Ändring i Studsvikslagen

Betänkande 1993/94:NU10

Näringsutskottets betänkande 1993/94:NU10

Ändring i Studsvikslagen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Bilaga 1

1993/94
NU10

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1993/94:63 om ändring i lagen (1988:1597)
om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.,
dels två motioner som väckts med anledning av
propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av
avgiften enligt den s.k. Studsvikslagen från 0,1 till 0,15 öre
per kWh. Därmed avstyrks motioner i vilka krävs avslag på
regeringens förslag resp. en högre höjning. Motionerna följs
emellertid upp i en reservation (nyd) resp. en meningsyttring
(v).

Propositionen

I proposition 1993/94:63 föreslås -- efter föredragning av
miljöminister Olof Johansson -- att riksdagen antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m.

Lagförslaget återges i bilaga 1.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av propositionen är
följande:

1993/94:N3 av Bo G Jenevall och Christer Windén (båda nyd)
vari yrkas att riksdagen avslår förslaget om att höja avgiften
enligt den s.k. Studsvikslagen till 0,15 öre för varje levererad
kilowattimme elström.

1993/94:N4 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avgiften enligt 3 § lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
höjs från 0,1 till 0,2 öre för varje levererad kilowattimme
elström.

Utskottet

Enligt lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av
visst radioaktivt avfall m.m. (den s.k. Studsvikslagen) betalar
de fyra reaktorinnehavarna i Sverige en avgift till staten som
ett bidrag till kostnaderna för den verksamhet som bedrivits vid
Studsvik AB och som har ett samband med framväxten av det
svenska kärnkraftsprogrammet. Avgiften skall täcka kostnader för
bl.a. dekontaminering och nedläggning av forskningsreaktorerna i
Studsvik, kraftvärmereaktorn i Ågesta och vissa andra
kärntekniska anläggningar i Studsvik. Vidare avser avgiften
kostnader för hantering och slutförvaring av kärnavfall och
bränslerester som härrör från samarbetet med
kärnkraftsföretagen.

Avgiften utgår enligt lagen med 0,1 öre per levererad
kilowattimme elström. Medlen sätts in på ett räntebärande konto
i Riksbanken. Statens kärnkraftinspektion (SKI) beslutar om
utbetalningar från detta konto. De betalningsskyldiga skall
varje år lämna in en beräkning till SKI över kostnaderna för den
verksamhet som lagen avser. SKI skall sedan senast den 1
september varje år anmäla till regeringen om avgiften behöver
ändras. Reaktorinnehavarna har gemensamt bildat AB SWAFO för att
ansvara för hanteringen av den aktuella verksamheten.

I proposition 1993/94:63 föreslås nu -- efter förslag från SKI
-- att avgiften skall höjas från 0,1 till 0,15 öre per kWh eller
med 50 %. Höjningen skall genomföras den 1 januari 1994.
Regeringens förslag baseras på en kostnadsberäkning av AB SWAFO
samt på en bedömd elproduktion från varje reaktor under 25 år
och ett antagande om en realränta på 2,5 %. Mot bakgrund av den
kostnadsberäkning som upprättats har regeringen funnit att de
framtida kostnaderna inte kommer att kunna täckas av
avgiftsmedel om avgiften behålls på nuvarande nivå. Regeringen
anser därför att en höjning av avgiften är nödvändig.

AB SWAFO har avstyrkt att avgiften höjs. Företaget anser att
den föreslagna höjningen är baserad på en för kort driftstid och
en för låg realränta. AB SWAFO har anfört att reaktorerna är
byggda för att drivas i 40 år samt att det är rimligt att räkna
med en framtida real förräntning på 3--4 %.

Med hänvisning till AB SWAFO:s bedömning avvisas regeringens
förslag i motion 1993/94:N3 (nyd). Motionärerna menar att det nu
saknas anledning för en höjning av avgiften.

En motsatt uppfattning kommer till uttryck i motion 1993/94:N4
(v). Där krävs att avgiften skall fördubblas från 0,1 till 0,2
öre per kWh. En sådan höjning är enligt motionären motiverad mot
bakgrund av att den faktiska kostnaden för omhändertagandet av
det aktuella avfallet är okänt och att antagandet om en 25-årig
driftstid är osäkert med hänsyn till de senaste årens
avställningar av vissa kärnkraftsreaktorer. I motionen åberopas
också den allmänna prisutvecklingen sedan den nuvarande
avgiftsnivån fastställdes.

Avgiften enligt Studsvikslagen har varit oförändrad sedan den
1 januari 1989 då lagen trädde i kraft. Under denna period har
konsumentprisindex ökat med ca 36 %.

Reaktorinnehavarna har därutöver att enligt lagen (1992:1537)
om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.
(den s.k. finansieringslagen) betala en avgift för kostnaderna
för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle,
avveckling och rivning av reaktoranläggningar, m.m. Denna
avgift har sedan år 1984 legat på i genomsnitt 1,9 öre per kWh.
Dock gäller fr.o.m. år 1987 att avgiften varierar mellan de
olika kärnkraftverken från 1,7 till 2,2 öre per kWh. I samband
med att regeringen i december 1992 tog ställning till avgiftens
nivå under år 1993 uttalade regeringen att SKI:s bedömning om en
25-årig intjänandetid under vilken reaktorerna betalar sin andel
av kostnaderna var en riktig utgångspunkt för beräkningen av
avgiftens storlek. SKI hade föreslagit en höjning av avgiften
med 0,2 öre per kWh. Med hänvisning till en då aviserad
utredning om bl.a. förvaltningen av medlen från avgiften
beslutade regeringen om oförändrade avgifter i avvaktan på
utredningens resultat. Denna utredning har senare tillsatts och
skall enligt sina direktiv (dir. 1993:61) bl.a. klarlägga vilka
principer som bör gälla beträffande den realränta som ligger
till grund för avgiftsberäkningen enligt finansieringslagen.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att en
höjning av avgiften enligt Studsvikslagen är erforderlig. Den
föreslagna höjningens storlek finner utskottet rimlig; de båda
aktuella motionerna avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:N3 och
1993/94:N4 antar det i proposition 1993/94:63 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
res. (nyd)
men. (v)

Stockholm den 23 november 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s),
Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo
Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran
Hägglund (kds), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats
Lindberg (s) och Bo G Jenevall (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avstyrks
sålunda" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till AB SWAFO:s uppfattning och menar
att det inte är erforderligt med någon höjning av avgiften
enligt Studsvikslagen. Som konstateras i motion 1993/94:N3
(nyd) är kärnkraftsreaktorerna byggda för att drivas i 40 år.
Detta bör självfallet slå igenom vid beräkningen av avgiftens
storlek. Enligt utskottets mening är det vidare rimligt att
räkna med en högre framtida realränta än 2,5 %.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker kravet i
nyssnämnda motion på att regeringens förslag om en höjning av
avgiften skall avslås av riksdagen. Härigenom avstyrks även
motion 1993/94:N4 (v).

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N3 avslår
proposition 1993/94:63 och motion 1993/94:N4.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Under de senaste åren har flera av kärnkraftsreaktorerna varit
avställda på grund av reaktorfel under långa perioder. T.ex. har
den äldsta reaktorn, Oskarshamn 1, -- som togs i drift år 1971
-- varit avstängd sedan september 1992. Utvecklingen med allt
fler reaktorfel talar enligt min mening för att antagandet om en
25-årig driftstid som en grund för beräkningen av avgiftens
storlek är mycket osäkert. Därtill kommer att den faktiska
kostnaden för det slutliga omhändertagandet av det aktuella
avfallet m.m. är okänd.

Dessa förhållanden motiverar, anser jag, en högre höjning av
avgiften enligt Studsvikslagen än den regeringen har föreslagit.
Jag tillstyrker alltså kravet i motion 1993/94:N4 (v) på en
fördubbling av avgiften till 0,2 öre per kWh. Om det senare --
mot all förmodan -- skulle visa sig att avgiften genererar ett
överskott bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om
att de insamlade medlen skall kunna användas också som bidrag
till utvecklingen av miljöanpassade energikällor och ny
energiteknik.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N4 och med avslag
på motion 1993/94:N3 antar det i proposition 1993/94:63
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.,
dock med ändring att 3 § erhåller lydelse enligt Alternativt
förslag i bilaga 2.
Regeringens lagförslag

Bilaga 1

I meningsyttringen föreslagen ändring i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
Bilaga 2

Regeringens förslag Alternativt förslag
3 §
Avgiften är 0,15 öre Avgiften är 0,2 öre
för varje levererad för varje levererad
kilowattimme elström. kilowattimme elström.
Avgiften skall betalas till Statens kärnkraftinspektion.