Arbetstid vid vägtransporter

Betänkande 2004/05:TU15

Trafikutskottets betänkande2004/05:TU15

Arbetstid vid vägtransporter

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:132
Arbetstid vid vägtransporter. Inga motioner har väckts med anledning av
propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om arbetstid vid
visst vägtransportarbete med en marginell ändring i 1 § tredje stycket.
Utskottet tillstyrker också regeringens lagförslag om ändringarna i
andra lagar som följer av den nya lagens införande, dvs. lag om ändring
i lagen (2005:000) om ändring i arbetstidslagen (1982:673), lag om
ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) och lag om ändring i lagen (1999:678)
om utstationering av arbetstagare.
Den nya lagen samt ändringarna i övriga lagar föreslås träda i kraft
den 1 juli 2005.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om arbetstid vid visst vägtransportarbete med den ändringen att
1 § tredje stycket skall ha följande lydelse: "I fråga om förare finns
bestämmelser om körtider samt om raster och viloperioder i rådets
förordning (EEG) nr 3820/85 och AETR",
b) lag om ändring i lagen (2005:000) om ändring i arbetstidslagen
(1982:673),
c) lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
d) lag om ändring i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:132.

Stockholm den 24 maj 2005
På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp),
Carina Moberg (s), Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager
(fp), Hans Stenberg (s), Krister Örnfjäder (s), Karin Svensson Smith
(v), Claes-Göran Brandin (s), Jan-Evert Rådhström (m), Monica Green (s),
Sven Bergström (c), Mikael Johansson (mp), Börje Vestlund (s), Christer
Winbäck (fp), Tuve Skånberg (kd) och Krister Hammarbergh (m).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 2004/05:132 Arbetstid
vid vägtransporter. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet behandlar ärendet i enlighet med den struktur som redovisas
i propositionen. Regeringens förslag redovisas i korta sammandrag. För
en mer utförlig redogörelse för ärendet och skälen för regeringens
förslag hänvisas till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om arbetstid vid visst vägtransportarbete.
Den nya lagen införs för att genomföra Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför
mobilt arbete avseende vägtransporter (även kallat vägarbetsdirektivet).
De nya bestämmelserna innebär att de s.k. mobila arbetstagarnas
genomsnittliga veckoarbetstid inte får överstiga 48 timmar under en
beräkningsperiod om fyra månader och att arbetstiden under en vecka inte
får överstiga 60 timmar. Om nattarbete utförs får arbetstagarna inte
arbeta mer än tio timmar per dygn och de skall ha rätt till tidsbestämda
raster. Arbetsgivarna skall registrera arbetstagarnas arbetstid.
För att samtliga regler om arbetstid som rör denna yrkesgrupp i
fortsättningen skall finnas i en och samma författning införs i den nya
lagen även regler om ordinarie arbetstid, övertid och mertid samt andra
arbetstidsrelaterade frågor. Dessa regler har utformats med förebild i
motsvarande bestämmelser i arbetstidslagen (1982:673), som i dag gäller
för i princip samtliga arbetstagare, däribland mobila arbetstagare.
Den nya lagen föreslås vara dispositiv i vissa delar genom att tillåta
avvikelser genom kollektivavtal eller dispens. Begränsningen av arbetstiden
vid nattarbete och under en enstaka vecka kan då frångås. Beräkningsperioden
för den maximala genomsnittliga veckoarbetstiden kan förlängas. De
bestämmelser som har utformats med förebild i motsvarande bestämmelser
i arbetstidslagen går att avvika från på samma sätt som i den lagen,
dvs. genom kollektivavtal eller dispens.
En arbetsgivare som inte ser till att lagens bestämmelser följs skall
kunna dömas till böter eller fängelse. Arbetsmiljöverket skall vara
tillsynsmyndighet.
Arbetstidslagen skall inte längre tillämpas på de mobila arbetstagare
som omfattas av den nya vägarbetstidslagen.
Vidare föreslås följdändringar i form av hänvisningar till den nya lagen
i arbetsmiljölagen (1977:1160) och lagen (1999:678) om utstationering
av arbetstagare.
Den nya lagen samt ändringarna i övriga lagar föreslås träda i kraft
den 1 juli 2005.

Utskottets överväganden
Lagförslag
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag med en marginell ändring
i 1 § tredje stycket i lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete.
Bakgrund
Allmänt
Genom olika beslut har man inom EU försökt att såväl främja en lika
konkurrens mellan medlemsstaternas transportörer som öka trafiksäkerheten.
Detta har skett genom att man antagit gemensamma regler om kör- och
vilotider, regler som anger miniminivåer för fordons- och drivmedelsskatter,
regler för uttag av vägavgifter och vägtullar, regler som avser fordons
mått, vikt och tekniska egenskaper samt regler för fordonskontroller m.
m. EG-kommissionen har i skilda policydokument också visat ambitionen
att inom flera av dessa områden gå vidare mot ytterligare harmonisering.

