Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m.

Betänkande 1993/94:BoU4

Bostadsutskottets betänkande 1993/94:BOU04

Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1993/94
BoU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1993/94:27 om ändringar i
fastighetsbildningslagen (1970:988). Lagörslaget syftar till att
bl.a. göra det möjligt att bilda mindre jordbruks- och
skogsbruksfastigheter. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 1994. Utskottet tillstyrker lagförslaget.
Vidare behandlas fyra motioner från den allmänna motionstiden
1993. I motionerna tas upp andra frågor om fastighetsbildning
m.m. än de som berörs i propositionen. Utskottet avstyrker
motionsyrkandena.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1993/94:27 föreslagit att
riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1993
väckta motionerna

1992/93:Bo408 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stärkandet av den enskildes rätt vid expropriation.

1992/93:Bo410 av Carl B Hamilton (fp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att jordförvärvslagen
för skogsbruksfastigheter avskaffas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökade möjligheter att ge jakt- och
fiskeservitut till avstyckade fastigheter.

1992/93:Bo413 av Alf Eriksson och Lisbeth Staaf-Igelström (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändringar i jordförvärvslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fastighetsbildning med jakt- och
fiskeservitut.

1992/93:Bo417 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar ändra fastighetsbildningslagen för att
underlätta omarrondering, i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Utskottet

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

Fastighetsbildningslagen (FBL) innehåller bestämmelser om
under vilka förutsättningar en fastighet kan nybildas eller
ombildas och regler för förfarandet. Nybildning kan ske genom
avstyckning, klyvning eller sammanläggning. Ombildning av en
fastighet sker genom fastighetsreglering. I 3 kap. återfinns de
grundläggande villkoren för all fastighetsbildning.

År 1990 beslutade riksdagen (bet. 1990/91:BoU3) om ändringar i
3 kap. i syfte att bättre anpassa FBL till de då gällande jord-
och skogsbrukspolitiska målsättningarna och vidga möjligheterna
att i samband med fastighetsbildning beakta skäl som främjar en
positiv landsbygdsutveckling. Ändringarna innebär bl.a. att
jordbruks- och skogsbruksfastigheter kan bildas även om
företaget på fastigheten inte ger brukaren full utkomst (det
s.k. företagsekonomiska villkoret i 3 kap. 5 § FBL).

Syftet med det nu aktuella lagförslaget, som främst rör
ändringar av villkoren för bildande av jordbruks- och
skogsbruksfastigheter, är att bättre anpassa FBL till rådande
förhållanden på landsbygden efter de ändringar som skett de
senaste åren i jord- och skogsbrukspolitiken.

Lagförslaget innebär bl.a. att det företagsekonomiska
villkoret vid ny- och ombildning av jordbruks- och
skogsbruksfastigheter mjukas upp ytterligare. Det bör enligt
förslaget inte längre krävas att företaget på fastigheten ger
brukaren hans huvudsakliga utkomst. Däremot skall företaget ge
"ett godtagbart ekonomiskt utbyte", dvs. alltid lämna ett visst
positivt bidrag till brukarens försörjning. Vid bedömningen
skall enligt regeringsförslaget alltid kunna vägas in
möjligheterna att kombinera verksamheten med annan varaktig
verksamhet på orten. I glesbygd skall lägre lönsamhetskrav kunna
ställas om fastighetsbildningen främjar bosättning och
sysselsättning på orten. Även hänsynen till natur- och
kulturvården skall beaktas. Nödvändiga bedömningar skall ske mot
bakgrund av de jord- och skogsbrukspolitiska riktlinjer som
råder vid tiden för fastighetsbildningen.

Vidare föreslås att det nuvarande kravet att åtgärden skall
vara till övervägande nytta för jordbruksnäringen tas bort vid
fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet. I stället
föreslås en bestämmelse om att fastighetsbildning inte får ske
om åtgärden är ägnad att medföra någon olägenhet av betydelse
för jordbruksnäringen. Förslaget innebär således en uppmjukning
av skyddsreglerna för jordbruksnäringen som finns i 3 kap. 6 §
FBL. För skogsnäringen och skogsmiljön föreslås en skärpning av
skyddsregeln i 3 kap. 7 §. Fastighetsbildning som innebär en
skadlig delning av en skogsbruksfastighet skall inte vara
tillåten.

Ytterligare ett par ändringar i FBL föreslås i propositionen.
Vid klyvning av fastighet skall förbud eller villkor för bl.a.
skogsavverkning kunna meddelas. När det gäller förfarandet vid
fastighetsbildningsmyndigheten föreslås att en ansökan om
fastighetsbildning skall kunna avvisas i det fall sökanden har
förelagts att betala förskott på förrättningskostnaderna men
inte gör det.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran eller
särskilt uttalande med anledning av propositionen, föreslår att
riksdagen antar det som bilaga till detta betänkande fogade
lagförslaget.

Motioner om fastighetsbildning m.m.

I det följande behandlar utskottet fyra motioner som rör
frågor om expropriations-, jordförvärvs- och
fastighetsbildningslagstiftningen. Motionerna har, som
inledningsvis framgått, väckts under den allmänna motionstiden
1993. De har ingen omedelbar anknytning till förslaget om
ändring i FBL som behandlats ovan.

Expropriationslagen

I motion 1992/93:Bo408 (m) föreslås att riksdagen bör ge
regeringen till känna att expropriationslagen ses över i syfte
att stärka den enskildes rätt. Det händer enligt motionären att
kommunerna utnyttjar expropriationsmöjligheterna trots att
hävdade starka samhällsintressen kan tillvaratas lika bra eller
bättre av andra intressenter än kommunen. Även om markägaren kan
visa att han har samma mål och äger resurser för att genomföra
exploateringen kan kommunen enligt motionären vidhålla
expropriationsansökan. I nu redovisat avseende anser motionären
att expropriationslagen bör ändras.

Expropriationslagen medger att fastighet som tillhör annan än
staten får tas i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller
servituträtt för vissa i lagen angivna ändamål. Som framgått av
motionen är expropriationslagen utformad så att markägarens
erbjudande att genomföra en av kommunen tänkt exploatering inte
behöver tillmätas någon avgörande betydelse vid prövningen av om
tillstånd till expropriation kan ges. En ståndpunkt som varit
vägledande vid lagens tillkomst är att kommunen i princip skall
ha företrädesrätt till mark som behövs för tätbebyggelse.
Motivet för kommunens företrädesrätt har angetts vara att
kommunen, som närmast ansvarig för den fysiska planeringen och
byggandet, skall kunna föra en aktiv markpolitik. Tillstånd
skall dock inte meddelas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses
på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän
och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom
den (2 kap. 12 §).

Såsom planlagstiftningen är utformad med ett på kommunen
vilande ansvar för bebyggelseutvecklingen bör enligt utskottets
mening grundprincipen i expropriationslagen om företrädesrätt
för kommunen ligga fast. Motion 1992/93:Bo408 (m) avstyrks redan
på denna grund. Det kan dock tilläggas att frågan om skyddet för
äganderätten bör skrivas in i grundlagen, och vilka
inskränkningar i äganderätten som bör vara tillåtna, har
övervägts av den år 1991 tillkallade kommittén, som går under
benämningen Fri- och rättighetskommittén. Övervägandena om bl.a.
egendomsskyddet finns redovisade i delbetänkandet Fri- och
rättighetsfrågor, del A, SOU 1993:40. Betänkandet har
remissbehandlats. Ett lagförslag till riksdagen har aviserats
hösten 1993.

Jordförvärvslagen

Frågor om jordförvärvslagen behandlas i två motioner. I den
ena motionen, 1992/93:Bo410 (fp) yrkande 3, föreslås att förvärv
av skogsbruksfastigheter inte skall omfattas av
jordförvärvslagens bestämmelser. Enligt motionären skulle
avverkningen öka och skogsvården förbättras om samhället inte
blandade sig i fastighetsmarknaden på skogsområdet. I den andra
motionen, 1992/93:Bo413 (s) yrkande 1, föreslås att en utredning
tillsätts med uppgift att utforma lagen så att den främjar ett
aktivt skogsbruk och en bättre arrondering av skogsmarken. Det
kan enligt motionärerna ske om ägarstrukturen förbättras. Ett av
problemen med lagstiftningen anses i båda motionerna vara att
den förhindrar tillkomsten av skogsbruksföretag ägda av
juridiska personer.

Jordförvärvslagens syfte har bl.a. varit att göra det möjligt
för lantbruksnämnden att medverka till att jordbruksmark brukats
effektivt och rationellt. Därför gällde fram till den 1 juli
1991 som huvudregel att lantbruksfastigheter inte kunde
förvärvas utan tillstånd. Under år 1991 beslutades om väsentliga
ändringar i jordförvärvslagen (bet. 1990/91:JoU26). Ändringarna
innebar en långtgående avreglering. Förvärvslagstiftningen
ansågs emellertid inte kunna avskaffas helt. Som skäl angavs att
lagen varit effektiv när det gäller förvärv av juridiska
personer, förvärv i glesbygd och förvärv i särskilt
ägosplittrade områden. Krav på tillstånd för förvärv av
lantbruksegendom gäller således för närvarande i nu angivna tre
fall.

Avsikten med bestämmelserna om juridiska personers
förvärvsrätt har varit att upprätthålla en balans mellan olika
ägarkategorier. Den utredning som föregick ändringarna i
jordförvärvslagen visade att ca 50 % av skogsarealen var
privatägd. Om bestämmelserna skulle ändras ansåg utredningen det
inte osannolikt att skogsbolagen på lång sikt skulle öka sitt
markinnehav väsentligt (prop. 1990/91:155 s. 34).
Departementschefen delade utredningens bedömning att
bestämmelserna om juridiska personers förvärvsrätt borde
bibehållas. Jordbruksutskottet, som beredde propositionen om
ändringar i jordförvärvslagen, var enigt om att
förvärvsprövningen för juridiska personer skulle behållas
oförändrad.

Bostadsutskottet anser att i motionerna inte anförts några nya
motiv som ger anledning att åter överväga behovet av att
avskaffa förvärvsprövningen för skogsbruksfastigheter enligt
jordförvärvslagen. Motionerna 1992/93:Bo410 (fp) yrkande 3 och
1992/93:Bo413 (s) yrkande 1 avstyrks. Utskottet vill såvitt
avser arronderingsfrågan också erinra om att
fastighetsbildningslagen utgör ett annat viktigt instrument för
att uppnå bättre ägostruktur.

Fastighetsbildningslagen

I motionerna 1992/93:Bo410 (fp) yrkande 4 och 1992/93:Bo413
(s) yrkande 2 föreslås att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att möjligheterna att bilda jakt- och
fiskeservitut vid vissa avstyckningar vidgas. Syftet med
förslaget i motionerna är att stimulera passiva skogsägare att
sälja huvuddelen av skogsarealen till skogsbruksföretag. Så
skulle enligt motionärerna ske i större utsträckning om ägaren
av den kvarvarande fastigheten med mangårdsbyggnaderna kunde få
jakt- och fiskeservitut på den avstyckade skogsmarken.

Servitut kan bildas bl.a. genom avtal enligt bestämmelserna i
14 kap. jordabalken (JB) eller genom förrättning enligt
fastighetsbildningslagens bestämmelser. Ett servitut innebär att
fastighetsägaren på olika sätt kan dra nytta av en annan
fastighet. Det är knutet till fastigheten och inte till
innehavaren och kan gälla utan tidsgräns. På grund av de
rättsverkningar som ett servitut har, uppställs i lagen vissa
villkor för att servitut skall anses föreligga. Ett servitut
skall vara ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning och
avse ett ändamål av stadigvarande betydelse för fastigheten (14
kap. 1 § JB). Förrättningsservitut skall därutöver vara av
väsentlig betydelse för fastighetens ändamålsenliga användning
(7 kap. 1 § FBL).

Varken JB eller FBL innehåller något förbud mot bildande av
jakt- och fiskeservitut. I propositionen med förslag till FBL
uttalades en viss positiv inställning till fiskeservitut vid
bildande av fritidsfastighet (prop. 1969:128 B s. 1158). I
rättstillämpningen har också avgjorts att en upplåtelse av rätt
till fritidsfiske kunde godtas som servitut (NJA 1976 s. 242).

