Ändring i rättshjälpslagen m.m.

Betänkande 1992/93:JuU12

Justitieutskottets betänkande 1992/93:JUU12

Ändring i rättshjälpslagen m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1992/93
JuU12

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag
om ändringar i rättshjälpslagen m.m.

I syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen föreslår
regeringen lagändringar som innebär att de avgifter som de
rättssökande skall betala genomgående höjs och att
återbetalningsskyldigheten för tilltalade i brottmål utvidgas.

I organisatoriskt hänseende föreslås ett antal lagtekniska
ändringar för att ge regeringen större utrymme att bestämma till
vilken myndighet uppgifterna på rättshjälpsområdet skall
anförtros.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1993.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer (s och nyd).

Propositionen

I proposition 1992/93:109 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i
propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

2. lag om ändring i rättegångsbalken samt

3. lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 5 f.

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, har fogats till
betänkandet, se bilaga.

Motionerna

1992/93:Ju9 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen
m.m.

1992/93:Ju10 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:109.

1992/93:Ju11 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i rättshjälpslagen
att utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här
endast får beviljas allmän rättshjälp om synnerliga skäl därtill
föreligger,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i rättshjälpslagen
att asylsökande eller annan utlänning beviljas rättshjälp i form
av offentligt biträde endast om det föreligger synnerliga skäl
för det,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att timkostnadsnormen måste sänkas,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 31 kap. 1 §
rättegångsbalken att vad den tilltalade skall betala får jämkas
eller efterges om det är uppenbart att han saknar
betalningsförmåga.

1992/93:Ju12 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den allmänna rättshjälpens förhållande
till försäkringar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nedsättningsreglerna i rättshjälpslagen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
som dämpar kostnadsutvecklingen avseende biträdesersättningen
inom rättshjälpssystemet,

4. att riksdagen avslår förslag till lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972:429) vad avser 6, 18 a, 22, 30, 40, 49 a
och b §§.

Utskottet

Inledning

Rättshjälpslagen (1972:429, RHL) trädde i kraft den 1 juli
1973 (prop. 1972:4, JuU12, rskr. 205). Genom reformen utvidgades
väsentligt enskilda människors möjligheter att få statligt
ekonomiskt stöd i rättsliga angelägenheter av olika slag.
Möjlighet att få rättshjälp skulle i princip finnas i varje
sådan angelägenhet, oavsett om den gällde ett ärende som
behandlades av en domstol eller av en förvaltningsmyndighet
eller om det var fråga om rådgivning eller biträde i övrigt.
Rättshjälp skulle ges i sådan utsträckning att ingen av
ekonomiska skäl skulle vara förhindrad att ta till vara sina
rättsliga intressen. Den rättssökande skulle dock i allmänhet
bidra till kostnaderna efter förmåga.

Rättshjälp lämnas i fyra olika former, nämligen som allmän
rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål, rättshjälp genom
offentligt biträde och rådgivning. Från rättshjälpsanslaget
betalas också sådana kostnader som enligt lagen (1988:609) om
målsägandebiträde skall utgå av allmänna medel.

Allmän rättshjälp lämnas i princip i varje rättslig
angelägenhet där det finns behov av sådant bistånd, om inte
rättshjälp skall lämnas i någon annan form. Personer med högre
inkomster kan dock inte få allmän rättshjälp. Den som får allmän
rättshjälp skall bidra till kostnaderna efter förmåga genom att
betala avgifter (rättshjälpsavgift och tilläggsavgift).

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål innefattar möjlighet
dels att få offentlig försvarare, dels för tilltalade i de
lägsta inkomstgrupperna att få resekostnader m.m. i samband med
rättegång betalade av staten. Även här föreligger viss
betalningsskyldighet.

Rättshjälp genom offentligt biträde lämnas i vissa
särskilt angivna typer av mål och ärenden som rör den personliga
rörelsefriheten eller den kroppsliga integriteten. Den enskildes
ekonomi saknar betydelse för möjligheten att få offentligt
biträde, och några avgifter förekommer inte.

Rådgivning kan lämnas av en advokat eller en biträdande
jurist i nästan alla slags rättsliga angelägenheter under högst
en timme. Rådgivningen lämnas mot en fast avgift och är öppen
för alla oavsett inkomst.

Rättshjälpslagen har under åren ändrats vid flera tillfällen.
Genom en mer omfattande förändring år 1980 (prop. 1978/79:90,
JuU30, rskr. 268) fick domstolar och vissa andra myndigheter
vidgade befogenheter att besluta i rättshjälpsfrågor samtidigt
som antalet rättshjälpsnämnder minskades från sex till fyra.

Därefter har under 1980-talet vidtagits en rad ändringar i RHL
bl.a. i syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen.
Till grund för flera av ändringarna låg förslag av
Rättshjälpsutredningen (Ju 1975:09) och Rättshjälpskommittén (Ju
1982:01).

Åren 1981 och 1982 höjdes rättshjälps- och
rådgivningsavgifterna (prop. 1980/81:20, JuU17, rskr. 65 samt
prop. 1981/82:28, JuU19, rskr. 105). Vid den sistnämnda
höjningen borttogs möjligheten till rättshjälp i vissa typer av
ärenden. Under år 1982 begränsades också möjligheten att i vissa
fall få rättshjälp innan ett s.k. pilotfall avgjorts (prop.
1981/82:28, JuU52, rskr. 320). År 1983 undantogs
fastighetstvister från rättshjälpen, och möjligheten till
biträde i bodelningsärende begränsades. Samtidigt infördes en ny
avgift, tilläggsavgift, vars storlek är beroende av
rättshjälpsbiträdets arvode (prop. 1982/83:61, JuU19, rskr.
172).

Genom ändringar år 1984 i 21 kap. rättegångsbalken (RB)
begränsades rätten till offentlig försvarare åt misstänkt i
brottmål (prop. 1983/84:23, JuU7, rskr. 50).

År 1988 genomfördes nya omfattande förändringar av RHL.
Ändringarna innebar bl.a. att rättshjälpsavgifterna halverades,
och avgifternas anknytning till basbeloppet, som tagits bort år
1983, återinfördes. Den övre inkomstgränsen för rätt till allmän
rättshjälp höjdes, och ytterligare ärendetyper undantogs från
den allmänna rättshjälpen. I lagstiftningsärendet beslutade
riksdagen även att uppdra åt regeringen att öka möjligheterna
till allmän rättshjälp i fastighetstvister och
patientskadeärenden (prop. 1987/88:73, JuU21, rskr. 193).
Ändringar i sistnämnda avseende beslutades av riksdagen år 1989.
Samtidigt beslutade riksdagen att inrätta en enda rikstäckande
rättshjälpsmyndighet, som bl.a. fastställer avgifter och gör
avräkningar med de rättssökande. Myndighetens beslut kan
överklagas till en särskild nämnd, Rättshjälpsnämnden (prop.
1988/89:117, JuU19, rskr. 259).

Bakgrund till propositionen

I maj 1991 uppdrog regeringen åt Riksrevisionsverket att
utvärdera rättshjälpens effektivitet. I uppdraget ingick bl.a.
att analysera kostnadsutvecklingen och möjligheterna att
nedbringa samhällets kostnader för rättshjälpen. Uppdraget
redovisades i februari 1992 i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens
effektivitet -- regeringsuppdrag. I rapporten uppskattade
Riksrevisionsverket bl.a. besparingseffekterna av vissa tänkbara
åtgärder såsom en höjning av egenavgifterna och en sänkning av
inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp. Verket lämnade
också olika förslag till hur man skulle kunna uppnå ytterligare
besparingar.

I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 130 f)
anförde justitieministern att rättshjälpskostnaderna nu har
stigit till en nivå som i rådande samhällsekonomiska situation
inte ter sig försvarlig, och hon förutskickade bl.a. en
proposition med förslag i syfte att minska dessa kostnader. Mot
denna bakgrund föreslog hon besparingar för staten med 40
miljoner kronor på rättshjälpsanslaget. Riksdagen godtog
besparingsförslaget (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 130 f, JuU19,
rskr. 183).

I en proposition våren 1992 (prop. 1991/92:159) föreslog
regeringen som ett första led i besparingarna på
rättshjälpsanslaget att den övre inkomstgränsen för rätt till
allmän rättshjälp skulle sänkas från sju till fyra basbelopp.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (1991/92:JuU26, rskr.
307) anförde utskottet att det för sin del delade den
uppfattning som kommit till uttryck i propositionen, nämligen
att det reformarbete som hittills ägt rum när det gäller
rättshjälpen inte varit tillräckligt kostnadsdämpande och att
besparingar behövdes. Utskottet var dock i likhet med flera
motionärer tveksamt till den väg för dessa besparingar som valts
i propositionen och ifrågasatte om inte det grundläggande syftet
med rättshjälpsreformen skulle falla om förslaget genomfördes.
Härtill kom enligt utskottet bl.a. att Riksrevisionsverkets
beräkningar byggde på osäkert underlag. Enligt utskottets
synsätt kunde ett genomförande av förslaget komma att medföra en
återgång till den ordning som gällde på den fria rättegångens
tid, nämligen att enbart de ekonomiskt sämst ställda och de som
har god ekonomi skulle kunna ta till vara sina rättsliga
intressen. Flertalet vanliga inkomsttagare för vilka ett
rättsligt förfarande innebär avsevärda ekonomiska påfrestningar
kunde enligt utskottet komma att helt utestängas från allmän
rättshjälp. Mot den angivna bakgrunden var utskottet inte berett
att tillstyrka att riksdagen antog förslaget i propositionen.
Utskottet konstaterade emellertid att det krävs besparingar och
effektiviseringar inom rättshjälpsområdet, och i detta syfte
borde enligt utskottets mening ske en samlad översyn. Till grund
för detta borde, anförde utskottet, ligga Riksrevisionsverkets
rapport och vad som kunde komma ut av remissbehandlingen av den.
Ett riktmärke borde enligt utskottets mening vara att det
ursprungliga syftet med rättshjälpen måste bestå. Ärendet borde
sålunda återgå till regeringen för förnyade överväganden. Vad
utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna.

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.

Propositionen innehåller förutom förslag till lagändringar i
bl.a. rättshjälpslagen en redovisning av vissa andra åtgärder
som enligt regeringen bör genomföras för att få till stånd de
besparingar inom rättshjälpsområdet som det beslutats om. I
propositionen redovisas också några områden där det kan finnas
utrymme för ytterligare lagändringar i besparingssyfte men där
beredningsunderlaget fortfarande är ofullständigt.

I propositionen föreslås att de avgifter som de rättssökande
skall betala genomgående skall höjas. Den som beviljas allmän
rättshjälp skall i princip alltid betala en fast
inkomstrelaterad avgift, grundavgift. Grundavgiften ersätter det
nuvarande maximibeloppet för rättshjälpsavgiften. Därutöver
skall den som har en beräknad årsinkomst som överstiger 32 200
kr (för år 1992) betala tilläggsavgift. Tilläggsavgiften skall
vara både inkomst- och kostnadsrelaterad, och den skall beräknas
på i princip samtliga kostnader i ärendet.

Återbetalningsskyldigheten för tilltalade i brottmål utvidgas.

I fråga om timkostnadsnormen, dvs. den norm som ligger till
grund för beräkning av biträdesersättningar på
rättshjälpsområdet, liksom i fråga om rättshjälpstaxorna,
aviseras ett antal ändringar som inte kräver lagändring.

I organisatoriskt hänseende diskuteras om
Rättshjälpsmyndigheten bör ta över Domstolsverkets uppgifter på
rättshjälpsområdet. Någon slutlig ställning i frågan tas inte.
Däremot föreslås ett antal lagtekniska ändringar för att ge
regeringen större utrymme att bestämma vilken myndighet som
skall anförtros uppgifterna i framtiden.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 mars 1993.

Överväganden

Avslag på propositionen

Samhällets kostnader för rättshjälpen har sedan den infördes
blivit allt högre. Under senare år har kostnadsökningen varit
särskilt stor. Riksrevisionsverket beräknar i sin rapport att de
totala rättshjälpskostnaderna under perioden 1986--1990 ökade
med 63 %. Mest ökade kostnaderna för rättshjälp genom offentligt
biträde (98 %) och därefter kostnaderna för rättshjälp åt
misstänkt i brottmål (74 %). Även kostnaderna för den allmänna
rättshjälpen ökade kraftigt (43 %).

För budgetåret 1992/93 anvisade riksdagen ett förslagsanslag
till rättshjälpen på knappt 650 miljoner kronor. Som framgår av
propositionen beräknas enligt Domstolsverkets
anslagsframställning för budgetåret 1993/94 (s. 123 och 130)
belastningen på rättshjälpsanslaget för innevarande budgetår bli
över 800 miljoner kronor.

I motionerna Ju9 och Ju10 yrkas att propositionen skall
avslås. Motionärerna menar sammanfattningsvis att regeringens
förslag strider mot principen om allas likhet inför lagen
eftersom de minskar möjligheterna för de resurssvaga i samhället
att tillvarata sina rättsliga intressen.

Enligt utskottets uppfattning är det -- inte minst mot
bakgrund av det statsfinansiella läget -- nu nödvändigt att
vidta åtgärder för att minska statens kostnader för
rättshjälpen. Som utskottet anförde vid sin behandling av frågan
tidigare i år bör ett riktmärke för reformarbetet i detta
hänseende vara att det ursprungliga syftet med rättshjälpen
måste bestå.

Utskottet finner mot den angivna bakgrunden de lagändringar
som föreslås i propositionen väl avvägda. Förslagen bör således
kunna medföra besparingar när det gäller rättshjälpen och torde
öka kostnadsmedvetandet hos såväl den rättssökande som biträdet.
Även om kostnaderna för den rättssökande genom de föreslagna
lagändringarna kommer att öka för vissa former av rättshjälp
blir det fortfarande betydande begränsningar av den enskildes
kostnadsansvar, och de resurser som i dagens samhällsekonomiska
situation står till buds kommer att sättas in på de områden där
de bäst behövs och komma de människor till del som bäst behöver
rättsligt bistånd. Syftet med rättshjälpen som ett skyddsnät för
dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt kommer
därför att bestå. Med det anförda ställer sig utskottet i
princip bakom propositionens förslag och avstyrker bifall till
motionerna Ju9 och Ju10. Utskottet återkommer i det följande
till enskilda frågor i förslaget.

Den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar

I motion Ju12 understryks vikten av att frågan om den allmänna
rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar utreds
ytterligare. Motionärerna menar att ett framtida system måste
utformas så att det, oavsett rättsskyddsförsäkringarnas
utformning, garanterar allas möjlighet att tillvarata sin rätt.

En rättsskyddsförsäkring ersätter försäkringstagarens
kostnader för det rättsliga förfarandet i tvister som han är
inblandad i. Rättsskyddsförsäkringens omfattning överensstämmer
på många punkter med den allmänna rättshjälpens. En skillnad är
dock att rättsskyddsförsäkringen inte omfattar tvister med
anknytning till äktenskapsskillnad. En annan är att
rättsskyddsförsäkringen till skillnad från rättshjälpen ersätter
också den rättssökandes kostnader för vad han ålagts att utge i
ersättning för motpartens rättegångskostnader.
Rättsskyddsförsäkringen gäller vidare bara upp till ett visst
belopp, som varierar mellan olika försäkringar.

Rättsskyddsförsäkringen utgör ofta en del av en
paketförsäkring, dvs. en försäkring som innehåller flera delar,
t.ex. hemförsäkring, reseförsäkring eller
motorfordonsförsäkring.

Vid rättshjälpslagens tillkomst var rättshjälpen primär i
förhållande till eventuella försäkringar och utgick således
oavsett om rättsskydd fanns eller inte. Undantag har därefter
gjorts från denna princip. Under år 1983 gjordes sålunda den
allmänna rättshjälpen subsidiär till rättsskyddsförsäkringar i
angelägenheter som rör fastigheter och byggnader (prop.
1982/83:61, JuU19, rskr. 172), och år 1988 begränsades med
hänsyn till föreliggande försäkringsskydd också den allmänna
rättshjälpen i vissa skadeståndsärenden (prop. 1987/88:73,
JuU21, rskr. 193).

Justitieministern anför i den nu aktuella propositionen (s.
22) att hennes principiella uppfattning är att den allmänna
rättshjälpen generellt bör vara subsidiär i förhållande till
rättsskyddsförsäkringar och liknande rättsskydd på så sätt att
rättshjälp inte får beviljas i angelägenheter som omfattas av
rättsskydd. Utformningen av ett förslag i denna riktning kräver
emellertid ytterligare överväganden innan det föreläggs
riksdagen. Hon är därför inte beredd att föreslå några
förändringar när det gäller den allmänna rättshjälpens
förhållande till rättsskyddsförsäkringar.

Utskottet delar uppfattningen att det krävs noggranna
överväganden innan det kan bli aktuellt med ytterligare
förändringar när det gäller den allmänna rättshjälpens
förhållande till olika former av rättsskydd. Som framgått kommer
frågan att bli föremål för fortsatta överväganden inom
Justitiedepartementet. Motion Ju12 i denna del är därmed
tillgodosedd, och utskottet avstyrker bifall till den.

Nedsättning av rättshjälpsavgiften

Enligt regeringsförslaget skall en rättssökande som beviljas
allmän rättshjälp i princip alltid betala en inkomstrelaterad
grundavgift om minst 440 kr. Grundavgiften ersätter det
nuvarande maximibeloppet för rättshjälpsavgiften. Utöver
grundavgift skall alla rättshjälpstagare som har en beräknad
årsinkomst över ett basbelopp bidra till kostnaderna genom att
betala tilläggsavgift. Tilläggsavgiften är både inkomst- och
kostnadsrelaterad och skall till skillnad från i dag beräknas på
i princip samtliga kostnader i ärendet. I de lägre
inkomstskikten utgår tilläggsavgift efter en procentuell andel
av kostnaderna som är lika med den som nu gäller, dvs. 10 %. I
inkomstlägen mellan tre och fem basbelopp utgår tilläggsavgift
med 20 % av kostnaderna, medan avgiften uppgår till 30 % i de
högsta inkomstlägena. Tilläggsavgiften kan dock aldrig bli högre
än tre gånger grundavgiften. Om biträde har förordnats skall
tilläggsavgiften avseende arbete, tidsspillan och utlägg betalas
till biträdet allteftersom kostnaderna uppstår.

I propositionen föreslås vidare att den generella möjlighet
till nedsättning av maximibeloppet som medges enligt nuvarande
regler (12 § första stycket andra meningen RHL) -- och som
enligt Domstolsverkets föreskrifter innebär att rättssökande i
de lägre inkomstskikten aldrig betalar någon rättshjälpsavgift
-- helt skall tas bort. Det finns också enligt nuvarande regler
viss möjlighet att befrias helt eller delvis från tilläggsavgift
(14 b §). Den regeln är annorlunda utformad än den nyss nämnda
nedsättningsregeln eftersom den anknyter till betalningsförmågan
i det enskilda fallet. Bestämmelsen medger sålunda inte, enligt
vad som anförs i propositionen, att det -- i förordning eller
myndighetsföreskrifter -- lämnas generellt verkande föreskrifter
om befrielse. Enligt propositionen skall det i fortsättningen
vara möjligt att med stöd av 14 b § sätta ned grundavgiften och
tilläggsavgiften om det i det enskilda fallet är uppenbart att
den rättssökande saknar betalningsförmåga.

I motion Ju12 anförs att personer med mycket låga eller inga
inkomster, t.ex. de som är socialbidragsberoende, bör kunna få
nedsättning av rättshjälpsavgiften. Motionärerna föreslår att
det utformas tillämpningsföreskrifter till 14 b § RHL av sådant
innehåll.

I propositionen anför justitieministern (s. 31 f) att ett
väsentligt inslag i det ändrade avgiftssystem hon föreslår är
att det alltid skall utgå en avgift för den allmänna
rättshjälpen. Härav följer enligt hennes mening mer eller mindre
automatiskt att det inte längre bör vara möjligt att generellt
sätta ned avgifterna i vissa inkomstskikt. Någon form av
nedsättningsregel måste emellertid behållas enligt
justitieministern. Enligt hennes mening är det därvid naturligt
att anknyta till den reglering som redan finns i 14 b §.
Justitieministern understryker att den föreslagna regeln är
avsedd att tillämpas med betydande restriktivitet. Ett tydligt
exempel då befrielse kan komma i fråga är, anför hon, när den
rättssökande är ett barn som helt saknar inkomst och inte har
någon egen förmögenhet. Bestämmelsen är däremot enligt
justitieministern inte avsedd att generellt tillämpas på
rättssökande som har mycket låga eller saknar egna inkomster. Om
detta hade varit avsikten, anför ministern, hade hon
naturligtvis förordat att nedsättningsregeln i 12 § skulle
behållas. Justitieministern anför vidare att hennes förslag i
denna del kan få till följd att kostnaderna för den allmänna
rättshjälpen i vissa fall i praktiken kan komma att få bäras av
kommunerna i form av socialbidrag. Det rör sig enligt
justitieministern emellertid inte om några stora belopp, medan
besparingarna på rättshjälpsanslaget beräknas till omkring 6
miljoner kronor.

Utskottet delar uppfattningen att det i princip alltid bör
utgå en avgift för den allmänna rättshjälpen. Det har enligt
utskottets mening inte minst ett pedagogiskt värde att alla
rättssökande får vara med och bära en del av rättshjälpens
kostnader. En ordning med möjlighet till generell
avgiftsbefrielse är därför mindre lämplig. Utskottet delar
således justitieministerns nu redovisade inställning och
tillstyrker, med avslag på motion Ju12 såvitt nu är i fråga,
propositionen i denna del.

Återbetalningsskyldighet i brottmål

Enligt 31 kap. 1 § första stycket RB skall den tilltalade, om
han döms i målet, ersätta staten vad som enligt rättens beslut
betalats av allmänna medel, bl.a. avseende kostnader för
bevisning och för försvarare.

I motion Ju11 begärs en ordning som går ut på att den
tilltalades återbetalningsskyldighet får jämkas eller efterges
om det är uppenbart att han saknar betalningsförmåga.

En bestämmelse av det slag som efterfrågas i motionen finns i
31 kap. 1 § fjärde stycket RB. Där stadgas att vad den
tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om skäl
därtill föreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet
eller hans personliga och ekonomiska förhållanden. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju11 i nu behandlad del.

Rättshjälp åt utlänningar

I motion Ju11 föreslås att rättshjälpslagen ändras så att
utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här får
beviljas allmän rättshjälp endast om det föreligger synnerliga
skäl.

Enligt 8 § första stycket andra punkten RHL får allmän
rättshjälp ej beviljas utlänningar som varken är eller tidigare
varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl för
rättshjälp. Denna bestämmelse modifieras av tredje stycket samma
paragraf, där det stadgas att regeringen under förutsättning av
ömsesidighet kan förordna att medborgare i en viss främmande
stat och den som, utan att vara medborgare i den staten, är
bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om
allmän rättshjälp. Sverige har genom internationella
överenskommelser förbundit sig att likställa utländska
medborgare från vissa länder med svenska medborgare när det
gäller rätt till allmän rättshjälp, se bl.a. förordningen
(1988:123) om tillämpning av rättshjälpslagen beträffande vissa
utländska medborgare.

Av det anförda framgår att det i RHL redan finns en ordning
som i stora drag motsvarar den som efterfrågas i motion Ju11.
Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu behandlad del.

I motion Ju11 föreslås vidare att rättshjälpslagen ändras så
att asylsökande och andra utlänningar får beviljas rättshjälp
genom offentligt biträde endast om det föreligger synnerliga
skäl.

Behov för utlänningar i Sverige av rättshjälp genom offentligt
biträde uppkommer främst i ärenden som gäller deras fortsatta
vistelse i landet. Enligt 41 § punkterna 5--9 RHL kan rättshjälp
genom offentligt biträde beviljas i vissa ärenden angående
avvisning, utvisning eller hemsändande enligt utlänningslagen
(1989:529), samt avvisning eller anmälningsplikt enligt lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll. Som framgår av
bestämmelserna i övrigt i 41 § RHL kan rättshjälp genom
offentligt biträde beviljas även i vissa andra slag av mål och
ärenden.

I de fall som anges i 41 § RHL föreligger en presumtion för
att rättshjälp skall beviljas. Enligt 42 § RHL skall nämligen
rättshjälp genom offentligt biträde beviljas om det inte måste
antas att behov av biträde saknas. I fråga om utlänningsärenden
infördes denna presumtionsregel redan år 1978 (prop. 1977/78:90
s. 67, AU30 s. 19, rskr. 202). I den propositionen anfördes att
huvudprincipen bör vara att ingen -- utom i vissa fall av
direktavvisning -- skall kunna avlägsnas ur riket utan att ha
erbjudits bistånd av ett offentligt biträde.

I det nu aktuella ärendet anför justitieministern (s. 37) att
hon av flera skäl inte är beredd att föreslå någon förändring av
förutsättningarna för att få offentligt biträde. I sammanhanget
erinrar hon om att en särskild utredare har tillkallats för att
göra en översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen (dir.
1992:51). I utredningen kommer också frågan om
rättshjälpslagstiftningen att aktualiseras. Redovisning av
uppdraget beräknas ske någon gång vid årsskiftet.
Det pågående utredningsarbetet bör enligt utskottets
uppfattning avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion
Ju11 i denna del.

Timkostnadsnormen och taxor på rättshjälpsområdet

I förarbetena till rättshjälpslagen förutsattes att
ersättningen till biträde och offentlig försvarare i betydande
utsträckning skulle regleras med hjälp av taxor. Bestämmelsen
finns intagen i 22 § första stycket RHL. För närvarande finns
två taxor på rättshjälpsområdet, en taxa för ersättning till
offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt,
den s.k. brottmålstaxan, och en taxa för ersättning till biträde
i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan, den s.k.
äktenskapsskillnadstaxan. Enligt brottmålstaxan bestäms
ersättningen efter förhandlingens längd, medan ersättningen
enligt äktenskapsskillnadstaxan beräknas i huvudsak efter en i
taxan angiven summa för allt arbete i målet. Fr.o.m. år 1988
baseras de båda taxorna på en gemensam timkostnadsnorm.
Timkostnadsnormen grundas på självkostnaderna vid de allmänna
advokatbyråerna. I praxis har timkostnadsnormen blivit
normgivande vid bestämmande av biträdesersättning inom hela
rättshjälpsområdet.

I två motioner efterfrågas åtgärder för att dämpa
kostnadsutvecklingen när det gäller ersättningen till
rättshjälpsbiträden. Sålunda anförs i motion Ju11 att
timkostnadsnormen måste sänkas. I motion Ju12 begärs att
regeringen snarast skall lägga fram förslag för att dämpa
kostnadsutvecklingen avseende biträdesersättningen.

Regeringen har den 5 november i år i ett regeringsbeslut (dnr
92-3975) fastställt timkostnadsnormen avseende
rättshjälpstaxorna för år 1993. Regeringen har, såsom också
förutskickas i propositionen, beslutat att återgå till den
ordning med skilda timkostnadsnormer för brottmålstaxan och
äktenskapsskillnadstaxan som gällde före år 1988. I det
sistnämnda fallet har timkostnadsnormen bestämts till 712 kr
(890 kr inkl. moms), vilket innebär en frysning av det nu
gällande beloppet. För brottmål har normen sänkts till 680 kr
(850 kr inkl. moms).

I propositionen (s. 40 f) redogörs för ytterligare förslag
till besparingsåtgärder på detta område som justitieministern
anser måste utredas vidare. Detta gäller bl.a. frågor om
brottmålstaxans omfattning och om taxereglering av nya områden.
De åtgärder som övervägs kommer enligt propositionen inte att
kräva lagändringar.

Genom de timkostnadsnormer för år 1993 som regeringen har
fastställt får önskemålet i motion Ju11 anses vara tillgodosett.
Motionen avstyrks i denna del.

Utskottet utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang
redovisar resultatet av sina överväganden om rättshjälpstaxorna
m.m. för riksdagen. Något uttalande med anledning av motion Ju12
i denna del behövs inte, och utskottet avstyrker bifall till
den.

Organisatoriska frågor m.m.

I propositionen föreslås lagändringar i syfte att göra det
möjligt för regeringen att i framtiden låta
Rättshjälpsmyndigheten ta över Domstolsverkets uppgifter på
rättshjälpsområdet. I motion Ju12 yrkas avslag på
regeringsförslaget i den delen. Motionärerna anser att de
erforderliga lagändringarna bör anstå tills riksdagen kan ta
ställning i organisationsfrågan.

Bakgrunden till regeringens förslag i denna del är att det i
departementspromemorian (Ds 1992:38) Domstolsväsendet --
Organisation och administration i framtiden bl.a. övervägs om
Rättshjälpsmyndigheten skall överta Domstolsverkets uppgifter på
rättshjälpsområdet. Promemorian har remissbehandlats och
beredning pågår i Justitiedepartementet. I det nu aktuella
ärendet föreslås en lagteknisk lösning som gör det möjligt att
senare slutligt bestämma om rättshjälpens organisatoriska
hemvist m.m. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i
budgetsammanhang och redovisa sina överväganden.

Utskottet har inhämtat att frågan inte kommer att aktualiseras
redan i 1993 års budgetproposition.

Utskottet finner inte anledning till erinran mot
regeringsförslaget i denna del. Utskottet tillstyrker således
förslaget i propositionen såvitt nu är i fråga och avstyrker
bifall till motion Ju12 i här behandlad del.

Övrigt

Ändringarna i rättshjälpslagen och RB föreslås träda i kraft
den 1 mars 1993. Detta bör även gälla förslaget till lag om
ändring i lagen om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m.m.

Härutöver har utskottet ingenting att anföra i anledning av
propositionen och motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1992/93:109
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju9 och 1992/93:Ju10,

2. beträffande den allmänna rättshjälpens förhållande till
försäkringar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju12 yrkande 1,
res. 1 (s)

3. beträffande nedsättning av rättshjälpsavgiften
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju12 yrkande 2 dels
godkänner vad utskottet anfört, dels antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429) såvitt avser 14 b §,
res. 2 (s)

4. beträffande återbetalningsskyldighet i brottmål
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 4,
res. 3 (nyd)

5. beträffande allmän rättshjälp åt utlänningar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 1,
res. 4 (nyd)

6. beträffande rättshjälp genom offentligt biträde åt
utlänningar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 2,
res. 5 (nyd)

7. beträffande timkostnadsnormen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 3,
res. 6 (nyd)

8. beträffande biträdesersättningens kostnadsutveckling
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju12 yrkande 3,
res. 7 (s)

9. beträffande organisatoriska frågor m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju12 yrkande 4
antar det i moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 6, 18 a,
22, 30 andra stycket, 40 samt 49 a och b §§,
res. 8 (s)

10. beträffande rättshjälpslagen i övrigt
att riksdagen antar det i moment 3 nämnda lagförslaget i den
mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående,

11. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till
a) lag om ändring i rättegångsbalken,
b) lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos
kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig
eller krigsfara m.m.,
dock med den ändringen att ikraftträdandet för lagen under b)
bestäms till den 1 mars 1993.

Stockholm den 1 december 1992

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Göthe Knutson (m),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Birthe Sörestedt (s),
Nils Nordh (s),
Birgit Henriksson (m),
Göran Magnusson (s),
Liisa Rulander (kds),
Karl Gustaf Sjödin (nyd),
Sigrid Bolkéus (s),
Kent Carlsson (s),
Christel Anderberg (m),
Karl-Göran Biörsmark (fp),
Anders Svärd (c),
Alf Eriksson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar
(mom. 2)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "bifall till den" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att det krävs noggranna
överväganden innan det kan bli aktuellt med ytterligare
förändringar när det gäller den allmänna rättshjälpens
förhållande till olika former av rättsskydd. Rättshjälpssystemet
måste enligt utskottets mening vara utformat så att det
garanterar rättvisa mellan dem som har och inte har rättsskydd
och mellan dem som har olika slag av sådant skydd. Alla
rättssökande måste således, oavsett förekommande rättsskydd, ges
samma möjlighet att ta till vara sin rätt. Detta är en aspekt
som måste ges tyngd i det fortsatta utredningsarbete som
utskottet anser nödvändigt och som enligt utskottets uppfattning
omgående bör inledas. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen
med anledning av motion Ju12 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande den allmänna rättshjälpens förhållande till
försäkringar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju12 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Nedsättning av rättshjälpsavgiften (mom. 3)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "i denna del" bort ha
följande lydelse:

Enligt den i propositionen föreslagna jämkningsregeln i 14 b §
RHL får en rättssökande, om det är uppenbart att han saknar
möjlighet att betala grundavgift eller tilläggsavgift, helt
eller delvis befrias från avgift. Det är utskottets uppfattning
att personer med mycket begränsade inkomster, t.ex. de som är
helt beroende av socialbidrag, inte bör åläggas att betala några
avgifter för rättshjälpen. Bestämmelsen i 14 b § RHL bör därför
enligt utskottets mening tillämpas på ett sådant sätt att
rättssökande som saknar eller har mycket låga inkomster får
nedsättning av rättshjälpsavgiften. Riksdagen bör dels med
anledning av motion Ju12 såvitt nu är i fråga godkänna vad
utskottet anfört, dels anta propositionens förslag i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande nedsättning av rättshjälpsavgiften
att riksdagen dels med anledning av motion 1992/93:Ju12
yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört, dels antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972:429) såvitt avser 14 b §.

3. Återbetalningsskyldighet i brottmål (mom. 4)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "En bestämmelse" och slutar med "nu behandlad del" bort ha
följande lydelse:

I 31 kap. 1 § fjärde stycket RB stadgas att vad den tilltalade
skall betala får jämkas eller efterges, om skäl därtill
föreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller
hans personliga och ekonomiska förhållanden. Enligt utskottets
uppfattning bör denna bestämmelse av kostnadsskäl ändras så att
vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges endast
om det är uppenbart att han saknar betalningsförmåga. Det
får ankomma på regeringen att till riksdagen snarast återkomma
med förslag till lagändring med detta innehåll. Vad utskottet
har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju11 i nu
behandlad del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande återbetalningsskyldighet i brottmål
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Allmän rättshjälp åt utlänningar (mom. 5)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Av det anförda" och slutar med "nu behandlad del" bort ha
följande lydelse:

Bestämmelsen i 8 § första stycket RHL bör enligt utskottets
mening i begränsande syfte ändras så att utlänningar som varken
är eller tidigare har varit bosatta här får beviljas allmän
rättshjälp endast om det föreligger synnerliga skäl.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett
lagförslag i enlighet härmed. Detta bör riksdagen med anledning
av motion Ju11 i denna del som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande allmän rättshjälp åt utlänningar
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Rättshjälp genom offentligt biträde åt utlänningar
(mom.6)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Det pågående" och slutar med "i denna del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det bland de asylsökande som kommer
till Sverige finns många som uppenbarligen inte kommer att få
stanna i landet. Detta gäller främst de s.k. ekonomiska
flyktingarna. Det är inte rimligt att rättshjälpen skall
belastas med höga kostnader för offentligt biträde åt sådana
personer. Rättshjälpslagen bör därför ändras så att asylsökande
kan få rättshjälp genom offentligt biträde endast om det
föreligger synnerliga skäl. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med förslag som tillgodoser vad utskottet anfört.
Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju11 i denna del som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:

6. beträffande rättshjälp genom offentligt biträde åt
utlänningar
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Timkostnadsnormen (mom. 7)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Genom de" och slutar med "i denna del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ser positivt på de timkostnadsnormer för år 1993 som
regeringen har beslutat om. Det bör, anser utskottet, finnas
utrymme för ytterligare besparingar under kommande år. En tanke
som bör övervägas är att göra timkostnadsnormen beroende även av
olika kvalitativa moment. T.ex. borde timkostnadsnormen för en
biträdande jurist vara lägre än för en advokat. Regeringen bör
få i uppdrag att efter fortsatt beredningsarbete återkomma till
riksdagen med ett förslag under nästa år. Om önskvärda
förändringar kan företas utan riksdagsbeslut bör regeringen i
stället redovisa sina överväganden för riksdagen. Vad utskottet
nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju11 i nu
behandlad del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande timkostnadsnormen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Biträdesersättningens kostnadsutveckling (mom.8)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "bifall till den"
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det ytterligare utrymme
för besparingar när det gäller biträdesersättningarna i
rättshjälpssystemet. I propositionen redogörs för ett antal
tänkbara åtgärder för att få till stånd sådana besparingar.
Vissa av dessa åtgärder har, som framgått ovan, redan genomförts
men mer bör kunna göras. Regeringen bör snarast för riksdagen
presentera sina överväganden och de konkreta åtgärder man avser
att vidta. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju12 i
denna del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha
följande lydelse:

8. beträffande biträdesersättningens kostnadsutveckling
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju12 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Organisatoriska frågor m.m. (mom. 9)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlssson och Alf Eriksson (alla
s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "här behandlad del"
bort ha följande lydelse:

Rättshjälpens framtida organisation är alltjämt föremål för
beredning i Justitiedepartementet. Utskottet anser att riksdagen
bör ta ställning till regeringens förslag beträffande
organisationen i ett sammanhang. Frågan om lagändringar bör
därför anstå. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till
motion Ju12 i denna del och avstyrker bifall till motsvarande
del av propositionen.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
följande lydelse:

9. beträffande organisatoriska frågor m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju12 yrkande 4
avslår det i moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 6, 18 a,
22, 30 andra stycket, 40 samt 49 a och b §§.

Bilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 2
Inledning 2
Bakgrund till propositionen 4
Propositionens huvudsakliga innehåll m.m. 5
Överväganden 5
Avslag på propositionen 5
Den allmänna rättshjälpens förhållande till
försäkringar 6
Nedsättning av rättshjälpsavgiften 7
Återbetalningsskyldighet i brottmål 8
Rättshjälp åt utlänningar 9
Timkostnadsnormen och taxor på rättshjälpsområdet 10
Organisatoriska frågor m.m. 11
Övrigt 11
Hemställan 11
Reservationer 13
1. Den allmänna rättshjälpens förhållande till
försäkringar (mom. 2) 13
2. Nedsättning av rättshjälpsavgiften (mom. 3) 13
3. Återbetalningsskyldighet i brottmål (mom. 4) 14
4. Allmän rättshjälp åt utlänningar (mom. 5) 14
5. Rättshjälp genom offentligt biträde åt utlänningar
(mom. 6) 15
6. Timkostnadsnormen (mom. 7) 15
7. Biträdesersättningens kostnadsutveckling (mom.8) 16
8. Organisatoriska frågor m.m. (mom. 9) 18
Bilaga Lagförslagen 17