Ändringar i foderlagen, m.m.

Betänkande 2002/03:MJU12

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2002/03:MJU12

Ändringar i foderlagen, m.m.

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition
2002/03:39 Ändringar i foderlagen, m.m. I
propositionen föreslås bl.a. ändringar i lagen
(1985:295) om foder och i epizootilagen (1999:657).
Ändringarna syftar till att ansvars- och
tillsynsbestämmelserna i dessa lagar görs
tillämpliga på parlamentets och rådets förordning
(EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande
av bestämmelser för förebyggande, kontroll och
utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform
encefalopati (TSE-förordningen). Ändringarna i
foderlagen utformas så att lagen i angivna delar
också blir tillämplig på de bestämmelser om foder
som finns i andra EG-förordningar. Lagarna förses
också med nya bemyndiganden som innebär att
föreskrifter som får finnas till komplettering av
berörd EG-lagstiftning kan utfärdas. Förslagen om
ändring i epizootilagen innebär även ett
förtydligande av lagens ersättningsbestämmelse.
Härigenom klargörs att ersättning för avlivade eller
döda djur skall lämnas inte bara för husdjur utan
också för andra djur som inte är vilt levande. I
propositionen föreslås även sådana ändringar i lagen
(1992:1684) om EG-handelsgödsel som behövs för att
EG:s förordning om handelsgödsel skall kunna
verkställas i Sverige. Beteckningen EG-handelsgödsel
föreslås ersättas med beteckningen EG-gödselmedel.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Några motioner har inte väckts med anledning av
propositionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ändringar i foderlagen, m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
b) lag om ändring i epizootilagen (1999:657), och
c) lag om ändring i lagen (1992:1684) om EG-
handelsgödsel.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:39.

Stockholm den 6 mars 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sinikka Bohlin (s),
Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune
Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson
(kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina Axelsson
(s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Jan
Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders
Johansson (m), Christin Nilsson (s), Marie Wahlgren
(fp) och Gunnar Goude (mp).

2002/03

MJU12

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2002/03:39 föreslår regeringen att
riksdagen antar de förslag om ändringar i lagen
(1985:295) om foder, i epizootilagen (1999:657) och
i lagen (1992:1684) om EG-handelsgödsel som lagts
fram i propositionen.
Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen utom
såvitt avser 16 § förslaget till lag om ändring i
lagen om foder, vilken tillkommit efter förslag från
Lagrådet.
Lagförslagen återges i bilaga 2.

Bakgrund

För att utreda behovet dels av nationella
kompletteringar till Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om
fastställande av bestämmelser för förebyggande,
kontroll och utrotning av vissa typer av
transmissibel spongiform encefalopati (TSE-
förordningen), dels av ett par andra förtydliganden
och ändringar i epizootilagen gjordes för ungefär
ett år sedan en översyn inom Jordbruksdepartementet.
Översynen resulterade i en promemoria den 18
februari 2002, Dep. PM om komplettering av
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
999/2001 om fastställande av bestämmelser för
förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer
av transmissibel spongiform encefalopati samt om
vissa övriga ändringar i epizootilagen.

I propositionen föreslår regeringen också
ändringar i lagen (1992:1684) om EG-handelsgödsel.
Dessa har sin grund i att kommissionen har
föreslagit att fyra direktiv som reglerar handeln
med gödselmedel skall ersättas med en förordning om
gödselmedel. Beslut om förordningen förväntas kunna
fattas av parlamentet och rådet under våren 2003.
Förordningen kommer att behöva kompletteras med
nationella bestämmelser om bl.a. märkning, tillsyn
och sanktioner. De ändringar som föreslås i lagen om
EG-handelsgödsel innebär endast en anpassning till
att bestämmelser som tidigare har antagits med stöd
av 2 § i lagen kommer att återfinnas i en i landet
direkt tillämplig EG-förordning.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Parlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001
av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser
för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa
typer av transmissibel spongiform encefalopati (TSE-
förordningen) förutsätter nationell lagstiftning för
att kunna verkställas fullt ut här i landet. I
propositionen föreslås därför ändringar i lagen
(1985:295) om foder och i epizootilagen (1999:657).
Ändringarna innebär bl.a. att bestämmelserna i dessa
lagar om tillsyn och straff i erforderliga delar
skall komplettera förordningen. Ändringarna i lagen
om foder utformas så att lagen i angivna delar blir
tillämplig även på bestämmelser om foder i andra EG-
förordningar.

Härutöver föreslås ett tillägg i en
bemyndigandebestämmelse i epizootilagen. Tillägget
syftar främst till att göra det möjligt att uppfylla
rådets direktiv 2001/89/EG av den 23 oktober 2001 om
gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk
svinpest.
Vidare föreslås ett förtydligande av en
ersättningsbestämmelse i epizootilagen.
Parlamentet och rådet förväntas under våren 2003
fatta beslut om en förordning om gödselmedel som
skall ersätta nuvarande direktiv och nationella
bestämmelser om EG-handelsgödsel. Ändringar föreslås
därför i lagen (1992:1684) om EG-handelsgödsel.
Ändringarna innebär bl.a. att kompletterande
bestämmelser kan meddelas och att bestämmelserna om
tillsyn och straff i lagen skall komplettera
förordningen.
Ändringarna i foderlagen och epizootilagen
föreslås träda i kraft den 1 april 2003 och
ändringarna i lagen om EG-handelsgödsel den dag
regeringen bestämmer.

Utskottets överväganden

Ändringar i foderlagen, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Kompletterande lagstiftning till TSE-
förordningen
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att ansvars-
och tillsynsbestämmelserna i foderlagen och
epizootilagen görs tillämpliga på TSE-
förordningen. Utskottet tillstyrker även
förslaget om bemyndiganden i enlighet med
propositionen.
Andra ändringar i epizootilagen
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
förtydligande av epizootilagens
ersättningsbestämmelse så att det klargörs
att ersättning för avlivade eller döda djur
skall lämnas inte bara för husdjur utan också
för andra djur som inte är vilt levande.
Utskottet tillstyrker även
regeringens förslag att bemyndigandet i
epizootilagen om rätt att meddela
föreskrifter eller besluta om begränsningar
eller andra villkor vad gäller hanteringen av
djur vidgas så att föreskrifts- och
beslutsrätten också omfattar döda djur,
produkter av djur, andra varor och annat
material.
Ändringar i lagen om EG-handelsgödsel
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att i lagen om
EG-handelsgödsel införs de bestämmelser som
behövs för att EG:s förordning om
handelsgödsel skall kunna verkställas i
Sverige.
Utskottet tillstyrker även att beteckningen
EG-handelsgödsel ersätts med beteckningen EG-
gödselmedel.

Utskottets ställningstagande

Kompletterande lagstiftning till TSE-
förordningen

I propositionen föreslås att ansvars- och
tillsynsbestämmelserna i foderlagen (1985:295) och
epizootilagen (1999:657) görs tillämpliga på TSE-
förordningen. Ändringarna i foderlagen föreslås
utformas så att lagen i angivna delar också blir
tillämplig på bestämmelserna om foder som finns i
andra EG-förordningar. Enligt regeringen bör dessa
lagar också förses med nya bemyndiganden som innebär
möjlighet att utfärda föreskrifter som får finnas
till komplettering av berörd EG-lagstiftning.

