Ändring i konkurrenslagen m.m.

Betänkande 1997/98:NU9

Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU09

Ändringar i konkurrenslagen m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
NU9
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1997/98:130 om ändringar i konkurrenslagen (1993:20) m.m.,
dels två motioner som väckts med anledning av propositionen,
dels - helt eller delvis - sju motioner från allmänna motionstiden.

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till förändringar i
vissa bestämmelser i konkurrenslagen. I propositionen föreslår regeringen bl.a.
att instansordningen ändras när det gäller Konkurrensverkets beslut om
undantag, icke-ingripandebesked och ålägganden enligt konkurrenslagen.
Innebörden i detta är att ett överklagande inom dessa områden i fortsättningen
skall riktas till Marknadsdomstolen. Andra förslag till ändringar gäller s.k.
automatiska undantag, Konkurrensverkets undersökning m.m. Vidare föreslås en
ändring i sekretesslagen som innebär förstärkt sekretesskydd i domstol för
uppgifter i mål och ärenden enligt konkurrenslagen. Lagändringarna föreslås
träda i kraft den 1 juli 1998.
I ett antal motioner begärs att en effektivare konkurrenspolitik skall
införas. Yrkandena tar sikte på att bestämmelser skall införas i
konkurrenslagen som undanröjer möjligheter till en s.k. osund priskonkurrens
och gynnande av kommunal verksamhet i förhållande till privata producenter inom
t.ex. vård, skola och omsorg. Utskottet avstyrker dessa yrkanden med hänvisning
bl.a. till att regeringen nyligen tillsatt Rådet för konkurrens på lika villkor
mellan offentlig och privat sektor. De aktuella motionsyrkandena följs upp i en
reservation (m, c, fp, kd). Övriga motionsyrkanden med begäran om ändringar av
konkurrenslagen för att möjliggöra regionalpolitiska hänsynstaganden respektive
uppbrytning av företagskoncentrationer avstyrks likaså av utskottet. Yrkandet i
den sistnämnda frågan följs upp i en reservation (v).

Propositionen

I proposition 1997/98:130 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),
2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagförslagen återges i bilaga.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:
1997/98:N13 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen på konkurrenspolitiken,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
ändringen av marknadsbegreppet inte är avsett att medföra någon förändring av
lagtillämpningen.
1997/98:N14 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
marknadsbegreppet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Konkurrensverkets ställning,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
genomförande av förslagen i Underprissättningsutredningens betänkande.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1997/98:Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (12) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna
för konkurrenspolitiken.
1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (17) att
riksdagen beslutar om sådan ändring i konkurrenslagen att monopolliknande
företag kan delas enligt vad som sägs i motionen.
1997/98:T217 av Karl Hagström m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (4) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att se över konkurrenslagstiftningen så att den inte utgör ett hinder för en
effektiv regionalpolitik.
1997/98:N202 av Margareta E Nordenvall och Anna Åkerhielm (båda m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att konkurrenslagen görs
tillämplig på alla tjänster inom sjukvård, skola och utbildning i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1997/98:N271 av Karin Falkmer m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av konkurrenslagen.
1997/98:N274 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
effektivare konkurrenspolitik.
1997/98:N309 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen av konkurrenspolitiken.

Utskottet

Bakgrund
Den 1 juli 1993 trädde konkurrenslagen (1993:20) i kraft (prop. 1992/93:56,
bet. NU17). I november 1995 tillkallades en särskild utredare (f.d.
regeringsrådet Lars Jonson) med uppdrag att kartlägga och sammanställa
erfarenheterna av den nya konkurrenslagen. Utredningen, som antog namnet
Konkurrenslagsutredningen, redovisade i februari 1997 det nämnda uppdraget
genom betänkandet Konkurrenslagen 1993-1996 (SOU 1997:20).
Regeringen har vidare i februari 1997 gett Konkurrenslagsutredningen
tilläggsdirektiv (dir. 1997:38). Enligt dessa skall utredaren göra en översyn
av konkurrenslagens regler om prövning av företagsförvärv rörande regelverkets
avgränsning, konstruktion och funktion. Som underlag för prövningen skall
utredaren bl.a. ha EG-reglerna om kontroll av företagskoncentrationer. Dessa
regler är för närvarande under översyn. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag
senast den 30 juni 1998.
I olika sammanhang har frågan huruvida konkurrenslagen i tillräcklig grad ger
utrymme för de små företagens behov av att kunna samarbeta aktualiserats. Denna
fråga utreds på regeringens uppdrag av en interdepartemental arbetsgrupp.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1998.

Allmänt om regeringens förslag
Konkurrenslagsutredningen pekar på att det finns ett behov av vissa
förändringar i konkurrenslagen i syfte bl.a. att underlätta lagtillämpningen.
Utredaren menar att konkurrenslagen behöver förtydligas och förenklas i vissa
avseenden. Konkurrensfrågor måste bli föremål för en snabbare och effektivare
prövning än som sker i dag. Det är, anför utredaren, en prioriterad
rättssäkerhetsfråga att företagen skall kunna få snabba besked samt att praxis
utbildas som underlättar företagens bedömning av rättsläget.
Regeringen föreslår därför flera ändringar i regelsystemet. I förslaget ingår
att instansordningen ändras när det gäller Konkurrensverkets beslut om
undantag, icke-ingripandebesked och ålägganden enligt konkurrenslagen.
Förslaget innebär att dessa beslut skall överklagas till Marknadsdomstolen. Den
nuvarande ordningen med två domstolsinstanser - Stockholms tingsrätt och
Marknadsdomstolen - behålls för bl.a. frågor om konkurrensskadeavgift,
kvarstad, särskild undersökning och företagsförvärv.
Andra förslag till ändringar rör reglerna i konkurrenslagen om s.k.
automatiska undantag, Konkurrensverkets undersökning m.m. Vidare föreslås en
ändring i sekretesslagen (1980:100) som innebär förstärkt sekretesskydd i
domstol för uppgifter i mål och ärenden enligt konkurrenslagen. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.
Innan utskottet tar upp förslagen i propositionen behandlas vissa motions-
yrkanden om inriktningen av konkurrenspolitiken.

