Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner

Betänkande 1998/99:UU5

Utrikesutskottets betänkande 1998/99:UU05

Ändringar i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1998/99

UU5

Sammanfattning

Den proposition som behandlas i detta betänkande är
resultatet av riksdagens begäran om att regeringen
borde återkomma till riksdagen med förslag om
ändring vad avser straffbestämmelserna m.m. i lagen
(1996:95) om vissa internationella sanktioner.
Utskottet anser att regeringens lagförslag är
lämpligt utformade och väl motiverade, varför de
tillstyrks.

I betänkandet behandlas också två med anledning av
propositionen väckta motioner. Den ena, som yrkar
avslag på propositionen, avstyrks. Den andra
föranleder utskottet att notera att det enligt
Riksdagsordningen finns ett åliggande för regeringen
att fortlöpande informera riksdagen om vad som sker
inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen.

Till betänkandet är fogat två
reservationer från Vänsterpartiet
respektive Miljöpartiet.

Propositionen

1998/99:27 vari yrkas

1. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner.

Lagförslagen, som granskats av
Lagrådet, har i bilaga fogats till
betänkandet.

Motionerna

1998/99:U1 av Lars Ohly m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen beslutar avslå proposition 1998/99:27
Ändringar i lagen om vissa internationella
sanktioner.

1998/99:U2 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förutsättningarna
för EU-sanktioner utan FN-bakgrund.

Utskottet

Sammanfattning av propositionen

Ärendet och dess beredning

Straffbestämmelserna i 8 § andra stycket lagen
(1996:95) om vissa internationella sanktioner
(sanktionslagen) gäller brott mot förbud i en
förordning om ekonomiska sanktioner, som har
beslutats av Europeiska gemenskapen (EG) med
anledning av ett beslut eller en rekommendation av
Förenta nationernas (FN:s) säkerhetsråd i
överensstämmelse med FN:s stadga.

Genom lagen (1998:309) om ändring i lagen (1996:95)
om vissa internationella sanktioner (bet.
1997/98:UU24, rskr. 1997/98:248) infördes en ny
paragraf, 16 §, i sanktionslagen. Lagändringen
innebär bl.a. att straffbestämmelserna i 8 §
sanktionslagen skall tillämpas också i fråga om
överträdelser av förbud i en förordning om
ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG med
anledning av ett beslut om sanktioner som har
fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget
om Europeiska unionen (Unionsfördraget) och som
syftar till att upprätthålla eller återställa
internationell fred och säkerhet, dvs. även om
rådsförordningen inte har beslutats med anledning av
ett beslut eller en rekommendation av FN:s
säkerhetsråd.

Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 1998 och
gäller till och med den 31 december 1998. Den kom
till på initiativ av utrikesutskottet och hade sin
bakgrund i att medlemsstaterna i Europeiska unionens
råd den 19 mars 1998 på grundval av artikel J 2 i
Unionsfördraget enhälligt hade beslutat om en
gemensam ståndpunkt, 98/240/GUSP, om restriktiva
åtgärder mot Förbundsrepubliken Jugoslavien (EGT nr
L 95, 27.3.1998, s. 1). Vissa av dessa restriktiva
åtgärder förutsatte åtgärder på gemenskapsnivå.
Rådet beslutade därför med stöd av artiklarna 73g
och 228a i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen (EG-fördraget) förordningen (EG) nr
926/98 av den 27 april 1998 om att inskränka vissa
ekonomiska förbindelser med Förbundsrepubliken
Jugoslavien (EGT nr L 130, 1.5.1998 s. 1).

Rådets förordning (EG) nr 926/98 beslutades inte
med anledning av ett beslut eller en rekommendation
av FN:s säkerhetsråd. Straffbestämmelserna i
8 § sanktionslagen kunde därför inte tillämpas på
överträdelser av sanktionerna.