Enligt utskottets mening bör servitutsbestämmelserna vara
utformade så att fastigheter inte belastas på ett ur allmän
synpunkt oacceptabelt sätt, vilket kan bli följden av en alltför
vidsträckt användning av servitut vid fastighetsbildning.
Utskottet är inte berett att föreslå ändringar av de villkor som
uppställs för att ett servitut skall godtas. Ytterst får frågan
om jakt- och fiskeservitut skall bildas överlämnas åt
rättspraxis. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1992/93:Bo410 (fp) yrkande 4 och 1992/93:Bo413 (s) yrkande 2.

Fastighetsbildningskostnaderna vid omarrondering

I motion 1992/93:Bo417 (c) tas upp
fastighetsbildningskostnaderna vid frivilliga omarronderingar
med utgångspunkt främst i förhållandena i Dalarna. Bl.a. anförs
att intresset för sådana frivilliga förbättringar av
fastighetsstrukturen är mycket positivt men att
lantmäterikostnaderna upplevs som orimliga. Enligt motionären
utgår inte statsbidrag när markbyten sker på frivillig väg. Hon
anser därför att fastighetsbildningslagen bör ändras så att
länsstyrelsen kan förmedla statsbidrag också vid en frivillig
omarrondering.

Utskottet vill inledningsvis upplysa att frågor om bidrag till
lantmäterikostnaderna inte regleras i FBL. Sådana
bidragsbestämmelser finns däremot i förordningen (1978:250) om
statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Bidrag får
lämnas i samband med yttre rationalisering till bl.a.
lantmäterikostnader. Frågan om bidrag prövas av länsstyrelsen.
För närvarande lämnas stöd till lantmäterikostnaderna för
framför allt vissa större pågående omarronderingsprojekt i
Kopparbergs län. Stöd för nya projekt bör enligt uttalande i
budgetpropositionen 1992/93 bil. 10 inte beviljas från anslaget.
Enligt vad utskottet erfarit utgår bidrag vanligtvis inte vid
sådana markbyten av mindre omfattning som motionären synes syfta
på. Möjlighet till viss nedsättning av kostnaderna finns dock
genom lantmäteritaxans bestämmelse om s.k. städningssubvention.
Viss avdragsmöjlighet för lantmäterikostnader vid
rationaliseringsförvärv finns också genom att sådana kostnader
räknas in i underlaget för skogsavdraget.

Enligt vad utskottet erfarit är det inte ovanligt att
frivilliga markbyten i Dalarna kommer till stånd under medverkan
av länsstyrelsens lantbruksenhet, som genom jordfonden har
tillgång till en viss markreserv. Lantbruksenheten har hittills
utan kostnader för markägarna förhandlat med dem och gjort
nödvändiga värderingar samt upprättat avtal. Därefter har
fastighetsbildningsmyndigheten utfört sedvanlig
lantmäteriförrättning. Genom en sådan samverkan har
lantmäterikostnaderna kunnat begränsas.

Frågan om bidrag till lantmäterikostnaderna vid
omarrondering har behandlats tidigare av riksdagen (bet.
1990/91:BoU3) och avstyrkts med hänvisning till pågående
utredning om fastighetsbildningskostnaderna. Motioner om vidgade
avdragsmöjligheter inom skattesystemet för sådana kostnader har
också behandlats och avstyrkts (1992/93:SkU21). Sedan en
kommitté tillsatts med uppgift att se över bl.a.
lantmäteriorganisationen har frågan om kostnader för
fastighetsbildning överlämnats till denna kommitté. Den skall
bl.a. utreda frågan om hur finansieringen av
lantmäteriverksamheten bör utformas (dir. 1993:11). Utskottet
anser det rimligt att avvakta resultatet av kommitténs arbete.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:Bo417 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslaget
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988) som finns intaget som bilaga
till detta betänkande,

2. beträffande egendomsskyddet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo408,

3. beträffande förvärvsprövningen för
skogsbruksfastigheter
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo410 yrkande 3 och
1992/93:Bo413 yrkande 1,

4. beträffande jakt- och fiskeservitut
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo410 yrkande 4 och
1992/93:Bo413 yrkande 2,

5. beträffande lantmäterikostnaderna vid omarrondering
att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo417.

Stockholm den 18 november 1993
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist
(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson
(s), Erling Bager (fp), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m),
Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Britta Sundin (s),
Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist
(s) och Dan Eriksson i Stockholm (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga