Ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet, m.m.

Betänkande 1993/94:NU5

Näringsutskottets betänkande 1993/94:NU05

Ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 1

1993/94
NU5

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för
försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet,
dels -- helt eller delvis -- fem motioner från allmänna
motionstiden år 1992,
dels fem motioner från allmänna motionstiden år 1993.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lagändringar.
Dessa syftar till att anpassa reglerna för försäkringsrörelse
till de direktiv för försäkringsområdet som EG har antagit.
Lagändringarna, som föreslås träda i kraft samtidigt med
EES-avtalet, innebär bl.a. ökade möjligheter för utländska
försäkringsgivare att erbjuda försäkringar i Sverige.

Vidare avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden rörande
försäkringsfrågor. Förslag om ändrade regler för kollektiva
sakförsäkringar avstyrks med hänvisning till att
beredningsarbete pågår inom regeringskansliet. Motioner om
könsdiskriminerande försäkringsvillkor resp. byte av
försäkringsbolag avstyrks eftersom förslag på dessa områden
väntas från Försäkringsutredningen. Slutligen avstyrks yrkanden
om åtgärder för att trygga fullgörandegarantier och om bildande
av ett kreditförsäkringsbolag.

Motionerna om kollektiva sakförsäkringar avstyrks också i en
reservation av företrädarna för Socialdemokraterna, men på en
annan grund än utskottsmajoriteten; de anser att sådana
försäkringar har flera fördelar. Motionerna om
fullgörandegarantier och om kreditförsäkringsbolag följs delvis
upp i två reservationer (nyd).

Propositionen

I proposition 1992/93:257 föreslås -- efter föredragning av
statsrådet Bo Lundgren -- att riksdagen antar förslag till

1. lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige,
2. lag om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring,
3. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
4. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,
5. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med
anknytning till värdepappersfonder,
6. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),
7. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,
8. lag om ändring i lagen (1993:000) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
9. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
10. lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen
(1992:560) om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer
m.m.,
11. lag om ändring i lagen (1993:302) om ändring i
trafikskadelagen (1975:1410).

Lagförslagen, av vilka de tio första har granskats av
Lagrådet, återges i bilaga 1.

Motionerna

De motioner från allmänna motionstiden år 1992 som
behandlas här är följande:

1991/92:N227 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag som leder till att
könsdiskrimineringen vid utbetalning av pensionsförsäkring
avskaffas.

1991/92:N237 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en översyn av pensionsvillkoren.

1991/92:N266 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär att
kollektiv sakförsäkring, om inte särskilda skäl talar för
undantag, skall vara baserad på individuell anslutning.

1991/92:N271 av Sonja Rembo (m) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att stärka berörda myndigheters möjlighet
att bevaka konkurrensförhållandena på försäkringsmarknaden,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principen att kollektiv sakförsäkring skall vara
baserad på individuell anslutning,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att utvärdera vilka konsekvenser den
kollektiva hemförsäkringen med reservationsrätt får, såväl för
konsumenterna som för en sund utveckling av försäkringsväsendet
på kort och lång sikt.

1991/92:N279 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ändringar i försäkringslagen.

De motioner från allmänna motionstiden år 1993 som
behandlas här är följande:

1992/93:N213 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär att
kollektiv sakförsäkring, om inte särskilda skäl talar för
undantag, skall vara baserad på individuell anslutning.

1992/93:N252 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
friare regler vid byte av pensionsbolag.

1992/93:N256 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att utreda om en värdering av fastigheter m.m. i
försäkringsbolag enligt lägsta värdets princip är den mest
lämpliga värderingsmetoden.

1992/93:N282 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (båda nyd)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bildandet av ett nytt kreditförsäkringsbolag med
kapital på 3 000 000 000 kr för att tillhandahålla svenska
marknaden fullgörandegarantier och exportkreditgarantier,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att finansiera kreditförsäkringsbolaget med medel
från Fond 92--94 med 3 000 000 000 kr.

1992/93:N287 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att staten bör ta på sig ett ansvar för att trygga
fullgörandegarantierna,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utreda reglerna för kreditinstituten.

Utskottet

Lagförslagen

På grundval av proposition 1992/93:222 om ändringar i svensk
försäkringsavtalsrätt med anledning av EES-avtalet har
riksdagen under våren 1993 beslutat om anpassning av
lagstiftningen till reglerna i den s.k. andra generationen av
skade- och livförsäkringsdirektiven (bet. 1992/93:LU16). Detta
beslut avser anpassning bl.a. till regler beträffande tillämplig
lag på försäkringsavtal och försäkringstagares rätt att säga upp
avtal.

I den nu föreliggande propositionen 1992/93:257 lämnas förslag
till sådana förändringar i lagstiftningen för
försäkringsverksamhet som följer av Sveriges anslutning till
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Genom
detta avtal har Sverige åtagit sig att införa de regler som
finns i tretton direktiv som EG antagit för försäkringsområdet.
Direktiven har tagits in i bilaga IX till EES-avtalet. Till
dessa direktiv hör de nämnda skade- och
livförsäkringsdirektiven.

Av propositionen framgår att EG antagit ytterligare direktiv
på försäkringsområdet, nämligen den s.k. tredje generationens
skade- och livförsäkringsdirektiv. Dessa ingår ännu inte i
EES-avtalet, men när så blir fallet förestår en ny anpassning av
den svenska försäkringslagstiftningen. Detta förhållande gör att
vissa av de ändringar som nu föreslås är av övergångskaraktär.

De principer som ligger bakom de direktiv som är aktuella i
detta lagstiftningsärende innebär bl.a. att alla medlemsländer
skall uppställa krav på auktorisation för att ett
försäkringsföretag som etablerar ett huvudkontor inom landets
territorium skall få driva försäkringsrörelse där. Detsamma
skall gälla för att ett sådant företag i ett annat medlemsland
skall få driva försäkringsrörelse genom en agentur eller filial.
Principen om etableringsfrihet innebär att auktorisation alltid
skall beviljas om de krav som uppställts i direktiven uppfyllts.
I vissa fall får försäkringsföretaget med stöd av sin
auktorisation erbjuda försäkringar i andra länder utan att det
där får ställas krav på etablering eller särskilt tillstånd.

Hemlandets myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakning
av företagets soliditet avseende verksamheten inom hela
gemenskapen. Hemlandets tillsynsansvar för soliditeten omfattar
således även den verksamhet som bedrivs genom agenturer och
filialer etablerade i andra medlemsländer. För övrig tillsyn
svarar myndigheterna i det land där verksamheten bedrivs.

Uppdelningen av tillsynsansvaret förutsätter att varje
medlemsland godtar övriga medlemsländers regler om bl.a.
soliditet. Direktiven innehåller därför regler som syftar till
en harmonisering av grundläggande bestämmelser för verksamheten
i ett försäkringsföretag. Detta gäller bl.a. i fråga om
auktorisationskrav och soliditetsberäkning. Direktiven
innehåller även regler om ömsesidigt godkännande av andra
länders bestämmelser om bl.a. beräkning av försäkringstekniska
skulder.

Lagförslagen i den nu aktuella propositionen innebär bl.a. att
vid prövning av ansökan om koncession skall kravet på en sund
verksamhet endast avse den enskilde försäkringsgivaren och inte
-- som för närvarande -- avse förenlighet med en sund
utveckling inom hela försäkringsväsendet. Dessutom införs en
uttrycklig regel om att koncession inte får vägras av det skälet
att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare. Det
blir möjligt för utländska försäkringsföretag hemmahörande i ett
land inom EES att här driva verksamhet inte bara, som hittills,
via generalagentur utan också via filial. Det nu gällande kravet
på deponering av värdehandlingar avskaffas för sådana företag.
De ges vidare möjlighet att marknadsföra vissa typer av
försäkringar här utan att vara etablerade i landet (s.k.
gränsöverskridande verksamhet). Även försäkringsgivare i
försäkringssammanslutningar, t.ex. Lloyd's, ges rätt att
etablera sig och få koncession här i landet under förutsättning
att de etablerar en generalrepresentation och utser ett ombud
att företräda försäkringsgivarna i händelse av tvist.

Anpassningen till EG-direktiven medför vidare att svenska
försäkringsföretag och agenturer till utländska
försäkringsföretag från ett land utanför EES skall ha en viss
lägsta soliditet. Skadeförsäkringsbolag som meddelar
kreditförsäkring skall dessutom inrätta en särskild
utjämningsreserv för förlusttäckning. Det nuvarande kravet på
tillstånd från Finansinspektionen för att försäkringsbolag skall
få äga andelar i värdepappersfonder och andra juridiska personer
än aktiebolag tas bort. Det införs vidare en allmän
placeringsregel för skadeförsäkringsbolag med krav på att de
försäkringstekniska skulderna skall motsvaras av tillgångar i
samma valutor och lokaliserade till samma länder.

Propositionen innehåller även förslag till en ny indelning i
försäkringsklasser, dvs. den typ av försäkringar som ett
försäkringsbolag kan meddela. En uppdelning görs i direkt
skadeförsäkringsrörelse och direkt livförsäkringsrörelse. Dessa
verksamheter får enligt huvudregeln inte bedrivas i samma
försäkringsbolag. Begreppet personförsäkring utmönstras ur
försäkringsrörelselagen (1982:713).

Som tidigare nämnts sker en uppdelning av tillsynsansvaret.
Detta innebär bl.a. att en i Sverige etablerad agentur eller
filial till en försäkringsgivare hemmahörande i ett land inom
EES skall stå under tillsyn av hemlandsmyndigheten såvitt gäller
soliditeten medan Finansinspektionen skall kontrollera
etableringens verksamhet i övrigt. Verksamhet som ett
försäkringsföretag i tredje land driver i Sverige genom en
generalagent skall som huvudregel stå under Finansinspektionens
tillsyn. Om ett utländskt försäkringsföretag bryter mot
uppställda regler skall Finansinspektionen, eller regeringen i
vissa fall, samråda med den utländska myndigheten innan åtgärder
vidtas.

Propositionen innehåller förslag till två nya lagar: lag om
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige och lag om vissa
avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring. I övrigt föreslås
ändringar i åtta lagar. Samtliga ändringar föreslås träda i
kraft samtidigt med EES-avtalet.

Propositionen har inte föranlett några motioner.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. I lagen om
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige föreslår utskottet
dock att normgivningskompetensen i två fall delegeras till
regeringen -- med möjlighet till vidaredelegation -- i stället
för direkt till Finansinspektionen. Genom ett par av regeringens
lagförslag ändras även ikraftträdandebestämmelserna till
tidigare ändringslagar. I bilagorna 3 och 4 har de nu aktuella
ändringarna av ikraftträdandebestämmelserna klargjorts.

Kollektiv sakförsäkring

I motionerna 1991/92:N271 (m), 1991/92:N266 (fp) och
1992/93:N213 (fp) framförs kritik mot det sätt på vilket
kollektiva sakförsäkringar är utformade. De två sistnämnda
motionerna är skrivna av samma motionär och i stora delar
likalydande. I båda dessa motioner efterlyses förslag till
lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring, om inte
särskilda skäl talar för undantag, skall vara baserad på
individuell anslutning. Motionären anför att en medlem i en
organisation blir ansluten till t.ex. en kollektiv hemförsäkring
om han inte utnyttjar sin reservationsrätt. Detta är en form av
negativ avtalsbindning som näringsidkare på andra områden inte
får använda sig av, påpekas det. Ett stort antal hushåll, enligt
motionären uppskattningsvis 300 000 hushåll, blir
dubbelförsäkrade utan att ha någon nytta av det. Hon
ifrågasätter vidare om premierna för kollektiva sakförsäkringar
är förenliga med den s.k. skälighetsprincipen inom
försäkringsrätten.

Även i den tredje motionen -- motion 1991/92:N271 (m) --
föreslås att kollektiv sakförsäkring skall vara baserad på
individuell anslutning. Genom den nuvarande ordningen binds
medlemmarna till ett visst försäkringsbolag och till en viss
produkt utan att de ges någon reell möjlighet att välja,
understryker motionären. Kollektiva sakförsäkringar med
reservationsrätt riskerar att förstöra konkurrensen på
försäkringsmarknaden bl.a. genom att upphandlingen baseras på
intressegemenskap mellan fackliga organisationer och Folksam i
stället för på affärsmässighet, sägs det vidare i motionen.
Dessutom påpekas att de fackliga organisationerna i mitten av
1980-talet vägrade lämna uppgifter om sitt
upphandlingsförfarande till Näringsfrihetsombudsmannen, när
denne utredde konkurrensaspekterna på denna typ av försäkringar.
Slutligen anför motionären att skälighetsprincipen kräver en
längre gående differentiering av premierna än vad som förekommer
vid kollektiv hemförsäkring. Mot denna bakgrund framställer
motionären yrkanden också om utvärdering av dessa försäkringars
effekter samt om förstärkning av möjligheterna att bevaka
konkurrensförhållandena på försäkringsmarknaden.

Näringsutskottet har vid flera tillfällen behandlat
motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar. Senast skedde
detta våren 1991 (bet. 1990/91:NU31). Utskottet avstyrkte då
yrkanden av motsvarande innebörd som de nu aktuella, dvs. krav
på utvärdering av kollektiva sakförsäkringars effekter och på
lagstiftning om individuell anslutning och
upphandlingsförfarande vid tecknande av sådana försäkringar.
Reservationer (m, fp, c) förelåg på alla dessa punkter.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

I mars 1992 besvarade statsrådet Bo Lundgren en interpellation
(1991/92:101) av Britta Bjelle (fp), som är den ena av
motionärerna, angående kollektiva hemförsäkringar. Av svaret (RD
1991/92:85) framgick att statsrådet ansåg att premiesättningen
vid kollektiva hemförsäkringar inte strider mot
skälighetsprincipen. Han nämnde att Försäkringsrättskommitténs
förslag till skadeförsäkringslag (se SOU 1989:88), som bl.a.
innehåller förslag till avtalsrättsliga regler för den aktuella
typen av gruppförsäkringar, bereddes inom Justitiedepartementet.
Enligt statsrådet föranledde interpellationen inte några
initiativ till ändringar i försäkringsrörelselagen, men han
uppgav att sådana kan behöva övervägas på nytt när förslag till
ny försäkringsavtalslag föreligger.

Härefter har inom Justitiedepartementet utarbetats ett förslag
till ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39). I betänkandet
(s. 192) föreslås bl.a. att det skall krävas anmälan från den
enskilde för att denne i egenskap av anställd eller konsument
skall anses ansluten till en gruppskadeförsäkring. Om detta
förslag genomförs medför det att kollektiva sakförsäkringar med
reservationsrätt inte längre skulle godtas. Det framhålls i
betänkandet att det är naturligt att den enskilde själv skaffar
sig ett skydd i form av en hemförsäkring. De personer som är
mindre benägna att teckna individuell försäkring, men som är
medlemmar i en organisation, bör genom information kunna fås att
genom anmälan ansluta sig till en kollektiv försäkring, sägs det
vidare. Det anförs också att det ter sig föga rimligt att någon
skall påtvingas en försäkring som han inte vill ha. För den som
redan är försäkrad saknar en ytterligare skadeförsäkring mening,
eftersom det inte utgår mer ersättning. Remissbehandlingen av
förslaget till ny försäkringsavtalslag avslutades den 1 november
1993. En proposition i ärendet kan förväntas bli avlämnad
tidigast under våren 1994.

Som redovisats i det föregående påpekas i en av motionerna att
Näringsfrihetsombudsmannen inte med stöd av den dåvarande
konkurrenslagen (1982:729) kunnat få fram information från de
fackliga organisationerna om huruvida de tillämpat ett
upphandlingsförfarande i samband med att avtal slutits om
kollektiva sakförsäkringar. Sedan den 1 juli 1993 gäller en ny
konkurrenslag (1993:20). Denna torde emellertid inte medföra
någon förändring i det här aktuella hänseendet. I anslutning
till förslaget om den nya konkurrenslagen uttalade emellertid
regeringen (prop. 1992/93:56 s. 54) att omfattningen av
uppgiftsskyldigheten utanför konkurrenslagens tillämpningsområde
skulle övervägas ytterligare. Enligt vad utskottet har erfarit
kommer den aviserade översynen att påbörjas inom kort inom
Näringsdepartementet. Även frågan om de fackliga
organisationernas uppgiftsskyldighet kan komma att beröras i
detta sammanhang.

Av den tidigare redogörelsen framgår att utskottet har
erfarit att beredningsarbete pågår inom regeringskansliet både
när det gäller ny försäkringsavtalslag och beträffande
omfattningen av uppgiftsskyldigheten utanför konkurrenslagen.
Utskottet förväntar sig att förslag från regeringen i dessa
frågor kommer snarast och avstyrker därmed samtliga
motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar.

Försäkringsvillkor och jämställdhet

I motionerna 1991/92:N227 (v), 1991/92:N237 (m) och
1991/92:N279 (s) kritiseras det förhållandet att premier och
ersättningsbelopp är olika för män och kvinnor när det gäller
individuella pensionsförsäkringar. I den förstnämnda motionen
anförs att en man får en högre pension per månad än en kvinna
trots att de är lika gamla och har betalat lika mycket till
pensionsförsäkringen. Detta beror på att kvinnorna i genomsnitt
lever längre än männen. Sverige har undertecknat FN:s konvention
om avskaffande av all diskriminering av kvinnor, påpekas det i
motionen. Att försäkringsbolagen betalar ut olika belopp till
män och kvinnor är enligt motionärerna ett brott mot
konventionen. Även i motion 1991/92:N279 (s) hävdas att
differentiering av premier och pensionsbelopp mellan kvinnor och
män strider mot konventionen och mot jämställdhetssträvandena i
övrigt inom samhället. I motion 1991/92:N237 (m) framhålls det
att den allmänna pensionen är lika för män och kvinnor trots
skillnaderna i medellivslängd. Motionären begär därför en
översyn av reglerna för pensionsförsäkringar i syfte att
likställa försäkringsvillkoren på det allmänna och det privata
pensionsområdet.

Utskottet behandlade hösten 1990 motionsyrkanden av samma
innebörd som de nu aktuella. Utskottet (bet. 1990/91:NU8)
redogjorde då bl.a. för skrivelser till regeringen från
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) i vilka begärdes en utredning av om
det även i fortsättningen skulle vara tillåtet med skilda
försäkringsvillkor för män och kvinnor. Skrivelserna
överlämnades till Försäkringsutredningen (Fi 1990:11) som
tillsattes i september 1990. Med hänvisning till det då pågående
beredningsarbetet fann utskottet inte anledning för riksdagen
att ta något initiativ i frågan. Motionsyrkandena avslogs mot
denna bakgrund av riksdagen.

I det nämnda utskottsbetänkandet redovisades att JämO i
skrivelse till dåvarande Försäkringsinspektionen i ett ärende
rörande individuell tjänstepension hävdat att av 5 § lagen
(1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet
följer att pensionsförmånerna skall vara oberoende av om det är
en man eller en kvinna. Det aktuella ärendet gällde en s.k.
ITPK-försäkring (individuell tjänstepension med kompletterande
ålderspension) grundad på kollektivavtal mellan Svenska
arbetsgivareföreningen och Privattjänstemannakartellen.
Inspektionen meddelade därefter försäkringsbolagen att de
försäkringstekniska grunderna för ITPK skulle vara så
utformade att de ledde till lika pensionsförmåner för kvinnor
och män.

Det kan här vidare nämnas att Finansinspektionen i ett ärende
under år 1991 rörande ett försäkringsbolags
grupptjänstepensionsförsäkring godkände försäkringstekniska
grunder med könsneutrala dödlighetsantaganden. För privata
pensionsförsäkringar skiljer sig dock alltjämt antagandena om
kvinnors och mäns dödlighet. Jämställdhetslagen (1991:433), som
den 1 januari 1992 ersatte lagen om jämställdhet mellan kvinnor
och män i arbetslivet, är inte tillämplig på dessa försäkringar,
eftersom de saknar anknytning till anställningsförhållanden.

Försäkringsutredningen är enligt sina direktiv (dir. 1990:56)
oförhindrad att allmänt behandla frågor rörande differentiering
av riskgrupper inom ett försäkringskollektiv vid beräkning av
bl.a. premier. Häri innefattas även frågan om
dödlighetsantagandena för män och kvinnor. Enligt uppgift
överväger Försäkringsutredningen i detta sammanhang om
skälighetsprincipen kan tolkas så att det finns utrymme för
likabehandling av kvinnor och män i försäkringshänseende eller
om försäkringsrörelselagen behöver ändras för att detta skall
kunna åstadkommas. Utredningen kan väntas lägga fram sina
förslag i denna del under hösten 1994.

Med hänvisning härtill finns det enligt utskottets mening
inte skäl för riksdagen att nu göra något uttalande i frågan.
Utskottet avstyrker därför de berörda motionerna.

Byte av försäkringsbolag

I motion 1992/93:N252 (m) föreslås att det skall införas
friare regler för byte av försäkringsbolag. Motionären anför att
en försäkringstagare som vill flytta sitt sparande från ett
bolag till ett annat endast får ut en begränsad del av det
sparade beloppet. Detta gör att byte av bolag i praktiken är
omöjligt, trots att försäkringsbolagen har individuell bokföring
där sparandet kan följas månad för månad, hävdar motionären. För
varje försäkring finns dessutom ett tekniskt värde, vilket
motsvarar vad försäkringen är värd i varje ögonblick. För att
bl.a. öka konkurrensen mellan bolagen bör regelverket ändras,
anser motionären. Ändringen skulle innebära att
försäkringstagare med traditionella pensions- och
kapitalförsäkringar skulle medges rätt att flytta sitt sparande
utan att förlora delar av sitt sparade kapital.

I direktiven till den tidigare nämnda Försäkringsutredningen
konstateras att försäkringstagare i livförsäkringsbolag endast
har begränsade möjligheter att flytta sina försäkringar från ett
bolag till ett annat. Även i de fall då byte formellt sett är
möjligt är det oftast inte realistiskt på grund av de höga
kostnaderna, anförs det i direktiven. I syfte att öka
konkurrensen mellan försäkringsbolag bör kommittén enligt
direktiven överväga att föreslå regler som ger försäkringstagare
rätt att flytta en försäkring. Kommittén skall därvid belysa
dels de problem som kan uppkomma t.ex. i form av behov av
förnyad hälsoprövning och negativa effekter på
försäkringsbeståndets sammansättning, dels de skattemässiga
förutsättningarna för sådana överflyttningar.
Försäkringsutredningen förväntas slutföra sitt arbete under
hösten 1994.

I sammanhanget kan nämnas att regeringen nyligen i proposition
1993/94:85 om vissa skattefrågor rörande livförsäkring lagt fram
förslag om ändrade regler för en försäkringstagare som vill
återköpa en pensionsförsäkring. En anpassning görs till de
regler som gäller för utbetalning i förtid av behållningen inom
det individuella pensionssparandet. Förslaget innebär att
återköp underlättas av pensionsförsäkringar med ett tekniskt
återköpsvärde understigande ett basbelopp. I övrigt skall det
krävas synnerliga skäl för rätt till återköp.

Mot bakgrund av vad som nu anförts saknas det enligt
utskottets mening anledning för riksdagen att vidta någon
åtgärd till följd av motionen. Den avstyrks därför.

Värdering av fastigheter

Försäkringsbolagens fastighetsinnehav skall värderas enligt
lägsta värdets princip, vilket innebär det lägsta av
anskaffningsvärdet och det verkliga värdet (marknadsvärdet).
Detta medför emellertid, anförs det i motion 1992/93:N256 (m),
att snabba och stora nedgångar i marknadsvärdena direkt får
genomslag i försäkringsbolagens redovisning. Enligt motionären
kan det finnas konflikter mellan den försiktighetsprincip som
användningen av lägsta värdet är uttryck för och en önskan att
redovisa stabila förhållanden över en konjunkturcykel. Hon
påpekar att försäkringsbolagen gör åtaganden av långsiktig natur
och att stabilare värden på tillgångarna skulle minska
variationerna i bolagens återbäringsräntor. Vid värderingen av
försäkringsbolagens fastigheter borde en modifierad form av
lägsta värdets princip användas. Motionären konstaterar att
försäkringsbranschen är föremål för utredning men anför att det
är oklart om värderingsprinciperna kommer att behandlas i detta
sammanhang. Riksdagen föreslås därför anmoda regeringen att se
till att så blir fallet.

Sedan år 1992 pågår en översyn av redovisningslagstiftningen
av Redovisningskommittén (Ju 1991:07). Kommittén fick enligt
sina direktiv (dir. 1991:71) bl.a. i uppgift att studera om
bokföringslagen (1976:125) kan ges ett vidare tillämpningsområde
så att antalet särregleringar minskar. I första hand skall
kommittén därvid överväga om det är motiverat att även i
framtiden ha redovisningsregler för försäkringsbolag och banker
som avviker från vad som gäller för företag i allmänhet. Genom
tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) har kommittén fått i uppgift att
lägga fram förslag till de lagändringar på redovisningsområdet
som kommer att krävas vid en harmonisering med de EG-normer som
utvecklats. EG har nämligen antagit ett antal s.k.
bolagsdirektiv som bl.a. rör årsredovisning och
koncernredovisning och innehåller värderingsregler. Vidare har
ett särskilt direktiv antagits om årsbokslut och sammanställd
redovisning för försäkringsföretag. Genom EES-avtalet och
tilläggsprotokoll till detta har Sverige åtagit sig att anpassa
sin lagstiftning till dessa direktiv. Genom ytterligare
tilläggsdirektiv (dir. 1993:6) har kommittén getts ett
uttryckligt uppdrag att även föreslå de lagändringar som behövs
för en harmonisering med de normer som gäller inom EG i fråga om
redovisning för försäkringsföretag och banker.
Redovisningskommittén beräknas lägga fram ett betänkande i dessa
frågor i början av år 1994.

Försäkringsbolagens värderingsfrågor berörs också i ett
förslag till nya placeringsregler för försäkringsbolag
(Ds 1993:57). I detta betänkande förordas att tillgångarna
värderas till marknadsvärden. Det kan förutses att beredningen i
regeringskansliet av detta betänkande samordnas med beredningen
av Redovisningskommitténs förslag. Proposition på grundval av
dessa betänkanden kan väntas bli avlämnad före utgången av år
1994.

Utskottet avstyrker motion 1992/93:N256 (m) med hänvisning
till det pågående utredningsarbete som redovisats i det
föregående.

Fullgörandegarantier

Beställare av byggnads- och anläggningsarbeten ställer
vanligen krav på att entreprenören skall lämna garanti för sina
åtaganden, en s.k. entreprenad- eller fullgörandegaranti.
Sådana kan lämnas av banker och försäkringsbolag. I motion
1992/93:N287 (nyd) anförs att möjligheterna för entreprenörer
att få sådana garantier är ytterst begränsade beroende dels på
konkurser i försäkringsbranschen, dels på kreditförlusterna i
banksektorn. Svårigheterna att få garantier gör, enligt
motionärerna, att företag inte kan få uppdrag trots att de är
kapabla att genomföra entreprenader. I detta läge bör staten ta
initiativ och undersöka vilka fullgörandegarantier som kan
tryggas, anser motionärerna. De kräver vidare i ett annat
yrkande att reglerna för kreditinstituten om lämnande av
garantier skall ses över så att instituten bättre kan svara mot
byggbranschens behov.

Likalydande yrkanden som de som nu framförs avslogs av
riksdagen hösten 1992 (bet. 1992/93:FiU1). Det anfördes därvid
bl.a. att kreditförsäkringar, som är ett vidare begrepp än
fullgörandegarantier, varit föremål för en statlig utredning
samt att två utlandsägda bolag erhållit koncession för att
bedriva verksamhet inom kreditförsäkringsområdet på den svenska
marknaden. En reservation (nyd) avgavs.

Fullgörandegarantier behandlas av bankerna som vanliga
kreditärenden. Enligt bankrörelselagen (1987:617) kräver
garantierna därvid kapitaltäckning med upp till 8 % beroende på
vilken säkerhet som lämnas. Härutöver har det inte uppställts
några särskilda lagregler för bankernas garantigivning.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet
yrkandet i motion 1992/93:N287 (nyd) om att reglerna för
kreditinstituten att lämna fullgörandegarantier skall utredas.

När det så gäller motionärernas krav på att staten skall ta
ett ansvar för att trygga fullgörandegarantierna, vill utskottet
till en början påpeka att regeringen hösten 1992 lämnade
koncession till försäkringsbolag att bedriva
kreditförsäkringsverksamhet. Ett av de aktuella bolagen lämnar
fullgörandegarantier och har enligt vad utskottet inhämtat
betydande kapacitet att tillhandahålla ytterligare garantier.
Finansinspektionen gör vidare enligt uppgift den bedömningen att
det inte föreligger någon brist på försäkringar på detta område.
Utskottet vill också understryka att bankernas möjligheter att
lämna fullgörandegarantier har ökat under senare tid beroende
dels på riksdagens beslut om åtgärder för att stärka det
finansiella systemet (prop. 1992/93:135, bet. NU16), dels på
förbättringen av bankernas kapitaltäckningsgrad. Även riksdagens
kommande beslut om åtgärder för att stabilisera
bostadskreditmarknaden (se prop. 1993/94:76) kan ha betydelse
för entreprenörerna. Mot denna bakgrund finns det enligt
utskottets uppfattning inte anledning till några ytterligare
åtgärder från riksdagens sida. Även det nu aktuella
motionsyrkandet avstyrks därför.

Bildande av ett kreditförsäkringsbolag

Finanskrisen har lett till att försäkringsbolagen har upphört
med att lämna bl.a. exportkreditgarantier, hävdas det i motion
1992/93:N282 (nyd). Detta drabbar exportföretag och företag inom
byggbranschen. I motionen påpekas att det finns goda möjligheter
att bryta sig in på den baltiska marknaden. Svenska företag
hamnar dock i underläge, eftersom företag i andra länder har
tillgång till exportkrediter och en fungerande kreditmarknad.
Regeringen bör engagera sig och skapa bättre förutsättningar i
det nu aktuella avseendet, anser motionärerna. De föreslår att
staten skall bilda ett nytt bolag fristående från
Exportkreditnämnden (EKN) för att tillhandahålla
exportkreditgarantier och även fullgörandegarantier. Härigenom
kan konkurrens skapas och den nuvarande monopolsituationen
brytas. Ledningen för det nya bolaget skall utgöras av personer
med branschkunnande och entreprenöranda. Det nya
kreditförsäkringsbolaget bör, enligt motionärerna, finansieras
genom att 3 miljarder kronor av de förutvarande
löntagarfondsmedlen överförs från Fond 92--94. Ägandet i bolaget
föreslås stå i proportion till hur mycket som betalats in till
löntagarfonderna.

EKN har till uppgift att främja svensk export genom att
utfärda garantier. För innevarande budgetår har riksdagen
beslutat om en total kreditram på 70 miljarder kronor (prop.
1992/93:100 bil. 4, bet. NU23). Vidare har en särskild kreditram
på 1 miljard kronor inrättats för att underlätta export till de
baltiska staterna och till Ryssland (bet. 1992/93:UU16). I
samband med detta beslut avslogs motionsyrkanden (nyd) om att
ramen skulle höjas till 4 miljarder kronor. Yrkandena följdes
emellertid upp i en reservation (nyd).

I enlighet med sin instruktion har EKN i en skrivelse till
regeringen i oktober 1993 lämnat underlag för att regeringen
skall kunna ta ställning till omfattningen och inriktningen av
nämndens fortsatta verksamhet. Av skrivelsen framgår att EKN
började att behandla ärenden inom den särskilda kreditramen
beträffande de baltiska staterna efter den 29 april 1993 och
beträffande Ryssland efter den 1 juli 1993. Fram till i mitten
av oktober 1993 hade fyra utfästelser beviljats till ett totalt
belopp på 66 miljoner kronor. Ansökningar avseende sammantaget
120 miljoner kronor hade avslagits, och ett femtiotal ärenden
där det sökta beloppet sammanlagt uppgår till 1 100 miljoner
kronor var under beredning.

Fond 92--94 är namnet på den styrelse som givits i uppdrag att
svara för utskiftningen av löntagarfondernas medel. Riksdagen
har redan fattat beslut om vissa ändamål för användningen av
dessa medel. Till riskkapitalbolag har 6,5 miljarder kronor
utbetalats. Medel har vidare avsatts dels för s.k. sparpremier
till dem som deltagit i det premiegrundande allemanssparandet,
dels som ersättning till fondbolag och andra institut på grund
av att det nämnda sparandet avbrutits i förtid. Beloppen
beräknas till ca 500 miljoner kronor resp. 85 miljoner kronor.
Härutöver har riksdagen våren 1993 beslutat att högst 10
miljarder kronor skall överföras till tre forskningsstiftelser
(prop. 1992/93:171, bet. UbU16) och att högst 1,7 miljarder
kronor skall överföras till två stiftelsehögskolor (prop.
1992/93:231, bet. UbU18). Utbildningsutskottet anförde härvid
(bet. 1992/93:UbU16 s. 10) som förtydligande motiv för sitt
ställningstagande att om värdet på löntagarfondernas kvarvarande
tillgångar skulle överstiga 11,7 miljarder kronor borde
regeringen återkomma till riksdagen med förslag om hur dessa
resurser skall disponeras för forskning.

Med hänsyn till att riksdagen nyligen har beslutat om en
särskild ram för exportkreditgarantier till Baltikum och
Ryssland anser utskottet att det saknas anledning att nu
pröva omfattningen och inriktningen av denna verksamhet. Det
finns enligt utskottets uppfattning inte skäl för staten att
etablera ytterligare en organisation för garantigivning till de
aktuella länderna. Mot denna bakgrund avstyrks yrkandena i
motion 1992/93:N282 (nyd) om bildande av ett särskilt
kreditförsäkringsbolag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar de i proposition 1992/93:257 framlagda
förslagen till
a) lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, dock
med ändring att 5 kap. 2 §, 7 kap. 3 § och 8 kap. 6 §
erhåller lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2,
b) lag om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring,
c) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
d) lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,
e) lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med
anknytning till värdepappersfonder,
f) lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),
g) lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,
h) lag om ändring i lagen (1993:939) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
i) lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
j) lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen
(1992:560) om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer
m.m., dock med ändring att ingressen och
ikraftträdandebestämmelsen erhåller lydelse enligt Utskottets
förslag i bilaga 3,
k) lag om ändring i lagen (1993:302) om ändring i
trafikskadelagen (1975:1410), dock att
ikraftträdandebestämmelsen ändras enligt Föreslagen lydelse
i bilaga 4,

2. beträffande kollektiv sakförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N266, 1991/92:N271
yrkandena 1, 2 och 4 och motion 1992/93:N213,
res. 1 (s) - motiv.

3. beträffande försäkringsvillkor och jämställdhet
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N227, 1991/92:N237 och
1991/92:N279,
men. (v)

4. beträffande byte av försäkringsbolag
att riksdagen avslår motion 1992/93:N252,

5. beträffande värdering av fastigheter
att riksdagen avslår motion 1992/93:N256,

6. beträffande regler för kreditinstituten om
fullgörandegarantier
att riksdagen avslår motion 1992/93:N287 yrkande 2,

7. beträffande tryggande av fullgörandegarantier
att riksdagen avslår motion 1992/93:N287 yrkande 1,
res. 2 (nyd)

8. beträffande bildande av ett kreditförsäkringsbolag
att riksdagen avslår motion 1992/93:N282.
res. 3 (nyd)

Stockholm den 9 november 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Axel
Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin
Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds),
Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Jan
Backman (m) och Bo Bernhardsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Kollektiv sakförsäkring (mom. 2, motiveringen)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som
börjar med "Av den" och slutar med "kollektiva sakförsäkringar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet vidhåller den positiva inställning till kollektiva
sakförsäkringar som utskottet tidigare givit uttryck åt (se
senast bet. 1990/91:NU31). Genom kollektiva försäkringar kan
stora kostnadsfördelar uppnås samtidigt som antalet oförsäkrade
eller underförsäkrade hushåll kan minskas. Då det gäller
anslutningsformen vill utskottet erinra om att Högsta domstolen
i en dom år 1986 fastställde att ändamålsparagrafen i ett stort
antal fackföreningars stadgar medger kollektiva hemförsäkringar
med reservationsrätt. Liksom tidigare anser utskottet att det är
en uppgift för Finansinspektionen att följa utvecklingen av den
aktuella försäkringsformen.

Det är i och för sig önskvärt att en organisation som önskar
träffa avtal om kollektiv sakförsäkring utnyttjar den konkurrens
det innebär att begära in anbud från flera försäkringsbolag. Det
är dock enligt utskottets uppfattning en uppgift för
organisationen själv att besluta i en sådan fråga. Med
hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet samtliga
motionsyrkanden angående kollektiva sakförsäkringar.

2. Tryggande av fullgörandegarantier (mom. 7)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "När det" och slutar med "avstyrks därför" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar emellertid motionärernas bedömning att
entreprenörerna alltjämt har stora svårigheter att erhålla
fullgörandegarantier. Detta gäller särskilt för de små och
medelstora företagen. Många av dessa företags verksamhet hotas
om de inte snabbt kan tillförsäkras garantier och därmed ges
förutsättningar att få olika byggnadsuppdrag. Enligt utskottets
uppfattning bör staten vidta åtgärder för att motverka
effekterna av den överdrivna återhållsamheten från bankers och
försäkringsbolags sida när det gäller att lämna
fullgörandegarantier. Staten bör kunna ta ett ansvar för att
trygga fullgörandegarantierna i det svåra läge som nu råder.
Regeringen bör därför anmodas att snarast återkomma till
riksdagen med förslag till hur det uppkomna problemet bör lösas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:

7. beträffande tryggande av fullgörandegarantier
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N287 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Bildande av ett kreditförsäkringsbolag (mom. 8)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Med hänsyn" och slutar med "särskilt
kreditförsäkringsbolag" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har staten ett ansvar för att se
till att svenska företag kan utnyttja de goda förutsättningar
som finns att starta verksamhet i och bedriva handel med de
baltiska staterna. Små företag behöver olika former av stöd för
att våga ta steget in på dessa marknader. Staten bör därför
medverka till att företagen kan få tillgång till
exportkreditgarantier på samma villkor som företagen i de
viktigaste konkurrentländerna. Regeringen bör anmodas att
utforma ett förslag till hur ett nytt kreditförsäkringsbolag kan
byggas upp för att möta de nämnda behoven av garantier. Bolaget
bör, enligt utskottets uppfattning, ges möjlighet att till en
början lämna garantier inom en ram på sammanlagt 3 miljarder
kronor. När det gäller exportkreditgarantier skulle ett sådant
bolag bli ett alternativ och en konkurrent till
Exportkreditnämnden, vilket bör åstadkomma en positiv stimulans
på denna marknad. I enlighet med vad som sägs i motion
1992/93:N282 (nyd) bör det nya bolaget ledas av personer med
branschkunnande och entreprenöranda.

Regeringen bör lägga fram förslag om bildande av ett
kreditförsäkringsbolag i enlighet med vad som här anförts.
Häri bör också ingå förslag till hur verksamheten skall
finansieras.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:

8. beträffande bildande av ett kreditförsäkringsbolag
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N282 yrkande 1
och med avslag på motion 1992/93:N282 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Vad gäller kollektiv sakförsäkring instämmer jag i de motiv
för avslag på motionerna som anförs i reservation 1 (s).

