Ändring i lagen om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt

Betänkande 1990/91:FiU11

Finansutskottets betänkande 1990/91:FIU11

Ändring i lagen om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt (prop. 1990/91:56 delvis)

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1990/91
FiU11

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till
kompletteringar av lagen om tillfällig begränsning av kommuners
rätt att ta ut skatt. Samtidigt avstyrker utskottet två motioner
i vilka miljöpartiet de gröna begär att det kommunala
skattestoppet avskaffas.

Miljöpartiet de gröna har reserverat sig till förmån för de
båda motionsförslagen.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1990/91:56, i vad avser (3) förslag till
lag om ändring i lagen (1990:608) om tillfällig begränsning av
kommuners rätt att ta ut skatt,

dels den med anledning av proposition 1990/91:56 väckta
motionen 1990/91:Fi32,

dels den med anledning av proposition 1990/91:51 väckta
motionen 1990/91:Sf3, i vad avser yrkande 2, som av
socialförsäkringsutskottet överlämnats till finansutskottet.

Propositionen

I proposition 1990/91:56 föreslår regeringen
(finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Erik
Åsbrink -- (3) att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1990:608) om tillfällig
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt.

Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

1990/91:Fi32 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med
hänvisning till motiveringen i motion 1990/91:Sk43 -- yrkas att
riksdagen beslutar upphäva det kommunala skattestoppet.

1990/91:Sf3 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det kommunala skattestoppet bör tas bort.

Utskottet

Kommuner, landstingskommuner, församlingar och kyrkliga
samfälligheter får för åren 1991 och 1992 inte besluta om högre
skatteuttag än det som gällde för år 1990. Undantag har dock
gjorts för sådana situationer där uppgifter omfördelas mellan
t.ex. kommun och landstingskommun. Då medges att skatteuttaget
jämkas mellan huvudmännen. Ett villkor är dock att
skatteväxlingen inte får leda till högre sammanlagd utdebitering
än den som gällde år 1990.

I propositionen föreslås att lagen (1990:608) om tillfällig
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt kompletteras i
vissa avseenden. Sålunda förordas att lagen tillförs uttryckliga
bestämmelser om hur skatteuttaget får ändras när kommuner eller
församlingar bildas. Vidare föreslås vidgade möjligheter till
skatteväxling i de fall kyrkliga samfälligheter bildas, ändras
eller upplöses.

Propositionens förslag har i dessa delar inte satts i fråga i
någon motion. Däremot har miljöpartiet de gröna i motion Fi32
begärt att skattetaket snarast avskaffas, dvs. att den nu
aktuella lagen upphävs. Ett snarlikt krav för miljöpartiet de
gröna också fram i motion Sf3 yrkande 2, som
socialförsäkringsutskottet har överlämnat till finansutskottet
för fortsatt beredning.

Utskottet får för egen del anföra följande. När riksdagen
tidigare i år beslöt införa ett tvåårigt kommunalt skattestopp
(prop. 1989/90:150, bil. 4, FiU29, rskr. 359) ingick åtgärden
som en del i ett större ekonomisk-politiskt paket. De då nyligen
slutna löneavtalen satte kommunernas budgetar under hård press.
Samtidigt var det -- ansåg finansutskottet -- angeläget att
skattereformens positiva effekter inte äventyrades av en höjd
kommunal utdebiteringsnivå. Utskottet ställde sig därför bakom
regeringens förslag om ett tillfälligt skattestopp. Ett sådant
stopp skulle ge rådrum och möjlighet att utarbeta förslag till
mer långsiktiga lösningar på hur kommunernas resursbehov kan
tillgodoses i samklang med en god samhällsekonomisk utveckling.

De motiv som låg till grund för riksdagens beslut i denna
fråga är i dag lika giltiga som tidigare. Utskottet ser därför
inte anledning att nu ompröva sitt tidigare ställningstagande
till ett kommunalt skattestopp. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet motionerna Fi32 (mp) och Sf3 (mp) yrkande 2.

Såsom anförs i propositionen är det dock befogat att på några
punkter komplettera de nuvarande föreskrifterna om begränsningar
i skatteuttaget. Utskottet har i sak inget att erinra mot
propositionens förslag i detta avseende. Utskottet tillstyrker
därför de föreslagna ändringarna i lagen om tillfällig
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt.

I propositionen föreslås att de nya bestämmelserna skall
tillämpas redan fr.o.m. den 8 november i år, dvs. dagen efter
det att propositionen överlämnades till riksdagen.
Bestämmelserna om ikraftträdandet överensstämmer med den
formulering som brukar användas när särskilda skäl påkallar att
en skatt eller statlig avgift får tas ut trots att motsvarande
lag ännu inte hunnit träda i kraft. Det nu aktuella ärendet
omfattas emellertid inte av förbudet mot retroaktiv skattelag.
Det är således, trots den valda formuleringen, här inte fråga om
någon sådan situation som förutsätts i RF 2:10 andra stycket.
Åtgärden motiveras i stället av att kommuner och församlingar
måste ges möjlighet att fatta beslut om utdebiteringen för år
1991 redan innan författningen har hunnit komma ut från trycket.
Utskottet har förståelse för dessa synpunkter. Förutsatt att
detta också blir riksdagens beslut talar således praktiska skäl
för att de nya bestämmelserna kan tillämpas även på sådana
beslut om 1991 års utdebitering som fattats före
ikraftträdandet. Med det anförda biträder utskottet således de i
propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fi32 och
1990/91:Sf3 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:56
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:608) om
tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt.
res. (mp)

Stockholm den 4 december 1990

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland
Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson (m), Lars
De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick
(mp), Sonia Karlsson (s) och Maria Hed (s).

Reservation

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar
med "Utskottet får" och på s. 3 slutar med "föreslagna
övergångsbestämmelserna" bort ha följande lydelse:

Utskottet får för egen del anföra följande. Såsom miljöpartiet
de gröna anför i motion Fi32 bör man arbeta för en stärkt
kommunal självstyrelse med egen beskattningsrätt. I likhet med
motionärerna anser utskottet att man måste kunna lita på omdömet
hos kommunernas väljare och ansvarsmedvetandet hos de
förtroendevalda i kommunerna. Flexibiliteten i ekonomin fordrar
dessutom att man vid omläggningar av kommuners och landstings
aktiviteter kan variera beskattningsuttaget. Ett exempel på den
stelbenthet som följer i spåren av det nuvarande skattestoppet
är att landstingen tvingas höja sjukvårdsavgifterna kraftigt
nästa år. Enligt utskottets mening borde landstingen ha frihet
att välja mellan skatt och avgift.

En begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt innebär i
praktiken ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. I RF 1:1
stadgas att all offentlig makt utgår från folket. Den svenska
folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och
lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och
parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

I RF 1:2 sägs det att det allmänna skall verka för att
demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden.

I RF 1:7 stadgas att det i riket finns primärkommuner och
landstingskommuner och att beslutanderätten i kommunerna utövas
av valda församlingar. I lagrummet föreskrivs också att
kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.

Av bestämmelserna framgår att Sverige skall styras efter
demokratiska principer samt att dessa principer skall ges större
betydelse och inte mindre.

Den kommunala självstyrelsen innebär att varje kommun själv
har beslutanderätten i fråga om skatter för sina angelägenheter.
Det kommunala skattestoppet kan sålunda i sig innebära en
allvarlig kränkning av såväl grundläggande demokratiska
principer som den kommunala rätten till självbestämmande. I
samband med ärendets tidigare behandling i riksdagen skrev
miljöpartiet de gröna i sin reservation (1989/90:FiU29, res. 7)
att man fann det "märkligt att regeringen presenterar ett så
långtgående förslag till inskränkning i den kommunala
självbestämmanderätten samtidigt som en ny kommunallag är under
utarbetande -- en lag vars syften bl.a. är att stärka den
kommunala självstyrelsen och demokratin".

I reservationen framhölls också att: "Lagrådets granskning av
det kommande skattestoppet grundar sig på regeringens förslag om
ett ettårigt stopp. Lagrådet konstaterar att ingripanden i den
kommunala skatterätten av den art det här är fråga om måste
användas med stor urskillning och varsamhet och att i ju högre
grad de innebär en faktisk begränsning av utrymmet för en kommun
att handha sina uppgifter, desto betänkligare blir åtgärden från
konstitutionell synpunkt. Inom vissa ramar blir gränsdragningen
en politisk snarare än en rättslig fråga." Miljöpartiet
konstaterade också att "det förslag som nu har förelagts
riksdagen innebär ett tvåårigt och inte ett ettårigt
skattestopp. Den tveksamhet som lagrådet redovisade måste gälla
i än högre grad för detta förslag".

Det kan visserligen finnas situationer av absolut
undantagskaraktär när skattestopp kan anses vara befogat. Det är
riktigt som lagrådet framhöll att det mera är en politisk fråga
än en rättslig. I det här fallet har riksdagen helt enkelt gått
för långt och överträtt gränsen. Det är inte enbart en politisk
fråga utan också en rättslig.

Lagen om skattestopp bör upphävas snarast. Ju längre tiden går
desto svårare blir ingreppet i den kommunala
självbestämmanderätten.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall
till motionerna Fi32 (mp) och Sf3 (mp) yrkande 2. Såsom anförs i
motionerna bör skattestoppet avvecklas och lagen (1990:608) om
tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt
upphävas.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fi32 och
1990/91:Sf3 yrkande 2 och med avslag på proposition 1990/91:56
i berörd del antar följande förslag till lag om upphävande av
lagen (1990:608) om tillfällig begränsning av kommuners rätt
att ta ut skatt

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1990:608) om tillfällig
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:608) om tillfällig
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1990.

Särskilda yttranden

1. Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:

Centern har tidigare motsatt sig det tvååriga kommunala
skattestoppet som vi ser som ett oacceptabelt ingrepp i den
kommunala beskattningsrätten. Vi har också ifrågasatt
effektiviteten i skattestoppet och pekat på den uppenbara risken
att kommunerna i stället tvingas höja avgifterna. I det
avseendet har vi blivit besannade genom de långtgående taxe- och
avgiftshöjningar som ett stort antal kommuner fattat beslut om
under hösten.

Att vi nu inte motsätter oss regeringens framlagda förslag
till ändringar sammanhänger med att lagändringarna syftar till
att underlätta för kyrkliga samfälligheter att bildas, ändras
eller upplösas samt att ge dessa möjlighet att anpassa
utdebiteringen av skatt till förändringarna.

2. Lars-Ove Hagberg (v) anför:

När riksdagen våren 1990 införde det kommunala skattestopppet
tog vänsterpartiet bestämt avstånd från åtgärden. För
vänsterpartiet är det självklart att kommunalskatterna måste
bromsas. Vi kan dock inte godta att kommunernas budgetunderskott
ökar. Skall krisen inom vård, omsorg, skola, kultur och
nödvändig service inte förvärras måste regeringen lägga fram ett
ekonomiskt stödpaket för kommunsektorn.

Vänsterpartiet har inte ändrat sin uppfattning i grundfrågan,
men vill trots det inte motsätta sig regeringens nu framlagda
förslag till ändringar eftersom det trots allt innebär en viss
uppmjukning i förhållande till tidigare regler.

Propositionens lagförslag
Bilaga