Utrikesutskottet anförde i sitt betänkande (bet.
1997/98:UU24 s. 4) att riksdagen har ett legitimt
intresse av att ingående diskutera dessa frågor för
att på grundval av en debatt kunna fatta mera
principiella och övergripande beslut. Utskottet
föreslog av detta skäl att lagändringen skulle ges
en tidsbegränsad giltighet och att regeringen borde
återkomma med en proposition som kan behandlas av
riksdagen i sådan tid att en ny lag kan träda i
kraft till årsskiftet.

Inom Utrikesdepartementet har i juni 1998 upprättats
en promemoria om ändringar i sanktionslagen.
Promemorian har remissbehandlats. Remissyttranden
har kommit in från Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Riksåklagaren, Kommerskollegium,
Generaltullstyrelsen, Finansinspektionen, Sveriges
Industriförbund och Svenska Bankföreningen.
Remissvaren finns tillgängliga i
lagstiftningsärendet (UD98/1152/ERS).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 8 oktober 1998 att inhämta
Lagrådets yttrande. Lagrådets synpunkter har
godtagits av regeringen. Detta har föranlett att
regeringen föreslår ett tillägg till 1 § och
följdändringar i 2, 3, 6 och 8 §§.

Internationella sanktioner

Sanktioner inom FN

Enligt FN-stadgan kan FN:s säkerhetsråd under vissa
förhållanden anta resolutioner om ekonomiska och
andra sanktioner av icke militär natur i syfte att
upprätthålla eller återställa internationell fred
och säkerhet. Sådana resolutioner kan ges i form av
bindande beslut eller rekommendationer. En stat som
är medlem i FN är enligt FN-stadgan skyldig att
godta och verkställa Säkerhetsrådets bindande beslut
om sådana sanktioner. En rekommendation av rådet är
däremot endast en uppmaning till medlemsstaterna,
utan beslutets bindande kraft.

För att en resolution om sanktioner skall få
rättsverkningar för enskilda fysiska och juridiska
personer krävs att den genomförs i nationell
lagstiftning.

Sanktioner inom EU

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Beslut om sanktioner kan fattas inom Europeiska
unionen (EU) av rådet inom ramen för den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Beslutet kan
fattas med anledning av ett beslut eller en
rekommendation av FN:s säkerhetsråd. Ett sådant
beslut kan också fattas självständigt utan ett
föregående FN-beslut.

I början av 1970-talet inledde de dåvarande
medlemsländerna i EG ett mellanstatligt samarbete i
utrikespolitiska frågor, det europeiska politiska
samarbetet (EPS). En successiv fördjupning av detta
samarbete skedde och år 1987, i samband med
ikraftträdandet av den s.k. enhetsakten, kom
arrangemanget att lyftas in i EG:s formella
regelverk. Den mellanstatliga karaktären av detta
samarbete påverkades emellertid inte.

Inom ramen för samarbetet i EPS beslutade
medlemsländerna om kollektiva sanktioner som ett
medel i utrikespolitiskt syfte. Det rörde sig t.ex.
om inskränkningar i besöksutbyte, hemkallande av
diplomatisk personal och begränsningar eller
avbrytande av bistånd och handelsförbindelser.

Genom Unionsfördraget ersattes samarbetet inom EPS
av GUSP. GUSP regleras i avdelning V i
Unionsfördraget. I syfte att uppnå målen för GUSP
har medlemsstaterna i rådet i flera fall fattat
beslut om sanktioner. De har oftast fattats med
anledning av ett FN-beslut, men på senare tid har
medlemsstaterna i rådet i några fall fattat beslut
om sanktioner utan ett föregående beslut eller en
rekommendation av FN:s säkerhetsråd.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
skall enligt artikel J 1 ha som mål:

att skydda unionens gemensamma värden,
grundläggande intressen och oavhängighet,

att på alla sätt stärka unionens och dess
medlemsstaters säkerhet,

att bevara freden och stärka den internationella
säkerheten i överensstämmelse med grundsatserna i
Förenta nationernas stadga, principerna i
Helsingforsavtalets slutakt och målen i
Parisstadgan,

att främja det internationella samarbetet och att
utveckla och befästa demokratin och
rättsstatsprincipen samt respekten för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna.

Enligt Unionsfördraget kan beslut inom GUSP vara av
två olika slag. Det rör sig för det första om beslut
om gemensamma ståndpunkter enligt artikel J 2. En
gemensam ståndpunkt skall vara vägledande för varje
lands nationella politik och dess uppträdande inom
internationella organisationer och på
internationella konferenser. Det andra slaget av
beslut regleras i artikel J 3 och avser beslut om
gemensamma åtgärder. Rådet skall på grundval av
allmänna riktlinjer från Europeiska rådet besluta
att en fråga skall bli föremål för en gemensam
åtgärd. Beslut om en gemensam ståndpunkt eller om en
gemensam åtgärd fattas av ministerrådet och skall
alltid vara enhälligt. Rådet kan dock enhälligt
besluta vilka frågor under den gemensamma åtgärdens
förlopp som kan avgöras med kvalificerad majoritet.

Ett beslut inom GUSP att införa sanktioner fattas i
form av en gemensam ståndpunkt eller en gemensam
åtgärd.

Genom Amsterdamfördraget införs ett nytt
beslutsinstrument inom ramen för GUSP, nämligen
gemensamma strategier. Gemensamma strategier skall
beslutas enhälligt av Europeiska rådet i frågor där
medlemsstaterna har viktiga gemensamma intressen. De
gemensamma strategierna förutses bli mer omfattande
och detaljerade än de allmänna riktlinjerna. Rådets
uppgift blir att fatta de beslut som behövs för att
fastställa och genomföra den gemensamma politiken.

Genom Amsterdamfördraget definieras
användningsområdet för de befintliga
beslutsinstrumenten gemensam åtgärd och gemensam
ståndpunkt. De gemensamma åtgärderna skall avse
specifika situationer där operativa insatser från
unionens sida anses nödvändiga (artikel J 4.1) De
gemensamma ståndpunkterna skall ange unionens
inställning till en särskild fråga av geografisk
eller tematisk karaktär (artikel J 5).

Enligt Amsterdamfördraget skall huvudregeln
alltjämt vara att beslut inom ramen för GUSP fattas
med enhällighet (artikel J 13.1). I syfte att
effektivisera beslutsfattandet införs emellertid en
möjlighet att fatta beslut om en gemensam åtgärd
eller en gemensam ståndpunkt med kvalificerad
majoritet (artikel J 13.2). Beslut med kvalificerad
majoritet förutsätter att beslutet fattas på
grundval av en gemensam strategi. En medlemsstat kan
av viktiga och uttalade skäl som rör nationell
politik motsätta sig att beslut fattas med
kvalificerad majoritet. Alla beslut som har militära
eller försvarsmässiga konsekvenser skall också
fattas med enhällighet. Beslut om en gemensam
strategi fattas, som tidigare nämnts, med
enhällighet.

Genomförande av sanktioner inom EU

Ett beslut om ekonomiska sanktioner inom GUSP är
inte omedelbart tillämpligt i medlemsstaterna. Ett
sådant beslut måste omvandlas i konkreta åtgärder,
antingen på nationell nivå eller - om åtgärderna
faller inom ramen för gemenskapens kompetens - på
gemenskapsnivå, åtgärder som är bindande för
medlemsstaterna. Artikel 228a i EG-fördraget
reglerar hur genomförande av sanktioner på
gemenskapsnivå skall gå till.

I artikeln föreskrivs följande:

Om en gemensam ståndpunkt eller en gemensam
åtgärd, som har beslutats enligt bestämmelserna om
en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i
Unionsfördraget, förutsätter ett handlande från
gemenskapens sida, som helt eller delvis avbryter
eller begränsar de ekonomiska förbindelserna med ett
eller flera tredje länder, skall rådet besluta om de
brådskande åtgärder som är nödvändiga. Beslut fattas
av rådet med kvalificerad majoritet på förslag från
kommissionen.

Enligt artikel 73g i EG-fördraget kan rådet i
sådana fall också vidta nödvändiga brådskande
åtgärder gentemot berörda tredje länder vad gäller
kapitalrörelser och betalningar.

För att artikel 73g eller artikel 228a skall kunna
tillämpas förutsätts alltså ett beslut inom ramen
för det mellanstatliga samarbetet i GUSP om en
gemensam ståndpunkt eller om en gemensam åtgärd
enligt artikel J 2 respektive J 3 i Unionsfördraget.

Genomförande av sanktioner i Sverige

Sanktioner som har beslutats av FN:s säkerhetsråd
eller av EU inom ramen för GUSP-samarbetet genomförs
i allmänhet genom rådsförordningar, när gemenskapen
har kompetens på det område som sanktionerna gäller.
Rådsförordningarna är bindande och direkt
tillämpliga i varje medlemsstat. Någon nationell
lagstiftningsåtgärd är inte tillåten i de frågor som
regleras av förordningarna.

På områden där gemenskapen saknar kompetens eller
där gemenskapen avstår från att utnyttja sin
lagstiftningskompetens kan det bli nödvändigt att
genomföra FN- eller GUSP-sanktioner på nationell
nivå. För detta ändamål har ett särskilt förfarande
tillskapats genom sanktionslagen (jfr prop.
1995/96:35, bet. 1995/96:UU12, rskr. 1995/96:168).

Sanktionslagen är uppbyggd som en s.k.
fullmaktslag. Regeringen kan enligt 3 §
sanktionslagen förordna att sanktioner som har
beslutats av FN:s säkerhetsråd i överensstämmelse
med FN-stadgan eller sanktioner som har beslutats i
överensstämmelse med GUSP-bestämmelserna i
Unionsfördraget och som syftar till att upprätthålla
eller återställa internationell fred och säkerhet
skall genomföras. För att genomföra sådana
sanktioner får regeringen enligt 4 § sanktionslagen
meddela föreskrifter om förbud i förhållande till en
blockerad stat i fråga om utlänningars vistelse här
i landet, in- eller utförsel av varor, pengar eller
andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer,
kreditgivning, näringsverksamhet, trafik eller
undervisning och utbildning.

I sanktionslagen finns också bestämmelser om straff
för den som bryter mot ett förbud som har meddelats
enligt sanktionslagen (8 § första stycket). I lagen
finns också bestämmelser om straff för den som
bryter mot ett förbud i en förordning om ekonomiska
sanktioner som har beslutats av EG med anledning av
ett beslut av FN:s säkerhetsråd (8 § andra stycket).
Till straffbestämmelserna är också bundna vissa
andra bestämmelser om åtal, förverkande m.m. i 9-15
§§.

Som har framgått av det föregående finns
numera en tidsbegränsad bestämmelse om
straff för den som bryter mot ett förbud i
en förordning som har beslutats av EG med
anledning av ett beslut om sanktioner som
har fattats i överensstämmelse med
bestämmelserna om en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik i Unionsfördraget och som
syftar till att upprätthålla eller
återställa internationell fred och säkerhet
(16 §). Sistnämnda bestämmelse upphör att
gälla i och med utgången av år 1998.

Sammanfattning av motionerna

Vänsterpartiet yrkar i kommittémotion 1998/99:U1 (v)
avslag på proposition 1998/99:27 Ändringar i lagen
(1996:95) om vissa internationella sanktioner. I
motivtexten till yrkandet framhåller Vänsterpartiet
att det våren 1998, när motsvarande fråga om
förändringar i sanktionslagstiftningen senast
behandlades i riksdagen, reservationsvis motsatte
sig de då aktuella förändringarna i lagstiftningen
och att detta ställningstagande byggde på att
partiet ansåg att ekonomiska och andra sanktioner
endast bör genomföras om de grundar sig på beslut
eller rekommendationer av FN:s säkerhetsråd. Partiet
vidhåller denna uppfattning.

I motionen förs också ett resonemang utifrån vissa
bestämmelser i Amsterdamfördraget (artiklarna J 13.1
och J 13.2), vilket leder motionärerna till
slutsatsen att EU syftar till att vara en enhetlig
organisation i sitt uppträdande men knappast när det
gäller uppfattningar. Motionärerna understryker att
Vänsterpartiet i andra sammanhang kritiserat det
demokratiska underskottet inom den europeiska
unionen och pekat på inskränkningar i den nationella
självbestämmanderätten, och de framhåller som sin
uppfattning att EU inte skall tillförsäkras mer makt
över ländernas ställningstaganden i utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor.

I motion 1998/99:U2 (mp) anförs att Sverige i första
hand bör verka för att sanktioner beslutas av FN:s
säkerhetsråd. Exempelvis i sådana fall då de
ständiga medlemmarnas vetorätt utgör hinder för FN-
sanktioner bör det, enligt motionären, dock finnas
en möjlighet till EU-sanktioner. EU-sanktioner utan
FN-bakgrund bör, i förekommande fall, endast riktas
mot stater i EU:s närområde. Motionären begär också
att regeringen på ett tidigt stadium informerar
riksdagen om EU-sanktioner som inte har någon FN-
bakgrund.

Utskottets överväganden

Utrikesutskottets initiativ våren 1998 (bet.
1997/98:UU24) till ändring i lagen (1996:95) om
vissa internationella sanktioner var föranlett av
EU:s beslut om restriktiva åtgärder mot
Förbundsrepubliken Jugoslavien, åtgärder som syftade
till minskad spänning i Kosovo. Sverige hade inom EU
deltagit i besluten om att införa sanktionerna.
Därmed hade Sverige också gjort ett folkrättsligt
åtagande att tillse att sanktionerna genomfördes.

Utifrån den då aktuella situationen erinrade
utskottet om att det tidigare (i bet. 1995/96:UU12)
framhållit att det ligger i linje med traditionen
inom svensk utrikespolitik att snabbt, lojalt och
effektivt genomföra internationella sanktioner som
beslutats av FN:s säkerhetsråd i enlighet med
Förenta nationernas stadga samt att denna tradition
även bör upprätthållas beträffande motsvarande
beslut om sanktioner fattade inom GUSP-samarbetet.

Den här aktuella propositionen är resultatet av
riksdagens begäran (bet. 1997/98:UU24, rskr.
1997/98:248) om att regeringen borde återkomma till
riksdagen med förslag om ändring vad avser
straffbestämmelserna m.m. i lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner. Utskottets
ställningstaganden i bet. 1997/98:UU24 grundade sig
på det regelverk som finns inom EU, och som bl.a.
innebär att sanktionsbeslut kan fattas med anledning
av ett beslut eller en rekommendation av FN:s
säkerhetsråd, men även självständigt utan ett
föregående FN-beslut. Också i föreliggande fall är
detta utskottets utgångspunkt.

I motion 1998/99:U1 (v) yrkas avslag på
propositionen, vilket i första hand motiveras med
att Vänsterpartiet anser att ekonomiska och andra
sanktioner endast bör genomföras om de grundar sig
på beslut eller rekommendationer av FN:s
säkerhetsråd.

Eftersom detta synsätt står i strid mot utskottets
ovan redovisade utgångspunkt och mot tidigare
ställningstaganden avstyrks motionen.

Med anledning av det resonemang som förs i motion
1998/99:U1 (v) finner sig utskottet föranlåtet att i
sammanhanget också påpeka att såväl unionsfördraget
som Amsterdamfördraget innebär att det alltid finns
något tillfälle i den beslutsprocess inom EU, vilken
leder fram till ett sanktionsbeslut, vid vilket
enhällighet krävs. Någon inskränkning av
medlemsstaternas möjlighet till ställningstaganden i
utrikes- och säkerhetspolitiska frågor av den art
som motionärerna befarar finns således inte.

I motion 1998/99:U2 (mp) (berörd del) begärs att
Sverige i första hand bör verka för att sanktioner
beslutas av FN:s säkerhetsråd samt att regeringen på
ett tidigt stadium informerar riksdagen om EU-
sanktioner som inte har någon FN-bakgrund.

Utskottet konstaterar att internationella
sanktioner i första hand syftar till att förmå en
stat eller exempelvis en regim att ändra sitt
beteende. För att sanktioner skall få så god effekt
som möjligt bör de i största möjliga utsträckning
beslutas av FN: säkerhetsråd och genomföras globalt.
Detta synsätt, som sedan länge varit svensk politik,
överensstämmer väl med motionärernas uppfattning.

I de fall EU-sanktioner som inte har någon FN-
bakgrund förekommit har riksdagen i olika former
erhållit information härom. Utskottet noterar att
det, enligt Riksdagsordningen 3 kap. 6 §, redan
finns ett åliggande för regeringen att fortlöpande
informera riksdagen om vad som sker inom ramen för
samarbetet i Europeiska unionen.

Därmed anser utskottet motion 1998/99:U2 (mp)
besvarad i berörd del.

I återstående del begärs i motion 1998/99:U2 (mp)
att eventuella EU-sanktioner utan FN-bakgrund endast
bör kunna riktas mot stater i EU:s när-
område.

Enligt utskottets uppfattning visar erfarenheten
att denna typ av sanktioner, som - i enlighet med
målen för GUSP - kan ha som syfte att bevara freden
och stärka den internationella säkerheten samt
befästa respekten för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna, inte sällan
aktualiserats beträffande stater som är belägna
bortom EU:s närområde. Detta har exempelvis gällt
Nigeria och Burma, men nyligen även Pakistan i
samband med detta lands kärnvapenprov. Att generellt
tillämpa ett geografiskt kriterium och, utan
möjlighet till prövning i det enskilda fallen,
bortskriva möjligheten till EU-sanktioner mot längre
bort belägna stater förefaller utskottet mot
bakgrund härav mindre lämpligt.

Därmed avstyrks motion 1998/99:U2 (mp) i berörd del.

Utskottet anser att de av regeringen framlagda
förslagen till lagar om ändring i lagen (1996:95) om
vissa internationella sanktioner är lämpligt
utformade och väl motiverade varför yrkandena 1 och
2 i propositionen tillstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1998/99:U1,

res. 1 (v)

2. beträffande grunden för sanktioner
m.m.

att riksdagen förklarar motion 1998/99:U2 i
berörd del besvarad med vad utskottet anfört,

3. beträffande sanktioner utan FN-
bakgrund

att riksdagen avslår 1998/99:U2 i berörd del,

res. 2 (mp)

4. beträffande lagförslagen

att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:27
yrkandena 1 och 2 antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner,

b) lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner.

Stockholm den 19 november 1998

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Sören Lekberg (s),
Lars Ohly (v), Ingrid Näslund (kd),
Bertil Persson (m), Liselotte Wågö
(m), Carina Hägg (s), Agneta Brendt
(s), Murad Artin (v), Jan Erik
Ågren (kd), Marianne Samuelsson
(mp), Marianne Andersson (c), Karl-
Göran Biörsmark (fp), Marianne
Jönsson (s), Karin Enström (m),
Birgitta Ahlqvist (s) och Hans
Hjortzberg-Nordlund (m).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Lars Ohly och Murad Artin (båda v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Eftersom detta synsätt" och slutar med
"ställningstaganden avstyrks motionen." bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att det resonemang som motionens
yrkande baseras på är tungt vägande och att det
leder till slutsatsen att proposition 1998/99:27 i
sin helhet bör avstyrkas. Därmed tillstyrks motion
1998/99:U1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U1 avslår
proposition 1998/99:27,

2. Sanktioner utan FN-bakgrund (mom. 3)

Marianne Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8
börjar med "Enligt utskottets uppfattning" och
slutar med "i berörd del."bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning och anser
att det med anledning av motion 1998/99:U2 (mp) i
berörd del bör ges regeringen till känna att
eventuella EU-sanktioner utan FN-bakgrund endast bör
riktas mot stater i EU:s närområde.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande sanktioner utan FN-bakgrund

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:U2 i berörd del
som sin mening bör ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om
vissa internationella sanktioner

Härigenom föreskrivs att 1-3, 6, 8 och 15 §§ samt
rubriken närmast före 2 § lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner skall ha följande
lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

1 §
------------------------------------------------------
Denna lag innehåller föreskrifter om genomförandet
av internationella sanktioner som

1. har beslutats eller rekommenderats av Förenta
nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse med
Förenta nationernas stadga, eller

2. har beslutats i överensstämmelse med
bestämmelserna om en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen
och som syftar till att upprätthålla eller återställa
internationell fred och säkerhet.
-----------------------------------------------------
I lagen finns också
föreskrifter som gäller
förordningar om
ekonomiska sanktioner som
har beslutats av
Europeiska gemenskapen.
-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------
Definition Definitioner
-----------------------------------------------------

2 §
------------------------------------------------------
Med blockerad stat avses I denna lag avses med
i denna lag en stat, ett
område eller något annat, blockerad stat: en stat,
exempelvis en organisation ett område eller något
eller en regim, som är annat, exempelvis en
föremål för sanktioner organisation eller en
enligt 1 §. regim, som är föremål för
sanktioner enligt 1 §
första stycket,

tredje land: en stat som
inte ingår i Europeiska
unionen, eller ett område
eller något annat,
exempelvis en
organisation eller en
regim, i en sådan stat.
------------------------------------------------------

3 §
------------------------------------------------------
Regeringen får förordna Regeringen får förordna
att sanktioner enligt att sanktioner enligt
denna lag skall genomföras denna lag skall
med anledning av ett genomföras med anledning
beslut eller en av ett beslut eller en
rekommendation som avses i rekommendation som avses
1 §. Förordnandet skall i 1 § första stycket.
överlämnas till riksdagen Förordnandet skall
för godkännande. överlämnas till riksdagen
för godkännande.
------------------------------------------------------
Ett förordnande upphör att gälla,

1. om det inte har överlämnats till riksdagen för
godkännande inom en månad från det att regeringen
meddelade förordnandet, eller

2. om riksdagen inte har godkänt det inom två
månader från det att förordnandet överlämnades till
riksdagen.

Vid beräkning av tid för riksdagens godkännande
enligt andra stycket 2 skall man bortse från tid då
riksdagen gör ett längre uppehåll i kammarens arbete
än en månad.
------------------------------------------------------

6 §
------------------------------------------------------
Regeringen skall så snart som möjligt upphäva ett
förordnande enligt 3 § första stycket eller
föreskrifter som har meddelats i enlighet med ett
sådant förordnande,
------------------------------------------------------
1. när och i samma 1. när och i samma
utsträckning som ett utsträckning som ett
sådant beslut eller en sådant beslut eller en
sådan rekommendation som sådan rekommendation som
avses i 1 § har upphävts avses i 1 § första
eller upphört att gälla, stycket har upphävts
eller eller upphört att gälla,
eller
2. om förhållandena har
ändrats så att syftet med 2. om förhållandena har
ett sådant beslut som ändrats så att syftet med
avses i 1 § 2 inte längre ett sådant beslut som
finns kvar. avses i 1 § första
stycket 2 inte längre
finns kvar.
------------------------------------------------------
Regeringen skall också så snart som möjligt upphäva
föreskrifter som har meddelats i enlighet med ett
förordnande enligt 3 § första stycket, om
förordnandet har upphört att gälla enligt 3 § andra
stycket.

.
------------------------------------------------------

8 §

Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har
meddelats enligt 4 § döms till böter eller till
fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,
till fängelse i högst fyra år. Den som har begått
gärningen av grov oaktsamhet döms till böter eller
till fängelse i högst sex månader.
-------------------------------------------------------------------------------
Första stycket gäller Första stycket gäller
också den som bryter mot också den som bryter mot
förbud i en förordning om förbud i förhållande till
ekonomiska sanktioner som tredje land i en
har beslutats av förordning om ekonomiska
Europeiska gemenskapen med sanktioner som har
anledning av ett sådant beslutats av Europeiska
beslut eller en sådan gemenskapen
rekommendation som avses i
1 § 1. 1. med stöd av artikel
73g eller artikel 228a i
Fördraget om upprättandet
av Europeiska
gemenskapen, eller

2. före den 1 november
1993 med anledning av ett
sådant beslut eller en
sådan rekommendation som
avses i 1 § första
stycket 1.
-------------------------------------------------------------------------------
Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas
om brottet är ringa. Till ansvar skall inte heller
dömas för anstiftan av eller medhjälp till en
gärning som avses i denna paragraf.

15 §
-----------------------------------------------------
Regeringen skall i Regeringen skall i
Svensk Svensk
författningssamling ge författningssamling ge
till känna vilka till känna vilka
förordningar om förordningar om
ekonomiska sanktioner som ekonomiska sanktioner som
har beslutats av har beslutats av
Europeiska gemenskapen Europeiska gemenskapen
med anledning av sådana och för vilka
beslut eller straffansvar gäller här i
rekommendationer som landet direkt enligt 8 §
avses i 1 § 1 och för andra stycket.
vilka straffansvar därför
gäller här i landet
direkt enligt 8 § andra
stycket.
-----------------------------------------------------
_____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om
vissa internationella sanktioner

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1996:95) om
vissa internationella sanktioner skall ha följande
lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

8 §[1]

Den som uppsåtligen bryter mot förbud som har
meddelats enligt 4 § döms till böter eller till
fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,
till fängelse i högst fyra år. Den som har begått
gärningen av grov oaktsamhet döms till böter eller
till fängelse i högst sex månader.

Första stycket gäller också den som bryter mot
förbud i förhållande till tredje land i en
förordning om ekonomiska sanktioner som har
beslutats av Europeiska gemenskapen
-----------------------------------------------------
1. med stöd av artikel 1. med stöd av artikel
73g eller artikel 228a i 60 eller artikel 301 i
Fördraget om upprättandet Fördraget om upprättandet
av Europeiska av Europeiska
gemenskapen, eller gemenskapen, eller
-----------------------------------------------------
2. före den 1 november 1993 med anledning av ett
sådant beslut eller en sådan rekommendation som
avses i 1 § första stycket 1.

Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas
om brottet är ringa. Till ansvar skall inte heller
dömas för anstiftan av eller medhjälp till en
gärning som avses i denna paragraf.

---

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen
bestämmer.

**FOOTNOTES**

[1]: Lydelse enligt propositionens lagförslag i
bilagan till detta betänkande.

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................
1
Propositionen....................................
1
Motionerna.......................................
1
Utskottet........................................
2
Sammanfattning av propositionen................
2
Ärendet och dess beredning...................
2
Lagrådet...................................
3
Internationella sanktioner...................
3
Sanktioner inom FN.........................
3
Sanktioner inom EU.........................
3
Genomförande av sanktioner inom EU...........
5
Genomförande av sanktioner i Sverige.........
5
Sammanfattning av motionerna...................
6
Utskottets överväganden........................
7
Hemställan.....................................
8
Reservationer....................................
9
1. Avslag på propositionen (mom. 1)............
9
2. Sanktioner utan FN-bakgrund (mom. 3)........
9
Bilaga
Propositionens lagförslag.......................
10
1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:95) om vissa internationella sanktioner
10
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner
13