Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän
Betänkande 2009/10:TU17
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 29 april 2010
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän (TU17)
Den 1 februari 2011 ändras reglerna för sjömäns ersättning vid sjukdom. De nya reglerna innebär att sjömän på fartyg vid Sveriges kust, ska ha samma villkor som personer anställda på land. Därmed har de inte längre rätt till lön i de fall de inte kan arbeta på grund av sjukdom eller skada. För sjömän som arbetar på fartyg längre utanför Sveriges kust gäller rätten till lön vid sjukdom så länge sjömännen är ombord, därefter gäller också samma regler som för personer anställda på land. Med den skillnaden att karensdagen är borttagen. Enligt de nya bestämmelserna ansvarar regeringen för att ta fram föreskrifter som gör det möjligt för vissa grupper i besättningen, exempelvis säkerhetspersonal, att vara anställda av någon annan än redaren eller den som äger fartyget. Därmed blir det lättare för bemanningsföretag att hyra ut personal till fartyg.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen, avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömänProposition 2009/10:161
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2010-04-13
Justering: 2010-04-20
Trycklov till Gotab och webb: 2010-04-22
Trycklov: 2010-04-22
Justering: 2010-04-20
Trycklov till Gotab och webb: 2010-04-22
Trycklov: 2010-04-22
Reservationer: 1
Betänkande 2009/10:TU17
Betänkande 2009/10:TU17
Alla beredningar i utskottet
2010-04-13
Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän (TU17)
Den 1 februari 2011 ändras reglerna för sjömäns ersättning vid sjukdom enligt ett förslag från regeringen. De nya reglerna innebär att sjömän på fartyg vid Sveriges kust, ska ha samma villkor som personer anställda på land. Därmed har de inte längre rätt till lön när de inte kan arbeta på grund av sjukdom eller skada. För sjömän som arbetar på fartyg längre utanför Sveriges kust gäller rätten till lön vid sjukdom så länge sjömännen är ombord, därefter gäller också samma regler som för personer anställda på land. Med den skillnaden att karensdagen är borttagen.
Enligt förslaget ansvarar regeringen för att ta fram föreskrifter som gör det möjligt för vissa grupper i besättningen, exempelvis säkerhetspersonal, att vara anställda av någon annan än redaren eller den som äger fartyget. Därmed blir det lättare för bemanningsföretag att hyra ut personal till fartyg.
Trafikutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2010-04-29
Debatt om förslag 2009/10:TU17
Webb-tv: Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän
Dokument från debatten
- 2010-04-29Protokoll 2009/10:112
Protokoll från debatten
Anf. 18 Annelie Enochson (Kd)
Fru talman! Trafikutskottets betänkande nr 17 behandlar en proposition från regeringen med den krångliga titeln
Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän
. En följdmotion har väckts med anledning av propositionen.
Betänkandet handlar om ersättning vid sjukdom för sjömän, speciellt för sjömän som arbetar på fartyg i inre fart - det vill säga sjötrafik inom Sverige och utanför våra kuster, dock högst 1 nautisk mil från en hamn. Dessa sjömän ska inte längre omfattas av sjömanslagen när det är sjuka eller skadade, utan i stället ska rätten till ersättning gälla enligt samma regler som för landanställda. För sjömän på fartyg som huvudsakligen går i när- och fjärrfart föreslås i betänkandet att rätten till lön och ersättning är lika som nu och behålls så länge man är ombord. För annan tid införs i stället rätt till ersättning enligt lagen om sjuklön och socialförsäkringsbalken. För dessa sjömän som går på närfart och inrikes sjöfart införs inte någon karensdag.
Betänkandet föreslår vidare ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att personal som ingår i säkerhetsbesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonal ska kunna vara anställda av någon annan än redaren eller ägaren till fartyget. Detta innebär att man kan använda bemanningsföretag för bemanning av all fartygspersonal - även de som arbetar i säkerhetsbesättningen och arbetar på däck eller i maskin. Avsikten är att i första hand utnyttja bemyndigandet för personal som arbetar på fartyg i inre fart.
Förslaget om ändrade ersättningsregler vid sjukdom föreslås träda i kraft den 1 februari 2011. Förslaget om ändrade anställningsregler föreslås träda i kraft redan den 1 juli 2010.
Med dessa inledande ord, fru talman, överlämnar jag betänkandet till kammaren för vidare debatt av mina kolleger i trafikutskottet.
Anf. 19 Claes-Göran Brandin (S)
Fru talman! Propositionen
Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän
ligger nu på riksdagens bord för behandling.
Bland annat föreslås i denna proposition att sjömanslagens bestämmelser om sjuklön ska försämras. De sjöfackliga organisationerna har räknat ut att en sjöman som tjänar 25 000 kronor i månaden kommer att förlora upp till 8 000 kronor netto i jämförelse med dagens system. Detta förslag ligger väl i linje med alliansregeringens övriga politik - att slå mot löntagare och sjuka. Både de sjöfackliga organisationerna och arbetsgivarna i form av SARF, Sjöfartens Arbetsgivareförbund, avstyrkte förslaget i remissrundan som föregick propositionen.
De fackliga organisationernas avståndstagande är lättförståeligt - de vill skydda sina sjuka medlemmar mot försämringar. Vad arbetsgivarsidan var rädda för var dock att förslaget också skulle inskränka den så kallade regressrätten, det vill säga de pengar redarna får tillbaka från Försäkringskassan när de betalar ut sjuklön för en sjuk sjöman, och att rätten till sjuklön är reglerad inte bara i lag utan också i kollektivavtal. Om regeringen ändrar i lagen finns bestämmelserna med andra ord fortfarande kvar i avtalen.
Redarna kommer fortsättningsvis att tvingas betala ut sjuklön men får minskad ersättning. SARF skriver i sitt remissvar att detta kommer att bli synnerligen kostsamt för de svenska rederierna, och regeringen skriver själv i propositionen att ersättningen till redarna minskar med 50 procent mot nuvarande ordning.
Detta är den sjöfartspolitiska aktivitet som sysselsätter regeringen i en historisk kris för svensk sjöfart, då utflaggningen når rekordhöjder. Detta är vad regeringen kan leverera - förutom att utreda frågan om införande av ett svenskt fiffelregister, förstås. Till detta kommer också fumlandet med tonnageskatten, som man lovade införa när man satt i opposition. Svensk sjöfart behöver sannerligen en annan regering för att få tillbaka sin framtidstro igen.
Det är inte nog med detta, utan alliansregeringen har dessutom levererat sprängstoff till den kommande avtalsrörelsen på sjöområdet. När arbetsgivarna får minskad ersättning vill de naturligtvis mönstra ut bestämmelserna eller kraftigt försämra reglerna om sjuklön ur avtalen, och de fackliga organisationerna kan väl knappast stillatigande acceptera att deras sjuka medlemmar drabbas av ett så stort ekonomiskt avbräck.
Regeringen är så storsint i sin proposition att man föreslår att de nya reglerna ska träda i kraft den 1 februari 2011, dagen efter de sista nu gällande sjöavtalen löper ut. Detta är för att "ge parterna möjlighet att anpassa avtalen till de nya förutsättningarna" - hur nu det ska gå till. Tala om statligt ingripande i en avtalsrörelse! Regeringen lämpar över effekterna av sitt illa genomtänkta förslag i knäet på parterna på sjöarbetsmarknaden och bäddar därmed för en konflikt på området som svensk sjöfart och svensk industri sannerligen inte behöver i det rådande läget.
Som lök på laxen har dessutom en annan statlig utredning, den så kallade MLC-utredningen, nyligen lagt fram sitt betänkande. ILO, Internationella arbetsorganisationen i Genève, har nämligen samlat och moderniserat de internationella konventioner som gäller på sjöfartens område i ett dokument, sjöarbetskonventionen, som ministerrådet har uppmanat alla EU:s medlemsstater att ansluta sig till och som den svenska ILO-kommittén har rekommenderat.
Utredaren Johan Fransson, tidigare sjösäkerhetsdirektör, slår i utredningen fast att en av de lagförändringar som är nödvändiga för Sveriges anslutning till konventionen är just bestämmelserna om sjuklön i sjömanslagen, men inte alls på det sätt som regeringen föreslår. Tvärtom anser han det nödvändigt att utöka sjömanslagens regler och göra ett tillägg om att lön ska utgå under minst 112 dagar för sjömän som inte längre är ombord. Det innebär att riksdagen om vi nu fattar beslut om att anta regeringens proposition ändå får ändra lagen igen. Eller tänker sig månne regeringen att Sverige skulle skämma ut sig genom att inte ansluta sig till sjöarbetskonventionen?
En kommande rödgrön regering måste se som en av sina uppgifter att reda upp i den röra som den borgerliga regeringen har åstadkommit på detta område. Alliansregeringens hafsiga hantering av frågan måste rättas till och rättas till på ett sätt som inte går ut över sjuka sjömän eller svensk sjöfart. Detta kommer att ske om vi får en rödgrön regering i september.
Fru talman! Detta är förmodligen min sista ärendedebatt i trafikutskottet. Jag vill passa på att tacka trafikutskottets personal för ett engagerat och skickligt arbete som har gjort att vi ledamöter har fått bra propositioner och bra betänkanden och därmed förhoppningsvis har kunnat fatta bra beslut. Det kan vi alltid diskutera. Jag har varit 16 fantastiska år i trafikutskottet och riksdagen. Jag vill också passa på att tacka alla mina utskottskamrater för ett gott kamratskap och många roliga minnen som jag bär med mig i livet. Jag kommer säkert att sakna Rådhströms och Mejerns helt obegripliga dialekt. Tack ska ni ha, mina vänner!
(Applåder)
I detta anförande instämde Lars Mejern Larsson, Désirée Liljevall, Hans Stenberg och Krister Örnfjäder (alla s).
Anf. 20 Lisbeth Grönfeldt Bergma (M)
Fru talman! Propositionen
Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän
består av två delar. För det första handlar den om möjligheten för rederier och fartygsägare att lättare kunna använda sig av bemanningsföretag för bemanning av fartyg. För det andra handlar den om ändrade regler om ersättning vid sjukdom för sjömän - en viss likställighet avseende sjukersättningsnivån på den svenska arbetsmarknaden.
När det gäller del ett, ökad flexibilitet vid anställning, är det i dag så att personalen i den så kallade säkerhetsbesättningen - det vill säga den minimibesättning som har beslutats av Transportstyrelsen för att fartyget ska kunna framföras säkert - måste anställas av redare eller ägare till fartyget. Dispens kan dock ges i enskilda fall.
I propositionen föreslås ett bemyndigande att meddela föreskrifter om att personal som ingår i säkerhetsbesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen ska kunna vara anställda även av någon annan än redaren eller ägaren, vilket kommer att innebära att dispens inte behöver sökas. Lagändringen underlättar bland annat användningen av bemanningsföretag för bemanning av fartyg och är mycket efterfrågad av framför allt mindre redare.
I oppositionens reservation framförs att det inte finns några argument för att ändra dagens bestämmelser med hänvisning till värnandet av sjösäkerheten, och man kräver därför att dagens bestämmelser ska vara kvar. Avsikten med detta förslag är dock att regeringen i förordningen ska besluta att bemanningsföretag ska kunna användas för fartyg i inre fart. För fartyg i annan fart ska dagens bestämmelser, inklusive dispensmöjligheterna för fartyg i särskilda fall, finnas kvar.
Ett ytterligare påpekande i denna del tycker jag dessutom är på sin plats. Värnandet av sjösäkerheten, som oppositionen hänvisar till - sjösäkerhetsfrågorna - tas om hand genom ISM-koden. Denna antogs av IMO 1993 och infördes i svensk rätt redan 1995. Den var och är av avgörande betydelse för sjösäkerheten. Det är också något Transportstyrelsen påpekar i sitt yttrande.
I och med denna kods införande i svensk rätt finns ingen friskrivning för ägare eller redare när det gäller att tillse att alla sjösäkerhetskrav är uppfyllda.
Det är alltså inte så att sjösäkerheten hotas av detta förslag. Det är helt ogrundat. Därmed menar jag att reservationens invändningar i detta avseende i sin helhet är bemötta.
När det gäller del 2, förändring av sjuklöneregler för sjömän, och då framför allt sjömän i inre fart, är det i dag så här: Sjömän i inre fart, bland annat i skärgårdstrafik, har lagreglerad rätt till full lön vid sjukdom ombord samt under minst 30 dagar i land. Sjömän i närfart och fjärrfart har lagreglerad rätt till 100 procents lön under ombordtid samt under minst 60 dagar i land.
I propositionen, som trafikutskottet föreslår riksdagen att anta, föreslås att sjömän i inre fart ska ingå i det allmänna ersättningssystemet, det vill säga att arbetsgivaren ska betala sjuklön dag 1-14 enligt lagen om sjuklön, det ska vara en karensdag, 80 procents ersättning och så vidare, och sjukpenning utgår från dag 15.
Sjömän i närfart och fjärrfart ska behålla rätten till full lön under den tid de är ombord på fartyget. Under tid i land ska även dessa sjömän föras över till det allmänna systemet för sjuklön och sjukpenning, men det ska inte vara någon karensdag.
Skälen till förändringsförslagen är bland annat att det är en principiellt viktig fråga att sjömän inte har en lagreglerad särställning i förhållande till den övriga arbetsmarknaden när det gäller rätt till ersättning vid sjukdom. Sjömansyrket är förvisso möjligen fortfarande speciellt, men det avviker inte så mycket från de landanställdas att sjömännen ska ha 100 procents ersättning vid sjukdom. Ersättning vid sjukdom är egentligen också en fråga som parterna bör reglera själva.
Som mycket tydligt framgår av regeringens proposition har den utveckling som skett under de senaste decennierna för att minska sjukfrånvaron, bland annat för att förebygga missbruk av sjukförsäkringen och främja återgång i arbete gått sjömännen förbi. Försäkringskassan uppmärksammade Socialdepartementet på detta redan 2003 och menade då att Försäkringskassan behövde få större insyn i sjömännens sjukdomshantering. I dag saknar kassan insyn så länge sjömännen får sin sjuklön från redaren och kan inte tillämpa sina regler på sjömännen. Om sjömännen förs in i det allmänna systemet kan kassan applicera sina regler även på dem. Som jag ser det är detta särskilt angeläget nu mot bakgrund av de förändringar som under nuvarande mandatperiod har genomförts i den allmänna sjukförsäkringen genom den så kallade rehabiliteringskedjan. Här finns möjligheter för sjömännen som annars inte kan ställas till dessas förfogande.
Oppositionen hävdar i sin reservation att nuvarande bestämmelser ska kvarstå och yrkar avslag på hela propositionen med hänvisning till att den hotar rederiers möjlighet att rekrytera personal.
Fråga 1 till oppositionen blir: Hur kan det vara rimligt att anse att en sjöman ska få 100 procent av sin lön vid sjukdom utan karensdag när andra svenska arbetstagare har karensdag och 80 procents sjukersättning?
Fråga 2 blir: Hur kan en sänkning av ersättningsnivån under det förhoppningsvis lilla antal dagar som de är sjuka vara så utslagsgivande att de byter till utländsk arbetsgivare? Om det verkligen är så som utredningen från 2003 ger vid handen, nämligen att sjömän på grund av dagens bestämmelser är mer sjukskrivna när de är i land än vad landanställda är, kan inte en regeländring då rent av vara ett gott skäl att se till att arbetsgivaren får tillgång till sin personal i större utsträckning?
De nya reglerna ska som sagt träda i kraft den 1 februari 2011, det vill säga efter att de nu gällande kollektivavtalen har löpt ut, vilket gör att parterna kan ta hänsyn till de nya förutsättningarna i sina nya avtal. Remissinstanserna har varit generellt positiva, förutom facket, naturligtvis.
Redarna är positiva under förutsättning att regeringen inte gör några förändringar i rätten att få ersättning för viss del av sjuklönen. När det gäller konsekvenserna för redarna, som oppositionen var orolig för, är det så att om parterna kan anpassa sina avtal till de nya förutsättningarna kommer det för rederier med fartyg i inre fart att leda till en kostnadsminskning totalt sett. För rederier med fartyg i när- och fjärrfart blir totaleffekten i princip oförändrad.
Därmed menar jag att jag har bemött oppositionens invändningar i alla avseenden. Kvarstår något är jag övertygad om att mina allianskolleger tar upp detta på ett utomordentligt sätt. Därmed ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.
Jag vill också passa på att tacka Claes-Göran Brandin för den här tiden. Vi har kämpat tillsammans tidigare år i Göteborgs kommun också. Det här kanske också är min sista debatt. Man vet aldrig. Jag vill tacka för mig och önska er andra lycka till med det fortsatta arbetet.
(Applåder)
Anf. 21 Lisbeth Grönfeldt Bergma (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterns, Miljöpartiets och Socialdemokraternas reservation. Jag glömde det, men nu är det gjort.
Ja, Lisbeth, jag ser fram emot en avtalsrörelse för sjöfolket som kommer att sluta på någonstans kring 25 procents löneökning tack vare detta förslag. Det är inte svensk sjöfart benägen att ta emot. Man orkar inte heller med det.
Varför säger jag då detta? Jo, detta har ju legat till grund för den lönesättning som sjömän har. De har lägre skatt. De har dessa sjukförmåner. Det har man tagit med sig in i avtalsrörelsen. Men om vi nu stympar den biten kommer de, fullt naturligt, att kräva löneökningar i motsvarande mån, för sjömän tjänar mindre än vad de landanställda gör. Det är bara att konstatera.
Känner inte Lisbeth Grönfeldt Bergman någon oro för att Sveriges riksdag nu ger sig in i avtalsförhandlingarna? Det är ju det man gör med ett sådant här förslag. Har man tänkt sig att göra det på fler områden framöver, om nu olyckan skulle vara framme i september och vi skulle få fortsatt borgerlig majoritet?
Anf. 22 Claes-Göran Brandin (S)
Fru talman! Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om vilka krav det kan bli i en framtida avtalsrörelse. Det får parterna faktiskt sköta själva. Jag har redogjort för vad det handlar om. Det handlar om en likställighetsprincip. Det handlar om rimlighet när det gäller ersättning till individer på den svenska arbetsmarknaden. Jag och regeringen anser inte att det är rimligt att en del har 100 procents sjukersättning medan andra har karensdag och 80 procents ersättning. Det är den springande punkten. Det är därför det här förslaget läggs fram.
Sedan tycker jag att också Claes-Göran Brandin ska gå in och titta på vad effekterna av detta blir. Det finns ju olika regler för vilka dagar man betalar ut ersättning och så vidare, så fackets uppgifter om hur mycket minskad ersättning sjömännen skulle få kanske inte stämmer riktigt.
Anf. 22 Lisbeth Grönfeldt Bergma (M)
Fru talman! Jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om vilka krav det kan bli i en framtida avtalsrörelse. Det får parterna faktiskt sköta själva. Jag har redogjort för vad det handlar om. Det handlar om en likställighetsprincip. Det handlar om rimlighet när det gäller ersättning till individer på den svenska arbetsmarknaden. Jag och regeringen anser inte att det är rimligt att en del har 100 procents sjukersättning medan andra har karensdag och 80 procents ersättning. Det är den springande punkten. Det är därför det här förslaget läggs fram.
Sedan tycker jag att också Claes-Göran Brandin ska gå in och titta på vad effekterna av detta blir. Det finns ju olika regler för vilka dagar man betalar ut ersättning och så vidare, så fackets uppgifter om hur mycket minskad ersättning sjömännen skulle få kanske inte stämmer riktigt.
Anf. 23 Claes-Göran Brandin (S)
Fru talman! Vi ska inte ge oss in i avtalsrörelsen. Det säger jag inte heller. Men till saken hör att sjömännens lönenivå är anpassad dels till den speciella skatten, dels till en speciell ordning för sjukförmåner. De fackliga organisationerna på sjöområdet, både arbetare och tjänstemän, uppskattar i sitt remissvar att lönenivån måste höjas med uppemot 20 procent. Det är ju detta som gör att sjömännen har lägre löner än de som jobbar i land. Det är detta man har tagit hänsyn till, och fullt naturligt. Oavsett om vi vill eller icke vill ge oss in i en valrörelse är det bara att konstatera att sjömännens fackliga organisationer kommer att driva dessa krav. Eller är det så att detta nu är spiken som vi spikar i båten så att den sjunker totalt? Hela svenska sjöfarten sjunker. Vi kommer i framtiden inte att ha några svenska sjömän ombord på båtarna, utan det kommer att vara utländsk arbetskraft.
Hur ska vi göra med "tapparna", de som man i avtal har hanterat? De kommer ju att ha kvar sitt avtal med sjuklöner som inte svenskarna har. Är det riktigt?
Det finns så mycket som är komplicerat i detta, så jag tycker inte att vi ska hafsa i väg och fatta ett sådant här beslut som går ut över svenska sjömän, för det är precis vad detta förslag gör. Sedan kan man raljera över att det bara är facken som är oroliga. Det är det inte, utan också arbetsgivarparten är orolig för detta, för där ser man problemen framför sig med konkurrenskraften för svensk sjöfart. Det är alltså inte bara facken som är oroliga. Man behöver inte raljera i den frågan, för jag har pratat med redare, och de är lika oroliga för det här.
Anf. 24 Lisbeth Grönfeldt Bergma (M)
Fru talman! Frågan huruvida jag raljerar eller inte kanske vi ska lämna därhän. Jag påpekade tidigare att det är positiva remissvar från redarsidan och från nästan samtliga utom facken.
Detta med TAP-avtalen tycker jag är ganska intressant. I den delen av förslaget i propositionen som handlar om sjömän i inre fart finns inga "tappare". Det är liksom inte en fråga när det gäller inre fart. När det gäller TAP-avtal över huvud taget tycker jag att det är rätt rörande att Socialdemokraterna och oppositionen nu är väldigt intresserade av att bevara dem och tror att de på något sätt skulle vara hotade. TAP-avtalen var väl inte någonting som facken från början tyckte särskilt mycket om, utan de var väl i stället något som hotade hela näringen. Det var någonting som redarna ansåg skulle minska deras kostnader och rädda näringen. Att man nu tar detta till intäkt för sin uppfattning tycker jag är mycket märkligt.
Anf. 25 Sven Bergström (C)
Fru talman! Det här ärendet handlar om sjömäns villkor, men låt mig först konstatera att sjöfarten är viktig för Sverige. Sveriges geografiska läge och vårt stora beroende av utrikeshandel ger sjöfarten en viktig roll i det svenska transportsystemet.
Sverige är ett av Europas allra mest sjöfartsberoende länder. Enligt Sjöfartsverkets beräkningar går mer än 90 procent av Sveriges utrikeshandel, mätt i volym, sjövägen. Dessutom reser uppemot 30 miljoner människor till och från Sverige med färja varje år, vilket är nästan dubbelt så många som antalet flygresenärer.
Inom den internationella sjöfarten har uppemot 45 000 fartyg till uppgift att frakta gods och/eller passagerare. Omkring 90 procent av de gränsöverskridande internationella godstransporterna sker med fartyg. Likaså är Europas import och export starkt beroende av sjöfarten.
Men det här ärendet handlar som sagt om sjömännen och sjömännens villkor. Och, fru talman, när man lyssnar på Claes-Göran Brandins beskrivning av det här ärendet får man känslan av att det här är någonting som är nästan värre än ett vulkanutbrott. Det isländska askmolnet som drabbade oss förra veckan framstår som en ganska måttlig västanfläkt jämfört med det elände av värsta format som nu skulle drabba det svenska samhället i stort och sjömännen i synnerhet.
Riktigt så illa är det inte, fru talman, utan det här är i princip, som Lisbeth Grönfeldt Bergman har redovisat, en anpassning för att likställa olika yrkesgrupper. Det är också i all huvudsak sjömän i inre sjöfart som berörs av förslaget, inte de som är ute på internationell sjöfart och närsjöfart.
När Brandin kritiserar regeringen och allianspartierna för att vidta åtgärder som skulle vara skadliga för sjöfartsnäringen finns det anledning att erinra om det som har hänt på sjöfartsområdet under den här mandatperioden. Sedan regeringen tillträdde har vi arbetat konsekvent och långsiktigt för att förbättra näringsklimatet i stort. Vi har gjort det mer lönsamt att arbeta och förenklat regelverk. Det har givetvis även stor betydelse för att hjälpa sjöfartsnäringen på fötter. Då måste man också våga fatta till synes, åtminstone kortsiktigt, obekväma beslut där en yrkesgrupp, sjömännen i detta fall, jämställs med andra yrkesgrupper i vårt svenska samhälle. Jag noterar som sagt att det här i princip är sjömän i närsjöfart, inre sjöfart, som berörs. De tillbringar ofta sin nattvila i hemmet eller i alla fall inte längre bort än vad yrkesgrupper som byggnadsarbetare och andra gör.
När det gäller den svenska sjöfartsnäringen kan vi konstatera att regeringen har tagit flera initiativ. Åsa Torstensson presenterade i Brandins egen hemtidning Göteborgs-Posten ett stort åtgärdspaket som ska resultera i förslag till olika slags insatser för fortsatt utveckling. Det handlar om effektiviserad besiktning av fartyg, analys av det maritima klustret, regelförenkling för minskade administrativa kostnader samt bättre förutsättningar för rekrytering av kompetent personal till sjöfartssektorn.
Regeringen har också gett Väg- och transportforskningsinstitutets chef, Jonas Bjelfvenstam, i uppdrag att ta sig an frågan om hur konkurrenskraften för den svenska sjöfartsnäringen kan stärkas. I detta arbete ingår framför allt att se över om vi, i likhet med flera av våra grannländer, kan införa ett svenskt internationellt register, vilket skulle kunna stärka konkurrenskraften och bidra till att vi åter får in flera svenska fartyg under svensk flagg.
Fru talman! Lisbeth Grönfeldt Bergman har redogjort för ärendet i detalj, och jag tänker inte gå in på fler detaljer där. Men låt mig avsluta med att ta upp det som Claes-Göran Brandin tog upp sist. Detta är hans sista debatt liksom även Lisbeth Grönfeldt Bergmans.
Jag har suttit i trafikutskottet i 14 år och lärt känna Claes-Göran Brandin som en färgstark, folklig och frän meddebattör, men också som en god kamrat i det sociala livet i utskottet i stort. Jag kommer, liksom Claes-Göran Brandin, att lämna riksdagen i höst. Men jag tror inte att det här är min sista debatt, så jag behöver inget tack just i dag.
Jag vill tacka Claes-Göran Brandin för ett gott arbete under de här åren liksom Lisbeth Grönfeldt Bergman, som jag dock bara haft att göra med i fyra år. Tack så mycket!
(Applåder)
Anf. 26 Claes-Göran Brandin (S)
Fru talman! Jag får väl tacka för orden, Sven, om att jag är färgstark. Jag är nämligen röd.
Ja, jag vet att Åsa Torstensson har varit och presenterat förslag i Göteborg, och det är väl ömsom vin, ömsom vatten - lite grann om vad göteborgare ska göra i Borås och lite annat.
När det gäller sjöfarten tycker jag att det är jättebra att man ska göra det lättare att rekrytera sjöfolk. Men är det så att man slår undan fötterna på dem med avtalen är det klart att vi inte får några sjömän. Vi ska veta att sjömännen, den tekniska personalen på fartygen, är en väldigt attraktiv arbetskraft för de företag som finns i land. Det är dem sjöfarten hela tiden har att konkurrera med. Ska vi nu ge sjömännen sämre villkor än vad de har i dag, är det klart att man är orolig för det här förslaget.
Sven Bergström säger att det här bara gäller inre sjöfart. Det gör det inte. Det gäller också den yttre sjöfarten. Det här gör att sjömännen får gå i land och använda sig av den svenska sjukkassan. Jag tycker naturligtvis att hela det svenska arbetslivet ska ha samma villkor. Det är min grundtanke. Men vi vet ju att det har varit så här sedan lång tid tillbaka och att det är en av konkurrensfaktorerna för att möta fartyg under annan flagg i utlandet. Det är det som jag tycker är så viktigt.
Jag och Sven kommer inte att få debattera ett register här i kammaren, men jag hoppas att mina kamrater som finns kvar kommer att använda min sluggermetod lika hårt för att lägga det i skrivbordslådan. Jag tror dock inte att det kommer att behövas, för vi ska se till att göra en bra valrörelse.
Anf. 27 Sven Bergström (C)
Fru talman! Claes-Göran Brandin återkommer till svepande formuleringar om att man slår undan fötterna på sjömännen. Men detta handlar om sjömän i inre fart, och på detta fartområde finns det inte någon större internationell konkurrens om arbetskraften. Jag återkommer till detta.
Sjömän i fjärrsjöfart har ett bättre läge än många på den svenska arbetsmarknaden. De drabbas nämligen av någon karensdag. När det gäller den inre sjöfarten blir det en karensdag precis som för alla oss andra, därefter 80 procent sjuklön i 14 dagar och därefter sjukpenning.
Hur försvarar Claes-Göran Brandin att en yrkesgrupp som kanske inte har mer annorlunda arbetsförhållanden än lokförare eller byggnadsarbetare som bor i Dalarna och jobbar i Stockholm och ligger borta i veckorna ska ha bättre villkor? Varför ska sjömän har bättre villkor än andra yrkesgrupper?
Du har ju en facklig bakgrund, Claes-Göran Brandin. Är det rimligt att vi ska ha den olika behandling på den svenska arbetsmarknaden som detta faktiskt innebär?
Anf. 28 Claes-Göran Brandin (S)
Fru talman! Låt oss slå fast en gång för alla att sjömän inte har bättre villkor än vad mina kompisar i byggsvängen eller metallarna på Volvo har. De har inte bättre villkor, för de har sålt bort det i sina avtalsförhandlingar. Därutöver har de lägre lön. Därför kan man inte påstå att de har bättre villkor, för då skulle de också ha samma löner som vi som jobbar i land har. Det är bara nonsens.
Jag kan inte acceptera regeringens förslag, för det är att ge sig in i avtalsrörelsen. Man får tycka vad man vill om det, men ni gör något som inte har varit brukligt i kammaren.
Förslaget går förmodligen igenom i dag, men det ska inte träda i kraft förrän 2011. Då får vi hoppas att en annan regering river upp det.
Redarna har varit negativa till detta, för de får högre kostnader för den bit som de ligger ute med. Ponera att detta inte accepteras i kollektivavtalsförhandlingarna, utan facken säger: Vi ska kvar detta. Då kan det bli hårt. Om man har kvar detta får arbetsgivarna en högre kostnad än vad de har i dag. Då tror jag inte att svensk sjöfart står sig så väl konkurrensmässigt gentemot andra. Det är poängen i detta, och det är därför vi agerar som vi gör.
Som jag sade tidigare är det inte bra att vi har särskilda regler för sjömän, men nu är det på det viset. Vi måste därför hitta andra lösningar på hur vi ska förändra det utan att ta ett sådant här beslut.
Anf. 29 Sven Bergström (C)
Fru talman! Jag noterar att även Claes-Göran Brandin i sin slutmening konstaterar att det inte är så bra att vi har särskilda villkor för olika yrkesgrupper. På den punkten är vi alltså överens, och det är bra.
I propositionen tar regeringen fasta på att sjömännens arbetsförhållanden, som har legat till grund för deras särskilt reglerade rätt, numera knappast skiljer sig från många på land.
Som jag underströk i mitt inledningsanförande gäller detta främst sjömän i inre fart. Deras arbetsförhållanden skiljer sig inte särskilt mycket från byggnadsarbetares som ligger ute på jobb i veckorna eller lokförares som far land och rike runt.
Claes-Göran Brandin blandar in löneförhandlingar och de villkor som gäller vid sjukdom, som detta reglerar, på ett sätt som inte är så lätt att reda ut här och på kort tid. Självklart måste löneförhandlingar alltid beröra hela branschens villkor. Kan facket hävda att arbetsvillkoren ger skäl för högre lön ska de givetvis driva det i löneförhandlingarna. Sedan får man se om parterna kommer överens eller inte. Så är det alltid i löneförhandlingssammanhang.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
Anf. 30 Lars Tysklind (Fp)
Fru talman! Mycket har redan klarlagts i debatten. Jag instämmer med mina allianskolleger Lisbeth Grönfeldt Bergman och Sven Bergström som beskrivit förslaget väl. Claes-Göran Brandin har dessutom beskrivit Socialdemokraternas ståndpunkt. Därför finns det kanske inte så mycket att tillägga.
Jag vill ändå betona helheten. Man måste sätta in förslaget i hela den sjöfartspolitik som alliansregeringen bedriver för att se proportionerna på förslaget.
Sven Bergström tog upp en del exempel. Analysen av det maritima klustret har gjorts, och nio förslag har lagts fram på sådant man behöver jobba med. Det pågår en utredning om konkurrenskraften för den svenska sjöfartsnäringen. Bland annat handlar det om ett svenskt internationellt register. Claes-Göran Brandin talade också mycket om helheten i politiken, men just detta vill han tydligen inte diskutera.
Det pågår också en utredning om genomförandet av EU:s regelverk om inre vattenvägar. Från Folkpartiets sida tror vi att det kan ha stor betydelse för utvecklingen av den inre sjöfarten och den potential som finns i våra inre vattenvägar och längs våra kuster.
En sak som kanske inte är så stor men värd att nämnas är den proposition som ligger på riksdagens bord som handlar om sänkt energiskatt för landström. Det har miljöprofil och stimulerar dessutom användning av landström. De som redan använder landström tjänar på detta.
Fru talman! Betänkandet innehåller två delar. Den ena handlar om sjömäns rätt till lön vid sjukdom eller skada och hur det ska anpassas till den allmänna sjukförsäkringen. Grundprincipen som vi ska utgå från är att samma regler ska gälla om förhållandena är tämligen jämförbara.
När man ska gå in och göra regelförändringar händer det något i systemet, och det skapar oro och frågor både här och där. Det visar dagens diskussion. Jag uppfattade dock att Claes-Göran Brandin tycker att vi i grunden ska ha samma regler om samma förhållanden gäller. Då gäller det att våga börja förändra. Det kanske är mycket det den här frågan handlar om.
Jag behöver inte beskriva förslaget, för vi har hört det beskrivas några gånger redan. Det man kan lägga till för att förtydliga att det knyts närmare det allmänna försäkringssystemet är det som Lisbeth Grönfeldt Bergman var inne på, nämligen att Försäkringskassan får en annan och centralare roll. Försäkringskassans arbete med rehabiliteringskedjan sätter fokus på att folk ska komma tillbaka i arbete. Det blir annars mycket en diskussion med fokus på ersättning vid sjukdom, och det ska man givetvis ha. Det är dock viktigt att fokus ligger på att man ska komma tillbaka i arbete, för det är ändå det som skapar välstånd både för den enskilde och för samhället.
Både i motionen och i reservationen kan man läsa en hel del invändningar, men i propositionen redovisas att det inte finns något i konventioner eller regelverk som hindrar att detta genomförs. Det klargörs bland annat att sjöarbetskonventionen inte gäller inre sjöfart. Vidare är ILO-kommitténs bedömning att förslaget inte strider mot ILO:s stadga. Därför faller invändningarna. Allt går förstås att diskutera, men det finns klart redovisat att det är på detta vis.
Fru talman! Jag ska säga några ord om den andra delen av betänkandet som vi inte har diskuterat så mycket och som handlar om att göra det lättare att hyra in personal.
Att ha inhyrd personal och anlita bemanningsföretag har blivit ett vanligt inslag på arbetsmarknaden. Det gäller naturligtvis även på sjöfartens område.
Man kan undra vad det finns för grund för det argument som framförs i reservationen, att sjösäkerheten skulle försämras. De säkerhetshöjande reglerna är helt oberoende av vem som är arbetsgivare. Skyldigheten att lyda order från befälhavarna har inte att göra med vem som är arbetsgivare. Säkerhetsorganisationen styrs ju av godkännande från Transportstyrelsen.
Det resonemang som den samlade rödgröna oppositionen för i sin reservation kan ifrågasättas. Vad har man för belägg för att inhyrd personal skulle innebära en benägenhet att inte följa gällande regelverk och att man med inhyrd personal skulle tappa fokus på det säkerhetshöjande arbetet? Den typen av resonemang känns som ett allmänt tyckande.
Man kan undra vilken redare och arbetsgivare som skulle anställa personal från ett bemanningsföretag som har fokus på att inte följa regelverket. Det är ju en absurd tanke.
Till skillnad från det andra förslaget som behöver en anpassningstid är det viktigt att regeln att kunna hyra in personal införs så fort som möjligt. Den införs den 1 juli 2010.
Jag vet inte hur man ska tolka detta. Jag är tämligen övertygad om att det här kommer att sjunka in och få rätt proportioner. Claes-Göran Brandin säger att en rödgrön regering, som vi hoppas att vi inte får se, skulle riva upp förslaget. Det tror jag inte att man kommer att göra. Man kommer att inse att det är ett bra förslag. Även om de rödgröna stannar i opposition, som vi hoppas, kommer de inte att driva frågan.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
Jag passar på att tacka Claes-Göran Brandin. Jag har inte suttit så mycket i trafikutskottet, men jag har mött Brandin i några debatter om sjöfart. Han är väldigt rak och samtidigt en god kamrat. Man känner sig aldrig riktigt utsatt av Brandin. Du ska ha tack, Claes-Göran, för bra och glada debatter. Tack till Lisbeth också. Dig har jag inte debatterat mot, snarare haft som meddebattör.
(Applåder)
Beslut, Genomförd
Beslut: 2010-04-29
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2010-04-29Protokoll 2009/10:112
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),
2. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,
4. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön, och
5. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:161 punkterna 1-5 och avslår motion 2009/10:T5.- Reservation 1 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 103 0 27 m 81 0 0 15 c 23 0 0 6 fp 20 0 0 8 kd 17 0 0 7 v 0 19 0 3 mp 0 15 0 4 - 0 1 0 0 Totalt 141 138 0 70
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.