Under de senaste fem åren har man inom EG intensivt arbetat med att
även ta fram ett paket av rättsakter som skall reglera vissa sociala
villkor inom yrkestrafiken, i syfte att i högre grad harmonisera
konkurrensvillkoren, förbättra arbetsförhållandena för dem som är verksamma
inom vägtransportsektorn och öka trafiksäkerheten. Arbetet har resulterat
i nya rättsakter, bl.a. det nu aktuella vägarbetstidsdirektivet.
Inom EU har också behovet av ökade insatser för att åstadkomma effektivare
och enhetligare kontroller av att reglerna inom yrkestrafiken efterlevs
hamnat i fokus. Med en förbättrad kontroll avser man att öka effektiviteten
av de gemensamma reglerna på området, så att de åsyftade målen verkligen
kan uppnås.
Vägarbetstidsdirektivet har ur flera aspekter en stark koppling till
olika rättsakter. Framför allt gäller detta EG-förordningen 3820/85 med
kör- och vilotider, men också den s.k. AETR-överenskommelsen, som rör
arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter
(AETR).
EG-förordningen och AETR-överenskommelsen omfattar samtliga förare som
utför vägtransporter. Dessa kan vara både egna företagare och anställda.
Vägarbetstidsdirektivet reglerar endast mobila arbetstagare. Egna
företagare som utför transporter omfattas således inte. Vägarbetstidsdirektivet
skall komplettera förordningen och överenskommelsen, och dessa skall ha
företräde framför bestämmelserna i direktivet.
Vägarbetsdirektivet
Vägarbetstidsdirektivet är ett s.k. minimidirektiv, dvs. det hindrar
inte att medlemsländerna antar regler som är gynnsammare för arbetstagarna.
Det finns vidare en möjlighet för medlemsstaterna att välja att genomföra
direktivet genom lagar och andra författningar eller säkerställa att
arbetsmarknadens parter avtalar om alla nödvändiga åtgärder. Direktivets
regler är delvis dispositiva, dvs. det är möjligt att göra undantag
från vissa av reglerna genom antingen kollektivavtal eller genom
författningsreglering.
De materiella bestämmelserna om arbetstidens förläggning som finns i
vägarbetstidsdirektivet är få. Endast maximal veckoarbetstid, raster
och nattarbete regleras. Mobila arbetstagare skall vidare informeras om
de nya bestämmelserna, arbetsgivare har skyldighet att fråga om
arbetstagaren arbetar hos annan arbetsgivare och arbetstagare har skyldighet
att lämna information om arbete hos annan arbetsgivare.
Av vägarbetstidsdirektivet framgår att direktivets bestämmelser skall
komplettera dem i EG-förordningen 3820/85 och AETR-överenskommelsen,
vilka skall ha företräde framför direktivets bestämmelser. Direktivet
skall tillämpas vid vägtransporter som omfattas av EG-förordningen
3820/85 eller AETR-överenskommelsen, dvs. huvudsakligen gods- och
passagerartransporter som utförs med tunga fordon.
Vägarbetstidsdirektivet skall vara genomfört senast den 23 mars 2005.
Efter Europaparlamentets och rådets förnyade prövning kan direktivet
komma att tillämpas på förare som är egenföretagare fr.o.m. den 23 mars
2009.
Propositionens förslag
En ny lag om arbetstid vid visst vägtransportarbete
Vägarbetsdirektivet genomförs genom att det införs en ny lag på det
arbetsrättsliga området, lag om arbetstid vid visst vägtransportarbete.

I den nya lagen införs även regler om ordinarie arbetstid, övertid och
mertid samt andra arbetsrelaterade frågor. Dessa regler har utformats
med förebild i motsvarande bestämmelser i arbetstidslagen (1982:673)
som i dag gäller för i princip samtliga arbetstagare, däribland mobila
arbetstagare. Samtliga regler om arbetstider som mobila arbetstagare
skall tillämpa samlas därmed i en och samma lag.
Lagen skall vara dispositiv
Den nya lagen skall i den utsträckning som direktivet medger vara
dispositiv till förmån för kollektivavtal som har slutits eller godkänts
av en central arbetsgivarorganisation.
Avtal som innebär mindre förmånliga regler för arbetstagarna än vad som
är tillåtet enligt den nya lagen skall vara ogiltiga.
Tillämpningsområde
Vägarbetstidslagen skall tillämpas på arbete som utförs av mobila
arbetstagare som är anställda av företag etablerade i en medlemsstat och
som deltar i vägtransporter vid vilka EG-förordningen 3820/85 om kör-
och vilotider eller AETR-överenskommelsen skall tillämpas. Med mobil
arbetstagare avses i denna lag varje arbetstagare som ingår i den del
av personalstyrkan som förflyttar sig och som är anställd av ett företag
som utför person- eller varutransporter på väg för andras eller egen
räkning.
Från arbetstidslagen (1982:673) skall som en följd undantas sådant arbete
som omfattas av den nya vägarbetstidslagen. Faller arbetet inom den nya
lagens tillämpningsområde skall alltså arbetstidslagen inte tillämpas.
Om arbetstagaren utför arbete som omfattas av den nya lagen och arbete
som omfattas av arbetstidslagen för samma arbetsgivare, skall arbetstiden
läggas samman vid tillämpningen av vägarbetstidslagen.
Begränsning av veckoarbetstiden
Den sammanlagda arbetstiden får uppgå till högst 48 timmar per vecka i
genomsnitt under en beräkningsperiod om högst fyra månader. Den sammanlagda
arbetstiden får dock inte under någon vecka överstiga 60 timmar.
Arbetsgivaren skall av arbetstagaren skriftligen begära uppgifter om sådant
arbete som har utförts för annan arbetsgivares räkning. Arbetstagaren
skall tillhandahålla arbetsgivaren denna information skriftligen. Om
arbetstagaren utför arbete vid vilket denna lag skall tillämpas för
flera arbetsgivare, skall begränsningen av den sammanlagda arbetstiden
gälla summan av antalet arbetade timmar för samtliga arbetsgivare.
För tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av den sammanlagda
veckoarbetstiden skall i arbetstiden inräknas perioder av väntan när
arbetstagaren inte fritt kan disponera över sin tid och då hon eller
han måste befinna sig på sitt arbetsställe beredd att utföra arbete.
Vidare skall vid tillämpningen av bestämmelserna semesterledighet och
sjukfrånvaro likställas med arbetstid. Med vecka skall i detta sammanhang
avses den period som börjar måndag kl. 0.00 och slutar söndag kl. 24.00.

Nattarbete
Om det ingår nattarbete i en 24-timmarsperiod som påbörjas efter avslutad
vila får arbetstiden under den perioden inte överstiga tio timmar. Med
nattarbete avses arbete under någon del av perioden mellan kl. 1.00 och
kl. 5.00, om inte annan fyratimmarsperiod mellan kl. 0.00 och kl. 7.00
bestäms i kollektivavtal. Undantag från begränsningen av nattarbete
skall få göras tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt
förhållande som inte hade kunnat förutses av arbetsgivaren.
Raster
Arbete skall inte få utföras längre än sex timmar i följd utan rast.
Rasten skall uppgå till minst 30 minuter om arbetstiden omfattar mellan
sex och nio timmar. Om arbetstiden överstiger nio timmar skall rasten
uppgå till minst 45 minuter. Rasten skall få delas upp på flera perioder
om minst 15 minuter vardera. Raster under sådan körtid som avses i
EG-förordningen 3820/85 och AETR-överenskommelsen skall förläggas i
enlighet med förordningen eller överenskommelsen och räknas som rast
även enligt den nya lagen. Rast som tas under väntan, när arbetstagaren
inte fritt kan disponera över sin tid utan måste befinna sig på sitt
arbetsställe beredd att utföra arbete, skall även räknas som arbetstid
om inte annat bestäms i kollektivavtal.
Viloperioder för lärlingar och praktikanter
För lärlingar och praktikanter som är mobila arbetstagare skall de
viloperioder som finns i EG-förordningen 3820/85 gälla. Om bestämmelser
i arbetsmiljölagen (1977:1160) eller arbetstidslagen (1982:673) eller
föreskrifter meddelade med stöd av någon av dessa lagar ger ett bättre
skydd skall dock dessa bestämmelser tillämpas.
Registrering av arbetstider
Arbetsgivaren skall vara skyldig att registrera arbetstagarnas arbetstid.
Registren skall bevaras hos arbetsgivaren i minst två år efter den
tidsperiod som arbetet omfattar. Arbetsgivaren skall på begäran av
arbetstagaren lämna denne en kopia av den registrerade arbetstiden. Även
fackliga organisationer som företräder arbetstagare på arbetsstället
skall ha rätt att på begäran få en sådan kopia.
Dispens
Om det inte kan träffas kollektivavtal om undantag från de bestämmelser
som är dispositiva skall Arbetsmiljöverket få medge undantag (dispens)
från de dispositiva bestämmelserna.
Bestämmelser med förebild i arbetstidslagen
Bestämmelser om ordinarie arbetstid, övertid, nödfallsövertid, mertid,
pauser, information om arbetstidens förläggning och övertidsavgifter
skall tas in i den nya vägarbetstidslagen. Bestämmelserna utformas med
förebild i motsvarande bestämmelser i arbetstidslagen (1982:673) och
skall som utgångspunkt ha i princip samma lydelse och innehåll.
Tillsyn
Arbetsmiljöverket skall se till att vägarbetstidslagen följs och skall
ha rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen. För att kunna utöva tillsynen skall Arbetsmiljöverket ha
rätt att komma in på arbetsställena.
Polisen skall ha skyldighet att lämna den handräckning som behövs.
Begäran om sådan hjälp skall dock få göras endast om det på grund av
särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan
att polisens särskilda befogenheter att använda våld behöver tillgripas
eller det annars finns synnerliga skäl.
Arbetsmiljöverket skall få meddela förelägganden eller förbud och sätta
ut viten.
Sanktioner
Till böter eller fängelse i högst ett år skall den arbetsgivare dömas
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller
ett förbud som har meddelats av tillsynsmyndigheten. Detta gäller dock
inte om föreläggandet eller förbudet har förenats med vite.
Till böter skall den arbetsgivare dömas som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. förlägger arbetet så att arbetstagares arbetstid överstigit vad som
är tillåtet enligt bestämmelserna i vägarbetstidslagen,
2. förlägger arbetet så att raster inte kunnat tas enligt vad som
föreskrivs,
3. inte uppfyller sin skyldighet att lämna arbetstagarna besked om
ändringar i den ordinarie arbetstidens förläggning eller att registrera
arbetstiden utan att undantag har gjorts i kollektivavtal eller genom
dispens eller
4. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när tillsynsmyndigheten
har begärt upplysningar eller handlingar.
För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivavtal
skall det gälla som anges om påföljd i avtalet eller i lagen om
medbestämmande i arbetslivet.
Avgifter
Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna om övertid utan att ha
stöd i kollektivavtal eller ha fått dispens, skall en övertidsavgift få
tas ut av den fysiska eller juridiska person som utövar den verksamhet
i vilken överträdelsen har begåtts.
Avgiften skall kunna sättas ned eller efterges om det finns särskilda
skäl.
Överklagande m.m.
Arbetsmiljöverkets beslut i dispensärenden eller beslut om tillstånd om
nödfallsövertid skall få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätten.
Andra beslut som Arbetsmiljöverket har meddelat enligt vägarbetstidslagen
skall få överklagas hos regeringen. För att ta till vara arbetstagarnas
intresse i ett ärende skall dispens- eller tillståndsbeslut få överklagas
av huvudskyddsombud eller, om något sådant ombud inte finns, av annat
skyddsombud. Finns det inte något skyddsombud skall en arbetstagarorganisation
få överklaga ett sådant beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse
och organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet.
Arbetsmiljöverket skall få förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

Ikraftträdande
Den nya lagen samt ändringarna i övriga lagar skall träda i kraft den
1 juli 2005.
Kostnader och andra konsekvenser
Regeringen redovisar en genomgång av kostnader och konsekvenser för
olika samhällssektorer. Även en särskild konsekvensanalys av de föreslagna
reglernas effekter för små företag enligt 3 § i den s.k. Simplexförordningen
lämnas. Regeringen bedömer därvid bl.a. att de nya reglerna inte kommer
att påverka konkurrensförhållandena till nackdel för småföretagen i
förhållande till de större företagen. Regeringen bedömer bl.a. också
att eventuellt ökade kostnader för domstolar och polis till följd av
föreslagen lagstiftning kan rymmas inom befintliga anslag. De nya
reglerna torde generellt sett inte innebära något behov av större
förändringar av de arbetstidsförhållanden och den bemanning som gäller för
närvarande inom vägtransportbranschen.
Enligt regeringens bedömning torde de nya reglerna inte ha någon betydelse
från allmän jämställdhetssynpunkt. Vägtransportbranschen är en mycket
mansdominerad bransch. Regeringen bedömer att striktare arbetsregler
kan göra det enklare att kombinera arbetsliv och familjeliv.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om att en ny
lag införs för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt
arbete avseende vägtransporter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till lag om arbetstid vid visst vägtransportarbete med en marginell
ändring i 1 § tredje stycket, där ordet "i" bortfallit. Utskottet
tillstyrker också regeringens lagförslag om ändringarna i andra lagar som
följer av den nya lagens införande, dvs. lag om ändring i lagen (2005:000)
om ändring i arbetstidslagen (1982:673), lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160) och lag om ändring i lagen (1999:678) om utstationering av
arbetstagare. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:132 Arbetstid vid vägtransporter:
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om arbetstid vid visst vägtransportarbete,
lag om ändring i lagen (2005:000) om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
lag om ändring i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag