Associationsrättsliga frågor m.m. (Betänkande 2007/08:CU7 Civilutskottet)

Anf. 77 Ameer Sachet (S)

Herr talman! Vi ska debattera civilutskottets betänkande nr 7, Associationsrättsliga frågor m.m. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3 samt göra kammaren uppmärksam på vårt särskilda yttrande kring franchising. Den nya aktiebolagslagen, som trädde i kraft den 1 januari 2006, innebar en modernisering av den svenska aktiebolagsrätten och förenklingar för små och medelstora företag. Enligt Socialdemokraternas uppfattning bör förenklingsarbetet fortsätta med sikte på att ytterligare förenkla den gällande aktiebolagslagen. Med denna inriktning känns krav på att skapa en ny företagsform inte särskilt motiverat. Aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser är ett av aktiebolagets mest karakteristiska drag. För att balansera denna avsaknad av personligt betalningsansvar har regler som garanterar att bolaget alltid har tillgångar som minst svarar mot bolagets förpliktelser införts. Kravet på att ett aktiebolag ska ha ett visst aktiekapital är av grundläggande betydelse i det avseendet. Därför anser vi att det för såväl privata som publika aktiebolag måste ställas krav på visst minimikapital. När det gäller revisionspliktens omfattning anser vi att revisionen i mindre bolag inte ska behöva göras mer betungande än vad som verkligen är nödvändigt. Jag vill dock understryka att bestämmelserna om revision fyller en viktig funktion i det associationsrättsliga regelverket för såväl aktieägare, bolagets borgenärer och anställda som det allmänna. Att undanta mindre bolag från revisionsplikten skulle bland annat påtagligt öka risken för ekonomisk brottslighet i sådana bolag. Skatteverkets så kallade skattefelskarta visar att mikro- och småföretagen svarar för mer än hälften av de felande 133 miljarderna. Att ta bort revisionsplikten gör ju också att ärliga företagare får ännu sämre möjligheter att få ut sina fordringar från dem som är oärliga. I samband med att civilutskottet i november 2007 hade överläggningar med företrädare för regeringen beträffande kommissionens meddelande om ett förenklat företagsklimat på områdena bolagsrätt, redovisning och revision framförde vi socialdemokrater synpunkter på den svenska ståndpunkten. Enligt vår uppfattning borde det av den svenska ståndpunkten klart framgå att vi från svensk sida helt motsätter oss att medlemsstaterna inte ska tillåtas att kräva revision och att EU ska få avgöra om kravet på offentlighet av finansiell information från små företag ska tas bort. Detta ställde sig också ledamöterna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet bakom. Herr talman! I den andra reservationen, i vilken vi är överens med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, tar vi upp frågan om könsfördelningen i bolagsstyrelser. Vi tycker att det är viktigt med en jämn fördelning när det gäller representationen av män och kvinnor i bolagsstyrelser. Det handlar om en rättvis fördelning av makt och inflytande mellan könen även i företagen. Jämställdheten är i grunden en fråga om demokrati, men det handlar också om att ta till vara båda könens kompetens. I de aktiebolag i vilka staten har ett bestämmandeinflytande hade den tidigare, socialdemokratiska regeringen med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställt upp delmålet att andelen kvinnliga styrelseledamöter skulle vara minst 40 procent år 2003. Målet uppnåddes genom ett kontinuerligt och systematiskt nomineringsarbete. Det är däremot sämre med detta i de privata bolagens styrelser. Fortfarande är det svårare för kvinnor att ta sig fram där. Den tidigare, socialdemokratiska regeringen gav en sakkunnig i uppdrag att överväga frågan om en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser. Uppdraget redovisades i maj 2006. I promemorian föreslås bland annat regler i aktiebolagen om könsfördelningen i styrelser för publika aktiebolag. I stället för att skicka detta förslag på remiss beslutade den borgerliga regeringen att avfärda idén och tanken att göra näringslivet mer jämställt. Vi anser att detta är djupt beklagligt, och vi är mycket bekymrade över vad regeringens politik kommer att få för konsekvenser för jämställdheten överlag och inom näringslivet. Enligt vår uppfattning har bolagen redan fått god tid på sig att själva försöka komma till rätta med problemet med mansdominerade styrelser. Regeringen bör snarast lägga fram ett lagförslag som innebär att andelen kvinnor i privata bolagsstyrelser måste vara minst 40 procent. En fråga som måste ställas är: Vilken är den borgerliga strategin för att öka antalet kvinnor i de privatägda bolagens styrelser? Herr talman! Den tredje reservationen, som vi socialdemokrater i detta fall har tillsammans med Vänsterpartiet, handlar om kooperationen och ekonomiska föreningar som utgör en viktig del av den svenska ekonomin. Lagen om ekonomiska föreningar har inte varit föremål för någon heltäckande översyn sedan den trädde i kraft i januari 1988. För att upprätthålla konkurrensen mellan olika associationsformer är det av yttersta vikt att lagstiftningen är neutral i förhållande till olika associationsformer. Då måste man kanske se över villkoren för ekonomiska föreningar. En revidering av lagen om ekonomiska föreningar bör göras i syfte att låta denna företagsform konkurrera på lika villkor med andra associationsformer. Den översyn som justitieministern aviserat bör komma till stånd så snart som möjligt och ha ett parlamentariskt inslag. Herr talman! Vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande om franchising. Vi anser att en franchisetagare i egenskap av den svagare parten i ett franchiseförhållande befinner sig i en utsatt situation. Lagen om franchisegivares informationsskyldighet, som trädde i kraft den 1 oktober 2006, syftar till att stärka en blivande franchisetagares ställning i de förhandlingar och diskussioner som föregår undertecknandet av ett franchiseavtal. Vi tycker att den nya lagstiftningen är bra och att den fyller en viktig funktion. Vi utesluter dock inte att det kan behövas ytterligare åtgärder för att säkra en franchisetagares ställning. Regeringen bör låta utvärdera lagstiftningen för att se om den fyller sina syften. Vi utgår från att så kommer att ske utan något formellt tillkännagivande från riksdagens sida. Det vore bra om den borgerliga majoriteten här i kammaren kunde bekräfta att man ligger på regeringen i detta ärende.

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 78 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Frågan om fler kvinnor i bolagsstyrelser är inte bara en fråga om demokrati, utan det är också en kvinnofråga. Betydligt fler kvinnor än män väljer att åka kollektivt. Kanske är det för att kvinnor förväntas klara både karriär, barn och hem. Många kvinnor tar även hand om en vilsen make, sina egna föräldrar och ibland även den vilsne makens föräldrar när de behöver omsorg. Då är det bra med kollektivtrafik. Hur många kvinnor har jag inte sett använda tågresan till att förbereda föredragningar och presentationer som de själva eller deras manliga chefer ska hålla senare på dagen? Ingen styrelse skulle klara sig utan beslutsunderlag som ofta är framtaget och också presenterat av kvinnor. De män som väljer tåget är inte så många, men de använder i betydligt högre utsträckning restiden till att prata sport och annan hobby med tillfälliga medresenärer. Villkoren är alltså olika för män och kvinnor, och man kan inte annat än att beundra den beslutsamhet som oftast ligger bakom framgångsrika kvinnor. Detta föranleder mig, herr talman, att påpeka betydelsen av en väl utbyggd infrastruktur som ett av många bidrag för att underlätta för kvinnor att klara de högt ställda kraven. En utbyggnad av exempelvis Dalabanan och ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge skulle underlätta för många kvinnor i Dalarna att våga ta steget till styrelsesammanträdena vid Arlanda och i Stockholms innerstad. Visst sker det förändringar, men fortfarande är det vanligare att männen prioriterar jobbets krav före barn och familj än att kvinnorna gör det. Moderna män har i ökad utsträckning, som tur är, lagt sig till med ett mer kvinnligt beteende på detta område. Men det betyder faktiskt att behovet av mer plats på spåret blir ännu viktigare om även männen börjar ställa större krav på tillgänglighet för att ta plats i ett styrelserum. Som talmannen säkert förstår är det reservation 2 i betänkandet som jag försöker tala mig varm för och som jag också yrkar bifall till. Vi i Miljöpartiet anser att bolagen har fått mer än tillräckligt med tid på sig för att ändra på den snedfördelning som råder i de flesta bolagens styrelser. Det är nu hög tid för riksdagen att lagstifta om att det underrepresenterade könet inte ska tillåtas att utgöra mindre än 40 procent av antalet ledamöter i styrelsen. Det är dags för kvotering. Det räcker uppenbarligen inte med bra barnomsorg, bra kollektivtrafik och bra utbildning som stöd. Det räcker inte att kvinnor numera är mer framgångsrika än männen på våra universitet och att de företag som vågat ta in fler kvinnor i sina styrelser är de företag som är mest framgångsrika. Det räcker uppenbarligen inte ens med ett hot om lagstiftning för att företagen ska förstå sitt eget bästa. Herr talman! Det ligger inte i tidsandan att värna gammalt skråtänkande. Vi i riksdagen måste hjälpa näringslivets nomineringskommittéer ut ur bunkrarna. För att klara konkurrensen med omvärlden behöver vi fler kvinnor i bolagens styrelserum. Jag skulle, herr talman, kunna prata länge om kvinnornas roll för att ställa om näringslivet till långsiktigt hållbar produktion och en helt ny inriktning i produktionens innehåll som ökar möjligheten för oss att klara utmaningen från det ständigt förändrade klimatet. Men jag väljer att sluta här och yrkar bifall till reservation 2.

Andreas Norlén (M)

Anf. 79 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Detta betänkande om associationsrättsliga frågor behandlar flera ämnen av stor betydelse för att vi ska få ett gott företagsklimat i Sverige. Det finns flera motioner om nya företagsformer och om revisionspliktens omfattning och därmed sammanhängande frågor. Sammantaget handlar det om att göra det enklare, billigare och roligare att driva företag, vilket är en viktig ambition och en viktig del av regeringens arbete för att skapa ett bättre företagsklimat i Sverige. Det pågår också ett omfattande arbete med dessa frågor inom både Regeringskansliet och EU. Exakt var det arbetet kommer att landa är för tidigt att säga. Vi fick höra från oppositionen att man vill stänga dörrar när det gäller hur långt och i vilken riktning detta arbete ska gå. Jag vill hävda att det är alldeles för tidigt att göra sådana avgränsningar som Socialdemokraterna förespråkar. Det finns utredningar som sitter i Sverige, och kommissionen arbetar med frågorna på EU-nivå. Det är helt enkelt för tidigt att säga var detta kommer att landa. Men inriktningen är mycket tydlig, nämligen att det ska bli enklare att driva mindre företag. Det är en mycket viktig ambition. När det gäller den politiskt mest brännbara frågan i betänkandet, nämligen könsfördelningen i aktiebolagens styrelser, kräver oppositionen, som vi har hört, kvotering i en lag som säger att minst 40 procent av styrelseledamöterna i börsbolagens styrelser ska tillhöra det underrepresenterade könet. Eller mer rakt på sak: Det ska vara minst 40 procent kvinnor i bolagens styrelser. Det är ett faktum att det finns få kvinnliga styrelseledamöter i börsbolagens styrelser. Det är också ett faktum att detta inte är någon tillfällighet. Det finns en mängd faktorer som förklarar det. Det är säkert sådant som att män tenderar att välja män inom näringslivet. Det finns gamla nätverk som påverkar detta. Det avspeglar också att det finns relativt få kvinnor på toppositioner på chefsnivå inom näringslivet, för det är ur den kretsen man ofta rekryterar styrelseledamöter. Detta är inte tillfredsställande. Det är angeläget att män och kvinnor har lika goda förutsättningar att göra karriär i näringslivet, såväl att nå chefsposter som att få styrelseuppdrag. Det är också allmänt sett angeläget att fler kvinnor startar och driver företag, såväl stora som små. Det är viktigt att också kvinnor får möjlighet att förverkliga affärsidéer, att vara entreprenörer och att skapa sig den tillvaro som företagandet innebär. Det påpekas i betänkandet, och det finns skäl att nämna det även här i kammardebatten, att regeringen har lyft fram kvinnors företagande som ett prioriterat område inom näringspolitiken. I budgeten för 2007 avsatte regeringen 100 miljoner kronor för att främja kvinnors företagande samt öka kunskapen och forskningen om kvinnors företagande. Dessutom har Nutek fått ett särskilt uppdrag att arbeta med kvinnors företagande. Härtill kan nämnas att näringsministern tagit initiativ till att utse 500 kvinnliga företagare runt om i landet till ambassadörer för kvinnligt företagande just för att visa på goda förebilder och uppmuntra andra kvinnor att ta steget till eget företagande. När allt detta är sagt inställer sig frågan: Är oppositionens förslag, kvotering till bolagsstyrelser, en god idé? Det enkla svaret är nej. Allmänt sett är jag tveksam till kvotering som metod oavsett vilken typ av rekrytering det handlar om. Kvotering innebär en tydlig risk att man inte ser individerna utan enbart betraktar människor som delar av olika kvotgrupper. Vi kan dock lämna den diskussionen. Jag vill hävda att kvotering är särskilt olämpligt när det gäller rekrytering till just bolagsstyrelser. Det beror på styrelseuppdragets särskilda förtroendekaraktär och dess koppling till ägandet av företaget. Vad är en bolagsstyrelses uppdrag? Jo, det är, som det heter i aktiebolagslagen, att förvalta bolagets angelägenheter. Det är ett mycket vitt mandat. Det handlar om att mellan bolagsstämmorna får styrelsen fatta beslut om vilka åtgärder som helst som inte strider mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Det handlar om att köpa företag, sälja dotterbolag, lägga ned fabriker, starta nya verksamheter, lansera nya produkter och så vidare, alltså att utöva all den makt som tillkommer ägarna, att tillvarata ägarnas intressen i varje detalj. Därför är det, herr talman, av central betydelse att ägarna fritt får välja vilka individer som ska tillvarata deras intressen, utöva deras rätt. Om jag behöver hjälp att tillvarata mina intressen - om jag behöver en ekonomisk konsult för att få råd om min ekonomi eller en advokat för att få hjälp i en rättegång - måste jag självklart vara fri att välja den person som jag har allra störst förtroende för, utan statliga pekpinnar. På samma sätt förhåller det sig när de som äger ett företag ska välja vilka som ska sitta i deras styrelser. Det måste de få göra utan statliga tvångsregler. Jan Lindholm sade att när företagarna inte förstår sitt eget bästa måste riksdagen gripa in med lagstiftning. Vi 349 ledamöter i Sveriges riksdag, eller den grupp som Jan Lindholm kanske snarare syftar på, den del som utgör oppositionen, är alltså bättre skickade än landets alla aktieägare att avgöra vilka personer som på bästa sätt kan göra svenskt näringsliv konkurrenskraftigt på den internationella marknaden. Det är en fullkomligt häpnadsväckande ståndpunkt. Att anse att företagare inte förstår sitt eget bästa kan man naturligtvis göra, men de företagare som inte kan tillvarata sina intressen och driva sina företag på ett professionellt sätt slås ut i den inhemska eller globala konkurrensen. Så enkelt är det. De företagare som inte väljer goda medarbetare i styrelser och ledningsgrupper klarar sig inte på marknaden. Jag måste säga att jag litar betydligt mer på aktieägarnas förmåga att välja dessa personer än jag litar på Jan Lindholm. Jag delar uppfattningen att det vore bra med fler kvinnliga ledamöter i börsbolagens styrelser. Debatten förs emellertid i fel forum. Om oppositionen vill åstadkomma en reell förändring, om oppositionen vill omsätta detta engagemang för att lyfta fram kvinnor inom näringslivet, vill jag uppmana oppositionen att köpa aktier i de svenska börsnoterade företagen, bege sig till bolagsstämmorna, nominera kandidater till bolagens styrelser och med samma emfas som i denna kammare plädera för att dessa personer är de bästa att tillvarata bolagens och ägarnas intressen. Det vore att konstruktivt angripa problemet. Då skulle vi kanske få en bredare debatt i näringslivet och en större förståelse för dessa synpunkter. Så länge debatten förs i denna kammare kommer den inte att leda till någonting annat än vissa avtryck i kammarens protokoll - till den nytta det hava kan. Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag.

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 80 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Jag kan inte låta bli att ta upp den kastade handsken. Andreas Norlén säger att det skulle vara fullständigt befängt att tro att kvinnorna skulle kunna göra ett bra jobb i styrelserna. Betyder det att all den forskning som finns på området är fel, alltså den som visar att de företag som vågar bryta trenden och sätta in kvinnor i styrelserna är de mest framgångsrika företagen i vårt land?

Andreas Norlén (M)

Anf. 81 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Jan Lindholm har en mycket selektiv perceptionsförmåga när det gäller att uppfatta vad andra människor säger i debatten. Jag förnekade inte att kvinnor gör bra insatser i de företag där de är verksamma. Tvärtom sade jag att jag tror att det vore bra för näringslivet om det fanns fler kvinnor i bolagens styrelser. Jag vill påstå att Jan Lindholms eget exempel illustrerar den poäng jag ville göra. Om de företag som väljer in kvinnor i sina bolagsstyrelser är de mest framgångsrika, klarar sig bäst på marknaden, kommer den utveckling som både Jan Lindholm och jag eftersträvar naturligtvis att fortsätta, nämligen att kvinnor och män får samma möjligheter att göra karriär i näringslivet. Jan Lindholm säger precis detsamma som jag sade, att svenska företag måste hävda sig i en global konkurrens och de som väljer de mest framgångsrika metoderna kommer att klara sig bäst. Då är det jättebra att Jan Lindholm lyfter fram den forskning som finns. Men att ta steget från det konstaterande som Jan Lindholm just gjorde till att säga att staten ska tvinga alla bolag att göra på ett visst sätt känns för mig väldigt, väldigt långt. Jag skulle vilja fråga Jan Lindholm varför han inte litar på sin egen forskning och vågar låta den fria konkurrensen ha sin gång. De företag han så djupt ogillar, de som är fyllda av mulliga mansgrisar, får väl gå under i konkurrensen med de företag som är klokare och mer framsynta. Varför vågar han inte lita på det?

Andreas Norlén (M)

Anf. 81 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Jan Lindholm har en mycket selektiv perceptionsförmåga när det gäller att uppfatta vad andra människor säger i debatten. Jag förnekade inte att kvinnor gör bra insatser i de företag där de är verksamma. Tvärtom sade jag att jag tror att det vore bra för näringslivet om det fanns fler kvinnor i bolagens styrelser. Jag vill påstå att Jan Lindholms eget exempel illustrerar den poäng jag ville göra. Om de företag som väljer in kvinnor i sina bolagsstyrelser är de mest framgångsrika, klarar sig bäst på marknaden, kommer den utveckling som både Jan Lindholm och jag eftersträvar naturligtvis att fortsätta, nämligen att kvinnor och män får samma möjligheter att göra karriär i näringslivet. Jan Lindholm säger precis detsamma som jag sade, att svenska företag måste hävda sig i en global konkurrens och de som väljer de mest framgångsrika metoderna kommer att klara sig bäst. Då är det jättebra att Jan Lindholm lyfter fram den forskning som finns. Men att ta steget från det konstaterande som Jan Lindholm just gjorde till att säga att staten ska tvinga alla bolag att göra på ett visst sätt känns för mig väldigt, väldigt långt. Jag skulle vilja fråga Jan Lindholm varför han inte litar på sin egen forskning och vågar låta den fria konkurrensen ha sin gång. De företag han så djupt ogillar, de som är fyllda av mulliga mansgrisar, får väl gå under i konkurrensen med de företag som är klokare och mer framsynta. Varför vågar han inte lita på det?

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 82 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Andreas Norlén har i sitt anförande pekat på en del av de problem som finns, alltså att män gärna väljer män och så vidare. Det är det jag menar när jag säger att det är dags att försöka bryta skråtänkandet. Det finns en mängd traditioner bakom det förhållandet att männen är i majoritet i styrelserna, att väldigt få kvinnor sitter med i dem. De traditionerna behöver brytas. När faktaunderlaget inte räcker till för styrelserna att klara det betyder det att det finns för mycket gammal mossa i systemet, och då behöver vi som politiker göra något åt det. När aktörer ute på marknaden inte ser vilka steg de bör ta är det vår uppgift att skicka tydliga signaler; det gäller alla områden. Som offentliga ägare - fortfarande är samhället ägare av vissa företag, även om alliansen försöker avskaffa det - har vi möjlighet att gå före. Vi har från vår sida jobbat hårt med att utveckla direktiven till företagen och till våra ägarrepresentanter så att samhället kan gå före och visa vägen. Det har varit mycket framgångsrikt. Det är därför företagen i offentlig ägo ofta är väldigt framgångsrika. Det behöver emellertid göras mer. Debatten har pågått länge, men det händer ingenting med den frivillighet som finns. Vi behöver stärka vårt näringsliv, och då tycker jag att det är vår skyldighet att från samhällets sida gå in och tydligt peka på detta. Jag menar inte att kvoteringen skulle behöva finnas för evigt. Det behövs ett systemskifte, och då är det ofta viktigt att hjälpa till genom politiska beslut. Det är helt korrekt att ägarna ska styra, men ägarna behöver se vilka fördelarna skulle vara om vi fick fler kvinnor i bolagsstyrelserna.

Andreas Norlén (M)

Anf. 83 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Jag tittade i mina papper en stund för att göra några anteckningar. Jag hörde bara rösten och tänkte: Var det Lars Ohly som hade begärt ordet? Jag hade skrivit upp följande citat: Om aktörer på alla områden inte ser de steg de bör ta är det vår uppgift som politiker att visa dem till rätta. Genast fick jag associationer till ett helt annat samhällssystem på andra sidan Östersjön, men sedan tittade jag upp och såg att det var Jan Lindholm som stod där och kände mig genast lite tryggare. Inte desto mindre öppnar Jan Lindholms generella, principiella uttalande för hur långtgående statlig styrning av näringslivet som helst. Om det är så att näringslivet inte inser sitt eget bästa i den här frågan, vad är det då Jan Lindholm och hans kolleger hittar på nästa gång att näringslivet inte begriper? Det här öppnar för en mycket långtgående reglering och en styrning av näringslivet som jag tror vore djupt skadlig för vårt land. Jag hade inte väntat mig riktigt så svepande och vänsterradikala uttalanden från Jan Lindholms sida, men icke desto mindre är det mycket nöjsamt att angripa dem, eftersom de är så tacknämliga. Det kan man ha ett visst nöje av, men den bakomliggande principfrågan är naturligtvis djupt allvarlig, därför att det handlar om vilken syn man har på ett fritt näringsliv och på statlig styrning av näringslivet. Sammanfattningsvis: Jan Lindholm och jag är överens om att det behövs fler kvinnor i näringslivet och på ledande positioner. Vi är däremot djupt oense om vilka metoder som krävs för att nå det målet och vilka metoder som är lämpliga. Jag menar att det är viktigt med opinionsbildning och goda exempel. Det är viktigt att driva de här frågorna i den allmänna debatten. Men att gå till lagstiftning och tvinga företagens ägare att välja de personer som staten tycker är lämpliga är ett alldeles för långt steg att gå.

Lennart Pettersson (C)

Anf. 84 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Vi har i dag att behandla bland annat ett antal motioner om lättnader för att bilda aktiebolag genom lägre aktiekapital, en enklare redovisning och att revisionsplikten tas bort för mindre företag. Det är lätt att instämma i motionernas syfte, i likhet med civilutskottets betänkande, men vi kan också konstatera att detta arbete redan pågår. Den del som berör förenklad redovisning ska slutredovisas den 1 juni 2009. Revisionsuppdraget kommer att redovisas den 1 september i år och översynen av aktiekapitalets storlek kommer att redovisas den 31 mars 2009. Det är alltså mycket på gång, och delbetänkanden kommer i år i alla tre utredningarna. Med andra ord finns det goda förutsättningar för att genomföra kraftiga förbättringar för företagsklimatet de närmaste åren, vilket också är både Centerpartiets och alliansregeringens mål. Jag har fått möjligheten att sitta med i referensgruppen till utredningen om revisorer och revision, bland annat tillsammans med Johan Löfstrand, och det möte vi hade i november var mycket givande. En intressant sak är hur vi ska definiera småföretag. Det är tre begrepp som används: omslutning, omsättning och antal anställda. Om vi väljer en modell som ligger ganska nära Danmarks och Finlands, med en omslutning på 1 ½ miljon kronor, en omsättning på 3 miljoner kronor och tre anställda berörs ungefär hälften av våra ca 320 000 aktiebolag, alltså 160 000. EU har i detta sammanhang en maxgräns på 41 ½ miljoner kronor i omslutning, 83 miljoner kronor i omsättning och 50 anställda. Ifall Sverige kommer att använda den gränsen slipper ca 97 procent av bolagen revisionsplikten. Om jag skulle välja i dag, utan att ha alla konsekvenser på bordet, skulle jag föredra en högre gräns framför en lägre i motsats till socialdemokraterna och deras reservation. Däremot har man självklart möjligheten att fortsätta med revisor om man så önskar. En bra revisor kan tillföra mycket till ett företag, så det kan inte enbart ses som en belastning. Därtill kommer att bankerna förmodligen kommer att kräva en godkänd eller auktoriserad revisor för att ställa sig positiva till nya krediter. En annan icke oväsentlig fråga är om riskerna med ekonomisk brottslighet ökar om revisionsplikten tas bort. Frågan om aktiekapitalets storlek hör samman med en eventuell ny företagsform, och båda delarna ska beaktas i utredningsuppdraget. Det kan ju vara så att om storleken på aktiekapital sänks, om än inte lika lågt som i England där det räcker med 2 pund, minskar också behovet av en ny företagsform. Jag ser fram emot resultaten från utredningarna med målet att underlätta företagandet i Sverige med fler företag och bättre konkurrensvillkor gentemot omvärlden - helt i linje med Centerpartiets och alliansens politik. Herr talman! Det finns också några motioner om könsfördelningen i bolagsstyrelser. Gemensamt för motionärerna är att de vill lagstifta om att fler kvinnor ska finnas med i styrelserna, med undantag av en mp-motion som faktiskt ser till båda könen. Vi är överens om att det behövs fler kvinnor i styrelserna, men inte om att det ska ske lagstiftningsvägen, och det framgår också av utskottets betänkande, som jag instämmer i. Förändringen, och därmed också förbättringen, får ske på frivillig väg. Det är den samlade kompetensen i en styrelse som avgör företagets framgång, och behovet växlar över tiden. Att tvinga ett företag att avstå från en duktig ledamot på grund av fel kön är inte hållbart. Det gäller oberoende av om det är en man eller kvinna. I några av de socialdemokratiska motionerna talas det bara om lagstiftning om kvinnors rätt till styrelseplatser, och detta har hela oppositionen i utskottet ställt sig bakom i sin gemensamma reservation. Hur jämställt är det? Är det inte viktigt att båda könen är representerade? Varför ska det i så fall inte finnas garantier för männen med minst 40 procents andel i bolagsstyrelser? Jag är övertygad om att med rätt opinionsbildning och rätt förebilder kommer vi inom en nära framtid att få en balans som är önskvärd och som därmed också bidrar till en mer positiv utveckling i företagarnas Sverige. Det finns också en motion om ytterligare lagstiftning om franchising med målet att stärka franchisetagarens ställning. I min roll som företagare har jag sedan 1992 tillhört kedjor. Det har inte varit rena franchisevillkor, men en lightvariant där mycket är snarlikt. När man tecknar ett franchiseavtal eller går med i en kedja gör man det frivilligt och förhoppningsvis med öppna ögon. De villkor som gäller redovisas också öppet, varför jag inte kan se något behov av en skärpt lagstiftning. Herr talman! Till sist: När jag läste igenom motionerna såg jag ett mönster. Ett mönster som visade att av tolv motioner var hälften underlättande för företagande och den andra halvan försvårande. Alliansledamöter har skrivit fyra motioner, och samtliga är underlättande. Oppositionen har skrivit åtta, och av dem är sex försvårande och två underlättande. Det visar kanske en del om hur vi ser på företagandet. Det är inte fler detaljregler som behövs för att skapa fler företag och ge fler arbetslösa möjlighet att få jobb. S, v och mp vill fortsätta förbudslinjen och detaljstyrningen. Centerpartiet och alliansen bejakar frihet, gott omdöme och sunt förnuft. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 85 Jan Ertsborn (Fp)

Herr talman! I detta ärende, liksom i merparten av ärendena, är vi så överens mellan allianspartierna att det skapar svårigheter att komma som tredje talare. Jag måste inleda med att säga att vad som har framförts av Andreas Norlén och Lennart Pettersson helt stämmer överens med våra synpunkter från Folkpartiets sida. Jag har personligen ganska stor erfarenhet av att driva företag. Jag har varit involverad i en stor mängd företag. Med den bakgrunden skulle jag i och för sig kunna föra en debatt om företagsformer, aktiekapitalets storlek och revisionsplikten. Men jag tycker att den debatten ska föras när de utredningar som nu pågår är slutförda. Jag tycker att det är lite beklagligt att det finns partier i riksdagen som har låst sig redan i förväg. Men förhoppningsvis är låsningarna inte värre än att det går att öppna upp dem när väl utredningarna ligger på bordet. Det är alldeles uppenbart att vi måste göra en del saker. Om det sedan handlar om en ny företagsform eller att aktiekapitalets storlek ska förändras vill jag i första hand se utredningarna ta ställning till. När det gäller revisionspliktens borttagande för mindre företag har jag fört diskussioner med både revisorer och ett antal företrädare för banker. De är inte bekymrade för borttagandet. De kan till och med se det positivt, inte minst revisorerna, som slipper ha den konstiga dubbelrollen som man egentligen inte får lov att ha, det vill säga att vara både konsult och revisor. Småföretagarna behöver inte två personer. Småföretagarna behöver en bra revisor eller redovisningskonsult. Det har egentligen ingen betydelse vilken titeln är, utan det är naturligtvis kunskaperna som är det viktiga. Det kommer enligt min bestämda uppfattning att bli en fördel för många småföretagare att slippa betala för de dubbla tjänsterna. När det gäller könsfördelningen i bolagsstyrelserna har det uppenbarligen blivit en symbolfråga för oppositionspartierna att driva. Jag har personligen väldigt svårt att förstå varför man inte kräver att vartannat börsbolag ska ha en kvinnlig vd, varför inte varannan person i direktionen ska vara en kvinna och varför inte varannan chefsperson i statliga företag ska vara en kvinna och så vidare. Det gör man naturligtvis inte därför att man inser att det inte är på det viset man ska göra det. Det är fråga om ett jämställdhetsarbete som är mycket vidare än att tala om bolagsstyrelser. Jag instämmer helt i vad Andreas Norlén har sagt. Jag är helt övertygad om att kvinnor kan tillföra mycket bra kunskaper till både stora bolag och små bolag. Det finns ett stort antal företag som drivs med kvinnliga verkställande direktörer. Jag har själv ett sådant uppdrag att jag är styrelseordförande i ett bolag som drivs av 35 år gammal kvinna. Det sköter hon på ett alldeles utmärkt sätt. Problematiken kring bolagsstyrelserna har jag väldigt liten förståelse för. Det är bra att vi har med på listan över kommande utredningar och översyn att titta på lagen om ekonomiska föreningar. Den ska naturligtvis in på prioriteringslistan så fort det finns möjligheter och resurser till det. Jag måste till slut göra Jan Lindholm lite besviken. Om det skulle vara så att vi skulle hamna på samma tåg mellan Falun och Borlänge skulle Jan Lindholm inte få veta särskilt mycket om sport, eftersom det definitivt inte är mitt område. Jag känner faktiskt flera män som inte talar sport vare sig på tåg eller vid andra tillfällen. Den manstypen tror jag kanske vi ska vara lite försiktiga med att måla upp. Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 85 Jan Ertsborn (Fp)

Herr talman! I detta ärende, liksom i merparten av ärendena, är vi så överens mellan allianspartierna att det skapar svårigheter att komma som tredje talare. Jag måste inleda med att säga att vad som har framförts av Andreas Norlén och Lennart Pettersson helt stämmer överens med våra synpunkter från Folkpartiets sida. Jag har personligen ganska stor erfarenhet av att driva företag. Jag har varit involverad i en stor mängd företag. Med den bakgrunden skulle jag i och för sig kunna föra en debatt om företagsformer, aktiekapitalets storlek och revisionsplikten. Men jag tycker att den debatten ska föras när de utredningar som nu pågår är slutförda. Jag tycker att det är lite beklagligt att det finns partier i riksdagen som har låst sig redan i förväg. Men förhoppningsvis är låsningarna inte värre än att det går att öppna upp dem när väl utredningarna ligger på bordet. Det är alldeles uppenbart att vi måste göra en del saker. Om det sedan handlar om en ny företagsform eller att aktiekapitalets storlek ska förändras vill jag i första hand se utredningarna ta ställning till. När det gäller revisionspliktens borttagande för mindre företag har jag fört diskussioner med både revisorer och ett antal företrädare för banker. De är inte bekymrade för borttagandet. De kan till och med se det positivt, inte minst revisorerna, som slipper ha den konstiga dubbelrollen som man egentligen inte får lov att ha, det vill säga att vara både konsult och revisor. Småföretagarna behöver inte två personer. Småföretagarna behöver en bra revisor eller redovisningskonsult. Det har egentligen ingen betydelse vilken titeln är, utan det är naturligtvis kunskaperna som är det viktiga. Det kommer enligt min bestämda uppfattning att bli en fördel för många småföretagare att slippa betala för de dubbla tjänsterna. När det gäller könsfördelningen i bolagsstyrelserna har det uppenbarligen blivit en symbolfråga för oppositionspartierna att driva. Jag har personligen väldigt svårt att förstå varför man inte kräver att vartannat börsbolag ska ha en kvinnlig vd, varför inte varannan person i direktionen ska vara en kvinna och varför inte varannan chefsperson i statliga företag ska vara en kvinna och så vidare. Det gör man naturligtvis inte därför att man inser att det inte är på det viset man ska göra det. Det är fråga om ett jämställdhetsarbete som är mycket vidare än att tala om bolagsstyrelser. Jag instämmer helt i vad Andreas Norlén har sagt. Jag är helt övertygad om att kvinnor kan tillföra mycket bra kunskaper till både stora bolag och små bolag. Det finns ett stort antal företag som drivs med kvinnliga verkställande direktörer. Jag har själv ett sådant uppdrag att jag är styrelseordförande i ett bolag som drivs av 35 år gammal kvinna. Det sköter hon på ett alldeles utmärkt sätt. Problematiken kring bolagsstyrelserna har jag väldigt liten förståelse för. Det är bra att vi har med på listan över kommande utredningar och översyn att titta på lagen om ekonomiska föreningar. Den ska naturligtvis in på prioriteringslistan så fort det finns möjligheter och resurser till det. Jag måste till slut göra Jan Lindholm lite besviken. Om det skulle vara så att vi skulle hamna på samma tåg mellan Falun och Borlänge skulle Jan Lindholm inte få veta särskilt mycket om sport, eftersom det definitivt inte är mitt område. Jag känner faktiskt flera män som inte talar sport vare sig på tåg eller vid andra tillfällen. Den manstypen tror jag kanske vi ska vara lite försiktiga med att måla upp. Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 86 Yvonne Andersson (Kd)

Herr talman! Först yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla motioner. Jag vill främst bemöta de frågor som rör könsfördelning i bolagsstyrelser där oppositionen vill lagstifta om antalet kvinnor i bolagsstyrelser och föreslår en gräns på 40 procent. Detta säger vi nej till. Vi tror inte att det är rätt väg att gå. Därför vill vi inte heller ha en utredning i riktning mot detta. Jag anser att det faktum att man ska lagreglera så att just vi kvinnor får sitta i styrelser är ett handikapp i sig. Vem vill ha en post enbart för det faktum att man är man eller kvinna? Poängen är väl i verkligheten att vi vill ha in det kvinnliga i företagens styrelser och en jämn könsfördelning också i väldigt många andra sammanhang. Herr talman! Jan Lindholm sade att detta är en kvinnofråga. Det är det väl ändå inte alls. Det är ju en mansfråga. Det är männen som ska välja att lyfta fram de kvinnliga perspektiven och välkomna kvinnor till styrelserna. Det tycker inte jag är en kvinnofråga. Redan där går våra meningar isär. Herr talman! För min del är utgångspunkten att alla människor har ett lika värde. Jämställdhet är att varje person oavsett kön har makt över sitt eget liv och bedöms efter sin förmåga. Därför måste alla fördomar undanröjas och inga nya upprättas som förhindrar jämställdhet. Respekten för varandra alldeles oavsett könstillhörighet är grunden för ett jämställt samhälle. Vi deltar alla i kampen mot de traditionella mönster som diskriminerar i samhället och som ofta är till männens fördel. Jag kan inte påstå att alla dessa mönster har med makt att göra. Det kan bero på historiska och kulturella förhållanden alldeles oavsett detta. Jag kan nämna ett exempel. I kampen för den kvinnliga rösträtten fanns en vision om hur de kvinnliga perspektiven skulle komma till uttryck. Det tog ungefär 70 år från rösträttens tillkomst år 1921 innan andelen kvinnor i Sveriges riksdag blev märkbar. Vid ett seminarium för ungefär tre år sedan i riksdagen framkom det att det ser bra ut till det yttre med jämställdheten men att det ändå råder attityder där män är överordnade och kvinnor underordnade. Män dominerar utan att märka det hävdar en del kvinnor. Andra menar att riksdagen är en gammaldags arbetsplats, och då råder de manliga strukturerna. Andra kan åter peka på hur kvinnor har fått en dominerande ställning i utskottsarbetet. Kvinnor representerar inte alltid de kvinnliga perspektiven. Att allt fler kvinnor skulle garantera genomslag för dessa fungerar inte alltid. Det har vi också en hel del erfarenheter och forskning om. Det finns kvinnor som har fått viktiga poster och bra styrelseposter men i realiteten tenderar att följa mansnormen och anammat de manliga perspektiven. Därför har vi fortfarande i näringsliv och offentlig förvaltning normer med mannen som utgångspunkt. Jag tror att just de strävanden efter jämställdhet som begränsar sig till att vara kvantitet egentligen inte gynnar jämställdheten i sig. Det handlar om att lyfta fram de delar som kvinnor ofta är bärare av och att uppvärdera de värderingarna. Det är bättre att förstå djupet i jämställdheten som en kvalitet och att det är lika mycket värt som det manliga. Det tror jag endast kan påskyndas om vi låter människor själva få välja och om vi låter företagen få avgöra. Om det blir den utveckling som Jan Lindholm hävdar och det blir bättre företagande för att man får in en annan och annorlunda kompetens i styrelserna kommer naturligtvis utvecklingen att gå vidare. Det är precis som Andreas Norlén påpekade. Herr talman! Jag anser att den verkliga jämställdheten sker i det tysta i människans väsen. Det handlar om en djup respekt för vad varje människa oavsett kön verkligen kan dela med sig av. Kvotering kan visserligen ha ett berättigande i vissa fall för speciella insatser. Men det kan till och med motverka sitt syfte i andra fall. Det tror jag att det skulle göra när det gäller bolagsstyrelser. Det skulle kunna finnas kvinnor som får gå in i bolagsstyrelser där de bara blir ett alibi för att bolagsstyrelsen är jämställd. Därför tror jag att det är viktigt att vi på allvar går igenom egna värderingar och attityder och funderar på hur vi själva handlar i olika situationer. Även bland de lyssnande i en publik som denna kanske vi kvinnor möter män och vice versa med attityder som vi kan karakterisera som icke-jämställda.

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 87 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Först vill jag säga att inte heller jag, tydligen i likhet med Jan Ertsborn, är någon större sportfantast. Det är kanske därför som min bild av mina manliga medresenärer på tågen är lite sned. Det är möjligt. Men nu övergår jag till Yvonne Anderssons inlägg. Herr talman! Jag kan hålla med om att frågan om fler kvinnor i företagens styrelser också är en mansfråga. Jag valde den andra dimensionen, för jag menar att det också är en kvinnofråga, som jag sade. Jag tycker att det är viktigt att man har de här infallsvinklarna. Visst handlar det också om att manssamhället måste ändras; det är självklart. Det var delvis det som jag och även Andreas Norlén försökte peka på. Det är mycket frågan om bristen på förändringsbenägenhet i manssamhället som är orsaken. Jag tänkte bara kort ställa en fråga eftersom Yvonne Andersson sade: Vi får väl se om det blir så. Jag fick en känsla av Yvonne Anderssons anförande att det är ödet som avgör hur det går. Om ni anser att kvotering, som i andra sammanhang har visat sig vara ett ganska effektivt redskap, ska förkastas - på vilket sätt är ni då beredda att försöka påverka det här? Och är ni över huvud taget beredda att försöka påverka, eller är det bara ödet och slumpen som ska avgöra om vi får fler kvinnor i våra styrelser? Jag skulle vilja veta om ni är intresserade av att på något sätt konkret påverka situationen.

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 87 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Först vill jag säga att inte heller jag, tydligen i likhet med Jan Ertsborn, är någon större sportfantast. Det är kanske därför som min bild av mina manliga medresenärer på tågen är lite sned. Det är möjligt. Men nu övergår jag till Yvonne Anderssons inlägg. Herr talman! Jag kan hålla med om att frågan om fler kvinnor i företagens styrelser också är en mansfråga. Jag valde den andra dimensionen, för jag menar att det också är en kvinnofråga, som jag sade. Jag tycker att det är viktigt att man har de här infallsvinklarna. Visst handlar det också om att manssamhället måste ändras; det är självklart. Det var delvis det som jag och även Andreas Norlén försökte peka på. Det är mycket frågan om bristen på förändringsbenägenhet i manssamhället som är orsaken. Jag tänkte bara kort ställa en fråga eftersom Yvonne Andersson sade: Vi får väl se om det blir så. Jag fick en känsla av Yvonne Anderssons anförande att det är ödet som avgör hur det går. Om ni anser att kvotering, som i andra sammanhang har visat sig vara ett ganska effektivt redskap, ska förkastas - på vilket sätt är ni då beredda att försöka påverka det här? Och är ni över huvud taget beredda att försöka påverka, eller är det bara ödet och slumpen som ska avgöra om vi får fler kvinnor i våra styrelser? Jag skulle vilja veta om ni är intresserade av att på något sätt konkret påverka situationen.

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 88 Yvonne Andersson (Kd)

Herr talman! Det första problemet är att jag tror på varken slump eller öde. Jag tror att det finns mycket bakom som styr den fortsatta utvecklingen och så vidare. Jan Lindholm säger att det har visat sig att kvotering är bra. Jag tog upp exemplet just från riksdagen. Det har visat sig att man får fler kvinnor - ja. Men det är inte alltid så att det kvinnliga och de kvinnliga värderingarna får genomslag i verksamheten. När vi talar om att vi ska ha fler kvinnor i bolagsstyrelserna måste målet ändå vara att det är just det specifika som kvinnor för in i en bolagsledning som vi vill åt. Det är därför vi vill ha fler kvinnor. Jag tycker att vi lite grann missar kärnan i frågan med en sådan ökad kvantifiering. Det är det jag har invändningar emot. Jag tror nämligen att om vi på allvar ska ta vara på det här ska Jan Lindholm och alla andra män vilja ta upp ett kvinnligt perspektiv för prövning i en aktuell situation. Det är lätt att stå och säga saker. Jag tänker på replikskiftet mellan Andreas Norlén och Jan Lindholm. Det är lätt att stå och säga att det ska vara på ett visst sätt. Men har Jan Lindholm någon gång trätt åt sidan för att det finns en kvinna som skulle kunna bidra med annan kompetens i just den situationen? Det handlar om den som är företagsledare och har drivit ett företag. Jag har själv gjort det, och jag skulle inte vilja ha in fler män i styrelsen bara för att de är män. Men jag vill ha in himla många män om de kommer med en kompetens och ett synsätt som gör att företaget går framåt. Det är lite grann dit jag vill komma.

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 88 Yvonne Andersson (Kd)

Herr talman! Det första problemet är att jag tror på varken slump eller öde. Jag tror att det finns mycket bakom som styr den fortsatta utvecklingen och så vidare. Jan Lindholm säger att det har visat sig att kvotering är bra. Jag tog upp exemplet just från riksdagen. Det har visat sig att man får fler kvinnor - ja. Men det är inte alltid så att det kvinnliga och de kvinnliga värderingarna får genomslag i verksamheten. När vi talar om att vi ska ha fler kvinnor i bolagsstyrelserna måste målet ändå vara att det är just det specifika som kvinnor för in i en bolagsledning som vi vill åt. Det är därför vi vill ha fler kvinnor. Jag tycker att vi lite grann missar kärnan i frågan med en sådan ökad kvantifiering. Det är det jag har invändningar emot. Jag tror nämligen att om vi på allvar ska ta vara på det här ska Jan Lindholm och alla andra män vilja ta upp ett kvinnligt perspektiv för prövning i en aktuell situation. Det är lätt att stå och säga saker. Jag tänker på replikskiftet mellan Andreas Norlén och Jan Lindholm. Det är lätt att stå och säga att det ska vara på ett visst sätt. Men har Jan Lindholm någon gång trätt åt sidan för att det finns en kvinna som skulle kunna bidra med annan kompetens i just den situationen? Det handlar om den som är företagsledare och har drivit ett företag. Jag har själv gjort det, och jag skulle inte vilja ha in fler män i styrelsen bara för att de är män. Men jag vill ha in himla många män om de kommer med en kompetens och ett synsätt som gör att företaget går framåt. Det är lite grann dit jag vill komma.

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 89 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Det var kanske lite fel att ställa frågan om ifall jag någon gång har klivit åt sidan för en kvinna. Jag råkar vara en sådan man som i princip har gjort det i hela mitt liv. Min yrkeskarriär handlar mycket om att jobba i kvinnliga yrken, där jag har sett till att kvinnor har fått chefsjobben i stället för jag själv. Detta får man väl skylla på okunskap om vem jag är som person. Jag tycker att Yvonne Anderssons resonemang är mycket märkligt. Det är alltså männen som ska företräda kvinnorna, enligt Yvonne Anderssons perspektiv. Det är männen som ska ha det kvinnliga perspektivet och genomföra det. Det är inte kvinnorna själva som ska få komma in i beslutsrummen. Det är tydligen inget positivt med att kvinnorna får den formella positionen att fatta besluten, utan det är visst männen som ska fatta de kvinnligt inspirerade besluten och ha de kvinnliga värderingarna. Det är möjligt att ett sådant resonemang indirekt på lång sikt leder till att den miljö där besluten fattas, styrelserummet eller den här kammaren, får en mer kvinnlig atmosfär och att det på det sättet indirekt skulle kunna locka till sig fler kvinnor. Det är kanske inte helt fel, men det är inte så som vi vill jobba. Jag tyckte inte att jag fick något svar på min fråga. Jag frågade: Hur vill ni arbeta för att fler kvinnor ska få möjlighet att komma in i beslutsrummen? Det enda jag kunde känna som svar var att män i stället skulle fatta de kvinnligt inspirerade besluten. Uppfattade jag det hela rätt? Eller finns det några idéer om hur vi ska bryta mönstret med mansdominansen?

Jan Lindholm (Mp)

Anf. 89 Jan Lindholm (Mp)

Herr talman! Det var kanske lite fel att ställa frågan om ifall jag någon gång har klivit åt sidan för en kvinna. Jag råkar vara en sådan man som i princip har gjort det i hela mitt liv. Min yrkeskarriär handlar mycket om att jobba i kvinnliga yrken, där jag har sett till att kvinnor har fått chefsjobben i stället för jag själv. Detta får man väl skylla på okunskap om vem jag är som person. Jag tycker att Yvonne Anderssons resonemang är mycket märkligt. Det är alltså männen som ska företräda kvinnorna, enligt Yvonne Anderssons perspektiv. Det är männen som ska ha det kvinnliga perspektivet och genomföra det. Det är inte kvinnorna själva som ska få komma in i beslutsrummen. Det är tydligen inget positivt med att kvinnorna får den formella positionen att fatta besluten, utan det är visst männen som ska fatta de kvinnligt inspirerade besluten och ha de kvinnliga värderingarna. Det är möjligt att ett sådant resonemang indirekt på lång sikt leder till att den miljö där besluten fattas, styrelserummet eller den här kammaren, får en mer kvinnlig atmosfär och att det på det sättet indirekt skulle kunna locka till sig fler kvinnor. Det är kanske inte helt fel, men det är inte så som vi vill jobba. Jag tyckte inte att jag fick något svar på min fråga. Jag frågade: Hur vill ni arbeta för att fler kvinnor ska få möjlighet att komma in i beslutsrummen? Det enda jag kunde känna som svar var att män i stället skulle fatta de kvinnligt inspirerade besluten. Uppfattade jag det hela rätt? Eller finns det några idéer om hur vi ska bryta mönstret med mansdominansen?

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 90 Yvonne Andersson (Kd)

Herr talman! Jag måste först och främst korrigera det här. Möjligtvis har jag uttryckt mig luddigt. I de fall där det redan nu är så att männen i hög grad bestämmer vilka som ska sitta i styrelserna måste naturligtvis de män som bestämmer öppna upp för att se kvinnorna som en tillgång i styrelserna. Det var där jag menade att det var männen som var tvungna att se det som en kvinnofråga, där de drar till sig männen. Den andra frågan är: Hur gör man? Jo, vi gör det i det vardagliga livet och i det politiska arbetet. Överallt visar vi respekt för varandra och låter nya kompetenser komma till tals. Vi lyfter fram de kompetenser som kanske också kvinnor har som viktiga kompetenser. Det enda jag egentligen vill säga med detta är att det är otroligt viktigt att man inte får in kvinnor som alibi för att man har tillfredsställt en lagstiftning. Det är det jag är orolig för. Då blir det ju sämre. När vi som kvinnor kommer in i en styrelse måste vi välkomnas med vad vi har att komma med. Det är det alla ska göra i en styrelse för ett bolag. Aktiebolagens hela inriktning är att alla ska arbeta för och se till bolagens bästa. Då måste man ha kvinnor som också gör det, och gör det på sitt sätt. Detta ska respekteras. Det är hur-frågan i allra högsta grad - att i varje enskilt läge i det vardagliga arbetet starta upp med att se män och kvinnor på samma sätt och med samma respekt. Därmed kan man också komma vidare. Det finns många exempel på hur män har kunnat göra det, och det har också medfört att många kvinnor har fått ledande positioner.

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 90 Yvonne Andersson (Kd)

Herr talman! Jag måste först och främst korrigera det här. Möjligtvis har jag uttryckt mig luddigt. I de fall där det redan nu är så att männen i hög grad bestämmer vilka som ska sitta i styrelserna måste naturligtvis de män som bestämmer öppna upp för att se kvinnorna som en tillgång i styrelserna. Det var där jag menade att det var männen som var tvungna att se det som en kvinnofråga, där de drar till sig männen. Den andra frågan är: Hur gör man? Jo, vi gör det i det vardagliga livet och i det politiska arbetet. Överallt visar vi respekt för varandra och låter nya kompetenser komma till tals. Vi lyfter fram de kompetenser som kanske också kvinnor har som viktiga kompetenser. Det enda jag egentligen vill säga med detta är att det är otroligt viktigt att man inte får in kvinnor som alibi för att man har tillfredsställt en lagstiftning. Det är det jag är orolig för. Då blir det ju sämre. När vi som kvinnor kommer in i en styrelse måste vi välkomnas med vad vi har att komma med. Det är det alla ska göra i en styrelse för ett bolag. Aktiebolagens hela inriktning är att alla ska arbeta för och se till bolagens bästa. Då måste man ha kvinnor som också gör det, och gör det på sitt sätt. Detta ska respekteras. Det är hur-frågan i allra högsta grad - att i varje enskilt läge i det vardagliga arbetet starta upp med att se män och kvinnor på samma sätt och med samma respekt. Därmed kan man också komma vidare. Det finns många exempel på hur män har kunnat göra det, och det har också medfört att många kvinnor har fått ledande positioner.

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 91 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Det är tyvärr inte sällan som man häpnar över de borgerliga partiernas ställningstaganden. Här har vi, i det aktuella betänkandet, ytterligare exempel. Herr talman! Majoriteten skriver i sitt ställningstagande när det gäller franchising att det inte finns några skäl till en ytterligare lagreglering av franchiseavtalen och att en sådan lagstiftning skulle motverka regeringens och riksdagens uttalade ambitioner att minska regelbördan för näringslivet. Tidningsrubriker som "Franchiseavtal blev en fälla" och "Nära nog slavkontrakt" tycks helt och hållet ha gått utskottsmajoriteten förbi. Vad är franchiseföretagare om inte just småföretagare? Det är ju dessa man säger sig vilja företräda men som man till den milda grad nonchalerar. Det är bara att läsa utskottstexten på s. 9 i det nu aktuella betänkandet så inser man att det finns fog för den uppfattningen. Vi är många, herr talman, som upprörs över att städpersonal på hamburgerkedjorna arbetar sju nätter i veckan för en timlön på 30 kronor. Till och med arbetsmarknadsminister Littorin har här i kammaren uttryckt sitt fördömande av detta. Så gott som alla har uttryckt sin förvåning över de här förhållandena. Men för den som har insyn i och kunskap om franchising är det inte så himla överraskande. Den kanske viktigaste förklaringen är att franchisetagarna är hårt styrda och har dålig lönsamhet. Vi vet också att det finns ännu värre missförhållanden som florerar, till exempel oseriösa franchisegivare som lurar oerfarna kvinnor och män att bli franchisetagare i verksamheter som från början är dödsdömda. Herr talman! Det är bra att vi har fått en lag om franchisegivares informationsskyldighet. Det är en bra början. Det är ett första steg som innebär att det finns en skyldighet för franchisegivare att informera om avtalet innan det skrivs under. Men någon rätt att förhandla om avtalet därefter finns inte. Det är självklart att det återstår en hel rad problem inom det här området. Herr talman! Om regeringen menar allvar med sitt tal om stöd åt småföretagare måste man gå vidare med ytterligare reformer inom det här området. Men vad gör man? Jo, man uttalar att det skulle motverka regeringens och riksdagens uttalade ambitioner att minska regelbördan för näringslivet. Det är lite hårresande när man analyserar vad som sägs i de här frågorna. Så snacka om att säga att man vill stödja småföretagandet! Jag ser det snarare som en skymf mot dessa. Den socialdemokratiska utskottsgruppen har tillsammans med Miljöpartiet åtminstone skrivit ett särskilt yttrande i ärendet där man visar en förståelse för situationen, och med det är den här frågan väckt. Man säger att det är viktigt att man bevakar och går vidare. Men det finns inte en rad från den borgerliga sidan. Jag ifrågasätter självfallet att man inte redan från begynnelsen ger ett tillkännagivande, men det stora sveket är den nonchalans som de borgerliga företrädarna visar i det här ärendet. Herr talman! Jag står även bakom motionen om könsfördelningen i bolagsstyrelser med mera. Man skriver här att förhållandet ger anledning till eftertanke, men man gör ingenting. I debatten vädjar man till männen: Gör någonting! Vi har väntat länge nu. Vi har kommit en bra bit på väg på den politiska sidan, inte minst här i kammaren och i våra landsting och kommuner, men inom näringslivet är det jättesvårt. Höj fanan och våga göra någonting! Därmed yrkar jag bifall till reservation nr 2 som gäller könsfördelningen.

Lennart Pettersson (C)

Anf. 92 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Jag har en fråga till Sylvia Lindgren som gäller städpersonalen på de här hamburgerbarerna. Var det inte så att de antingen var anställda av franchisetagaren eller av uppdragstagaren som hade uppdraget att städa lokalen? Det fanns ingen koppling till uppdragsgivaren, det vill säga ägaren av den kedjan. Det är uppdragstagaren i form av franchisetagaren som har ansvar för sina anställda och deras arbetsvillkor eller den städfirma man har anlitat. Jag ser inte kopplingen mellan franchisegivaren och den situation som fanns där. Jag har respekt för de olika styrkeförhållanden som kan uppstå när man är liten och stor. Det finns många situationer i samhället där det förhållandet råder. Jag tror att vi har en fullständig samsyn om att vi inte har något till övers för oseriösa franchisegivare, och inte heller för oseriösa företagare eller oseriösa anställda. Där ser jag ingen skillnad i förhållandet. Var finns problemen med avtalen om jag väljer att ändra min livssituation och gå från en anställning och gå in i ett franchiseavtal? De är öppna. Jag fattar ett eget beslut, jag gör ett eget val, att gå in i det eller inte beroende på förutsättningarna. Jag skulle vilja ställa en fråga Sylvia Lindgren: Vad är det som skulle behöva förbättras i den situationen för att jag ska vara beredd att ta mitt ansvar fullt ut, vilket jag faktiskt måste göra om jag ska starta ett företag?

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 93 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Den första frågan gällde hamburgerkedjorna och de anställda. Det är självklart att de är anställda av den här franchiseföretagaren. Men det finns också oerhört stora krav på franchisetagarna som måste ses över. Det är bland annat det som är skälet till att gå vidare. Den lag som vi fick för två år sedan innebär endast en skyldighet för franchisegivaren att informera om avtalet innan det skrivs. Någon rätt att till exempel förhandla om avtalet finns inte. Det är lite grann take it or leave it . En rad problem återstår att lösa i det sammanhanget. Det är därför som frågan om hur man ska gå till väga har kommit upp. Det finns ingen förhandlingsrätt för franchisetagare och franchisetagarnas organisation. Skiljeklausuler i avtalet, regler om uppsägning och ekonomisk ersättning i samband därmed samt oskäliga villkor i avtalen är andra viktiga komponenter. Man har inga möjligheter till detta när man råkar illa ut. Därför är centrala krav på till exempel förhandlingsrätten för franchisetagare och deras organisationer så viktiga i den här typen av frågor. Här finns det jättemånga småföretagare som behöver ha hjälp och stöd. Det är därför som vi måste gå vidare med frågan, och det vill inte den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen göra.

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 93 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Den första frågan gällde hamburgerkedjorna och de anställda. Det är självklart att de är anställda av den här franchiseföretagaren. Men det finns också oerhört stora krav på franchisetagarna som måste ses över. Det är bland annat det som är skälet till att gå vidare. Den lag som vi fick för två år sedan innebär endast en skyldighet för franchisegivaren att informera om avtalet innan det skrivs. Någon rätt att till exempel förhandla om avtalet finns inte. Det är lite grann take it or leave it . En rad problem återstår att lösa i det sammanhanget. Det är därför som frågan om hur man ska gå till väga har kommit upp. Det finns ingen förhandlingsrätt för franchisetagare och franchisetagarnas organisation. Skiljeklausuler i avtalet, regler om uppsägning och ekonomisk ersättning i samband därmed samt oskäliga villkor i avtalen är andra viktiga komponenter. Man har inga möjligheter till detta när man råkar illa ut. Därför är centrala krav på till exempel förhandlingsrätten för franchisetagare och deras organisationer så viktiga i den här typen av frågor. Här finns det jättemånga småföretagare som behöver ha hjälp och stöd. Det är därför som vi måste gå vidare med frågan, och det vill inte den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen göra.

Lennart Pettersson (C)

Anf. 94 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Jag vill fråga Sylvia Lindgren om man är ovetande om detta när man skriver på det första avtalet. Om jag är beredd att satsa ett kapital, äventyra en stor del av min familjs försörjning genom att bli egenföretagare i en franchisekedja och granskar det avtal som jag fått på mitt bord bör jag rimligtvis kunna utläsa om jag har rätt till omförhandling eller inte. Vid det tillfället tar jag ställning till om jag är beredd att acceptera de villkoren eller om jag tycker att de är ohemula, vilket innebär att jag inte är beredd att ta på mig det ansvaret och gå in i kedjan. Jag har ett val vid det tillfället. Dessutom är det mycket ovanligt att man som franchisetagare är helt ensam i sin roll mot franchisegivaren. Franchisekonceptet i sig innebär att det är många franchisetagare. Det innebär också att de tillsammans kan sätta press på en franchisegivare att detta är oskäligt och att man skulle vilja ha en omförhandling. Som franchisegivare sitter man inte bara på ett guldägg. Hjälps man åt i en kedja kan man också påverka. Jag kommer hela tiden tillbaka till att det är ett eget beslut. Det är ett eget ansvar. Man går in i det med öppna ögon. Därför har jag svårt att se att vi skulle behöva ha en ytterligare skärpt lagstiftning.

Lennart Pettersson (C)

Anf. 94 Lennart Pettersson (C)

Herr talman! Jag vill fråga Sylvia Lindgren om man är ovetande om detta när man skriver på det första avtalet. Om jag är beredd att satsa ett kapital, äventyra en stor del av min familjs försörjning genom att bli egenföretagare i en franchisekedja och granskar det avtal som jag fått på mitt bord bör jag rimligtvis kunna utläsa om jag har rätt till omförhandling eller inte. Vid det tillfället tar jag ställning till om jag är beredd att acceptera de villkoren eller om jag tycker att de är ohemula, vilket innebär att jag inte är beredd att ta på mig det ansvaret och gå in i kedjan. Jag har ett val vid det tillfället. Dessutom är det mycket ovanligt att man som franchisetagare är helt ensam i sin roll mot franchisegivaren. Franchisekonceptet i sig innebär att det är många franchisetagare. Det innebär också att de tillsammans kan sätta press på en franchisegivare att detta är oskäligt och att man skulle vilja ha en omförhandling. Som franchisegivare sitter man inte bara på ett guldägg. Hjälps man åt i en kedja kan man också påverka. Jag kommer hela tiden tillbaka till att det är ett eget beslut. Det är ett eget ansvar. Man går in i det med öppna ögon. Därför har jag svårt att se att vi skulle behöva ha en ytterligare skärpt lagstiftning.

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 95 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Om man en gång har skrivit på det här avtalet som man trodde skulle vara jättebra kan man inte ändra sig. Har man gjort det en gång är man låst därvid. Det är just det som framkommer här. Det är därför som det är så viktigt med ett centralt krav på förhandlingsrätten för franchisetagare och deras organisation. Jag har lyssnat på många franchisetagare i den här frågan. Vi vet också att skiljeklausul är en regel i franchiseavtalen. På grund av de här skiljeklausulerna har den redan mycket utsatta gruppen av småföretagare i praktiken ingen möjlighet att ta en process om det här avtalet, för det kostar oerhört mycket pengar. Ett tillgodoseende av de här frågorna i liknande avtalssammanhang är självklara skyddsregler för den svagare avtalsparten. Jag hävdar att man inte fajtas gentemot varandra på lika villkor i de här frågorna. Det är därför som det är så himla viktigt att gå vidare med dem. Vid en av avvägning mellan de här argumenten och det berättigade kravet på skydd för en svagare avtalspart väger naturligtvis skyddsaspekten tyngst. Det här har vi tagit upp i tidigare motioner. Jag tycker att som frågan har behandlats av den borgerliga majoriteten i det här betänkandet visar på att man inte har någon stor tillit till franchisetagarna och deras organisation. Med anledning av den utveckling som är på arbetsmarknaden anser jag att det är himla viktigt att gå vidare med densamma. Jag välkomnar i alla fall att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet har kommit med ett särskilt yttrande. Men från borgerligt håll där man säger sig värna om företagarna finns inte en rad, snarare en hänvisning till regelverk. Det är det som jag tycker är en skymf.

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 95 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Om man en gång har skrivit på det här avtalet som man trodde skulle vara jättebra kan man inte ändra sig. Har man gjort det en gång är man låst därvid. Det är just det som framkommer här. Det är därför som det är så viktigt med ett centralt krav på förhandlingsrätten för franchisetagare och deras organisation. Jag har lyssnat på många franchisetagare i den här frågan. Vi vet också att skiljeklausul är en regel i franchiseavtalen. På grund av de här skiljeklausulerna har den redan mycket utsatta gruppen av småföretagare i praktiken ingen möjlighet att ta en process om det här avtalet, för det kostar oerhört mycket pengar. Ett tillgodoseende av de här frågorna i liknande avtalssammanhang är självklara skyddsregler för den svagare avtalsparten. Jag hävdar att man inte fajtas gentemot varandra på lika villkor i de här frågorna. Det är därför som det är så himla viktigt att gå vidare med dem. Vid en av avvägning mellan de här argumenten och det berättigade kravet på skydd för en svagare avtalspart väger naturligtvis skyddsaspekten tyngst. Det här har vi tagit upp i tidigare motioner. Jag tycker att som frågan har behandlats av den borgerliga majoriteten i det här betänkandet visar på att man inte har någon stor tillit till franchisetagarna och deras organisation. Med anledning av den utveckling som är på arbetsmarknaden anser jag att det är himla viktigt att gå vidare med densamma. Jag välkomnar i alla fall att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet har kommit med ett särskilt yttrande. Men från borgerligt håll där man säger sig värna om företagarna finns inte en rad, snarare en hänvisning till regelverk. Det är det som jag tycker är en skymf.

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	111	19
m	83	0	14
c	22	0	7
fp	25	0	3
kd	21	0	3
v	1	18	3
mp	17	0	2
Totalt	169	129	51

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	111	19
m	82	0	15
c	22	0	7
fp	25	0	3
kd	20	0	4
v	0	19	3
mp	0	16	3
Totalt	149	146	54

Associationsrättsliga frågor m.m.

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Nej till motioner om associationsrättsliga frågor (CU7)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om associationsrättsliga frågor (CU7)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Associationsrättsliga frågor m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 77 Ameer Sachet (S)

Anf. 78 Jan Lindholm (Mp)

Anf. 79 Andreas Norlén (M)

Anf. 80 Jan Lindholm (Mp)

Anf. 81 Andreas Norlén (M)

Anf. 81 Andreas Norlén (M)

Anf. 82 Jan Lindholm (Mp)

Anf. 83 Andreas Norlén (M)

Anf. 84 Lennart Pettersson (C)

Anf. 85 Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 85 Jan Ertsborn (Fp)

Anf. 86 Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 87 Jan Lindholm (Mp)

Anf. 87 Jan Lindholm (Mp)

Anf. 88 Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 88 Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 89 Jan Lindholm (Mp)

Anf. 89 Jan Lindholm (Mp)

Anf. 90 Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 90 Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 91 Sylvia Lindgren (S)

Anf. 92 Lennart Pettersson (C)

Anf. 93 Sylvia Lindgren (S)

Anf. 93 Sylvia Lindgren (S)

Anf. 94 Lennart Pettersson (C)

Anf. 94 Lennart Pettersson (C)

Anf. 95 Sylvia Lindgren (S)

Anf. 95 Sylvia Lindgren (S)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Nya företagsformer och revisionspliktens omfattning

Beslut:

Utskottets förslag:

Könsfördelningen i bolagsstyrelser m.m.

Beslut:

Utskottets förslag:

Lagen om ekonomiska föreningar

Beslut:

Utskottets förslag:

Ytterligare lagstiftning om franchising

Beslut:

Utskottets förslag:

Utskottens betänkanden