Ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

Betänkande 1990/91:LU14

Lagutskottets betänkande 1990/91:LU14

Ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1990/91
LU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet två lagförslag om ändringar
i lagen om internationell järnvägstrafik (proposition
1990/91:43). Det ena förslaget är föranlett av att
revisionsutskottet inom den Mellanstatliga organisationen för
internationell järnvägstrafik beslutat om vissa ändringar i
bihangen till 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik.
Det föreslås att dessa ändringar skall införlivas med svensk
rätt. Det andra lagförslaget innebär att framtida ändringar i
fördraget som beslutas av revisionsutskottet automatiskt skall
gälla som svensk rätt. Vidare behandlas en motion (mp) om avslag
på det sist nämnda lagförslaget.

Utskottet tillstyrker att riksdagen antar det först nämnda
lagförslaget samt att det andra förslaget antas som vilande.
Motionen avstyrks av utskottet. Ställningstagandet har föranlett
en reservation (mp).

Propositionen

I proposition 1990/91:43 föreslår regeringen
(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet att riksdagen
antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik,
2. lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik.

Motionen

Motion 1990/91:L15 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen avslår förslaget om att införa den nya 3a§ i
lagen om internationell järnvägstrafik.

Utskottet

Genom lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik har de
delar av 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik
(COTIF) som innehåller materiella bestämmelser om befordran av
passagerare och gods (bihangen A och B till fördraget)
införlivats med svensk rätt. Detta har skett genom föreskrifter
om att bihangen i deras franska lydelse skall tillämpas som
svensk lag, en lagstiftningsmetod som brukar kallas
inkorporering. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 maj 1985.
Vid samma tidpunkt blev fördraget gällande för Sverige.

Ändringar i COTIF kan i vissa hänseenden beslutas av ett
revisionsutskott inom Mellanstatliga organisationen för
internationell järnvägstrafik (OTIF), som bildades genom
fördraget. Revisionsutskottet är beslutsmässigt när majoriteten
av medlemsstaterna är företrädda. Om inte en tredjedel av
medlemsstaterna inom en viss tid har anmält invändning mot ett
beslut som fattats av revisionsutskottet, träder de beslutade
ändringarna i kraft för samtliga medlemsstater vid en bestämd
tidpunkt. En stat som vill undgå att bli bunden av ändringarna
måste säga upp fördraget.

Revisionsutskottet beslöt år 1989 om ändringar i bihangen A
och B till COTIF. Riksdagen har godkänt att Sverige inte skall
anmäla invändningar mot ändringarna (prop. 1989/90:120, bet.
LU40, rskr. 251). Inte heller någon annan medlemsstat har anmält
invändningar, och ändringarna träder därför i kraft den 1
januari 1991. Härefter har revisionsutskottet i maj 1990
beslutat om ytterligare ändringar i bihangen. Riksdagen har
nyligen (prop. 1990/91:12, bet. LU4, rskr. 2) godkänt att
invändning inte anmäls mot dessa ändringar.

I propositionen föreslås att de år 1989 beslutade ändringarna
nu införlivas med svensk rätt genom inkorporering. Lagändringen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

Förslaget föranleder inte några erinringar från utskottets
sida, och utskottet tillstyrker att det genomförs.

I propositionen föreslås vidare -- med hänvisning till
10kap. 5§ andra stycket regeringsformen (RF) -- att i lagen
om internationell järnvägstrafik införs en bestämmelse om att
framtida ändringar i bihangen A och B till COTIF som beslutas av
revisionsutskottet automatiskt skall gälla här i landet.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

Genom den nämnda bestämmelsen i RF har öppnats en möjlighet
för riksdagen att besluta om att framtida ändringar i en
internationell överenskommelse skall gälla som lag här i landet
under förutsättning att det i lag föreskrivits att också
överenskommelsen skall gälla som svensk rätt. Ett sådant beslut
får avse endast framtida ändringar av begränsad omfattning.
Riksdagens beslut skall i princip fattas i samma ordning som
gäller för grundlag men kan i brådskande fall fattas omedelbart
med kvalificerad majoritet.

I motion L15 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) yrkas avslag på
förslaget att framtida ändringar i COTIF automatiskt skall gälla
här i Sverige. Till stöd för yrkandet framhåller motionärerna
att det inte kan godtas att ett internationellt organ skall
kunna bestämma om regler som skall gälla i Sverige utan
möjlighet för riksdagen att påverka lagstiftningen.

Utskottet vill för sin del framhålla att enligt nu gällande
ordning det i praktiken krävs två beslut av riksdagen vid varje
ändring i COTIF som antagits av revisionsutskottet. Sålunda har
riksdagen först att ta ställning till frågan huruvida Sverige
skall anmäla invändning mot en beslutad ändring. Sedan klarhet
vunnits i frågan huruvida ändringen kommer att träda i kraft
skall riksdagen införliva ändringen med vår nationella lag.
Detta förfarande är onekligen omständligt, och erfarenheterna
från riksdagsbehandlingen av de ändringar i COTIF som genomförts
år 1989 och 1990 visar att tidsmarginalerna för
riksdagsbehandlingen ofta är knappa. Utskottet ser det därför
som en praktisk fördel om framtida ändringar i COTIF som
beslutas av revisionsutskottet kan gälla som svensk lag utan
särskilt beslut av riksdagen i varje enskilt fall.
Utskottet vill också framhålla att riksdagens möjligheter att
påverka den närmare utformningen av de civilrättsliga reglerna
för internationella järnvägstransporter är ytterligt begränsade
för att inte säga obefintliga, sedan revisionsutskottet med
erforderlig majoritet väl fattat ett beslut om ändring i COTIF.
Som tidigare nämnts krävs det att minst en tredjedel av
medlemsstaterna anmäler invändning mot en ändring som beslutats
av revisionsutskottet för att ändringen inte skall träda i
kraft. Om inte antalet invändningar blir tillräckligt stort
återstår för Sverige endast att uppfylla sin folkrättsliga
förpliktelse att införliva ändringen med svensk rätt eller att
säga upp fördraget i dess helhet. Den omgång som det nuvarande
förfarandet innebär står således inte i rimlig proportion till
riksdagens möjligheter att utöva inflytande.

Till saken hör även att -- som redan nämnts -- en tillämpning
av 10kap. 5§ RF förutsätter att det endast är fråga om
framtida ändringar, som är av begränsad omfattning. Av
propositionen framgår (s. 27) att lagrådet ägnade särskild
uppmärksamhet åt spörsmålet huruvida de ändringar som enligt
fördraget kan beslutas av revisionsutskottet är sådana att detta
grundläggande krav blir tillgodosett. Lagrådet har därvid funnit
att förutsättningarna för en tillämpning av bestämmelsen i
regeringsformen är uppfyllda. I anslutning härtill vill
utskottet understryka att ett bifall till förslaget i
propositionen inte innebär att riksdagen för all framtid
avhänder sig lagstiftningsmakten på det aktuella området. Skulle
det mot förmodan visa sig att otillfredsställande resultat
uppkommer har riksdagen alltid möjlighet att ingripa
lagstiftningsvägen och upphäva regeln om att revisionsutskottets
ändringsbeslut skall gälla här i landet.

På anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till den
föreslagna lagändringen och avstyrker bifall till motionen. I
likhet med departementschefen anser utskottet att det inte finns
anledning att frångå den beslutsordning som normalt skall
tillämpas vid denna typ av lagstiftning. Den föreslagna
ändringen i lagen om internationell järnvägstrafik bör därför
antas genom två likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande
riksdagsval.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslaget 1

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik,

2. beträffande lagförslaget 2

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L15 som vilande
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1985:193)
om internationell järnvägstrafik.
res. (mp)

Stockholm den 22 november 1990

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Gustafsson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s),
Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s),
Lena Boström (s), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c),
Elisabeth Persson (v), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s),
Gunilla Andersson (s) och Charlotte Cederschiöld (m).

Reservation

Lagförslaget 2 (mom. 2)

Elisabet Franzén (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "mellanliggande riksdagsval"
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör den nämnda bestämmelsen i RF
tillämpas med stor försiktighet eftersom den innebär att
riksdagen avhänder sig lagstiftningsmakten till ett
internationellt organ. Den bör därför utnyttjas endast i fall då
det står fullständigt klart att framtida ändringar av en
internationell överenskommelse är sådana att parlamentarisk
insyn i och inflytande över lagstiftningen kan undvaras. Så är
uppenbarligen inte fallet med de ändringar som
revisionsutskottet har behörighet att besluta om enligt 1980 års
överenskommelse. Lagrådet har sålunda i sitt yttrande framhållit
att vissa ändringar kan komma att få beaktansvärd materiell
betydelse. Att under dessa förhållanden låta revisionsutskottets
beslut om ändringar automatiskt bli gällande som lag här i
landet är inte godtagbart och skulle enligt utskottets mening
skapa ett farligt prejudikat. Ett bifall till den nu aktuella
propositionen kan då åberopas till stöd för att andra
internationella överenskommelser, där än mer betydelsefulla
svenska intressen står spel, skall automatiskt gälla i Sverige.
Vad som framstår som betänkligt med den i propositionen
föreslagna ordningen är också -- som berörs i motionen -- att
beslutsordningen i revisionsutskottet är sådan att en minoritet
av medlemsstaterna kan genomföra ändringar vilka blir gällande
trots att man från svensk sida har motsatt sig dem.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte ställa sig
bakom förslaget i propositionen. Utskottet tillstyrker således
bifall till motionen.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande lagförslaget 2
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L15 avslår
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik.

I proposition 1990/91:43 framlagda lagförslag
Bilaga