på här. Det finns också en annan flaskhals, och det är våra skogsbilvägar. Eftersom de har varit så starkt trafikerade på grund av att så mycket virke ska forslas bort måste de byggas upp och stärkas för att hantera en ökad transport av lastbilar. Där avsätter vi ju 100 miljoner kronor för att bygga upp och stärka de vägar som behövs för att kunna hantera detta. Jag tror att du kan vara lugn utifrån det. De myndigheter som finns och de aktörer som finns samverkar för att hitta den bästa tänkbara lösningen för den här katastrofen.

Ola Sundell (M)

Anf. 14 Ola Sundell (M)

Fru talman! För egen del är jag väldigt lugn, för jag har inte drabbats. Det jag talar om är de människor i den här delen av Sverige som har drabbats och som behöver få ut sitt virke så fort som möjligt för att det ska behålla sitt värde. I ditt krishanteringsresonemang är allt som gäller för närvarande bra. Det är bara att följa de lagar och regler som finns. Om myndigheten säger si är det bara för oss i riksdagen att acceptera det. Det spelar ingen roll vad som händer. Om det ligger virke värt 20 miljarder som kan förstöras spelar det ingen roll i Peter Jonssons resonemang i det här skedet. Han är inte beredd att vidta en enda åtgärd för att förändra den här situationen så att den enskilde får komma undan på ett bättre sätt än tidigare. Det är krishantering från Peter Jonssons sida. Här är det absolut en skillnad mellan den borgerliga alliansen och majoritetens syn på krishantering. Vi är beredda, i situationer där det krävs extraordinära åtgärder, att vidta just extraordinära åtgärder. Undantag från regel, brukar det kallas. Det är sådant som vi använder oss av när det gäller krishantering. Det skiljer oss. Han sitter nöjd, tittar på, när myndigheter agerar utifrån de lagar och regler som existerar när allt är som vanligt. Nu är det inte som vanligt. Men Peter Jonsson tycker att det är bra som det är.

Peter Jonsson (S)

Anf. 15 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Efterklokhetens krankhet kanske lyser igenom i det du säger. Men Ola, det viktiga är på något sätt att vi här pekar på en rad åtgärder som nu vidtas utifrån ekonomiska förutsättningar. Vi pekar också på att det ska vara en utförlig analys av hur resultatet av arbetet kring katastrofen speglar kommande lagstiftningsförändringar i den proposition som vi kommer att lägga fram nu till hösten och fatta beslut om till våren så att man på ett ordentligt sätt hanterar och effektiviserar myndigheternas roll i de olika situationerna men också regeringens kapacitet utifrån andra situationer. Det ni i den borgerliga maktalliansen har kommit fram med i det här betänkandet är ju ett konto. Ett konto skulle på något sätt vara det som helt enkelt löser alla bekymmer kring katastrofer i framtiden. Men så är det ju inte. Nu menar jag att vi ser en proposition komma fram med utvärdering och analys av det som har skett när det gäller stormen Gudrun men också andra katastrofer eller situationer som har uppstått i vårt land tidigare. Då kan vi skapa både en myndighetsstruktur och ett politiskt beslutsunderlag som vi kan känna oss trygga med inför framtiden. Jag välkomnar dig, Ola, i den debatten och den diskussionen inför kommande proposition.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 16 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Det betänkande som vi nu har för behandling i kammaren är ett generellt betänkande. Det handlar om åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige. Det föranledde mig att inte prata om stormen Gudrun eller tsunamin i Sydostasien när jag höll mitt huvudanförande, vilket jag i och för sig hade kunnat göra. Då skulle jag ha sagt att jag tror att människor hade varit lyckliga om de i samband med tsunamin, när man satt på stranden och väntade på besked, hade vetat att det hade funnits ett katastrofkonto att tillgå. Det hade inneburit att de sluppit den väntan som nu blev ett antal dygn, och det är lång tid i en katastrofsituation. Det hade kunnat användas för att transportera hem mig eller de mina. Jag förstår inte, Peter Jonsson, att Socialdemokraterna vill neka svenska folket denna angelägna sak, att på förhand veta att vi tillsammans ställer upp när det händer något dramatiskt - för mig och dig eller för en del av landet. Vad är skälet till att ni inte bejakar det som på ett försynt sätt har framförts i ett antal reservationer?

Peter Jonsson (S)

Anf. 17 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Ja - om det hade varit de ekonomiska utgångspunkterna som avgjorde den krisorganisation som efter en tid sattes i verket när det gäller krisen i Sydostasien och tsunamins efterverkningar. Om det hade varit ekonomin som hade varit det avgörande! Men jag tror inte att det var ekonomin. Det var själva organisationen, beslutsfattandet och den delen, som eventuellt ledde fram till en tidsmässig förskjutning i fråga om en katastrof på andra sidan jordklotet. Det är det vi menar när vi svarar på den här reservationen och i tidigare debatter. Jag tror att man måste göra en mycket större bedömning och en mycket bredare bedömning av vad som krävs. Det gäller både det som sker nationellt och det som sker internationellt. Vi är ett av de länder som driver hårdast på den europeiska krishanteringen när det gäller katastrofer i vår omvärld. Det är där som de stora resurserna eventuellt kan sättas in vid sådana gigantiska katastrofer som den som skedde i Sydostasien. Där tror jag att det konto vi pratar om här ändå inte hade haft de resurser som krävs för att skapa förutsättningar för att gå in och vidta breda åtgärder på andra sidan jordklotet. Jag tror, som jag sade tidigare, att för vår del var det när det gäller den katastrofen inte de ekonomiska utgångspunkterna som var viktigast. Det kanske var andra saker, som jag hoppas kan förbättras i samband med den proposition som vi tar upp till hösten.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 18 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! I en katastrofsituation, Peter Jonsson, kan vi väl vara överens om att dygn är en fruktansvärt lång tidsrymd. Och vi kan väl också vara överens om något annat du och jag, Peter Jonsson. Så här i efterhand har vi kunnat följa spelet mellan olika departement om vem som ska betala flygresorna hem från Thailand. Det gjorde, när den stunden kom, att de inte kom till stånd i den takt som eljest hade kunnat ske. Vi kan jämföra med hur italienarna hanterade den här situationen. Då kan man konstatera att de snabbt var på plats. Därmed orsakades mindre lidanden för de människor som i situationen ändå klarade livet och hälsan någotsånär men hade andra typer av lidanden. Detta vill vi bygga upp inför framtiden, för det är förmodligen inte sista gången som vi får uppleva en katastrof i vårt land, eller i någon annan världsdel där svenskar blir utsatta för dess verkningar. Varför förnekar ni svenska folket denna rättighet, denna möjlighet? Vi hade kunnat bygga upp den tillsammans om ni hade tagit ert förnuft till fånga.

Peter Jonsson (S)

Anf. 19 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Vi är överens om viljan att skapa ett robustare samhälle inför framtiden. Där tror jag att vi är helt överens. Jag tror också att vi är ganska överens om en rad åtgärder som måste vidtas för att förändra organisationen, våra departement, och kanske också en del av lagstiftningen. Det arbetet pågår för tillfället. Javisst, det fanns en situation i samband med krisen i Sydostasien där det var diskussioner mellan departementen. Det var, som jag sade tidigare, problem i den organisation vi har genom att beslutsvägarna inte var tillräckligt effektiva. Därför måste vi se över detta, men jag menar att ett konto inte löser de bekymren. Att det ska finnas resurser och medel i den svenska statsbudgeten för att hantera eventuella framtida katastrofer pekar vi på i vårt svar. Vi vill ha någon form av trygghetsfaktor i vår statsbudget. Men att redan nu, innan vi har helhetsbilden klar för oss, bestämma oss för ett konto och tro att det löser allt, oavsett om krissituationen är nationell eller internationell, det tror vi inte på. Jag tror, Eskil Erlandsson, att det är en liten förenkling av det stora arbete som vi måste göra framöver i samband med höstens propositionen.

Mikael Johansson (Mp)

Anf. 20 Mikael Johansson (Mp)

Fru talman! Det lät på Peter Jonsson som om det fanns väldigt stora skillnader mellan de så kallade borgerliga reservationerna, som de har tillsammans med Miljöpartiet, och den socialdemokratiska och vänsterpartistiska skrivningen i försvarsutskottet. Jag har uppfattat att skillnaderna inte är så stora. Jag försökte i mitt anförande förklara att beslutet i försvarsutskottet fattades den 8 mars, och då talades det inte bara om ett konto utan även om att staten ska ta ett ekonomiskt ansvar och hur detta ska gå till. Statsministern pratade om det den 20 januari, eller vad det var, och inte heller han hade någon färdig modell för hur det skulle ske. Sedan kom vårpropositionen, som talar om budgetmarginal. Naturligtvis kan vi diskutera ett konto och hur det rent ekonomiskt ska fungera och passa in i det statliga budgetsammanhanget. De samverkande partierna - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - har fastnat för budgetmarginal. Det framstår som om det skulle finnas skillnader när en del från de borgerliga partierna yrkar bifall till reservationen och Peter Jonsson yrkar bifall till utskottets förslag. Jag gjorde aldrig det. För mig handlar det om att ha både-och. De är ganska lika i sin inriktning om vad vi vill få fram, nämligen någon typ av ekonomisk beredskap och tydliga regler för kommunerna så att de kan jobba på ett bra sätt om något allvarligt inträffar. Jag skulle vilja höra om Peter Jonsson tycker att det finns små skillnader i den här frågan. I andra reservationer, då det är fråga om så kallade vågmästarreservationer, finnas ganska stora skillnader, men är skillnaderna så stora i dagens betänkande, Peter Jonsson?

Peter Jonsson (S)

Anf. 21 Peter Jonsson (S)

Fru talman! I mitt huvudanförande sade jag tydligt och klart att jag tyckte att det var lite märkligt att det alls fanns reservationer i betänkandet. Det är egentligen svaret på din fråga. Jag tycker, som sagt, att det i den totala diskussionen och bedömningen av vad vi ska göra framöver finns en ganska samstämmig syn som förhoppningsvis ska leda fram till den proposition som jag tidigare nämnde att vi ska behandla i höst. Det som gjort mig lite fundersam är att vi är överens, genom vårt goda samarbete med vårpropositionen, om hur vi ska hantera de finanser vi har och de insatser vi nu kommer att göra, men i betänkandet reserverar ni er för ett konto tillsammans med de borgerliga. Det är inte tid att fatta beslut ännu, och jag hoppas att Miljöpartiets riksdagsgrupp tänker om och röstar med utskottet och majoriteten i samband med voteringen i eftermiddag. Då blir jag jättenöjd, och jag tror att det vore ett klokt beslut ni i så fall fattade.

Mikael Johansson (Mp)

Anf. 22 Mikael Johansson (Mp)

Fru talman! Det önskemålet kan ju även gälla oss i fråga om den socialdemokratiska riksdagsgruppen, alltså att ni tänker om och röstar på reservationen. Jag försökte förklara att vi den 8 mars inte hade vårpropositionsförhandlingar. Då hade vi ännu inte haft det goda samarbetet kring vårpropositionen, även om vi tidigare tagit tag i olika åtgärdsförslag och de ekonomiska konsekvenserna av de åtgärder som sattes in med anledning av stormen Gudrun. För mig handlar det om att vi kommer att hålla fast vid de markeringar som är gjorda i utskottet. Så enkelt är det. Ändå känns det som om vi är väldigt överens, och det är positivt. Det kan leda fram till bra förslag, antingen en särskild proposition eller i höstbudgeten, om hur vi rent ekonomiskt ska kunna hantera dessa situationer.

Peter Jonsson (S)

Anf. 23 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Det som vi inte är överens om i betänkandet, och jag nämnde det också i mitt huvudanförande, är att det finns en risk med att upprätta någon form av katastroffond eftersom det kan leda till att branschens företrädare och markägare, och kanske också andra människor runtomkring, vid en eventuell ny katastrof förväntar sig att staten ska vara något slags gigantiskt försäkringsbolag och att man därmed inte vidtar förebyggande åtgärder, oavsett vad det gäller, för att på så sätt verkligen vara delaktig i att göra samhället mer robust. Staten kan inte ensam vara den aktör som ser till att samhället blir robust och säkert, utan vi medborgare måste tillsammans med myndigheter, företagare och vem det vara månde delta i detta arbete. Det är det som skiljer oss åt lite grann när vi ser på reservationen i förhållande till utskottets förslag i betänkandet. Och som sagt, det finns tid kvar. Det kan hända något roligt i eftermiddag.

Erling Wälivaara (Kd)

Anf. 24 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! Det Peter Jonsson framför i sitt inlägg är klassisk socialdemokratisk politik: Gör inget förrän du absolut måste. Stå handlingsförlamad. Jag tycker att det är omvändelse under galgen. I vårpropositionen avsätts 2 miljarder till åtgärder efter katastrofen, exempelvis genom dieselskatten. Visst, det är väldigt bra. Men varför måste vi vänta till vårpropositionen, när katastrofen hänt långt tidigare, innan vi får klara signaler om ifall det kommer pengar? Sedan säger Peter Jonsson att vi ska få en proposition till hösten. Också det är ett bevis på Socialdemokraternas senfärdiga politik. Vi behandlar en proposition till hösten, och till våren fattar vi beslut - ett år efter det att katastrofen inträffade. Jag trodde, kanske i min enfald, att även Socialdemokraterna insåg allvaret efter de två katastroferna. Men så är det tydligen inte. Borde vi inte, Peter Jonsson, ha en incidentberedskap i Regeringskansliet med klara handlingsplaner så att vi inte behöver hamna i den situationen att vi fyra månader efter katastrofen aviserar: Okej, ni får era pengar så att ni klarar den uppkomna situationen. Sedan är det mycket viktigt att analysera vad den här katastrofen innebar, vad konsekvenserna blev för enskilda och för kommuner, så att vi kan sätta in snabb hjälp när det behövs.

Peter Jonsson (S)

Anf. 25 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Det sista vill jag hålla med om, nämligen att vi måste analysera, ta reda på och få erfarenhet av de situationer som på olika sätt berört oss när det gäller den här katastrofen. Det är oerhört viktigt. Men jag vill dock säga att en katastrof är en katastrof, och en katastrof betyder att det mest oväntade händer. Vi vet inte vilka effekter det får. I annat fall är det ju inte en katastrof. Då är det någonting annat. Det innebär att man alltid kan vara efterklok och säga: Vad var det vi sade! Det var det vi skulle ha gjort! Det kan man säga när man har resultatet i hand. Det är ofta en borgerlig politik att inte själva ha så många visioner men sedan komma med starka ifrågasättanden när en situation uppkommit. Då har man en mängd förslag. Det är lätt att ha dem då. Vi har två tidpunkter då vi reglerar budgeten. Det är själva budgeten och sedan är det tilläggsbudgeten. Det är där man i så fall gör förändringar och tillskjuter eller tar bort resurser i statsbudgeten. Det är därför detta finns med i vårpropositionen. Det är ganska självklart. När det sedan gäller Regeringskansliet tror jag inte att Erling Wälivaara, om den borgerliga maktalliansen mot förmodan vinner valet nästa år, tycker att det är rätt att riksdagen börjar fundera på hur Regeringskansliet ska formeras i dess olika delar, att vi här ska bestämma hur regeringen och dess arbete ska vara. Jag tror inte att du vill det, Erling, och jag vill det heller inte. Om regeringen bedömer att man behöver en organisation för att stödja i händelse av eventuella framtida naturkatastrofer, då är det statsministern som har i uppgift att fatta ett beslut och genomföra den förändringen. Det är inte riksdagen som ska göra det. Jag tror att vi är överens i den frågan.

Erling Wälivaara (Kd)

Anf. 26 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! Jag har erfarenhet från försvaret, luftbevakningen, där jag har jobbat i 37 år. I luftförsvaret har vi hela tiden haft det vi kallar incidentberedskap. Det har varit en bra lösning. Vi har vetat precis vad vi ska göra om norrmännen kommer och flyger över oss. Då vet vi precis vad vi ska vidta för åtgärder, hur vi ska skicka signaler till berörda så att rätt åtgärder vidtas och så vidare. Jag tycker inte att det skulle vara så svårt att också ha sådan beredskap i Regeringskansliet så att man inte - jag vill knappt nämna det, men jag måste - går på teater när sådana här allvarliga olyckor har hänt. Man kan inte efteråt säga att man inte kan stå och vakta faxen och så vidare. Det är ju inte meningen att statministern eller utrikesministern ska göra det, men det ska finnas folk som klarar det och som snabbt kan fatta beslut. Peter Jonsson, hade det inte varit bra om man redan den 10 januari hade haft dessa 2 miljarder? Då hade man haft krisberedskap, och man hade snabbt kunnat konstatera att det var en stor kris och att man måste hjälpa till på bästa sätt.

Peter Jonsson (S)

Anf. 27 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Den 10 januari hade man nog ännu inte insett vidden av stormens härjningar, och då skulle man ha satt in pengarna i ett system som inte gav effekt. Man har haft samarbete med aktörerna på området, och enligt de signaler som jag har fått är man nöjd med de insatser som görs och med det samarbete som har ägt rum mellan regeringen och de aktörer och kommuner som har drabbats av stormen. När det gäller den framtida organisationen av krishanteringen tycker jag att vi ska vara tydliga - jag tror att vi är överens om detta - och säga att det inte är vi i riksdagen som ska avgöra hur Regeringskansliet är uppbyggt. Vi kan naturligtvis ha synpunkter på hur vi får ett tryggare samhälle och vad som krävs för det, men det är fortfarande statsministern som avgör vilken organisation han vill ha omkring sig. Det arbete som nu ska göras för att ta fram propositionen innefattar en rad utredningar som ska lämna svar på hur vi ska hantera eventuella terrorhandlingar, katastrofer på andra områden och liknande. Vi ska arbeta för att den blir så bra att vi kan skapa det robusta samhälle som jag och du, Erling, vill ha. Jag ser inget fel i att vi jobbar långsiktigt med en proposition som vi eventuellt ska fatta beslut om på våren. Det måste finnas en trygghet i detta. Jag hoppas att, genom det samarbete som vi har i den europeiska familjen och genom de insatser som finns och som gäller både materiel och människor, också de andra EU-länderna ska hjälpa till och pusha på för att bygga upp en krishantering i EU och göra både Sverige och Europa starkare inför kommande naturkatastrofer eller andra hemska händelser som sker i vår omvärld.

Heli Berg (Fp)

Anf. 28 Heli Berg (Fp)

Fru talman! Visst är det sant, som Peter Jonsson säger, att regeringen har agerat i vårpropositionen med olika ersättningar till de skadedrabbade. Det är helt riktigt. Fattas bara annat! Men kan Peter Jonsson förklara hur det hänger ihop att man ger pengar till hanteringen av en katastrof och tar pengar från en annan. I vårpropositionen har man skurit ned anslagen för krisberedskapsverksamheten med över 100 miljoner kronor. Denna plötsliga nedskärning drabbar arbetet med vår krisberedskap, som just nu borde vara ett mycket högt prioriterat område.

Peter Jonsson (S)

Anf. 29 Peter Jonsson (S)

Fru talman! För att man ska kunna hantera en sådan extraordinär situation som katastrofen i södra Sverige ändå är - det handlar både om att hantera själva virket genom till exempel lagring i vattendrag, om att vidta åtgärder för att förbättra skogsbilsvägar och om åtgärder för skogen och naturen - är det viktigt att vår budget kan hantera vissa förändringar, även om de under en kort period skulle kunna påverka till exempel Krisberedskapsmyndigheten och dess arbete. Är det någon gång som vi har fått pröva hur vår krisberedskap fungerar rent praktiskt så är det faktiskt vid den storm som vi nu har haft i södra Sverige. Det kan vi dra lärdom av, och det kan göra att vi utvecklar Krisberedskapsmyndigheten. Där har staten, kommunerna och hemvärnet varit aktörer, och enskilda människor har kämpat för att hantera den uppkomna situationen på bästa sätt. Med den lärdom vi har fått av detta tror jag att de medel man nu tar bort från Krisberedskapsmyndigheten ändå kan ge en positiv effekt tillbaka.

Heli Berg (Fp)

Anf. 30 Heli Berg (Fp)

Fru talman! För mig är det inte rimligt att man ställer kriser mot varandra. Vi vet ju att vår krisberedskapsmyndighet har haft mycket kostnader. Innan stormen Gudrun kom hade vi tsunamin. Här blir det två kriser som ställs mot varandra och som drar resurser från varandra. Så kan det bli även i framtiden. Med vårt förslag om ett konto skulle man i framtiden slippa sådana groteska konsekvenser av budgettricksandet. Då skulle man i varje stuga och i varje kommunhus veta hur det blir om en katastrof eller en storm hemsöker bygden. Då finns det pengar på kontot, och man vet vilka regler som gäller. Det är trygghet för mig.

Peter Jonsson (S)

Anf. 31 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga. Egentligen är den till samtliga borgerliga företrädare, men främst till dig, Heli. Du ingår ju i den borgerliga grupperingen här. Hur stort ska kontot vara? Handlar det om 1 miljard, om 10 miljarder eller 100 miljarder? Hur stort ska det vara? Det är ju inte bara till för att man ska kunna hantera den nu uppkomna situationen i södra Sverige, utan du säger att kommunerna i princip bara ska kunna ta telefonluren och ringa för att få pengar ur kontot. Jag var kommunpolitiker innan jag blev riksdagsledamot. Naturligtvis hade det varit jättebra om man hade haft någon form av kontosystem där vi kommunpolitiker hade kunnat ringa och begära pengar så fort vi såg att det fanns problem, till exempel för skolans verksamhet. Jag pekade förut på att detta kan skapa en situation där man i det förebyggande arbetet tar bort de incitament som finns. Visst ska staten ha medel för att kunna gå in och trygga och skapa förutsättningar vid eventuella katastrofer, men det är inte så enkelt att det handlar om att bara skapa ett konto, och sedan fungerar allt. Jag skulle vilja ha svar från Heli Berg. Hur stort ska kontot vara? Det skulle vara bra att veta detta inför kommande diskussioner. (HELI BERG (fp): Tyvärr har jag ingen talartid kvar.)

Per Rosengren (V)

Anf. 32 Per Rosengren (V)

Fru talman! Jag ska inleda med att säga att det egentligen är synd att vi under den tid då allt detta inträffade inte hade en borgerlig regering. Man bibringas faktiskt uppfattningen att om det hade funnits en borgerlige regering under denna tid så hade tsunamin inte inträffat, och stormen skulle bara ha varit en liten västanfläkt. I direkt anslutning till katastroferna gick de borgerliga partierna ut och sade att de skulle ha klarat av det hela. Och om katastroferna likafullt skulle ha inträffat, så skulle den borgerliga regeringen ha befunnit sig nere i Khao Lak och Phuket redan innan den andra vågen svepte in. De borgerliga säger sig besitta den handlingskraften. Jag erkänner att den majoritet som nu finns inte hade någon möjlighet att förhindra eller ta tag i det hela på det sättet. Jag tror att samtliga i Sverige blev tagna på sängen av båda dessa katastrofer. Det är bara att erkänna: Det fanns ingen beredskap för denna typ av katastrofer, framför allt inte för det som inträffade i Sydostasien. Man har förut diskuterat frågan om huruvida man ska ha en krisledningsgrupp i Regeringskansliet. Då var inte de borgerliga eniga om att man skulle ha det. Centern röstade emot ett sådant förslag. Man ska vara medveten om det. I efterhand är det väldigt lätt att ställa sig upp och kritisera. Samtidigt är det väldigt intressant att vi nu har den här debatten. Det handlar egentligen inte om tsunamin eller stormen Gudrun. Det handlar om hur vi i framtiden ska kunna ersätta människor som drabbas av naturkatastrofer. Vad är då naturkatastrofer, kan man fråga sig. Det inte så säkert att det som händer i vissa kommuner när vattnet stiger är naturkatastrofer på det sättet. Kommunerna har ett ansvar att se till att bygga på sådana ställen där det de senaste fyra, fem åren inte har varit översvämningar. Runtom i Sverige planeras i dag bebyggelse på områden som för tre år sedan stod under vatten. Ska då staten gå in och ersätta kommuner för sådana totala felplaneringar? Det är inte så säkert. Det har här hävdats att de borgerliga förespråkar en fond eller ett katastrofkonto. Så är det inte. Vad de borgerliga säger i reservationen är: På sikt kan ett nationellt katastrofkonto övervägas i sådant syfte. Majoriteten säger: Vi överlämnar detta till en utredning. Majoriteten skriver också att denna utredning bör tillsättas omgående. Vad säger man då i reservationen? Jo, att frågan bör utredas. Egentligen är utskottets förslag skarpare formulerat än reservationen. Vi utgår från att det ska tillsättas en utredning och att den ska tillsättas omgående. Kommer detta till regeringens bord och reservationen vinner gehör kan regeringen säga: Det var inte så viktigt det här. Om majoritetens förslag till text i utskottsbetänkandet däremot går igenom är det en klar uppmaning till regeringen att en utredning ska tillsättas omgående. Vi vet att det många gånger ges löften att det ska tillsättas någonting. Här säger de borgerliga och Miljöpartiet: Det här är inte så vikigt, utan det kan vi dra på. Man säger "bör". Det är synd att inte Allan Widman som sitter i försvarsutskottet är här i dag. Han kan som jurist verkligen berätta för de borgerliga vad det är för skillnad på "bör" och "ska tillsättas omgående". Vi märker också detta i synen på frågan om fond. Representanten för Centerpartiet står här och säger att det ska instiftas ett katastrofkonto. De andra borgerliga vill inte uttala sig alls på samma sätt. Det är därför reservationen är formulerad som den är. Det finns ingen enighet om hur man vill ha det. Från Vänsterpartiets sida kommer vi att invänta utredaren. Det är därför vi tillsätter en utredning. Om utredaren kommer fram till att det finns fördelar med ett katastrofkonto kommer vi att bifalla ett sådant. Det intressanta är att man måste väga: Vad är det bästa? Är det att skapa en budgeteringsmarginal för att klara denna typ av katastrofer, eller är det att införa en fond? Vi är inte i dag helt på det klara med vad som är bäst. Det överlämnar vi åt en utredare att ge förslag till och väga för och emot. Jag vill här klart deklarera att vi inte är emot ett konto av princip. Kan man få det utformat på ett lämpligt sätt välkomnar vi det. Det viktigaste är att människor ska kunna hållas skadeslösa vid den här typen av katastrofer. Så till den smått förvirrade debatten om stormen Gudruns härjningar och vilka åtgärder som är vidtagna. Här går de borgerliga upp i debatten och säger: Det kom i vårpropositionen, och det är alldeles för sent. Beskedet om lagringsstöd, minskning av dieselskatten, farleds- och banavgifter och allt detta fick de berörda väldigt tidigt. Det är vad som kallas för Stormen 1. Där ingick också att det skulle bli en ersättning med 10 kr kubikmetern. Därefter har man i samband vårbudgeten också tagit med Stormen 2. Där är det 50 kr kubikmetern i ersättning. Med detta har de berörda organisationerna låtit sig nöja. LRF och andra hade naturligtvis en hel arsenal med förslag om skogskonto, skogsavdrag och så vidare. Det är klart att alla intresseorganisationer passar på när det finns en möjlighet att föra fram förslag som man fört fram tidigare i andra sammanhang. Det kanske kan slippa igenom någonting. Det som nu är föreslaget finns det en stor acceptans för från berörda parter. Det är väldigt olyckligt att man går ut och försöker att göra den här frågan till någonting som det egentligen inte är. Här har regeringen och samarbetspartierna agerat ganska snabbt, och man gav löften väldigt fort. Ola Sundell var uppe i debatten och krävde att man snabbt skulle fatta beslut om att man skulle vattenlagra. Problemet är att länsstyrelserna har en del att säga till om. Man underkände det stora förslaget när det gäller Kronoberg, eftersom det skulle få miljökonsekvenser. Man kontrollerade vilka förgreningar som fanns under vattnet, hur vattenflödena såg ut och hur vissa dricksvattentäkter skulle kunna kontamineras på grund av detta. Men det ska man inte göra, sägs det. Det ska vara generella dispenser. Vräk i virket bara, och ta inte hänsyn till hur dricksvattnet påverkas. Det är oerhört viktigt att man gör de analyser som måste göras för att inte en naturkatastrof ytterligare ska orsaka en annan katastrof. Det är viktigt att de som är experter på det här området får yttra sig. I det här fallet kunde man inte tillåta virkeslagring. Det är bara att beklaga. Men vattenflödena var sådana i de här områdena. Frågan om totalvikt för lastbilar är i och för sig också intressant. Det intressanta i det sammanhanget var att åkerinäringen klart deklarerade att den inte stod bakom att man skulle öka bruttovikten. Det handlar om slitaget på vägarna men också om slitaget på lastbilar och så vidare. Det skulle orsaka betydligt högre kostnader för dem i det här sammanhanget. Det var i varje fall det meddelande vi fick från skogsnäringen. Jag vet inte om Ola Sundell eller de borgerliga har någon annan uppfattning om detta. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Ola Sundell (M)

Anf. 33 Ola Sundell (M)

Fru talman! Per Rosengren ondgör sig över vår krishanteringsförmåga. Det var spydigheter hela vägen. Jag kan lugnt säga att frågan om krishanteringsfunktion i Regeringskansliet är av gammalt datum. Det inrättades faktiskt en sådan under Carl Bildts tid. Det var en tid innan Per Rosengren beträdde kammarens golv här i riksdagen. Under Göran Perssons regeringstid har man slopat den här funktionen. Det visade sig väl med all önskvärd tydlighet att det hade varit ganska bra om man haft kvar just den funktionen när tsunamikatastrofen inträdde. Det här är ingenting som vi har kommit på efter ett tag att det kunde vara ganska bra. Det är av gammalt datum. Vi har genom åren väckt motioner på längden och tvären från vårt parti som har tagit upp just den samordnande funktionen i Regeringskansliet. Det är inget nytt under stjärnorna, herr Rosengren. Sedan till frågan om stormen Gudrun, det ena med det andra, lagringen i sjöarna, och hur farlig den nu är. Det är alldeles klart att det är en påverkan på miljön. Man vill lagra virke därför att transporterna ut från skogen, herr Rosengren, inte är av den kalibern som behövs. Man är tvingad att lagra. Man måste lagra antingen på terminal, vid industrier eller lagra i sjön. Det är orsaken. Om herr Rosengren kan komma på den kloka idén att höja bruttovikterna och sänka dieselskatten så att fler är intresserade av att köra virke i det här området kommer miljöpåverkan att minska. Min fråga till Per Rosengren är: Är Rosengren beredd att biträda en linje där man ökar möjligheterna att lasta mer och sänker dieselskatten?

Per Rosengren (V)

Anf. 34 Per Rosengren (V)

Fru talman! Vad som göras skall är redan gjort. Dieselskatten är borttagen för hela Götaland när det gäller virkestransporterna. Den är helt borttagen som ett led i detta. Det innebär att man redan har vidtagit åtgärder i sammanhanget. När det sedan gäller bruttovikten är det inte entydigt hos åkerinäringen heller om det är en bra åtgärd. De signaler vi har fått är att det inte är det. Jag ondgör mig inte över krishanteringsproblematiken på Regeringskansliet. Jag bara konstaterar att när frågan har varit uppe har det inte funnits en enighet hos alliansen om att man ska inrätta en funktion för detta eller om behovet av en sådan. Det är möjligt att det fanns någon idé under Carl Bildts tid, men den prövades aldrig så vi vet inte hur den fungerade. Det är möjligt att även en krishanteringsfunktion inom Regeringskansliet kan komma att övervägas längre fram. Men vi har faktiskt en utredare som sitter nu - Hirschfeldt heter han väl. Jag tror att vi ska avvakta det som han kommer fram till, för det är där som utvärderingen sker. När den väl är klar kanske det blir så att det förordas en form av krisberedskap inom Regeringskansliet.

Ola Sundell (M)

Anf. 35 Ola Sundell (M)

Fru talman! Stöddigheten från Rosengren är som bortsopad, kan man lugnt konstatera i det här replikskiftet. Nu är han plötsligt beredd att ompröva det här med en samordnande krishanteringsfunktion i Regeringskansliet. Nu är det som vi har sagt i den borgerliga alliansen plötsligt inte så tokigt. Jag tror att Rosengren sitter i skatteutskottet. När det gäller dieselskatter berör sänkningen på diesel terrängtransport - när man transporterar virke från skog ut till väg. Den gäller inte transport för virkesupplaget till industri, till terminal eller vart man nu vill ha virket. Det är den delen av dieselskattesänkningen som skulle speeda upp transporterna och underlätta virkesflödet ut till industrin bland annat. Den här delen leder i sin tur till en mindre miljöpåverkan med vattenlagring, vattenbegjutning vid industri och eventuellt kemikalier. Jag går nu över till totalvikterna. Anledningen till att man skulle ha gjort det här omedelbart är att fyra månader är förlorade. I Norrland är det tjälad mark. Man kan köra lastbil på en blöt myr mitt i vintern i Norrland. Det är ingen påverkan på vägnätet därvidlag. Det hade varit en underbart bra åtgärd att göra detta i hela landet. Då hade man förflyttat resurser från norra Sverige till södra Sverige med mindre miljöbelastning, och markägaren hade tappat mindre pengar. Industrin gynnas också därför att kvalitetsförlusterna minskar. Allt det där hade vi fått om man hade vidtagit en åtgärd i den här riktningen. Jag upprepar min fråga: Är Rosengren beredd att biträda en linje med högre totalvikter och sänkta dieselskatter just för att åstadkomma en mindre belastning på miljön?

Per Rosengren (V)

Anf. 36 Per Rosengren (V)

Fru talman! Vi finner ingen anledning till generellt sänkta dieselskatter. Det skulle kapa konkurrenssituationer. Det viktigaste är att få fram virket till väg. Därefter ska konkurrenssituationen vara densamma för företag i olika delar av landet - i Götaland eller i Svealand. Det vore ganska knepigt om man skulle ha speciella lösningar för samtliga vägtransporter också. När det gäller krisberedskapen inom Regeringskansliet har jag sagt att jag avvaktar en utredare som utreder vilka effekter olika saker får. Jag är öppen för vad som helst som en utredare kommer fram till och som är väl underbyggt - betydligt bättre underbyggt än vad Ola Sundell säger. Vi lever inte i Sovjet på 60-, 70- och 80-talen, Ola Sundell! Vi kan inte beordra åkerinäringen att lasta lastbilarna tyngre än vad man vill göra. Ola Sundell vill alltså gå in och säga till åkerinäringen hur mycket man ska lasta. Åkerinäringen vill inte göra det, för man vill spara sina maskiner. Det verkar som om Ola Sundell längtar tillbaka till ett annat samhälle österut, där man kan beordra näringen att göra på ett visst sätt.

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 37 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! För vilken gång i ordningen har vi åter fått åse någonting som har inträffat som är oönskat? Och hur många gånger till ska vi behöva påminnas innan vi kan skapa en tillräcklig beredskap och väckas ur den slummer som vi har? På ett år nu har vi drabbats av översvämningar, tsunamikatastrof och naturkatastrof i form av skogsskövling i samband med stormen. Jag blir lite bekymrad när jag hör Peter Jonsson säga att det dog 20 stycken i skogskatastrofen. Men snälla ni - denna katastrof är i högsta grad pågående! Vi är mitt i den. I förra veckan dog en familjeförsörjare någon mil ifrån mig. Jag bor nämligen mitt i området. Veckan dessförinnan dog ytterligare en. Jag får en känsla av att när man befinner sig i Stockholm så tror man att det är över. Men så är inte fallet. På Värnamo lasarett tar man dagligen emot dem som skadas just av upparbetningen. Bär det med er! Nästa problem runt hörnet är insektsangreppen, som kan bli fullständigt förödande för skogen. Det kan ta den kvarvarande skogen, och då har vi oerhört stora försörjningsbekymmer eftersom skogen ensamt ur nettoexportsynpunkt är dubbelt så stor som Volvo Lastvagnar, Volvo Personvagnar, Saab, Scania och Ericssons hårdvarutillverkning. Kom ihåg det! Initialt kunde man inte nå 112, det vill säga nödnumret. Undsättning var över huvud taget omöjlig på grund av att vägarna var helt blockerade. El och tele var utslagna. Det är också märkligt att både fast och mobil telefoni var borta. Man kan undra vad försvarsutskottet har för ansvar i den här frågan. Som jag ser det handlar det först och främst om att minska effekterna när en katastrof inträffar. Dessutom ska det finnas en tillräcklig beredskap, och staten ska kunna agera. När det gäller att minsta effekterna kan man konstatera att det inte har ställts tillräckliga krav på dem som är infrastrukturhållare i det här landet. Hur kan man tillåta att både fast och mobil telefoni slås ut samtidigt? Hur kan man tillåta att 10 000-tals människor blir utan telefon och el i veckor och månader? Detta är oacceptabelt i ett modernt samhälle. Om vi tittar på beredskapsfrågan ser vi att regeringens budgetberedskap är under all kritik. Man borde väl åtminstone ha några promille att kunna spela med. Nej, nu ska det tricksas och krånglas. Det har vi sett både när det gäller tsunamin och skogen. Så länge vi har en vänsterkartell i majoritet i det här landet behövs det sannerligen ett konto. Det här är naturligtvis oacceptabelt. När det gäller agerandet kan jag säga att utan alla dessa tusentals enskildas insatser i det initiala skedet hade effekterna blivit väsentligt värre. Det saknades samordning. Det saknades någon som kunde peka med hela handen. Det har framförts här tidigare, och detta går inte nog att understryka. Det är oacceptabelt. Försvarsutskottet har ett särskilt ansvar. Sveriges medborgares tilltro till staten har fått en mycket allvarlig knäck av de senaste katastroferna. Därför vill jag uppmana försvarsutskottets vänsterkartell att i fortsättningen se till att agera i stället för att reagera.

Peter Jonsson (S)

Anf. 38 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa precis den fråga som jag ställde först till Heli Berg. Hon kunde ju tyvärr inte svara, men det kanske Bengt-Anders kan göra nu. Hur stort ska kontot vara? Ska det vara på 1 miljard, som jag sade förut, 10 miljarder eller 100 miljarder? Det är egentligen det som den borgerliga maktalliansen har som förslag om man ser till reservationerna. Det är detta som man har som utgångspunkt; det skulle vara det som löser problematiken. För övrigt är vi ju överens när vi pratar om att vi ska ha en analys och ta fram ett underlag för att på det sättet göra samhället mer robust. Det enda tydliga ni pekar på är det här kontot. Det skulle vara ganska intressant att veta hur stort det ska vara. Jag tror att vi alla är lite nyfikna på det.

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 39 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Peter Jonsson frågar hur stort kontot ska vara. Egentligen ska det inte behövas något konto. Man borde ha tillräckligt många promille i vanlig normal hushållningsberedskap i budgeten för att kunna hantera den här typen av svängningar. Låt oss plocka ned detta till en vanlig hushållsekonomi. Tänk om ni inte ens hade 1 eller 2 % i månaden eller om året i beredskap. Vi pratar alltså om promille. Men så länge vi har en vänsterkartell behövs det ett särskilt konto. Det är jag alldeles övertygad om. Med den nuvarande kartellen behövs det ett större konto. Det är svårt att säga ett exakt belopp. De senaste katastroferna ligger väl i storleksordning någonstans mellan 3 och 5 miljarder.

