Ändringar i lagen (1985:295) om foder, m.m.

Betänkande 2003/04:MJU5

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2003/04:MJU5

Ändringar i lagen (1985:295) om foder, m.m.

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition
2002/03:148 Ändringar i lagen (1985:295) om foder, m.m. Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om
hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas
som livsmedel förutsätter nationell lagstiftning för att kunna verkställas
fullt ut. I propositionen föreslås därför ändringar i lagen (1985:295) om
foder och lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. Härutöver föreslås
vissa ytterligare ändringar i provtagningslagen. Utskottet föreslår att
riksdagen antar förslagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ändringar i lagen om foder,
m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen
(1985:295) om foder,
2. lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning
på djur, m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:148.

Stockholm
den 11 november 2003
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Catharina
Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling
(fp), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd),
Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Jan Andersson
(c), Jan-Olof Larsson (s), Christin Nilsson (s), Cecilia Widegren (m),
Anita Brodén (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om
hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas
som livsmedel (ABP-förordningen) är i likhet med andra EG-förordningar
direkt tillämplig i medlemsstaterna. För att anpassa den svenska lagstiftningen
till ABP-förordningen och för att kunna verkställa förordningen fullt ut
har det inom Jordbruksdepartementet utarbetats förslag till ändringar i
lagen (1985:295) om foder och lagen (1992:1683) om provtagning på djur,
m.m. I samband härmed föreslogs även vissa ändringar i provtagningslagen
som inte har samband med ABP-förordningen, bl.a. en utvidgning av
straffbestämmelserna.
Regeringen beslutade den 5 juni 2003 att inhämta
yttrande från Lagrådet. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. I
förhållande till lagrådsremissens förslag har vissa redaktionella ändringar
gjorts.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser
för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel
förutsätter nationell lagstiftning för att kunna verkställas fullt ut. I
propositionen föreslås därför ändringar i lagen (1985:295) om foder och
lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. Ändringarna i foderlagen
syftar till att undvika dubbelregleringen av förbudet att använda kadaver
som foder. Det införs vidare ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att i enlighet med undantagsbestämmelser
i EG-förordningen meddela föreskrifter om att djur eller delar av djur
får användas som foder. Ändringarna i provtagningslagen innebär bl.a. att
lagens bestämmelser om tillsyn och straff i erforderliga delar skall
komplettera förordningen.
Härutöver föreslås i provtagningslagen ett
bemyndigande som gör det möjligt att föreskriva om förbud mot användning
av anläggningar för djur, om inte anläggningarna uppfyller uppställda
krav på registrering.
Vidare föreslås att provtagningslagens straffbestämmelser
vidgas till att avse överträdelser av föreskrifter om bl.a. märkning och
registrering av djur. Straffskalan föreslås också ändrad till att omfatta
förutom böter även fängelse i högst ett år.
Lagändringarna föreslås träda
i kraft den 1 januari 2004.

Utskottets överväganden
Lagändringar föranledda av ABP-förordningen
Utskottets
förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
lagändringar föranledda av ABP-förordningen.
Propositionen
ABP-förordningen
är, i enlighet med artikel 249 i EG-fördraget, direkt tillämplig i alla
medlemsstater. För att förordningen skall bli effektiv måste den kompletteras
med materiella bestämmelser om bl.a. sanktioner och tillsyn. Förordningen
anger inte heller vilken eller vilka myndigheter som får meddela de
föreskrifter, förbud eller förelägganden som behövs. Det förutsätts att
allt detta regleras nationellt. De svenska författningar som reglerar
sådana frågor som avhandlas i ABP-förordningen är foderlagen och
provtagningslagen.
I foderlagen finns bestämmelser om hanteringen av foder,
dvs. varor inbegripet vatten avsedda för utfodring av djur. Foderlagens
bestämmelser om tillsyn och sanktioner kompletterar också sådana bestämmelser
i EG-förordningar som gäller villkor för eller förbud mot införsel,
utförsel, tillverkning, försäljning eller annan överlåtelse, användning
eller hantering i övrigt av foder. Regeringen tillkännager i Svensk
författningssamling vilka EG-förordningar som avses. I foderlagen finns
även ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs som komplettering
av EG-bestämmelserna. Provtagningslagen innehåller bl.a. bestämmelser som
avser åtgärder för att förebygga och hindra spridning av smittsamma
djursjukdomar och som ger regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer möjlighet att föreskriva och besluta om omhändertagande,
bearbetning och hantering i övrigt av djurkadaver och annat animaliskt avfall.
Det finns således nationella lagar vars tillämpningsområden sammanfaller
med ABP-förordningens. Regeringen anser det vara lämpligt och ändamålsenligt
att genomföra kompletteringen av ABP-förordningen i dessa lagar. Foderlagens
tillsyns- och straffbestämmelser kommer att komplettera ABP-förordningen
genom att regeringen i Svensk författningssamling tillkännager att också
den förordningen skall kompletteras av foderlagen.
ABP-förordningen
föranleder emellertid vissa ytterligare ändringar i foderlagen. För att
undvika en dubbelreglering bör, med ett undantag, foderlagens kadaverförbud
tas bort. Foderlagen behöver också kompletteras med bestämmelser som gör
det möjligt att besluta om vissa undantag från ABP-förordningen. I de
fall foderlagen inte är tillämplig, är regeringen av den uppfattningen
att ABP-förordningen bör kompletteras genom att det förs in erforderliga
bestämmelser i provtagningslagen.
Foderlagens kadaverförbud ersätts i
huvudsak av ABP-förordningens förbud mot att som foder använda döda djur,
delar av djur eller andra djurprodukter. I foderlagen behålls den del av
det nuvarande kadaverförbudet som inte täcks av ABP-förordningens förbud,
nämligen förbudet att använda hela eller delar av vilda djur som foder om
djuret inte har avlivats, slaktats upp och veterinärbesiktigats. Vidare
föreslås ett förtydligande av foderlagens hänvisning till de EG-bestämmelser
som kompletteras av lagen. Till uppräkningen av bestämmelser bör enligt
enligt regeringen fogas villkor för bortskaffande av foder.
Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som
tillåter användning av djur eller delar av djur som foder i vissa fall,
trots att djuren eller djurdelarna inte är av sådan beskaffenhet eller
har behandlats eller bearbetats i enlighet med vad som föreskrivs i ABP-
förordningen.
Bestämmelserna i provtagningslagen om tillsyn och straff
samt lagens bemyndigande att ta ut avgifter görs tillämpliga på
ABP-förordningen till den del förordningen faller utanför foderlagens
tillämpningsområde. Provtagningslagens bemyndigande som avser hanteringen av
djurkadaver inskränks till att enbart gälla fall då ABP-förordningen inte
är tillämplig. I provtagningslagen införs ett nytt bemyndigande som innebär
att föreskrifter får meddelas till komplettering av ABP-förordningen.
Utskottets
överväganden
Som regeringen framhåller i propositionen är ABP-förordningen,
i enlighet med artikel 249 i EG-fördraget, direkt tillämplig i alla
medlemsstater. För att förordningen skall bli effektiv måste den kompletteras
med materiella bestämmelser om bl.a. sanktioner och tillsyn. Förordningen
anger inte heller vilken eller vilka myndigheter som får meddela de
föreskrifter, förbud eller förelägganden som behövs. Det förutsätts att
allt detta regleras nationellt.
De svenska författningar som reglerar
sådana frågor som avhandlas i ABP-förordningen är foderlagen och
provtagningslagen. Det finns således nationella lagar vars tillämpningsområden
sammanfaller med ABP-förordningens. I likhet med regeringen anser utskottet
det därför vara lämpligt och ändamålsenligt att genomföra kompletteringen
av ABP-förordningen i dessa lagar. Som framgår av propositionen föranleder
ABP-förordningen vissa ytterligare ändringar i foderlagen. För att undvika
en dubbelreglering bör, med ett undantag, foderlagens kadaverförbud tas
bort. Foderlagen behöver också kompletteras med bestämmelser som gör det
möjligt att besluta om vissa undantag från ABP-förordningen. I de fall
foderlagen inte är tillämplig bör, som regeringen föreslår, ABP-förordningen
kompletteras genom att det förs in erforderliga bestämmelser i
provtagningslagen.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i berörda
delar.
Övriga ändringar i provtagningslagen
Utskottets förslag i
korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till övriga ändringar i
provtagningslagen.
Propositionen
Enligt rådets direktiv 1999/74/EG av
den 19 juli 1999 om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns
skall den behöriga myndigheten registrera anläggningar med minst 350
värphöns under ett individuellt nummer med vars hjälp de ägg som släpps ut
på marknaden som livsmedel kan spåras (art. 1 och 7). Kommissionen har
genom direktivet 2002/4/EG av den 30 januari 2002 om registrering av
anläggningar som håller värphöns och som omfattas av rådets direktiv
1999/74/EG utarbetat tillämpningsföreskrifter till rådets direktiv. I
tillämpningsföreskrifterna anges vilka uppgifter om anläggningarna som krävs
för att registrering skall ske. I tillämpningsföreskrifterna anges också
att medlemsstaterna skall garantera dels att inga anläggningar får fortsätta
att användas om de uppgifter som krävs för registrering inte har lämnats,
dels att inga nya anläggningar tas i bruk förrän de har registrerats och
tilldelats ett särskiljande nummer. Bestämmelsen innebär således ett förbud
mot användning av anläggningar som inte uppfyller direktivets krav på
registrering. Det bemyndigande som ges i provtagningslagen ger emellertid
inte utrymme att föreskriva om förbud mot användning av anläggningar som
inte uppfyller kraven på registrering. Utan ett sådant bemyndigande om
rätt att föreskriva om förbud kommer det inte att framgå direkt av
föreskrifterna att bristfällig registrering innebär ett förbud mot användande
av en anläggning. Ett sådant förbud är ett ingrepp i den enskildes
egendomsförhållanden som kan få stora ekonomiska konsekvenser för denne. På
grund härav får det anses angeläget att tydligt klargöra för den enskilde
vilka förutsättningar som gäller för att det skall vara tillåtet att
använda en anläggning. Regeringen föreslår därför att det införs en möjlighet
att föreskriva om förbud mot att använda anläggningar som inte är behörigen
registrerade. Bemyndigandet bör utformas så att det täcker såväl de
aktuella värphönsanläggningarna som eventuella kommande registreringskrav
på olika anläggningar.
I provtagningslagen finns en straffbestämmelse
som bl.a. innebär att den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter
mot föreskrifter meddelade med stöd av vissa uppräknade paragrafer döms
till böter. För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt internationella
överenskommelser ges regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
i 5 § rätt att föreskriva om bl.a. märkning och registrering av djur och
anläggningar. I dag finns ingen straffsanktion mot den som underlåter att
följa dessa föreskrifter. Rådets direktiv 92/102/EEG av den 27 november
1992 om identifikation och registrering av djur innehåller bestämmelser
om registerföring och märkning av bl.a. nötkreatur, svin och får. I artikel
9 framgår att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga administrativa eller
straffrättsliga åtgärder för att sanktionera varje överträdelse av
gemenskapens veterinärlagstiftning i de fall det kan visas att den märkning
eller registrering som föreskrivs inte har utförts enligt kraven i
direktivet. Direktivet har genomförts i föreskrifter meddelade av
Jordbruksverket,
med stöd av bemyndigandet i 5 § provtagningslagen. Beträffande nötkreatur
finns en EG-förordning som förstärker bestämmelserna i direktivet,
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli
2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av
nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande
av rådets förordning (EG) nr 820/97. Denna förordning innehåller bl.a.
bestämmelser om öronmärken, databaser och individuella register och den
kompletteras såvitt avser tillsyns- och straffbestämmelser av lagen
(1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter. Det är således
straffbart för en nötkreatursuppfödare att bryta mot bestämmelserna om
märkning medan exempelvis en svinuppfödare som bryter mot motsvarande
bestämmelser inte riskerar något straff. Regeringen anser inte att det är
lämpligt att överträdelser av bestämmelser om märkning, registrering och
journalföring är straffbara beträffande enbart vissa djurslag. Vidare är
inte den vitessanktion som idag finns tillräcklig för att kunna sanktionera
varje överträdelse av föreskrifterna. Bestämmelserna om bl.a. märknings-
och registreringsskyldighet är dessutom så viktiga av folk- och djurhälsoskäl
att ett straffhot bör finnas för att i så stor utsträckning som möjligt
säkerställa att föreskrifterna följs. Regeringen föreslår mot bakgrund
härav att provtagningslagens straffbestämmelser vidgas till att gälla
överträdelser av föreskrifter om bl.a. märkning och registrering av
djur.
Vidare föreslås att straffskalan ändras så att det för brott mot
lagen eller mot föreskrifter meddelade med stöd av lagen eller mot de
EG-bestämmelser som lagen kompletterar förutom böter också kan följa
fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Enligt
regeringen har lagen stor betydelse inte bara för djurs välbefinnande
utan även för människors hälsa och för miljön. Inte minst mot bakgrund av
de utbrott av djursjukdomar som drabbat Europa under senare år framstår
efterlevnaden av lagens bestämmelser som utomordentligt viktig. I
sammanhanget bör nämnas att närliggande lagar som epizootilagen (1999:657),
zoonoslagen (1999:658) och foderlagen innehåller straffbestämmelser som
omfattar fängelse i upp till ett år. Det bör enligt regeringens mening
särskilt framhållas att utan en ändring i provtagningslagen kommer
överträdelser av förbud eller villkor i ABP-förordningen att bestraffas olika
i provtagningslagen och foderlagen. För att så långt som möjligt erhålla
en enhetlig straffskala i provtagningslagen och foderlagen anser regeringen
att ett ringa brott inte skall medföra straffansvar enligt
provtagningslagen.
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen ger det
bemyndigande som ges i provtagningslagen inte utrymme att föreskriva om
förbud mot användning av anläggningar som inte uppfyller kraven på
registrering. Utan ett sådant bemyndigande om rätt att föreskriva om förbud
kommer det inte att framgå direkt av föreskrifterna att bristfällig
registrering innebär ett förbud mot användande av en anläggning. Ett sådant
förbud är ett ingrepp i den enskildes egendomsförhållanden som kan få
stora ekonomiska konsekvenser för denne. Utskottet anser i likhet med
regeringen att det på grund härav får anses angeläget att tydligt klargöra
för den enskilde vilka förutsättningar som gäller för att det skall vara
tillåtet att använda en anläggning. Utskottet tillstyrker därmed regeringens
förslag att det införs en möjlighet att föreskriva om förbud mot att
använda anläggningar som inte är behörigen registrerade.
I likhet med
regeringen anser utskottet att provtagningslagens straffbestämmelser bör
vidgas till att gälla överträdelser av föreskrifter om bl.a. märkning och
registrering av djur. Som framgår av propositionen är det med nuvarande
reglering straffbart för en nötkreatursuppfödare att bryta mot bestämmelserna
om märkning medan exempelvis en svinuppfödare som bryter mot motsvarande
bestämmelser inte riskerar något straff. Utskottet konstaterar i likhet
med regeringen att det inte kan anses lämpligt att överträdelser av
bestämmelser om märkning, registrering och journalföring är straffbara
beträffande enbart vissa djurslag. Bestämmelserna om bl.a. märknings- och
registreringsskyldighet är dessutom så viktiga av folk- och djurhälsoskäl
att ett straffhot bör finnas för att i så stor utsträckning som möjligt
säkerställa att föreskrifterna följs. Som regeringen anför skulle en
underlåtenhet att följa bestämmelser meddelade med stöd av lagen eller i
ABP-förordningen kunna leda till att en sjukdom får stor spridning i landet
med allvarliga konsekvenser för jordbruksnäringen och för de människor
eller djur som drabbas. Brott mot lagen bör därför också kunna medföra
fängelsestraff. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Med det anförda
tillstyrker utskottet regeringens förslag i berörda delar.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition
2002/03:148 Ändringar i lagen (1985:295) om foder, m.m. :
att riksdagen
antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1985:295) om
foder,
lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag