Ändrade regler om annonser i TV-sändningar

Betänkande 2001/02:KU16

Konstitutionsutskottets betänkande2001/02:KU16

Ändrade regler om annonser i TV-sändningar

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
förslag i proposition 2001/02:82 Ändrade regler om
annonser i TV-sändningar. Förslagen avser ändringar
i radio- och TV-lagen (1996:844). Enligt regeringen
syftar förslaget till att minska de störningar som
reklamavbrott i kommersiell TV innebär för publiken.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2002.

Utskottet behandlar i betänkandet också fem
motioner som har avlämnats med anledning av
propositionen. Därutöver behandlar utskottet två
motioner från allmänna motionstiden 2001.
Regeringens förslag tillstyrks av utskottet. Med
anledning av en motion föreslår utskottet att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anför om en skyndsam översyn av 7 kap.
5 § radio- och TV-lagen. I övrigt avstyrker
utskottet motionerna.
Utskottets ställningstaganden har föranlett fyra
reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Ändrade regler om annonser i TV-sändningar
Riksdagen antar bifogat förslag till lag om
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844). Därmed
bifaller riksdagen regeringens proposition
2001/02:
82 och avslår motion 2001/02:K75.
Reservation 1 (mp)

2. Undantag för att utjämna antalet reklamminuter vid
angränsande timme

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför om en skyndsam översyn
av 7 kap. 5 § radio- och TV-lagen (1996:844).
Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2001/02:K73 yrkande 1.

3. Översyn av reklamregler för olika medier

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K71,
2001/02:K72 och 2001/02:
K243 yrkande 11.
Reservation 2 (m)

4. Reklamtid i den kommersiella lokalradion

Riksdagen avslår motion 2001/02:K367 yrkande 6.
Reservation 3 (kd)

5. Harmonisering av TV-direktivet

Riksdagen avslår motion 2001/02:K73 yrkande 2.
Reservation 4 (kd)

6. Utredning om samlat regelverk för audiovisuella tjänster

Riksdagen avslår motion 2001/02:K74.

Stockholm den 12 mars 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Inger René (m), Mats
Berglind (s), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),
Kenth Högström (s), Mats Einarsson (v), Per Lager
(mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp),
Margareta Nachmanson (m), Inger Strömbom (kd) och
Ola Karlsson (m).

2001/02

KU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2001/02:82 Ändrade regler om annonser
i TV-sändningar föreslår regeringen att riksdagen
antar de förslag till ändringar i radio- och TV-
lagen (1996:844) som regeringen lägger fram
propositionen. Regeringens förslag återges i bilaga
1 och lagförslaget i bilaga 2.

Lagrådet har granskat regeringens lagförslag.
Med anledning av propositionen har fem motioner
väckts. I detta sammanhang behandlar utskottet även
två motioner från allmänna motionstiden 2001 som rör
närliggande frågor. Förslagen i motionerna återges i
bilaga 1.
Utskottet har i ärendet uppvaktats av TV4 AB.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 8 juni 2000 att tillkalla
en särskild utredare för att göra en översyn av
radio- och TV-lagen och föreslå de lagändringar som
föranleds av övervägandena före utgången av maj 2001
(dir. 2000:43). Från början ingick det i uppdraget
att föreslå ändrade reklam- och annonsregler som
leder till att konkurrensvillkoren, så långt det kan
ske utan att möjligheterna att uppfylla syftena med
den svenska lagstiftningen eftersätts, blir mer
likvärdiga för de TV-företag som är verksamma på den
svenska reklam-TV-marknaden. Frågan om regler om
annonser och reklam ingick, enligt tilläggsdirektiv
den 1 februari 2001, dock inte längre i uppdraget
(dir. 2001:11). Reklamfrågan skulle i stället
beredas i Regeringskansliet.

Inom Kulturdepartementet har därefter promemorian
Ändrade regler om annonser i TV-sändningar (Ds
2001:18) upprättats. Promemorian har
remissbehandlats och ligger till grund för förslagen
i den proposition som nu är aktuell.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen ändringar i
radio- och TV-lagen (1996:844) om hur annonser får
sättas in i TV-sändningar. Enligt regeringen syftar
förslaget till att minska de störningar som
reklamavbrott i kommersiell TV innebär för publiken.
Regeringen föreslår att ändringarna skall träda i
kraft den 1 april 2002.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Gällande svenska regler

Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) omfattar ljudradio,
television och vissa liknande överföringar samt
filmer, videogram, ljudupptagningar och andra
tekniska upptagningar.
Enligt 1 kap. 12 § andra stycket YGL hindrar inte
bestämmelserna i denna grundlag att det i lag
meddelas föreskrifter om förbud i övrigt (utöver vad
som sägs i första stycket) mot kommersiell reklam i
radioprogram eller om villkor för sådan reklam.
Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och
villkor för annan annonsering och sändning av
program, som helt eller delvis bekostas av annan än
den som bedriver programverksamheten.

I radio- och TV-lagen (1996:844) har bestämmelser
som handlar om reklam och annan annonsering samlats
i 7 kap.

Enligt 7 kap. 1 § första stycket gäller som
huvudregel att det före och efter varje sändning av
annonser skall sändas en särskild signatur som
tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar.
Vidare sägs i tredje stycket att med annonser
avses reklam samt sändningar som utan att vara
reklam sänds på uppdrag av någon annan.

I 4 § första stycket föreskrivs att reklam i en
sändning inte får syfta till att fånga
uppmärksamheten hos barn under tolv år.

Enligt 5 § första stycket gäller som huvudregel att
annonser får sändas högst 8 minuter under en timme
mellan hela klockslag. I TV-sändning får denna tid
dels under sändningstiden mellan 19.00 och 24.00,
dels i rena undantagsfall utsträckas till högst 10
minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme
mellan hela klockslag får annonser sändas under
högst 10 % av den tiden.

Vidare sägs i andra stycket att annonser får
sändas i en TV-sändning under högst 10 % av
sändningstiden per dygn.

I 7 § föreskrivs att annonser skall i TV-sändning
sändas mellan programmen. Från detta finns dock två
undantag. Det första gäller sportprogram där det
förekommer längre pauser eller program som avser
föreställningar eller evenemang med pauser för
publiken. I dessa fall får annonser sändas i
pauserna. Det andra undantaget gäller program som
består av avslutande delar och där varje del som
föregås eller följs av annonser varar minst 20
minuter. Annonser får i dessa fall sändas mellan
delarna om varje del som föregås eller följs av
annonser varar minst 20 minuter.

Därutöver sägs i tredje stycket att reklam inte
får förekomma omedelbart före eller efter ett
program eller en del av ett program som
huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år, om
det inte är fråga om ett s.k. sponsringsmeddelande.

Efterlevnaden av radio- och TV-lagens bestämmelser
om reklam, annan annonsering eller sponsring
övervakas till viss del av Granskningsnämnden för
radio och TV och i övrigt av Konsumentombudsmannen
(9 kap. 2 §).

Lokalradiolagen (1993:120) innehåller också
bestämmelser om reklam och sponsring i 24–27 a §§.
Bland annat föreskrivs i 25 § att det före och efter
varje sändning av annonser skall sändas en särskild
signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga
sändningar.

Vidare föreskrivs i 27 § att annonser får sändas
högst 8 minuter under en timme mellan hela
klockslag.

TV-direktivet

Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om
samordning av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om
utförandet av sändningsverksamhet för television,
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
97/36/EG (TV-direktivet), har till syfte att
möjliggöra fri rörlighet för TV-sändningar.
Direktivet innebär att den medlemsstat varifrån en
sändning härrör skall se till att sändningen följer
lagen i den medlemsstaten. Andra medlemsstater skall
tillåta fri mottagning och får inte hindra
vidaresändning av en TV-sändning från en annan
medlemsstat av skäl som omfattas av direktivet.
Direktivet innehåller minimiregler som gäller för
TV-sändningar från EU:s medlemsstater.

I kapitel 1, artikel 1, definieras TV-reklam,
smygreklam, sponsring och TV-köp.

Vidare sägs i kapitel 2, artikel 2.1, att den
ansvariga medlemsstaten skall säkerställa att alla
TV-sändningar som sänds av programföretag inom dess
jurisdiktion överensstämmer med bestämmelserna i det
rättssystem som gäller för sändningar avsedda för
allmänheten i den medlemsstaten.

I artikel 3.1 föreskrivs att medlemsstaterna har
frihet att föreskriva att TV-programföretagen inom
deras jurisdiktion skall följa mer detaljerade eller
striktare regler inom de områden som omfattas av
direktivet.

Kapitel 4, artikel 11.1, reglerar hur reklaminslag
och köp-TV-inslag får sättas in i program.

Enligt artikel 11.1 skall reklaminslag och köp-TV-
inslag infogas mellan program. I vissa fall är det
dock tillåtet att infoga sådana inslag i
programmen. En förutsättning är att det sker på
sådant sätt och med hänsyn till naturliga pauser
samt programmets sändningslängd och karaktär att
varken programmets integritet eller värde eller
innehavarnas rättigheter kränks. Dessutom skall
villkoren i 11.2–5 vara uppfyllda.
Artikel 11.2 gäller program som består av
fristående delar, sportprogram eller evenemang som
struktureras på liknande sätt samt föreställningar
som innehåller pauser. I sådana program skall
reklamen sättas in mellan delarna eller i pauserna.
I artikel 11.3 behandlas spelfilmer eller filmer
gjorda för TV – med undantag för TV-serier, lätta
underhållningsprogram och dokumentärer. Sådana
program får, om de har en programlagd sändningstid
som överstiger 45 minuter, avbrytas av reklam en
gång för varje hel 45-minutersperiod. Om den
programlagda sändningstiden är minst 20 minuter
längre än två eller flera fullständiga 45-
minutersperioder får ytterligare ett avbrott göras.
Enligt artikel 11.4 skall minst 20 minuter
förflyta mellan reklaminslag eller köp-TV-inslag i
programmen. Detta gäller dock inte för sådana
program med pauser som avses i artikel 11.2.
Därutöver anges i artikel 11.5 att vissa
programtyper inte får avbrytas av reklaminslag och
köp-TV-inslag. Det gäller dels alla gudstjänster,
dels nyhetsprogram, program om aktuella
samhällsfrågor, dokumentärprogram, religiösa program
och barnprogram om deras programlagda sändningstid
är mindre än 30 minuter. Om den programlagda
sändningstiden är 30 minuter eller mer skall vad som
sägs i artikel 11.1–11.4 gälla.
I artikel 18.1 föreskrivs att sändningstiden för
köp-TV-inslag, reklaminslag och andra former av
reklam, med undantag för sändningsblock för köp-TV i
enlighet med artikel 18a, inte får överstiga 20 % av
den dagliga sändningstiden. Sändningstiden för
reklaminslag får inte överstiga 15 % av den dagliga
sändningstiden.

Enligt artikel 20 får medlemsstaterna, med
vederbörlig hänsyn till gemenskapsrätten, fastställa
andra villkor än de som anges bl.a. i artikel
11.2–11.5 i fråga om sändningar som är avsedda
uteslutande för det nationella territoriet och som
inte kan tas emot, direkt eller indirekt, av
allmänheten i en eller flera andra medlemsstater.
Detta gäller utan att det påverkar tillämpningen av
artikel 3.

Enligt artikel 26 skall kommissionen senast den 31
december 2000 och vartannat år därefter till
Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala
kommittén överlämna en rapport om genomförandet av
detta direktiv i dess senaste lydelse och, om
nödvändigt, utarbeta ytterligare förslag för att
anpassa det till utvecklingen på TV-
sändningsområdet, särskilt mot bakgrund av den
senaste tekniska utvecklingen.

En ändring av reglerna om annonser i
TV-sändningar, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till ändringar i radio- och TV-lagen. Med
anledning av motion 2001/02:K73 yrkande 1
föreslår utskottet att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anför om att 7 kap. 5 § radio- och
TV-lagen skyndsamt bör ses över. Därutöver
avstyrker utskottet motionerna 2001/02:K71,
2001/02:K72 och 2001/02:K243 som syftar till
att reglerna för reklam bör ses över
respektive avvecklas. Utskottet avstyrker
vidare motion 2001/02:K367 yrkande 6 om
ändringar av reglerna om reklamtid för
kommersiell lokalradio. Vidare avstyrker
utskottet motion 2001/02:K73 yrkande 2 om en
harmonisering av det s.k. TV-direktivet. Med
hänvisning till att regeringen nyligen har
tillkallat en utredning med uppdrag att se
över bl.a. lagstiftningen inom området för
elektronisk kommunikation avstyrker utskottet
motion 2001/02:K74.

Propositionen

Behovet av ändring

Regeringen bedömer att den svenska lagstiftningen om
TV-reklam bör ändras när det gäller hur annonser får
avbryta program.

Som skäl för denna bedömning anför regeringen att
det vid en jämförelse mellan de svenska reglerna och
TV-direktivet kan konstateras att möjligheterna att
avbryta program med annonser är mindre enligt svensk
lagstiftning. Det står enligt regeringen emellertid
klart att de svenska reglerna om hur annonser får
placeras inte tillgodoser sitt syfte, dvs. att
skydda publikens möjligheter att ta del av
programmen utan att störas av annonser. Regeringen
påpekar att inget hindrar att ett program avbryter
ett annat program. En följd av denna reglering är
att längre program, som filmer, numera ofta avbryts
av ett eller t.o.m. två andra program, vilka omges
av annonssändningar. Avbrotten blir härigenom
betydligt längre än om avbrott för annonser skulle
tillåtas.
Vidare påpekar regeringen att det sedan våren 1999
pågår TV-sändningar med digital teknik från
marksändare i Sverige. Granskningsnämnden har funnit
att vissa bolag som sänder i det digitala marknätet
inte lyder under svensk jurisdiktion, eftersom de
inte är etablerade i Sverige. De behöver därför inte
följa de svenska reglerna i radio- och TV-lagen.
Vissa programföretag väljer emellertid enligt
regeringen att i de avbrott i programmen där det
sänds reklam i satellitsändningarna, i stället i det
digitala marknätet visa en skylt som talar om att
det inte är tillåtet att göra reklamavbrott.
Regeringen anför att det som nu beskrivits visar
att den svenska TV-publiken i dag drabbas av fler
störningar i porgrammen än vad som är avsett enligt
de svenska reglerna.
Till detta kommer enligt regeringen att
skillnaderna mellan Sveriges och andra länders
lagstiftning om reklam i TV får till följd att
företag med inriktning på den svenska marknaden får
en konkurrensfördel om de etablerar sig utanför
Sverige och sålunda kommer att lyda under ett annat
lands lagstiftning. Regeringen framhåller att
eftersom antalet reklamfinansierade företag som är
etablerade utomlands har ökat de senaste åren är
konkurrensnackdelen mer kännbar i dag jämfört med
när de dåvarande reglerna om satellitsändningar
infördes.
Mot bakgrund av de redovisade problemen anser
regeringen att det finns skäl att ändra de svenska
reglerna om hur annonser får avbryta program. Den
beskrivna situationen är så störande för publiken
att det är motiverat med en ändring redan nu.

Förslaget till ändrade regler

Regeringen föreslår att reglerna i radio- och TV-
lagen ändras så att det under vissa förutsättningar
blir tillåtet att avbryta TV-program med annonser.

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att
syftet med de föreslagna ändringarna i första hand
är att tittarna i högre grad än vad som i dag är
fallet skall kunna ta del av programmen utan att
drabbas av avbrott som är längre än nödvändigt.
Därför föreslår regeringen ingen ändring såvitt
avser mängden reklam. Det bör enligt regeringen inte
heller vara möjligt att, som Sveriges
marknadsförbund och TV 4 har föreslagit, utjämna
antalet reklamminuter vid en angränsande timme i
samband med att det visas exempelvis sportprogram.
Regeringen anför vidare när det gäller förslagets
inverkan på TV 4:s ställning, att förslaget innebär
att de regler som gäller för å ena sidan
kommersiella TV-företag som är etablerade i Sverige,
däribland TV 4, och å andra sidan konkurrerande
företag som är etablerade utomlands, blir mer lika
varandra. Därutöver framhåller regeringen att de
konkurrensfördelar som uppstår genom att TV 4 är det
enda TV-företag som har rätt att sända rikstäckande
TV-reklam i det analoga marknätet, uppvägs av
skyldigheten att betala koncessionsavgift till
staten enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens och radions område.
Därutöver påpekar regeringen att TV-marknaden har
förändrats betydligt sedan TV 4 inledde sina
marksändningar. Andelen hushåll som enbart kan ta
emot marksänd analog TV har minskat samtidigt som
utvecklingen av digitala marksändningar innebär att
flera kommersiella TV-företag får möjlighet att nå
även de hushåll som i dag endast har tillgång till
marknätet. En naturlig följd av denna utveckling
torde enligt regeringen vara att de kommersiella TV-
företag som konkurrerar med TV 4 får en starkare
ställning.
Regeringen vill vidare, med anledning av vissa
remissyttranden, betona att de ändringar som nu
föreslås inte inverkar på de upphovsrättsliga
reglerna. En kränkande ändring eller ett avbrott i
ett filmverk kommer enligt regeringen, i den mån det
följer av avtal eller gällande rätt, även i
framtiden att kräva rättighetshavarens tillstånd.
Regeringen delar uppfattningen att det är viktigt
att i möjligaste mån undvika störande ingrepp i
filmer. Med de föreslagna reglerna undviks enligt
regeringen onödigt långa avbrott samtidigt som det
skall tas hänsyn till var i programmen det är
lämpligt att bryta för annonser. Regeringen anser
att detta innebär att avbrotten blir mindre störande
än vad som i dag kan bli fallet.
Enligt regeringen bör följande särskilda regler
gälla för hur olika slags program skall få avbrytas
av annonser. Regeringen konstaterar att annonser
enligt nuvarande regler får sändas mellan delar av
program som består av avslutade delar. Som
förutsättning gäller att varje del som föregår eller
följs av annonser varar minst 20 minuter. Regeringen
påpekar att TV-direktivet innehåller en liknande
regel, dock utan krav på att delarna skall ha en
viss längd. För att de svenska reglerna inte utan
särskilda skäl skall skilja sig från TV-direktivet
föreslår regeringen att kravet på minsta längd skall
tas bort.
Regeringen föreslår också att annonser även skall
få sättas in i andra program. För program i
allmänhet föreslås att annonser får sättas in under
förutsättning att minst 20 minuter förflyter mellan
annonserna i programmet.
I fråga om spelfilmer och filmer gjorda för TV,
utom TV-serier, lätta underhållningsprogram och
dokumentärer, föreslår regeringen att inget avbrott
skall få göras om den programlagda sändningstiden är
högst 45 minuter. Om sådan sändningstid överstiger
45 minuter får enligt förslaget annonser sättas in
en gång för varje hel period om 45 minuter samt
ytterligare en gång om den programlagda
sändningstiden är minst 20 minuter längre än två
eller flera fullständiga perioder om 45 minuter.
Vissa programtyper bör enligt regeringen inte få
avbrytas av annonser. Det gäller alla gudstjänster
och alla program som huvudsakligen vänder sig till
barn under tolv år.
Vidare föreslår regeringen att program som
huvudsakligen handlar om nyheter eller
nyhetskommentarer, dokumentärprogram och program om
livsåskådningsfrågor inte får avbrytas av annonser
om den programlagda sändningstiden är kortare än 30
minuter.
Regeringen framhåller att de föreslagna reglerna
stämmer överens med TV-direktivet artikel 11.3–11.5
utom på en punkt. Enligt artikel 11.5 är det endast
otillåtet att avbryta barnprogram om de har en
kortare sändningstid än 30 minuter. Det har enligt
regeringen emellertid ansetts bäst förenligt med
intresset att skydda yngre barn mot påverkan av TV-
reklam att förbudet gäller alla program som
huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år
oberoende av sändningslängd. Regeringen anför att
detta har att göra med att yngre barn inte kan
skilja mellan TV-reklam och annat programinnehåll,
och att även barn som kan se skillnaden inte förstår
syftet med reklamen (se prop. 1990/91:149 s. 122).
Av samma skäl föreslår regeringen ingen ändring av
det nuvarande förbudet mot att sända reklam
omedelbart före eller efter program som
huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år.
Enligt regeringens uppfattning är det
Granskningsnämnden för radio och TV som bör bedöma
om förutsättningarna för avbrott är uppfyllda.
Regeringen påpekar att det i första hand ankommer på
programföretagen att avgöra var i programmen det är
lämpligt att placera avbrotten. I sista hand blir
det Granskningsnämnden som får pröva om reglerna har
överträtts.

Motionerna

Med anledning av propositionen

I motion 2001/02:K71 av Per Unckel m.fl. (m) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en översyn av reglerna för reklam
för olika medier i Sverige. Enligt motionärerna är
det uppenbart att det behövs en ordentlig översyn av
reglerna för reklam för olika medier i Sverige.
Bättre konkurrensförutsättningar behöver enligt
motionärerna skapas för bl.a. TV-reklammarknaden i
vårt land. Det finns alltfler andra aktörer som i
dag har stor täckning, men där regelverket ger olika
förutsättningar beroende på sändarland och
sändningsteknik. Motionärerna anser dessutom att det
i en sådan genomgång bör ingå en översyn av de
regler som tillåter sponsring av program i Sveriges
Television (SVT). Att på en begränsad reklammarknad
erbjuda sponsringsutrymme som alternativ till andra
reklamformer ger enligt motionärerna SVT en
maktställning som kan missbrukas. Motionärerna anser
att en utredning snarast bör tillsättas med uppgift
att genomlysa reklamreglerna och ge regeringen
underlag för att återkomma med förslag till
regelverk som innebär att staten ställer sig helt
neutral inför olika TV-kanaler, bolag och
sändningstekniker.

I motion 2001/02:K72 av Margareta Cederfelt och
Göran Lindblad (m) yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om att
TV-bolagen utan statlig reglering skall ha möjlighet
att sända reklam. Enligt motionärerna kan
medborgarna, TV-bolagen och marknaden själva reglera
hur reklam sänds utan statlig lagstiftning.

I motion 2001/02:K74 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad
som i motionen anförs om behovet av en utredning om
ett teknikneutralt regelverk för audiovisuella
tjänster. Motionärerna vill se en ny, modern
lagstiftning som bygger på Konvergensutredningens
förslag om ett samlat regelverk för audiovisuella
tjänster. En utredning bör tillsättas med uppdrag
att ta fram ett sådant lagförslag.

I motion 2001/02:K73 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen beslutar att i radio- och TV-
lagen föreskriva undantagsregler för att utjämna
antalet reklamminuter vid en angränsande timme under
direktsändning i TV av t.ex. sport eller
nöjesevenemang (yrkande 1). Motionärerna påpekar att
om en annons förskjuts in på nästa timme bryter
sändande företag mot radio- och TV-lagen trots att
den totala annonsvolymen om 10 % inte överskrids.
Nuvarande ordning innebär enligt motionärerna att
sändande företag har problem att sända stora
nyhetshändelser och direktsända evenemang utan att
överträda bestämmelsen. Motionärerna anser att
kortare överträdelser av sändningstiden för annonser
under en timme mellan hela klockslag i samband med
direkt TV-sändning bör kunna godtas under
förutsättning att de varit oförutsedda eller
tillfälliga, dvs. då endast förståeliga och
driftsmässiga omständigheter kan åberopas. Det bör
enligt motionärerna framgå av lagtexten i 7 kap.
radio- och TV-lagen.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen ger
regeringen till känna vad som anförs om
harmoniserande annonsregler på TV-området inom EU
(yrkande 2). Eftersom internationaliseringen och
europeiseringen är under stark frammarsch även på
medieområdet bör enligt motionärerna Sverige
eftersträva en harmonisering av annonsreglerna inom
Europeiska unionen.

I motion 2001/02:K75 av Ewa Larsson m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen avslår förslaget om att radio- och TV-
lagen ändras så att det under vissa förutsättningar
blir tillåtet att avbryta TV-program med annonser.
Miljöpartiet delar inte regeringens uppfattning att
lagstiftningen om hur annonser får avbryta program
behöver ändras. Enligt motionärerna bör omsorgen om
publikens möjligheter att följa TV-program så ostört
som möjligt fortfarande utgöra ledstjärna i
lagstiftningen. Regeringen borde i stället definiera
vad som är ett program, om det är detta problem man
vill komma åt. Att vissa TV-bolag sänder från andra
länder där reklamavbrott är tillåtna anser
motionärerna inte heller vara skäl nog för en
ändring. Miljöpartiet tror vidare att det blir svårt
att avgöra vad ”vissa förutsättningar” är, under
vilka det blir tillåtet att avbryta TV-program med
annonser. Det hade enligt motionärerna varit
önskvärt med en definition av i vilka avseenden
annonsavbrotten skulle kunna vara kränkande.
Motionärerna anser att det är lättare att leva med
dagens otydlighet än att släppa loss för
reklamavbrott och kommande otaliga tvister om vad
som är ”vissa förutsättningar” och kränkande. De är
också oroade för att den föreslagna EU-anpassningen
öppnar vägen för nästa steg, att tillåta reklam för
barn under tolv år.

Från allmänna motionstiden 2001

I motion 2001/02:K243 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas
att riksdagen beslutar om avveckling av regleringen
av tiden för reklam i radio- och TV-sändningar
(yrkande 11). Motionärerna anför att den senaste
utdelningen av sändningstillstånd för marksänd
digital-TV visar det absurda i svenska reklamregler,
i och med att programbolag verksamma i Frankrike,
England och Sverige tilldelats sändningstillstånd.
Programbolagen kommer att lyda under respektive
lands regler, vilket innebär att såväl fransk,
engelsk som svensk lag kommer att vara tillämplig
inom samma sändningsform. En översyn av
reklamreglerna är enligt motionärerna därför
nödvändig. Utvecklingen har enligt motionärernas
mening utvisat att hela lagstiftningen på området är
föråldrad. Den kanal som väljer att sända för mycket
reklam kommer snabbt att förlora tittare och anpassa
sig till vad som är en rimlig kombination av reklam,
avgifter och motsvarande. Regleringen av tiden för
reklam bör därför avvecklas.

I motion 2001/02:K367 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om förändrade regler för reklamtid i
den kommersiella radion (yrkande 6). Enligt
motionärerna kan en sändande kommersiell lokalradio
inte utöka sin reklam alltför mycket utan att
förlora lyssnare. Motionärerna anser att det finns
en självreglerande nivå för hur mycket
radiokonsumenten vill stå ut med av reklambudskap.
Reglerna på området bör därför lättas upp. Man bör
enligt motionärerna kunna tolerera en generell regel
om 15 % av sändningstiden kombinerad med möjligheten
att sända upp till 12 minuters reklam per timme
under sex timmar per dygn. Beslutet bör endast
omfatta den kommersiella radion.

Bakgrund

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av regeringens
proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio
under våren 2000 avstyrkte utskottet motionsyrkanden
om ändrade regler för reklamtider i radio och TV.
Utskottet konstaterade att det ingick i Digital-TV-
kommitténs uppdrag att kommittén skulle lägga fram
minst två utvärderingsrapporter där det skulle ingå
en ekonomisk analys av sändningsverksamheten (dir.
1997:134). Analysen skulle bl.a. omfatta
sändningskostnaderna och programföretagens och
konsumenternas intresse och betalningsvilja.
Utskottet, som förutsatte att frågan om
reklamtiderna i kommersiell radio och TV också i
övrigt följdes inom Regeringskansliet, var inte
berett att då förorda förändrade regler för reklam i
radio och TV (bet. 1999/2000:KU15 s. 18).

Utskottet behandlade också under föregående riksmöte
ett motionsyrkande om ändrade regler för reklamtid i
kommersiell lokalradio (bet. 2000/01:KU22). Liksom
vid behandlingen under riksmötet 1999/2000
förutsatte utskottet att frågan om reklamtider för
kommersiell lokalradio följs inom Regeringskansliet.
Motionen avstyrktes därför.

Under föregående riksmöte behandlade utskottet vissa
massmediefrågor i betänkandet 2000/01:KU18. Bland
annat behandlade utskottet motionsyrkande som tog
upp frågor om konvergens och teknikneuralt regelverk
för TV-sändning. Utskottet hänvisade härvid till att
konvergensfrågorna var föremål för ingående
behandling inom EU. Vidare hänvisade utskottet till
Mediegrundlagsutredningens förslag till ändringar i
YGL som bl.a. syftade till att uppnå ett ökat
teknikoberoende. Det fanns enligt utskottets mening
inte anledning att föregripa de pågående arbetena
med dessa frågor, varför motionerna avstyrktes.

I samband med sin behandling av proposition
2000/01:132 Ändrade regler om koncessionsavgift på
televisionens område föreslog konstitutionsutskottet
bl.a. att riksdagen borde ge regeringen till känna
vad utskottet anfört om en grundlig översyn av lagen
(1992:72) om koncessionsavgift (bet. 2000/01:KU26).
Utskottet framhöll bl.a. att TV-marknaden hade
förändrats betydligt sedan TV 4 fick reklammonopol i
det analoga marknätet. Sedan dess hade enligt
utskottet andelen av hushållen som enbart ser
marksänd TV minskat. Utskottet påpekade att det
endast var 30–35 % av hushållen som var enbart
hänvisade till marknätet. Den mycket dominerande
ställning som TV 4 hade när det gällde TV-reklam
hade därmed förändrats.

Utskottet ansåg vidare att regeringen borde göra
en grundlig översyn av reglerna för
koncessionsavgift dels beträffande
avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens
storlek.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag (rskr. 2000/01:277).

Enligt uppgift från Regeringskansliet avser
regeringen att under våren 2002 tillkalla en
särskild utredare som skall göra en grundlig översyn
av reglerna för koncessionsavgift.

Utredningar

Regeringen beslutade i november 1997 att tillkalla
en parlamentarisk kommitté med uppdrag att följa och
utvärdera de markbundna digitala TV-sändningarna
under den första etappen (dir. 1997:134). Kommittén
skulle medverka vid urvalet av programföretag för de
digitala TV-sändningarna genom att yttra sig till
Radio- och TV-verket över tillståndsansökningar.
Kommittén skulle vidare följa verksamheten med
digital marksänd TV och fortlöpande rapportera sina
iakttagelser till regeringen. Vid behov skulle
kommittén ta initiativ till förslag till
förändringar av t.ex. de regler som gäller för
verksamheten.

Kommittén, som antagit namnet Digital-TV-
kommittén, avlämnade i november 2001 sitt
slutbetänkande Digital TV – modernisering av
marknätet (SOU 2001:90). Bland annat bedömer
kommittén att marksänd digital TV är ett enkelt och
effektivt sätt att nå ut till alla medborgare.
Vidare anser den att ett brett utbud av program och
tjänster i marknätet bidrar till en sund konkurrens
mellan de olika sändningsoperatörerna. Kommittén
föreslår att de digitala sändningarna av public
service-programmen byggs ut till full
befolkningstäckning. Därutöver föreslår kommittén
att det övriga sändningsutrymmet med ett utbud av
kommersiella program byggs ut så långt som möjligt.

Som redovisats ovan har regeringen i juni 2000
tillkallat en särskild utredare med uppdrag att
analysera och överväga behovet av ändringar i
framför allt radio- och TV-lagen och lagen (1989:41)
om TV-avgift. I uppdraget för utredaren ingår bl.a.
att överväga behovet av lagstiftning som gör att TV-
sändningar i det svenska marknätet med säkerhet
kommer under svensk jurisdiktion. I det sammanhanget
skall utredaren analysera vilket utrymme för
nationell lagstiftning som finns inom ramen för EG-
rätten. Utredaren skall lägga fram de förslag som
föranleds av övervägandena. Vidare skall utredaren
lägga fram förslag som gör att samma regler kan
tillämpas på samtliga TV-sändningar från ett
företag, oberoende av om sändningarna sker på ett
sätt som kräver tillstånd eller på något annat sätt.
Därutöver skall utredaren bl.a. se över reglerna för
avgiftsskyldighet i syfte att anpassa dem till den
utveckling som har skett när det gäller TV-
distribution och mottagare, dock utan att grunderna
för TV-avgiftssystemet rubbas. Utredaren skall också
överväga ändring i radio- och TV-lagen så att det
bl.a. klarläggs vad som skall gälla i fråga om
sponsringsmeddelanden i samband med längre pauser av
program. Uppdraget skall vara slutfört före utgången
av maj 2002.

I april 2001 beslutade regeringen att tillkalla en
särskild utredare med uppdrag att bl.a. se över de
politiska målen inom området för elektronisk
kommunikation (dir. 2001:32). Arbetet skall bedrivas
mot bakgrund av såväl den tekniska och
marknadsmässiga utveckling som skett inom området
som de rättsakter som kommer att antas inom
Europeiska unionen. Utredaren skall analysera
lagstiftningen inom området och föreslå sådan ny
lagstiftning som behövs, med inriktning på en
horisontell och samordnad reglering av elektronisk
kommunikationsinfrastruktur och elektroniska
kommunikationstjänster. Uppdraget omfattar dock inte
förslag till grundlagsändringar.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1
april 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att de
gällande reglerna i radio- och TV-lagen om hur
annonser får placeras i TV-sändningar inte
tillgodoser sitt syfte att skydda publikens
möjlighet att ta del av programmen utan att störas
av annonser. I likhet med regeringen vill utskottet
vidare framhålla att skillnaderna mellan svensk
lagstiftning och andra länders lagstiftning i detta
avseende har kommit att leda till alltmer kännbara
konkurrensnackdelar för programföretag etablerade i
Sverige, eftersom antalet reklamfinansierade företag
som är etablerade utomlands har ökat. Utskottet
delar mot denna bakgrund regeringens uppfattning att
det finns skäl att nu ändra de svenska reglerna om
hur annonser får avbryta program. Vidare har
utskottet ingen invändning mot regeringens förslag
hur dessa ändringar skall komma till uttryck i
aktuella bestämmelser i radio- och TV-lagen. Mot
denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker motion 2001/02:K75 med yrkande
om av-slag på propositionen.

När det gäller vad som anförs i motion 2001/02:K73
om undantagsregler för att utjämna antalet
reklamminuter anser utskottet att vad som nu
föreskrivs i 7 kap. 5 § radio- och TV-lagen i vissa
fall kan få verkningar som inte ter sig rimliga. Det
kan inträffa när en sändning av dagshändelser, t.ex.
en idrottstävling, drar ut på tiden så att ett
klockslag mellan två timmar överskrids. Den reklam
som då skulle ha sänts om programmet slutat innan
den nya timmen inträtt kan i sådana fall behöva
uteslutas och placeras senare i en programtablå,
något som kan medföra besvärande ekonomiska och
andra nackdelar för den som bedriver
sändningsverksamheten. Enligt utskottets mening bör
regleringen därför skyndsamt ses över i syfte att
kortare överträdelser skall kunna godtas om de varit
oförutsedda eller tillfälliga på sådant sätt som
åsyftas i motionen. Detta bör riksdagen med
anledning av den nämnda motionen i berörd del
(yrkande 1) ge regeringen till känna som sin mening.
Utskottet delar regeringens bedömning att någon
ändring av reglerna om mängden tillåten reklam inte
är påkallad. I detta sammanhang vill utskottet
vidare erinra om att TV-direktivet, som är ett s.k.
minimidirektiv, innehåller regler som innebär att
sändningstiden för reklaminslag inte får överstiga
15 % av den dagliga sändningstiden (artikel 18.1). I
fråga om köp-TV-inslag, reklaminslag och andra
former av reklam gäller en motsvarande gräns om 20 %
av sändningstiden. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motion 2001/02:K243 från allmänna
motionstiden 2001 med yrkande om att riksdagen skall
besluta om avveckling av regleringen av tiden för
reklam i TV. Utskottet anser vidare inte att
reglerna om reklamtid för den kommersiella
lokalradion skall avvecklas. I enlighet med detta
avstyrker utskottet nämnda motion i dess helhet i
berörd del (yrkande 11).
När det gäller frågan om hur det framtida
regelverket för reklam i TV skall se ut vill
utskottet framhålla att en utbyggnad av de digitala
sändningarna i enlighet med Digital-TV-kommitténs
förslag, dvs. av sändningarna av public service-
program till full befolkningstäckning och med
utnyttjande så långt som möjligt av det övriga
sändningsutrymmet med ett utbud av kommersiella
program, kan förväntas medföra behov av nya
överväganden kring reklamreglerna. Utskottet vill
också erinra om den särskilde utredarens uppdrag,
som redovisats ovan, att göra en översyn av reglerna
i radio- och TV-lagen. Uppdraget rör bl.a. frågor om
jurisdiktion, tillämplighet av tillståndsvillkor för
vissa sändningar och placering av
sponsringsmeddelanden. Vidare kan regeringen, som
framgått, förväntas inom kort tillkalla en utredning
om en grundlig översyn av lagen om
koncessionsavgifter. Mot denna bakgrund anser
utskottet att det inte finns något behov av att nu
förorda en förnyad översyn av reglerna för reklam
för olika medier i Sverige i enlighet med vad som
anförs i motion 2001/02:K71. Motionen avstyrks
därför.
Utskottet är således inte heller berett att, i
enlighet med vad som anförs i motion 2001/02:K72,
förorda en avveckling av regleringen avseende
möjligheterna för TV-bolag att sända reklam.
Motionen bör därför avslås.
Därutöver anser utskottet att det inte är påkallat
att nu förorda någon ändring av reglerna för
reklamtid i den kommersiella lokalradion, utan
utskottet utgår liksom tidigare från att frågan
följs inom Regeringskansliet. Utskottet avstyrker
därför också motion 2001/02:K367 i berörd del
(yrkande 6).
När det gäller vad som anförs i motion 2001/02:K73
om en harmonisering av annonsreglerna inom EU vill
utskottet framhålla att TV-direktivet innehåller en
bestämmelse om att kommissionen vartannat år skall
överlämna en rapport om genomförandet av direktivet
och, om nödvändigt, lämna förslag för att anpassa
direktivet till den tekniska utvecklingen på TV-
sändningsområdet. Detta skall ske nästa gång under
innevarande år. Utskottet utgår från att regeringen
följer detta arbete. Däremot är utskottet inte
berett att nu förorda att direktivet skall innehålla
harmoniserande annonsregler i större utsträckning än
vad som är fallet i dag. Motionen avstyrks därför i
denna del (yrkande 2).
Som redovisats ovan har regeringen nyligen
tillkallat en utredning med uppdrag att se över
bl.a. lagstiftningen inom området för elektronisk
kommunikation. Mot denna bakgrund anser utskottet
att vad som anförs i motion 2001/02:K74 i huvudsak
är tillgodosett. Motionen bör därför avslås.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Ändrade regler om annonser i TV-sändningar
(punkt 1)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844). Därmed
bifaller utskottet motion 2001/02:K75.

Ställningstagande

Jag delar inte bedömningen att gällande regler
i radio- och TV-lagen om hur annonser får
placeras i TV-sändningar bör ändras. Enligt
min uppfattning bör, i likhet med vad som
anförs i motion 2001/02:K75, omsorgen om TV-
publikens möjlighet att kunna följa program
så ostört som möjligt också i fortsättningen
utgöra en ledstjärna för lagstiftningen. Om
problemet med gällande regler är vad som
skall anses utgöra ett program, borde
regeringen i stället försöka definiera vad
ett program är. Vidare anser jag att den
omständigheten att vissa programföretag är
etablerade i utlandet, och därför omfattas
av ett annat lands regler, inte är ett
tillräckligt skäl för att ändra de svenska
reglerna. Jag delar också farhågan i den
nämnda motionen att det kan bli svårt att
avgöra vad ”vissa förutsättningar” är, under
vilka det skall vara tillåtet att avbryta
program med annonser. Det finns enligt min
mening också behov av en definition i vilka
avseenden ett annonsavbrott kan vara
kränkande. Jag delar sammanfattningsvis
motionärernas synpunkt att det är lättare
att leva med den otydlighet som gällande
regler möjligen har, än att öppna för
reklamavbrott i programmen och kommande
tvister om vad ”vissa förutsättningar” och
kränkande är. Därutöver delar jag
motionärernas oro att den nu föreslagna EU-
anpassningen öppnar vägen för nästa steg,
som kan vara att tillåta reklam för barn
under tolv år. Mot bakgrund av det anförda
tillstyrker jag motionen och anser att
regeringens förslag till ändring i radio-
och TV-lagen bör avslås.

2. Översyn av reklamregler för olika medier
(punkt 3)

av Per Unckel (m), Inger René (m), Margareta
Nachmanson (m) och Ola Karlsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K71 och delvis motionerna
2001/02:K72 och 2001/02:K243 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi delar uppfattningen i motion 2001/02:K71 att det
är uppenbart att det behövs en förnyad och ordentlig
översyn av reglerna för reklam för olika medier i
Sverige. Regeringens nu aktuella förslag till
ändringar utgör visserligen ett försök att skapa
bättre konkurrensförutsättningar på TV-marknaden.
Enligt vår uppfattning är detta dock långtifrån
tillräckligt. Antalet aktörer som har en stor
täckning för sina sändningar ökar alltmer. Gällande
regelverk ger emellertid olika förutsättningar
beroende på sändarland och sändningsteknik. Vi delar
uppfattningen i motion 2001/02:K243 att utvecklingen
visar att hela regelverket är föråldrat. Såsom
anförs i såväl nämnda motion som motion 2001/02:K72
finns det goda skäl att anta att medborgarna, TV-
bolagen och marknaden vid en avveckling av
lagstiftningen själva skulle reglera hur reklam på
ett rimligt sätt kan sändas. Vi vill vidare
framhålla, i enlighet med vad som anförs i motion
2001/02:K71, att den omständigheten att
sponsringsutrymme erbjuds på en begränsad
reklammarknad som ett alternativ till andra
reklamformer ger Sveriges Television en
maktställning som kan missbrukas. Detta är således
också en fråga som bör ses över vid den översyn som
vi nu förespråkar. Mot bakgrund av vad som nu
anförts anser vi alltså att en utredning snarast bör
tillsättas med uppgift att genomlysa reklamreglerna
och ge regeringen underlag för att återkomma med
förslag till ett regelverk som innebär att staten
ställer sig helt neutral inför olika TV-kanaler,
bolag och sändningstekniker. Detta anser vi att
riksdagen med bifall till motion 2001/02:K71 och med
anledning av motionerna 2001/02:K72 och 2001/02:
K243 yrkande 11 bör ge regeringen till känna.

3. Reklamtid i den kommersiella lokalradion
(punkt 4)

av Ingvar Svensson (kd) och Inger Strömbom (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K367 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi delar uppfattningen i motion 2001/02:K367 att en
kommersiell lokalradio inte kan utöka sin reklam
under sändningarna i alltför hög grad utan att
samtidigt förlora lyssnare. Det finns således en
självreglerande nivå för hur mycket reklam som kan
sändas. I enlighet vad som anförs i motionen bör
därför reglerna på området lättas upp. Vi anser att
en generell regel om 15 % av sändningstiden
kombinerad med en möjlighet att sända upp till 12
minuter reklam per timme under sex timmar per dygn
bör kunna tolereras. Vad som nu har anförts bör med
bifall till motion 2001/02:K367 yrkande 6 ges
regeringen till känna.

4. Harmonisering av TV-direktivet (punkt 5)

av Ingvar Svensson (kd) och Inger Strömbom (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K73 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi vill framhålla ett en stark
internationalisering och europeisering är under
stark frammarsch också på medieområdet. I enlighet
med vad som anförs i motion 2001/02:K73 yrkande 2
bör Sverige därför eftersträva en harmonisering av
annonsreglerna inom Europeiska unionen. Detta bör
med bifall till den nämnda motionen i berörd del ges
regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:82 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i
radio- och TV-lagen (1996:844).

Följdmotioner

2001/02:K71 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av reglerna för reklam
för olika medier i Sverige.

2001/02:K72 av Margareta Cederfelt och Göran
Lindblad (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att TV-bolagen utan statlig reglering skall ha
möjlighet att sända reklam.

2001/02:K73 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att i radio- och TV-lagen
föreskriva undantagsregler för att utjämna antalet
reklamminuter vid en angränsande timme under
direktsändning i TV av t.ex. sport- eller
nöjesevenemang.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om harmoniserande
annonsregler på TV-området inom EU.

2001/02:K74 av Ana Maria Narti m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en utredning om
ett teknikneutralt regelverk för audiovisuella
tjänster.

2001/02:K75 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
avslår förslaget om att radio- och TV-lagen ändras
så att det under vissa förutsättningar blir tillåtet
att avbryta TV-program med annonser.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:K243 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

11. Riksdagen beslutar om avveckling av
regleringen av tiden för reklam i radio- och TV-
sändningar.

2001/02:K367 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändrade regler
för reklamtid i den kommersiella radion.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i radio-
och TV-lagen (1996:844)

Elanders Gotab, Stockholm 2002