Inriktningen av konkurrenspolitiken

Motionerna
I motion 1997/98:T217 (s) yrkas att konkurrenslagstiftningen skall ses över så
att den inte utgör ett hinder för en effektiv regionalpolitik. Motionärerna
anser att den politiska styrningen av uppbyggnaden av landets infrastruktur
måste återupprättas. Om staten återtar det politiska greppet över
infrastrukturen blir det mindre lönsamt att "plocka russinen ur kakan", utan
att de fördelar som konkurrensen kan ge går förlorade, lyder budskapet.
En vital konkurrens skärper effektiviteten och ökar välståndet, anförs det i
motion 1997/98:Fi205 (m). Insatser för att främja konkurrensen är ett viktigt
inslag i en politik som gör Sverige mer utvecklingskraftigt. I motionen
framhålls att det är framför allt inom områden av monopoliserad kommunal
tjänsteverksamhet som mycket skulle kunna vinnas genom en målmedveten
konkurrensutsättning. Skolan och vården skulle kunna göras bättre om fler fick
delta med sitt kunnande. I princip all verksamhet som inte är
myndighetsutövning bör utsättas för konkurrens, hävdar motionärerna. De menar
att kommunerna skall koncentrera sig på kärnuppgifterna och inte på
affärsverksamhet. Motionärerna anser att de kommunalt anställda bör få
möjlighet att själva ta över verksamheten när den privatiseras, vilket skapar
kontinuitet. Förändringsprocessen bör dock ske med stor varsamhet. Syftet är,
uttalas det, att konkurrensutsättningarna och privatiseringarna skall leda till
fördelar för alla.
I motion 1997/98:N14 (m) framhålls att en fungerande konkurrenslagstiftning
kräver en effektiv myndighetsutövning och tillsynsverksamhet. För att
Konkurrensverket även i fortsättningen skall kunna ansvara för detta på ett bra
sätt krävs att verket har en stark ställning som fristående myndighet med stor
integritet. Motionärerna begär därför att riksdagen särskilt skall markera
vikten av detta. I motionen efterfrågas vidare en förstärkning av
konkurrensrätten inom flera områden. Kritik riktas mot regeringen för att den
inte har förverkligat förslagen från den s.k. Underprissättningsutredningen i
betänkandet Konkurrens i balans (SOU 1995:105). Syftet med
Underprissättningsutredningens förslag var, påpekar motionärerna, att minimera
problemen med osund konkurrens från skattefinansierad offentlig
näringsverksamhet. Frågeställningen är enligt motionärerna fortfarande aktuell.
I motionen hävdas att konkurrensproblemen som är kopplade till kommunal
näringsverksamhet inte har minskat i omfattning. I motionen begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att förslagen i betänkandet Konkurrens i
balans bör genomföras omgående.
Enligt vad som sägs i motion 1997/98:N271 (m) är den konkurrensutsatta
sektorn i Sverige för liten och en bidragande orsak till ekonomins bristande
växtkraft. Motionärerna hävdar att omkring tre fjärdedelar av ekonomin har
stått vid sidan av full internationell konkurrens. Onödiga och krångliga regler
har hämmat marknadstillträde för småföretagen inom en rad sektorer och därmed
hindrat konkurrens. I motionen uppges att bank- och försäkringsbolagen, liksom
livsmedelsgrossisterna, länge har saknat internationella konkurrenter i
Sverige. Den sammantagna effekten är, sägs det, högre priser för konsumenterna
och en sämre fungerande ekonomi. Enligt motionärerna kostar den dåligt
fungerande konkurrensen årligen det svenska folkhushållet omkring 180 miljarder
kronor. I motionen diskuteras också konkurrensläget inom den offentliga
sektorn. Motionärernas uppfattning är att frånvaro av konkurrens inom denna
sektor har bidragit till höga kostnader och bristande förnyelse. I motionen
anförs att en ökad konkurrens på områden med offentliga monopol medför att
servicen blir mer varierad och bättre anpassad till medborgarnas önskemål samt
att den kan ges med fortsatt hög kvalitet men till lägre kostnader. Enligt
motionärerna riktar sig drygt hälften av alla anmälningar till Konkurrensverket
mot kommuner, landsting och statliga organ.
Ett liknande tema tillkännages i motion 1997/98:N202 (m). Här sägs att
konkurrenslagens intentioner - att möjliggöra konkurrens på lika villkor för
att stimulera kvalitet och utveckling - också borde omfatta sjukvårdstjänster
samt skol- och utbildningsväsendet. Motionärerna finner det därför angeläget
att konkurrenslagen görs tillämplig såväl på alla sjukvårdstjänster som på alla
tjänster inom skola och utbildning.
I motion 1997/98:N309 (fp) hänvisas till genomförda studier av
konkurrenssituationen i Sverige. Undersökningarna pekar på, sägs det, att en
stor del av de problem som kännetecknat svensk ekonomi under de senaste
decennierna - snabba kostnadsstegringar, hög inflation, svag
produktivitetsutveckling och svag ekonomisk tillväxt - kan förklaras av brister
i konkurrensen. Lika entydigt, anför motionärerna, som brister i konkurrensen
ringas in som ett av de mest grundläggande problemen i svensk ekonomi,
rekommenderar studierna skärpta konkurrensregler, avregleringar och ökad
importkonkurrens. Den konsekventa storföretagspolitiken i Sverige har, lyder
budskapet, skapat marknader där småföretag och nya entreprenörer möter stora
svårigheter att ta sig in. Motionärerna menar också att ingen hänsyn tagits
till riskerna för konsumenterna, i form av minskad inhemsk konkurrens och
monopolmissbruk, som utvecklingen fört med sig.
Folkpartiet liberalerna har i tidigare motioner till riksdagen föreslagit
omfattande åtgärder för att komma till rätta med konkurrensproblem, påpekas det
i motion 1997/98:N13 (fp). Det handlar bland annat om att så långt som möjligt
undanröja olika former av etableringshinder för företagandet, att avveckla
statliga och kommunala bolag, att konkurrensutsätta offentliga verksamheter och
att avveckla det selektiva företagsstödet. Motionärerna begär att riksdagen i
ett tillkännagivande till regeringen skall uttala att en ny inriktning på
konkurrenspolitiken kommer att medföra betydande samhällsekonomiska vinster.
En ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens, anförs det i
motion 1997/98:N274 (kd). Konkurrenslagen bör skärpas och övervakningen bli
effektivare; monopol och oligopol, både privata och offentliga, skall
motverkas. I motionen anges att det i dagläget finns ca 2 000 kommunala bolag.
Motionärernas uppfattning är att konkurrensen mellan dessa bolag och de privata
är osund. Även här hänvisas till att drygt hälften av alla anmälningar till
Konkurrensverket riktar sig mot kommuner, landsting och statliga organ.
Motionärerna betecknar konkurrenssituationen som snedvriden och svår att komma
åt med nuvarande lagstiftning. I motionen åberopas konkurrenslagens
bestämmelser om underprissättning. Den tolkning som motionärerna gör är att om
dessa föreskrifter i lagen skall kunna tillämpas krävs att aktören har en
dominerande ställning på marknaden och att syftet med sådan prissättning är att
slå ut konkurrenter.

