Ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Betänkande 1990/91:LU19

Lagutskottets betänkande 1990/91:LU19

Ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1990/91
LU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett av regeringen framlagt förslag
till ändring i växtförädlarrättslagen (prop. 1990/91:74).
Förslaget innebär en viss utvidgning av möjligheterna till skydd
för nya växtsorter. Vidare behandlas en motion med yrkande om
avslag på regeringsförslaget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och förordar att
motionen avslås. En reservation (mp) har avgivits till förmån
för motionen.

Propositionen

I proposition 1990/91:74 föreslår regeringen
(justitiedepartementet) att riksdagen antar ett i propositionen
framlagt förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1971:392).

Lagförslaget har intagits i bilaga till betänkandet.

Motionen

1990/91:L16 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens prop. 1990/91:74.

Utskottet

Enligt växtförädlarrättslagen (1971:392) kan den som har tagit
fram en ny växtsort genom registrering få en ensamrätt till
sorten. Skyddet är ett rent produktskydd och ger förädlaren rätt
att yrkesmässigt framställa och marknadsföra förökningsmaterial
av sorten samt också i vissa fall en rätt att använda sorten för
framställning av förökningsmaterial av en annan sort. Också
växtsorter som frambragts genom gentekniska och andra
bioteknologiska förfaranden kan skyddas enligt lagen.
Växtförädlarrättslagen bygger på 1961 års konvention om skydd av
växtförädlingsprodukter, vilken Sverige tillträtt. Genom
konventionen har de anslutna staterna åtagit sig bl.a. att inte
tillämpa både patent och växtförädlarrätt på samma växtsort. I
den svenska patentlagen har också införts ett förbud mot patent
på uppfinningar som avser växtsorter. Konventionen innebär
vidare att staterna bildar en union för skydd av
växtförädlingsprodukter (UPOV).

För att en ny växtsort skall kunna registreras krävs att
sorten tillhör någon växtsläkt eller växtart som anges i en
bilaga till växtförädlarrättslagen. Bilagan omfattar för
närvarande ca 90 släkten och arter, indelade i lantbruksväxter,
trädgårdsväxter och skogsträd. Trädgårdsväxterna i sin tur är
indelade efter sina användningsområden.

I propositionen föreslås att växtförädlarrättslagen ändras så
att vissa ytterligare växtsläkten kommer att omfattas av lagen
samt att den nuvarande indelningen av de skyddade släktena och
arterna slopas och att dessa i stället förs upp i alfabetisk
ordning. Den ändrade indelningen motiveras enligt propositionen
av att nuvarande ordning kan hindra växtförädlarrätt till en
sort av ett släkte eller en art som visserligen finns upptagen i
bilagan men som placerats under ett annat användningsområde än
det för vilket den nya sorten är avsedd.

I motion L16 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) yrkas avslag på
propositionen. Enligt motionärerna finns det starka etiska skäl
som talar mot att någon skall kunna få ensamrätt till levande
organismer. En ensamrätt kan också äventyra den genetiska
mångfalden och leda till att jordbrukets och tredje världens
intressen sätts på spel. Motionärerna hänvisar till att de i
annat sammanhang begärt en utredning om skyddet för biologiska
uppfinningar och att en utgångspunkt för utredningsarbetet bör
vara att levande organismer inte skall omfattas av
immaterialrättsligt skydd. Mot denna bakgrund anser motionärerna
att någon utvidgning av möjligheterna till växtsortsskydd inte
bör genomföras.

Utskottet vill erinra om att frågor rörande det
immaterialrättsliga skyddet för uppfinningar inom växtriket och
på det biologiska området i övrigt tagits upp i ett flertal
motioner under senare år och att därvid förts fram synpunkter
liknande dem i motion L16. Motionerna har avslagits av riksdagen
på hemställan av utskottet. Senast behandlades frågan av
utskottet i mars 1991 (se bet. 1990/91:LU15) med anledning av
bl.a. en under allmänna motionstiden samma år väckt motion, vari
begärdes en utredning av det immaterialrättsliga regelsystemet
med syfte att uppfinningar som avser levande materia inte skall
omfattas av patent och andra former av ensamrätt. Utskottet
ansåg att de då aktuella motionerna inte borde föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd och hänvisade till att regeringen år
1990 tillkallat en parlamentarisk beredning för frågor rörande
användningen av gentekniken och att ett huvudområde för
översynen är bl.a. övergripande immaterialrättsliga frågor.

Enligt utskottets mening kan det pågående beredningsarbetet
inte anses utgöra något hinder mot att man inom ramen för
gällande lagstiftning genomför en begränsad utvidgning av
möjligheterna till växtförädlarrätt. Med hänsyn härtill och då
utskottet finner att sakliga skäl talar för de i propositionen
föreslagna ändringarna tillstyrker utskottet bifall till
propositionen och avstyrker bifall till motion L16.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L16 antar
regeringens förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1971:392).
res. (mp)

Stockholm den 26 mars 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Martin Olsson (c), Inger
Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar
Thollander (s), Lena Boström (s), Margareta Gard (m), Bengt
Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (v),
Gunilla Andersson (s), Lola Björkquist (fp) och Kaj Nilsson
(mp).

Reservation

Kaj Nilsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "motion L16" bort ha
följande lydelse:

Som motionärerna framhåller finns det starka etiska skäl som
talar mot att någon skall kunna få ensamrätt till levande
materia vare sig det sker i form av patent eller
växtförädlarrätt. Enligt utskottets mening finns det emellertid
också flera andra anledningar till att en sådan ensamrätt inte
bör godtas. Sålunda kan ensamrätten äventyra den genetiska
mångfalden och sätta tredje världens intressen på spel. Det
förhåller sig också så att ensamrätten är en pådrivande faktor
när det gäller den nuvarande utvecklingen mot att allt flera
växtsorter manipuleras. Ensamrätten är nämligen en förutsättning
för de stora kommersiella satsningar som görs på ny teknik för
växtförädling. De stora investeringarna i ny växtteknik leder i
sin tur till att allt större multinationella företag bildas och
att små företag och jordbruk får svårare att överleva. En annan
nackdel är att den moderna biotekniken gör det möjligt för
i-länderna att framställa produkter, som tidigare varit
förbehållna u-länderna och som ofta utgjort deras enda
inkomstkälla. Eftersom ensamrätten är en förutsättning för den
biotekniska utvecklingen bidrar den således till att u-länderna
blir fattigare och i-länderna rikare.

Belysande för de negativa konsekvenserna av ensamrätten är de
exempel som anges i motionen. Enligt motionärerna har
växtförädlingsföretag tagit traditionella, tåliga växter som ger
rik skörd och länge odlats i ett u-land och sedan hävdat att
företaget genom biologisk manipulation framställt en ny sort
till vilken man har ensamrätt. Företagets agerande har inneburit
att odlarna i växtens hemland inte längre får ta utsäde ur sin
egen skörd utan måste köpa utsädet från företaget.

Med hänsyn till de olika skäl som starkt talar mot en
ensamrätt till levande materia har i en reservation till
utskottets nyligen avgivna betänkande 1990/91:LU15 begärts att
en utredning skall komma till stånd beträffande det
immaterialrättsliga skyddet i sin helhet för bioteknologiska
uppfinningar. Utredningsarbetet bör bedrivas under särskilt
hänsynstagande till sociala och ekologiska aspekter samt till
tredje världens intressen samt ske med utgångspunkt i att
levande organismer inte bör omfattas av något immateriellt
rättsskydd. Utskottet har för sin del den uppfattningen att en
sådan utredning bör genomföras. I avvaktan härpå anser utskottet
i likhet med motionärerna att förslaget i propositionen om
utökade möjligheter till växtförädlarrätt inte bör genomföras.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion L16 och
avstyrker propositionen.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L16 avslår
regeringens förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1971:392).

I proposition 1990/91:74 framlagt lagförslag
Bilaga