Ändringar i sametingslagen, m.m.

Betänkande 2003/04:KU18

Konstitutionsutskottets betänkande2003/04:KU18

Ändringar i sametingslagen, m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2003/04:86 Ändringar i sametingslagen
(1992:1433), m.m. samt en motion som väckts med
anledning av propositionen. De behandlade förslagen
avser ändringar i bestämmelser rörande val till
Sametinget. Utskottet tillstyrker propositionen och
avstyrker motionen.

Till betänkandet har fogats en reservation och två
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lag om ändring i sametingslagen
(1992:1433)
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i sametingslagen (1992:1433).

2. Lag om ändring i lagen (2001:183)
om behandling av personuppgifter i
verksamhet med val och folkomröstningar

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (2001:183) om behandling av
personuppgifter i verksamhet med val och
folkomröstningar.

3. Definition av begreppet same

Riksdagen avslår motion 2003/04:K17 yrkandena 1
och 2.
Reservation (fp)

4. Könsneutral lagtext

Riksdagen avslår motion 2003/04:K17 yrkande 3.

Stockholm den 29 april 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenth Högström
(s), Henrik S Järrel (m), Anders Bengtsson (s),
Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helene
Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy
Gustafsson (s), Inger Jarl Beck (s), Liselott
Hagberg (fp) och Tuve Skånberg (kd).

2003/04

KU18

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 19 oktober 2000 att en
särskild utredare skulle tillkallas för att göra en
översyn av Sametingets organisation, av
sametingslagen (1992:1433) och av förordningen
(1993:327) med instruktion för Sametinget. I
uppdraget ingick bl.a. att lämna förslag till ett
förenklat röstningsförfarande i sametingsvalen och
att se över tidpunkten för val. Utredningen skulle
vid behov lämna förslag till indelning i
valdistrikt, införande av en procentspärr och en
ökning av det antal personer som krävs för att
registrera ett parti. Slutligen skulle förslag
lämnas beträffande möjligheten till extra val och,
om behov föreligger, till ändrade former för
partistöd.

Utredningen, som antog namnet
Sametingsutredningen, överlämnade i oktober 2002
betänkandet Sametingets roll i det svenska
folkstyret (SOU 2002:77). Betänkandet har
remissbehandlats.
Regeringen tar i den nu aktuella propositionen upp
vissa av de förslag till ändringar i sametingslagen
som behandlats i Sametingsutredningens betänkande.
Ändringarna rör fördelningen av ansvaret för
sametingsvalet mellan olika myndigheter,
registrering av partier m.m., överklagande av beslut
om fastställande av röstlängd, mandatfördelning,
tidsfrister för valet och omval. Regeringen avser
att i annat sammanhang behandla de övriga frågor som
behandlats i betänkandet.
I propositionen föreslås även ändringar i lagen
(2001:183) om behandling av personuppgifter i
verksamhet med val och folkomröstningar. Ändringarna
föranleds av att Valmyndigheten i sitt remissvar i
anledning av utredningens betänkande påpekat behovet
av bestämmelser om personuppgiftsbehandling i
samband med sametingsvalen. De föreslagna
ändringarna ansluter nära till de redan befintliga
bestämmelser som gäller de allmänna valen. De
berörda myndigheterna, Sametinget, Valmyndigheten
och Länsstyrelsen i Norrbottens län, har under hand
beretts tillfälle att lämna synpunkter på förslaget.
Yttrande från Lagrådet har inhämtats. Lagrådet har
lämnat de remitterade förslagen utan erinran. Efter
lagrådsgranskningen har, efter framställning från
Sametinget, sista dagen för anmälan till röstlängden
enligt 3 kap. 4 § sametingslagen ändrats till den 20
oktober. Vidare har i förtydligande syfte gjorts en
justering i den nya 3 kap. 37 § sametingslagen.
Ändringarna har bedömts vara av sådan beskaffenhet
att en förnyad lagrådsbehandling inte är nödvändig.

Utskottets överväganden

Röstlängden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att den
som tagits upp i den preliminära röstlängden
hos länsstyrelsen bör få överklaga
valnämndens beslut om att ta upp annan person
i röstlängden. Vidare tillstyrker utskottet
att det införs en bestämmelse med innebörden
att länsstyrelsens beslut att en person inte
uppfyller kraven för att anses som same
medför att inte heller dennes barn skall
kunna anses som same på den grunden att
föräldern har varit upptagen i röstlängden.
Utskottet avstyrker motion 2003/04:K17
yrkandena 1 och 2. Jämför reservationen.

Propositionen

Endast samer har enligt 3 kap. 3 § sametingslagen
rösträtt i valen till Sametinget. Enligt 1 kap. 2 §
avses med same den som anser sig vara same och gör
sannolikt att han har eller har haft samiska som
språk i hemmet, eller gör sannolikt att någon av
hans föräldrar, far- eller morföräldrar har eller
har haft samiska som språk i hemmet, eller har en
förälder som är eller har varit upptagen i
röstlängden till Sametinget.

I propositionen anges att Sametinget har ansett
definitionen av begreppet same vara oklar. Detta har
fått till följd att valnämnden efter ett beslut av
Sametinget i plenum tillåtit att även icke-samer som
gift sig med en samisktalande person tas upp i
röstlängden. Tolkningen överensstämmer enligt
regeringens uppfattning inte med avsikten med den
aktuella bestämmelsen. Regeringen finner dock att
det inte finns skäl att föreslå en ändring i
definitionen av begreppet same. Emellertid anser
regeringen att det förhållandet att problem av det
nämnda slaget kan uppstå när det gäller att bedöma
vem som skall ha rätt att upptas i röstlängden tyder
på att denna i dag omfattar personer som inte
uppfyller de objektiva kriterier för upptagande som
anges i sametingslagen. Dessa kan finnas kvar i
röstlängden till dess de avlider eller själva begär
att bli strukna.
I dag finns enligt 3 kap. 5 § sametingslagen en
möjlighet att överklaga valnämndens beslut att inte
uppta en person i röstlängden. Överklagande skall
ske hos länsstyrelsen i det län där Sametinget har
sitt säte, dvs. för närvarande Länsstyrelsen i
Norrbottens län. Rätten att överklaga gäller bara
den som inte tagits upp i längden.
I propositionen föreslås att lagen ändras så att
den som upptagits i den preliminära röstlängden
skall kunna överklaga ett beslut om att en annan
person tagits upp i längden under påstående av att
denne förts upp i längden utan att vara berättigad
till det. Därvid föreslås att texten formuleras så
att det framgår att valnämndens fastställande av den
preliminära röstlängden utgör ett enda beslut och
att överklagandena avser beslutet i den del det rör
upptagande av en viss person i längden.
Överklagandena skall, i likhet med vad som
hittills gällt för överklaganden, prövas av
länsstyrelsen.
För att det skall vara praktiskt möjligt för den
samiska allmänheten att få kännedom om den
preliminära röstlängdens innehåll och därmed göra
bruk av möjligheten att överklaga föreslås vidare
att det föreskrivs att den preliminära röstlängden
skall hållas tillgänglig för granskning.
Valmyndigheten och Sametinget skall i samråd
bestämma vid vilken tid och på vilken plats som
röstlängden skall hållas tillgänglig. Dessa
uppgifter skall också kungöras i Post- och Inrikes
Tidningar.
Slutligen föreslår regeringen att bestämmelsen i 1
kap. 2 § förses med ett tillägg, enligt vilket ett
barn till den som har varit upptagen i röstlängden
inte skall betraktas som same, om länsstyrelsen
beslutat att föräldern inte uppfyller kraven för att
betraktas som same.

Motionen

I motion 2003/04:K17 av Tobias Krantz m.fl. (fp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs dels om ändring
i bestämmelserna som definierar vem som är same
(yrkande 1), dels om att Sametinget i plenum ges
möjlighet att föreslå valnämnden om en person skall
tas upp i röstlängden (yrkande 2). Motionärerna
anser att det ytterst måste vara den enskilda
människan - inte staten, traditionen eller
utomstående bedömare - som avgör i vilken mån man
känner tillhörighet till en nationell minoritet
eller en språklig gemenskap. I motionen uttalas
vidare att Sametinget i plenum måste ges möjlighet
att föreslå valnämnden om en person, som enligt
gällande definition kan betraktas som icke-same,
skall tas upp i röstlängden. Enligt motionärernas
mening är det olämpligt att ett icke-samiskt organ
skall kunna avgöra om en person är same eller inte.

Bakgrund

Propositionen 1992/93:32 om samerna och samisk
kultur m.m. innehåller bl.a. det förslag som
legat till grund för den gällande definitionen av
same i sametingslagen. Departementschefen anför i
propositionen (s. 36) bl.a. att den definition av
begreppet same som föreslås i propositionen får
betydelse vid tillämpning av sametingslagen när
det gäller att avgöra vilka som skall ha rösträtt
till Sametinget och vilka som är valbara till
Sametinget. Vidare anför departementschefen
följande.
Det finns flera sätt att definiera en minoritet.
Man kan välja objektiva kriterier såsom
härstamning, ras, språk, bosättning och yrke. Man
kan också utgå från personens egen uppfattning om
sig själv. Enligt en sådan, subjektiv, definition
tillhör de personer minoriteten som själva anser
sig göra det. I Sverige har den subjektiva
minoritetsdefinitionen förespråkats under senare
tid (jfr SOU 1984:58, Invandrar- och
minoritetspolitiken
s. 55). Såväl minoriteten som samhället har
emellertid intresse av att förena det subjektiva
kriteriet med objektiva kriterier. Det gäller
särskilt om en minoritet har särskilda
rättigheter. När kriterierna väl är fastlagda
torde det främst vara en angelägenhet för
minoriteten själv att göra bedömningen om en viss
person uppfyller kriterierna.
Allt talar enligt min mening för att
utgångspunkten även i sametingslagen bör vara den
subjektiva minoritetsdefinitionen - envar måste
självfallet ha rätt att avstå från att räknas som
tillhörande en minoritet. Det finns emellertid,
som också Samerättsutredningen framhåller, skäl
att förena den subjektiva definitionen med något
eller några objektiva kriterier. Jag har för min
del i likhet med utredningen fastnat för att
språket bör vara ett sådant objektivt kriterium i
en definition av begreppet same i sametingslagen.
Sametingsutredningen har i sitt betänkande
Sametingets roll i det svenska folkstyret (SOU
2002:77 s. 195) anfört som sin sin bedömning att
de nu gällande kriterierna för bedömningen om man
är same är väl avvägda. Beträffande kriterierna
har utredningen därvid anfört följande.
De är enligt vår uppfattning generöst utformade
och enligt uppgift avkrävs den som ansöker om
registrering inte heller någon omfattande
bevisning för att styrka sina uppgifter. I
normalfallet godtas i stället sökandens
uppgifter, vilket innebär att även tillämpningen
av regelverket är generös. Utredningen ser
positivt på detta, det är viktigt att så många
samer som möjligt låter registrera sig. Det får
dock ankomma på Sametinget att noga följa
utvecklingen, så att inte den generösa
utformningen på lång sikt urholkar den samiska
förankringen i Sametinget. Det räcker i dag för
att upptas på röstlängden att sökanden anser sig
vara same och har en förälder som har varit
upptagen på röstlängden. På mycket lång sikt
skulle denna bestämmelse kunna innebära att en
släkt som alltmer fjärmade sig från det samiska
språket skulle kunna bibehålla sin rösträtt om
varje generation lät registrera sig.
I sammanhanget har Sametingsutredningen vidare
noterat som ett konkret problem i fråga om
röstlängden att det från Sametingets sida
påståtts att definitionen av same i
sametingslagen är oklar och att detta fått som
följd att även en person utan annan samisk
anknytning än ett giftermål med en same tas upp i
röstlängden. Utredningen har därvid yttrat
följande (s. 196).
För utredningen är det oklart på vilken grund
detta kunnat ske. Som framgått krävs det enligt
lagtexten utöver att personen upplever sig vara
same att ett av de tre objektiva kriterierna i
lagtexten är uppfyllda. Kriterierna i punkten 2
och 3 är i ett sådant fall uteslutna, de ställer
krav om att sökandens föräldrar, far- eller
morföräldrar haft samiska som språk i hemmet
eller att en av föräldrarna varit upptagen i
röstlängden. Det enda som möjligen därför skulle
kunna återstå är att valnämnden ansett att
kriteriet under punkt 1 i samedefinitionen att
den som gör sannolikt att han har eller har haft
samiska som språk i hemmet skulle kunna innefatta
även den som gifter sig med en person som talar
samiska.
Enligt Sametingsutredningens uppfattning har en
sådan långtgående tolkning av lagtexten inte
varit avsedd. Sametingsutredningen har därvid
hänvisat till vissa uttalanden av
Samerättsutredningen i samband med att den
utredningen föreslog att same skulle definieras
på det sätt som gäller i dag, men med det
tillägget att personen eller hans föräldrar, far-
eller morföräldrar lärt sig samiska som första
språk. Om make anförde Samerättsutredningen
följande (SOU 1989:41 s. 135):
Som nämnts gäller för närvarande enligt
rennäringslagen att make till person med
renskötselrätt också får sådan rätt. Det är väl i
och för sig inte helt orimligt att make eller
maka åtminstone efter viss tid i bestående
äktenskap skall jämställas med mannen resp.
hustrun även när det gäller frågan om samisk
etnicitet. I enlighet med samhällets inställning
i andra sammanhang skulle det också kunna
övervägas att samboförhållande jämställs med
äktenskap. En sådan utvidgning av personkretsen
skulle emellertid kunna leda alltför långt.
Exempelvis skulle den vars mor en gång varit gift
med en same kunna betraktas som same även om
varken hans mor eller hans far är av samisk
härkomst.
I propositionen 1992/93:32 om samerna och samisk
kultur m.m. berörs inte frågan om make.
Regeringen föreslår dock i propositionen att det
inte skall vara ett krav att personen eller hans
föräldrar, far- eller morföräldrar lärt sig
samiska som första språk. Departementschefen
anför därvid följande (s. 35-36):
Det främsta skälet till att även jag väljer
språket som ett kriterium är att Finland och
Norge använder det kriteriet. Om språket inte
vore ett kriterium i en svensk definition skulle
den situationen kunna uppstå att en person kan
anses som same i Norge och Finland men inte i
Sverige och vice versa. I Finland definieras same
som den person som lärt sig samiska som första
språk eller haft föräldrar, far- eller
morföräldrar som lärt sig samiska som första
språk. I Norge anses den person vara same som
förklarar att han uppfattar sig själv som same
och har samiska som hemspråk eller att han har
eller har haft någon förälder, far- eller
morförälder med samiska som hemspråk.

Samerättsutredningens förslag i fråga om det
språkliga kriteriet stämmer närmast överens med den
finska definitionen. Jag har för min del lagt den
norska definitionen till grund för mitt förslag. Jag
anser att den av mig föreslagna definitionen
återspeglar en något generösare inställning från
statsmakternas sida till vem som bör anses som same
i sametingslagens mening. Den lägger inte avgörande
vid vilken ordning samiska och svenska har lärts i
hemmet.

Mot den nu redovisade bakgrunden gör
Sametingsutredningen den tolkningen, att med hemmet
avses i sametingslagen det ursprungliga hem som
personen har växt upp i. Som redan har framgått blir
Sametingsutredningens slutsats därmed att
valnämnden, när den i röstlängden tagit upp personer
som gift sig med en person som talar samiska, gjort
en alltför långtgående tolkning av lagtexten.

Eftersom Sametingsutredningen anser att lagtexten
i sig inte är oklar på den nu aktuella punkten, har
den inte heller funnit skäl att lägga fram förslag
till en förändring av lagtexten. I stället menar
utredningen att det får ankomma på Sametingets
valnämnd att i framtiden på eget ansvar göra en
rimlig uttolkning av lagtexten (a. bet. s. 197).

Med hänvisning till att en felaktig röstlängd skulle
kunna påverka Sametingets legitimitet har
Sametingsutredningen dock föreslagit att det skall
vara möjligt att överklaga den preliminära
röstlängden till länsstyrelsen med påstående att
någon förts upp på röstlängden utan att ha varit
berättigad till det. Sådan rätt att överklaga skall
enligt utredningsförslaget, som i dessa delar
överensstämmer med den nu föreliggande
propositionen, tillkomma bara den som är upptagen i
den preliminära röstlängden (a. bet. s. 198).

I sitt remissyttrande över Sametingsutredningens
förslag i dessa delar (dnr Jo2002/2206) har
Sametinget yttrat att det utgår från att
besvärsmöjligheten till länsstyrelsen är en temporär
lösning. Sametinget anser att det är olämpligt att
ett icke-samiskt organ skall kunna avgöra om en
person är same eller inte. Enligt Sametingets mening
bör det i stället komma till stånd en egen av
Sametinget inrättad överprövningsmyndighet liknande
den som riksdagen har inrättat. I övrigt stöder
Sametinget utredningsförslaget i nu aktuella delar.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid behandlingen av regeringens proposition
1992/93:32 med bl.a. förslag om inrättande av ett
Sameting behandlade konstitutionsutskottet även
följdmotioner om att införa en möjlighet att
överklaga länsstyrelsens beslut över anmärkning mot
röstlängd (bet. 1992/93:KU17). Utskottet, som
avstyrkte motionerna, anförde att valet till
Sameting gäller utseende av en statlig myndighets
ledamöter vilket gör att det inte kan jämställas med
politiska val. Vidare uttalade utskottet att vad
regeringen anfört i propositionen om
rösträttsbestämmelserna får anses ge utrymme för en
generös bedömning. De frågor som i detta avseende
kan komma att bli föremål för valnämndens och - vid
överklagande - länsstyrelsens prövning, borde enligt
utskottet kunna bli begränsade till sin art och
omfattning. Mot bakgrund härav ansåg utskottet att
skäl saknas för att låta frågor om rösträtt till
Sametinget bli föremål för prövning av ytterligare
en instans.

Utskottets ställningstagande

I motion 2003/04:K17 tas upp viktiga frågor som har
koppling till definitionen av vem som är same i
sametingslagens mening. Utskottet finner det
angeläget att de förslag som tas upp i propositionen
leder till lagstiftning i så god tid före valet till
Sametinget år 2005 att reglerna kan träda i kraft
och tillämpas vid detta val. Utskottet är inte
berett att nu ta ställning till frågor rörande mera
grundläggande reformer av gällande ordning för vem
som i det aktuella sammanhanget skall anses som
same. Mot den anförda bakgrunden anser utskottet att
riksdagen bör avslå motion 2003/04:K17 yrkandena 1
och 2.Valet till sameting gäller utseende av en
statlig myndighets ledamöter. Även med beaktande av
Sametingets särskilda uppgifter anser utskottet
därför att det är en lämplig ordning att
överklagande av valnämndens beslut i fråga om vilka
personer som skall tas upp i röstlängden, i likhet
med vad som hittills har gällt, sker hos
länsstyrelsen. På grunder som närmare har utvecklats
i propositionen och av Sametingsutredningen i dess
betänkande kan utskottet vidare konstatera att
defintionen av samebegreppet i det nu aktuella
sammanhanget inte i sig är oklar. Utskottet finner
också de nu gällande kriterierna för bedömningen av
om man är same vara väl avvägda. Något behov av att
ytterligare utvidga kretsen av personer som kan tas
upp i röstlängden föreligger således inte.
Följaktligen bör inte heller införas någon möjlighet
för sametinget att ta initiativ till att valnämnden
i röstlängden tar upp personer som faller utanför
denna personkrets. Mot den anförda bakgrunden anser
utskottet att riksdagen bör avslå motion 2003/04:K17
yrkandena 1 och 2.

Utskottet föreslår i övrigt att riksdagen bifaller
propositionen i här berörda delar.

Reservation (fp):
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt ___ borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation ___ om ändring i
bestämmelserna som definierar vem som är same och om
att sametinget i plenum ges möjlighet att föreslå
valnämnden om en person skall tas upp i röstlängden.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K17
yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande
Vi anser att det ytterst måste vara den enskilda människan -
inte staten, traditionen eller utomstående bedömare
- som avgör i vilken mån man känner tillhörighet
till en nationell minoritet eller en språklig
gemenskap. Sametinget i plenum måste ges möjlighet
att föreslå valnämnden om en person, som enligt
gällande definition kan betraktas som icke-same,
skall tas upp i röstlängden. Enligt vår mening är
det olämpligt att ett icke-samiskt organ skall kunna
avgöra om en person är same eller inte.

Valnämndens ställning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i
propositionen om att vissa delar av ansvaret
för valet förs över från Sametingets valnämnd
till Valmyndigheten och länsstyrelsen.

Propositionen

Valen till Sametinget handhas i stor utsträckning av
Sametinget ensamt genom dess valnämnd. Enligt
regeringens mening bör inte Sametinget ensamt handha
valen på det sätt som hittills varit fallet. I
propositionen föreslås att vissa av Sametingets
valnämnds uppgifter i samband med val bör överföras
till Valmyndigheten och länsstyrelsen i det län där
Sametinget har sitt säte. Valmyndigheten kommer
därigenom att ansvara för det förberedande arbetet
och organisationen av röstningen, medan
Länsstyrelsen i Norrbottens län ansvarar för
röstsammanräkning och mandatfördelning. Sametingets
valnämnd bör enligt regeringens förslag behålla sina
nuvarande uppgifter med att utse valförrättare och
ordna vallokaler samt upprätta röstlängden. Den
sistnämnda uppgiften innefattar bedömningen av vem
som är att anse som same. Denna bedömning måste,
enligt propositionen, i första hand anses vara en
intern samisk angelägenhet.

Duplettröstkort och duplettytterkuvert utfärdas
enligt 3 kap. 7 § sametingslagen av valnämnden. Av
praktiska skäl bör, enligt propositionen, dessa
kunna utfärdas inte bara av Valmyndigheten, utan
även av valnämnden och länsstyrelsen. Ordningen för
sametingsvalet kommer därmed att vara utformad på
liknande sätt som den som gäller för de allmänna
valen enligt 7 kap.
9 § vallagen.
Enligt 3 kap. 32 a § i dess nuvarande lydelse
skall valnämnden utse efterträdare till ordinarie
ledamöter som avgår under mandatperioden och
ytterligare ersättare för ordinarie ledamöter som
inträder som ordinarie ledamot eller avgår. I
propositionen föreslås att bestämmelsen ändras så
att denna uppgift handhas av länsstyrelsen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och
tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Tidsfrister för sametingsvalet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i
propositionen om att de tidsfrister för
genomförande av val som anges i
sametingslagen utsträcks.

Propositionen

I propositionen anförs att olägenheter kan uppkomma
på grund av den begränsade tid som står till
förfogande för förberedande åtgärder inför val till
Sametinget. Särskilt den tid som står till buds för
att sända ut röstkort har ansetts vara för kort.
Valet skall enligt sametingslagen hållas den tredje
söndagen i maj. Partier och kandidater skall anmälas
senast den 25 mars valåret. Röstkort skall sändas ut
senast 30 dagar före valet, vilket i praktiken
innebär att arbetet med att sända ut röstkort skall
utföras under en tid av drygt tre veckor. I
propositionen anges vidare att det också bör beaktas
att påskhelgen kan infalla under denna tid.

Vidare anges det som ett problem att överklaganden
av valnämndens beslut att upprätta den preliminära
röstlängden skall handläggas av länsstyrelsen under
den korta tiden mellan den 25 februari, då tiden för
överklagande av beslutet går ut, och omkring den 10
mars, då länsstyrelsens prövning skall ske. Enligt
Sametingets valnämnd är denna tid för kort för att
nämnden skall kunna fullt ut bemöta de skäl som
anförts. Slutligen anförs att det med utökade
möjligheter att överklaga beslut som innebär att en
viss person upptagits i röstlängden också är
nödvändigt att förlänga handläggningstiden i
länsstyrelsen.
Regeringen anför som sin bedömning att en rimlig
handläggningstid är två månader. Med en sådan
förlängning kommer tiden för överklagande av
beslutet om preliminär röstlängd att gå ut den 15
december året före valåret, preliminär röstlängd
skall ha upprättats den 15 november och anmälan till
röstlängden skall komma in senast den 1 november
jämfört med tiderna enligt de nu gällande reglerna
som är den 25 februari valåret, den 10 februari
respektive den 15 januari. Sametinget har efter
remisstidens utgång anfört att tiden mellan sista
dagen för anmälan till röstlängden och sista dagen
för upprättande av röstlängden med utredningens
förslag blir tämligen kort. Regeringen instämmer i
detta och föreslår därför att sista dagen för
anmälan till röstlängden skall vara den 20 oktober
året före valåret.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och
tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Mandatfördelning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i
propositionen om att talet 1,4 används som
första divisor vid fördelningen av mandat i
Sametinget.

Gällande bestämmelser

Sametingslagen saknar bestämmelser som fungerar som
spärr mot småpartier. Det krävs vidare endast tre
personer för att registrera ett parti. Detta har
ansetts bidra till att de 31 ledamöterna i
Sametinget representerar för närvarande nio partier,
varav de tre minsta endast har ett mandat vardera.

Enligt 3 kap. 32 § sametingslagen skall mandaten,
vid mandatfördelningen mellan grupper, partier och
liknande sammanslutningar, fördelas proportionellt
på grundval av valresultatet. Härvid skall mandaten,
ett efter annat, tilldelas den grupp, det parti
eller motsvarande som för var gång uppvisar det
största jämförelsetalet. Detta beräknas genom att
gruppernas, partiernas eller sammanslutningarnas
röstetal delas med det tal som är ett högre än det
dubbla antalet mandat som redan har tilldelats
gruppen, partiet eller sammanslutningen (divisorn).
Det är således den s.k. rena uddatalsmetoden med 1,0
som första divisor som tillämpas. För de allmänna
valen gäller att jämförelsetalet, så länge ett parti
inte ännu tilldelats något mandat, beräknas genom
att partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4
(den s.k. jämkade uddatalsmetoden). Först därefter
beräknas jämförelsetalet på samma sätt som enligt
sametingslagen, dvs. genom att partiets röstetal
delas med det tal som är ett högre än det dubbla
antalet av de mandat som redan tilldelats partiet i
valkretsen.
Genom att talet 1,4 används som första divisor
motverkas att småpartier får mandat. Att valet till
Sametinget i detta avseende kommit att få en från de
allmänna valen avvikande reglering har sin grund i
att det vid Sametingets tillkomst ansågs att det
inte borde finnas någon spärr mot småpartier. Enligt
departementschefen borde Sametinget, för att det
skulle kunna representera alla samer, vara så
uppbyggt att även mindre, samiska sammanslutningar
skulle kunna nominera sina kandidater (prop.
1992/93:32 s. 48).

Propositionen

Regeringen bedömer att skäl numera saknas att värna
om att mindre, samiska sammanslutningar skall kunna
bli representerade i Sametinget, eftersom
utvecklingen gått mot etablerade partier. Behovet av
en stabiliserande faktor är av den anledningen mera
angeläget. En särreglering som den aktuella är
därför inte längre motiverad. Första divisor i
sametingsvalet bör därför i framtiden vara 1,4.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och
tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Registrering av grupper och partier
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i
propositionen om att grupper, partier och
liknande sammanslutningar som inte redan har
mandat i Sametinget måste ha ett dokumenterat
stöd av minst 50 personer för att kunna bli
registrerade och få ställa upp i valet.

Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 9 § sametingslagen skall det av en
anmälan av kandidater till Sametinget framgå vilken
grupp, vilket parti eller liknande sammanslutning
som kandidaterna tillhör. Anmälan skall också
innehålla uppgift om namn på minst tre kandidater i
bestämd ordningsföljd. Sametingets valnämnd beslutar
härefter om registrering av gruppen, partiet eller
den liknande sammanslutningen. Andra än kandidater
för registrerade grupper, partier eller liknande
sammanslutningar är inte valbara. Bestämmelsen
innebär således att det krävs tre personer för att
registrera ett parti.

Propositionen

I propositionen anförs att det förhållandet att det
bara krävs tre personer för att registrera grupper,
partier och liknande sammanslutningar har betydelse
för splittringen av rösterna i sametingsvalet. I
likhet med Sametingsutredningen anser regeringen att
ett skärpt krav inför registreringen skulle ha en
dämpande effekt på röstsplittringen och föreslår
därför att det införs ett krav på att minst 50
personer skall stödja grupper, partier eller
liknande sammanslutningar för att de skall få
registreras och ha rätt att ställa upp i valet.
Bestämmelsen i 3 kap. 9 § sametingslagen föreslås
därför kompletterad med ett krav på att grupper,
partier m.m. utöver vad som krävs enligt
bestämmelsens nuvarande lydelse skall ha ett
dokumenterat stöd av minst 50 röstberättigade
personer, inklusive de angivna kandidaterna. Vidare
föreslås att detta skall gälla endast grupper,
partier och liknande sammanslutningar som inte har
mandat i Sametinget. Skälet härtill är att det anses
vara lämpligt ur demokratisk synvinkel att de
partier som redan är representerade i Sametinget kan
komma under väljarnas bedömning. Om ett parti
misslyckas med att få mandat i det kommande valet
skall dock det skärpta registreringskravet omfatta
partiet i nästföljande val.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och
tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Omval

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i
propositionen om att regler om omval införs i
sametingslagen.

Bakgrund

I samband med valet till Sametinget 2001 uppstod
behov av att genomföra ett omval. Bestämmelser om
omval saknades dock i sametingslagen, till skillnad
mot vad som är fallet enligt vallagen beträffande
allmänna val. Som en temporär lösning på problemet
utfärdade regeringen en förordning med tillfällig
giltighet, förordningen (2001:725) om valdag m.m.
för omval till Sametinget. I förordningen föreskrevs
bl.a. att den röstlängd som upprättats för det
ordinarie valet skulle användas också vid omvalet.
Förordningen upphörde att gälla den 1 januari 2002.

Propositionen

Regeringen föreslår att regler om omval införs i
sametingslagen. Därvid föreslås att dagen för omval,
på motsvarande sätt som vid de allmänna valen,
bestäms av Valmyndigheten efter samråd med
länsstyrelsen och Sametingets valnämnd. Vidare
föreslås att samma röstlängd används som vid det
ordinarie valet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och
tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Behandling av personuppgifter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i
propostionenpropositionen om att lagen (2001:
183) om behandling av personuppgifter i
verksamhet med val och folkomröstningar
ändras så att lagen gäller även valen till
Sametinget.

Propositionen

I propositionen föreslås att lagen (2001:183) om
behandling av personuppgifter i verksamhet med val
och folkomröstningar skall göras tillämplig även på
valen till Sametinget.

Det anförs att det för behandlingen av
personuppgifter i samband med valen bör finnas en
särskild databas (databas för sametingsvalet) som
används för tillhandahållande av den information som
behövs för framställning av röstlängd, röstkort och
valsedlar samt sammanräkning av valresultat,
tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av
verksamheten samt statistik om valen. Dessa ändamål
överensstämmer med vad som föreskrivs i lagen för de
allmänna valen. Till databasen skall Valmyndigheten,
länsstyrelsen och Sametinget ha direktåtkomst när
det hålls val till Sametinget.
De föreslagna ändringarna i lagen är av teknisk
karaktär och innebär att i huvudsak samma regler om
personuppgiftsbehandling skall tillämpas vid valet
till Sametinget som vid allmänna val. Med en ny
reglering av personuppgiftsbehandlingen som den
beskrivna blir 4 kap. sametingslagen till största
delen överflödigt. Kapitlet bör därför, enligt
regeringens uppfattning, upphävas. Nuvarande 4 kap.
4 § bör dock bibehållas och erhålla ny placering i
lagen. Den bestämmelsen innebär att inhämtning av
personuppgifter från folkbokföringen får ske för
kontroll m.m. av uppgifter som avser
sameröstlängden, såsom uppgifter i en anmälan till
längden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och
tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Könsneutral lagtext

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motion 2003/04:K17
yrkande 3 om könsneutral lagtext med
hänvisning till att utskottet förutsätter att
regeringen kommer att behandla denna fråga i
annat sammanhang.

Motionen

I motion 2003/04:K17 av Tobias Krantz m.fl. (fp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att
sametingslagen skall vara könsneutral (yrkande 3).

Bakgrund

Riktlinjer från Statsrådsberedningen

Statsrådsberedningen har gett ut vissa anvisningar
för författningsskrivning i den s.k. Gröna boken (Ds
1998:66). I denna hänvisas i fråga om språket i nya
författningar och i ändringsförfattningar till bl.a.
Statsrådsberedningens promemoria 1994:4 Några
riktlinjer för författningsspråket och
Myndigheternas föreskrifter: Handbok i
författningsskrivning (Ds 1998:43).

I Statsrådsberedningens promemoria från 1994
(reviderad 1998-06-30) framhålls (s. 12) att ett
sätt att skriva könsneutralt är att använda sig av
han eller hon (inte han/hon). Enligt promemorian
rekommenderas denna lösning t.ex. när författningen
är kort eller när kombinationen bara behöver
användas några få gånger. Om texten däremot kräver
ett ymnigt bruk av pronomen blir kombinationen
störande, särskilt vid böjning. I promemorian anförs
att ett annat och ofta bättre sätt är att använda
pluralformer i stället för singularformer. Ett
tredje sätt anges vara att med hjälp av
omskrivningar undvika personliga pronomen i texten.
Avslutningsvis anges i promemorian att det i regel
går att skriva könsneutralt med hjälp av de angivna
sätten. Men om det av någon anledning inte går, kan
man i ändringsförfattningar behålla han, honom,
hans. I nyskrivna författningar bör man enligt
promemorian emellertid välja könsneutrala
alternativ.
I Myndigheternas skrivregler (Femte utökade
upplagan), Ds 2001:48, anges (avsnitt 4.4.1)
beträffande användningen av pronomenet han att detta
tidigare alltid användes i många texter, särskilt
författningstexter, när man syftade på båda könen.
Det anges fortfarande vara användbart när man avser
både män och kvinnor eller där substantivet är en
abstraktion. I texter där man måste skilja på könen
eller i texter som man vill göra helt könsneutrala
kan man välja något eller några av följande sätt:
han eller hon, upprepning av huvudordet, omskrivning
med plural eller könsneutrala substantiv.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

I samband med behandlingen av lag om tystnadsplikt
för präst inom Svenska kyrkan m.m. år 1979 avstyrkte
utskottet (KU 1979/80:7) ett motionsyrkande om
ändring av ordet han i lagtexten till orden han
eller hon. Utskottet hyste förståelse för de av
motionärerna framlagda synpunkterna. Utskottet
framhöll att det i de föreslagna lagtexterna använda
ordet han självfallet inte betecknade enbart män.
Ordet var i stället uppenbart använt som
ersättningsord för substantiv som betecknar både män
och kvinnor. Av Statsrådsberedningens promemoria
1979:2 med några riktlinjer för författningsspråket
framgick enligt utskottet att denna könsneutrala
användning av ordet han var hävdvunnen i svenskt
lagspråk och att anvisningarna innebär att ordet
även fortsättningsvis skall användas på detta sätt i
flertalet fall. Enligt utskottets mening hade det
likväl varit lämpligare om annat uttryck än han
begagnats i lagtexten. Utskottet fann dock att
angelägenheten av att ny lagstiftning kom till stånd
på området var så stor att den tog över den
olägenhet som låg i att lagtexterna inte fått en
helt tillfredsställande språklig utformning.

Lagutskottet behandlade år 1979 (LU 1979/80:10)
ett motionsyrkande om att riksdagen hos regeringen
skulle begära att vid översyn av äldre lagar och
utarbetandet av nya lagtexter författningarna skulle
utformas könsneutralt. Lagutskottet redogjorde för
vad som anfördes i Statsrådsberedningens promemoria
1979:2 om användningen av ordet han och språklig
modernisering av äldre författningar (se ovan).
Lagutskottet delade motionärernas uppfattning om att
språket i åtskilliga både äldre och yngre
författningar stod i mindre god samklang med
strävandena mot jämställdhet mellan män och kvinnor.
En modernisering av författningsspråket tedde sig
enligt utskottets mening erforderlig, och utskottet
såg därför med tillfredsställelse att dittills
tillämpade regler för författningsskrivandet setts
över och kompletterats av Statsrådsberedningen i
samarbete med departementets rättschefer och att
framkomna synpunkter redovisats i
Statsrådsberedningens PM 1979:2. Lagutskottet
framhöll att promemorians språkregler och
anvisningar för en modernisering av
författningsspråket var avsedda att tillämpas inte
bara när nya författningar utarbetas utan också då
äldre lagar och förordningar ändras i sakligt
hänseende. Enligt lagutskottets mening tillgodosåg
de nya riktlinjerna i allt väsentligt de krav på
författningsspråket som kunde ställas från
jämställdhetssynpunkt.
I Kyrkoförfattningsutredningens slutbetänkande
(SOU 1987:4) En ny kyrkolag m.m. berörs bruket av de
personliga pronomenen han och hon i
författningstexterna. Konstruktionen med han eller
hon ansågs enligt utredningen bli onödigt tung, och
för att få ett så naturligt och lättläst språk som
möjligt valde man att använda pronomenet han i
sammanhang där det behövdes ett personligt pronomen
i singularis. Utredningen trodde inte att det skulle
uppstå några problem för den som läste utredningens
lagtexter att förstå att han enligt gängse bruk här
användes i allmän betydelse och syftade på båda
könen. Även i Kommunallagsgruppens slutbetänkande Ny
lag om kommuner och landsting (Ds 1988:52) berördes
svårigheten att skriva könsneutralt. Utredningen
fullföljde 1983 års demokratiberednings arbete (se
Principer för ny kommunallag, SOU 1985:29) med att
göra lagen könsneutral, men man försökte undvika de
dubbla pronomenen som ofta leder till tunga
formuleringar. Utredningen har på olika sätt försökt
att komma runt de problem som enligt utredningen
nödvändigtvis uppstår när man skall skriva en
könsneutral författningstext. Det ansågs mödan värt
eftersom endast ett tjugotal paragrafer berördes.
Konstitutionsutskottet behandlade vidare
motionsyrkanden om ett könsneutralt språk såväl
under riksmötet 1997/98 som under de tre riksmötena
närmast dessförinnan. Vid behandlingen under
riksmötet 1994/95 underströk utskottet betydelsen av
att det språk som används i officiella texter i så
stor utsträckning som möjligt är könsneutralt.
Utskottet ansåg sig kunna utgå
i från att de nämnda riktlinjerna för språket i
lagar och andra författningar samt inom den
offentliga förvaltningen följdes. Utskottet ansåg
att motionen borde lämnas utan bifall (bet.
1994/95:KU13). Vid riksmötet 1995/96 saknades det
enligt utskottets mening anledning att göra någon
annan bedömning än vid tidigare riksmöten. Den då
aktuella motionen avstyrktes (bet. 1995/96:KU7).
Utskottet vidhöll sin tidigare inställning även vid
riksmötet 1997/98 (bet. 1997/98:KU5) och
avstykteavstyrkte även då den aktuella motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill än en gång stryka under betydelsen av
att språk i officiella texter används på ett
könsneutralt sätt i så stor utsträckning som
möjligt. Enligt utskottets mening tillgodoser de nu
redovisade riktlinjerna för författningsskrivning i
allt väsentligt de krav på författningsspråket som
kan ställas i detta avseende. Mot den bakgrunden
hyser utskottet förståelse för de av motionärerna
framlagda synpunkterna. Av propositionen framgår
emellertid att regeringen avser att i annat
sammanhang behandla de övriga frågor som
Sametingsutredningen har behandlat i betänkandet
Sametingets roll i det svenska folkstyret (SOU
2002:77). Utskottet förutsätter att regeringen i
samband därmed även behandlar frågan om att i
sametingslagen genomgående föra in ett annat uttryck
än han.

Reservation (fp):
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt ___ borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation ___ om att
sametingslagen skall vara könsnseutral. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:K17 yrkande 3.

Ställningstagande
Vi anser att förändringar bör göras i lagtexten så att
sametingslagen blir könsneutral.
Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation. I rubriken anges inom parentes
vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Definition av begreppet same (punkt 3)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen om ändring i
bestämmelserna som definierar vem som är same och om
att Sametinget i plenum ges möjlighet att föreslå
valnämnden om en person skall tas upp i röstlängden.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K17
yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att det ytterst måste vara den enskilda
människan - inte staten, traditionen eller
utomstående bedömare - som avgör i vilken mån han
eller hon känner tillhörighet till en nationell
minoritet eller en språklig gemenskap. Sametinget i
plenum måste ges möjlighet att föreslå valnämnden om
en person som enligt gällande definition kan
betraktas som icke-same skall tas upp i röstlängden.
Enligt vår mening är det olämpligt att ett icke-
samiskt organ skall kunna avgöra om en person är
same eller inte.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden.

1. Sametingsfrågor

2.
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m), Nils
Fredrik Aurelius (m) och Tuve Skånberg (kd).

Frågan om vem som är same eller ej aktualiserar
frågor som handlar om huruvida det offentliga och
staten över huvud taget skall ha synpunkter på en
enskild medborgares etniska eller annan
tillhörighet. Inför det offentliga bör varje
medborgare vara just medborgare och inget annat.
Detta bör också vara statens utgångspunkt vid synen
på minoriteter av olika slag i det svenska
samhället. Frågan om minoritetstillhörighet bör ägas
av dem som definierar sig som en gemenskap, inte av
staten. Det är inte som tillhöriga ett kollektiv
utan som individer som staten skall bemöta de
enskilda medborgarna - oavsett om det handlar om
minoritetstillhörighet eller ej.

Det problem som propositionen syftar till att
hantera uppstår ur det faktum att Sametinget är en
offentlig myndighet, vilket i sin tur kräver en
offentlig lagreglering i frågan om hur det avgörs
vem som är berättigad att välja företrädare till
Sametinget.

3. Frågan om den samiska tillhörigheten bör
enligt vår mening avgöras i ett samspel
mellan den enskilde och det samiska
samfundet. Det förutsätter dock att den
samiska gemenskapen och dess representation
inte har karaktären av en offentlig
myndighet med de formella krav på
tillhörighet och lagreglering som detta
ställer.

4.

5. Ändringar i sametingslagen m.m.

6.
av Kerstin Lundgren (c).

Den enskilda individen utgör utgångspunkten för
samhällsbygget. En långtgående decentralisering av
offentlig makt och ansvar förutsätter ett starkt
skydd för individerna mot godtycke och övergrepp.
Till Sametinget har decentraliserats offentliga
myndighetsuppgifter, och därmed följer kravet på ett
starkt skydd för den enskilde. I grunden delar jag
Sametingets åsikt att det är olämpligt att ett icke
samiskt organ skall kunna avgöra om en person är
same eller inte. I likhet med Sametinget utgår jag
dels från att besvärsmöjligheten till länsstyrelsen
blir en temporär lösning, dels från att fortsatt
dialog kan forma en annan ordning för att
säkerställa skyddet för den enskilde individen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:86 Ändringar i sametingslagen (1992:1433),
m.m.:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i sametingslagen (1992:1433),

2. lag om ändring i lagen (2001:183) om behandling
av personuppgifter i verksamhet med val och
folkomröstningar.

Följdmotion

2003/04:K17 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändring i
bestämmelserna som definierar vem som är same.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sametinget i
plenum ges möjlighet att föreslå valnämnden om en
person skall tas upp i röstlängden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sametingslagen
skall vara könsneutral.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Regeringens lagförslag

Utskottets lagförslag

Reservanternas lagförslag

Konventionstexter

Lagrådsyttrande som begärts av utskottet

Yttranden från andra utskott

Övrigt