Anslag till Patentverket, m.m.

Betänkande 1993/94:LU25

Lagutskottets betänkande 1993/94:LU25

Anslag till Patentverket, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1993/94
LU25

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om
anslag till Patent- och registreringsverket samt
Patentbevärsrätten för budgetåret 1994/95. Vidare behandlas två
motioner från den allmänna motionstiden under innevarande
riksmöte. Den ena motionen (s) rör åtgärder mot underlåtenhet
att i tid sända in årsredovisningar för aktiebolag till Patent-
och registreringsverket. Den andra motionen (v) syftar till
ändrad lagstiftning om skydd för företagshemligheter.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag samt
avstyrker bifall till motionerna.

TOLFTE HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 13 föreslår regeringen
(Näringsdepartementet)

dels under punkt C 1 att riksdagen till Patent- och
registreringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag
på 1 000 kr.

dels under punkt C 2 att riksdagen till
Patentbesvärsrätten för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 10 610 000 kr.

Motionerna

1993/94:L209 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förseningsavgifter för de företag som bryter
mot 13 kap. 2 § aktiebolagslagen.

1993/94:K210 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändringar av lagen om skydd för företagshemligheter i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Anslagsfrågor

Patent- och registreringsverket (PRV) handlägger ärenden
angående patent, varumärken, mönster, utgivningsbevis för
periodisk skrift, namn och kommunala vapen samt ärenden om
aktiebolag. Enligt riksdagens beslut övertar PRV successivt
sedan den 1 januari 1993 ansvaret från länsstyrelserna för
handels- och föreningsregistren. Övertagandet skall vara
slutfört före utgången av år 1994 (se prop. 1992/93:27, bet.
1992/93:LU10). PRV tar emot anmälningar om utgivare av vissa
radioprogram i trådsändningar m.m. Vidare skall PRV enligt ett
riksdagsbeslut överta ansvaret för vissa likvidationsbeslut
enligt 13 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:1385) från
tingsrätterna. Den nya ordningen skall gälla fr.o.m. den 1 april
1994 (prop. 1993/94:43, bet. 1993/94:LU7).

Kostnaderna för PRV:s verksamhet är avgiftsfinansierad och
avgifterna skall med undantag för namnverksamheten ge full
kostnadstäckning. Övriga avgifter är beräknade så att patent-
och varumärkesavdelningarnas verksamhet skall ge ett överskott,
motsvarande kostnaden för Patentbesvärsrättens verksamhet.

Patentbesvärsrätten (PBR) utgör en självständig
förvaltningsdomstol som prövar överklaganden av beslut som
meddelats av PRV i bl.a. patent-, varumärkes-, mönsterskydds-
och namnärenden. I ett betänkande från Justitiedepartementet (Ds
1993:34) om specialdomstolarna i framtiden föreslås bl.a. att
PBR skall upphöra som fristående förvaltningsdomstol den 1 juli
1995 och att dess uppgifter skall föras över till Länsrätten i
Stockholm. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.

PBR föreslås för budgetåret 1994/95 få disponera ett ramanslag
om 10 610 000 kr.

I anslutning till att utskottet behandlade frågan om anslagen
till PRV och PBR för budgetåret 1992/93 tog utskottet -- som ett
led i den förändrade budgetprocessen -- också ställning till
regeringens förslag om övergripande målsättning för de båda
myndigheternas verksamheter under budgetåren 1992/93--1994/95
(se bet. 1991/92:LU20). Regeringens förslag om medelsanvisning
till PRV och PBR för budgetåret 1994/95 föranleder inte någon
erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker därför
bifall till propositionens förslag i den delen.

Inlämnande av årsredovisningar

Enligt 9 kap. 5 § aktiebolagslagen (ABL) skall efter utgången
av varje räkenskapsår inom sex månader hållas ordinarie
bolagsstämma. Vid stämman skall årsredovisning och
revisionsberättelse läggas fram. Stämman skall fatta beslut om
fastställande av resultaträkning och balansräkning. Under vissa
förutsättningar får fastställandebesluten uppskjutas till en
fortsatt stämma, som måste hållas inom två månader. Sedan
resultat- och balansräkningen fastställts av bolagsstämman skall
avskrift av årsredovisningen samt revisionsberättelsen inom en
månad sändas in till registreringsmyndigheten. På avskriften
skall styrelseledamot eller verkställande direktör teckna bevis
om att resultaträkning och balansräkning fastställts med uppgift
om fastställelsedagen (11 kap. 3 § andra stycket ABL). Av de
båda nämnda lagrummen följer således att årsredovisning och
revisionsberättelse skall ha sänts in till
registreringsmyndigheten (PRV) senast nio månader efter varje
räkenskapsårs utgång. Redovisningshandlingarna blir offentliga
när de inkommit till PRV.

Om redovisningshandlingarna inte sänds in till PRV, eller om
de är ofullständiga, kan PRV enligt 19 kap. 2 § ABL vid vite
förelägga styrelseledamot eller verkställande direktör att
fullgöra skyldigheten. Om föreläggandet inte efterkoms får PRV
döma ut vitet. I de fall bolaget inte sänt in årsredovisning för
något av de senaste två räkenskapsåren skall allmän domstol
besluta att bolaget skall träda i likvidation. Anmälan till
rätten av fråga om likvidation får göras av bl.a. PRV. Beslut om
likvidation skall emellertid inte meddelas om det styrks att
åtminstone en av de felande årsredovisningarna inkommit under
ärendets handläggning i tingsrätten (13 kap. 4 § ABL). Som
tidigare nämnts kommer PRV att från tingsrätterna överta
handläggningen av dessa likvidationsärenden per den 1 april
1994.

Spörsmålet om en skärpning av sanktionerna vid underlåtenhet
att inge årsredovisning behandlades av utskottet redan våren
1990 med anledning av motioner. Utskottet framhöll därvid (bet.
1989/90:LU33) att reglerna om upprättande och insändande av
årsredovisningar och revisionsberättelser tillkommit i syfte att
ge aktiebolags intressenter möjlighet att få insyn i bolagets
ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. Såväl
aktieägare som bolagets borgenärer, affärskontrahenter m.fl.
har, fortsatte utskottet, behov av att få tillgång till sådana
upplysningar. Särskilt för borgenärerna är det väsentligt att de
med utgångspunkt i aktuella årsredovisningar kan bedöma bolagets
ekonomiska ställning. De remissyttranden som hade inhämtats över
de då aktuella motionerna visade enligt utskottet att
aktiebolagen i betydande utsträckning underlät att sända in sina
årsredovisningar inom den i ABL föreskrivna tiden. Av landets då
omkring 240 000 aktiebolag var det blott hälften som lämnade
redovisningshandlingarna i rätt tid till PRV. Med hänsyn till
den betydelse som fullgörandet av årsredovisningsskyldigheten
har för bolagets intressenter var rådande förhållanden enligt
utskottet självfallet inte godtagbara. För utskottet framstod
det mot denna bakgrund som uppenbart att ABL:s regler inte
erbjöd tillräckliga möjligheter för att man skulle komma till
rätta med problemen. På det underlag som förelåg i ärendet var
emellertid utskottet inte berett att ta ställning till de olika
förslag som hade framförts om lagstiftningsåtgärder. Det fick i
stället ankomma på regeringen att överväga vilka åtgärder som
lämpligen borde vidtas för att problemet med underlåtenheten att
avlämna årsredovisningar skulle få en tillfredsställande
lösning. På hemställan av utskottet gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Under hösten 1991 behandlade riksdagen en proposition med
förslag bl.a. om skärpta regler beträffande underlåtenhet att
inge årsredovisningshandlingar till PRV (se prop. 1990/91:198,
bet. 1991/92:LU10). Om verkställande direktören och
styrelseledamöterna underlåter att inom femton månader från
räkenskapsårets utgång inge årsredovisning och
revisionsberättelse till PRV, skall de enligt förslaget drabbas
av ett personligt betalningsansvar för bolagets därefter
uppkommande förpliktelser.

Vid behandlingen av propositionsförslaget konstaterade
utskottet att den av regeringen föreslagna lösningen innebär att
bolagsledningen får en frist på sex månader -- utöver den
tidsram på nio månader som redan gällde -- för insändande av
handlingarna innan ett personligt betalningsansvar aktualiseras.
En sådan frist ger, enligt vad utskottet framhöll, ett generöst
utrymme för tillfälliga förseningar som beror på t.ex.
tillfällig arbetsanhopning eller sjukdom. Med hänsyn till att
det är fråga om en ny sanktion som dessutom kan bli ganska
sträng ansåg sig utskottet dock böra godta förslaget. Skulle det
emellertid i framtiden visa sig att den nya regeln inte är till
fyllest får ytterligare skärpningar, enligt vad utskottet
särskilt framhöll, övervägas. En möjlighet som då också kunde
behöva övervägas, framhöll utskottet, är någon form av
förseningsavgift eller mindre ingripande sanktion mot
försummelser som varat kortare tid än sex månader.

Utskottet utgick från att regeringen noga skulle följa den
fortsatta utvecklingen och ta de initiativ till lagändringar som
kunde vara påkallade. Med det sagda tillstyrkte utskottet bifall
till propositionen i denna del. Riksdagen följde utskottet och
den nya ordningen trädde i kraft den 1 januari 1992.

Som ett led i utskottens nya roll att följa upp och utvärdera
resultat i verksamheter inom resp. utskotts beredningsområde har
lagutskottet i oktober 1993 beslutat att starta tre olika
utvärderingsprojekt. Ett av dessa rör ordningen för insändandet
av årsredovisningar till PRV. Syftet är att undersöka om den
genomförda lagändringen haft avsedd effekt eller om en
ytterligare skärpning av reglerna är erforderlig.

Projektet inleddes med ett studiebesök som utskottet gjorde
vid Patent- och registreringsverkets bolagsbyrå i Sundsvall den
15--16 november 1993. Vid besöket redovisades de åtgärder som
med stöd av gällande lagstiftning kan vidtas från verkets sida.
Enligt verkets mening är dessa åtgärder inte tillräckliga och
den genomförda lagändringen har inte fått avsedd effekt. Verket
föreslog därför att ytterligare åtgärder vidtas i form av
införande av förseningsavgifter, tidigareläggning av
likvidationsförfarandet och införande av en särskild
registreringsavgift, och det upplystes att man inom byrån
arbetade med en framställning till Justitiedepartementet i
frågan.

I motion 1993/94:L209 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) framhålls att
uteblivna årsredovisningar bidrar till att undanhålla viktig
information om företagen för aktieägare, företag, banker och
andra. Förseningarna ger också upphov till höga kostnader för
Patent- och registreringsverket, vilket leder till att ökade
registreringsavgifter i stället belastar de företag som följer
lagen i detta avseende. Motionärerna menar vidare att det inte
finns några effektiva sanktionsmöjligheter mot de företag som
bryter mot lagen i detta avseende. Trots den nyligen genomförda
lagändringen uppfyller endast hälften av företagen lagens krav.
För att stävja oskicket från vissa företag att inte lämna in
årsredovisning i tid bör förseningsavgifter införas. Dessa bör
enligt motionärerna sättas på en sådan nivå att upprepningar
motverkas. Vid upprepade förseelser bör avgifterna kunna höjas.

Som redan framgått av utskottets tidigare uttalanden i frågan,
är det från skilda utgångspunkter angeläget att föreskrifterna
om insändandet till PRV av bolagens redovisningshandlingar
kopplas till sanktionsregler som på ett ändamålsenligt sätt
verkar för att föreskrifterna i största möjliga utsträckning
efterlevs. Uppenbarligen har den lagstiftning som trädde i kraft
1992 inte haft önskvärd effekt. Enligt vad utskottet nyligen
erfarit avser emellertid PRV att inom kort tillställa
Justitiedepartementet en promemoria med förslag till åtgärder,
innefattande lagförslag. Avsikten är att promemorian skall
remissbehandlas. Det är enligt utskottets mening
tillfredsställande att PRV har tagit initiativ till en skärpning
av sanktionsbestämmelserna och medverkar till att ett förslag
inom kort kommer att kunna framläggas. Syftet med motionen är
därmed redan tillgodosett. Utskottet utgår ifrån att regeringen
efter sedvanlig remissbehandling snarast möjligt återkommer till
riksdagen med förslag till lagstiftning.

Mot bakgrund av det anförda fordras för närvarande inget
initiativ från riksdagens sida i frågan. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion L209.

Skydd för företagshemligheter

På förslag av den dåvarande regeringen i proposition
1987/88:155 fattade riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:LU37)
beslut om en lagstiftning rörande skyddet för
företagshemligheter. Lagen (1990:409) om skydd för
företagshemligheter trädde i kraft den 1 juli 1990. Den är
tillämplig på information om affärs- och driftsförhållanden i en
näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars
röjande kan medföra skada för honom. Den som med uppsåt
olovligen tillgriper en företagshemlighet kan enligt lagen dömas
till straff. Straffansvar kan vidare -- under vissa
förutsättningar -- drabba den som anskaffar en
företagshemlighet. Den som gör sig skyldig till brott kan också
bli skadeståndsskyldig. Även vid andra angrepp på
företagshemligheter än sådana som utgör brott kan skadestånd
utdömas. Så är fallet när exempelvis en anställd som i sin
tjänst har tillgång till en företagshemlighet utnyttjar eller
avslöjar hemligheten. Regleringen i lagen innebär emellertid
inte att det införs en lagstadgad tystnadsplikt för anställda.
Endast om en anställd uttryckligen eller underförstått genom
avtal förpliktigat sig att inte till skada för arbetsgivaren
röja information eller då lagstadgad tystnadsplikt föreskrivs i
sekretesslagen eller andra författningar blir reglerna i lagen
om skydd för företagshemligheter tillämpliga. Såvitt angår de
anställda är det huvudsakliga syftet med lagen att det --
utanför kollektivavtalssammanhang -- öppnas en möjlighet att
tillämpa lagens särskilda regel om beräkning av skadeståndet.
Det innebär att skadeståndet kan beräknas på ett för den
skadelidande förmånligare sätt än vad som i allmänhet gäller.
Skadeståndet kan emellertid sättas ned eller helt falla bort
om det är skäligt. Jämkningsregeln tar särskilt sikte på
anställda.

Utöver de nu nämnda stadgandena finns i lagen en särskild
bestämmelse, 2 §, som innebär att straff- och
skadeståndsreglerna inte blir tillämpliga när någon anskaffar,
utnyttjar eller röjer en företagshemlighet för att offentliggöra
eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja
något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket
fängelsestraff kan följa, eller som kan anses utgöra annat
allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse.

I motion K210 av Gudrun Schyman m.fl. (v) sägs att det
förvisso måste finnas vissa företagshemligheter i en ekonomi som
skall bygga på marknadskonkurrens, men att missförhållanden inte
är företagshemligheter som bör skyddas. Lagen om skydd för
företagshemligheter rubriceras av motionärerna som en
munkavlelag. I motionen begärs (yrkande 4) att riksdagen skall
ta initiativ till att lagen omarbetas för att tillgodose rimliga
krav på rätt för de anställda att öppet kritisera och diskutera
missförhållanden i företagen.

Motionsyrkanden med samma inriktning som det nu aktuella har
tidigare behandlats av utskottet vid två på varandra följande
riksmöten, senast i det av riksdagen godkända betänkandet
1992/93:LU29. Utskottet har vid dessa tillfällen erinrat om att
regeringens år 1988 framlagda förslag till lag om skydd för
företagshemligheter blev föremål för en synnerligen ingående
prövning vid rikdagsbehandlingen. Utskottet har vidare
framhållit att sedan lagen trädde i kraft har det, såvitt
utskottet haft sig bekant, inte framkommit något som tyder på
att reglerna skulle vara otillfredsställande i det av
motionärerna uppgivna avseendet. Utskottets uppfattning har
därför varit att lagen, såsom den slutligen utformades, innebär
en väl avvägd lösning som tillgodoser både intresset av en fri
opinionsbildning och företagens legitima behov av att kunna
skydda betydelsefull information. Utskottet har därför avstyrkt
motionsyrkandena.

Utskottet, som inte heller nu har någon annan uppfattning i
frågan, avstyrker bifall till motion K210 yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till Patent- och registreringsverket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Patent- och registreringsverket för budgetåret 1994/95 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,

2. beträffande anslag till Patentbesvärsrätten
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Patentbesvärsrätten för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10 610 000 kr,

3. beträffande inlämnande av årsredovisningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:L209,
res. (s)
4. beträffande skydd för företagshemligheter
att riksdagen avslår motion 1993/94:K210 yrkande 4.

Stockholm den 15 mars 1994

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe
Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Bengt Kindbom (c),
Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s),
Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m),
Carin Lundberg (s) och Per Erik Granström (s).

Reservation

Inlämnande av årsredovisningar (mom. 3)

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Bengt Kronblad, Gunnar
Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "Syftet med" och slutar med "motion L209" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt återkomma
till riksdagen med förslag till lagstiftning. Vad utskottet
sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion L209 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande inlämnande av årsredovisningar
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L209 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.