Vissa kompletterande uppgifter
I ett betänkande våren 1997 om vissa konkurrensfrågor (bet. 1996/97:NU9)
framhöll utskottet (s. 16) vikten av en väl fungerande konkurrens. Utskottet
kunde konstatera att offentliga regleringar i form av tvingande lagstiftning,
och som leder till konkurrensbegränsande förfaranden mellan avtalsparter, inte
kan angripas med stöd av konkurrenslagen. Allmänt sett ville utskottet
understryka betydelsen av att de statliga konkurrensvårdande myndigheterna och
även ansvariga kommunala förvaltningar utövar sådan tillsyn att
konkurrenssnedvridande förfaranden påtalas och åtgärdas. I detta sammanhang
hänvisade utskottet till ett konkurrenspolitiskt program som Svenska
Kommunförbundet tagit fram och som enligt utskottets mening kunde innebära att
genomlysningen i det kommunala förfarandet ökar och skapar förutsättningar för
att nå en bättre och rättvis konkurrens. En sådan konkurrens skall, uttalade
utskottet, vara ett verktyg för att stimulera att nya företag - oavsett ägare
eller associationsform - startas så att ny sysselsättning kan skapas.
I en reservation (m, c, fp, kd) argumenterades för att de stora offentliga
monopolen som i dag svarar för tjänsteproduktionen inom sjukvård, skola,
åldringsvård etc. skall öppnas upp så att en privat tjänsteproduktion inom
dessa områden skyndsamt kan utvecklas. Vidare betonade reservanterna betydelsen
av att konkurrensbegränsande förfaranden från olika kommunala aktörers sida
påtalas och åtgärdas.
Regeringen beslutade i december 1997 att inrätta Rådet för konkurrens på lika
villkor mellan offentlig och privat sektor (ordförande: f.d.
förhandlingsdirektör Lars Ahlvarsson). Enligt direktiven (dir. 1997:145) för
rådet skall uppgiften vara att, med beaktande av de olika grundförutsättningar
som gäller för offentlig och privat sektor, söka undanröja konkurrenskonflikter
mellan sektorerna. Rådet skall både analysera klagomål och formulera generella
och långsiktiga spelregler på området. I rådets arbete kommer
konkurrenssnedvridande prissättning att ägnas särskilt intresse. Med
utgångspunkt i de erfarenheter rådet fortlöpande får av förhållandena på
marknaden skall en samlad bild förvärvas om vad som kan vara en osund
konkurrens. Med detta som underlag skall rådet diskutera principiella
konkurrensfrågor, sprida information om goda exempel på en väl fungerande
konkurrens och söka nå en samsyn för framtiden om hur de långsiktiga
spelreglerna på området bäst formuleras. Rådet skall beakta att
förutsättningarna för konkurrens skiljer sig åt i olika delar av landet. Rådet
skall bedriva sin verksamhet under tre år och fortlöpande informera om
resultatet av sitt arbete. Senast den 31 december 2000 skall rådet redovisa
sina samlade erfarenheter och de resultat som uppnåtts. Om det finns behov får
rådet lämna förslag till ytterligare åtgärder som rådet kan bedöma motiverade.
För den kommunala sektorn gäller att kommunerna inom ramen för den kommunala
självstyrelsen har att avgöra hur långt de vill gå i konkurrensutsättning. I
boken Kommunala driftentreprenader - utgiven av Svenska Kommunförbundet (1997)
- behandlas förutsättningar och riktlinjer för konkurrensutsättning inom äldre-
och handikappomsorg, skola, fritid och kultur. Avsikten med publikationen är
att den skall tjäna som stöd och fungera som handbok för förtroendevalda och
tjänstemän inför och under det förändringsarbete som kan leda till
konkurrensutsättning och upphandling av driftentreprenader inom de angivna
områdena. I boken sägs att det kommunala intresset för driftentreprenader och
andra alternativa driftsformer har ökat. Vissa uppgifter om alternativa
driftsformer lämnas. När det gäller grupper med s.k. särskilt boende bor 8 % av
den berörda gruppen i bostäder som drivs av entreprenörer. Cirka 4 % av
hemtjänsten drivs i alternativ form. Mellan 2 och 3 % av eleverna inom
grundskolan, särskolan och gymnasieskolan går i friskolor. Omkring 12 % av
daghemsverksamheten och 4 % av fritidshemmen drevs år 1994 i alternativa
former. Inom fritidsområdet ombesörjs omkring 20 % av de kommunalt ägda
fritidsanläggningarna i alternativa driftsformer. Det sägs också att renodlad
privatisering, dvs. avveckling av det kommunala huvudmannaskapet för en
tidigare kommunalt finansierad verksamhet, är en marginell företeelse i det
kommunala förändringsarbetet. Privatisering i sin egentliga betydelse är,
enligt Kommunförbundet, juridisk möjlig endast i fråga om verksamheter inom den
fakultativa (frivilliga) sektorn: kultur, fritid, bibliotek, energi och
bostadsförsörjning m.m.
En uppföljning pågår av det konkurrensprogram som Kommunförbundet antog år
1993. I en första etapp har en kartläggning genomförts i syfte att fånga
förekomst och omfattning av alternativa driftsformer inom de s.k. mjuka
sektorerna. En rapport om resultatet av kartläggningen är för närvarande
föremål för remissbehandling. Avsikten är att under hösten 1998 i en andra
etapp belysa effekter och erfarenheter av alternativ drift.
Definitionen enligt sistnämnda rapport på vad som skall anses vara en
alternativ driftsform är att det är en verksamhet som tidigare drivits, eller
som skulle kunna drivas, i förvaltningsform men som numera drivs av någon annan
än kommunen, i regel en privaträttslig organisation, och som helt eller delvis
finansieras av kommunen. I kartläggningen görs en genomgång av alternativa
driftsformer i bl.a. barnomsorg, grundskola, vuxenutbildning,
måltidsverksamhet, gymnasieskola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg och
kultur/fritid. Kartläggningen visar att inom individ- och familjeomsorg är
förekomsten av alternativa driftsformer störst med en andel som anges till ca
13 %. För både grundskola och gymnasium svarar alternativen för ca 2,5 %. Av
drygt 1,1 miljoner skolmåltider beräknas alternativen svara för ungefär 8 %.
Inom barnomsorgen svarade den alternativa driften för ca 8 % av platserna. I
rapporten görs bedömningen att inom de flesta av de aktuella områdena kommer
andelen för alternativ drift att öka. Det nämns också att det inom ca 20
kommuner finns politiska beslut om att verksamheter skall överföras till
alternativa former.
I juli 1995 tillsatte regeringen en delegation för samverkan mellan offentlig
och privat hälso- och sjukvård (ordförande: riksdagsledamoten (s) Iréne
Vestlund). I december 1997 avlämnade delegationen sitt slutbetänkande Klara
spelregler - en förutsättning för samverkan mellan offentlig och privat hälso-
och sjukvård (SOU 1997:179). I rapporten nämns (s. 195) att delegationen har
begärt att Konkurrensverket skall göra en sammanställning av inkomna klagomål
inom hälso- och sjukvårdsområdet under de senaste två åren. Genomgången av
ärendena visar, menar delegationen, att det är svårt att tillämpa
konkurrenslagen på dessa områden. Själva beslutet att en verksamhet skall
upphandlas är ett myndighetsbeslut som i sin tur bygger på politiska beslut. I
dessa beslut är inte konkurrenslagen tillämplig. En av delegationens slutsatser
(s. 196) är att konkurrenslagen är ett trubbigt instrument när det gäller att
komma till rätta med bristande producentneutralitet inom stat och kommun.
Delegationen finner det olyckligt att konkurrenslagen inte kan fungera som ett
stöd för att utvecklingen av alternativa driftsformer stimuleras, men välkomnar
med tillfredsställelse att regeringen tillsatt det nyssnämnda Rådet för
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. I betänkandet
föreslår delegationen också (s. 216) att det träffas en överenskommelse mellan
regeringen och Landstingsförbundet om en målsättning att minst 25 % av all
öppenvård inom respektive landsting och vårdgivarkategori bör bedrivas som
personliga etableringar enligt vårdavtal eller bli föremål för upphandling i
syfte att stimulera uppkomsten av alternativa driftsformer. Delegationen
betonar att det är sjukvårdshuvudmännen själva som avgör avvägningen av
omfattningen mellan enskilda vårdgivare och entreprenadlösningar där den
landstingsdrivna verksamheten kan vara en bland flera anbudsgivare. Förslagen
från delegationen har nyligen remissbehandlats, och arbetet med att
sammanställa svaren pågår för närvarande i Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande
Utskottet vill återigen framhålla betydelsen av en väl fungerande konkurrens
med hänvisning till den vikt en sådan har för den svenska ekonomin. Av den nyss
lämnade redogörelsen framgår att en rad processer nu är i gång som sammantaget
syftar till att åstadkomma en väsentligt förbättrad konkurrenssituation under
de närmaste åren. Kommunförbundets uppföljning av konkurrensprogrammet visar på
att de alternativa driftsformernas ställning på de kommunala marknaderna har
stärkts. Vidare vill utskottet uttrycka sin tillfredsställelse över det
konkurrensövervakande samråd som kommer att äga rum hos det nybildade rådet för
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. Även om rådet
saknar sanktionsmöjligheter mot de aktörer som uppträder uppenbart
konkurrensvidrigt på olika marknader är det utskottets fasta övertygelse att
rådets ställningstaganden snabbt kommer att få en märkbar normerande verkan på
beteendet. Det finns anledning att med stor uppmärksamhet följa rådets arbete.
Utskottet vill understryka att syftet med konkurrenslagen är att förhindra
konkurrensbegränsningar. Lagen är tillämplig på alla typer av
näringsverksamheter som bedrivs på en konkurrensutsatt marknad, oavsett om det
är fråga om privat eller offentlig verksamhet. Konkurrenslagen är däremot inte
ett instrument för att avgöra vilka verksamheter som skall bedrivas i
konkurrens. Denna fråga avgörs i annan lagstiftning, framför allt i de lagar
som berör obligatoriska verksamheter inom kommuner och landsting. De
konkurrensbegränsningar som är innebörden i sådana bestämmelser, eller som
följer av en tillämpning av regelverken på grundval av politiska beslut, är en
konsekvens av att tyngre skäl talar för att det allmänna både producerar och
finansierar sådana tjänster.
Emellertid ser utskottet goda skäl att utanför denna sektor upprätthålla och
skärpa konkurrenstrycket. Syftet med sådan konkurrens är, enligt utskottets
mening, att den skall vara ett verktyg för att åstadkomma bästa service till
lägsta möjliga kostnad oavsett ägare eller associationsform. Utskottet vill
erinra om att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98: 150
s. 29) meddelar sin avsikt att i en skrivelse till riksdagen eller i annat
lämpligt sammanhang ta upp frågan om konkurrenspolitikens inriktning.
Med anledning av det aktuella yrkandet i motion 1997/98:T217 (s) vill
utskottet framhålla att om det av regionalpolitiska skäl finns anledning införa
t.ex. avgifter för att finansiera verksamhet i glesbygd måste detta lagregleras
i särskild ordning. Ett sådant avgiftssystem har t.ex. nyligen övervägts på
postområdet, men införs inte nu. Om sådana regler skulle införas har det
karaktären av en speciallagstiftning som måste beaktas vid tillämpningen av
konkurrenslagen. Denna typ av frågor kan enligt utskottets mening inte hanteras
genom ändringar i konkurrenslagen.
Med det sagda avstyrker utskottet samtliga i denna del aktuella
motionsyrkanden.

Marknadsbegreppet

Propositionen
I propositionen föreslås att ?den svenska marknaden? ersätts med ?marknaden? i
de bestämmelser i konkurrenslagen som reglerar förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete (6 §), förbudet mot missbruk av en dominerande
ställning (19 §) och prövningen av företagsförvärv (34 §). I samtliga dessa
delar av lagen har prövningen av vad som skall anses vara den relevanta
marknaden betydelse, framhålls det.
Regeringen påpekar i propositionen (s. 25) att förändringen i fråga om
marknadsbegreppet utgör ett redaktionellt förtydligande av att det här handlar
om den relevanta marknaden. I propositionen hänvisas till att enligt förarbeten
till konkurrenslagen innebär uttrycket ?den svenska marknaden? att det krävs
att konkurrensen på den svenska marknaden berörs för att förbud skall råda för
avtal etc. Vidare uttrycks bl.a. att det därvid saknar betydelse om de
inblandade företagen har sitt säte i Sverige eller utomlands. Det avgörande är
att effekten av det konkurrensbegränsande avtalet etc. måste inträda på den
svenska marknaden. Det uttalas att den närmare avgränsningen av lagens
tillämpningsområde i det här avseendet får överlämnas till rättstillämpningen
och att praktiska och folkrättsliga regler sätter en gräns för
extraterritoriell tillämpning av nationell lag. Regeringens uppfattning är - i
likhet med Konkurrenslagsutredningen - att det blir tydligare att det är fråga
om den relevanta marknaden om konkurrenslagens regler formuleras så att de
avser konkurrensen på ?marknaden?.

Motionerna
I motion 1997/98:N14 (m) erinras om att Konkurrenslagsutredningen har
aktualiserat några mindre förenklingar och förtydliganden av lagstiftningen och
som återfinns i den framlagda propositionen. Motionärerna välkomnar dessa
förändringar, men vill tillfoga ett par preciseringar. I samband med att
marknadsbegreppet i bl.a. 6 § konkurrenslagen ändras från "den svenska
marknaden" till "marknaden" bör riksdagen, sägs det, markera att denna
förändring av marknadsbegreppet inte får leda till en försvagad lagtillämpning.
Ett liknande budskap framförs i motion 1997/98:N13 (fp). Motionärernas
uppfattning är att den föreslagna förändringen av marknadsbegreppet i praktiken
riskerar att försvaga konkurrenslagen. När någon form av konkurrensbegränsning
och dess effekter skall avgöras ( med stöd av svensk lag - är det naturligt att
betrakta marknaden i de svenska konsumenternas perspektiv. I motionen påpekas
att när företag möter konkurrens på utländska marknader kommer detta inte
alltid svenska konsumenter till godo. Budskapet i motionen är att eftersom
förslaget inte är avsett att leda till någon förändring av lagtillämpningen med
dess utgångspunkt i det svenska konsumentperspektivet bör riksdagen också
tydligt markera detta.

Vissa kompletterande uppgifter
Konkurrenslagsutredningen konstaterade (s. 101) att med ledning av inkomna
synpunkter på konkurrenslagen framstår svårigheterna att bedöma vad som är
relevant marknad och företagens andel därav som en väsentlig olägenhet. I
utredningens författningskommentarer (s. 230) hänvisas till ett uttalande från
Sveriges Industriförbund där det sägs att den relevanta marknaden är ett
ekonomiskt begrepp och att i det enskilda fallet kan denna marknad vara större
än den svenska marknaden. Utredningen ansåg att marknadsbegreppet bör användas
på ett klarare sätt i konkurrenslagen. Den tolkning som utredningen gör är att
uttrycket ?den svenska marknaden? synes i de aktuella paragraferna vara
liktydigt med det svenska territoriet och närmast ha till syfte att avgränsa
området för svensk jurisdiktion. Det påpekas att uttrycket inte förekom i den
tidigare konkurrenslagen (1982:729) som i stället angav att lagen gällde
konkurrensbegränsningar ?med verkan inom landet?. Utredningens slutsats var att
marknaden i de aktuella bestämmelserna används som ett annat begrepp än det
ekonomiskt-konkurrensrättsliga begreppet relevant marknad. Enligt utredningens
uppfattning vore det klarare om konkurrenslagens regler formulerades så, att de
avser konkurrensen på ?marknaden?, vilket då automatiskt innebär den i
sammanhanget relevanta marknaden. Denna kan geografiskt vara det svenska
territoriet eller ett större eller mindre område än detta. Ty, anförde
utredningen, i den mån formuleringen ?den svenska marknaden? kan anses fungera
som en allmän avgränsning av konkurrenslagens tillämpningsområde torde den
funktionen kunna avvaras. Denna avgränsning följer av folkrättsliga regler och
den s.k. effektprincipens tillämpning i svensk konkurrensrätt, dvs. att svensk
lag enbart kan tillämpas inom landets gränser och att den effekt på marknaden
som svenska myndigheter har att bedöma gäller påverkan på den svenska
marknaden.

Utskottets ställningstagande
I motionerna 1997/98:N14 (m) och 1997/98:N13 (fp) uttrycks farhågor för att den
av regeringen föreslagna ändringen i nyssnämnda delar av konkurrenslagen kan
leda till en försvagad lagtillämpning som inte kommer svenska konsumenter till
del. Utskottet konstaterar att det är fråga om en ändring vars syfte är att
åstadkomma en större begreppslig harmonisering mellan den prövning som faktiskt
görs och lagtexten. I denna del vill utskottet hänvisa till Konkurrensverkets
remissvar över Konkurrenslagsutredningen, där det bl.a. sägs att vid prövningen
av ett företags dominans beaktas i praktiken förhållanden på vidare geografiska
marknader än Sverige utan att man för den skull behöver avgränsa en relevant
geografisk marknad, sett i konkurrenslagens konsumentperspektiv, till något
större område än Sverige. Konkurrensverket utgår från att de föreslagna
förändringarna inte avses leda till någon faktisk förändring av
lagtillämpningen med dess utgångspunkt i det svenska konsumentperspektivet.
Utskottet vill framhålla att en försvagad lagtillämpning inte får ske med
anledning av förändringen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändring i här berörda delar av
konkurrenslagen. Det sagda torde också undanröja den oro som motionärerna fört
till torgs i denna fråga. Något särskilt uttalande av riksdagen är därmed inte
behövligt. Med det sagda avstyrker utskottet de två motionerna i här berörda
delar.

Uppbrytning av företagskoncentrationer

Propositionen
I propositionen hänvisar regeringen till att förslag om en lagregel som ger
möjlighet att bryta upp företagskoncentrationer har prövats i samband med såväl
1982 års som 1993 års konkurrenslagstiftning. Regeringen konstaterar att
utredningens bedömning är att inga erfarenheter talar för att frågan om
uppbrytning av företag bör bedömas annorlunda nu än som skett i tidigare
lagstiftningsärenden. Mot den bakgrunden är det regeringens bedömning att någon
sådan regel inte heller nu bör införas i konkurrenslagstiftningen.

Motionen
I Sverige har vi - till skillnad från exempelvis Förenta staterna - ingen lag
som gör det möjligt att bryta upp marknadsdominerande företag, konstateras det
i motion 1997/98:Fi209 (v). Förslag om att införa en sådan lag har
tillbakavisats av olika utredningar, nu senast av Konkurrenslagsutredningen.
Motiven har främst varit effektivitetsvinster som kan uppnås vid stordrift och
koncentration, men också att Sveriges hemmamarknad är liten internationellt
sett. Den nya konkurrenslagen visar, anser motionärerna, hur stark den
borgerliga ideologin kring ägandet har trängt in också bland utredare som
tillsatts av en socialdemokratisk regering. Arbetarrörelsen har alltid, anförs
det, skilt på å ena sidan de naturliga monopol som staten bör äga och där
vinster tillfaller alla, eller där förluster får täckas av alla, och å den
andra sidan privatägda monopol eller oligopol där enskilda individer kan berika
sig på en icke-konkurrensutsatt marknad. Av detta syns inte ett spår i
utredningens resonemang, menar motionärerna, utan utredningen hänvisar bara
till ägarrättsliga invändningar.

Vissa kompletterande uppgifter
Enligt direktiven för Konkurrenslagsutredningen skulle - med ledning av
erfarenheterna av förvärvsreglerna - en prövning ske av om det är motiverat att
ha en särskild bestämmelse i konkurrenslagen som ger möjlighet att bryta upp
starka företagskoncentrationer. Utredningen erinrade i sina överväganden i
denna del (s. 148) om att motsvarande förslag hade prövats i samband med
införandet av såväl 1982 års som 1993 års konkurrenslagstiftning. De argument
som då framfördes, och inte vid något av de båda tillfällena ledde till att
några bestämmelser infördes i konkurrenslagen, gick ut på att sådana
bestämmelser skulle vara alltför långtgående och strida mot i Sverige
tillämpade rättsprinciper. Farhågor uttrycktes också för att sådana
bestämmelser kunde minska företagens motivation för investering och expansion i
Sverige. I motiven (prop. 1992/93:56, s. 45) till den nuvarande konkurrenslagen
uttalades att företagskoncentrationen var hög på flera marknader i Sverige, men
att detta i vissa fall var en följd av att marknaden under lång tid varit
reglerad. Det framhölls att internationalisering och avreglering kommer att
medföra att flera marknader öppnas för nationell och internationell konkurrens.
Konkurrenslagsutredningen konstaterade att det inte finns några erfarenheter
från tillämpningen av konkurrenslagen som talar för att frågan om uppbrytning
av företag bör bedömas annorlunda än som skett i tidigare lagstiftningsärenden.
Utredningen hänvisade också till att det under utredningsarbetet inte från
något håll framförts önskemål om en lagregel av detta slag. Inte heller, menade
utredningen, har det framkommit några andra nya omständigheter som kan leda
till en annan slutsats än tidigare. Snarast, fortsatte
Konkurrenslagsutredningen, torde de skäl som kan tala för en lagreglering ha
förlorat i styrka därför att förutsättningarna för konkurrens ökat på många
områden genom bl.a. avregleringar, internationell regelharmonisering och
upphävande av handels- och etableringshinder. Dessutom påpekade utredningen att
företag med mycket stor marknadsdominans främst torde vara statligt ägda i
branscher där det tidigare funnits statliga monopol, t.ex. inom
kommunikationssektorn. Här erinrade utredningen om att statsmakterna kan bryta
upp dessa starka företagskoncentrationer utan stöd av regler i konkurrenslagen.

Utskottets ställningstagande
Utskottet finner ingen anledning att göra någon annan bedömning än regeringen i
denna fråga. De skäl som regeringen redovisar med utgångspunkt i den prövning
som Konkurrenslagsutredningen har gjort talar enligt utskottets uppfattning
entydigt för att någon regel om uppbrytning av företag inte bör införas i
konkurrenslagen.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 1997/98:Fi209 (v) i här berörd del.

Lagförslagen i övrigt

Propositionen
Som tidigare nämnts föreslås en ändring i instansordningen när det gäller
Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-ingripandebesked samt ålägganden
enligt 23 § första stycket, 25 och 45 §§ i konkurrenslagen. Dessa beslut skall
överklagas till Marknadsdomstolen. En talan om åläggande enligt 23 § andra
stycket i konkurrenslagen skall väckas i Marknadsdomstolen. Den nuvarande
ordningen med två domstolsinstanser - Stockholms tingsrätt och
Marknadsdomstolen - behålls för frågor om konkurrensskadeavgift, kvarstad,
särskild undersökning och företagsförvärv.
I lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. anges (1 §) bl.a. att
Marknadsdomstolen handlägger mål enligt de lagar som upptas i paragrafen. I en
annan paragraf (2 §) föreskivs att talan inte får föras mot Marknadsdomstolens
domar och beslut i mål enligt denna lag. Genom införandet av lagen (1996:242)
om domstolsärenden handlägger Marknadsdomstolen nu även ärenden enligt
konkurrenslagen. Regeringen föreslår därför att de två nämnda paragraferna
ändras så att de står i överensstämmelse med nyssnämnda beslut.
I propositionen påpekar regeringen (s. 59) att i mål och ärenden enligt
konkurrenslagen råder speciella förhållanden beträffande uppgifter om företags
affärsförhållanden. Det är i dessa mål och ärenden ofta fråga om prövning av
grundläggande förutsättningar för hela företagets verksamhet: strategiska
bedömningar, marknadsandelar, konkurrenssituation etc. Företagens behov av
sekretess torde därför vara särskilt stort i dessa sammanhang, menar
regeringen. Härtill kommer att företagen har en långtgående skyldighet att
lämna uppgifter om sina förhållanden till Konkurrensverket. Det kan också
förhålla sig så att Konkurrensverket erhållit uppgifter i samband med en
undersökning hos företaget, mot företagets vilja. Enligt regeringens
uppfattning talar starka skäl för att i domstol införa samma sekretesskydd för
uppgifter i mål och ärenden enligt konkurrenslagen som gäller hos
Konkurrensverket. En sådan bestämmelse bör enligt regeringen lämpligen utformas
som ett tillägg till vad som i övrigt gäller i fråga om sekretess för uppgifter
i mål och ärenden i domstol enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) och
gälla överklagade beslut av Konkurrensverket. Regeringen bedömer vidare att
skyddsbehovet för företagens uppgifter är detsamma oavsett i vilken mål- eller
ärendetyp de förekommer. Detta gäller även uppgifter i ärenden enligt 13 §
tredje stycket i konkurrenslagen. Samtliga dessa mål och ärenden, liksom
överklagade verksärenden, utmärks av att Konkurrensverket har möjligheter att
under vissa förutsättningar avtvinga företagen uppgifter. Mot denna bakgrund
anser regeringen att det förstärkta sekretesskyddet för företagens uppgifter
bör omfatta även dessa mål och ärenden.
Enligt regeringen får frågan om Konkurrensverkets behov av sekretess i sin
utredande verksamhet övervägas i särskild ordning när underlag finns för detta.

Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot de framlagda lagförslagen och tillstyrker
regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av konkurrenspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi205 yrkande 12, 1997/98:T217 yrkande
4, 1997/98:N13 yrkande 1, 1997/98:N14 yrkandena 2 och 3, 1997/98:N202,
1997/98:N271 yrkande 1, 1997/98: N274 yrkande 1 och 1997/98:N309 yrkande
1,
res. 1 (m, c, fp, kd)
2. beträffande marknadsbegreppet
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:N13 yrkande 2 och 1997/98:N14
yrkande 1 antar det i proposition 1997/98:130 framlagda förslaget till lag
om ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 6, 19 och 34 §§,
3. beträffande uppbrytning av företagskoncentrationer
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 17,
res. 2 (v)
4. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar de i proposition 1997/98:130 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) i den mån det inte omfattas
av utskottets hemställan i det föregående,
b) lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
c) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Stockholm den 26 maj 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren
(s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson
(s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës
(mp), Göran Hägglund (kd), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c).

Reservationer

1. Inriktningen av konkurrenspolitiken (mom. 1)
Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kd), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om inriktningen av
konkurrenspolitiken bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som sägs i motionerna 1997/98:Fi205 (m), 1997/98:N14 (m),
1997/98:N202 (m), 1997/98:N271 (m), 1997/98:N13 (fp), 1997/98: N309 (fp) och
1997/98:N274 (kd) anser utskottet att kraftfulla åtgärder måste vidtas från
regeringens sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme
för privata initiativ i kommuner och landsting. Utskottets uppfattning är att
de stora offentliga monopol som i dag svarar för tjänsteproduktionen inom
sjukvård, skola, åldringsvård etc. skall avregleras så att en privat
tjänsteproduktion inom dessa områden skyndsamt kan utvecklas. Riksdagen bör hos
regeringen begära förslag om ändringar i de lagar som styr den obligatoriska,
kommunala verksamheten vad gäller sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten
av konkurrerande alternativ till dagens monopol i det allmännas regi. Detta
skulle skapa möjligheter för en mängd småföretagare att utveckla och expandera
egna verksamheter inom tjänstesektorn i form av kooperativ och egna företag.
Inte minst för de kvinnor som nu till stor del svarar för den offentliga
välfärdsproduktionen vore det positivt att övergå från att vara anställd till
att bli egen entreprenör. Om flera aktörer tillåts komma in på områden som nu
är stängda för privata alternativ kommer detta att leda till nya
arbetstillfällen samtidigt som ökad konkurrens innebär en effektivare
användning av skattemedel. Enligt utskottets uppfattning skulle det dessutom
leda till en mer småskalig företagsamhet, närhet i omsorgen, ökad valfrihet och
en förbättrad välfärd för medborgarna.
Vidare vill utskottet betona betydelsen av att konkurrensbegränsande
förfaranden från olika kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt
utskottets uppfattning är inrättandet av Rådet för konkurrens på lika villkor
mellan offentlig och privat sektor en kraftlös åtgärd. Rådet har inga
sanktionsmöjligheter till sitt förfogande för att komma till rätta med missbruk
från företrädare för stat, kommuner och landsting riktat mot privata
entreprenörer i syfte att gynna den egna produktionen. Utskottet ställer sig
skeptiskt till idén att genom diskussion och informationsspridning om goda
exempel kunna åstadkomma rättelse så att förfördelade privata entreprenörer
tillåts konkurrera på lika villkor med offentliga producenter. Det är också
mycket stora samhällsekonomiska kostnader förknippade med att under tre år
skapa dröjsmål med att vidta åtgärder i avvaktan på rådets utvärdering av
verksamheten. I stället bör, förutom de lagändringar som nyss förordats, en ny
lagstiftning införas som på ett mer kraftfullt sätt än den nuvarande
konkurrenslagen förhindrar underprissättning och osund konkurrens från det
offentligas sida. En sådan lag i enlighet med förslaget från
Underprissättningsutredningen bör enligt utskottets mening snarast underställas
riksdagens prövning. Detta är en motsatt väg än den som förordas i motion
1997/98:T217 (s) att på förhand selektivt stödja vissa producenter för att
vissa tjänster skall bli utförda. Detta vore enligt utskottets mening direkt
olämpligt. Vidare kan ej heller de problem som utpekas i motionen hanteras
genom ändringar i konkurrenslagen.
Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det sagda tillstyrker utskottet här behandlade motioner i berörda
delar med undantag för det aktuella yrkandet i motion 1997/98:T217 (s).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av konkurrenspolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi205 yrkande 12,
1997/98:N13 yrkande 1, 1997/98:N14 yrkandena 2 och 3, 1997/98: N202,
1997/98:N271 yrkande 1, 1997/98:N274 yrkande 1 och 1997/98:N309 yrkande 1
och med avslag på motion 1997/98:T217 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Uppbrytning av företagskoncentrationer (mom. 3)
Lennart Beijer (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om uppbrytning av
företagskoncentrationer bort ha följande lydelse:
Utskottet vill - i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Fi209 (v) - att
riksdagen hos regeringen begär förslag till nya bestämmelser i konkurrenslagen
som gör det möjligt att bryta upp marknadsdominerande företag. Utskottet finner
ingen anledning till varför denna möjlighet inte skall finnas i den svenska
lagstiftningen, när en sådan regel har en sådan framträdande och uppmärksammad
roll i den amerikanska lagstiftningen. Det torde vara svårt att hävda att
egendomsskyddet och äganderätten har ett svagare skydd i Förenta staterna
jämfört med i Sverige, något som för svenskt vidkommande har varit ett starkt
argument för att avvisa införandet av sådana bestämmelser. Enligt utskottets
uppfattning bör man skilja på de naturliga monopol som staten bör äga och där
vinster tillfaller alla - eller där förluster får täckas av alla - och
privatägda monopol eller oligopol där enskilda individer kan berika sig på en
icke-konkurrensutsatt marknad. Utskottet hyser farhågor för att
storföretagskoncentrationen kommer att fortsätta om inte regelverket tillförs
de nödvändiga instrumenten för att bryta denna utveckling.
Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det sagda tillstyrks motion 1997/98:Fi209 (v) i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följanden lydelse:

3. beträffande uppbrytning av företagskoncentrationer
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Innehållsförteckning

Ärendet.............................................1
Sammanfattning......................................1
Propositionen.......................................1
Motionerna..........................................2
Utskottet...........................................3
Bakgrund 3
Allmänt om regeringens förslag 3
Inriktningen av konkurrenspolitiken 4
Motionerna 4
Vissa kompletterande uppgifter 6
Utskottets ställningstagande 8
Marknadsbegreppet 9
Propositionen 9
Motionerna 10
Vissa kompletterande uppgifter 10
Utskottets ställningstagande 11
Uppbrytning av företagskoncentrationer 11
Propositionen 11
Motionen 11
Vissa kompletterande uppgifter 12
Utskottets ställningstagande 13
Lagförslagen i övrigt 13
Propositionen 13
Utskottets ställningstagande 14
Hemställan 14
Reservationer......................................15
1. Inriktningen av konkurrenspolitiken (m, c, fp, kd) 15
2. Uppbrytning av företagskoncentrationer (v) 16
Bilaga
Regeringens lagförslag 18