Peter Jonsson (S)

Anf. 40 Peter Jonsson (S)

Fru talman! Det var ett intressant besked. Då har vi nu Mikael från Miljöpartiet som pekar på att man inte behöver ha ett konto, och Bengt-Anders från Moderata samlingspartiet säger samma sak. Utifrån de utgångspunkterna är den reservation som finns i betänkandet egentligen ganska meningslös. Det känns ju betryggande. Som jag sade i mitt huvudanförande, har vi stabila finanser i landet, ordning och reda på ekonomin och vi har kunnat tillskapa insatser för just det specifika tillfället i södra Sverige med stormen Gudrun. Om vi nu är så pass överens som vi är, tror jag att den reservationen inte vinner laga kraft.

Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 41 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Vi här i kammaren representerar Sveriges medborgare. Man blir bestört när man ser att det inte ens finns ett utrymme för att klara de enklaste åtgärderna och när man i medierna får höra diskussioner om hur man ska lösa till exempel detta med flygplanstransporter som i det stora hela är peanuts . Det är därför jag återupprepar att åtminstone så länge som vi har en vänsterkartell vid makten måste det uppenbarligen finnas ett konto. Om det finns en allians efter 2006 är jag alldeles övertygad om att behovet av ett konto kommer att minska högst avsevärt, därför att de har fått lära sig att hushålla på ett annat sätt än den här vänsterkartellen.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2005-04-21

Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

2005-04-21Protokoll 2004/05:109

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2004/05:214

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Nationellt stöd och ersättningar vid naturkatastrofer
Kammaren biföll reservation 1
Beslut:
Kammaren biföll reservation 1
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 1, 2004/05:Fö216, 2004/05:Fö217, 2004/05:Fö226, 2004/05:Fö235, 2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252 yrkande 4, 2004/05:Fö257 yrkandena 2 och 3 i denna del, 2004/05:Fö259 i denna del, 2004/05:MJ5 yrkandena 7 och 26, 2004/05:MJ6 yrkande 19, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 2.
Reservation 1 (m, c, fp, kd, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 117 0 0 27
m 0 44 0 11
fp 0 39 0 9
kd 0 28 0 5
v 23 0 0 6
c 0 17 0 5
mp 0 14 0 3
- 1 0 0 0
Totalt 141 142 0 66
Ledamöternas röster
Förebyggande verksamhet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö210 yrkandena 1-3, 2004/05:Fö229, 2004/05:Fö239, 2004/05:Fö251 i denna del, 2004/05:Fö252 yrkandena 2, 3 och 5, 2004/05:Fö257 yrkande 3 i denna del och 2004/05:Fö259 i denna del.
Utvärdering och analys
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö206 yrkande 2, 2004/05:Fö250, 2004/05:Fö257 yrkande 1, 2004/05:MJ5 yrkande 2 och 2004/05:MJ6 yrkande 23.
Reservation 2 (c, kd)
Reservation 3 (fp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (c, kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 123 0 0 21
m 44 0 0 11
fp 0 0 39 9
kd 0 28 0 5
v 23 0 0 6
c 0 17 0 5
mp 14 0 0 3
- 1 0 0 0
Totalt 205 45 39 60
Ledamöternas röster

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd, mp)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	117	0	27
m	0	44	11
fp	0	39	9
kd	0	28	5
v	23	0	6
c	0	17	5
mp	0	14	3
-	1	0	0
Totalt	141	142	66

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (c, kd)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	123	0	0	21
m	44	0	0	11
fp	0	0	39	9
kd	0	28	0	5
v	23	0	0	6
c	0	17	0	5
mp	14	0	0	3
-	1	0	0	0
Totalt	205	45	39	60

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Utredning om kompensation för stora ekonomiska förluster efter stormen (FöU8)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Fem partier vill utreda kompensation för stora ekonomiska förluster efter stormen i södra Sverige (FöU8)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Britt-Marie Lindkvist (S)

Anf. 2 Eskil Erlandsson (C)

Anf. 3 Ola Sundell (M)

Anf. 4 Heli Berg (Fp)

Anf. 5 Erling Wälivaara (Kd)

Anf. 6 Mikael Johansson (Mp)

Anf. 7 Ola Sundell (M)

Anf. 8 Mikael Johansson (Mp)

Anf. 9 Ola Sundell (M)

Anf. 10 Mikael Johansson (Mp)

Anf. 11 Peter Jonsson (S)

Anf. 12 Ola Sundell (M)

Anf. 13 Peter Jonsson (S)

Anf. 14 Ola Sundell (M)

Anf. 15 Peter Jonsson (S)

Anf. 16 Eskil Erlandsson (C)

Anf. 17 Peter Jonsson (S)

Anf. 18 Eskil Erlandsson (C)

Anf. 19 Peter Jonsson (S)

Anf. 20 Mikael Johansson (Mp)

Anf. 21 Peter Jonsson (S)

Anf. 22 Mikael Johansson (Mp)

Anf. 23 Peter Jonsson (S)

Anf. 24 Erling Wälivaara (Kd)

Anf. 25 Peter Jonsson (S)

Anf. 26 Erling Wälivaara (Kd)

Anf. 27 Peter Jonsson (S)

Anf. 28 Heli Berg (Fp)

Anf. 29 Peter Jonsson (S)

Anf. 30 Heli Berg (Fp)

Anf. 31 Peter Jonsson (S)

Anf. 32 Per Rosengren (V)

Anf. 33 Ola Sundell (M)

Anf. 34 Per Rosengren (V)

Anf. 35 Ola Sundell (M)

Anf. 36 Per Rosengren (V)

Anf. 37 Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 38 Peter Jonsson (S)

Anf. 39 Bengt-Anders Johansson (M)

Anf. 40 Peter Jonsson (S)

Anf. 41 Bengt-Anders Johansson (M)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Nationellt stöd och ersättningar vid naturkatastrofer

Beslut:

Utskottets förslag:

Förebyggande verksamhet

Beslut:

Utskottets förslag:

Utvärdering och analys

Beslut:

Utskottets förslag:

Utskottens betänkanden