I likhet med vad som sägs i motion 1991/92:N227 (v) anser jag
att försäkringsbolagen gör sig skyldiga till diskriminering av
kvinnorna, när de tillämpar olika villkor för kvinnor och män
för pensionsförsäkringar. Sverige har ratificerat FN:s
konvention om avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor. För att Sverige skall fullgöra sitt åtagande krävs
enligt min uppfattning att försäkringsbolagen ändrar sina
villkor. Försäkringslagstiftningen ses visserligen för
närvarande över av en särskild utredning, men det är oklart om
den kommer att lägga fram förslag som leder till könsneutrala
försäkringsvillkor. För att säkerställa att så blir fallet bör
riksdagen anmoda regeringen att utfärda tilläggsdirektiv med den
angivna inriktningen. Utredningen bör slutföra sitt arbete i
denna del skyndsamt.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande försäkringsvillkor och jämställdhet
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N227 och med
anledning av motionerna 1991/92:N237 och 1991/92:N279 som sin
mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i
denna del.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige
Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag
5 kap.
2 §

Företrädaren skall -- -- -- -- -- av Finansinspektionen.

I redogörelsen -- -- -- -- -- till betalning.

Sådan tilldelad -- -- -- -- -- till ersättningsreserven.

Ansvarar flera -- -- -- -- -- denna försäkringsgivare.

En försäkringsgivare som En försäkringsgivare som
från ett fast från ett fast
driftställe här i landet driftställe här i landet
driver driver
gränsöverskridande gränsöverskridande
verksamhet avseende verksamhet avseende
skadeförsäkring skall, skadeförsäkring skall,
om den årliga om den årliga
premieintäkten, utan avdrag premieintäkten, utan avdrag
för för
återförsäkring, återförsäkring,
från ett EES-land från ett EES-land
överstiger ett belopp som överstiger ett belopp som
motsvarar 2 500 000 ecu, motsvarar 2 500 000 ecu,
särskilt redovisa det särskilt redovisa det
försäkringstekniska försäkringstekniska
resultatet avseende resultatet avseende
sistnämnda verksamhet. sistnämnda verksamhet.
Finansinspektionen får Regeringen eller, efter
meddela närmare regeringens bemyndigande,
föreskrifter om denna Finansinspektionen får
redovisning. meddela närmare
föreskrifter om denna
redovisning.

7 kap.
3 §
En försäkringsgivare -- -- -- -- -- sådan försäkringsrörelse.

Om det -- -- -- -- -- överlåtelsen avser.

Är den -- -- -- -- -- överlåtelsen beaktats.

En försäkringsgivare -- -- -- -- -- till överlåtelsen.

Ansökan om -- -- -- -- -- tillämpliga delar.

Om ansökningen -- -- -- -- -- försäkringsrörelselagen
tillämpas.

Finansinspektionen får Regeringen eller, efter
meddela närmare regeringens bemyndigande,
föreskrifter om de Finansinspektionen får
handlingar som skall bifogas meddela närmare
en ansökan om tillstånd. föreskrifter om de
handlingar som skall bifogas
en ansökan om tillstånd.

8 kap.
6 §
Finansinspektionens beslut om

1. att avslå en ansökan om koncession enligt 3 kap. 3 eller
4 §,

2. att avslå en ansökan 2. att avslå en ansökan
om att utfärda intyg enligt om att utfärda intyg enligt
3 kap. 6 § fjärde 3 kap. 6 § tredje stycket,
stycket,
3. att förbjuda en försäkringsgivare att förfoga över sina
tillgångar enligt 6 kap. 5 § femte stycket,

4. att återkalla koncession för gränsöverskridande verksamhet
eller förbjuda sådan verksamhet enligt 6 kap. 8 § tredje eller
fjärde stycket eller

5. om att förelägga vite 5. att förelägga vite
får överklagas till
kammarrätten.

Finansinspektionens beslut -- -- -- -- -- hos regeringen.

Finansinspektionen får -- -- -- -- -- gälla omedelbart.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen (1992:560)
om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
Bilaga 3

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att Härigenom föreskrivs att
lagen (1992:1324) om lagen (1992:1324) om
ändring i lagen (1992:560) ändring i lagen (1992:560)
om ändring i lagen om ändring i lagen
(1992:160) om utländska (1992:160) om utländska
filialer m.m. skall ändras filialer m.m. skall ändras
så att 3 § och så att 3 § och
ikraftträdandebestämmelsen ikraftträdandebestämmelsen
till ändringslagen 1992:560 får följande lydelse.
får följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft, Denna lag träder i kraft
såvitt avser 3 § 1, 3 såvitt avser 3 § 1, 3, 4
och 6 den dag regeringen och 6 den dag regeringen
bestämmer och i övrigt bestämmer och i övrigt
den 1 januari 1993. den 1 januari 1993.

Föreslagen ändring av ikraftträdandebestämmelsen till lagen
om ändring i lagen (1993:302) om ändring i trafikskadelagen
(1975:1410)
Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1994. såvitt avser tredje stycket
den 1 januari 1994 och i
övrigt den dag regeringen
bestämmer.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna2

Utskottet3
Lagförslagen3
Kollektiv sakförsäkring6
Försäkringsvillkor och jämställdhet7
Byte av försäkringsbolag9
Värdering av fastigheter10
Fullgörandegarantier11
Bildande av ett kreditförsäkringsbolag12
Hemställan13

Reservationer
1. Kollektiv sakförsäkring (s)14
2. Tryggande av fullgörandegarantier (nyd)15
3. Bildande av ett kreditförsäkringsbolag (nyd)15

Meningsyttring av suppleant (v)16

Bilagor
1. Regeringens lagförslag17
2. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag
till lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige104
3. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen
(1992:560) om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer
m.m.106
4. Föreslagen ändring av ikraftträdandebestämmelsen till lagen
om ändring i lagen (1993:302) om ändring i trafikskadelagen
(1975:1410)107