Som regeringen anför är TSE-förordningen, i
enlighet med artikel 249 i EG-fördraget, direkt
tillämplig i alla medlemsstater. För att
förordningen skall bli effektiv behövs emellertid
kompletterande materiella bestämmelser om bl.a.
sanktioner, ersättning och tillsyn. Förordningen
anger inte heller vilken eller vilka myndigheter som
får meddela de föreskrifter, förbud eller
förelägganden som behövs, vilket förutsätts regleras
nationellt.
Till de svenska författningar som innehåller
regler som gäller frågor som avhandlas i TSE-
förordningen eller på annat sätt kompletterar denna
hör bl.a. foderlagen och epizootilagen. Sammantaget
innehåller dessa författningar i stort sett alla de
instrument som behövs för att efterlevnaden av TSE-
förordningen skall kunna säkerställas. Emellertid
saknas vissa straffbestämmelser och dessutom finns
det inte något i alla hänseenden tillräckligt klart
samband mellan de nationella författningarna och
TSE-förordningen.
TSE-förordningen kan kompletteras på olika sätt,
antingen genom att en ny kompletteringslag införs
eller genom att förordningen i erforderlig
utsträckning kompletteras med befintlig
lagstiftning. Vid en samlad bedömning finner
utskottet i likhet med regeringen att det mest
ändamålsenliga sättet att genomföra kompletteringen
är att föra in erforderliga bestämmelser i
befintliga lagar. Denna lösning har bl.a. den
fördelen att de tillsynsorganisationer som finns
inom olika områden kan verka på samma sätt,
oberoende av om reglerna finns i en EG-förordning
eller i en nationell författning.
När det gäller frågan om i vilken eller vilka
nationella lagar de erforderliga
kompletteringsbestämmelserna bör föras in delar
utskottet regeringens uppfattning att TSE-
förordningens bestämmelser om anmälan, kontroll och
utrotning av TSE, om övervakning av djur och om
utarbetande av nationella beredskapsplaner faller
inom epizootilagens tillämpningsområde och bör
kompletteras genom tillägg i denna lag. Ett tillägg
bör vara att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer ges rätt att meddela de
föreskrifter som behövs som komplettering av dessa
delar av TSE-förordningen. Vidare bör lagens
tillsynsregler göras tillämpliga på aktuella
bestämmelser i förordningen. Härtill bör
överträdelser av vissa bestämmelser
straffsanktioneras.
I artikel 7 i TSE-förordningen förbjuds bl.a.
utfodring av idisslare med protein som härrör från
däggdjur. Som regeringen anför bör detta förbud
straffsanktioneras i foderlagen och inte i
epizootilagen. Tillsynsbestämmelserna i
epizootilagen är inte anpassade för tillsyn som
syftar till att kontrollera efterlevnaden av regler
om foder. I epizootilagen finns inte heller någon
motsvarighet till de bestämmelser i foderlagen som
ger tillsynsmyndigheterna rätt att ta hand om foder
och ta prover i utrymmen där foder hanteras. Av
främst dessa skäl delar utskottet regeringens
uppfattning att artikel 7 i TSE-förordningen bör
kompletteras genom tillägg i foderlagen.
Som regeringen anför bör härutöver de nya
bestämmelserna i foderlagen ges ett vidgat
tillämpningsområde genom att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får rätt att
utfärda de föreskrifter som behövs som komplettering
av de bestämmelser om foder som finns i EG-
förordningar på området. Tillsyns- och
straffbestämmelserna bör också utformas så att de
kan tillämpas generellt.
Vissa bestämmelser i TSE-förordningen faller inte
utan vidare inom tillämpningsområdet för vare sig
livsmedelslagen, epizootilagen eller foderlagen. Hit
hör bl.a. regler om hur s.k. specificerat
riskmaterial skall hanteras utanför slakteri och om
införsel och utförsel av levande djur och produkter
av djur. Enligt regeringen kan det stora flertalet
av de föreskrifter som kan behövas till
komplettering av dessa bestämmelser meddelas med
stöd av befintliga bemyndiganden i annan
lagstiftning, t.ex. lagen om provtagning på djur,
m.m., förordningen om införsel av levande djur m.m.
och förordningen om utförsel av levande djur m.m.
Utskottet delar denna uppfattning. Det finns
emellertid några frågor i TSE-förordningen som inte
ingår i någon nu gällande författning utan kan
behöva fyllas ut med kompletterande lagstiftning.
Mot bakgrund av det ovan anförda finner utskottet
det ändamålsenligt att det i epizootilagen förs in
ett generellt bemyndigande för regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, att meddela de
föreskrifter som kan behövas till komplettering av
TSE-förordningen. Bemyndigandet bör dock inte
omfatta sådana bestämmelser i TSE-förordningen som
faller inom tillämpningsområdet för livsmedelslagen
eller foderlagen.
Utskottet delar också regeringens uppfattning att
epizootilagens bestämmelser om tillsyn bör göras
tillämpliga på sådana bestämmelser i TSE-
förordningen som inte faller inom
tillämpningsområdet för livsmedelslagen eller
foderlagen. Härigenom säkerställs enligt utskottets
mening en fungerande tillsyn även när det gäller de
bestämmelser i TSE-förordningen som inte regleras i
någon nationell författning.
Som anförs i propositionen kan det finnas
situationer då det är svårt att avgöra vilken
myndighet som enligt TSE-förordningen skall utföra
en viss uppgift, något som är inte unikt för denna
förordning. Utskottet anser det emellertid knappast
möjligt att i författningsform i detalj reglera
vilken eller vilka myndigheter som skall bära
ansvaret för olika bestämmelser i förordningen. I
likhet med regeringen utgår utskottet från att
berörda myndigheter kommer att samråda i frågan,
särskilt i de fall det kan vara osäkert vilka
uppgifter som ankommer på en viss myndighet.
Slutligen delar utskottet regeringens uppfattning
att epizootilagen inte behöver förses med några
särskilda bestämmelser för att anpassas till TSE-
förordningens ersättningsbestämmelser.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet
tillstyrker propositionen i denna del.

Andra ändringar i epizootilagen

Av artikel 4 i rådets direktiv 2001/89/EG av den 23 oktober
2001 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av
klassisk svinpest framgår att, om misstanke om sådan
sjukdom på en anläggning inte kan uteslutas, behörig
myndighet skall meddela vissa föreskrifter som
närmast är att jämföra med epizootilagens
bestämmelser om spärr- och smittförklaring. Hit hör
bl.a. föreskrifter om att anläggningen skall sättas
under officiell övervakning, att all person- och
fordonstrafik till eller från anläggningen skall
godkännas och att produkter, material eller avfall
som kan befaras överföra klassisk svinpest inte får
lämna anläggningen utan godkännande.

Som regeringen anför bör epizootilagens
bemyndiganden anpassas så att de täcker de behov som
den nämnda bestämmelsen och eventuell ny EG-
lagstiftning gällande bekämpning av epizootiska
sjukdomar kan ge upphov till. Enligt regeringens
uppfattning, som delas av utskottet, görs detta
lämpligast genom utvidgning av den bestämmelse som i
dag gör det möjligt för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter eller i enskilda fall besluta om
begränsningar vad gäller hanteringen av djur.
Bemyndigandet bör i framtiden även omfatta en rätt
att föreskriva eller besluta om begränsningar vad
gäller hanteringen av döda djur, produkter av djur,
andra varor och annat material.
I epizootilagen stadgas att den som genom
föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd
av lagen drabbas av förlust på grund av att ett
husdjur avlivas eller dör till följd av
skyddsympning eller annan behandling skall ersättas
för förlusten. Vad som i detta sammanhang avses med
husdjur preciseras emellertid inte i vare sig lagen
eller dess förarbeten. I propositionen till
djurskyddslagen sägs dock bl.a. följande: Till
husdjuren torde närmast räknas sådana djur som
ständigt lever under människans vård och av
människan används för bestämda ändamål. Som exempel
på husdjur kan nämnas sällskapsdjur som hund och
katt, djur som används i jordbruket för bl.a.
produktion av kött och mjölk samt ren. Att närmare
definiera begreppet torde knappast vara möjligt
(prop. 1987/88:93). Av den nu aktuella propositionen
framgår att Jordbruksverket i sin praxis har bedömt
att elefanter, fisk i kassodlingar och hjortar i
hägn är djur som berättigar till ersättning enligt
förevarande bestämmelse. Däremot har inte ersättning
lämnats för vilda djur. Som regeringen anför är mot
denna bakgrund ett förtydligande motiverat, varför
ordet husdjur bör bytas ut mot uttrycket husdjur
eller andra än vilt levande djur. Härigenom uppnås
enligt utskottets mening bättre överensstämmelse med
tillämpningen av lagen.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag om ändring i epizootilagen såvitt nu är i
fråga.

Ändringar i lagen om EG-handelsgödsel

Den 14 september 2001 lade kommissionen fram ett förslag om
förordning om EG-gödselmedel som skall ersätta de nu
gällande direktiven. Enligt propositionen förväntas
parlamentet och rådet fatta beslut om förordningen
under våren 2003. I enlighet med artikel 249 i EG-
fördraget kommer förordningen att vara direkt
tillämplig i samtliga medlemsstater. När den träder
i kraft finns därför inte längre något behov av att
utfärda andra nationella bestämmelser än sådana som
behövs för att verkställa förordningens
bestämmelser. Som anförs i propositionen skall de
bestämmelser som nationellt har utfärdats för att
genomföra direktiven och som kommer att återfinnas i
förordningen därför upphävas.

Utskottet delar regeringens uppfattning att lagen
om EG-handelsgödsel bör anpassas till den situation
som uppkommer när EG:s förordning om gödselmedel
träder i kraft och att lagens räckvidd begränsas
till de bestämmelser som behövs för att förordningen
skall kunna verkställas i Sverige. För att
förordningen skall kunna tillämpas fullt ut behövs
kompletterande nationella bestämmelser om bl.a.
märkning samt sådana bestämmelser som behövs för
verkställighet och tillsyn. Som regeringen anför bör
därför nuvarande bemyndigande i 2 § lagen om EG-
handelsgödsel begränsas och utformas som ett
bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Jordbruksverket att meddela de
föreskrifter som behövs som komplettering av EG:s
förordning om gödselmedel.
Tillämpningen av den föreslagna förordningen
förutsätter nationella bestämmelser även om tillsyn
och ansvar. När förordningen träder i kraft kommer
merparten av de regler i förhållande till vilka
tillsyn skall utövas och ansvar utkrävas att
återfinnas i förordningen. I bestämmelserna om
tillsyn och ansvar bör därför i de fall hänvisning
görs till de nationella bestämmelserna även hänvisas
till EG:s förordning om gödselmedel. I den
föreslagna EG-förordningen finns direkt tillämpliga
regler om vilka krav som skall uppfyllas vid
provtagning och analys. Motsvarande bestämmelse i
7 § lagen (1992:1684) om EG-handelsgödsel bör därför
upphävas. I den mån ytterligare föreskrifter om
provtagning och analys behövs anser utskottet att
dessa kan meddelas med stöd av lagens allmänna
bemyndigande om meddelande av kompletterande
föreskrifter. I den nya EG-förordningen om
gödselmedel används begreppet EG-gödselmedel i
stället för EG-handelsgödsel. Som regeringen anför
bör motsvarande förändring göras i lagens rubrik
samt i berörda bestämmelser.
Som framgår av utskottets redogörelse ovan
förväntas beslut om den föreslagna EG-förordningen
om gödselmedel under våren 2003. Avsikten är att
förordningen skall träda i kraft 20 dagar efter att
den publicerats i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning, och det är först vid
publiceringen som förordningens exakta benämning är
känd. Enligt utskottets mening bör det därför
ankomma på regeringen att ge till känna vilken EG-
förordning som avses i lagen samt besluta vilken dag
som lagändringen skall träda i kraft.

Det ovan anförda innebär att utskottet tillstyrker
regeringens förslag om ändring i lagen om EG-
handelsgödsel.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i
proposition 2002/03:39 att riksdagen antar
regeringens förslag till:

1. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
2. lag om ändring i epizootilagen (1999:657), och
3. lag om ändring i lagen (1992:1684) om EG-
handelsgödsel.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:295) om
foder
2 Senaste lydelse 1998:211.
3 Senaste lydelse 2000:1241.
2. Förslag till lag om ändring i
epizootilagen
(1999:657)
3. Förslag till lag om ändring i
lagen (1992:1684) om EG-
handelsgödsel