Ändringar i rättshjälpslagen

Betänkande 1998/99:JuU6

Justitieutskottets betänkande 1998/99:JUU06

Ändringar i rättshjälpslagen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1998/99

JuU6

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett
regeringsförslag om ändringar i
rättshjälpslagstiftningen jämte en motion som väckts
med anledning av förslaget. Regeringens förslag
innebär bl.a. att inkomstgränsen för rättshjälp höjs
från 210 000 kr till 260 000 kr per år samt att en
underårigs avgifter skall grundas på den underåriges
egna ekonomiska förhållanden och inte dessutom på
föräldrarnas. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motionen. De nya reglerna
föreslås träda i kraft den 1 april 1999.

Utskottet behandlar även ett antal motioner som
väckts under den allmänna motionstiden år 1998.
Yrkandena tar sikte på rättshjälpsreformen 1996.
Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer.

Propositionen

I proposition 1998/99:10 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619),

2. lag om ändring i lagen (1996:1621) om rätt för
Domstolsverket att överklaga vissa beslut om
ersättning m.m.

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats
till betänkandet, se bilaga.

Motionerna

Motion väckt med anledning av propositionen

1998/99:Ju2 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att reglerna
rörande rättshjälp skall utformas enligt de förslag
som framförts i motionen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden
1998

1998/99:Ju808 av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av de
förändringar som gjorts vad gäller möjligheterna
till rättshjälp vid äktenskapsskillnader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stärkt rättslig
ställning för den enskilde gentemot myndigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rättshjälpsbiträde i
vissa förvaltningsmål.

1998/99:Ju809 av Camilla Dahlin-Andersson och Eva
Flyborg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att återställa den
allmänna rättshjälpen till vad som gällde före
försämringen den 1 december 1997,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
rättshjälpen.

1998/99:Ju810 av Johan Pehrson och Siw Persson (fp)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
skyndsamma förslag till ändringar av
rättshjälpslagen i enlighet med vad i motionen
anförts.

1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen beslutar att upphäva
rättshjälpslagen (1996:1619) så att den allmänna
rättshjälpen återställs till vad som gällde före den
1 december 1997.

Utskottet

Bakgrund

Den 1 december 1997 trädde en ny rättshjälpslag
(1996:1619) i kraft. Lagen beslöts av riksdagen år
1996 (prop. 1996/97:9, JuU3, rskr. 55). Den nya
lagen har till grundläggande syfte att ge rättsligt
bistånd åt dem som inte kan få det på annat sätt.
Den skall dessutom såväl förenkla förfarandet som
åstadkomma stora besparingar i statens utgifter för
rättshjälp.

Enligt lagen är rättshjälpen subsidiär till
rättsskyddet, dvs. den som har en
rättsskyddsförsäkring eller liknande rättsskydd, som
täcker den aktuella angelägenheten, får inte
beviljas rättshjälp. Vidare innebär lagen att den
som inte har rättsskydd av detta slag men som borde
ha haft det med hänsyn till sitt försäkringsskydd i
övrigt eller sina personliga och ekonomiska
förhållanden får beviljas rättshjälp endast om det
finns särskilda skäl. Som en allmän förutsättning
för att rättshjälp skall beviljas gäller att det,
med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse
samt tvisteföremålets värde och omständigheterna i
övrigt, är rimligt att staten bidrar till
kostnaderna.

Enligt rättshjälpslagen är inkomstgränsen för
rättshjälp 210 000 kr i årsinkomst. Lagen
föreskriver också att rådgivning om högst två timmar
som huvudregel är en förutsättning för att
rättshjälp skall beviljas. Vidare innebär lagen
bl.a. att biträdesbehovet är avgörande för om
rättshjälp skall beviljas och att ett biträde enligt
rättshjälpslagen normalt skall få ersättning för
högst 100 timmars arbete. På det familjerättsliga
området medför den nya lagen inskränkningar i
möjligheterna att få rättshjälp i vissa
äktenskapsskillnadsmål och att en ny form av bistånd
benämnd ersättningsgaranti införts vid bodelning.

Ärendet

I detta ärende behandlar utskottet dels ett
regeringsförslag som i huvudsak berör rättshjälpen
jämte en motion som väckts med anledning av
propositionen, dels ett antal motioner som väckts
under den allmänna motionstiden år 1998.

Bakgrunden till förslaget är att Domstolsverket -
på regeringens uppdrag - undersökt var
inkomstgränsen för rättshjälp bör ligga. I uppdraget
ingick också att undersöka behovet av justeringar i
avgiftssystemet.

Domstolsverket presenterade i juni 1998 promemorian
Gräns för ekonomiskt underlag enligt 6 §
rättshjälpslagen (1996:1619) m.m. I promemorian
behandlas frågan om inkomstgränsen men endast en del
av uppdraget avseende avgiftssystemet. Promemorian
har remissbehandlats.

Förslagen i propositionen grundar sig på
promemorian. I propositionen tar regeringen också
upp ett förslag till utvidgad talerätt för
Domstolsverket i vissa frågor. Förslaget har beretts
under hand med verket och med ett antal domstolar.

Lagrådet har med en mindre justering lämnat
förslagen utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att inkomstgränsen för rätt
till rättshjälp höjs från 210 000 kr till 260 000 kr
per år.

Vidare föreslås att en underårigs avgifter skall
grundas på den underåriges egna ekonomiska
förhållanden samt att underåriga skall kunna befrias
helt från rättshjälpsavgift och rådgivningsavgift.

Det föreslås också en utvidgning av Domstolsverkets
talerätt i frågor som rör målsägandebiträde,
ersättningsgaranti och återbetalningsskyldighet för
försvararkostnader.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1
januari 1999, en tidpunkt som dock nu är passerad.

Överväganden

Inkomstgränsen

Rättshjälp får i dag beviljas personer vars
ekonomiska underlag inte överstiger 210 000 kr. Med
ekonomiskt underlag avses den rättssökandes
årsinkomst efter att hänsyn tagits till
underhållsskyldighet, förmögenhet och skuldsättning.

Regeringen anför att det finns anledning att höja
den nuvarande gränsen. Bakgrunden är att det nu gått
cirka två år sedan den nuvarande gränsen
fastställdes. Den genomsnittliga löneökningen de
senaste åren har varit ca 2,5-3 %, vilket innebär
att färre människor kan beviljas rättshjälp i dag än
när rättshjälpslagen beslutades.

Regeringen framhåller vidare att utgångspunkten vid
den nya rättshjälpslagens tillkomst var att knyta
gränsvärdet till den s.k. skiktgränsen i
skatterättsliga sammanhang. Den som ansågs ha
förmåga att betala s.k. värnskatt borde också anses
ha förmåga att själv ta till vara sina rättsliga
intressen.

Som reglerna då var konstruerade betalades
värnskatt på 5 % redan från skiktgränsen; den
statliga skatten var sammanlagt 25 % från samma
gräns. Enligt förordningen (1998:1357) om skiktgräns
för statlig inkomstskatt vid 2000 års taxering är
skiktgränsen för innevarande inkomstår 219 300 kr.
På förvärvsinkomster mellan detta belopp och 360 000
kr betalas, enligt 10 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, statlig skatt med 20 %. På inkomster
över 360 000 kr är den statliga skatten 25 %.
Gränsen för när den förhöjda statliga skatten skall
betalas har med andra ord skiljts från gränsen för
statlig inkomstskatt.

Regeringen föreslår att inkomstgränsen för
rättshjälp höjs till 260 000 kr. Beloppet har
beräknats av Domstolsverket, som bl.a. beaktat att
löneökningarna för de närmaste tre åren kan
uppskattas till 9 %. Förslaget torde enligt
regeringen innebära att klart mer än 90 % av
befolkningen kommer att uppfylla de ekonomiska
förutsättningarna för att erhålla rättshjälp, en i
internationella sammanhang närmast unik
täckningsgrad.

Regeringen berör också kortfattat frågan om en
knytning av inkomstgränsen till basbeloppet.
Regeringen hänvisar i denna del till förarbetena
till den nya rättshjälpslagen. Där anfördes som skäl
för att ange lagens gränsvärden i siffror i stället
för ett visst antal basbelopp eller en viss andel av
basbeloppet bl.a. att de dåvarande bestämmelserna
upplevdes som krångliga och svårhanterliga. Vidare
angavs att systemet gjorde att nya gränsvärden måste
räknas fram varje år och att det i praktiken var
nödvändigt att ha tillgång till Domstolsverkets
årliga broschyr om rättshjälp och taxor för att
kunna tillämpa lagen. De nu redovisade skälen mot en
koppling till basbeloppet är enligt regeringens
mening fortfarande övertygande.

I motion Ju2 (kd) hävdas att det inte bör finnas
något inkomsttak för när rättshjälp får beviljas,
och motionärerna förordar ett system där mer
individualiserade bedömningar kan göras.

Utskottet behandlade ett liknande yrkande i samband
med att utskottet tog ställning till regeringens
förslag till en ny rättshjälpslag (1996/97:JuU3
s. 23 f). Utskottet erinrade då om att rätten till
rättshjälp alltsedan rättshjälps-lagens tillkomst
har begränsats av att den rättssökandes inkomst
inte får överstiga ett visst belopp. Denna
inskränkning kommer sig av att rättshjälpen är
avsedd att ge möjlighet till rättsligt bistånd till
den som annars inte skulle kunna ta till vara sina
rättsliga intressen. Staten skall med andra ord inte
bidra till kostnader som den rättssökande själv har
ekonomisk förmåga att svara för. Utskottet ansåg att
det inte fanns skäl att frångå den ordningen.

Utskottet uttalade sig också om var inkomstgränsen
borde gå. Utskottet konstaterade att regeringens
förslag innebar att den stora majoriteten av
befolkningen alltjämt skulle komma att vara
berättigad till rättshjälp. Endast en mindre krets,
som fick anses ha förmåga att själv stå för sina
rättsliga kostnader, skulle komma att stå utanför
systemet. Inte heller hade utskottet något att
erinra mot att den stränga kopplingen till
basbeloppet togs bort.

Utskottet kan i och för sig hålla med motionärerna
om att redan de grundkrav som gäller för att få
rättshjälp i de allra flesta fall innebär goda
möjligheter att stävja missbruk av systemet och
överutnyttjande. I de fall där så inte skulle vara
fallet måste det dock finnas en gräns för hur
generöst systemet skall vara, och utskottet anser
att regeringens förslag är väl avvägt. Här vill
utskottet särskilt framhålla att målet för
rättshjälpen bör vara att ge rättshjälp till dem som
annars inte skulle ha möjlighet att ta till vara
sina rättsliga intressen. Det är inte rimligt att
statens begränsade resurser skall användas för
bidrag till en mindre krets som får anses ha förmåga
att själv stå för sina rättsliga kostnader. De
allmänna förutsättningarna för rättshjälp ger också
enligt utskottets mening goda möjligheter till
individuella bedömningar. Avslutningsvis delar
utskottet regeringens uppfattning att övertygande
skäl finns för att inte koppla möjligheterna till
rättshjälp till basbeloppet.

Det sagda innebär att utskottet inte kan ställa sig
bakom kraven i motion Ju2. Utskottet avstyrker
motionen och tillstyrker regeringens förslag i denna
del.

Rättshjälpsreformen

I motionerna Ju809, Ju810 och Ju911 (alla fp) riktas
en omfattande kritik mot rättshjälpsreformen och
motionärerna förordar en återgång till den ordning
som gällde innan den nya rättshjälpslagen trädde i
kraft. Kritiken tar i huvudsak sikte på att de
ekonomiska förmånerna försämrats, och motionärerna
ifrågasätter om reglerna är förenliga med
Europakonventionen.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att de skäl
som låg till grund för rättshjälpsreformen alltjämt
har bärkraft. Täckningsgraden för det svenska
rättshjälpssystemet är också som regeringen
framhåller mycket hög.

Utskottet kan inte heller dela motionärernas oro
när det gäller rättshjälpssystemets förenlighet med
Europakonventionen. Enligt utskottets mening är
förutsättningarna för rättshjälp tillräckligt
generösa för att konventionskränkningar skall kunna
undvikas. Avslutningsvis bör anmärkas att
Europakonventionen inte medför någon generell plikt
att tillhandahålla rättshjälp.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet inte
ser någon anledning att frångå de ställningstaganden
som gjordes i samband med att den nya
rättshjälpslagen infördes. Motionerna Ju809, Ju810
och Ju911 i här aktuella delar avstyrks.

Utvärdering av rättshjälpsreformen

I motionerna Ju808 (c) och Ju809 (fp) begärs en
utvärdering av den nya rättshjälpslagen.

I propositionen med förslag till ny rättshjälpslag
anförde regeringen att den hade för avsikt att följa
upp det nya systemet och göra en utvärdering av
bestämmelserna när de varit i kraft en tid (prop.
1996/97:9 s. 103). Under behandlingen av
propositionen underströk utskottet det angelägna i
att reformen följdes upp såväl fortlöpande som - när
det finns ett tillräckligt underlag - genom en mer
samlad utvärdering. Särskild uppmärksamhet måste
därvid ägnas åt utvecklingen på försäkringsområdet.
Något tillkännagivande om det ansåg utskottet dock
inte erforderligt (1996/97:JuU3 s. 20).

Utskottet behandlade ett motionsyrkande liknande de
nu aktuella i samband med att utskottet tog
ställning till budgetpropositionen för år 1998.
Utskottet underströk på nytt vikten av att en sådan
utvärdering av den nya rättshjälpslagen som
utskottet förordat äger rum. Utskottet avstyrkte
emellertid den då aktuella motionen med hänvisning
till att en samlad utvärdering förutsätter att det
finns ett tillräckligt underlag. Samtidigt framhöll
utskottet att en utvärdering borde äga rum så snart
ett sådant underlag finns.

Utskottet vill i likhet med vad utskottet anfört
tidigare inledningsvis markera att det är viktigt
med en fortlöpande uppföljning och med en
utvärdering av den nya rättshjälpslagen. De förslag
som regeringen presenterat i detta ärende bör ses
som ett led i det arbetet. För att en mer
genomgripande utvärdering skall bli meningsfull
krävs emellertid att det finns ett underlag för den.
Här vill utskottet erinra om att den nya
rättshjälpslagen inte varit gällande i mer än ett
drygt år. Utskottet utgår från att regeringen - när
tiden är mogen - vidtar de mått och steg som krävs
för att en utvärdering skall komma till stånd. I
avvaktan på detta saknas skäl för riksdagen att
ingripa. Motionerna Ju808 och Ju809 i här aktuella
delar avstyrks.

Rättshjälp i förvaltningsmål

I motion Ju808 (c) understryks vikten av att
myndigheternas arbete präglas av service och
rättssäkerhet, och motionärerna efterfrågar
utvidgade möjligheter att få stöd av
rättshjälpsbiträden i förvaltningsmål.

Enligt 10 § rättshjälpslagen får rättshjälp inte
beviljas för vissa typer av rättsliga
angelägenheter. Som exempel kan nämnas att
rättshjälp inte får ges för upprättande av
självdeklaration, i ärenden om fastighetsdeklaration
eller i mål eller ärenden angående
fastighetstaxering.

Av 11 § rättshjälpslagen följer att det krävs
särskilda skäl för rättshjälp i en angelägenhet som
rör skatter, tullar, avgifter eller
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Utskottet tog ställning till ett liknande
motionsyrkande i samband med att utskottet
behandlade regeringens proposition med förslag till
en ny rättshjälpslag (1996/97:JuU3 s. 27). Utskottet
erinrade först om att det i många mål- och
ärendetyper som skall avgöras av förvaltningsdomstol
finns möjlighet att förordna ett offentligt biträde
som betalas av allmänna medel. Det gäller bl.a. i
frågor om tvångsvård och omhändertagande. Vidare kan
offentligt biträde förordnas i asylärenden.
Utskottet framhöll också att den
utredningsskyldighet och den materiella
processledning som förvaltningsdomstolarna är ålagda
enligt förvaltningsprocesslagen generellt sett
medför att behovet av biträde inte är lika stort som
i allmän domstol. Utskottet ansåg vidare att
regeringens förslag fick sägas erbjuda tillräckliga
möjligheter att förordna rättshjälpsbiträde i
förvaltningsmål.

Utskottet håller det för självklart att
myndigheterna följer gällande regelverk och lämnar
den service allmänheten kan kräva. Något särskilt
uttalande från riksdagen om saken behövs inte. När
det gäller frågan om rättshjälpsbiträden ser
utskottet ingen anledning att frångå sina tidigare
ställningstaganden. Utskottet avstyrker motion Ju808
i här aktuella delar.

Övrigt

Med ändring av vad regeringen föreslagit bör
lagändringarna träda i kraft den 1 april 1999.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med
anledning av propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inkomstgränsen

att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Ju2 antar 6 § i
regeringens förslag till lag om ändring i
rättshjälpslagen (1996:1619),

res. 1 (kd)

2. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar

dels det i moment 1 nämnda lagförslaget i den
mån det inte omfattas av utskottets hemställan
där,

dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1996:1621) om rätt för
Domstolsverket att överklaga vissa beslut om
ersättning m.m.,

dock med den ändringen att ikraftträdandet för
lagarna bestäms till den 1 april 1999,

3. beträffande rättshjälpsreformen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju809 yrkande 1,
1998/99:
Ju810 och 1998/99:Ju911 yrkande 13,

res. 2 (fp)

4. beträffande utvärdering av
rättshjälpsreformen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju808 yrkande 1 och
1998/99:Ju809 yrkande 2,

res. 3 (c, fp)

5. beträffande rättshjälp i
förvaltningsmål

att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju808 yrkandena 2 och 3.

res. 4 (c)

Stockholm den 2 februari 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar
Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta
Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv
(kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström
(s), Maud Ekendahl (m), Helena Frisk (s), Morgan
Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Jeppe Johnsson
(m), Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c), Siw
Persson (fp) och Kjell Eldensjö (kd).

Reservationer

1. Inkomstgränsen (mom. 1)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Kjell Eldensjö (kd) anför:

Vi anser att rättshjälpssystemet bör vara utformat
så att det går att göra mer individuella bedömningar
av rättssökandes behov av hjälp. Den som har behov
av det skall kunna erbjudas rättshjälp utan
begränsningar. I ett sådant system utgör en
inkomstgräns ett alltför fyrkantigt inslag, som
dessutom kräver ständiga justeringar. Vi vill också
framhålla att någon inkomstgräns inte behövs för att
stävja missbruk av förmånerna i rättshjälpssystemet
eftersom tillräckliga begränsningar redan följer av
de allmänna förutsättningarna för rättshjälp.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
förslag som tillgodoser vad vi nu anfört. I avvaktan
på det är vi beredda att acceptera den höjning av
inkomstgränsen som propositionen innehåller.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande inkomstgränsen

att riksdagen

dels antar 6 § i regeringens förslag till lag om
ändring i rättshjälpslagen (1996:1619),

dels med bifall till motion 1998/99:Ju2 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 1.

2. Rättshjälpsreformen (mom. 3)

Siw Persson (fp) anför:

Jag anser att människors möjligheter att ta till
vara sina rättigheter inte bör vara beroende av
vederbörandes ekonomi. Mot denna bakgrund ser jag
flera nackdelar med den nya rättshjälpslagen.

Först och främst kräver lagen att alla skaffar sig
rättsskyddsförsäkring. För den som inte gör det är
möjligheterna till rättshjälp ytterst begränsade. I
sammanhanget vill jag erinra om att anledningen till
att en person underlåter att teckna hemförsäkring
ofta kan vara att vederbörande har dålig ekonomi.

Enligt min mening finns det dessutom risk för att
rätten till domstolsprövning i Europakonventionen
kommer i kläm eftersom det i praktiken kan bli
omöjligt för en person att driva sin sak i domstol
utan rättshjälp.

Begränsningarna i möjligheterna att erhålla
rättshjälp på det familjerättsliga området riskerar
dessutom att särskilt drabba lågavlönade kvinnor.
Just på detta rättsområde anser jag också att det
finns risk att bristen på biträde medför att det
blir svårare för parterna att komma överens och att
de mål som kommer in till domstolarna blir mer
komplicerade än vad de skulle ha behövt bli.

Jag är också kritisk till att avgifterna i det nya
systemet är så höga. Detta går självfallet ut över
dem som har sämst ekonomi.

Sammanfattningsvis finns det ett antal tungt
vägande skäl för att riva upp rättshjälpsreformen.
De förslag som regeringen nu lagt fram räcker inte
för att komma till rätta med problemen. Regeringen
bör ges i uppdrag att återkomma med ett förslag till
riksdagen som innebär att den tidigare ordningen på
rättshjälpsområdet återställs.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 3
bort ha följande lydelse:

3. beträffande rättshjälpsreformen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju809
yrkande 1, 1998/99:Ju810 och 1998/99:Ju911
yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 2.

3. Utvärdering av rättshjälpsreformen (mom.
4)

Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp) anför:

Den nya lagen innebar omfattande förändringar inom
rättshjälpssystemet. Av den anledningen är det
angeläget att en utvärdering av lagen sker så fort
som möjligt. Särskilt viktigt är det att undersöka
följderna av att det blivit svårare att få
rättshjälp i mål om äktenskapsskillnad.

Det bör ankomma på regeringen att genomföra en
utvärdering av rättshjälpslagen och därefter
återkomma till riksdagen med de förslag som är
påkallade.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4
bort ha följande lydelse:

4. beträffande utvärdering av
rättshjälpsreformen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju808
yrkande 1 och 1998/99:Ju809 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 3.

4. Rättshjälp i förvaltningsmål (mom. 5)

Gunnel Wallin (c) anför:

Jag anser att det behövs åtgärder för att stärka
medborgarnas ställning gent-emot myndigheterna.

Myndigheterna bör ge medborgarna en god service.
Vidare bör rättssäkerheten i förvaltningen vara hög.
Med andra ord bör rättstillämpningen vara korrekt,
och felaktiga beslut måste kunna rättas till.

Många enskilda upplever i dag att dessa
målsättningar inte till fullo omsätts i praktiken.
Härtill bidrar bl.a. långa handläggningstider och
svårigheter att förstå både det språk och de regler
som myndigheterna använder.

Ett sätt att förbättra situationen för medborgarna
skulle kunna vara att utöka möjligheterna att få ett
rättshjälpsbiträde i förvaltningsmål. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett förslag som
tillgodoser vad jag nu anfört.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 5
bort ha följande lydelse:

5. beträffande rättshjälp i
förvaltningsmål

att riksdagen med anledning av motion
1998/99:Ju808 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation
4.

Regeringens lagförslag