Åtgärder för att stärka det finansiella systemet

Betänkande 1992/93:NU16

Näringsutskottets betänkande 1992/93:NU16

Åtgärder för att stärka det finansiella systemet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga

1992/93
NU16

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1992/93:135 om åtgärder för att stärka
det finansiella systemet,
dels sex motioner som väckts med anledning av
propositionen.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet
lämnats av företrädare för AGA AB, Atlas Copco AB,
Finansbolagens förening, AB Investor, Sparbankernas Bank,
Svenska bankföreningen, Svenska bankmannaförbundet, Svenska
Handelsbanken, Sveriges försäkringsförbund, SSAB Svenskt Stål AB
och Telefonaktiebolaget L M Ericsson. Från Mannheimer Swartling
Advokatbyrå AB har en skrivelse inkommit.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att staten skall
garantera att banker och vissa kreditinstitut kan fullgöra sina
förpliktelser i rätt tid. Stödåtgärderna föreslås bli utformade
på ett affärsmässigt sätt och så att statens långsiktiga
kostnader för stödet minimeras. Stöd skall kunna ges i form av
garantier, kapitaltillskott eller på annat sätt.

Det statliga åtagandet föreslås omfatta banker med svensk
oktroj, vissa av deras dotterbolag samt sju angivna
kreditinstitut med statlig anknytning. Institutens samtliga
förpliktelser, utom riskkapital i form av aktiekapital och eviga
förlagslån, skall omfattas av stödsystemet. En särskild
myndighet, Bankstödsnämnden, skall inrättas för att hantera
stödet. Företrädaren i utskottet för Ny demokrati reserverar sig
dels mot att eviga förlagslån inte skall omfattas av stödet,
dels för att villkoren för stödet skall ändras.

Utskottet föreslår att det skall tillsättas en utredning om en
allmänhetens bankombudsman och tillstyrker därmed en motion (s).
I en reservation (m, fp, c, kds) hänvisas till pågående arbete
kring denna fråga.

Mot bakgrund av det initiativ som tagits av finansminister
Anne Wibble i ärendet avstyrker utskottet motionsyrkanden (s; v)
om de s.k. fallskärmsavtalen. Vidare avstyrks yrkanden (s resp.
nyd) med krav på utredningar om bankkrisen resp. konkurrensen
inom banksektorn; utskottet hänvisar bl.a. till att regeringen
aviserat att en utredning om kreditmarknaden skall tillsättas.
Motionerna följs upp i reservationer (s resp. nyd).

I betänkandet tillstyrks också förslag om att regeringen skall
bemyndigas lämna stöd till AB Industrikredit.

Propositionen

I proposition 1992/93:135 föreslås -- efter föredragning av
finansminister Anne Wibble (avsnitten 5.1 och 5.2) och
statsrådet Bo Lundgren (propositionen i övrigt) -- att riksdagen

1. antar upprättade lagförslag,
2. godkänner riktlinjerna för de statliga åtagandena i
enlighet med vad föredragande statsrådet anfört (avsnitten
4.1--4.3),
3. bemyndigar regeringen att besluta om garantier, lån och
aktiekapitaltillskott eller vidta andra åtgärder i syfte att
vidmakthålla eller förstärka kapitalbasen eller bistå vid
rekonstruktion eller avveckling under ordnade former av banker
eller vissa andra kreditinstitut, i enlighet med vad
föredragande statsrådet anfört (avsnitten 4.4 och 4.5),
4. bemyndigar regeringen att besluta om avveckling av statligt
ägande som kan uppkomma genom ifrågavarande åtgärder,
5. godkänner att regeringen inrättar en myndighet under
regeringen med de uppgifter och befogenheter som föredragande
statsrådet har förordat (avsnitt 4.6),
6. godkänner vad som förordats om finansieringen av
förvaltningskostnader för den nya myndigheten (avsnitt 4.6),
7. bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer att, i enlighet med vad som förordats (avsnitt 4.8),
besluta att vissa stödåtgärder skall finansieras med lån i
Riksgäldskontoret,
8. till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet på
tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
9. godkänner att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Åtgärder
för att stärka det finansiella systemet belastas med kostnader
för lån till Sparbanksstiftelsen Första och kostnader för
åtgärder med anledning av finansieringen av Securum AB m.m.,
10. till Bankstödsnämnden på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 2 000 000 kr,
11. bemyndigar regeringen att inom en ram på 800 miljoner
kronor besluta om kapitaltillskott till Industrikredit AB i
enlighet med vad som förordats (avsnitt 5.2),
12. godkänner att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Vissa
räntekostnader m.m. belastas dels med kostnader för
kapitaltillskott till AB Industrikredit, dels med kostnader som
har samband med en framtida försäljning av aktier i Nordbanken
och Venantius AB.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförts beträffande Nordbanken (avsnitt 5.1).

De framlagda lagförslagen gäller dels förslag till lag om
inkomstskatteregler vid statligt stöd till vissa kreditinstitut,
dels förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank. Lagförslagen finns på s. 2 och 3 i propositionen.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av propositionen är
följande:

1992/93:N41 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Bankstödsnämnden.

1992/93:N42 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär preciserade villkor för stödet till
bankerna enligt vad i motionen anförts,
2. hos regeringen begär förslag om sådana villkor för stödet
av banker och andra kreditinstitut att den nya myndigheten kan
avskeda styrelser och förbjuda aktieutdelningar i banker som
söker sådant stöd,
3. beslutar att ett villkor för stöd skall vara att inga s.k.
fallskärmsavtal finns kontrakterade.

1992/93:N43 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att etablera nya banker,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stötande fallskärmsavtal.

1992/93:N44 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär ett förslag om en allmänhetens
bankombudsman i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. hos regeringen begär en granskning av avgångsvederlagen och
andra ersättningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. hos regeringen begär en utredning av bankkrisen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1992/93:N45 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna det angelägna i att
bankernas fallskärmsavtal omförhandlas.

1992/93:N46 av Ian Wachtmeister (nyd) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att
förutsättningarna för en finansiell försäkring bör utredas där
staten är försäkringsgivare i syfte att garantera
konkurrensneutralitet och kostnadseffektivitet,
2. som sin mening ger regeringen till känna att i de fall
staten går in som ägare, helt eller delvis, måste statens ägande
så snart det kan ske övergå till privata ägarformer genom att
exempelvis ägandet sprids till medborgarna i form av aktier,
3. som sin mening ger regeringen till känna att stödet skall
villkoras av krav på radikala rationaliseringar och
effektivisering,
4. som sin mening ger regeringen till känna att som villkor
för stöd bör användas finansiella nyckeltal,
5. som sin mening ger regeringen till känna att man vid
tillsättandet av Bankstödsnämnden anstränger sig att få den
absolut bästa kompetensen för att minimera statens och
skattebetalarnas kostnader,
6. som sin mening ger regeringen till känna att eviga
förlagslån skall omfattas av möjlighet till stöd,
7. som sin mening ger regeringen till känna att en utredning
tillsätts i syfte att skapa förutsättningar för en effektiv
konkurrens genom mångfald i banksystemet,
8. som sin mening ger regeringen till känna att reglerna för
bankernas verksamhet ses över i syfte att förhindra att kunder
som är kreditvärdiga drabbas i onödan, exempelvis av konkurs.

Utskottet

Inledning

De finansiella systemen i Sverige och i flera andra länder har
under senare år drabbats av stora ekonomiska problem. Dessa har,
framhålls det i proposition 1992/93:135, sin grund i 1980-talets
långvariga högkonjunktur som i kombination med avregleringar av
de inhemska kreditmarknaderna ledde till en stark
kreditexpansion. Skuldsättningsgraden och priserna på
fastighetsmarknaden steg till orimliga nivåer. Efter
avregleringen av den svenska kreditmarknaden i mitten av
1980-talet ökade kreditvolymen under åren 1987--1990 från
motsvarande ca 90% av bruttonationalprodukten (BNP) till
närmare 140%, vilket innebär en ökning med ca 950 miljarder
kronor. En betydande del av den ökade utlåningen hänförde sig
till fastighetssektorn.

Förhållandena på fastighetsmarknaden har under senare tid
förändrats drastiskt. År 1990 började priserna falla. I
storstadsregionerna beräknas att priserna har sjunkit med
40--60%. Till det kraftiga fallet har bidragit bl.a. ökade
drift- och kapitalkostnader, lågkonjunkturen, stigande
realräntor och minskande efterfrågan på lokaler.

I propositionen sägs vidare att krisen på fastighetsmarknaden
har spridit sig till den finansiella sektorn, som fått vidkännas
betydande kreditförluster. För bankkoncernerna bedöms
kreditförlusterna sammanlagt komma att uppgå till ca 100
miljarder kronor under åren 1990--1992. Förlusterna för såväl
banker som andra kreditinstitut kan förväntas ligga kvar på en
mycket hög nivå. Detta leder till en urholkning av kapitalbasen,
som till stor del utgörs av det egna kapitalet. Härigenom
försämras institutens kreditvärdighet och deras möjlighet att
finansiera sin verksamhet, påpekas det. Förväntningar om
förluster och framtida solvensproblem kan bli självuppfyllande.
Detta gör att problem i enskilda institut kan få
spridningseffekter, och i sista hand kan förtroendet för det
finansiella systemet undergrävas, anför regeringen. Genom
bankernas och kreditinstitutens centrala roll i samhällsekonomin
skulle ett sådant förlopp få utomordentligt allvarliga
konsekvenser för såväl enskilda medborgare och företag som för
ekonomins funktionsduglighet i stort, framhålls det.

Mot denna bakgrund kommer regeringen till slutsatsen att det i
nuvarande situation är nödvändigt att vidta omfattande åtgärder
som både garanterar stabiliteten i betalningssystemet och säkrar
samhällets kreditförsörjning. Normala principer för statens roll
i ekonomisk verksamhet måste, enligt regeringen, under dessa
förhållanden stå tillbaka.

Riktlinjer för de statliga insatserna

I propositionen föreslås att staten skall garantera att banker
och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i
rätt tid. Enligt förslaget skall regeringen bemyndigas att
besluta om stödåtgärder som säkerställer detta åtagande.
Följande riktlinjer bör enligt regeringen gälla för statens
insatser. Stöd skall kunna lämnas dels för fortsatt verksamhet i
institut som bedöms vara långsiktigt livskraftiga, dels till
rekonstruktion eller avveckling av institut som inte bedöms
kunna bli lönsamma. Stödet skall utformas på ett affärsmässigt
sätt och så att statens långsiktiga kostnader minimeras. I
princip skall statens kostnader bäras av det institut som
erhåller stödet. Staten bör få ersättning för den risk som kan
vara förknippad med stödåtgärderna. Vidare, sägs det i
propositionen, är det rimligt att staten får del i en eventuell
framtida värdestegring i de institut som erhållit stöd. Det
svenska bank- och kreditväsendet bör vara privatägt. Om
aktieägartillskott i något fall behöver göras, skall det därför
avvecklas så snart det är affärsmässigt lämpligt. Motsvarande
skall gälla för tillgångar som staten kan behöva ta över som ett
led i sina insatser. Statens åtaganden och stödsystemet skall
kvarstå så länge som det behövs och avvecklas först när det inte
längre föreligger något hot mot stabiliteten i det finansiella
systemet. En avveckling skall kunna genomföras först efter att
riksdagen fattat beslut i frågan.

Stödsystemet föreslås omfatta samtliga banker med svensk
oktroj. Häri ingår också ett antal utlandsägda banker. Utländska
banker som verkar här i landet genom filial skall dock inte
kunna erhålla stöd. Utöver banker föreslås även vissa
kreditinstitut med statlig anknytning innefattas i systemet.
Dessa institut är Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan,
Statens bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), AB Svensk
Exportkredit, AB Industrikredit och Lantbrukskredit AB. Vidare
föreslås att bankägda bostadsinstitut och finansbolag skall
omfattas av åtagandet. De angivna kreditinstituten har en
särskild roll att fylla när det gäller att tillgodose samhällets
behov av långsiktiga krediter, anför regeringen.

Statens åtagande föreslås omfatta ett instituts samtliga
förpliktelser. Riskkapital och eviga förlagslån skall dock inte
omfattas och inte heller förpliktelser som uppenbarligen är
oförenliga med en sund bankverksamhet.

I motion 1992/93:N46 (nyd) -- där det inte lämnas någon
motivering till de framställda yrkandena -- krävs att eviga
förlagslån skall omfattas av statens åtagande.

Problemen i banksystemet har successivt förvärrats till följd
av ökande kreditförluster och försämrad intjäningsförmåga. Också
andra kreditinstitut har drabbats av ekonomiska svårigheter. Det
är uppenbart att problemen i banker och andra kreditinstitut
kommer att bestå under ett antal år. Mot denna bakgrund
instämmer utskottet i regeringens uppfattning att staten
måste ta ansvar för betalningssystemet och kreditförsörjningen.
I annat fall finns risk för att det kan uppstå allvarliga
störningar i hela samhället.

Utskottet tillstyrker de i propositionen angivna riktlinjerna
för de statliga insatserna, inkl. de förpliktelser som skall
omfattas av statens åtagande. Utskottet instämmer i regeringens
bedömning att eviga förlagslån har karaktär av riskkapital,
bl.a. eftersom de har obegränsad löptid och kan användas för
förlusttäckning. De bör därför enligt utskottets uppfattning
inte omfattas av statens åtagande. Utskottet avstyrker därför
motion 1992/93:N46 (nyd) i här berörd del.

I nyssnämnda motion föreslås vidare ett riksdagsuttalande om
att i de fall staten går in som ägare måste detta ägande så
snart det kan ske övergå till privata intressenter, t.ex. genom
att ägandet sprids till medborgarna i form av aktier.

Utskottet anser att bank- och kreditväsendet bör vara
privatägt och att i de fall staten genom stödåtgärder blir
aktieägare bör ägandet avvecklas när det är affärsmässigt
lämpligt. Det får ankomma på regeringen och Bankstödsnämnden (se
i det följande) att från fall till fall pröva hur det statliga
ägandet skall förändras. Utskottet tillstyrker med det sagda att
regeringen bemyndigas besluta om avveckling av statligt ägande i
enlighet med vad som anförs i propositionen. Det nu aktuella
yrkandet i motion 1992/93:N46 (nyd) avstyrks.

Bankstödsnämnden

I propositionen föreslås att det skall inrättas en myndighet
under regeringen, Bankstödsnämnden, som skall hantera stödet
till banker och andra kreditinstitut. Nämnden skall bl.a. bereda
frågor om statligt stöd, analysera den finansiella situationen
hos institut som söker stöd, utforma förslag till villkor samt
fatta beslut om stöd i vissa fall. Beslut som är av principiell
betydelse eller som i övrigt är av större vikt skall godkännas
av regeringen. Bankstödsnämnden skall samråda med och lämna
uppgifter till Riksbanken, Finansinspektionen och
Riksgäldskontoret. Det föreslås att nämnden skall ta ut avgift
av de institut som ansöker om stöd. Myndigheten kan komma att
inrättas före den 1juli 1993. Därför föreslås att 2 miljoner
kronor skall anvisas till nämnden för innevarande budgetår.

I motion 1992/93:N46 (nyd) föreslås ett riksdagsuttalande om
att man vid tillsättandet av Bankstödsnämnden skall anstränga
sig att få den absolut bästa kompetensen för att minimera
statens och skattebetalarnas kostnader.

Utskottet utgår från att regeringen och ledningen för
nämnden strävar efter att till Bankstödsnämnden rekrytera de
personer som bedöms vara bäst lämpade för uppgiften. Motion
1992/93:N46 (nyd) avstyrks därför i här berörd del. Utskottet
tillstyrker inrättandet av den nya myndigheten och vad som
föreslagits i fråga om dess finansiering.

Villkoren för stödet

Det statliga stödet skall enligt regeringen kunna ges på i
princip två sätt. För det första skall staten kunna köpa eller
garantera värdet av tillgångar som är behäftade med osäkerhet
och ger dålig avkastning. För det andra skall staten kunna
garantera eller ge kapitaltillskott som ökar institutens
kapitalbas och därmed deras förmåga att bära förluster.

Staten föreslås få möjlighet att uppställa olika villkor i
samband med att ett institut beviljas stöd. Villkoren skall
utformas så att de institut som söker stöd inte har anledning
att begära mer stöd än vad som är nödvändigt. Bankstödsnämnden
skall granska institutens ekonomiska situation för att få
underlag för att bedöma stödets omfattning och utformning. Som
exempel på krav som kan bli aktuella att ställa i samband med
att stöd lämnas nämns i propositionen garantiavgift, nedsättning
av aktiekapitalet, begränsning av utdelningen samt skapande av
särskilda resultatenheter för vissa tillgångar. I vissa fall kan
krävas planer för hur ett instituts hela verksamhet skall
rationaliseras eller rekonstrueras. Institut som erhåller stöd
skall åläggas att i hel- och delårsbokslut informera om
institutets resultat och ställning exkl. stödåtgärderna.

Som tidigare nämnts skall det vara en strävan att statens
kostnader för stödet minimeras. Villkor skall därför kunna
uppställas som gör det möjligt för staten att återvinna stödet,
exempelvis skall föreskrifter om återbetalning och nedsättning
av aktiekapital kunna tas in i bolagsordningen. Staten skall
också kunna tillförsäkra sig rätt att i framtiden teckna aktier
i institut som erhållit stöd. I samband med vissa
rekonstruktioner skall staten kunna rikta krav mot institutets
befintliga egna kapital.

I flera motioner har föreslagits att också andra villkor skall
kunna knytas till det statliga stödet.

I motion 1992/93:N44 (s) anförs att den rättsliga grunden för
de orimligt höga avgångsvederlagen i vissa banker bör granskas i
samband med beslut om stödåtgärder. Uppsägning av sådana avtal
bör prövas. Bankdirektörernas s.k. fallskärmsavtal bidrar,
enligt vad som sägs i motion 1992/93:N43 (s), till det svenska
folkets misstro mot bankerna. Regeringen borde därför på alla
sätt försöka eliminera dessa avtal. Även i motion 1992/93:N45
(s) riktas kritik mot fallskärmsavtalen. Motionären anser att
den föreslagna Bankstödsnämnden bör ges i uppdrag att försöka
omförhandla avtalen. I motion 1992/93:N42 (v) föreslås att det
skall uppställas som villkor för statligt stöd att det inte
finns fallskärmsavtal i de aktuella bankerna eller
kreditinstituten. Avtalen skapar, enligt motionärerna, inte de
incitament som behövs för att driva en bank.

Nyligen har utskottet i ett yttrande (1992/93:NU4y) till
finansutskottet behandlat en motion, där en granskning av
fallskärmsavtalen begärdes. Därvid redovisades att
finansminister Anne Wibble meddelat att regeringen, i rollen som
ägare av Nordbanken, överväger att ta initiativ till att
fallskärmsavtalen belyses i en utredning av en hög jurist.

Härefter har finansministern i ett svar på en fråga
(1992/93:291) i riksdagen (RD 1992/93:40) omtalat att utredaren
skall ges i uppdrag att granska anställningsavtalen, avtalen om
avgångsvederlag samt eventuella andra avtal mellan Nordbanken
och de berörda direktörerna. Vidare skall utredaren analysera de
rättsliga förutsättningarna för att avtalen eller delar av dessa
skall kunna förklaras ogiltiga eller bli föremål för jämkning.
Hon omtalade vidare att styrelsen för Nordbanken har beslutat
att följa de rekommendationer som utredaren kan komma att ge. Om
det finns möjligheter att få avtalen upphävda eller ändrade så
kommer detta att ske. Staten kommer också att verka för att
sådana ändringar åstadkoms i de banker där staten på olika sätt
engagerar sig för att stärka stabiliteten i banksystemet,
framhöll statsrådet.

Det bör i detta sammanhang också nämnas att Stockholms
fondbörs avser att ta upp frågan om krav skall införas för
registrerade bolag att offentliggöra anställningsavtalen för
medlemmarna i företagsledningen. Häri skulle kunna innefattas
offentliggörande av uppgifter om lön och andra
anställningsförmåner samt eventuella avgångsvederlag och
pensionsvillkor. Vid Fondbörsen i London har införts krav av
denna innebörd.

Utskottet har förståelse för den kritik som riktats mot
fallskärmsavtalen och avgångsvederlagen. Utskottet noterar
därför med tillfredsställelse det initiativ som finansministern
tagit och delar den uppfattning som hon givit uttryck åt i denna
fråga. Skulle den aviserade utredningen ge vid handen att det
finns en laglig möjlighet att ompröva avtalen utgår utskottet
från att regeringen och Bankstödsnämnden utnyttjar denna
möjlighet i de fall det finns liknande fallskärmsavtal i banker
och kreditinstitut som avses erhålla statligt stöd.

Utskottet anser vidare att Bankstödsnämnden bör följa det
arbete som bedrivs inom Stockholms fondbörs i den här aktuella
frågan. Med hänvisning till det anförda saknas det enligt
utskottets uppfattning anledning att nu vidta några ytterligare
åtgärder i saken. Motionerna 1992/93:N42 (v), 1992/93:N43 (s),
1992/93:N44 (s) och 1992/93:N45 (s) avstyrks därför i berörda
delar.

I några motioner föreslås ytterligare villkor för att det
statliga stödet skall lämnas. I motion 1992/93:N42 (v) begärs
preciserade villkor för det statliga stödet, bl.a. när det
gäller återvinning, affärsmässighet och konkurrensneutralitet.
Det föreslås också att det skall vara möjligt för den nya
myndigheten att avskeda en banks styrelse och att förbjuda
aktieutdelningar i banker för att dessa skall kunna erhålla
stöd. I motion 1992/93:N46 (nyd) föreslås att stöd skall
villkoras av krav på att en radikal rationalisering och
effektivisering skall genomföras och att finansiella nyckeltal
skall användas. Motionären begär också att förutsättningarna för
en finansiell försäkring skall utredas.

I propositionen betonas att stödet skall ges en
konkurrensneutral utformning. En mångfald på marknaden skall
främjas. Vidare understryks att krav skall kunna ställas på
rationaliseringar i de berörda instituten och att finansiell
försäkring kan komma till användning. Det understryks att
stödåtgärderna skall utformas på ett affärsmässigt sätt och så
att statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras.

De förslag som framförs i de nu aktuella motionerna
tillgodoses sålunda i allt väsentligt genom vad som föreslås i
propositionen. Motionerna avstyrks därför i berörda delar.
Utskottet anser att regeringen även i övrigt har gjort en
lämplig bedömning av vilka villkor som kan bli aktuella att
ställa upp i samband med att staten gör ett åtagande mot ett
kreditinstitut. Utskottet tillstyrker med det sagda vad
regeringen föreslagit i fråga om villkoren för stödet.

Det blir en uppgift för regeringen och Bankstödsnämnden att i
varje enskilt fall avgöra hur villkoren bör utformas. Utskottet
vill dock särskilt markera vikten av att villkoren utformas så
att det statliga stödet återvinns.

Budgetkonsekvenser och lagstiftning

I propositionen sägs att de statliga åtagandena kommer att bli
omfattande och kan uppgå till åtskilliga miljarder kronor. Det
går emellertid inte nu att beräkna kostnaden för åtagandena.
Riksdagen föreslås därför bemyndiga regeringen att besluta om
stöd till banker och andra kreditinstitut i erforderlig
omfattning. Finansieringen av stödåtgärderna skall kunna ske
genom att regeringen eller Bankstödsnämnden tar upp lån i
Riksgäldskontoret. Nettokostnaden för stödet föreslås belasta
ett nyinrättat anslag kallat Åtgärder för att stärka det
finansiella systemet. Det föreslås att anslaget förs upp på
statsbudgeten med ett formellt belopp på 1000 kr. Godkännande
begärs också av att vissa kostnader för statens insatser i
Sparbanksstiftelsen Första och Securum AB, som tidigare
beslutats av riksdagen, får belasta detta anslag.

Förslag läggs fram till en särskild lag om inkomstskatteregler
vid statligt stöd till vissa kreditinstitut. Enligt denna skall
stöd till kreditinstitut utgöra skattepliktig intäkt om
återbetalning kan komma i fråga enligt vissa regler.
Återbetalning av stöd skall vara avdragsgill kostnad. Det
föreslås vidare ändringar i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank, som skall göra det möjligt för Riksbanken att från
kreditinstitut begära in uppgifter som anses nödvändiga för att
övervaka betalningssystemets stabilitet. Genom en ny paragraf
införs lagstöd för Riksbanken att lämna uppgifter till
Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och Bankstödsnämnden i
viktigare frågor som berör nämndens verksamhetsområde eller som
i övrigt har samband med betalningssystemets stabilitet.

Med hänsyn till att regeringen kan väntas göra betydande
åtaganden för statens räkning med stöd av det begärda
bemyndigandet aviseras att regeringen fortlöpande skall hålla
riksdagen informerad om vilka åtgärder som vidtas. Större
enskilda åtaganden skall riksdagen kunna informeras om under
pågående riksmöte. Härutöver avses redovisningar lämnas årligen
i budgetpropositionen fr.o.m. år 1994.

Utskottet tillstyrker de förslag som läggs fram i
propositionen avseende den budgetmässiga hanteringen av
bankstödet, rapporteringen till riksdagen och erforderliga
lagstiftningsåtgärder. I fråga om ändringen i lagen om Sveriges
riksbank föreslår utskottet emellertid en ändrad
ikraftträdandebestämmelse med hänsyn till en av skatteutskottet
(bet. 1992/93:SkU18) tidigare behandlad ändring i lagen.

Nordbanken och AB Industrikredit

Riksdagen har tidigare beslutat om vissa åtgärder för att
rekonstruera Nordbanken. Staten garanterade en nyemission
omfattande 5,2 miljarder kronor under hösten 1991 (prop.
1991/92:21, bet. NU4). Vidare bemyndigades regeringen våren 1992
att inom en ram på 20 miljarder kronor vidta åtgärder för att
stärka den finansiella basen i Nordbanken och Securum AB (prop.
1991/92:153, bet. NU36).

I föreliggande proposition redovisar regeringen att den med
stöd av riksdagens beslut såsom ägare till Nordbanken
tillskjutit 10miljarder kronor till banken. Vidare har
Riksgäldskontoret givits i uppdrag att utfärda ett
garantiåtagande gentemot Securum. Åtagandet skall infrias genom
att totalt 9,85miljarder kronor tillförs Securum, när detta
bolag övergår i statens direkta ägo. I propositionen ges vidare
en beskrivning av vilka åtgärder som kan bli aktuella under den
fortsatta rekonstruktionen av Nordbanken. Staten bedöms inte i
sin egenskap av ägare till Nordbanken behöva tillskjuta mer
kapital. Däremot kan enligt regeringen ytterligare åtaganden av
betydande omfattning erfordras för att täcka de ökade kostnader
och risker som uppstår i Securum vid överföring av återstående
riskfyllda tillgångar. Dessa kostnader och det tidigare nämnda
garantiåtagandet avses belasta anslaget Åtgärder för att stärka
det finansiella systemet. Riksdagen bereds tillfälle att ta del
av vad regeringen anfört i denna fråga.

Utskottet finner inte anledning till någon erinran mot vad
regeringen anfört beträffande Nordbanken.

AB Industrikredit är ett kreditaktiebolag, där staten äger
50% och återstoden av ägandet är fördelat mellan nio
affärsbanker. Industriföretag har under lång tid varit
Industrikredits dominerande låntagare. Efter hand har utlåningen
blivit jämnare fördelad mellan olika branscher. Under slutet av
1980-talet ökade utlåningen särskilt till de
fastighetsrelaterade företagen.

Industrikredits kreditförluster har tidigare varit mycket små,
men de har ökat kraftigt under de två senaste åren. För år 1991
redovisades förluster på 239miljoner kronor. De totala
förlusterna för åren 1992 och 1993 beräknas uppgå till ca
700miljoner kronor vartdera året. Detta leder till att
kapitaltäckningsgraden vid utgången av innevarande år skulle
vara 3,2% och därmed avsevärt understiga den lagstadgade
gränsen på 8%. Industrikredit är därför i behov av ett
betydande kapitaltillskott, påpekas det i propositionen. Detta
har beräknats till totalt 1600miljoner kronor fram till och
med utgången av år 1993.

Samtidigt pågår enligt regeringen överväganden om
Industrikredits framtida verksamhet. En grundläggande
utgångspunkt är därvid att de små och medelstora företagens
möjligheter att få krediter inte skall försämras. Beslut om
Industrikredits framtid beräknas kunna fattas under våren 1993.
Bolaget är emellertid, anförs det, i behov av kapitaltillskott
redan under innevarande år på ca 800miljoner kronor för att
kunna uppfylla kapitaltäckningskravet vid kommande årsskifte. I
propositionen begärs ett bemyndigande för regeringen att genom
olika åtgärder bidra till att stärka kapitalbasen i
Industrikredit inom en ram på 800miljoner kronor under åren
1992 och 1993. En förutsättning för statens insatser bör dock
enligt regeringen vara att övriga aktieägare står för sin andel
av kapitaltillskottet.

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna
åtgärderna rörande Industrikredit.

Övriga frågor

Med anledning av propositionen har det väckts ett antal
motioner som rör kreditväsendet i övrigt.

I motion 1992/93:N44 (s) begärs att det skall tillsättas en
bred utredning om bankkrisens internationella karaktär och om
dess nationella förlopp och verkningar.

Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att inom kort
tillsätta en utredning om utvecklingen på kreditmarknaden. Denna
avses också få i uppdrag att analysera orsakerna till de
nuvarande problemen och även göra jämförelser med utvecklingen i
andra länder. Utredningen skall vidare analysera de effekter som
situationen på kreditmarknaden har medfört och kan väntas
medföra för övriga delar av ekonomin. Översynen avses också
omfatta tillsynens innehåll och inriktning.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet att det
krav på en bred utredning av bankkrisen som framförs i motion
1992/93:N44 (s) kommer att bli tillgodosett genom den utredning
som aviserats av regeringen. Det aktuella yrkandet i motion
1992/93:N44 (s) avstyrks därför.

I nyssnämnda motion anförs vidare att det är motiverat att
stärka konsumenternas ställning gentemot banker och andra
kreditinstitut. Därför föreslås att det skall inrättas en
allmänhetens bankombudsman, som bör få till uppgift att pröva
principiellt viktiga klagomål från bankkunderna.

I Finansinspektionens tillsynsuppgifter ingår att även beakta
konsumentintresset. Vid inspektionen utövas bl.a. en villkors-
och produktgranskning i syfte att förbättra konsumentskyddet.
Inspektionen har t.ex. utformat en konsumentpolicy som syftar
till att stärka konsumenternas ställning på de finansiella
marknaderna. Inspektionen för löpande diskussioner med de olika
instituten i konsumentfrågor. Vidare hanteras klagomål från
enskilda bankkunder. Utgångspunkten är härvid att inspektionen i
första hand skall koncentrera sina resurser till de klagomål som
är av principiellt intresse eller på annat sätt av särskilt
intresse från tillsynssynpunkt.

Enskilda bankkunder kan också vända sig till Allmänna
reklamationsnämnden. Sedan år 1990 finns vid nämnden en särskild
avdelning som prövar tvister mellan konsumenter och
kreditinstitut. Finansinspektionen har i sin fördjupade
anslagsframställning för budgetåren 1993/94--1995/96 uttalat att
Allmänna reklamationsnämnden bör utnyttjas i betydligt högre
grad för att lösa tvister i ersättningsfrågor som kunden och
banken inte förmått klara ut. Konsumenterna bör också enligt
inspektionen ges möjlighet att få rådgivning m.m. hos en annan
instans än inspektionen. I nämnda anslagsframställning föreslås
därför att en motsvarighet till Konsumenternas försäkringsbyrå,
som funnits i många år inom försäkringsområdet, inrättas även
inom kredit- och värdepappersområdet. Inspektionen avser att ta
initiativ till diskussioner med berörda branschorganisationer om
förutsättningarna för dessa att upprätta och finansiera en sådan
byrå. Inspektionen skulle därvid kunna inrikta sin verksamhet på
mer övergripande insatser inom konsumentområdet.

Enligt utskottets uppfattning bedriver Finansinspektionen
och Allmänna reklamationsnämnden en viktig verksamhet när det
gäller att ta till vara konsumenternas intressen i förhållande
till kreditinstituten. Det förslag som Finansinspektionen har
redovisat är också i huvudsak positivt. Utskottet anser
emellertid att förslaget som sådant inte är tillräckligt mot
bakgrund av det stora behov som många bankkunder för närvarande
har med att få hjälp och stöd i sina mellanhavanden med banker.
Vidare är det, vilket också framhålls i den aktuella motionen,
viktigt att konsumenter kan få kvalificerad hjälp med att få
principiellt viktiga klagomål mot banker prövade. En sådan hjälp
torde den av Finansinspektionen föreslagna byrån inte kunna
tillhandahålla. Mot denna bakgrund anser utskottet att frågan om
att inrätta en allmänhetens bankombudsman bör utredas. Därmed
tillstyrks motion 1992/93:N44 (s) i denna del.

Regeringen bör ta initiativ till etablering av nya banker,
anförs det i motion 1992/93:N43 (s). Sådana banker skulle inte
belastas av kreditförluster och bör därför kunna ta ut en lägre
ränta.

Förslaget avstyrks av utskottet. Enligt utskottets
uppfattning skall bank- och kreditväsendet i första hand vara
privatägt. Det är emellertid en viktig uppgift för statsmakterna
att utforma reglerna för bankväsendet så att etablering, med
beaktande av relevanta skyddsintressen, underlättas.

I motion 1992/93:N46 (nyd) föreslås att en utredning skall
tillsättas för att skapa förutsättningar för en effektiv
konkurrens genom mångfald i banksystemet.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att ändringar
i banklagstiftningen i syfte att bl.a. öka konkurrensen har
föreslagits i fråga om förvärv av aktier och beskattning vid
ombildning av filialer. När avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) träder i kraft ökar också
förutsättningarna för konkurrens från utländska kreditinstitut.
Det är vidare en uppgift för Finansinspektionen, liksom för
Konkurrensverket, att följa utvecklingen av pris- och
konkurrensförhållandena i branschen. Dessa frågor kan också
komma att belysas av den aviserade utredningen om utvecklingen
på kreditmarknaden. Mot denna bakgrund avstyrks motion
1992/93:N46 (nyd) i nu aktuell del.

I denna motion krävs vidare att reglerna för bankernas
verksamhet skall ses över i syfte att förhindra att kunder som
är kreditvärdiga drabbas i onödan av t.ex. konkurs. Utskottet
tar i detta sammanhang också upp motion 1992/93:N41 (-). Där
anförs att Bankstödsnämnden i samband med lämnande av stöd bör
kunna kräva dels betalningsanstånd för bankens låntagare, dels
att bankerna inte slår ut företag som i en normal finansiell
situation skulle vara livskraftiga.

Enligt utskottets mening kan det krävas av
kreditinstituten att dessa gör en normal och riktig
kreditprövning och även överväger om konkurs i enskilda fall är
det bästa alternativet. Ansvaret för kreditgivningen måste
emellertid ligga hos de enskilda kreditinstituten. I detta
sammanhang skall också nämnas att Insolvensutredningen nyligen
avgivit slutbetänkandet Lag om företagsrekonstruktion (SOU
1992:113). Utredningen föreslår bl.a. att företagsrekonstruktion
skall kunna ersätta konkurs i vissa fall. Förfarandet är avsett
för krisföretag som är livsdugliga och där verksamheten i någon
form kan drivas vidare. Beredningen av detta förslag bör enligt
utskottets uppfattning avvaktas innan några åtgärder vidtas på
detta område. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna
1992/93:N41 (-) och 1992/93:N46 (nyd), den senare i här berörd
del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för de statliga insatserna
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:135 moment 2
och med avslag på motion 1992/93:N46 yrkande 6 godkänner de
riktlinjer för de statliga åtagandena som anges i propositionen,
res. 1 (nyd)

2. beträffande avveckling av statligt ägande
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:135 moment 4
och med avslag på motion 1992/93:N46 yrkande 2 bemyndigar
regeringen att besluta om avveckling av statligt ägande som kan
uppkomma genom ifrågavarande åtgärder i enlighet med vad som
anges i propositionen,
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis

3. beträffande Bankstödsnämnd
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:135 momenten
5 och 6 och med avslag på motion 1992/93:N46 yrkande 5
a) godkänner att regeringen inrättar en myndighet under
regeringen med de uppgifter och befogenheter som anges i
propositionen,
b) godkänner vad som anges i propositionen om finansieringen
av förvaltningskostnader för den nya myndigheten,

4. beträffande fallskärmsavtal
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N42 yrkande 3,
1992/93:N43 yrkande 2, 1992/93:N44 yrkande 2 och 1992/93:N45,
res. 3 (s)
men. (v) - delvis

5. beträffande villkoren för stödet
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:135 moment 3
och med avslag på motionerna 1992/93:N42 yrkandena 1 och 2 och
1992/93:N46 yrkandena 1, 3 och 4 bemyndigar regeringen att
besluta om garantier, lån och aktiekapitaltillskott eller vidta
andra åtgärder i syfte att vidmakthålla eller förstärka
kapitalbasen eller bistå vid rekonstruktion eller avveckling
under ordnade former av banker eller vissa andra kreditinstitut
i enlighet med vad som anges i propositionen,
res. 4 (nyd)
men. (v) - delvis

6. beträffande budgetkonsekvenser
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:135 momenten
7--10
a) bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer att i enlighet med vad som anges i propositionen
besluta att vissa stödåtgärder skall finansieras med lån i
Riksgäldskontoret,
b) till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
c) godkänner att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Åtgärder
för att stärka det finansiella systemet belastas med kostnader
för lån till Sparbanksstiftelsen Första och kostnader för
åtgärder med anledning av finansieringen av Securum AB m.m.,
d) till Bankstödsnämnden på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr,

7. beträffande lagförslagen
att riksdagen
dels antar de i proposition 1992/93:135 framlagda
förslagen till
a) lag om inkomstskatteregler vid statligt stöd till vissa
kreditinstitut,
b) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
dock att förslaget till ändring i 22§ utgår,
dels antar av utskottet framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1992:000) om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank enligt bilaga,

8. beträffande Nordbanken
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:135 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

9. beträffande Industrikredit m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:135 momenten
11 och 12
a) bemyndigar regeringen att inom en ram på 800 miljoner
kronor besluta om kapitaltillskott till AB Industrikredit i
enlighet med vad som anges i propositionen,
b) godkänner att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Vissa
räntekostnader m.m. belastas dels med kostnader för
kapitaltillskott till AB Industrikredit, dels med kostnader som
har samband med en framtida försäljning av aktier i Nordbanken
och Venantius AB,

10. beträffande utredning om bankkrisen
att riksdagen avslår motion 1992/93:N44 yrkande3,
res. 5 (s)

11. beträffande allmänhetens bankombudsman
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N44 yrkande1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 6 (m, fp, c, kds)

12. beträffande etablering av nya banker
att riksdagen avslår motion 1992/93:N43 yrkande 1,

13. beträffande konkurrens inom banksektorn
att riksdagen avslår motion 1992/93:N46 yrkande7,
res. 7 (nyd)

14. beträffande regler för kreditgivning
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N41 och 1992/93:N46
yrkande 8.
res. 8 (nyd)

Stockholm den 10 december 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell
Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif
Marklund (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Mats
Lindberg (s), Olle Lindström (m), Jan Backman (m), Bo
Bernhardsson (s) och Sylvia Lindgren (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Riktlinjer för de statliga insatserna (mom.1)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:

Eviga förlagslån har en stor betydelse för kreditinstitutens
möjligheter att förstärka kapitalbasen. Förslaget i
propositionen att dessa förlagslån inte skall omfattas av
statens åtagande kan väntas medföra att det blir nära nog
omöjligt för bankerna att kunna emittera sådana lån. Risken blir
därmed större att de behöver utnyttja det statliga stödet.
Eftersom innehavaren av ett evigt förlagslån har kvar en fordran
även efter det att lånet tagits i anspråk för förlusttäckning i
kreditinstitutet, anser utskottet att det inte skall göras någon
åtskillnad mellan olika typer av förlagslån. Samtliga förlagslån
bör sålunda omfattas av det statliga åtagandet. I övrigt
ansluter sig utskottet till de i propositionen angivna
riktlinjerna för de statliga insatserna. Det sagda innebär att
utskottet tillstyrker motion 1992/93:N46 (nyd) i denna del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande riktlinjer för de statliga insatserna
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:135 moment
2 och med bifall till motion 1992/93:N46 yrkande 6 godkänner de
riktlinjer för de statliga åtagandena som utskottet angivit.

2. Avveckling av statligt ägande (mom.2)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "1992/93:N46
(nyd) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, med instämmande i vad som krävs i motion
1992/93:N46 (nyd), att det vid en avveckling av det statliga
ägandet i kreditinstitut skall eftersträvas att sprida ägandet
till medborgarna. Med ett beslut av riksdagen i enlighet härmed
skulle det berörda yrkandet i denna motion bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande avveckling av statligt ägande
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:135 moment
4 och med bifall till motion 1992/93:N46 yrkande 2 bemyndigar
regeringen att besluta om avveckling av statligt ägande som kan
uppkomma genom ifrågavarande åtgärder i enlighet med vad
utskottet angivit.

3. Fallskärmsavtal (mom.4)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de krav på en granskning av
fallskärmsavtalen och avgångsvederlagen som framförs i flera
motioner är välmotiverade. Det är angeläget att en generell
utredning om sådana avtal skyndsamt kommer till stånd. Härutöver
bör i samband med beslut om bankstöd den rättsliga grunden
prövas för de avtal som kan finnas i det enskilda
kreditinstitutet. Möjligheterna att säga upp avtalen bör
undersökas. Det är angeläget att fallskärmsavtal och
avgångsvederlag offentliggörs och att det utvecklas en fast
praxis på detta område. Det är därför önskvärt att det arbete
som nu inletts inom Stockholms fondbörs så snart som möjligt
leder fram till rekommendationer i detta avseende.
Bankstödsnämnden bör verka för offentliggörande av avtalen i de
banker som ansöker om stöd. Det är emellertid enligt utskottets
uppfattning alltför långtgående att, såsom föreslås i motion
1992/93:N42 (v), som villkor för stöd ställa ett absolut krav på
att det i det aktuella institutet inte skall finnas några
fallskärmsavtal.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion 1992/93:N44
(s) i berörd del. Därigenom tillgodoses också motionerna
1992/93:N43 (s) och 1992/93:N45 (s). Av det sagda framgår att
motion 1992/93:N42 (v) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande fallskärmsavtal
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N43
yrkande2, 1992/93:N44 yrkande2 och 1992/93:N45 och med
avslag på motion 1992/93:N42 yrkande3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Villkoren för stödet (mom.5)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som
börjar med "De förslag" och slutar med "för stödet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att det starkare, än vad som görs i
propositionen, bör markeras att det i samband med att statligt
stöd lämnas skall krävas kraftiga strukturförändringar och
effektiviseringar i de berörda instituten. Det är vidare av vikt
att det utreds hur ett system med finansiella försäkringar kan
användas i större utsträckning än vad som är avsikten enligt vad
som sägs i propositionen. Med det sagda tillstyrks här berörd
del av motion 1992/93:N46 (nyd). I övrigt tillstyrks vad som
anges i propositionen om villkoren för stödet. Därmed avstyrks
de berörda yrkandena i motion 1992/93:N42 (v).

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande villkoren för stödet
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:135 moment
3, med bifall till motion 1992/93:N46 yrkandena 1, 3 och 4 och
med avslag på motion 1992/93:N42 yrkandena 1 och 2 bemyndigar
regeringen att besluta om garantier, lån och
aktiekapitaltillskott eller vidta andra åtgärder i syfte att
vidmakthålla eller förstärka kapitalbasen eller bistå vid
rekonstruktion eller avveckling under ordnade former av banker
eller vissa andra kreditinstitut i enlighet med vad utskottet
angivit.

5. Utredning om bankkrisen (mom.10)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "avstyrks därför" bort
ha följande lydelse:

Krisen i den finansiella sektorn har fått en rad negativa
effekter för såväl enskilda hushåll och företag som för hela det
svenska samhället. Samtidigt är problemen inte unika för
Sverige; liknande problem har drabbat andra länder. Enligt
utskottets uppfattning är det viktigt att orsakerna till den
finansiella krisen -- både nationellt och internationellt --
analyseras och att effekterna i olika avseenden klarläggs. Det
är också angeläget att få fram underlag för att kunna bedöma hur
den ekonomiska politiken och tillsynen över finanssektorn bör
utformas i framtiden. Utskottet anser därför att en bred
utredning om finanskrisen bör tillsättas. Riksdagen bör genom
ett uttalande anmoda regeringen härtill. Därigenom skulle motion
1992/93:N44 (s) i denna del bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:

10. beträffande utredning om bankkrisen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N44 yrkande3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Allmänhetens bankombudsman (mom.11)

Rolf Dahlberg (m), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c),
Karin Falkmer (m), Göran Hägglund (kds), Olle Lindström (m) och
Jan Backman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.12 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "denna del"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser mot bakgrund av vad som nu anförts att
Finansinspektionens diskussioner med branschorganisationerna om
en byrå för konsumentfrågor på kredit- och värdepappersområdet
bör avvaktas innan riksdagen tar några initiativ i frågan om en
allmänhetens bankombudsman. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1992/93:N44 (s) i denna del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:

11. beträffande allmänhetens bankombudsman
att riksdagen avslår motion 1992/93:N44 yrkande1.

7. Konkurrens inom banksektorn (mom.13)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s.12 med "Utskottet vill" och slutar på s.13 med
"aktuell del" bort ha följande lydelse:

Det torde vara allmänt erkänt att konkurrensen inom
bankväsendet är mycket begränsad. Branschen har vissa inslag som
är utmärkande för oligopolistiska branscher såsom gemensamt
agerande på marknaden och likartade villkor för sina tjänster.
Med hänsyn till bankväsendets stora betydelse i samhället, bl.a.
för de små och medelstora företagens kreditförsörjning, är det
mycket angeläget att det finns en effektiv konkurrens och
alternativa kreditgivare att vända sig till. Utskottet föreslår
därför att det tillsätts en utredning som får i uppdrag att
snabbt lägga fram förslag som skapar förutsättningar för en ökad
konkurrens. Därmed tillstyrks det berörda yrkandet i motion
1992/93:N46 (nyd).

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:

13. beträffande konkurrens inom banksektorn
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N46 yrkande7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Regler för kreditgivning (mom.14)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.13 som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörd del"
bort ha följande lydelse:

Bankkrisen har lett till en kraftig åtstramning av bankernas
kreditgivning. I många fall driver bankerna fram konkurser i
företag som i grunden är livskraftiga. Ett sådant agerande
förvärrar den kris som vi är i. Därför måste bankernas regler
för kreditgivning ses över så att den här typen av företag kan
fortsätta sin verksamhet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion
1992/93:N46 (nyd) i nu aktuell del. Motion 1992/93:N41 (-)
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:

14. beträffande regler för kreditgivning
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N46 yrkande 8 och
med avslag på motion 1992/93:N41 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Effekterna av den finansiella sektorns våldsamma
kreditexpansion under 1980-talet får nu bäras av hela samhället
och i slutändan av skattebetalarna. Tyvärr är det nödvändigt att
staten nu går in med garantier för att bl.a. trygga insättarnas
pengar. I likhet med vad som anförs i motion 1992/93:N42 (v)
anser jag att det måste göras helt klart att det statliga stödet
skall återvinnas. Det borde i propositionen tydligare ha
markerats hur villkoren skulle vara utformade för att stödet
skall vara affärsmässigt.

Jag delar inte uppfattningen att bank- och kreditväsendet
skall vara helt privatägt. Det finns stora fördelar med statligt
ägande, bl.a. skulle stabiliteten i bankväsendet öka. Utomlands
förekommer statligt ägande i banker i betydande omfattning.
Enligt min mening borde staten nu utnyttja tillfället och utöka
sitt ägande i banksektorn och bl.a. på detta sätt skaffa sig en
sådan position att den kan få del av kommande värdestegringar
på fastighetsmarknaden. Härigenom skulle staten också få
återbäring på det stöd som lämnas.

Frågan om större förändringar av det statliga ägandets
omfattning är av så stor principiell betydelse att beslut om
sådana förändringar bör tas av riksdagen. Jag motsätter mig
därför det föreslagna bemyndigandet för regeringen att avveckla
det statliga ägande som kan bli följden av bankstödet.

Ledningarna i de olika bankerna bär ett stort ansvar för den
nu uppkomna situationen. Effekterna av bankkrisen skall drabba
också dem och inte bara de anställda på lägre nivåer i bankerna.
Det är därför rimligt att Bankstödsnämnden, såsom föreslås i den
nämnda motionen, får möjlighet att avskeda företagsledning och
styrelse i de banker som erhåller stöd. Det måste också krävas
att chefernas fallskärmsavtal upphävs innan stöd lämnas. I
annat fall kan bankledningarna fortsätta sin verksamhet med
oförändrade villkor i skydd av den statliga garantin. Med ett
beslut av riksdagen i enlighet härmed skulle också motionerna
1992/93:N43 (s), 1992/93:N44 (s) och 1992/93:N45 (s) tillgodoses
i berörda delar.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 2, 4 och 5 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avveckling av statligt ägande
att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:135 moment 4
och motion 1992/93:N46 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad som i det föregående anförts i denna del,

4. beträffande fallskärmsavtal
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N42
yrkande3, 1992/93:N43 yrkande2, 1992/93:N44 yrkande2 och
1992/93:N45 som sin mening ger regeringen till känna vad som i
det föregående anförts i denna del,

5. beträffande villkoren för stödet
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:135 moment
3, med bifall till motion 1992/93:N42 yrkandena 1 och 2 och med
avslag på motion 1992/93:N46 yrkandena 1, 3 och 4 bemyndigar
regeringen att besluta om garantier, lån och
aktiekapitaltillskott eller vidta andra åtgärder i syfte att
vidmakthålla eller förstärka kapitalbasen eller bistå vid
rekonstruktion eller avveckling under ordnade former av banker
eller vissa andra kreditinstitut i enlighet med vad som i det
föregående angivits i denna del.

Av utskottet framlagt förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:000) om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank
dels att 22§ i dess lydelse enligt lagen (1992:000) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att punkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna till den
nämnda ändringslagen skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt bet. Utskottets förslag
1992/93:SkU18
22 §

Efter anmodan av Riksbanken Efter anmodan av Riksbanken
skall ett kreditinstitut eller skall ett kreditinstitut eller
annat företag som står annat företag som står
under tillsyn av under tillsyn av
Finansinspektionen till Finansinspektionen till
Riksbanken lämna de Riksbanken lämna de
uppgifter som Riksbanken anser uppgifter som Riksbanken anser
nödvändiga för att nödvändiga för att 1.
följa utvecklingen på följa utvecklingen på
valuta- och kreditmarknaderna. valuta- och kreditmarknaderna,
2. övervaka
betalningssystemets
stabilitet.

Den som har utfört en valutatransaktion är skyldig att till
Riksbanken lämna de uppgifter och för Riksbanken visa upp de
handlingar beträffande transaktionen som behövs som underlag för
Riksbankens betalningsbalansstatistik. Detsamma gäller den för
vars räkning transaktionen har utförts. Riksbanken meddelar
närmare föreskrifter härom. Om någon inte fullgör föreskriven
skyldighet får Riksbanken förelägga honom vite.

Om uppgiftsskyldighet föreligger enligt andra stycket skall
den för vars räkning transaktionen utförs till den som förmedlar
denna uppge sitt personnummer eller organisationsnummer, vad
betalningen avser och vilket land betalningen går till eller
kommer från samt namn på betalningsmottagare i utlandet.

2. Såvitt avser 22§ 2. Såvitt avser 22§
första stycket träder första stycket träder
denna lag i kraft den dag denna lag i kraft den 1
regeringen bestämmer. februari 1993.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1993.