Arbetsmiljö

Betänkande 1992/93:AU3

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU03

Arbetsmiljö

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1992/93
AU3

Sammanfattning

I föreliggande betänkande redovisas 13 motioner om arbetsmiljö,
väckta under allmänna motionstiden 1992. Förutom allmänna frågor om
bl.a. samordnade insatser för arbetsmiljö och yttre miljö och
förstärkta fackliga sanktionsmöjligheter aktualiseras genom
motionerna frågor om den offentliga sektorn och kvinnors arbetsmiljö.
Vidare diskuteras åtgärder för att komma till rätta med
elöverkänslighet samt mobbning och andra psykosociala problem.
Avslutningsvis berörs tobaksrökning på arbetsplatserna, användningen
av amalgam inom tandvården och ackordslöner för yrkesförare.

Ingen av motionerna föreslås leda till någon riksdagens åtgärd.
Vänsterpartiets företrädare i utskottet har till betänkandet fogat en
meningsyttring.

Motionerna

1991/92:A203 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av förbud mot raka ackord inom yrkestrafiken.

1991/92:A204 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad
samordning av arbetsmiljöfrågorna och de yttre miljöfrågorna.

1991/92:A214 av Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i
uppdrag att utfärda föreskrifter enligt vad i motionen anförts om
arbetsmiljörisker inom tandvården.

1991/92:A219 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att driva
samhällets skadeanspråk mot tillverkare vars maskin har orsakat
arbetsskada.

1991/92:A239 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö,
i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmiljön inom den offentliga sektorn, 5.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationell samverkan.

1991/92:A244 av Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder mot
mobbning och trakasserier enligt vad som anförts i motionen.

1991/92:A247 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag till lag om skydd för den enskildes
integritet i enlighet med vad i motionen anförts.

1991/92:A269 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning inom området elöverkänslighet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket
och socialstyrelsen får i uppdrag att utfärda föreskrifter eller
allmänna råd om behandling och rehabilitering av elöverkänslighet,
3. att riksdagen hos regeringen begär att regler och råd för
elsanering av arbetsplatser och bostäder utfärdas.

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppmärksammande av psykosociala problem,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en avvecklingsplan för amalgam.

1991/92:A813 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö.

1991/92:So501 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning om behandlingsmetoder och
arbetsmiljörisker.

1991/92:So503 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att gravida kvinnor och ammande mödrar på sina
arbetsplatser skall skyddas från passiv rökning.

1991/92:Jo646 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av
arbetsmiljölagen så att begreppet "omedelbar och allvarlig fara" ges
en tydlig innebörd i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som ger
lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivare
som ej rättar till missförhållanden rörande inre eller yttre miljö.

Utskottet

Inledning

Arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor behandlades i våras av utskottet
i betänkande 1991/92:AU12. Förutom anslagsgivningen till
Arbetarskyddsverket och Arbetsmiljöinstitutet redovisade utskottet
motionsförslag om arbetsmiljöpolitikens inriktning samt förslag från
regeringen om att dra in det statliga stödet till företagshälsovården
och de s.k. MBL-medlen för facklig utbildning m.m.

Senare under våren yttrade sig utskottet till
konstitutionsutskottet (1991/92:AU6y) över ett förslag från
regeringen om att slopa den s.k. intresserepresentationen i vissa
statliga styrelser. Genomförandet av detta förslag medför stora
förändringar i sammansättningen av myndighetsstyrelserna på
arbetslivsområdet, Arbetarskyddsstyrelsen, Yrkesinspektionen,
Arbetsmiljöinstitutet, Arbetsmiljöfonden, Arbetslivsfonden och
Arbetslivscentrum.

I yttrande 1992/93:AU1y till EES-utskottet har utskottet tidigare i
höst tillstyrkt regeringens förslag till ändringar i arbetsmiljölagen
och till anpassning i övrigt av de svenska arbetsmiljöföreskrifterna
med hänsyn till åtagandena enligt EES-avtalet.

Som redan nämnts finns principbeslut om att slopa statsbidragen
till företagshälsovården. I början av året uppdrog regeringen åt en
särskild utredningsman att göra en ny översyn av företagshälsovårdens
organisation och finansiering. Utredningens förslag presenteras i
dagarna.

Även arbetsmiljölagen är föremål för fortsatt översyn i enlighet
med vad som förutsattes vid de lagändringar som företogs på våren
1991 (prop. 1990/91:140, AU22, rskr. 302). Det ingår vidare i den nu
verksamma Arbetsrättskommitténs uppdrag att se över
samverkansreglerna i arbetsmiljölagen och deras förhållande till
medbestämmandelagens inflytanderegler.

Utskottet anmälde i våras i det ovannämnda betänkandet AU12 att då
föreliggande motioner om konkreta arbetsmiljöproblem skulle redovisas
i ett särskilt betänkande. Innan utskottet i det följande övergår
till denna redovisning skall här noteras att flertalet av de frågor
som nu kommer att behandlas har tidigare övervägts i betänkande
1990/91:AU22.

Allmänna arbetsmiljöfrågor

Vänsterpartiet berör i sin miljöpolitiska motion Jo646
skyddsombudens stoppningsrätt enligt arbetsmiljölagen och erinrar
om att denna rätt avser arbeten som innebär omedelbar och allvarlig
fara för arbetstagarens liv och hälsa. Genom att denna rätt
tillkommer enbart skyddsombudet bryts arbetsmiljöarbetet ut ur det
fackliga arbetet. Stoppningsrätten bör i stället tillkomma det lokala
facket, som i sin tur delegerar den till skyddsombuden.

Vidare anser Vänsterpartiet att begreppet "omedelbar och allvarlig
fara" behöver förtydligas, så att det står klart att stoppningsrätten
också gäller arbeten vilkas skadliga effekter blir synliga först på
lång sikt. Därutöver menar Vänsterpartiet att det lokala facket måste
få rätt att tillgripa stridsåtgärder mot arbetsgivare som inte vidtar
åtgärder när missförhållanden har lett till att ett arbete har
stoppats. En sådan rätt till stridsåtgärder bör också gälla om ett
arbete har stoppats av hänsyn till den yttre miljön.

Frågor av det slag Vänsterpartiet aktualiserar i sin motion
behandlades av utskottet i betänkande 1990/91:AU22. I det betänkandet
(s. 25) biträdde utskottet den dåvarande arbetsmarknadsministerns
uppfattning att man inte borde utvidga stoppningsrätten att omfatta
arbeten som bedöms ge skador på sikt och utvecklade skälen för detta
ställningstagande. Vidare avstyrkte utskottet motionsförslag om att
stoppningsrätten skulle kunna utövas av fackliga organisationer. Även
ett förslag om rätt att tillgripa lokala arbetsmiljöstrejker
avvisades av utskottet såsom stridande mot allmänna principer för
fredsplikten.

Utskottet vidhåller sina ståndpunkter från våren 1991 och avstyrker
de nu föreliggande yrkandena i motion Jo646. Samtidigt bör påpekas
att motionens yrkanden i vad avser förhållanden som rör den yttre
miljön förutsätter att en särskild stoppningsrätt införs beträffande
sådana förhållanden. Ett yrkande härom i motionen behandlades av
riksdagen våren 1992 och lämnades då utan bifall i enlighet med
hemställan i jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU18.

John Andersson (v) yrkar i motion A219 att Arbetarskyddsstyrelsen
skall få i uppdrag att driva samhällets skadeståndsanspråk mot
tillverkare vars maskin har orsakat arbetsskada och därmed vållat
samhället kostnader i form av ersättning till den skadade från
arbetsskadeförsäkringen.

Utskottet finner inte anledning att här gå in på spörsmålen om
regressrätten vid arbetsskador eller vem som bör utöva en sådan rätt
av följande skäl.

Den 1 juli i år började den nya produktskadelagen att gälla. Därmed
upphör det hittillsvarande systemet med att produktgodkännanden av
myndighet utfärdas i förväg i form av typgodkännanden o.d.
Produktkontrollen kommer i stället i mycket att bygga på
tillverkarens egna uppgifter i kombination med starkare krav på
produktansvar. Tillverkaren får ett strikt skadeståndsansvar.

Motionärens förslag grundar sig också på farhågor för att den nya
ordningen skall leda till minskad produktsäkerhet. Utskottet vill
därför nämna att det ingår i uppdraget för den nu pågående översynen
av arbetsmiljölagen att se över och anpassa lagens
produktsäkerhetsregler till de nya förutsättningar som gäller, så att
det blir möjligt att effektivt ingripa mot leverantörsledet även
sedan produkterna har marknadsförts eller levererats till användarna.
De förebyggande effekter som kan vinnas den vägen är enligt
utskottets mening att föredra, och utskottet avstyrker därmed den
föreliggande motionen.

Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) föreslår i motion A239
ett tillkännagivande om internationell samverkan på
arbetsmiljöområdet av innebörd dels att Sverige skall
delta i uppbyggnadsarbetet på detta område i de f.d.
kommunistländerna i Öst- och Centraleuropa, dels att Sverige skall
bli medlem i EG och därmed få möjlighet att fullt ut delta i det
europeiska integrationsarbetet på arbetsmiljöområdet.

Utskottet anser att motionen i dessa delar inte påkallar någon
riksdagens åtgärd. Såsom regeringen föreslog i 1992 års
budgetproposition har i Arbetarskyddsverkets budget avsatts 5
miljoner kronor för speciella arbetsmiljöinsatser i Östeuropa.
Medlens användning bestäms av regeringen. Vad medlemskap i EG
beträffar erinras om att Sverige ansökte härom redan under år 1991.

Bengt Kronblad (s) önskar i motion A204 ett tillkännagivande om
ökad samordning av arbetsmiljöfrågor och yttre miljöfrågor.
Formerna härför bör enligt motionären utredas.

Den dåvarande regeringen uppdrog i april 1991 åt
Arbetarskyddsstyrelsen att i samråd med Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen kartlägga förutsättningarna för en ökad
samverkan i tillsynen av arbetsmiljö och yttre miljö. Verket avgav en
rapport vid årsskiftet 1991/92. Denna bereds för närvarande i
regeringskansliet. Motionärens utredningsönskemål är sålunda
tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida är i avvaktan på
resultatet av regeringens beredning av ärendet inte påkallad, varför
motionen avstyrks.

Kvinnors arbetsmiljö

Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, kds) yrkar i motion So501 på ett
tillkännagivande om forskning om behandlingsmetoder och
arbetsmiljörisker. Motionärerna kritiserar bl.a. att större delen
av forskningen om sambanden mellan arbete och hälsa/ohälsa utgår från
männens situation och att man inte heller tar hänsyn till kvinnors
arbete. Forskningen om kvinnors hälsa sägs ha varit inriktad på att
hitta enkla samband mellan olika variabler och någon helhetsbild har
inte erhållits. Motionärerna anser sammanfattningsvis att det är
viktigt att i ökad omfattning satsa på forskning kring behandling av
kvinnors hälsoproblem och kvinnors arbete och hälsa.

Som utskottet ser det ägnas kvinnoforskningen på arbetslivsområdet
en betydande uppmärksamhet. På Arbetslivscentrum är kvinnoforskningen
ett särskilt forskningsområde, vars betydelse understrukits inte
minst i utskottets betänkande 1990/91:AU16. Arbetsmiljöfonden
finansierar det brett upplagda forskningsprogrammet Kvinnor och män i
samverkan i arbetslivet ("KOM-programmet"). I det nybildade
Folkhälsoinstitutets programområde Kvinnors hälsa ingår för det
innevarande verksamhetsområdet bl.a. projektet Kvinnor och arbetsliv.
Programbeskrivningen innefattar även det i motionen nämnda problemet
med kvinnors totala arbetsbörda.

Med hänvisning till här exemplifierade forskningssatsningar är
utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd på grundval av
motionen, som av riksdagen bör lämnas utan bifall.

Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) i motion A239 och
Margareta Winberg m.fl. (s) i motion A813 efterlyser åtgärder för en
bättre arbetsmiljö för kvinnor med ett utvidgat innehåll i deras
arbete. I motion A239 förespråkas också en ökad användning av
flexibel arbetstid och en arbetsorganisation med mindre ensidiga
arbetsuppgifter. I samma motion förordas vidare en rätt för gravida
kvinnor till omplacering under graviditeten, alternativt en rätt för
dem till havandeskapspenning i de fall omplacering inte kan ske.

De ändringar i arbetsmiljölagen som gjordes år 1991 avsåg bl.a. att
främja variation i arbetsuppgifterna och ge de anställda möjlighet
till personlig och yrkesmässig utveckling, självbestämmande och
yrkesmässigt ansvar. Den nya bestämmelse härom som finns i lagens 2
kap. 1 § bör ses mot bakgrund av ett uttalande som görs i förarbetena
på denna punkt, nämligen att vad det gäller är inte minst att
"förändra och utveckla dessa enkla och monotona arbeten där kvinnor
dominerar". Detta synes ligga väl i linje med önskemålen i motionerna
A239 och A813 om ett vidgat arbetsinnehåll för kvinnliga
arbetstagare.

När det gäller motionärernas önskemål att arbetet för en bättre
arbetsmiljö för kvinnor skall drivas på erinrar utskottet om att de
riktlinjer riksdagen godkänt för verksamheten inom
Arbetarskyddsverket innefattar att kvinnors arbetsmiljö måste bli
föremål för mer omfattande insatser än hittills. Liksom i betänkande
1992/93:AU1 om jämställdhet kan också här hänvisas till
Arbetslivsfondens engagemang för kvinnors arbetsmiljö.

Vad sedan gäller de härutöver i motion A239 framställda önskemålen
får utskottet anföra följande.

Frågan om mer flexibla arbetstider är redan aktualiserad hos
regeringen genom det betänkande (SOU 1992:27) Årsarbetstid som
utredningen om mer flexibla regler för arbetstid och semester
avlämnat tidigare under året. Frågan om en vidgad rätt till
omplacering, alternativt till havandeskapspenning, har tidigare
prövats av utskottet. Liksom tidigare är utskottet inte berett att ta
initiativ till regeländringar. I detta sammanhang kan påpekas att
socialförsäkringsutskottet, som normalt bereder frågorna om
havandeskapspenning, i höst behandlar en motion om
försäkringsförmåner vid graviditet, 1991/92:Sf207 av Barbro
Westerholm (fp). Motionen har av socialförsäkringsutskottet
remissbehandlats under våren.

På de ovan angivna skälen avstyrker utskottet bifall till
motionerna A239 och A813 i de nu behandlade delarna.

Offentlig sektor

Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) föreslår i motion A239
tillkännagivanden till regeringen om arbetsmiljön inom den
offentliga sektorn och om arbetsmiljön i skolan.

Vad arbetsmiljön inom den offentliga sektorn beträffar hävdar
motionärerna att mycket av denna sektors problem är
arbetsmiljöproblem. Den psykosociala miljön tycks ha blivit sämre
under senare år samtidigt som de fysiska kraven, t.ex. tunga lyft
inom vården, ofta är stora. Motionärerna förordar en decentralisering
med ökad tilltro till personalens förmåga att fatta egna beslut,
bättre belöningssystem för goda insatser och ökat stöd till personlig
utveckling. I fråga om arbetsmiljön i skolan framhåller motionärerna
behovet av en god introduktion för elevskyddsombuden i deras arbete.
Vidare anser de att företagshälsovården också bör omfatta eleverna.

Som utskottet framhållit i det föregående avsnittet om kvinnors
arbetsmiljö syftar 1991 års reformering av arbetsmiljölagen till att
främja utvecklingen mot ett bättre arbetsliv med bl.a. ett rikt
arbetsinnehåll och bättre möjligheter för arbetstagarna att själva
bestämma över sin arbetssituation och ta ett vidgat yrkesmässigt
ansvar. Lagen gäller för den offentliga arbetsmarknaden lika väl som
för den privata. Utskottet tar för givet att de offentliga
arbetsgivarna medverkar till att de nya krav som arbetsmiljölagen
ställer på dem kommer att uppfyllas. Utskottet bedömer det därför
inte som erforderligt att med anledning av motionen för den
offentliga sektorns del ta initiativ till särskilda
lagstiftningsåtgärder.

Det i motionen berörda behovet av introduktion för elevskyddsombud
är tillgodosett genom att arbetsmiljölagens 6 kap. 18 § föreskriver
en uttrycklig rätt för elevskyddsombuden till den utbildning de
behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Arbetarskyddsnämnden har
i år givit ut ett särskilt studiematerial för dem, Elevskyddsombud,
motsvarande studiematerialet Bättre arbetsmiljö (BAM) för andra
skyddsombud m.fl. Vad slutligen gäller motionärernas tanke att
inordna skoleleverna i företagshälsovården vill utskottet här endast
peka på att eleverna redan omfattas av skolhälsovården.

Med det anförda avstyrker utskottet motion A239 i de nu aktuella
delarna.

Psykosociala problem och mobbning

Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) anser i motion A805 att
regeringen bör delges att de psykosociala problemen och särskilt då
mobbning på arbetsplatserna bör uppmärksammas mer. Motionärerna menar
att problemen ökar vid nedskärningar på arbetsplatserna och med de
anställdas osäkerhet om framtiden.

Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (båda v) föreslår i motion
A244 att arbetsmiljölagen skall tillföras en ny bestämmelse om
skyldighet för arbetsgivarna att vidta åtgärder mot psykiska
trakasserier. Motionärernas tanke är att Arbetarskyddsstyrelsen med
stöd av en sådan bestämmelse skall kunna utfärda föreskrifter och
ingripa med förelägganden och förbud vid fall av mobbning och andra
trakasserier på arbetsplatserna. Vidare förordar motionärerna att
brotten förtal och förolämpning läggs under allmänt åtal efter
anmälan från Yrkesinspektionen, som bör ha rollen som en arbetslivets
mobbningsombudsman.

I de tidigare nämnda riktlinjerna för Arbetarskyddsverkets
verksamhet framhålls allmänt betydelsen av att verket anlägger ett
helhetsperspektiv på arbetsmiljön så att såväl "fysiska, psykiska som
sociala och arbetsorganisatoriska aspekter beaktas". När det särskilt
gäller psykiska trakasserier underströk utskottet i betänkande
1990/91:AU22 att vuxenmobbning i arbetslivet är ett problem som man
måste se allvarligt på och att det ligger ett stort ansvar på
arbetsgivare, facket och arbetskamrater att motverka sådant psykiskt
våld närhelst det förekommer.

I samma betänkande avstyrkte utskottet lagstiftning i de hänseenden
som nu föreslås i motion A244. Utskottet hänvisade till att riksdagen
på förslag av justitieutskottet (1990/91:JuU3, rskr. 15) gjort en
framställning till regeringen om en översyn av den straffrättsliga
regleringen av psykiskt våld. Ärendet bereds inom
Justitiedepartementet, som i våras anordnade en hearing med experter
på området.

I avvaktan på regeringens ställningstaganden i frågan och med
hänvisning till vad utskottet i övrigt anfört bör yrkandena i
motionerna A244 och A805 inte leda till någon riksdagens åtgärd.

Elöverkänslighet

Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c) yrkar i motion A269 att
regeringen skall få i uppdrag att intensifiera forskningen om
elöverkänslighet. Motionärerna anför bl.a. att elöverkänslighet är
ett sjukdomssymptom som inte tas på allvar och att de drabbade ofta
möts av bristande förståelse från arbetsgivare, läkare, tandläkare,
försäkringskassan och kommunen. Det finns i dag inte heller
tillräckliga anvisningar och allmänna råd som kan användas till
ledning vid diagnos och behandling och vid elsanering av
arbetsplatser och bostäder. Motionärerna yrkar att sådana regler och
råd skall utfärdas.

Elöverkänslighet har under senare år uppmärksammats inom
forskningen, och de resultat som uppnåtts har återkommande summerats.
Arbetsmiljöinstitutet anordnade i oktober 1990 ett första sådant
seminarium. Ett nytt seminarium hölls i april 1991 under ledning av
den dåvarande arbetsmarknadsministern. Vetenskapsakademien och
Ingenjörsvetenskapsakademien genomförde den 6 och 7 oktober i år ett
tvådagarsseminarium med landets vetenskapliga expertis. Vid detta
seminarium skisserades behoven av fortsatt forskning i form av
epidemiologiska studier och studier av kemiska exponeringsfaktorer
och biologiska mekanismer. Utskottet utgår från att forskningsprogram
i enlighet härmed arbetas fram utan någon särskild meningsyttring
från riksdagens sida av i motionen begärt slag.

Den hittills bedrivna forskningen har inte kunnat klarlägga
orsakerna till elöverkänslighet. En gängse uppfattning som
bekräftades vid det senaste seminariet är att elöverkänsligheten har
flera orsaker, av vilka känslighet för elektriska och magnetiska fält
kan vara en. Men också andra orsaker som allergier, ljuskänslighet,
kemiska ämnen, individberoende faktorer och arbetsorganisationen kan
ha betydelse. Att de rätta sambanden ännu inte kunnat fastställas får
emellertid inte hindra att de drabbades många gånger plågsamma
symptom tas på allvar. Ofta kan besvären lindras med relativt enkla
åtgärder.

I de nya råd och föreskrifter om bildskärmsarbete som
Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat i höst (AFS 1992:14) sägs om
elöverkänslighet att det i väntan på forskningsresultat behövs en
ökad beredskap för att kunna hjälpa och de stödja de personer som har
besvär. Om denna typ av problem dyker upp på arbetsplatsen, heter det
vidare, är det viktigt att arbetsgivaren med hjälp av exempelvis
företagshälsovården gör en utredning och vidtar åtgärder för att
hjälpa den drabbade personen.

Med Arbetarskyddsstyrelsens nya föreskrifter har klarlagts att
arbetsmiljölagstiftningen med dess krav på åtgärder som förebygger
ohälsa och olycksfall och på arbetsanpassning och rehabilitering kan
åberopas för att på arbetsplatserna bistå dem som drabbats av
elöverkänslighet.

Vad motionärerna i övrigt anfört ger inte utskottet anledning till
närmare uttalanden eller förslag om vidare åtgärd från riksdagens
sida. Utskottet anser sålunda sammanfattningsvis att motionen av
riksdagen bör lämnas utan bifall.

Tobaksrökning

Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) yrkar i motion So503 att
Arbetarskyddsstyrelsen skall få i uppdrag att lägga fram förslag om
åtgärder som hindrar att gravida kvinnor och ammande mödrar drabbas
av den passiva rökningens skadliga effekter.

Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen utfärdade år 1983
allmänna råd om begränsning av tobaksrökning på arbetsplatserna.
Tobaksutredningen lade år 1990 fram ett förslag till tobakslag
innefattande bl.a. bestämmelser om rökning på arbetsplatserna (SOU
1990:29). I betänkandet berörs även frågan om den passiva rökningen
och dess effekter. Betänkandet har remissbehandlats, och ärendet
bereds inom Socialdepartementet.

Utskottet anser att statsmakternas ställningstagande i detta
lagstiftningsärende bör avvaktas innan man överväger behovet att låta
nya föreskrifter utfärdas på myndighetsnivå. Motionsyrkandet avstyrks
därmed.

Birger Hagård (m) yrkar i motion A247 att riksdagen av regeringen
skall begära förslag till lag om skydd för den enskildes integritet.
Den föreslagna lagen skall göra det till en skyldighet för
arbetsgivarna att om rökförbud införs på arbetsplatsen upplåta
särskilda rökrum, om någon av de anställda så önskar.

Även frågan i vilken omfattning rökning skall tillåtas på
arbetsplatserna ingår i det ovannämnda lagförslaget från
Tobaksutredningen. Vid sidan av utredningens förslag till
lagstiftning bör inte övervägas en särlagstiftning av det i motionen
angivna slaget. Motionen avstyrks.

Amalgam

Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) yrkar i motion A214 att
regeringen skall ge Arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att utfärda
bättre föreskrifter om arbetsmiljörisker inom tandvården i
avvaktan på ett totalförbud mot amalgam som tandlagningsmedel.

Arbetarskyddsstyrelsen har år 1989 utfärdat allmänna råd om arbete
med kvicksilver och amalgam inom tandvården. Utskottet förutsätter
att dessa allmänna råd följs inom tandvården och att man därigenom
kan uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö i det aktuella hänseendet
och avstyrker motionen.

Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) önskar i motion A805 ett
tillkännagivande om behovet av en avvecklingsplan för amalgam och
ökad forskning kring sambandet mellan amalgam och arbetssjukdomar.

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen i augusti i år lagt
fram en expertrapport om möjligheterna att avveckla amalgam som
tandlagningsmedel (Ds 1992:95). I rapporten presenteras
förutsättningarna att successivt avveckla amalgamet under 1990-talet
liksom en bedömning av insatsbehovet vid en omedelbar avveckling. Det
sagda innebär att motionen inte påkallar vidare åtgärd från
riksdagens sida utan avstyrks, varvid utskottet förutsätter att det i
motionen berörda sambandet mellan amalgam och arbetssjukdomar är
föremål för fortsatt forskning.

Yrkesförare

Anita Modin m.fl. (s) föreslår i motion A203 ett tillkännagivande
om behovet av förbud mot raka ackord inom yrkestrafiken, detta för
att öka trafiksäkerheten men också för att förbättra yrkesförarnas
arbetsmiljö.

I arbetsmiljölagens 2 kap. 1 § infördes i samband med 1991 års
ändringar en föreskrift om att löneformer och arbetstider skall
beaktas vid utformningen av arbetsorganisationen för att undvika
ohälsa eller olycksfall. Föreskriften har det dubbla syftet att tjäna
som riktlinje för tillsynsmyndigheterna i deras verksamhet men också
för arbetsmarknadsparterna vid ingående av kollektivavtal av
betydelse för arbetsmiljön och arbetstagarnas hälsa. Däremot
avvisades tanken att direkt i lagen formulera ett förbud mot vissa
löneformer och arbetstidsförläggningar. Utskottet är inte berett att
för ett visst yrkesområde frångå den lagtekniska lösning som valts
för att tillgodose arbetsmiljöaspekterna.

En annan sak är, som motionärerna också är inne på, att begränsa
eller helt förbjuda ackordslön och liknande löneformer av
trafiksäkerhetsskäl. Riksdagen gjorde i våras efter förslag från
regeringen (prop. 1991/92:131, TU17, rskr. 264) en ändring i den s.k.
bemyndigandelagen (1975:88). Genom lagändringen bemyndigas regeringen
att meddela föreskrifter om "förbud mot vissa typer av beräkningar av
lön till förare vid vägtransporter". Föreskriften avser att
möjliggöra en anpassning till EG:s regler, som inte tillåter att lön
till förare beräknas på grundval av tillryggalagda sträckor och/eller
transporterad godsmängd. Reglerna har motiverats av hänsyn till
trafiksäkerheten.

Utskottet anser med åberopande av det anförda att det inte är
påkallat med någon åtgärd med anledning av motionen utan avstyrker
densamma.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvidgning av arbetsmiljölagens stoppningsrätt
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkandena 4 och 5,
men. (v) - delvis

2. beträffande skadeståndsanspråk mot maskintillverkare
att riksdagen avslår motion 1991/92:A219,
men. (v) - delvis

3. beträffande internationell samverkan på arbetsmiljöområdet
att riksdagen avslår motion 1991/92:A239 yrkande 6,

4. beträffande samordning av inre och yttre miljö
att riksdagen avslår motion 1991/92:A204,

5. beträffande forskning om behandlingsmetoder och
arbetsmiljörisker
att riksdagen avslår motion 1991/92:So501 yrkande 7,

6. beträffande bättre arbetsmiljö för kvinnor
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A239 yrkande 3 och
1991/92:A813 yrkande 2,

7. beträffande arbetsmiljön inom den offentliga sektorn
att riksdagen avslår motion 1991/92:A239 yrkandena 4 och 5,

8. beträffande psykosociala problem och mobbning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A244 och 1991/92:A805
yrkande 8,
men. (v) - delvis

9. beträffande elöverkänslighet
att riksdagen avslår motion 1991/92:A269,

10. beträffande åtgärder mot effekterna av passiv rökning för
gravida kvinnor och ammande mödrar
att riksdagen avslår motion 1991/92:So503 yrkande 2,

11. beträffande lagstiftning om rökrum på arbetsplatser med
rökförbud
att riksdagen avslår motion 1991/92:A247,

12. beträffande föreskrifter om arbetsmiljörisker inom
tandvården
att riksdagen avslår motion 1991/92:A214,
men. (v) - delvis

13. beträffande avvecklingsplan för amalgam
att riksdagen avslår motion 1991/92:A805 yrkande 9,

14. beträffande förbud mot raka ackord inom yrkestrafiken
att riksdagen avslår motion 1991/92:A203.

Stockholm den 15 oktober 1992

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp),
Sonja Rembo (m), Kjell Nilsson (s), Marianne Andersson (c), Charlotte
Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila
Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny
Ahlqvist (s), Kent Olsson (m) och Berit Andnor (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot
i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den
slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom
partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Det är viktigt att fackföreningarna och arbetarkollektivet får
bättre möjligheter att tvinga arbetsgivarna att vidta
arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Såsom yrkas i Vänsterpartiets
motion Jo646 bör det ske en utvidgning av arbetsmiljölagens
stoppningsrätt.

Denna rätt bör utvidgas så att den omfattar även arbeten som på
sikt kan leda till skador eller ohälsa och inte bara kan tillgripas i
situationer med överhängande fara. Detta överensstämmer med krav som
sedan länge förts fram av fackföreningsrörelsen. Även en lokal eller
regional facklig organisation bör ha stoppningsrätt med hänsyn till
att arbetsmiljöarbetet är en facklig angelägenhet.

Stoppningsrätten behöver kompletteras med rätt för de lokala
fackliga organisationerna att ta till en arbetsmiljöstrejk för att
påverka arbetsgivarna och slå vakt om arbetstagarnas hälsa.

I motionen diskuteras även hur de anställda och deras fackliga
företrädare skall kunna främja miljöskyddsarbetet i samhället på
grund av det uppenbara samband som finns mellan s.k. inre och yttre
miljö. Det avsnittet av motionen har delvis behandlats av riksdagen i
våras med anledning av jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU18.
Det blir anledning att återkomma i denna angelägna fråga.

När det gäller skadeståndsanspråk mot maskintillverkare anser
jag att utskottet bort biträda förslaget i motion A219 av John
Andersson (v) om ett initiativ från riksdagens sida i den frågan.
Slopandet av typbesiktningar m.fl. förhandsgodkännanden av maskiner å
ena sidan och införandet av strikt skadeståndsansvar för tillverkaren
till följd av den nya produktskadelagen å den andra aktualiserar
enligt min mening frågan om en regressrätt för samhället. När
arbetstagare drabbas av skador orsakade av maskiner blir det i första
hand samhället som via arbetsskadeförsäkringen och pensionssystemet
svarar för ersättningarna till den skadelidande. Tillverkarens ansvar
kommer därmed i bakgrunden.

Psykiska problem och mobbning på arbetsplatserna är allvarliga
problem som måste uppmärksammas särskilt. Mobbningen medför att den
anställde utsätts för psykiska trakasserier av arbetsgivaren eller
arbetskamraterna. Konsekvenserna för den drabbade kan ofta bli svåra.
Det rättsliga skyddet mot mobbning är svagt. Med hänsyn härtill anser
jag att utskottet borde ha anslutit sig till yrkandet i motion A244
av Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (v) och begärt förslag från
regeringen till ändringar i brottsbalken och den arbetsrättsliga
lagstiftningen.

När det gäller arbetsmiljöriskerna inom tandvården delar jag
uppfattningen i motion A214 av Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson
(v) att Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd från 1989 inte är en
tillräcklig åtgärd för att skydda tandvårdspersonalen från
kvicksilverförgiftning. Fortfarande saknas på många kliniker
utrustning som skulle kunna hjälpa personalen att skydda sig.
Medvetenhet om riskerna behöver öka. Därför bör
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skärpas för att skydda
personalen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1,
2, 8 och 12 borde ha hemställt:

1. beträffande utvidgning av arbetsmiljölagens stoppningsrätt
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo646 yrkandena 4 och
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande skadeståndsanspråk mot maskintillverkare
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A219 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande psykosociala problem och mobbning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A244 samt med avslag
på motion 1991/92:A805 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

12. beträffande föreskrifter om arbetsmiljörisker inom
tandvården
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A214 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.