Återkallande av vissa beslut rörande gymnasieskolan

Anf. 68 Agneta Lundberg (S)

Herr talman! Ledamöterna i kammaren ska nu debattera utbildningsutskottets betänkande 2006/07:UbU3 angående återkallande av vissa beslut rörande gymnasieskolan. Jag ska ge en kort bakgrundsbeskrivning till ärendet. I betänkandet behandlas budgetpropositionen utgiftsområde 16 avseende förslag om återkallande av gymnasiereformen 2007. Propositionens förslag innebär bland annat att förändringar såsom frisökning, ämnesbetyg, större kurser, nya programmål, nya nationella inriktningar med mera inte kommer att genomföras. Anledningen till denna proposition är att den nya regeringen avser att återkomma inom kort med en än mer genomgripande förändring av den svenska gymnasieskolan. Svensk gymnasieskola står inför omfattande utmaningar och har många akuta problem. Några av dessa problem är de många avhoppen, ett högt antal elever med underkända betyg och många utbildningar som anses ha för låg kvalitet enligt branscher som tar emot de utbildade ungdomarna. För den borgerliga alliansen är en omfattande omläggning av svensk utbildningspolitik en viktig del i vår förnyelse av Sverige. Hit hör en större gymnasiereform med tydligt fokus på kunskap. Gymnasiet ska delas upp i tre huvudinriktningar för att öka valfriheten men också för att höja kvaliteten i de olika inriktningarna. Slutsatsen blir därför att det inte är försvarbart att nu genomföra de förändringar i gymnasieskolans struktur, kursindelning och betygssystem som Gymnasium 07 innebär, när avsikten är en ännu mer genomgripande reform för hela gymnasiet om ytterligare ett par år. En del av de föreslagna förändringar som nu dras tillbaka kommer att återkomma när den nya reformen presenteras. Ett par av dem kommer innan dess. Regeringen avser också att inom kort tillsätta en utredare som får i uppgift att förbereda en ny gymnasiereform utifrån de riktlinjer som alliansen har redovisat.

Peter Pedersen (V)

Anf. 69 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Jag börjar med att yrka avslag på utskottets förslag i betänkandet UbU3 och bifall till reservationerna 1 och 4. Propositionen Kunskap och kvalitet - elva steg för utveckling av gymnasieskolan som kammaren tidigare beslutat om innehöll införandet av ämnesbetyg, en gymnasieexamen och ett gymnasiearbete som bland annat skulle förstärka kopplingen till målen för utbildningen. Kärnämnena skulle präglas av utbildningens inriktning, större kurser skulle införas för sammanhang och fördjupning, historia skulle bli ett nytt kärnämne och lokala kurser skulle kvalitetssäkras av Skolverket. Frisök skulle ge eleverna ökad valfrihet och stimulera regional samverkan, kvaliteten på de individuella programmen skulle ökas genom utbildning på heltid för eleverna, kvaliteten på yrkesinriktade program skulle förstärkas genom en bättre koppling till arbetslivet och en modern lärlingsutbildning skulle förnya yrkesutbildningen. Alla dessa åtgärder beslutades det om för att vi socialdemokrater ansåg att gymnasieskolan behövde utvecklas och för att vi ville öka kvaliteten på gymnasieutbildningarna för alla elever, både på teoretiska och på praktiskt inriktade gymnasieprogram. Det skulle öka antalet elever som slutförde en fullständig gymnasieutbildning. En ekonomisk förstärkning med 225 miljoner kronor tillfördes kommunerna den 1 juli 2006. Ytterligare 450 miljoner kommer kommunerna till del på helårsbasis för att öka stödet till eleverna som går på det individuella programmet och höja kvaliteten på studierna. Detta ökar deras möjligheter att fullfölja ett nationellt program. Vi är mycket upprörda över att regeringen nu väljer att dra tillbaka denna reform. Det kommer att innebära att 300 000 elever kommer att missa denna kvalitetsförstärkning som de annars skulle ha fått genom vår gymnasiereform. Det krävs en framtida gymnasieskola som ger moderna kunskaper och en hög kunskapsnivå. Åtgärden att återkalla vår gymnasiereform stoppar en positiv förändringsprocess som påbörjats ute på många gymnasieskolor. Herr talman! Det är mycket upprörande att detta huvudsakligen beror på att alliansen vill införa ett nytt betygssystem som man först måste komma överens om innan det kan utformas och fattas beslut om. Först därefter kan man ta sig an de eventuella andra förändringarna av gymnasieskolan som riksdagen kan besluta om. Trots att regeringen nu drar tillbaka hela gymnasiereformen står det i regeringens 100-dagarsagenda att man enbart ska återkalla reformen till vissa delar. Till exempel ska språken behållas i sin nuvarande omfattning på det samhällsvetenskapliga programmet. Skolminister Jan Björklund sade på presskonferensen då han meddelade att han skulle dra tillbaka gymnasiereformen att han kunde tänka sig olika behörighetskrav för de olika gymnasieprogrammen. Det har också talats om att yrkesinriktade program ska bli tvååriga. Jag har förståelse för att man vill öka antalet elever som fullföljer sin gymnasieutbildning. Men jag delar inte uppfattningen att man ska göra det genom att sänka kraven och kvaliteten framför allt vad gäller de yrkesinriktade gymnasieprogrammen. Självklart är detta en mycket enkel väg att gå för regeringen om man tycker att det är mest angeläget att få till stånd bra statistik över hur många elever som fullföljer sin gymnasieutbildning. Jag vill starkt betona att vi har ett ansvar gentemot våra gymnasieelever, dem som sedan ska anställa eleverna och de elever som vill bli egna företagare. De ska ges möjligheten att lämna gymnasieskolan med en kvalitativt god utbildning som gör det möjligt för dem att möta framtidens ökade krav på kompetens. Regeringen gör det enkelt för sig om man sänker ribban i stället för att hålla en hög nivå, som nås med ökat stöd och motivation. Jag var ledamot i den senaste gymnasieutredningen. Där gjorde vi ett gediget arbete, framför allt genom att lyssna på alla branscher för att få synpunkter på kompetenskraven för deras framtida personal. Alla branscher sade entydigt: Vad ni än gör, sänk inte kraven när det gäller nivån på kärnämnena, även när det gäller de yrkesinriktade programmen! Alla påpekade den snabba utvecklingen inom olika branscher, kraven på att lära nytt och behoven av goda kunskaper även i kärnämnena. Den konservativa väg som högeralliansen väljer är mycket verklighetsfrämmande. Vi vet vilka utmaningar vi har att möta om regeringen inte har för avsikt att förändra Sveriges nuvarande målsättning att vi ska konkurrera med kompetens och inte med låga löner. Är den nya väg som alliansen tänker slå in på att vi ska konkurrera med låga löner tycker jag att det rimmar illa med allt fagert tal i valrörelsen om att minska utanförskapet och ge arbete åt flera. Kanske menade man att vissa ska ha två låglönejobb för att kunna försörja sig, som i Amerika. Jag undrar hur många väljare som uppfattade budskapet så. Man brukar säga att ytterligheterna ligger nära varandra. Det känns förskräckligt att år 2006 behöva konstatera att alliansens framtida inriktning i utbildningspolitiken är densamma som kommunisterna i det forna Jugoslavien hade på 1980-talet. Eleverna fick då betyg i årskurs 1, och man hade olika behörighetskrav till de olika gymnasieutbildningarna. Utbildningspolitiken genomsyrades av elitism och sortering redan från årskurs 1 - alltså detsamma som den borgerliga regeringen nu förfäktar. Min nästa fundering gäller hur alliansen ställer sig till behörighetskraven för exempelvis kvalificerad yrkesutbildning, som i dag bygger på en treårig gymnasiekompetens. Min erfarenhet av denna utbildning är att det om det ska bli den reella kvalitetshöjning som efterfrågas krävs en treårig gymnasieutbildning med de nivåer på kärnämnen som gäller i dag. Ska det bli en sortering även i dessa utbildningar? Jag beklagar i så fall den inriktningen. Vi socialdemokrater tycker att det är angeläget att på olika sätt öka måluppfyllelsen bland annat genom att höja kvaliteten på utbildningarna totalt och självklart också på olika yrkesutbildningar. Det är viktigt att vi antar den utmaningen på olika sätt. Detta är kanske den viktigaste frågan när det gäller att minska utanförskapet. Det handlar om framtidstro, ökade resurser, kompetensutveckling för lärarna och ett arbete som gör att eleverna får tillgång till de utbildningar som de önskar - inte om sänkta krav och sortering! I detta anförande instämde Ibrahim Baylan, Patrik Björck, Marie Granlund, Peter Hultqvist, Louise Malmström, Thomas Strand och Magdalena Streijffert (alla s).

Anf. 70 Mats Pertoft (Mp)

Herr talman! Vänsterpartiet anser att det är mycket olyckligt att den nuvarande borgerliga regeringen har beslutat att återkalla gymnasiereformen 2007. Vi tycker att man för en mycket märklig argumentation. I betänkandet konstaterar man, med hänvisning till propositionstexten, att vi numera har en gymnasieskola som inte lyckas förbereda vare sig för yrkeslivet eller för fortsatta studier. Med hänvisning till den kritiken skjuter man upp gymnasiereformen. Jag tycker snarare att just mot bakgrund av denna kritik borde reformen vara särskilt angelägen. Sedan säger man att det behövs arbetsro i skolan. Vi tycker att man är ganska nonchalant här. På ett annat ställe skriver man nämligen att olika kommuner nu har gått samman för att förbereda sig för den nya gymnasiereformen. Bara några månader innan den skulle ha trätt i kraft får de så veta att den skjuts upp på obestämd tid. Det är märkligt att kalla detta för arbetsro. Herr talman! Den gymnasiereform som skulle ha trätt i kraft nästa år och som regeringen nu har bestämt sig för att dra tillbaka var inte bara en reform utan en viktig förändring av den befintliga gymnasiestrukturen. En av de viktigaste förbättringarna var kvalitetsförstärkningen på det individuella programmet. Den skulle innebära rätt till heltidsundervisning för eleverna. Förutsättningarna för dessa elever skulle förbättras, både när det gäller att komplettera tidigare kunskaper och att erövra nya kunskaper. Flera elever på det individuella programmet skulle kunna börja på ett nationellt program och få behörighet att söka vidare till högskolan. Eftersom elever med invandrar- och arbetarbakgrund är överrepresenterade på det individuella programmet hade denna förbättring kunnat innebära att den etniska och sociala snedrekryteringen minskade något när man väljer till högskolan. Möjligheterna och incitamenten till taktikval skulle minska med den nya reformen. Kraven på de lokala kurserna skulle kunna höjas genom att de skulle kvalitetssäkras av Skolverket. Deras innehåll skulle bli mer kvalificerat och ge eleverna bättre kunskaper för framtiden. Kursbetygen skulle ersättas med ämnesbetyg, vilket skulle innebära att flera elever skulle kunna läsa kurser på en högre nivå och att färre elever skulle behöva konkurrenskomplettera redan lästa kurser på komvux. Större kurser hade också gett bättre förutsättningar att ge djupare kunskaper och mer sammanhang, vilket är nödvändigt i dagens globaliserade värld. Gymnasiearbetet skulle få en tydligare koppling till utbildningens mål och därigenom bli en bättre förberedelse för högskolestudier. Med argumentet att vi behöver arbetsro, framtidsutsikter och en reformerad skola yrkar Vänsterpartiet avslag på regeringens proposition och bifall till reservation nr 2 och även bifall till reservation nr 4.

Anf. 71 Mats Gerdau (M)

Herr talman! Det är trevligt att äntra denna talarstol för första gången för min del, men tyvärr är ärendets ämne lite mindre trevligt. Jag vill redan från börja säga att jag yrkar avslag på regeringens förslag. För att inte förlänga proceduren yrkar jag endast bifall till reservation 3. Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet genomförde under den förra mandatperioden en gymnasiereform. Man kan alltid diskutera de olika delarna i detta. I dag ska vi debattera avskaffandet av denna reform. Det är framför allt två saker som jag vill lyfta fram som jag ställer mig väldigt undrande till. Det är alltid en tillträdande regerings frihet att ändra politiken. Det har man fått väljarnas mandat för. Men varför ändra politik som man själv egentligen tycker om? Det är ett mycket märkligt sätt. Det är som att backa tillbaka i sin egen ideologi. Det är två punkter som jag vill lyfta fram. Den första är frisöket. Det är en stor valfrihetsreform för alla elever. Det är en valfrihetsreform som alla borgerliga partier, vad jag vet, har drivit länge. Även Miljöpartiet har länge drivit denna fråga. Det handlar om en valfrihetsreform för alla grundskoleelever i detta land som varje höst söker gymnasielinjer. De får i dag inte söka andra kommuners gymnasieprogram, om de drivs i kommunal regi. De får söka fristående skolors program. Det är ett faktum som ofta lyfts fram som en konkurrensnackdel för kommunala gymnasieskolor. Nu har det funnits ett förslag till lagändring som gör det möjligt för elever att söka andra kommuners kommunala gymnasieprogram. De skulle få den rättigheten och inte vara beroende av om kommunala tjänstemän eller politiker säger ja eller nej till denna sökning. Det är säkert ganska många grundskoleelever i årskurs 9 som har gått och tittat på den möjligheten. De har sett att det inte bara finns fristående skolor utan också kommunala skolor som de kunde söka till i andra kommuner. De har tänkt sig att kunna göra detta till sommaren 2007. Denna möjlighet tar den nya borgerliga regeringen bort. Man tar bort en valfrihet, en möjlighet för elever för att hitta just det gymnasieprogram som passar dem själva. Är det särskilt klokt? Är det konsekvent? Är det ens nödvändigt? Varför kan man inte - om man nu vill ändra gymnasielagen, och politiken är fri i det - låta denna paragraf finnas kvar helt enkelt? Så svårt skulle det inte vara. Det är typiskt och ganska symtomatiskt att man verkar vara ganska illa förberedd på detta regeringsövertagande som man har påstått sig vara så väl förberedd på. Man kan inte ens skilja sådana saker som man har stått bakom från sådana saker man inte har stått bakom. I varje fall kan jag inte tolka detta svek mot eleverna på annat sätt. Det ska inte finnas lika rättigheter mellan kommunala och fristående gymnasieskolor i framtiden. Den elev som nu väljer till sommaren väljer bara denna gång. Den väljer inte nästa år, år 2008 eller år 2009. Den väljer en gång i sitt liv gymnasieskola. Det är de eleverna som den borgerliga alliansen genom detta förslag sviker. Man tar bort möjligheten att välja en kommunal gymnasieskola i en annan kommun. Den rättigheten försvinner i och med regeringens förslag i dag. Det tycker jag är ett svek dels mot er egen ideologi, dels mot eleverna. Därför ställer Miljöpartiet inte upp på detta. Vi har alltid värnat starkt om valfriheten när det gäller både fristående skolor och kommunala skolor. Vi vill öka detta. Men det verkar inte som att de borgerliga allianspartierna står för det som de annars tidigare har påstått sig stå för. Den andra saken jag vill ta upp är frågan om lärlingsutbildning. Också det är en hjärtefråga för oss gröna politiker. Även här verkar det vara en konstig krumbukt. Jag läste med spänning ESS-rapporten som kom för några veckor sedan och som skolministern presenterade ganska stolt som det lät i nyheterna. Problemet är bara att när jag läste rapporten uppfattade jag väldigt tydligt att man tyckte att reformen med ett lärlingsprogram inlemmat i den svenska gymnasieskolan och med möjlighet till högskolebehörighet var bra. Den var till och med ett steg framåt i verkligheten. Varför då ta bort detta? Det är samma sak här. Vad man avskaffar är möjligheter. Det finns ingenting alls som säger att man inte kan komplettera denna möjlighet med andra lärlingsutbildningar av mer medeltida karaktär, som det finns i till exempel Tyskland. Det är ett land där jag själv har gått i både grundskola och gymnasium och känner väldigt väl. Det gäller också utbildningssystemet, som jag har livliga diskussioner om med mina syskon som bor kvar där. Jag försöker förklara för dem när de är förtvivlade över kraven som ställs på barnen och de icke-möjligheter som omgärdar dem. De är lite avundsjuka och funderar på att flytta tillbaka till Sverige efter de 40 år de nu har bott där. Det som behövs i det här landet är inte antingen-eller. Det är inte så att vi behöver antingen skolor där man blir behörig till högskolan eller där man inte blir det. Det är inte antingen lärlingsutbildningar som inte ger högskolebehörighet eller sådana som ger det, utan det behövs både-och. Jag kan se det i min hemstad Södertälje. Där finns Scania Industrigymnasium. Det är en skola som egentligen inte borde finnas enligt våra lagar i det här landet, eftersom den inte uppfyller något kriterium. Den är inte kommunal, och den är inte fristående. Men tack vare ett konstruktivt samarbete mellan Södertälje kommun och Scania finns den och har funnits ganska länge. Det är egentligen en sådan lärlingsutbildning som den nya lagen skissar. Den ger alla behörighetsbitarna och så vidare. Den är perfekt på det sättet. Men dessa chanser försvinner i och med det föreslag till beslut som finns i riksdagen i dag. Vi i Miljöpartiet vill inte ta bort möjligheter för eleverna. Vi vill skapa dem. Det är därför som jag vädjar till alliansen: Ta inte bort valfriheten, skapa den i stället!

Anf. 72 Agneta Lundberg (S)

Herr talman! Gymnasiet i Sverige är förträffligt på många sätt. Det är öppet för alla. Det finns en bredd och en mångfald i utbildningarna som i få andra länder. Både kommunala och fristående skolor ger en ganska modern kunskap; den är inte kvar på 60-talsnivå och inte heller på medeltida nivå, för den delen. Det finns kunniga och engagerade lärare och ganska goda resurser. Det finns möjlighet för elever att alltid komma igen. Det finns inga återvändsgränder. Det här är någonting positivt, och det ska vi behålla. Men det finns också stora utmaningar. Det största problemet som vi moderater ser med dagens gymnasieskola är att det endast är tre av fyra elever som slutför sin treåriga gymnasieskola inom fyra år. Smaka på det lite grann! Det är ett bevis på att något är fel i grunden i strukturen. Det har inte skett någon förbättring under de tio år som vi har haft den här gymnasieskolan. Däremot är det en klar försämring jämfört med hur det såg ut i början på 90-talet, när vi hade det gamla linjegymnasiet. Då slutförde över 90 % av eleverna sin gymnasieutbildning. Det är framför allt elever på yrkesprogrammen i dag som inte fullföljer sin utbildning. IT-entreprenören Johan Staël von Holstein jämförde skolan med Volvo i en krönika nyligen. Han skrev att Volvo aldrig skulle tillåtas att släppa ut tusentals bilar varje år som inte fungerade, där det kanske inte fanns rattar som gick att vrida åt rätt håll, inga bromsar eller någonting annat. Då skulle någonting hända. Volvo skulle tvingas återkalla bilar som inte fungerade. Annars skulle folk inte köpa dem. Han tycker att vi kanske borde jämställa skolan lite mer med Volvo. Vi ska inte släppa ut elever som inte klarar sig. Men i Socialdemokraternas Sverige, som vi har levt i väldigt länge, är det så i dag. Så här kan det naturligtvis inte fortsätta. Det är slöseri med humankapital, med skattepengar och med tid. Det är onödigt. Ungdomar kommer ut alldeles för sent på arbetsmarknaden. Och inte minst - de ungdomar som inte slutför sin utbildning får inte heller med sig de kunskaper de behöver. Nästan 14 000 elever som slutade gymnasiet för två år sedan, våren 2004, fortsatte direkt till komvux samma höst. Det är också ett bevis för att någonting är i grunden fel. Det har aldrig varit tänkt så att man ska ha en direktövergång från gymnasiet till komvux. Vid sidan av det här finns det naturligtvis annat som måste förbättras. Det är en samstämmig uppfattning från näringslivet att eleverna på yrkesprogrammen måste få djupare yrkeskunskaper. Det gäller både teoretiska och praktiska delar. Universiteten och högskolorna ser hur deras studenters förkunskaper sjunker och tvingas därför ägna mer tid åt kompletteringar och repetition i stället för åt akademiska studier som tillför eleverna ny kunskap. Den förra regeringens åtgärder konkretiserades i propositionen Kunskap och kvalitet - elva steg för utveckling av gymnasiet . Det är den som vi nu river upp. Jag tycker att det här är ett bra förslag. Socialdemokraterna har vare sig i propositionen eller nu från talarstolen här kunnat leda i bevis eller ens göra trovärdigt att de elva stegen på något avgörande sätt skulle förbättra gymnasiet eller komma till rätta med de problem som jag har skisserat tidigare här. Det verkar inte ens som om Socialdemokraterna ser problemen eller tycker att det är ett problem att bara tre av fyra slutför gymnasiet inom fyra år. Om de ser problemen så gör de i alla fall ingenting åt dem. Det är lite som i Kejsarens nya kläder - möjligen kejsarinnans nya kläder, Agneta Lundberg. Tusentals elever slås ut varje år. De som bär ansvaret ser inte problemen. De lever i ett luftslott i tolv år och tittar bort. Vi i borgerligheten har tagit på oss den lille pojkens uppgift att säga som det faktiskt är: Kejsaren är naken. De elva stegen handlade delvis om kosmetika som att byta namn på projektarbete till gymnasiearbete. De handlade om onödiga saker som att lagstifta om hur kommuner och arbetsliv ska samråda med varandra. Inget leder till att färre hoppar av och flera fullföljer gymnasiet. Att elever på yrkesprogram ska tvingas läsa mer teori och ännu mindre yrkesämnen leder inte heller till att flera slutför sin utbildning. De får ju läsa mer av det de inte vill läsa. Övergången från kursbetyg till ämnesbetyg var sannolikt det som skulle förändra gymnasiet mest. Men inte heller det leder till några förbättringar. Den stora farhågan som i alla fall vi moderater har är att eleverna inte kommer att vilja gå fördjupningskurser. Konstruktionen är nämligen sådan att eleverna sätter sitt tidigare betyg i pant. Om man exempelvis har fått betyget MVG i A-kursen i matematik - varför ska man då riskera att få sänkt betyg om man läser B- och sedan C-kursen? Då är det bättre att läsa andra ämnen, så att man kan få behålla sitt MVG. Förslaget stimulerar definitivt inte till vare sig fördjupning eller helhetskunskaper, utan i stället till ytlighet. Varför driver då Socialdemokraterna detta? Jag vet inte. Kanske vill de bli av med kursutformningen av gymnasieskolan helt och hållet och göra gymnasiet till en allmän förlängning av högstadiet? Det finns andra förslag i den riktningen. Man ökar de teoretiska inslagen och tar bort kursbetygen. Kanske kurserna och elevernas valfrihet försvinner i nästa steg. Det fanns naturligtvis någonting som var bra med den gamla propositionen också, och det ska jag gärna ge en eloge för. Det var någonting som vi moderater har slagits länge för. Det handlade om frisök, som Mats Pertoft från Miljöpartiet tog upp. Dessbättre kommer en proposition från vår nya regering om detta inom kort. Det vi röstar bort i dag får vi alltså tillbaka ganska snart, och då i ett ännu bättre skick. Möjligheten att söka till skolor i andra kommuner kommer inte att begränsas till nationella program och nationella inriktningar. Mats Pertoft och Miljöpartiet behöver alltså inte vara särskilt oroliga. Nu ska gymnasiet snabbutredas på nytt och med ett annat fokus än att bara skyla över problemen. Vi ska lösa dem i grunden. Vi moderater ser framför oss en tydligare uppdelning av gymnasiet i en studieförberedande del och en yrkesförberedande. Kraven och innehållet ska anpassas till de olika utbildningarnas mål. Det som är lika för alla ska minska och utrymmet för de individuella, egna valen och preferenserna ska öka. Det handlar inte om att sänka kraven, utan om att se till att man har rätt krav för rätt utbildning. Med relevanta krav tror jag att vi kan få en ännu modernare gymnasieutbildning där flera elever lär sig mer, en utbildning som eleverna trivs med och som de också har bättre förutsättningar att slutföra. Men det blir kanske nästa debatt. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 73 Agneta Lundberg (S)

Herr talman! Det var ju intressant. Frisök kommer inom kort, men utformningen av lärlingsutbildningen dröjer. Det talar sitt eget språk. Nu har Mats Gerdau svartmålat den svenska gymnasieskolan. Jag tycker inte att det är på sin plats. Av ungdomarna som började gymnasieskolan hösten 2000 hade 75 % fått slutbetyg inom fyra år. Många av dem som gick ut gymnasieskolan utan slutbetyg hade inte hoppat av, utan hade fullföljt alla tre åren, men saknade betyg i ett fåtal kurser. 85 % av 22-åringarna har avslutad gymnasieutbildning, vilket ligger klart över EU-genomsnittet. Vi satsar på alla ungdomar. I åldersgruppen 25-34 år har 91 % gymnasieutbildning eller högre utbildning. Endast fem länder i hela OECD har högre andel i denna grupp. Tycker Mats Gerdau att dessa resultat ger anledning att totalt svartmåla gymnasieskolan?

Anf. 73 Mats Gerdau (M)

Anf. 74 Agneta Lundberg (S)

Herr talman! Jag vet inte om Agneta Lundberg hörde när jag inledde diskussionen. Jag pratade om allting som är bra i den svenska gymnasieskolan. Jag vill absolut inte svartmåla vare sig skolan, eleverna eller deras lärare, utan det är fel på strukturen i den svenska gymnasieskolan. Det är tråkigt att Agneta Lundberg inte ser de stora kvalitetsproblem som faktiskt finns i gymnasieskolan, utan att du står här och är nöjd med att bara 75 % slutför en treårig utbildning inom fyra år. Det tycker uppenbarligen Socialdemokraterna är helt okej. Vi i Moderaterna och alliansen tycker inte att det är okej. Därför måste vi riva upp ett förslag som inte löser problemen. Jag skulle vilja återkomma och fråga dig: På vilket sätt blir det flera elever som inte hoppar av gymnasiet, utan slutför sin utbildning? Finns det ett enda förslag i den gamla regeringens proposition som skulle leda till att flera slutför sin gymnasieutbildning? Nej, det finns inte det. Ge mig ett exempel, Agneta Lundberg!

Anf. 75 Mats Gerdau (M)

Herr talman! Ett exempel är att vi har satsat på de elever som inte hade behörighet till gymnasieskolan. De får nu heltidsundervisning på de individuella programmen. De har en reell möjlighet att också gå in i ett nationellt program och slutföra det. Samtidigt ger vi stöd till varje elev så att de kan fullfölja och inte hoppar av.

Anf. 76 Mats Pertoft (Mp)

Herr talman! Ja, det erkänner jag. Det var ett av de förslagen. Det behåller vi också. Det är ingenting som förändras. Man kan bedriva heltidsstudier på det individuella programmet; det är någonting som är infört. De resurser som har tillförts är också kvar. Därom är vi helt överens. Men det är alla de andra delarna. På vilket sätt skulle det leda till att flera elever slutför gymnasiet om de får läsa mer av det som de inte vill läsa? Det är en ekvation som för mig inte går ihop. Och där har Socialdemokraterna inget svar.

Anf. 77 Mats Gerdau (M)

Herr talman! Mats Gerdau talade om att det inom kort kommer en ny proposition om frisöket. Det låter ju positivt. Problemet är bara att de elever som ska börja gymnasieskolan hösten 2007 inte har den möjligheten på grund av att ni inte orkar dela upp er proposition i två delar där ni låter de lagtexter ligga kvar och fortsätta verka som handlar om frisöket i dag. Sedan kan ni ju förbättra det. Det står varje regering fritt att förbättra alla lagtexter. Men varför sviker ni de elever som ska välja gymnasieskola till våren och börja till hösten 2007?

Anf. 78 Mats Pertoft (Mp)

Herr talman! Först ska vi ju se regeringens proposition och också se när det här kommer att träda i kraft. Vi får se om det gäller de elever som ska börja gymnasieskolan 2007 eller om det blir året därefter. Men det finns ju en stor möjlighet för alla kommuner, där Miljöpartiet till exempel är med och styr, att införa den här möjligheten redan i dag. Det stora problemet - det erkänner jag gärna - är inte Miljöpartiet, utan det är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som låser in sina elever så mycket de bara kan. De släpper inte en elev över gränsen om de inte måste. Tyvärr stöder Miljöpartiet den linjen i en hel del kommuner. Jag håller verkligen med om att det skulle vara bra om eleverna kunde söka sig utanför sin hemkommun, till exempel i Gävleborg eller i Skåne. Det har diskuterats mycket i Stockholmsregionen där de socialdemokratiska kommunerna vägrar att låta sina elever gå över gränsen. Det är i dag öppet för alla socialdemokrater, och för dem som du vill samarbeta med, att genomföra det här redan nu. Det behöver alltså inte vara ett problem om man inte vill göra det till ett problem. Jag känner mig rätt trygg i att den här regeringen, som vi har nu, kommer att komma med bättre förslag som också ger eleverna möjlighet att söka lokala inriktningar i andra kommuner. Det hade de inte med det förslag som fanns. Därför var den gamla regeringens förslag lite halvdant, skulle jag säga. Varför ska man söka till en skola i en annan kommun när precis samma sak finns i hemkommunen? Det är väl det som är lite annorlunda som man kanske vill söka till i grannkommunen. Det gavs inte möjlighet till det i den gamla regeringens förslag.

Anf. 79 Mats Gerdau (M)

Herr talman! Det låter väldigt positivt att öka valmöjligheten i fråga om andra kommuner. Men det är nog inte en så blockskiljande fråga. Jag minns den förrförra mandatperioden när det var borgerligt styre i Stockholms stad. Då blockerade de aktivt en lösning i Stockholms län med frisök genom att sänka hela projektet om en gymnasiereform. Men Miljöpartiet är ganska konsekvent i denna fråga. Vi brukar faktiskt vara tydliga där. Vad du fortfarande inte har svarat på är hur de elever som ska börja i gymnasieskolan hösten 2007 ska få denna möjlighet. De kommer, hur ni än bär er åt, inte att ha den möjligheten. De ska välja redan om några månader, och det fungerar helt enkelt inte rent praktiskt. Sedan vill jag skicka med den där frågan om lärlingsutbildning. Jag förstår att den kommer att dröja. Den kommer att dröja jättelänge för det är jättesvårt. Själv har jag grubblat över denna fråga i 30 år, sedan jag växte upp i Tyskland och upplevde problematiken kring lärlingsutbildningen där. Jag har också följt problemet. Men även där är min fråga: Varför inte genomföra det som är beslutat och låta det testas i stället för att hyvla rakt av utan urskillning och gå emot den politik som ni själva har fört tidigare?

Anf. 80 Sofia Larsen (C)

Herr talman! Jag tycker inte att jag och Mats Pertoft behöver tjafsa om det som vi faktiskt är överens om, nämligen att eleverna ska få ökad valfrihet. Sedan finns det en annan historiebeskrivning av hur det har sett ut i Stockholms län. Det har alltid varit Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som har bromsat. Jag har själv varit ordförande i Kommunförbundet i Stockholms län och har drivit den här frågan mest hårt av alla, tror jag. Det har inte varit de borgerliga partierna som har bromsat frisök i Stockholmsregionen, utan det är dina kompisar som du vill samarbeta med. Men ni är välkomna över på vår kant och rösta för våra förslag om att öka valfriheten. Jag tycker att det är lite intressant att Mats Pertoft inte i något av sina inlägg på något sätt kommenterar det som är de stora problemen i gymnasieskolan. Ser inte Miljöpartiet dem heller? Ser inte Miljöpartiet att det är massor med elever, tusentals elever vartenda år, som inte slutför sin gymnasieutbildning? Ni har ingen lösning när det gäller vad som ska hända med dem. Ni låter dem gå ut utan tillräckliga kunskaper i en allmän ovisshet. Det är det som vi på den borgerliga kanten nu tänker åtgärda. Därför måste vi riva upp den här reformen.

Anf. 81 Agneta Lundberg (S)

Herr talman! De allra flesta elever läser vidare på gymnasiet efter grundskolan. Det är en självklarhet för väldigt många. Gymnasiet ses som en naturlig fortsättning, en plattform för vidare lärande och en dörröppnare ut till arbetsmarknaden. Så har det sett ut, och det ser ut så för väldigt många. Men för en allt större och en allt växande andel elever har gymnasieskolan i stället för att bli den här dörröppnaren blivit en hållplats där de stannat alldeles för länge och där de inte alltid har kunnat komma vidare på sin resa som de hade tänkt. Många förhoppningar har säkert grusats på vägen just på grund av det utbildningsupplägg som vi har i dag. Tyvärr har inte gymnasieskolan mäktat med att förbereda eleverna ordentligt vare sig för fortsatt lärande eller för att gå direkt ut i arbetslivet, i sin yrkesförberedande roll. Lärarna på högskolan vittnar framför allt om detta. Där säger de att många elever inte alls uppfyller de förkunskapskrav som behövs på högskolan, som man hade för bara fem-tio år sedan. Många av högskolelärarna säger det. Många av företagen menar också att man inte får tag på den arbetskraft som man egentligen behöver. De har inte den kunskap och den höga nivå inom det specifika yrkesområdet som man skulle behöva. Det är också därför som många företag startar egna skolor. Man säger: Just precis det som vi söker ska vi nu få fatt i i en egen skola. För att få en bättre grund för eleverna - det är ju det som det handlar om - krävs det så klart flera saker. Först och främst måste vi se till att stärka grundskolan. Det är det som grundproblemet handlar om, att man har ordentliga förkunskaper med sig när man lämnar grundskolan för att gå in på gymnasiet. I dag halkar många elever efter redan från början därför att de har kunskapsluckor i vissa ämnen när de träder in i gymnasieskolan. De här kunskapsluckorna måste vi få ordning på. Och vi måste få en gymnasieskola som ordentligt lägger grunden för jobb och fortsatt lärande, inte bara en halvhalt där man direkt måste komplettera. Många av oss har diskuterat gymnasieutbildningen och gymnasieskolan många gånger i den här kammaren. Många gånger har det handlat om de stora avhoppen på flera av utbildningarna, programmen. Många gånger har det också handlat om det alltmer växande programmet, det individuella programmet. Jag kommer ihåg när vi för några år sedan stod här i kammaren och sade: Nu är det individuella programmet det tredje största programmet i många kommuner. Alla var väldigt förskräckta och sade: Nu ska vi ta krafttag. Sedan blev det det andra största programmet i många gymnasieskolor, och nu är det det allra största programmet i många kommuner och gymnasieskolor. När ska man vakna upp och se att vi måste ändra på saker och ting? Det individuella programmet var från början tänkt som en kortinsats för några få elever där de ganska snabbt skulle kunna komplettera i något enstaka ämne eller i två ämnen. Sedan skulle de gå in i det ordinarie programmet. Men så har det inte blivit. Det har snarare blivit tvärtom. Man går på heltid under ett helt år för att sedan gå vidare. Om vi tittar på gymnasieskolan ser vi att det är precis så. En av fyra klarar inte gymnasieutbildningen på fyra år, en utbildning som ska ta tre år. Och av dem som börjar på det individuella programmet är det en av fem som klarar sig genom hela gymnasieutbildningen. Då är det häpnadsväckande att höra hur man från vänstersidan står och pratar om hur viktigt det är att bara stärka de delarna i gymnasiet. Trots fakta, trots rapporter från många kommuner, skolor och skolverk har den tidigare s-märkta regeringen, den nuvarande oppositionen, sagt att det mesta är okej, jättebra och att man ska fortsätta i stort på den invanda linjen. Man skrapar lite på ytan. Man säger att när det gäller några enskilda förslag kan man förändra, men några större förändringar är det inte tal om, och det har man inte tyckt varit nödvändigt. Det är uppseendeväckande, tycker jag, att Socialdemokraterna så länge har duckat för de förändringar och de förbättringar som verkligen behövs i det svenska skolväsendet och de verktyg som lärarna behöver. Vi har en del utmaningar framför oss. För att klara dem måste vi, som sagt, för det första börja i grundskolan och se till att eleverna blir synliga, att de får stöd och hjälp väldigt tidigt. Det är de första åren som grunden ska läggas, då man ska lära sig läsa och skriva ordentligt och få matematikkunskaper för att sedan kunna gå vidare. Det ska man inte läsa igen eller klara på slutet av grundskolan. Man ska också ha en bra och tydlig uppföljning. Det är A och O, och det går hand i hand. För det andra vill regeringen bygga en ny gymnasieskola. Att alla ska kunna lyckas är väldigt viktigt för oss i Centerpartiet och Allians för Sverige. Alla ska ha möjlighet att lyckas i gymnasieskolan. Vi vill ha inriktningar med hög kvalitet, för dem som tänker läsa vidare direkt på högskolan men också för dem som tänker gå ut i yrkeslivet eller ha ett hantverk och bli anställningsbara direkt efter gymnasieskolan. Gymnasieskolan måste ju kunna möta både dem som är mer teoretiskt intresserade under gymnasietiden och dem som hellre direkt vill ut i arbetslivet. Regeringen vill se en gymnasieskola med tre valbara utbildningsinriktningar: ett studieförberedande program, ett yrkesförberedande program och en modern lärlingsutbildning. Det studieförberedande programmet ska leda till en gymnasieexamen. Det ska också ge allmän behörighet till högskolan. Det yrkesförberedande programmet ska leda till en yrkesexamen, och man ska kunna, om man vill, läsa högskoleförberedande under den tiden, men det ska inte vara ett krav. Vi vill också ha en lärlingsutbildning som ska ge en lärlingsexamen, där man kan, om man vill, ha sin utbildning direkt kopplad till ett företag så att stora delar ligger ute på företaget. Man ska också ha möjlighet, om man vill, att läsa högskoleförberedande, men det ska inte vara ett krav. Självklart ska det vara väldigt bra förutsättningar om man i efterhand vill kunna komplettera med det. Fru talman! Allians för Sverige vill göra stora förändringar i gymnasieskolan, så pass stora att regeringen inte tycker att det är försvarbart att genomföra Gy 07, som ligger på bordet i dag. Vi vill återkomma med ytterligare stora reformförändringar. Samtidigt ska också sägas att vi har full och stor respekt för alla de människor, kommuner och skolor som har arbetat med den reform, Gy 07, som ligger nu. Men vi har också respekt för att de organisationerna, de lärarna, de skolledarna, ska genomföra en stor reform nu och sedan om några ytterligare år genomföra en ännu större reform. Om vi genomför Gy 07 och sedan kommer att genomföra den reform som Allians för Sverige vill göra kommer det också att innebära att eleverna i några årskullar får ett unikt betygssystem som gör att de blir en liten del, en halvhalt, så att säga, i systemet. Det gäller också intaget till den högre utbildningen. Vi vill göra stora förändringar. Vi har respekt för det arbete som har gjorts, men vi vill förändra så pass mycket och ge förutsättningar för en bättre gymnasieskola. Fru talman! Vi är övertygade om att Centerpartiets och alliansens nya gymnasieskola kommer att leda till att flera elever går igenom gymnasieskolan med godkända kunskaper och att den minskar den utslagning som är i dag. Socialdemokraternas och Vänsterns gymnasiereform som vi nu avvisar är ju inte tillräckligt bra för att svara mot de krav som det moderna samhället ställer på kunskaper och speciell yrkeskompetens. Regeringens nya gymnasieskola blir en skola som stärker eleverna och ger dem bättre förutsättningar för både fortsatt lärande och ett bättre inträde på arbetsmarknaden. Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande UbU3. I detta anförande instämde Ulrika Carlsson i Skövde (c).

Anf. 82 Sofia Larsen (C)

Fru talman! Högskolan har alltid klagat på att eleverna inte har tillräckliga kunskaper när de kommer till högskolan. Gymnasiet har alltid klagat på att eleverna inte har tillräckligt höga kunskaper från grundskolan. Jag har alltid tyckt att det har varit väldigt trist. Utgångsläget måste ju vara att varje skolform för sig tar emot eleverna utifrån de förutsättningar de har. En hel del lärosäten på högskolenivå har tagit sig an den här uppgiften och verkligen mött eleverna utifrån de förutsättningar de har. Det tycker jag är något som vi inte ska backa på. Man måste ju ta sitt ansvar på respektive nivå. Min fundering när det gäller att skrota vår reform och ert förslag är: Varför är Svenskt Näringsliv emot den nya regeringens förslag, och även arbetstagarorganisationerna, när det gäller kärnämnena? Vilka har ni stöd av? Vi hade en uppbackning och har en uppbackning bakom vårt förslag, både från Svenskt Näringsliv och arbetstagarorganisationerna. Vårt förslag skulle öka kunskapsnivån för alla och öka samverkan mellan skola och arbetsliv. Ni vill införa återvändsgränder för 15-åringar. Varför ska ni sänka kraven så tidigt?

Anf. 83 Agneta Lundberg (S)

Fru talman! Socialdemokraterna har ju under en ganska lång tid satt i system att göra förändringar. Man börjar uppifrån. Man börjar att titta på den högre utbildningen på högskolan. Vad finns det för problem där? Vad måste man förändra utifrån gymnasieskolans större problem? Så förändrar man och kanske också försämrar kvaliteten i högskolan. Så tittar man på gymnasieskolan. Vad finns det för problem i grundskolan som gör att vi måste förändra gymnasieskolan? Och så förändrar man det, i stället för att titta på vilka förändringar vi ska göra från början så att vi stärker eleverna från start så att de får med sig tillräckliga kunskaper och inte kan gå osynliga genom många år. Det är alliansens och Centerpartiets politik. Stärk eleverna från början i stället så att de inte när de kommer till gymnasieskolan upptäcker att de inte har samma möjligheter som sina klasskamrater och hamnar i ett utanförskap! Det handlar också om att kunna stärka eleverna och se till att de får den utbildning som de vill ha. I dag får de inte det. De hamnar på det individuella programmet eller klarar sig inte igenom gymnasieskolan över huvud taget. Det skulle inte ens Socialdemokraternas reform förbättra på någon punkt eftersom man måste stärka från grunden. Vad gäller näringslivet och företagen behöver de kompetens, arbetstagare och människor som har gått ut en högre utbildning med en specifik kompetens. Det får man inte i dag genom gymnasieskolan. Man kommer inte heller att få det genom Socialdemokraternas nya reform, eftersom den stora utslagning som är i dag inte kommer att förbättras med Gy 07. Bristerna ska åtgärdas ordentligt. Man ska från början se till att vi får en gymnasiereform som stärker och ger alla en ärlig chans att lyckas.

Anf. 84 Sofia Larsen (C)

Fru talman! Sofia Larsens beskrivning av socialdemokratisk politik är icke med sanningen överensstämmande, att vi skulle satsa uppifrån och börja där. Vi har satsat på förstärkning av förskolan. Vi har satsat på grundskolan med 15 000 ytterligare lärare. Vi har satsat på Kunskapslyftet, den stora reformen. Jag har varit med här i kammaren på alla de reformerna där ni har röstat emot. När det gäller IV-programmet har vi varit drivande för att få kvalitet på det. Men ett problem, som vi i och för sig inte kan göra något åt här i riksdagen, är att en del av de elever som går på IV-programmet är behöriga. Eleverna får inte tillgång till den utbildning de önskar utan kommer kanske in på sitt tredjehandsval och hoppar sedan av. Detta måste kommunerna ta ansvar för. Jag tycker det är en allvarlig sak att eleverna inte har tillgång till den utbildning de önskar. Många ser inte heller möjligheterna, till exempel att flytta, utan vill vara kvar på hemmaplan. Begränsningen blir då ännu större. Jag ser absolut problemen, och vår reform skulle ha lyft upp även de här sakerna. Framför allt vet jag, eftersom jag har jobbat mycket med samarbete mellan skola och arbetsliv, att ett ökat samarbete i form av både yrkesutbildning och lärlingsprogram skulle ha utvecklat vår skola. Det gäller inte bara yrkesprogrammen utan även de teoretiska delarna.

Anf. 85 Mats Gerdau (M)

Fru talman! Det är inte det individuella programmet som eleverna på gymnasieskolan vill ha mer av, Agneta Lundberg. Eleverna vill ju ha bra kunskaper och en bra självkänsla med sig från grundskolan så att de kan börja på ett gymnasieprogram och därefter kanske läsa vidare direkt eller gå ut i arbetslivet. Centerpartiets och alliansens ambition är att eleverna ska få stärkta kunskaper och en bättre självkänsla med sig från grundskolan så att de sedan även kan klara gymnasieskolan. Det är vår grund. Det jag inte kan förstå är varför Socialdemokraterna tycker att det är sämre att vi vill förbättra elevernas möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden genom att förstärka de yrkesförberedande programmen. Varför vill man inte förbättra lärlingsutbildningarna så att eleverna får vara ännu mer ute på företagen? Vi måste också se till att vi har en lärlingsutbildning där företagen kan ta emot lärlingarna och att man har en ordentlig resurs. Det kan vara en typ av lärlingspeng som eleverna har med sig så att de kan få en bra utbildning med en bra praktik. Jag har väldigt svårt att förstå varför socialdemokratin inte vill ge eleverna dessa stärkta möjligheter till fortsatt och bättre utbildning eller till bättre yrkesförberedande program.

Anf. 86 Mats Pertoft (Mp)

Fru talman! Jag vill efterlysa lite mer ödmjukhet inför verkligheten hos allianspartierna i den här debatten. Det är klart att vi har jättestora problem i skolan i dag, och det finns inga enkla lösningar. Vi måste gemensamt leta efter breda lösningar där. Det som oroar mig, och nu verkar vi ju debattera någonting som åtminstone inte jag känner till riktigt eftersom det hänvisas till en kommande gymnasiepolitik från alliansen, är det som för mig framstår som en totalkapitulation inför Folkpartiets skolpolitik från de andra allianspartierna. När jag tog över ansvaret för Miljöpartiets skolpolitik i partistyrelsen för ungefär sex år sedan var jag väldigt imponerad av Andreas Carlgren, som då var skolpolitisk talesman för Centern. Jag kunde nästan kopiera mycket av det han sade. Nu ser jag en tillbakagång. Man har kopierat till exempel Tysklands system, som jag nämnde innan och som jag känner till bra. Systemet har dessutom ytterst dåliga resultat internationellt sett. Ni lägger er platt, och det oroar mig. Min fråga är varför man inte kan behålla de goda delarna av lärlingsutbildningen och frisökningen. Jag fick inget svar av Mats Gerdau. Jag hoppas att Sofia Larsen kan svara på det.

Anf. 86 Sofia Larsen (C)

Anf. 87 Mats Pertoft (Mp)

Fru talman! Först vill jag säga att det för Centerpartiets och regeringens del är väldigt viktigt att ha en hög kvalitet på alla gymnasieskolans program, oavsett om det är ett program med teoretisk inriktning, ett lärlingsprogram eller ett yrkesförberedande program. Alla dessa inriktningar måste ha en mycket hög kvalitet och vara anpassade efter sin grund, så att säga. Vi vill också ha en framåtsyftande gymnasieskola som ger bra förutsättningar för alla elever. Det är ju den stora skillnaden mot i dag. Nu har vi en gymnasieskola som tyvärr inte ger de förutsättningarna eftersom vi ser stora avhopp. Alla kommer inte igenom gymnasieskolan. Bara en liten del av dem som startar i det individuella programmet går igenom gymnasieskolan. Sedan vill jag ändå passa på att tacka Mats Pertoft och Miljöpartiet. Jag tycker nämligen att ni har gjort ett väldigt bra arbete med den här frisöksmodellen. Det är en modell som vi också tycker är bra och som vi vill utveckla. Precis som Mats Gerdau sade kommer vi att återkomma från regeringen med en något förbättrad version. Det var väldigt positivt att Miljöpartiet tryckte på och fick med också Socialdemokraterna i detta. Just valfriheten ligger oss i Centerpartiet och alliansen väldigt varmt om hjärtat, så det är väldigt bra att Miljöpartiet har gjort detta arbete. När det sedan gäller lärlingsutbildningen måste vi se hur vi ytterligare kan förbättra den. Det gäller både de ekonomiska incitamenten för företagen och elevernas möjligheter att kunna genomföra den på ett väldigt bra sätt.

Anf. 88 Sofia Larsen (C)

Fru talman! Det är ju trevligt att ni vill förbättra frisök och lärlingsutbildning. Där kan vi säkert i framtiden hitta gemensamma ståndpunkter - beroende på hur förslagen kommer att se ut, naturligtvis. Men min fråga, som jag hittills inte har fått något svar på alls från något alliansparti, kvarstår: Varför kan ni inte behålla det som ni själva har tyckt och nu i debatten säger är bra? Jag kan också se behovet av en framtida lärlingsutbildning som kanske inte ger högskolebehörighet, men när jag pratar med Scania i Södertälje - som har en sådan utbildning i dag - säger de att de inte vill anställa folk som inte har högskolebehörighet. De vill inte att de som går deras lärlingsutbildning går ut utan högskolebehörighet. Även vid bandet på Scania behöver de i dag den kompetensen. Min fråga till er är: Varför slänger ni ut det som ni själva har tyckt har varit bra i samband med att ni river upp gymnasielagen? Jag får inget svar från er. Kanske är ni fångade i departementets klor och kan inte svara. Vad finns det för svar från er sida? Det svaret måste ni ge Sveriges elever, företagare, skolledare, lärare och föräldrar. Varför kan inte frisöket och denna variant av lärlingsutbildning, som gärna kan kombineras med ytterligare varianter i framtiden, genomföras nu till hösten 2007?

Anf. 89 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag har i mina anföranden här försökt förklara hur alliansen och Centerpartiet ser på den framtida gymnasieskolan. Vi vill göra stora förändringar. Det gäller även grundskolan, att man har bättre förkunskaper när man kommer in och därmed bättre möjligheter att klara av gymnasieskolan. Men vi vill också ha en gymnasieskola med tre valbara inriktningar - en högskoleförberedande, en yrkesförberedande och ett lärlingsprogram. Alla dessa kan vara högskoleförberedande i grunden, men man behöver inte ha det om man väljer yrkesförberedande inriktning eller lärlingsutbildning. Man kan alltså ha varianter av lärlingsutbildningen, vilket man också har på flera ställen i dag - till exempel där företag säger att specifikt detta behöver vi ha. Flera kommuner börjar också med lärlingsutbildning i dag. Vi ser dock också att det finns problem med den lärlingsutbildning som ni tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern lägger fram. Man har inte de ekonomiska incitament som behövs. Man har inte alla de möjligheter som vi skulle vilja fanns med i en lärlingsutbildning, till exempel en framtida lärlingspeng. Det vill vi förbättra och förstärka, för elevernas skull, så att man får en bra lärlingsutbildning på alla gymnasieskolor i Sverige.

Anf. 90 Agneta Lundberg (S)

Fru talman! Jag pratade för inte alltför länge sedan med en ung kille som hade gått ut gymnasieskolan i våras. Han hade inte haft ett riktigt jobb sedan dess. Han sade till mig: Hade jag fattat hur det skulle bli skulle jag nog ha skött studierna på ett annat sätt. Samtidigt sade han att han inte ville plugga för att komma in på högskolan. Han hade väldigt svårt för matten och fick inte godkänt i kärnämnet matte, sade han. Enda gången det gick riktigt bra var när han hade en kort praktik hos en möbelsnickare. Men den var kort och sedan fanns det varken sådan utbildning eller någon mer sådan praktik på skolan där han gick. Den här killen är inte ensam. Han tillhör faktiskt, vi har ju talat om siffror här, de 40 % av en årskull som inte når upp till 90 % godkänt i gymnasieskolan. Även om det alltså är flera som går igenom gymnasieskolan och får betyg är det 40 % av en årskull som inte når upp till målet 90 % godkänt. Det har vi ju sett. Det är det som den gamla regeringen har tigit om. Under alltfler år har alltfler elever misslyckats i den svenska gymnasieskolan. Jag är helt övertygad om, det går inte att förneka, att en stor orsak till de här problemen är att många av yrkesprogrammen har blivit för teoretiska. Samtidigt har de studieförberedande programmen blivit för lite studieförberedande. Nu måste vi helt enkelt införa ett system där man på ett helt annat sätt kan välja mellan olika studievägar i gymnasiet. När Socialdemokraterna hör de här argumenten säger de, som Agneta Lundberg gjorde senast, att vi vill sortera, att vi vill införa ett B-lag och så vidare. Men sanningen, det säger jag till Socialdemokraterna, är ju att det redan i dag finns ett B-lag, nämligen de 25 000-30 000 ungdomar på ett år som lämnar gymnasiet utan någon som helst färdig utbildning. Jag tycker att det är tråkigt att ett parti som har ordet arbetareparti i namnet så intensivt ska envisas med att alla ungdomar ska utbilda sig för att kunna börja på högskolan för att det ska räknas som riktig utbildning. Samtidigt som yrkesutbildningen har många brister ger också dagens gymnasieskola en för dålig förberedelse för högre studier. Skolverket publicerade så sent som förra året en rapport om hur förberedda studenterna är för högskolestudier jämfört med för mellan fem och tio år sedan. Vi talar alltså inte om 20-30 år tillbaka i tiden. Mer än varannan högskolelärare menade att studenterna är sämre förberedda i dag. Det är inte bara som Agneta Lundberg sade att man alltid klagar och säger att det var bättre förr utan det finns fakta. Lunds tekniska högskola till exempel, som har den högsta antagningspoängen i landet, visar tydligt med sina matematiktester, som har gjorts sedan 1997, att de rena kunskaperna i matematik är sämre nu än de var 1997. En liten kuriositet som ändå är tänkvärd är det test som historiska institutionen i Lund gör på de nybörjare som kommer från gymnasiet. 30 % hade ingen aning om vem Lenin var, 60 % hade aldrig hört talas om nazisten Hermann Göring och 30 % visste inte vem Martin Luther King var. Vad drar man då för slutsatser av de här rapporterna? Man kan inte prata om högskolan utan att diskutera gymnasieskolan. Och tvärtom, man kan inte diskutera gymnasieskolan utan att se sambandet med högskolan. En viktig slutsats som vi har dragit för länge sedan är att utbildningssystemet måste sluta att skjuta problemen framför sig, sluta att skicka människor vidare utan tillräckliga förkunskaper. Gymnasiet ska inte behöva repetera grundskolan. Högskolan ska inte repetera gymnasiet. Förkunskapsprincipen måste gälla i utbildningssystemet. Dagens betänkande, fru talman, handlar ju om att regeringen föreslår att vi river upp det gamla riksdagsbeslutet om Socialdemokraternas gymnasiereform. Varför? Helt enkelt därför att den gamla regeringens förslag inte löser några problem i gymnasieskolan. Huvudstrukturen i den nuvarande gymnasieskolan, som vi har pratat om här, kommer att finnas kvar om ert förslag går igenom. Problemet med att alla ska läsa samma kärnämneskurser ungefär en tredjedel av tiden skulle finnas kvar. Någon ambitionshöjning för de studieförberedande programmen finns inte. Tvärtom, i en tid när man talar om att språkkunskaper är en bristvara föreslår den gamla regeringen att man ska minska antalet obligatoriska främmande språk och plocka bort den språkliga inriktningen på samhällsvetenskapsprogrammet. Därför är det klokt att avböja den här reformen nu och i stället vänta på den reform som den nya regeringen så tydligt har utlovat. Det är, som har sagts flera gånger, en gymnasieskola med tre huvudinriktningar: ett studieförberedande program, ett yrkesförberedande program och en lärlingsutbildning värd namnet, med en viktig del av utbildningen förlagd till företag. Vi kan alltså se fram emot att det inom några år kommer en proposition om en ny gymnasieskola. Sedan fanns det förstås några förslag, som har tagits upp här, i den gamla propositionen som vi från alliansens sida hoppas kunna återkomma till. Historia borde bli ett kärnämne. Rätten till frisök, som har diskuterats här i dag, ska naturligtvis garanteras. Där kan vi förvänta oss att det kommer ett förslag. För min del hoppas jag också att vi så småningom kan övergå till ämnesbetyg. Men de ämnesbetyg som föreslogs i den propositionen skulle inte garantera att en elev inte förlorade på att välja en svårare kurs. Fru talman! Jag tror också att det handlar om en ideologisk fråga. Själva attityden till skola och bildning behöver förändras. I många år har arvet från 60-talet vilat tungt över den svenska skolan. Debatten har handlat om hur man ska jobba, hur lärarna ska undervisa. Men det har varit förlegat att tala om kunskaper. Det var gammalmodigt att tala om baskunskaper och så vidare. Jag tror att det är dags att fokusera på kunskapsmålen, både när det gäller praktiska utbildningar och teoretiska utbildningar. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att om ett nytt gymnasium hade införts nästa år hade inga större principiella förändringar införts. Men samtidigt hade skolan fått arbeta en hel del med bland annat nya kursplaner och ett nytt tveksamt ämnesbetygssystem. Sedan hade man fått börja om med det arbetet när den nya regeringens stora gymnasiereform hade kommit om några år. Jag tror att skolan behöver rimlig arbetsro till dess att det finns en väl förberedd gymnasiereform som också kan förväntas hålla ett stort antal år i framtiden. Därför tycker jag att det är klokt att det gamla riksdagsbeslutet dras tillbaka. Därför yrkar jag också bifall till förslagen i utbildningsutskottets betänkande.

Anf. 91 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Ulf Nilsson säger att 60-talet vilar tungt över oss. Jag tycker att vi går tillbaka till 60-talet. Det var då jag gick i skolan. Jag känner igen exakt det förslag som ni lägger fram nu. Det är precis som det var då. Det kan jag säga hyllar jag inte. Under den här debatten har ni bara svarat allmänt svävande på frågorna. Men nu ställs min förhoppning till Ulf Nilsson, Folkpartiet, eftersom det är folkpartistiskt styre i departementet. Varför vill Folkpartiet inte genomföra vårt förslag till lärlingsutbildning, förstärkning av yrkesprogrammen, frisök och ämnesbetyg till exempel? Här talas om att vi inte vill stödja utvecklingen av yrkesprogrammen. Det var en av huvudfrågorna i vår reform och att vi skulle stärka de elever som gick på individuella programmet och ge dem en reell chans att komma in på ett nationellt program. Det gör man snarare narr av. Det tycker jag är allvarligt. Varför måste 300 000 elever vänta på att det ska bli bättre? Jag skulle vilja ställa frågan till Ulf Nilsson: Vem frågar efter mindre kunskaper? Det är det som ni utmålar som förslag.

Anf. 92 Agneta Lundberg (S)

Fru talman! Jag tror att vi alla, näringslivet och övriga i arbetslivet, frågar efter mer kunskaper men också olika kunskaper. Man behöver inte ha samma kunskaper i litteraturhistoria som när man ska börja läsa litteraturvetenskap på universitetet om man ska jobba i till exempel en teknisk industri. Det är inte så konstigt att ha olika kurser i kärnämnen med möjlighet att komplettera till högskolebehörighet. Säkert kommer det att finnas många yrkesutbildningar som också kommer att ha högskoleförberedande kärnämneskurser, men att säga att det ska vara obligatoriskt på alla kurser är förlegat. Jag kan påminna om att Sverige är det enda landet i Europa som har den typen av sammanhållen gymnasieskola. Vi kan inte säga att vi ligger i topp i resultaten i Europa. Den lärlingsutbildning ni föreslår är ingen riktig lärlingsutbildning. Den ska hålla sig till de 17 gymnasieprogrammen. Det finns inga förberedda förslag för hur företagen ska ersättas för lärlingsplatser eller hur företagen på ett helt annat sätt ska ta ett ansvar för utbildningen på det sätt som till exempel Scaniaskolan gör. Jag tror att regeringen kommer att vara öppen för olika typer av försöksverksamhet under den här perioden innan förslaget läggs fram. Men ert förslag skulle inte öppna några nya möjligheter. Ert förslag om ämnesbetyg var en av de saker som oroade många lärare och skolor. Jag fick många samtal där de sade att även om de i princip gillar ämnesbetyg var det inte utklarat om en människa skulle riskera att förlora sina möjligheter genom att välja en svårare kurs och få lägre betyg när man senare söker till högskolan. Det var inte riktigt klart i ert förslag. Agneta Lundberg talar om 60-talet. Jag talar om arvet från 60-talsideologin. Det var ungefär 1968 när många av oss - jag var själv påverkad - hade en vision om en kravlös och läxfri skola. Den skolideologin har förstört mycket i den svenska skolan. Jag tycker att det är skönt att många både unga och gamla har lämnat den.

Anf. 93 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag har aldrig haft en dröm om en kravlös skola. Det är precis tvärtom. Med den bakgrund jag kommer från vill jag ha krav och kunskap. Vi visste att kunskap ger makt att förändra. Det är något vi pådyvlas med jämna mellanrum, och jag är ordentligt trött på det. Sedan var det frågan om mer kunskap. Det behöver inte vara exakt samma kunskap för att det ska vara kunskap. Vi sade att kärnämnena ska kopplas närmare karaktärsämnena i de olika programmen. Det innebär inte lägre eller sämre kunskaper utan bättre. Det är ett sätt att jobba som ger mer motivation. Det känns som att vi inte får något mer svar från Ulf Nilsson heller. Det är kanske skolminister Björklund vi skulle ha haft här. Jag förväntade mig att han skulle vara här. När han gör en så drastisk sak som att dra tillbaka en gymnasiereform borde han vara med i debatten.

Anf. 94 Mats Pertoft (Mp)

Fru talman! Agneta Lundberg talar om att kärnämnena ska infärgas, påverkas, av det program man läser. Det är bra. Det är en pedagogisk metod. Men det är fortfarande samma kurser. Om Agneta Lundberg talar med lärarna i gymnasieskolan kommer hon att få höra att ert nuvarande system lett till ett hyckleri. Alla lärare vet att i de kurser som finns i dag i matte, svenska eller engelska är det massor av elever som inte skulle ha fått godkänt om de hade gått på ett studieförberedande program. Men eftersom eleverna är flitiga men läser på ett annat sätt och inte är lika teoretiskt intresserade på en del av yrkesprogrammen tycker många lärare att de inte kan sätta Icke godkänd. Det kan jag förstå. Jag tycker att det är bättre att vi har ett ärligt och öppet system där vi säger att det finns olika kursplaner för eleverna beroende på ambitionsnivå. Det kan naturligtvis variera. Sverige är det enda landet i Europa som har en sammanhållen gymnasieskola där man inte gör någon skillnad på yrkes- och gymnasieskola. Våra resultat i Europa är medelmåttiga. De är inte i topp. Jag är övertygad om att både utbildningsministern och skolministern kommer att dyka upp i kammaren vid ett flertal tillfällen. Det finns stora möjligheter att fråga dem. Jag tycker ändå att det är helt uppenbart att ert förslag till ämnesbetyg är dåligt genomtänkt. Ert förslag till lärlingsutbildning är inte ett förslag om en ny lärlingsutbildning. Det finns goda skäl att avslå det gamla riksdagsbeslutet.

Anf. 95 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag vill ställa samma fråga till Ulf Nilsson som jag har ställt till de övriga allianspartierna. Jag har lärt mig i politiken att det för oss förtroendevalda mycket handlar om att vara ödmjuka inför verkligheten. Det ska inte bara vara torrsim, inte bara teori, utan man ska försöka prova i verkligheten och ta till sig erfarenheter. Varför stryker ni nu försöket till frisök? Varför tar ni bort möjligheterna för de elever som väljer gymnasieskola under våren 2007 att välja kommunala gymnasieskolor i andra kommuner än hemkommunen? Varför kan ni inte tänka er att prova ett nytt system för lärlingsutbildning i Sverige när vi faktiskt inte vet? Vi har diskuterat frågan sedan sekelskiftet. Lärlingsutbildningen har aldrig riktigt fungerat i Sverige. Det är intressant att tänka sig när det har fungerat utmärkt - eller, bättre sagt, allt sämre - i Tyskland och andra länder. Varför vill ni inte prova något i verkligheten i stället för att säga att ni ska tänka ut den perfekta lösningen i tankevärlden för att sedan låta den förverkligas? Prova i stället och förbättra det som kanske inte är perfekt.

Anf. 96 Mats Pertoft (Mp)

Fru talman! Jag vill hävda att det inte är ett nytt system som den gamla regeringen har föreslagit med lärlingsutbildning utan det är i praktiken en fortsättning av de 17 gamla programmen med möjligen lite utökad praktik på arbetsplatser. Jag svarar Mats Pertoft som jag har svarat andra tidigare, nämligen att jag vet att regeringen kommer att vara mycket positiv till aktiv försöksverksamhet med olika typer av lärlingsutbildningar. Eftersom det den gamla regeringen har föreslagit inte är ett nytt system ser jag ingen anledning att genomföra det. Vi har sagt flera gånger att regeringen kommer att återkomma till frågan om frisök. Det finns redan goda möjligheter tack vare de borgerliga partierna och tack vare att Miljöpartiet har stött dem i många kommuner och det därmed har varit möjligt att samarbeta och välja mellan olika kommuner. Det är logiskt när man drar tillbaka en gymnasieproposition att det är lite svårt att plocka ut olika delar. "Det här drar vi tillbaka men det drar vi inte tillbaka." De hänger trots allt samman. Även formuleringarna om frisök hängde samman med den struktur på gymnasieskolan som den gamla regeringen tänkte föreslå. Det är naturligt att dra tillbaka det hela, och de delar i förslaget där vi delvis hade samma åsikter får vi återkomma till.